Brexit

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt. Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ing...

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt.

Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ingå egna frihandelsavtal med omvärlden.

Man kan ana en viss självöverskattning bakom argumentet; en föreställning om att britterna skulle kunna diktera villkoren för avtalen med andra länder.

Men så är det förstås inte.

Australiensarna vill nu ha möjlighet att exportera kött producerat med hjälp av tillväxthormon till britterna. Kött från hormonbehandlade djur är något som inte är tillåtet i EU, och som man på goda grunder kan gissa att britterna inte kommer att vilja ha.

The National i Skottland skriver:

”Liam Fox, the International Trade Secretary, is hoping to secure a deal with Australia once Britain has left the European Union and informal discussions have been taking place for the past 18 months.

But in return, Britain will be told to scrap a EU ban on the sale of meat from cattle treated with growth hormones — which can include estrogen, progesterone, and testosterone. The drugs boost production of growth-stimulating hormones that help the animal convert feed into muscle, fat, and other tissues more efficiently than they would naturally. The artificial plumping process boosts the amount of meat that farmers can sell per animal, putting more money into their pockets.”

Konstigare än så är det inte. Australiensarna ställer krav för att gå med på ett frihandelsavtal.

Det är viktigt att ha med i kalkylen för alla som pratar om problemen med EU som en tvångströja. Samarbetet inom EU tvingar fram kompromisser, men leder också till ökat inflytande när det gäller att driva de ståndpunkter som man är ense om.

Inte ens USA är mäktigt nog på handelsområdet för att andra länder skall stå i kö med mössan i hand för att få till handelsavtal under de nuvarande förutsättningarna, nämligen att Trump tror att USA skall diktera villkoren. Ingen sätter sig vid förhandlingsbordet med någon som redan från börja deklarerar att han skall bestämma allt. För USA:s del gäller att landet har hamnat vid sidan om och släppt initiativet till Kina, något som är mycket olyckligt eftersom Kina har en rad obehagliga drag. Att idag ha haft TPP och kanske TTIP på plats och därigenom villkoren för stora delar  av världshandeln i händerna på demokratiska stater hade varit ovärderligt.

Ur den synvinkeln har EU agerat föredömligt genom att driva både CETA och avtalet med Japan i hamn och vara på god väg att skapa ett nytt avtal med MERCOSUR.

Att WTO tappar allt mer i betydelse är olyckligt, men ännu inte en irreversibel process. WTO-reglerna spelar fortfarande roll och respekteras. Kina har begärt konsultationer när det gäller USA:s senaste förslag till tullar på en rad kinesiska varor.

Sammanfattningsvis gäller att allt kostar. Oberoendet har ett pris vilket nu Storbritannien får lära sig.

Även om britterna kan strunta i avtalet med Australien om det är för kostsamt — handeln fortsätter ju enligt WTO:s regler — återstår ambitionen att få till ett frihandelsavtal med USA. Där har de också hormonbehandlat kött som de vill sälja och handeln med USA är betydligt mer värdefull än handeln med Australien.

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 3

Veckans mediaklipp om frihandel. Janerik Larsson om NAFTA, VA-finans om Brexit och mer om Trump och Davos.   2018-01-18 Janerik Larsson skriver i SvD om Trump, NAFTA och Carl Rowe, en av de viktigaste politiska kommentatorerna i Washington: "George W...

Frihandel i media vecka 3

Veckans mediaklipp om frihandel. Janerik Larsson om NAFTA, VA-finans om Brexit och mer om Trump och Davos.  

2018-01-18

Janerik Larsson skriver i SvD om Trump, NAFTA och Carl Rowe, en av de viktigaste politiska kommentatorerna i Washington:

”George W Bush-rådgivaren Karl Rove varnade igår i Wall Street Journal för de ödesdigra konsekvenserna för det amerikanska jordbruket av ett sådant beslut.

In a Wall Street Journal interview last week, President Trump said if he were to “terminate” the North American Free Trade Agreement, it “would be frankly a positive for our country.”

