Carl B Hamilton

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23 DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag: "– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drab...

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23

DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag:

”– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drabbas. Det handlar om frågor som personrörlighet, fri etablering och rörlighet av tjänster. Allt detta är byggstenar i modern handel, säger Anna Stellinger, generaldirektör på Kommerskollegium.

Hon tar lastbilar som exempel. De går inte att leverera om inte också handel med tjänster och dataöverföring fungerar, enligt Anna Stellinger.

Några sektorer identifieras ändå i rapporten som extra känsliga för Storbritanniens utträde ur EU. En är motorfordonsbranschen som till stor del är beroende av de av tekniska regler som råder inom EU. Utan ett tydligt regelverk kommer den handeln bli mycket krångligare. Som grädde på moset kommer dessutom motorfordonsbranschen att drabbas av betydande tullar om Storbritannien lämnar EU utan att avtal. Då kommer handeln att regleras av reglerna i Världshandelsorganistionen WTO. Det innebär tullar på 10 procent på personbilar och 22 procent på lastbilar.

– Det tillsammans gör att motorfordonsbranschen är extra utsatt, säger Anna Stellinger.

Även den för Sverige så viktiga pappersindustrin kommer då att beläggas av tullar utan ett avtal, om än inte lika höga. Förutom tullar tillkommer dock en ökad administrativ börda, vilket kostar pengar i sig.”

 

2018-02-22

Frihandel är bra, men bara om alla följer spelreglerna skriver Hans Stigsson på ledarplats i Norrköpings tidningar:

”Plötsligen har det blivit populärt att hacka på frihandel och globalisering. Nej förresten, inte plötsligen. Kritiken har funnits länge, men i åtminstone svenska medier uppfattats som politiskt korrekt eftersom den kommit från vänster.

Då blir det ju en smula tragikomiskt, när den nationalpopulistiska protektionismen plötsligen ses som ett mycket värre hot, än när motsvarande protektionism torgförts från vänsterhåll. Eller när Donald Trumps nyisolationism framställs som ett hot från samma håll som tidigare varnat för ”USA-imperialism”!

För seriösa politiker är det besvärligare. Ett exempel är näringsminister Mikael Damberg (S) som nyligen varnade för ökad protektionism, med anledning av det potentiella kinesiska hotet. Damberg förnekar inte hotet, men varnar klokt nog för överreaktioner.

Alla vinner på frihandel – fast bara om spelreglerna respekteras. Dessutom beror framgångarna på vilka mål som av olika anledningar anses politiskt önskvärda. Stater med imperialistiska ambitioner kan alltid misstänkas för att missbruka frihandeln, samtidigt som en protektionistisk politik kan ge inrikespolitiska fördelar på kort sikt.”

2018-02-19

Carl B Hamilton (professor i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot , Liberalerna) replikerar i DN på Johan Norbergs artikel om robotar, jobb och frihandel:

”I USA är välfärdsstaten däremot oftast svag. Förenklat: för att en individ ska få annat än passiviserande och magert ekonomiskt stöd vid arbetslöshet måste hen kunna visa att hens arbetslöshet är orsakad av ökad import. I USA är detta en snårig, utdragen och domstolsliknande process, som för facken går ut på att söka bevisa att importen är dålig och skadligt för medlemmarna. Ett av flera resultat är en vanemässig stigmatisering av import såsom skadlig för sysselsättningen. Därav en del av den amerikanska fixeringen vid import och protektionism som främsta orsak till arbetslöshet, och undertryckandet av andra orsaker till arbetslöshet såsom tekniska förändringar och robotar, som Norberg nämner.

(—)

I Nordeuropa – särskilt Norden – är man till skillnad mot i USA berättigad till stöd i form av ett batteri av åtgärder för att individen ska kunna komma tillbaka till egenförsörjning genom ett nytt arbete, till exempel omskolning. Detta misslyckas naturligtvis ibland, men kritiken brukar riktas mot politiker och myndigheter snarare än mot importen eftersom stödet här är oberoende av orsaken till arbetslösheten.

