Birgitta Forsberg

Sälja stridsflygplan är ett hårt och smutsigt arbete som kräver motköp. Men det har inget med frihandel eller inte att göra.

Motköp är inte motsatsen till frihandel eller planekonomi (ens om man säljer plan)

"Motköp sätter frihandel helt ur spel" är rubriken på en artikel av Birgitta Forsberg i Dagens Nyheter. Vinjetten är "Analys". Men eftersom det är svensk dagspress börjar "analysen" så här: "Motköp vrider marknaden ur led. Det är unket, förlegat och osunt."...

Motköp är inte motsatsen till frihandel eller planekonomi (ens om man säljer plan)

”Motköp sätter frihandel helt ur spel” är rubriken på en artikel av Birgitta Forsberg i Dagens Nyheter.

Vinjetten är ”Analys”. Men eftersom det är svensk dagspress börjar ”analysen” så här:

”Motköp vrider marknaden ur led. Det är unket, förlegat och osunt.”

Och tyvärr blir analysen inte bättre.

Artikeln handlar om att stora affärer där stater är inblandade i förhandlingsprocessen ibland leder till så kallade ”motköp”. I praktiken säger man att ”köper vi dina produkter måste du köpa våra produkter”. Det kan handla om vapen men det kan också handla om stora infrastrukturprojekt eller annat där stater/regeringar är inblandade.

Oftast är detta inte särskilt bra.

Men felet i Forsbergs ”analys” är att hon tror att detta har med frihandel eller inte att göra.

Men det har det inte. Frihandel är en helt annan fråga. Frihandel mellan länder råder om allt som är lagligt i båda länderna kan handlas mellan länderna utan tullar, kvoter eller andra restriktioner samt att eventuella regleringar i ett land gäller lika för både inhemska och importerade produkter. Villkoren medger i praktiken att länder kan ha vilka inhemska regleringar som helst så länge de inte är diskriminerande. Över 90 procent av alla tänkbara produkter förblir helt opåverkade.

Två länder kan ha fullständig frihandel även om ländernas regeringar ingår motköpsavtal; ”ni köper luftvärnssystem av oss så köper vi komponenter till radarsystemet (eller lastbilar eller betong eller vad som helst) av er”. Motköpsavtal är snarast ett tecken på stor statlig inblandning i det egna landets näringsliv vilket är en lika vanlig som skadlig företeelse.

Motköp kan ske mellan länder både med och utan frihandel emellan sig och i teorin även mellan privata företag även om det är ovanligt. Byteshandel är rätt krångligt och utan mer eller mindre märkliga politiska motiv finns det sällan skäl att lämna penningekonomin.

Forsberg har helt enkelt inte särskilt mycket koll. Hon skriver:

”Men de motköpsaffärer som följer på de avtal Saab och svenska staten tecknar — alltid så tätt omslingrade att det är svårt att se var försvarsbolaget slutar och politikerna börjar — sätter frihandeln ur spel.

Samma frihandel vars lov företagen och många politiker annars sjunger.

Det är unket, förlegat och osunt. Eller om man så vill: planekonomi.”

Hon gör den helt riktiga iakttagelsen att försvarsindustrin och staten lever i symbios och att detta närmast regelmässigt leder till dåliga  konsekvenser. Men det är inte ”planekonomi”. Statligt företagande är inte med automatik planekonomi. Planekonomi är att staten sätter upp produktionsmål för hela ekonomin och låter dessa ersätta anpassning mellan tillgång och efterfrågan genom enskilda beslut och prismekanismen.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export