This bluster could be a negotiating ploy before the next trilateral Nafta talks, set for Jan. 28 in Montreal. If not, Mr. Trump should stop threatening. Withdrawing from Nafta would immediately kill American jobs, while handing Democrats the midterm elections on a silver platter.Killing Nafta Would Ruin American Farmers var rubriken på Roves artikel.

Han pekar på sannolikheten av att ett sådant beslut skulle leda till att demokraterna tar makten i kongressen i mellanårsvalet i november.

Men, som Rove skriver, är detta som en hel del annat i Trumps retorik kanske endast förhandlingstaktik. Kopplingen till byggandet av muren till Mexiko ger en bra bild av hur Trump tänker om ekonomi. Han tror att handelsunderskottet mot Mexiko är en förlust för USA och om det minskar eller försvinner så skapar det ekonomiskt utrymme för bygget av muren som då alltså betalas av Mexiko.

Detta är ett helt vilseledande resonemang men det är ett tankefel Trump odlat i decennier.

 

2018-01-17

VA-Finans (Direkt) skriver att det finns en oro för att handelspartners runt om i världen inte ska acceptera att Storbritannien fortsätter att omfattas av EU:s frihandelsavtal under övergångsperioden.

”I princip upphör alla EU:s frihandelsavtal och andra internationella avtal att gälla Storbritannien när landet lämnar EU den 29 mars nästa år.

Men EU hoppas kunna förlänga dem i sin helhet under övergångsperioden för det brittiska utträdet, som väntas löpa till december 2020.

För detta krävs att EU:s handelspartners – som Kanada och Sydkorea – godkänner en förlängning.

”I handelsförhandlingar brukar det alltid låta välvilligt i början. Men när de sitter vid förhandlingsbordet vill alla förhandlare maximera sina vinster och minimera sina förluster”, sade en EU-källa.

Källan pekade på det negativa mottagandet övriga medlemmar i Världshandelsorganisationen WTO har givit förslaget från EU och Storbritannien om att dela de gemensamma tullkvoterna för import av jordbruksprodukter.

Stora exportörer av jordbruksprodukter som USA, Argentina, Brasilien och Nya Zeeland vill att kvoterna totalt sett blir större. Kravet motiveras med att uppdelningen innebär att det blir svårare att rikta om exporten om efterfrågan minskar i något av de 27 EU-länderna eller i Storbritannien.”

 

2018-01-16

NSD (TT) skriver om vad USA:s president Donald Trump kan tänkas säga i Davos:

Vem som skulle bli årets politiska dragplåster i Davos stod länge mellan Indiens premiärminister Narendra Modi och Frankrikes president Emmanuel Macron. Men två veckor inför mötets inledning ändrades spelplanen radikalt när det plötsligt stod klart att USA:s president Donald Trump kommer.

Med Trump på plats ser Davosmötet ut som rena toppmötet, med 340 tunga politiker från hela världen på gästlistan.

Vi inleder med premiärminister Modi, som leder den största demokratin i världen. Och vi kommer att avsluta med president Trump, som leder den största ekonomin i världen, säger Davosmötets vd och Norges utrikesminister Børge Brende om talarlistan.
Trumps tal, där USA:s president väntas förklara poängen med sin så kallade America First-politik, avslutar Davosmötet, som formellt pågår 23–26 januari.”

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Det blev inte så bra.

Glöm aldrig: Brexit var en katastrofalt usel idé

Det går mycket fort från en situation där något närmast otänkbart inträffar till att den nya situationen känns normal. Att Donald Trump skulle kunna bli president kändes overkligt för 18 månader sedan, men vi har redan vant oss vid att ha en amerikansk...

Glöm aldrig: Brexit var en katastrofalt usel idé

Det går mycket fort från en situation där något närmast otänkbart inträffar till att den nya situationen känns normal. Att Donald Trump skulle kunna bli president kändes overkligt för 18 månader sedan, men vi har redan vant oss vid att ha en amerikansk president som sitter och twittrar slumpmässigt om nätterna, och kommer i bråk med alla från fotbollsspelare till Nordkoreas diktator.