Även om globaliseringsdebatten i USA ibland innehåller bugningar inför, och hänvisningar till, den europeiska välfärdsstaten som ett bättre alternativ än protektionism, sker det ofta med uppgivenhet. Välfärdsstaten kostar, som bekant, och i dagens USA är skattesänkningar prioriterade och det växande budgetunderskottet tas närmast med en klackspark. Protektionism har också en lång historia i USA och efterkrigstidens frihandelsinriktning av amerikansk handelspolitik är snarast att se som ett undantag i USA:s historia.”

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
-- Jag tänker mycket på vad som händer efter döden. Min mamma sade alltid att den som är elak slutar som köttråvara i Jönköping.

Protektionism bygger på mystik och känslor kring mat

Protektionism finns i olika former. Det traditionella argumenten att export är bra och import är dåligt eller allmänt nationalistiska uppmaningar att köpa svenska varor fungerar inte längre. Nu krävs mer känslomässiga argument. Att mat, som är en av vår...

Protektionism bygger på mystik och känslor kring mat

Protektionism finns i olika former. Det traditionella argumenten att export är bra och import är dåligt eller allmänt nationalistiska uppmaningar att köpa svenska varor fungerar inte längre. Nu krävs mer känslomässiga argument. Att mat, som är en av våra mest känsloladdade produktkategorier, står i centrum för protektionism förvånar inte. Vad som kanske förvånar är att samma person som är misstänksam mot ”utländskt kött” i Sverige glatt smörjer kråset med en biff i Frankrike eller korv i Italien. 

DN-debatt har idag en utmärkt artikel av Carl B Hamilton, ekonomiprofessor och tidigare Liberal riksdagsledamot.

Han skriver om den ständigt pågående PR-kampanj som pågår i Sverige med syfte att misstänkliggöra utländskt kött.

”Just importerat kött beskrivs allt oftare som hälsovådligt och skadligt på olika sätt. Ändå förbjuds det inte av våra ansvariga myndigheter. Det verkar konstigt, eller hur? Ett DN-reportage den 30/1 är illustrativt. Kött producerat och importerat från Holland och Tyskland beskrivs i vämjeliga ordalag och produktionen sägs av WHO vara klassat som ”ett av de största hoten mot mänsklighetens hälsa” på grund av sitt antibiotikainnehåll. Intervjuade beskriver att köttet ”känns konstigt som svamp” och väcker ”äckel”. Men om köttet inte skulle uppfylla Sveriges och EU:s livmedelsbestämmelser, utan hade varit otjänligt som människoföda, giftigt eller hot mot folkhälsan skulle det naturligtvis ha varit förbjudet. Men så är inte alls fallet, utan köttet är helt tillåtet att sälja och godkänt för människor att äta. Det som står är ett tydligt exempel på protektionistiskt krypskytte på fullt godkänd livsmedelsimport!”

Detta är ett enskilt exempel, men det är typiskt. Liknande artiklar dyker regelbundet upp i media eller i form av inlägg på sociala media. Man behöver inte ha arbetat länge i PR-branschen för att inse att detta i hög utsträckning är professionella kampanjer. Grundreceptet är ungefär följande:

  • Starta en liten folkrörelseorganisation, med ordförande och styrelse från branschen (”talespersoner”), websida, fb-sida, twitterkonto.
  • Identifiera eventuella allierade — personer och organisationer som har intresse av att stödja ert budskap.
  • Låt någon person med akademisk titel svänga ihop en rapport. Lite siffror är lätt att sälja in till media. Färdiga tabeller sparar pengar åt redaktionerna, detsamma gäller bilder.
  • Bjud in till informationsfrukost. Främst i  Stockholm och om budgeten räcker även i andra städer.
  • Skriv ihop artiklar och ta fram ”case”, det vill säga representanter för branschen. Helst med geografisk spridning för att redaktionerna skall kunna göra en lokal koppling.
  • Utbilda och medieträna alla talespersoner.
  • Skriv debattartiklar och insändare som undertecknas av talespersoner lokalt.

