Anna Stellinger

Håkan Jonsson (sittande längst fram till vänster) och Anna Stellinger. Foto: Frivärld.

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om -- att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats -- helt saknar realism. Bara de avta...

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om — att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats — helt saknar realism. Bara de avtal som försvinner genom ett utträde ur EU kommer att ta decennier att förhandla om.

Förra veckan höll tankesmedjan Frivärld ett frukostseminarium om Brexit.

Kommerskollegiums GD Anna Stellinger gjorde en diskussionsinledning och jämförde processen med att skilja vitan och gulan från varandra i en omelett.

Metaforen påminner om den som användes när Östeuropa befriades från kommunismen och planekonomier skulle omvandlas till marknadsekonomier. Då sade man att det var som att göra ett akvarium av en fisksoppa. Det låter omöjligt, men visade sig vara överraskande lätt i sina grunddrag. Sannolikt därför att de flesta före detta öststater hade varit demokratiska rättsstater med marknadsekonomi under någon del av sin historia. De övriga EU-länderna hade dessutom ofta vid något läge genomfört hela eller delar av processen under 1800- eller 1900-tal som varit en period av statsbildningar, krig, gränsförflyttningar och inte minst utvecklingen av EU som är konstitutionellt komplex.

En demokratisk grundlag med rättighetskatalog och minoritetsskydd kan med vissa modifieringar implementeras i vilket samhälle som helst, inklusive receptet för oberoende domstolar, centralbank, avtalsfrihet, polismakt, internationella avtal och liknande. I vissa fall visar det sig finnas samhällsstrukturer som gör att den demokratiska rättsstaten inte blir stabil, eller där det inte finns någon som helst erfarenhet av statliga institutioner. Någon administration har helt enkelt aldrig funnits och ingen har hört talas om ett kontrakt eller en lagfart. Då blir det förstås en lång process. Ett land som Japan däremot, kunde trots total brist på demokratisk erfarenhet närmast över dagen omvandlas till en fungerande demokratisk stat, eftersom det existerade en väl fungerande statlig administration med tjänstemän som styrde efter lagen. Dessa kunde helt enkelt ges en ny uppsättning lagar och instruktioner som de började följa.

Men oavsett förhållanden som råder är det inte svårt att få grunden för en demokratisk rättsstat på plats. Det finns en checklista och det finns erfarenhet. Och det finns ett tydligt mål. Vi vet hur en demokratiska rättsstat med marknadsekonomi är när den fungerar.

Brexit är flera resor värre.

Det har aldrig tidigare funnits något EU. Det har aldrig tidigare skett att ett land velat lämna EU. Det finns alltså ingen process beskriven om hur artikel 50 skall implementeras eller någon tidigare erfarenhet av hur det kan gå till. Lägg därtill det faktum att folkomröstningen inte tog ställning till vilken sorts Brexit man röstade om. Man vet alltså inte vad Brexit egentligen innebär, vilka mål som finns eller hur man skall hantera målkonflikter. Brexit är förmodligen en av världens hittills största fredliga förändringar i termer av institutioner, regelverk, folkmängd, handels- och penningströmmar och BNP.

Storbritannien är en fullvärdig medlem av EU och därmed del av både tullområdet, inre marknaden, säkerhetszonen, tullunionen med Turkiet och EFTA. Det handlar om tusental sidor avtalstext som reglerar handel och andra relationer.

Till detta kommer att Storbritannien har del av cirka 40 frihandelsavtal genom EU. Dessa försvinner också. Med andra ord är brexitanhängarnas tal om att snabbt kompensera för EU-utträdet genom separata frihandelsavtal ytterligt ihåligt. Man börjar med ett dra på sig ett minus på 40 avtal. Bara avtalet med Kanada, CETA, är på 1700 sidor. Alla är inte lika omfattande, men en gissning är att det handlar om kanske 30 000 sidor avtalstext.

Ett frihandelsavtal tar mellan fem och tio år att få fram. Även om man kopiera stora delar av texten mellan avtalen skall ändå alla detaljer förhandlas och fastslås med varje enskilt land. För att göra saken ännu värre är handelsförhandlingar (naturligtvis) en mycket specialiserad yrkeskunskap. Storbritannien har helt enkelt inte särskilt många som kan yrket. EU har ju stått för handelspolitiken och skött alla förhandlingar. Självklart har det varit britter inblandade i de processerna, och man kan köpa in kompetens från andra länder, men att man skulle kunna driva ett stort antal frihandelsförhandlingar parallellt är helt otänkbart. Det skall ju genomföras en politisk process också och brittiska regeringen och parlamentet har gissningsvis lite annat att göra än att hantera frihandelsavtal.

Ett tankeexperiment. Britterna kan jobba med fyra avtal åt gången, vart och ett tar fem år. Då tar det 50 år bara för att få till de avtal man tappar på att lämna EU. Nu skall det sägas att britterna inte är några dumskallar, de hittar kanske smarta metoder som medger högre tempo. Men även om de blir 100 procent kvickare är ”underskottet” inte avbetat förrän kring år 2045.

Sen skall man då ta itu med alla nya avtal som var ett av skälen för Brexit. I sanningens namn kanske alla 40 avtal som man tappar med EU-utträdet inte är meningsfulla att ersätta. De är tecknade med småländer utan BNP som britterna inte har någon handel med. Men ändå.

Lösningen på det problemet är ensidig frihandel från britternas sida och en förhoppnings om att andra länder skall belöna detta med motsvarande åtgärder. En modell vore att inte införa några tullar mot EU och successivt ta bort tullarna mot resten av världen. Alternativt höja tullarna mot EU till samma nivå som mot resten av världen och sen sakta sänka hela paketet av tullar mot noll.

Har detta har någon realism?