Samma sak är det med Brexit. När Cameron löste ett privat problem han hade med sitt eget parti genom att lova en folkomröstning var det knappast någon som trodde att det skulle sluta med ett utträdesbeslut.

Men nu är vi där och den skenande galenskapen att Storbritannien är på väg att lämna EU känns som normal politik. Förhandlingarna och utspelen rapporteras i media som om det fanns någon rationalitet eller förutsägbarhet i det hela.

Vad man helt och hållet glömmer är hur osannolikt dum hela idén är. Man kan förstås reta sig på drygheterna som byråkrater och politiker i EU då och då undslipper sig, men det rationella förhållningssättet är ändå att se till den praktiska verkligheten. Vad är viktigt för moderna européer, människor som idag till stor del tillhör en ganska välbeställd medelklass? Mycket enkelt; resa, jobba, exportera, importera (eller i vilket fall konsumera importvaror), investera. Och detta i länder där det råder ordning och reda, som har en hyggligt fungerande rättstat.

Kort sagt, som vi har det i EU.

Att EU är byråkratiskt och pådyvlar oss regler är sant. Men de nationella politikerna och byråkraterna är ungefär lika effektiva i att hitta på lagar och regler. Alla med någon erfarenhet från nationellt politiskt arbete inser också att en stor del av överdrifterna och dumheterna beror på att nationella byråkrater tolkar EU-reglerna med lika stor nit som kreativitet. ”Så här måste vi göra enligt EU” sägs med

självförtroende, medan det visar att sig att andra EU-länder gör på hela andra vis.

Det förtjänar att upprepas att Camerons idé om folkomröstning var ett episkt misstag. Inte för att det är fel att folkomrösta — men för att Cameron ställde till en folkomröstning som gav britterna möjlighet att välja något som Cameron ogillade.  Att i onödan ta ett initiativ som innebär att man riskerar att förlora något man redan har är fantastiskt korkat. Att tänka efter vilka beslut man vill ha upp på bordet är grundkurs 1.A. i kursen att bli politiker.

Det är helt marginellt hur förhandlingarna om utträdesvillkoren går. Britterna kommer att förlora på Brexit och övriga medborgare i EU kommer att förlora på Brexit. Säkert kommer en rad frihandelsavtal med övriga världen att bli verklighet, men de blir i genomsnitt knappast bättre än de avtal som dessa länder har med EU. På ena eller andra sättet kommer vi också att fortsätta att handla med EU och resa fram och tillbaka.  Men det blir helt i onödan dyrare och krångligare.

Förhoppningsvis får vi nu ett par generationer i EU som lär sig att politik är på allvar och beslut man fattar har konsekvenser. Det kan gå extremt fort att omintetgöra framsteg som tagit decennier att uppnå.

 

 

 

 

Kommentarer

Perseptember 27, 2017
Hear, hear!
Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Storbritannien bör lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet

Gör totalt slut med EU:s tullunion när Brexit genomförs. Kompromisslösningar är inte värt kostnaden menar brittisk tankesmedja. Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Stora oklarheter har gjort andelen lös spekulation i textern...

Storbritannien bör lämna EU:s tullsamarbete helt och hållet

Gör totalt slut med EU:s tullunion när Brexit genomförs. Kompromisslösningar är inte värt kostnaden menar brittisk tankesmedja.

Frihandelsbloggen har inte skrivit särskilt mycket om Brexit. Stora oklarheter har gjort andelen lös spekulation i texterna hade blivit alltför stor. Men nu börjar det finnas en mer konkret insikt om både problem och eventuella lösningar.

Tankemsmedjan Open Europe har skrivit en rapport Nothing to declare : A plan for UK-EU trade outside the Customs Union där man argumenterar för att det bästa för Storbritannien när man lämnar EU är att göra sig helt oberoende av EU:s tullsamarbete och satsa på frihandel utan några begränsningar. Det sämsta är att behålla en del av samarbetet eftersom det innebär restriktioner på avtalen man kan få med resten av världen.

Även den korta sammanfattningen är ganska lång (sen finns en längre sammanfattning och så förstås själva rapporten) men huvudpunkterna är följande:

  1. Storbritannien bör lämna EU:s tullunion (EUCU) helt och hållet.
  2. Att försöka finna en kompromisslösning mellan att vara inne och ute kommer att leda till den sämsta kombinationen av två världar.
  3. Målet är att skapa ett komplett frihandelsavtal mellan EU och Storbritannien.
  4. Det kommer att uppstå kostnader del av engångskaraktär men också på grund av att handel kommer att kompliceras en aning. De kostnaderna antas bli kompenserade genom frihandel med övriga världen.
  5. Storbritannien måste omedelbart börja anpassa sig till det nya läget och snabbt utnyttja möjligheterna. Bland annat kommer det behövas förhandlingar med Irland och andra EU-länder.
  6. Det kommer även bli kostnader för andra EU-länder, främst de som handlar mest med Storbritannien. De kan minimeras genom ett snabbt frihandelsavtal.
  7. Kostnaderna för att lämna tullunionen kommer att variera mellan olika branscher och även mellan olika företag i samma bransch. Det måste hanteras genom att varje företag ser över sina leverantörskedjor och gör snabba justeringar.
  8. Frihandel kräver inte tullunioner. Mer än hälften av Storbritanniens handel sker med länder utanför EU. Dess största enskilda exportmarknad är USA (över 16 procent) — det finns ingen tullunion eller frihandelsavtal mellan länderna.
  9. En tullunion är inte nödvändig för att värdekedjor skall kunna passera en gräns. Mellan USA och Kanada finns ingen tullunion. Det hanteras på annat sätt genom NAFTA.
  10. Det är möjligt att kopiera frihandelsavtal mellan EU och andra länder, exempelvis Kanada, som grund för frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU.
  11. Tullsamarbetet mellan EU och Storbritannien blir relativt enkelt. Tekniskt sett är det väl samkört, och eftersom man startar från ett läge utan tullar finns det inga starka särintressen för tullar.
  12. Att komma överens om en övergångsperiod är angeläget. Den kan börja gälla redan innan övriga Brexitförhandlingar är färdiga för att undvika att företag tvingas stressa fram anpassning till nya förhållanden.

Tankarna i rapporten är rimliga. Det är förmodligen bättre att försöka skapa frihandel med resten av världen än flirta med EU just nu, när båda parter så tydligt deklarerar att man inte vill ha varandra.

I själva verket behövs inte några frihandelsavtal för att britterna skall kunna dra nytta av frihandeln med resten av världen. Ensidiga liberaliseringar ger alla fördelar utan att man behöver kompromissa med något annat land.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 29, 2017
Tack! Intressant. Skall läsa. Olika tankesmedjor har sina upp- och nedgångar. Svårt att hålla koll trenderna. / M
Kristofermars 28, 2017
Förvånansvärt nyanserat för att komma från Open Europe. Annars trodde jag inte att någon tog OE på allvar längre. Resonemanget i rapporten är inte orimligt om än präglat av en sorts cocker-spaniel-aktig naivitet. Man anar att författarna inte har så mycket egen erfarenhet av handelsförhandlingar. Om man vill ha en osentimental analys av UKs handelsmöjligheter efter Brexit rekommenderar jag http://www.friendsofeurope.org/media/uploads/2017/03/Friends-of-Europe-How-to-Brexit.pdf
Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Britterna har en gammal handelstraditon. De klarar konkurrensen utan tullar.

En lösning för Storbritannien efter brexit: inför ensidig frihandel

Ett land med frihandel, låga bolagsskatter, bra villkor för utländska investerare och en stark tradition är erfarenhetsmässigt inte förnuftigt att försöka möta genom mer egen protektionism. Det är att skjuta sig själv i foten. Det finns i själva verket inge...

En lösning för Storbritannien efter brexit: inför ensidig frihandel

Ibland säger man att ”det finns inga snabba, enkla lösningar”. Men det är inte sant. På handelsområdet är den bästa lösningen också den snabbaste och enklaste. Ett land kan välja att ensidigt ta bort alla tullar och andra handelshinder. Det vore en lösning för britterna efter brexit.

En av de stora frågorna i samband med att Storbritannien lämnar EU är vad som kommer att hända med handeln. I dag har britterna förstås ingen egen handelspolitik. Handelspolitiken sköts av EU.

Det betyder dock inte att britterna efter utträdet kommer att hamna i ett avtalslöst tillstånd. De är medlemmar i WTO och kan i likhet med USA, Japan och (numera) Kina handla enligt de reglerna.

Men WTO:s regler är inte lika bra som EU:s inre marknad. Och tvivels utan finns (eller fanns, känslorna från dagarna efter omröstningen har nog svalnat) det krafter i en som vill ”hämnas” på britterna, även till priset av att man skadar sina egna ekonomier.

Dessutom finns det överraskande många politiker som tror att handel är som i grundkursen i ekonomi, att man byter ”vin mot kläde” eller eventuellt ”smör mot kanoner”, det vill säga länder byter färdiga produkter med varandra. I dag är en stor del av handeln mellan företag och deras underleverantörer. En produkt består av importerade komponenter och en värdekedja kan passera fler gränser. Om EU försvårar för britterna att sälja sina färdiga produkter kommer inte britterna att kunna fortsätta att köpa en från sina underleverantörer i EU, och många företag i EU får betala mer till sina brittiska underleverantörer. Det vill säga, det är inte ”företagen” som betalar (en fabrikslokal, svarv eller dator har inga levnadsomkostnader och får ingen lön) — de som betalar är konsumenterna som får dyrare produkter.  Även om handeln över gränserna bara bestod av färdiga produkter skulle detta förstås inträffa, men de skadliga effekterna på ekonomierna vore en aning mer förutsägbara och hanterliga.

Britternas problem gäller således i huvudsak EU, men det är den absolut största marknaden. 44 procent av britternas export går till EU, tvåan USA står bara för 17 procent.

Det betyder att även om ett trettiotal länder har sagt sig vara positiva till att teckna frihandelsavtal med Storbritannien berör det bara hälften av handeln. Dessutom kan avtalen inte börja förhandlas förrän britterna har lämnat EU, och från påbörjade förhandlingar till ett implementerat avtal tar det tre-fyra år. Så räkna med minst ett decennium för att få alla de nya avtalen på plats.

Tio år är inte mycket tid när det gäller handelspolitik, men det är mycket tid för och många förlorade möjligheter för enskilda individer. Och det är en viktig insikt. Handel beskrivs ofta som ovan, länder som handlar med varandra, procentsatser, avtal, politik. Men egentligen handlar ju allt om enskilda människor och deras livsmöjligheter; att få jobb, öka sitt välstånd, få billigare produkter, starta företag. Allt i en människas liv är inte ekonomi, men sekinerna är en viktig faktor för de flesta av oss och tio år är en stor del av en livstid.

Men det finns en lösning för britterna som diskuteras av John Stepek i MoneyWeek.

Nämligen att britterna helt enkelt ensidigt tar bort alla handelshinder. WTO:s regler medger det. Ett land får inte öka sina handelshinder, men att minska eller ta bort går bra.

Det sänker importpriserna för både privatpersoner och företag och kompenserar till viss del för eventuella höjda tullar EU sätter upp. Det kompenserar också för att sektorer drabbas som idag gynnas av EU:s protektionistiska regelverk — huvudsakligen jordbruket.

Och, menar Stepek, det kommer att ha en avkylande effekt på de inom EU som ser chansen att klämma åt britterna och kanske gynna sig själva genom protektionistiska strategier.

Ett land med frihandel, låga bolagsskatter, bra villkor för utländska investerare och en stark tradition är erfarenhetsmässigt inte förnuftigt att försöka möta genom mer egen protektionism. Det är att skjuta sig själv i foten. Det finns i själva verket inget land som blivit fattigt genom att göra sig själv till frihandelsområde, och ingen land som inte blivit fattigare genom protektionism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
De flesta inser att detta är dyrt och dåligt.

Vad händer med handeln och TTIP när britterna lämnar EU?

Vad som kommer att hända med handeln när Storbritannien (England, Skottland, Wales, Nordirland) lämnar EU är för tillfället fundamentalt oklart. Det finns inga principer att stödja sig på för den som vill spekulera. Frågan sönderfaller i tre delfrågor:...

Vad händer med handeln och TTIP när britterna lämnar EU?

Vad som kommer att hända med handeln när Storbritannien (England, Skottland, Wales, Nordirland) lämnar EU är för tillfället fundamentalt oklart. Det finns inga principer att stödja sig på för den som vill spekulera.

Frågan sönderfaller i tre delfrågor:

Handeln mellan EU och Storbritannien.

Handeln mellan resten av världen och Storbritannien .

TTIP.

Om man börjar med det sista så påverkas TTIP-förhandlingarna av ett antal faktorer. Den första och största risken är att EU:s ledare reagerar i panik och stoppar allt som verkar vara impopulärt. CETA, TTIP, TISA, allt som ingår i olika aktivistgruppers affärsplaner att hetsa mot stoppas i vilket fall tillfälligt. Mot det talar att EU:s ledande politiker inte är några dumskallar. De inser självklart faran i att släppa alla framåtsyftande projekt och initiativ och hamna i ett läge där allt handlar om krisen: EU blir totalt reaktivt. Att vara reaktiv och tappa initiativet är ett av de farligaste lägena för en politiker. De vet också att populisterna och aktivisterna aldrig kommer att kunna tillfredsställas. De är beroende av ”hot” för att kunna skapa uppmärksamhet och motivera folk att engagera sig och ge pengar.

Det finns också ett inslag av prestigetänkande. Att låta allt gå i stå för att Storbritannien skall lämna EU är inte ett bra utgångsläge för utträdesförhandlingarna. Det är svårt att sitta och vara tuff mot (låt oss säga) Boris Johnson vid förhandlingsbordet för den som varje kafferast måste hantera sin egen kris på hemmaplan. Man vill kunna säga att ”vi har inga problem, vi kör på som vanligt, det är ni som sitter i klistret”.

Frankrikes premiärminister Manuel Valls har förvisso sagt att fransmännen inte vill ha TTIP, men liknande uttalanden har kommit ett par gånger under de tre år förhandlingarna pågått. Det är helt enkelt det franska sättet att förhandla och hantera opinionen. Man burrar upp sig med ett ultimatum då och då och sen fortsätter allt som vanligt. Även Frankrike är en rättsstat med demokrati. Premiärministern bestämmer inte utrikespolitiken helt på egen hand.

Till sist så är det också så att EU är en formaliserad organisation som styrs av lagar och regler. Kommissionen har ett uppdrag att förhandla fram avtalet och det finns en plan hur processen skall gå vidare.

Att stoppa det arbetet kräver gemensamma beslut.

Att vara tvungna att tala om för USA att man inte orkar ta TTIP i hamn av ”inrikespolitiska” orsaker är ytterst pinsamt. Detsamma gäller CETA, kanske rent av ännu värre: det avtalet är klart och underskrivet och kanadensarna har dessutom gått med på en ändring efter undertecknandet när det gäller investerarskyddet. Att komma nu och säga att ”vi fixar inte det här, kanske senare, eventuellt” är inte roligt.

Ett EU som visar sig vara både opålitligt (man backar från underskrivna avtal och hoppar plötsligt av förhandlingar man drivit i åratal) och därtill handlingsförlamat kommer förlora inflytande på världsscenen. Ryssar, kineser och amerikaner kommer att fylla det tomrummet.

Men det är ingen tvekan om att TTIP just nu lever farligt. Britterna var en av dess största tillskyndare och de är nu ute ur leken. Att EU:s ledare panikstoppar allt är tyvärr inte ett helt otänkbart scenario.

Vad gäller handeln mellan EU och Storbritannien är det fundamental osäkert vad som kommer att hända. På kort sikt ingenting. Sen blir det förhandlingar. De praktiska problemen att införa tullar och kvoter igen är enorma. Risken att inte göra det är att länder som funderar på att följa britterna i spåren ser att man kan lämna EU och ändå ha kvar frihandeln.

Ännu finns inga starka särintressen för protektionism på någon sida av kanalen — men de kommer med tiden att uppstå. Att ge britterna något som liknar EES-avtalet eller det avtal Schweiz har är möjligt — men som sagt; finns den politiska viljan? Spekulationerna kring handeln försvåras av att två andra delar av den fria rörligheten — människor och kapital — berörs. Ett antal miljoner människor mer eller mindre pendlar mellan Storbritannien och kontinenten och de är inte huvudsakligen lågutbildad arbetskraft. London som finansiellt center bygger på det fria flödet av kapital mellan Storbritannien och EU.  Det finns alltså starka intressen för att behålla rörligheten som begränsar EU-ledarnas önskan att klämma åt britterna, men också ett motverkande intresse: det måste finnas vissa fördelar av att vara med i en klubb om man i längden skall kunna ta ut medlemsavgiften.

Till sist, vad händer med handeln mellan Storbritannien och resten av världen? Också oklart, men inte så dramatiskt. Britternas viktigaste handelspartner utanför EU är USA. Det finns inget frihandelsavtal nu — det är därför TTIP förhandlas. President Obama var i England och hotade britterna med att de inte kan räkna med någon specialbehandling om de lämnar EU. De skulle komma sist i kön när det gäller handelsavtal. Utom att Obamas okänsliga hot antagligen bidrog till att kosta stanna-sidan segern är det förmodligen inte sant.

Tvärt om finns det starka krafter i USA:s kongress som gärna vill ställa Storbritannien först i kön. Främst är det republikaner som ser med viss sympati på att britterna kastat av sig kontrollen från Bryssel och upplever EU som byråkratiskt, socialistiskt, stagnerat och styrt av högfärdiga politiker utan handlingskraft.

Britterna är USA:s viktigaste handelspartner i Europa och direktinvesteringarna är massiva. Att få till ett bilateralt handels- och investeringsavtal antas vara enklare, främst av det skälet att det finns en stor kulturell gemenskap mellan länderna. På ingen sidan av Atlanten skulle ett sådant avtal leda till folklig misstänksamhet eller oro för lönedumpning, miljöregler och liknande. Till skillnad från TTIP skulle avtalet förhandlas mellan London och Washington, inte av okända byråkrater i Bryssel.

Liknande signaler har kommit från Kanada, Australien, Nya Zeeland. Britterna är populära, flera viktiga länder är engelskspråkiga och engelska är det vanligaste andraspråket i världen.

Britternas minsta problem är sannolikt vad som kommer att hända med den internationella handeln utanför EU. Problemet är relationerna med EU, men de är också de viktigaste för britternas ekonomi.

Så allt är inte nattsvart, men britternas ställningstagande är av allt att döma dåligt för världshandeln, för britterna och för EU.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Oklart exakt vad som händer med handeln vid brexit — men sämre blir det

Typiskt nog är det företagarna snarare än politikerna som oroar sig över hur det går med frihandeln, tillväxten och jobben om Storbritannien lämnar EU.  5,5 miljoner jobb i EU:s medlemsländer, varav en majoritet i Tyskland, beror på handeln med Storb...

Oklart exakt vad som händer med handeln vid brexit — men sämre blir det

Typiskt nog är det företagarna snarare än politikerna som oroar sig över hur det går med frihandeln, tillväxten och jobben om Storbritannien lämnar EU. 

5,5 miljoner jobb i EU:s medlemsländer, varav en majoritet i Tyskland, beror på handeln med Storbritannien. Om en engelsk lämna-röst skulle innebära att EU reser handelshinder riskeras en del av de jobben. Det säger Mark Kerber, chef för BDI som är Tysklands största arbetsgivarorganisation.