Nu är det bara att köra. Ut med debattartiklarna, ringa tidningarna, twittra, facebooka, boka upp möten med riksdagsledamöter och partierna talespersoner. Kör roadshowen med rapporterna, veporna, kaffet, mackorna och företagsbesöken med fototillfällen.

Det funkar alltid. Exakt hur bra det funkar beror på tre saker. 1) Hur känsloladdat är ämnet. Mat är känslor. Njutning och äckel, hälsa och ohälsa, status och skönhet.  2) Budget. Mer pengar ger mer effekt. 3) Kan man få fram en bra talesperson? Människor är bärare av budskap och förmedlare av känslor, men alla är inte lika bra på att väcka känslor, inge trovärdighet, skapa identifikation. 4) Talangen hos PR-byrån. Vissa är bättre än andra på att få budskap, kanaler, personligheter att samverka, hitta allierade, synergier, identifiera och desarmera motståndare och rulla ut kampanjen enligt plan utan grus i maskineriet. Att bra PR-konsulter tjänar mycket pengar är inte någon form av marknadsmisslyckande.

Men självklart behöver inte PR-byråer vara inblandade. Bransch-,”gräsrots”- eller ”folkrörelseorganisationer” och fackföreningar kan det här hantverket i sömnen. De arbetar ju på heltid med påverkan.

Hamiltons exempel är pedagogiskt ur ett annat perspektiv: köttprotektionisterna har problemet att Sverige inte får stoppa kött från EU. Det uppfyller samma krav som det svenska köttet. EU har gemensamma regler. Vägen framåt är då att försöka få igenom ett krav på märkning av kött så att även restauranger skulle tvingas ange ursprungsland. Av allt att döma skulle detta inte vara tillåtet, men under en tid skulle man kunna ”medvetandegöra” konsumenterna och lära dem fråga efter svenskt kött.

Det intressanta med just matprotektionismen är hur enormt känslostyrd den är och att den riktar sig mot någon form av metafysisk ”köttråvara” som kan dölja sig i produkterna. Svenskar brukar ju sällan klaga på den lufttorkade italienska skinkan de får på krogen eller biffen de äter när de är i Frankrike. Tvärt om hyllar man det goda köttet man får utomlands jämfört med det svenska. Det finns extremt bra kött i Sverige. Men de där bitarna av självdöd mjölkko som ligger på en liten blöja i kyldisken i en normal svensk mataffär skulle förmodligen inte gå att sälja i något annat land. Möjligen i Norge och Finland, där matkulturen är ännu mer förflackad än här.

Hamilton pekar på att köttprotektionism inte är ett svenskt problem. Förmodligen är det inte ens starkast här. EU har skyhöga tullar mot länder utanför unionen.

”EU:s gemensamma jordbrukspolitik avskärmar oss konsumenter från import av billiga och bra livsmedel från hela övriga världen. Den håller därmed människorna bland annat i potentiellt exporterande u-länder i fattigdom.

Människor som i dag flyr till EU skulle i många fall ha kunnat bo kvar hemma, i till exempel Nordafrika, om de kunnat leva hemma på att odla till exempel grönsaker, eller kunnat försörja sig på export av olika slags kött. Men sådan export möts vid EU:s gräns av mycket höga tullar och kvantitativa importbegränsningar.

Om vi håller oss till nötkött, möts fruset importerat nötkött av gränshinder motsvarande en genomsnittlig tull på 93 procent, och med en topp för benfritt fruset nötkött på hela 126 procent! För till exempel vakuumförpackat kött gäller cirka 60 procents tull.

Europas gränshinder för produkter från fattiga länder medför att EU istället vid gränsen får möta fler ekonomiska migranter och flyktingar. En given slutsats är att EU måste öppna sig mera för import av livsmedel och andra varor från sin fattiga omvärld om man vill minska antalet människor som söker sig till EU.

Kravet på frihandel, och sambandet mellan frihandel och migration, bör Sverige omgående uppmärksamma och aktualisera i EU-politiken.”

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln