Bernd Lange

På plats i Bryssel: CETA-avtalet i slutfasen men risk för omförhandling

När Kommissionen föreslog en ny investeringsdomstol för TTIP-avtalet skapade man ett nytt problem. Nu riskerar CETA-avtalet med Kanada att delvis behöva omförhandlas. I så fall blir det en avsevärd försening. Den nya investingsdomstolen kommer kanske ...

På plats i Bryssel: CETA-avtalet i slutfasen men risk för omförhandling

När Kommissionen föreslog en ny investeringsdomstol för TTIP-avtalet skapade man ett nytt problem. Nu riskerar CETA-avtalet med Kanada att delvis behöva omförhandlas. I så fall blir det en avsevärd försening. Den nya investingsdomstolen kommer kanske aldrig att existera och i vilket fall inte som det nuvarande förslaget.  USA har ännu inte sagt sitt. 

Den 9-10 december höller EPP-gruppen (Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp i Europaparlamentet) en workshop om CETA-avtalet, det stora frihandelsavtalet mellan Kanada och EU.

Talare var Cecilia Malmström, handelskommissionär, Bernd Lange, tysk socialdemokrat och ordförande för European Parlament Committee on International Trade (INTA), Steve Verheul, Kanadas chefsförhandlare, Mauro Petriccione, EU:s chefsförhandlare och Artis Parbrik, parlamentariker och rapportör om CETA.

I praktiken var alltså alla i sammanhanget viktiga personer samlade.

Vidare var två akademiker inbjudna; Dr Steve Woolcock från London School of Economics och Pierre Sauvé, chef för World Trade Institute på University of Berne i Schweiz.

Deltagare var EU-parlamentariker och inbjudna journalister.

Läget för CETA-avtalet är följande. Avtalet är färdigt och underskrivet. Nu pågår översättning till EU-språken och det som kallas ”legal scrubbing” en sorts juridisk korrekturläsning som skall säkra att den totala texten är konsekvent och inte strider mot annan lagstiftning. Exakt hur lång tid det tar är oklart, men någon gång under våren 2016 kommer det vara färdigt. Därefter blir det debatt och beslut om att anta (eller förkasta) avtalet.

I princip borde detta bara vara en formalitet. Förhandlingarna har pågått i fem år. Kommissionen är så att säga uppdragsgivare. Det är stater representerade av regeringar, inte parlament, som förhandlar med varandra.

Förhandlingarna utgick från ett dokument antaget av parlamentet som stadgar vad man vill uppå och vad som absolut inte får släppas i förhandlingarna med Kanadensarna. Under förhandlingsperioden har det skett regelbundna avstämningar med representanter för både partigrupper och INTA samt, förstås, med kommissionen. Under hela denna tid har det inte varit några kontroverser. Förhandlarna har följt instruktionen från parlamentet och några riktigt tuffa motsättningar med kanadensarna har det inte varit. EU-länderna och Kanada har ganska likartad mentalitet och sätt att se på politikens roll i samhället.

CETA-avtalet är det första stora frihandelsavtal som EU sluter med ett riktigt stort och välutvecklat industriland, och i likhet med EU bygger Kanada inte sin konkurrenskraft på låga löner, dåliga arbetsförhållanden eller låga miljöstandarder.

Det har otvivelaktigt varit riktiga, hårda förhandlingar och långa perioder i skyttegravarna, men inga enorma kulturella klyftor har behövt överbryggas.

I praktiken har ingen brytt sig om CETA-avtalet tills för ett par år sedan. I normfallet väcker handelsavtal nämligen inget som helst intresse. Pressmeddelandena ger knappast några klipp. Eventuella debattartiklar returneras.

Men när det stora frihandelsavtalet med USA, TTIP, började förhandlas ändrades detta. Avtalet inbegriper som sagt USA vilket fungerar som både bensin, syre och öppen eld i det europeiska debattklimatet. Vänstern i vid bemärkelse, allt från vissa länders fackföreningar, över miljöorganisationer till ren våldsvänster söker ständigt uppmärksamhet för att få anhängare och finansiering. USA-hatet är det största och viktigaste affärsområdet. Till USA räknas WTO, Världsbanken, IMF och Israel samt en del företag.

Debatten blev omedelbart hård och motståndarna till TTIP sköt in sig på den eventuella ISDS-klausulen i TTIP (TTIP-avalet existerar ännu inte, ens som utkast, men många inom vänstern har kristallkulor och veta exakt vad det kommer att innebära). ISDS betyder Investor-state dispute settlement och innebär helt enkelt att man i avtalet fastslår vart man skall vända sig vid tvister om hur avtalet skall tolkas. I handels- och investeringsavtal brukar det röra sig om att en utländsk investerare diskrimineras i upphandlingar eller myndigheter bryter ingångna avtal. Men rena expropriationer förekommer. För några är sedan lade Slovakiska staten beslag på tillgångarna i ett privat försäkringsbolag — i praktiken försäkringstagarnas tillgångar.

I normalfallet brukar ISDS-klausulen hänskjuta tvister till internationell skiljedom. Det är ett system som funnits i ett par hundra år och sedan över 50 år regleras av en FN-konvention antagen av 160 länder. Det finns ett antal skiljedomsinstitut, ett av de största och äldsta drivs av Stockholms Handelskammare.

I vänsterns retorik blev detta ”privata domstolar där företag kan stämma stater om de inte gillar lagstiftning som hotar deras vinster” — skiljedom målades upp som någon form av diversehandel för stämningar, medan stämningar i realiteten måste utgår från vad som står i det aktuellahandelsavtalet. De som skriver avtalet — det vill säga staterna — kan alltså bestämma exakt vad man kan stämma för och inskränka dessa möjligheter till ett minimum.

Det är alltså inte så att ISDS-klausulen hänvisar till en specifik mekanism eller process. Om parterna vill kan man avtala att en samling häxdoktorer i Amazonas eller förhandlarnas svärmödrar skall lösa tvisterna.

I samband med att CETA-förhandlingarna inleddes enades partigrupperna i EU-parlamentet om en rad förändringar i ISDS-klausulen vilka alla har kommit med i avtalet.

Det är stort sett bara rena avtalsbrott och expropriation som en investerare kan stämma för. Men inte för att lagstiftningen ändras och därmed försämrar affärsförutsättningarna; förändrad lagstiftning anses vara en naturlig del av tillvaron i en modern demokratisk stat.

Men det spelar ingen roll. När TTIP-debatten exploderade blev politikerna i EU och EU:s medlemsländer tvåa på bollen. De klarade inte debatten och försökte blidka vänstern med eftergifter vilket som bekant bara visar svaghet. Tar man strid kanske man förlorar. Tar man inte strid förlorar man garanterat.

Kommissionen och Cecilia Malmström försökte lösa problemet genom att i all hast svänga ihop ett förslag till ny domstol med politisk utvalda domare för TTIP-avtalet. En månghundraårig välfungerande institution skall ersättas med en oprövad skrivbordskonstruktion som pratats fram på några månader. Därtill utan att man har talat med amerikanerna som är avtalspart i TTIP-avtalet. De har inte sagt blankt nej — deras förhandlare vet att man aldrig skall säga aldrig — men det vore en mild överdrift att säga att glädjen över det nya förslaget var stor…

Det nya förelaget bemöttes förstås med stark kritik från TTIP-motståndarna och gav ett nytt problem. Plötsligt uppmärksammades att att den gamla ordningen med skiljedom fanns kvar i det färdigförhandlade CETA-avtalet och som ett brev på posten kom krav på att CETA skall omförhandlas. Visserligen bara de 20 sidor (av 1700) som berör ISDS-klausulen, men risken är förstås att det kommer krav på att andra detaljer skall omförhandlas. Det stärker inte heller EU:s rykte som avtalspart att komma med krav på att underskrivna avtal delvis skall rivas upp — därtill utan goda skäl. I Kanada har man på goda grunder inte haft någon som helst debatt kring ISDS-klausulen.

Till saken hör att socialdemokraterna i EU inte har en enad linje. Parlamentsordföranden Martin Schulz, tysk socialdemokrat, har svävat på målet. Till saken hör som tidigare sagts att parlamentet debatterade ISDS-klausulen för fyra år sedan och då enades om en rad förbättringar.

Men nu höjs alltså röster för att man skall öppna för omförhandling och låta CETA-avtalet ingå i den nya investeringsdomstolen. Problemet är att den domstolen ännu inte existerar och kanske inte kommer att existera. Garanterat kommer den inte existerar enligt det förslag som finns i dag. Det beror på vad USA går med på i TTIP-förhandlingarna.

Det betyder minst ett års försening av ett avtal som är helt och hållet i linje med de önskemål som parlamentet i stor enighet antog för typ 48 månader sedan. Enbart på grund av en opinion som till hundra procent bygger på en kombination av desinformation och missupfattningar.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
-- Attans, Marita. Det var väl inte det här vi hade tänkt oss, va?

Varför blir det ingen TTIP-omröstning i dag?

Dagens omröstning om TTIP i EDU-parlamentet är inställd tills vidare. Nedan en kort förklaring till vad som hänt. Frågan man ställer sig är varför det skulle han hållits en omröstning om TTIP i parlamentet idag? Det finns ju inget avtal att rösta om. ...

Varför blir det ingen TTIP-omröstning i dag?

Dagens omröstning om TTIP i EDU-parlamentet är inställd tills vidare. Nedan en kort förklaring till vad som hänt.

Frågan man ställer sig är varför det skulle han hållits en omröstning om TTIP i parlamentet idag? Det finns ju inget avtal att rösta om.

Svaret är att TTIP-förhandlingarna har pågått ett par år. Det finns en instruktion till förhandlarna, mandatet, som de måste följa. Dagens debatt och omröstning skulle ha varit en avstämning av läget i förhandlingarna och eventuella kompletterande önskemål inför de återstående förhandlingarna.

Den mest kontroversiella fråga är ISDS, tvistelösningsmekanismen.

Där finns tre hållningar i ISDS-frågan.

1. EPP, det vill säga den borgerliga gruppen samt förnuftiga socialdemokrater: Att i TTIP inkludera den version av ISDS som Malmström har förhandlat fram.

2. Mindre förnuftiga socialdemokrater: TTIP utan ISDS.

3. Avgrundshögern och avgrundsvänstern samt diverse ”gröna” partier: skrota TTIP totalt.

Som framgår ovan är socialdemokraterna splittrade mellan två hållningar — TTIP med eller utan Malmströms ISDS.

Problemet för dem är att det inte finns någon majoritet för TTIP utan ISDS.

Avgrundsvänstern och avgrundshögern har skjutit in sig på ISDS, men det är bara för att sänka TTIP-totalt. De är inte intresserade av TTIP utan ISDS även om några av dem låtsas det.

Vad som hände för en dryg vecka sedan i Parlamentets handelsutskott var att socialdemokraterna tvingades gå med på de borgerligas alternativ; TTIP med ISDS. Detta var oerhört snöpligt och ledde omedelbart till splittring irritation bland de socialdemokrater som inte vill ha ISDS. Till saken hör att den som hanterade frågan i utskottet var den tyske socialdemokraten Bernd Lange som ansetts vara oerhört skicklig. Den uppfattningen får sägas ha nyanserats.

Nu stod socialdemokraterna alltså inför samma situation i dagens parlamentsomröstningen. Alternativet TTIP utan ISDS har ingen majoritet. Försöken att få med avgrundsvänster, avgrundshögern och de ”gröna” på den linjen har misslyckats.

För att undvika ett nederlag inför öppen ridå har den socialdemokratiske talmannen Martin Schulz skjutit upp omröstningen.

En ur svenskt perspektiv minst lika viktig fråga är vad Marita Ulvskog (s) och Peter Eriksson (Mp) pysslar med. De har skrivit under ändringsförslaget om att plocka bort ISDS som skapat problemet. Därmed gick de också emot sin egen regering, Damberg, Löfven — till och med socialdemokraternas kongressbeslut. För regeringen och socialdemokraternastödjer nämligen frihandelsförhandlingarna och Cecilia Malmströms version av ISDS.

Fjellner skriver bra om detta på sin blogg.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
På väg till jobbet. EU-parlamentarikerna har skrivit 900 tilläggsförslag i samband med debatten om Bernd Langes rapport om TTIP.

900 tilläggsförslag när parlamentet diskuterar TTIP

Mer än 900 tilläggsförslag har kommit in i samband med att EU-parlamentet skall diskutera Bernd Langes TTIP-rapport. Nedan klipp med Marjory van den Broeke från parlamentets pressavdelning.    

900 tilläggsförslag när parlamentet diskuterar TTIP

Mer än 900 tilläggsförslag har kommit in i samband med att EU-parlamentet skall diskutera Bernd Langes TTIP-rapport.

Nedan klipp med Marjory van den Broeke från parlamentets pressavdelning.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Handelsutskottet lutar åt ett nej till ISDS — men vad skall vi ha istället?

Europaparlamentets handelsutskott är kritiska mot ISDS enligt nyhetssajten Euractiv.com. Det är den tyske socialdemokraten Bernd Lange som har skrivit ett förslag till policypapper från kommittén. Det förväntas ingå i parlamentets rekommendation till ko...

Handelsutskottet lutar åt ett nej till ISDS — men vad skall vi ha istället?

Europaparlamentets handelsutskott är kritiska mot ISDS enligt nyhetssajten Euractiv.com.

Det är den tyske socialdemokraten Bernd Lange som har skrivit ett förslag till policypapper från kommittén. Det förväntas ingå i parlamentets rekommendation till kommissionen om ISDS. Det kan förändras, bland annat för att den socialdemokratiska gruppen inte är enade i sitt motstånd mot ISDS, men Lange är en inflytelserik person i sammanhanget.

Men frågan när man kommer till riktig politik är som vanligt vad man skall ha istället. Till skillnad från de flesta ISDS-kritiker som i grunden är motståndare till TTIP, vill Lange och andra socialdemokrater har TTIP.  Därför är de tvungna att föreslå ett alternativ. Ett avtal måste ha en någon form av klausul som säger var avtals parterna skall vända sig om de blir oense.

“A state-to-state dispute settlement system and the use of national courts are the most appropriate tools to address investment disputes,” skriver Lange.

I praktiken betyder detta att det skall finnas en skiljedomsmekanism som fäller avgörande mellan staterna. Problemet är att i handelssammanhang är det sällan eller aldrig staterna som kommer i konflikt. Det är i allmänhet företag som uppfattar att de blir diskriminerade eller på annat sätt felbehandlade av stat eller myndigheter.

Frågan är alltså om tanken är att staterna skall ta på sig uppgiften att driva processer mot andra stater på uppdrag av sina nationella företag?

Förutom att en sådan domstol ännu inte är inrättad förefaller det oerhört klumpigt att statliga tjänstemän skulle försöka driva ett företags talan. Man skulle förstås kunna tänka sig att staten i praktiken ger en fullmakt till företaget att processa, men det framstår som en ytterst riskfylld strategi: i praktiken överlåter då staten en del av relationerna med främmande makt på ett privat företag.

Att använda nationella domstolar är en enklare väg, men då drabbas man av det problem som ISDS-klausuler försöker hantera. Att nationella domstolar kan misstänkas brista i både kompetens och oberoende. Att som svenskt företag tvingas stämma en nationell myndighet i domstol i Alabama eller amerikanskt i en domstol i Ungern, Rumänien eller Grekland är naturligtvis kopplat till stor osäkerhet.

Sammanfattningsvis är Langes rapport ett problem för de som vill ha ISDS i TTIP-avtalet. Men förr eller senare skall frågan om alternativet besvaras, och trots allt brukar EU-politikerna ha förståelse för vikten av att det finns formellt riktiga sätt att hantera frågor. Ibland förefaller det till och med vara det enda viktiga.

Kommentarer

Erikjanuari 19, 2015
Tveksamt hur många som är kritiska mot ISDS som skulle bli nöjda om det försvann, kritiken mot ISDS verkar ju ofta fungera som en kritik mot lite allt möjligt som inte har med ISDS att göra. Är väl ofta egentligen kritik mot förbud mot indirekt expropriation och liknande. Sen är väl i och för sig även den kritiken ofta kraftigt överdriven, finns ju inget som säger att Sverige inte t.ex. skulle förbjuda vinster i välfärden bara för att TTIP ingås.
Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export