Tyskland är Storbritanniens största handelspartner, medan England är Tysklands fjärde största. Totalt omfattar handeln mellan länderna nästan 1000 miljarder svenska kronor (för jämförelse, Sveriges BNP är cirka 4500 miljarder).

Det är således inte förvånande att Kerber oroar sig för ett handelskrig mellan England och EU:

“Imposing trade barriers, imposing protectionist measures between our two countries – or between the two political centres, the European Union on the one hand and the UK on the other – would be a very, very foolish thing in the 21st Century.

“The BDI would urge politicians on both sides to come up with a trade regime that enables us to uphold and maintain the levels of trade we have, although it will become more difficult.”

Detta till skillnad från tysklands finansminister Wolfgang Schäuble som hotar med handelshinder. ”Out is out” är hans linje och han delar slagordet med flera andra av EU-ländernas ledare.

Här ser vi tydligt skillnaden mellan företagen och politikerna. De senare är förtjusta i stålblanka one liners och det har inte varit någon brist på hotfullheter från EU:s ledare.

Och det är självklart inte bara Tyskland som drabbas av nya handelshinder som ett resultat av att Storbritannien lämnar EU. För Sverige är England en mycket viktig marknad. Dessutom bor kring 50 000 svenskar i England. De behöver idag inga arbetstillstånd. Om England lämnar, kommer de alla tvingas åka hem och söka någon form av tillstånd? Eller räcker det med att de går till den lokala polisstationen? Samma gäller alla andra EU-länder.

Näringslivet är pragmatiskt och ser mer till välstånd än till retorisk tuffhet. Och NATO:s Jens Stoltenberg är som tjänsteman självklart diplomatisk och pekar på de praktiska konsekvenserna:

 “What I can do is tell you what matters for Nato, and a strong UK in a strong Europe is good for the UK and it’s good for Nato, because we are faced with unprecedented security challenges, with terrorism, with instability and an unpredictable security environment, and a fragmented Europe will add to instability and unpredictability,”

Det är kort sagt svårt att inte uppfatta en stor del av den politiska debatten som överraskande infekterad av prestige och irritation mellan personer som gör anspråk på att vara statsmän och ta ansvar. En förklaring är att de alla sneglar på den lilla men engagerade väljargrupp som ogillar EU och drömmer om nationellt oberoende.  Cameron har fått lära sig att den gruppen inte kan hanteras genom att ges legitimitet och en debattarena i förhoppningen att en rationell politisk debatt skall lösa problemet. Att det skall vara annorlunda i andra EU-länder är en from förhoppning, men som förmodligen inte kommer att infrias om fler länder försöker sig på en folkomröstning. Om stanna-sidan vinner i Storbritannien kommer det vara med ett nödrop.

Om England lämnar EU och om det blir en kedjereaktion med folkomröstningar i fler länder tror många att hela EU kommer att falla samman. Det är ingen omöjlig utveckling, men även om det inte skulle gå så illa kommer EU:s ledare fokusera på krishantering snarare än den kanske viktigaste framtidsfråga: att få EU:s inre marknad att fungera och öppna upp EU som helhet för handel med resten av världen. TTIP-avtalet kommer definitivt att vara hotat då Storbritannien är en av avtalets största tillskyndare.

De som bekymrar sig över att EU inför en massa onödiga regler och ställer till problem har rätt. Men det allra mesta av det som sätter käppar i hjulet för den ekonomiska utvecklingen i EU är lagstiftningen på den nationella nivån. Ser vi till Sverige så är det inte EU som har tvingat på oss arbetsrätten, skatterna, regleringarna som lägger en död hand över hyresmarknaden eller våra skolproblem. EU gör det i vissa fall värre, men utgör inte huvuddelen av våra bekymmer. Och så är det i alla andra EU-länder. Även Storbritannien har en helt egen uppsättning av regler och byråkrater.  De kommer garanterat inte bli färre om England lämnar EU. Snarare tvärt om. De kommer få nya kollegor inom tullverket. Frågan är bara hur många.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export