Förmodligen inte. De politiska komplikationerna är närmast oändliga. Handel i dag är inte bara varor, det är även tjänster, dataströmmar, investeringar, tillgång till offentliga kontrakt, investerarskydd. Att opinionen skulle gå med på att Storbritannien tack vare Brexit bara skulle öppna sina marknader mot resten av världen är ren science fiction.

Med på Frivärldseminariet var även Håkan Jonsson, tidigare statssekreterare på UD. Han menade att ett inte helt osannolikt alternativ som brittiska politiker talar om är att EU ger britterna allt längre tidsfrister så att utträdet i praktiken aldrig blir av. Att piska upp en ny opinion för ett utträde blir till sist som att få eld i gamla suran vedträn som brunnit ett litet tag och slocknat.  De gamla Brexitkrigarna försvinner i glömska och ingen aktiv politiker med självbevarelsedrift vågar ta i frågan.

Just nu är det inte en orimlig tanke. Talmannen i det brittiska parlamentet John Bercow har nekat en ytterligare omröstning om utträdesavtalet om det inte förändras väsentligt. Britterna tvingas därför förmodligen delta i EU-parlamentsvalet, något som säkerligen ingen hade väntat sig och som alltmer ger utträdet ett löjets skimmer.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23 DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag: "– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drab...

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23

DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag:

”– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drabbas. Det handlar om frågor som personrörlighet, fri etablering och rörlighet av tjänster. Allt detta är byggstenar i modern handel, säger Anna Stellinger, generaldirektör på Kommerskollegium.

Hon tar lastbilar som exempel. De går inte att leverera om inte också handel med tjänster och dataöverföring fungerar, enligt Anna Stellinger.

Några sektorer identifieras ändå i rapporten som extra känsliga för Storbritanniens utträde ur EU. En är motorfordonsbranschen som till stor del är beroende av de av tekniska regler som råder inom EU. Utan ett tydligt regelverk kommer den handeln bli mycket krångligare. Som grädde på moset kommer dessutom motorfordonsbranschen att drabbas av betydande tullar om Storbritannien lämnar EU utan att avtal. Då kommer handeln att regleras av reglerna i Världshandelsorganistionen WTO. Det innebär tullar på 10 procent på personbilar och 22 procent på lastbilar.

– Det tillsammans gör att motorfordonsbranschen är extra utsatt, säger Anna Stellinger.

Även den för Sverige så viktiga pappersindustrin kommer då att beläggas av tullar utan ett avtal, om än inte lika höga. Förutom tullar tillkommer dock en ökad administrativ börda, vilket kostar pengar i sig.”

 

2018-02-22

Frihandel är bra, men bara om alla följer spelreglerna skriver Hans Stigsson på ledarplats i Norrköpings tidningar:

”Plötsligen har det blivit populärt att hacka på frihandel och globalisering. Nej förresten, inte plötsligen. Kritiken har funnits länge, men i åtminstone svenska medier uppfattats som politiskt korrekt eftersom den kommit från vänster.

Då blir det ju en smula tragikomiskt, när den nationalpopulistiska protektionismen plötsligen ses som ett mycket värre hot, än när motsvarande protektionism torgförts från vänsterhåll. Eller när Donald Trumps nyisolationism framställs som ett hot från samma håll som tidigare varnat för ”USA-imperialism”!

För seriösa politiker är det besvärligare. Ett exempel är näringsminister Mikael Damberg (S) som nyligen varnade för ökad protektionism, med anledning av det potentiella kinesiska hotet. Damberg förnekar inte hotet, men varnar klokt nog för överreaktioner.

Alla vinner på frihandel – fast bara om spelreglerna respekteras. Dessutom beror framgångarna på vilka mål som av olika anledningar anses politiskt önskvärda. Stater med imperialistiska ambitioner kan alltid misstänkas för att missbruka frihandeln, samtidigt som en protektionistisk politik kan ge inrikespolitiska fördelar på kort sikt.”

2018-02-19

Carl B Hamilton (professor i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot , Liberalerna) replikerar i DN på Johan Norbergs artikel om robotar, jobb och frihandel:

”I USA är välfärdsstaten däremot oftast svag. Förenklat: för att en individ ska få annat än passiviserande och magert ekonomiskt stöd vid arbetslöshet måste hen kunna visa att hens arbetslöshet är orsakad av ökad import. I USA är detta en snårig, utdragen och domstolsliknande process, som för facken går ut på att söka bevisa att importen är dålig och skadligt för medlemmarna. Ett av flera resultat är en vanemässig stigmatisering av import såsom skadlig för sysselsättningen. Därav en del av den amerikanska fixeringen vid import och protektionism som främsta orsak till arbetslöshet, och undertryckandet av andra orsaker till arbetslöshet såsom tekniska förändringar och robotar, som Norberg nämner.

(—)

I Nordeuropa – särskilt Norden – är man till skillnad mot i USA berättigad till stöd i form av ett batteri av åtgärder för att individen ska kunna komma tillbaka till egenförsörjning genom ett nytt arbete, till exempel omskolning. Detta misslyckas naturligtvis ibland, men kritiken brukar riktas mot politiker och myndigheter snarare än mot importen eftersom stödet här är oberoende av orsaken till arbetslösheten.

Även om globaliseringsdebatten i USA ibland innehåller bugningar inför, och hänvisningar till, den europeiska välfärdsstaten som ett bättre alternativ än protektionism, sker det ofta med uppgivenhet. Välfärdsstaten kostar, som bekant, och i dagens USA är skattesänkningar prioriterade och det växande budgetunderskottet tas närmast med en klackspark. Protektionism har också en lång historia i USA och efterkrigstidens frihandelsinriktning av amerikansk handelspolitik är snarast att se som ett undantag i USA:s historia.”

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export