Cato

Det finns facit: Trumps förslag om frihandel för EU ren bluff

NAFTA-förhandlingarna innehåller inget av det frihandelsvurmande Trump visade inför EU-mötet för två veckor sedan. För två veckor sedan gjorde Donald Trump ett utspel och erbjöd avskaffande av alla handelshinder mellan USA och EU. För det hyllades han och m...

Det finns facit: Trumps förslag om frihandel för EU ren bluff

NAFTA-förhandlingarna innehåller inget av det frihandelsvurmande Trump visade inför EU-mötet för två veckor sedan.

För två veckor sedan gjorde Donald Trump ett utspel och erbjöd avskaffande av alla handelshinder mellan USA och EU.

För det hyllades han och många påpekade att EU historiskt har haft högre tullar mot USA än tvärt om. Det senare stämmer. EU är inte ett föredöme när det gäller frihandel, åtminstone inte mot omvärlden. Att EU internt gjort extremt mycket för att underlätta handeln mellan medlemsländerna är dock helt sant. Antagandet att vi skulle haft mer frihandel i världen eller i Europa utan EU kräver fantasi i klass med den man finner hos framstående fantasyförfattare.

Andra, till exempel Frihandelsbloggen, var skeptiska av flera skäl. För det första att Trump inte har makt att lägga om handelspolitiken i den omfattning han talade om, för det andra att han skrotat ett par avtal med långtgående handelsliberaliseringar och för det tredje att det strider mot WTO:s regler att bara hux flux ge vissa länder förmånligare villkor än andra.

Det blev förstås inte så mycket av det hela, men handelskriget mellan EU och USA fick i alla fall en vapenvila.

Men vad hade hänt om EU gått med på Trumps idé om avvecklade handelshinder?

Kan vi veta det?

Svaret är ja. Vi har ett sorts facit.

Nämligen hur NAFTA-förhandlingarna utvecklas.

Där har Trump stora möjligheter att påverka USA:s hållning genom direkt styrning, det är trots hans administration som sköter förhandlingarna.

Chanserna är också goda att han skulle få ett mycket liberalt avtal genom kongressen.

Så, vad händer då? Hur agerar USA?

CATO Institute har publicerat en sammanfattning av läget.

Det finns ingen anledning att beskylla USA för att i princip vara mer protektionistisk eller ta mer hänsyn till sina särintressen än Mexiko eller Kanada. Särskilt Trudeau har bisarra idéer om att blanda in frågor om ursprungsbefolkningar och genus i handelsavtalet.

Men det finns inte heller något stöd för påståendet att USA särskilt drivande när det gäller förenklingar och avskaffande av handelshinder.

Ta bara reglerna för bilimport (nedanstående är bara en del av en sammanfattning…):

”This is the focus of the current talks taking place between the U.S. and Mexico (Canada does not appear to be actively involved, perhaps because it does not have strong feelings about some of the outcomes here). In essence, the Trump administration wants to tighten the requirements for having trade in autos benefit from zero tariffs. In this regard, the U.S. wants to increase the percentage of content that must be from North American sources (currently the figure is 62.5%; the U.S. proposed raising it to 85%, and press reports suggest that 75% is the figure being discussed now). It also wants a percentage of the autos to be made by workers who make above a certain hourly wage (reports suggest that the current U.S. proposal is that 40% of light-duty vehicles and 45% of pick-up trucks are to be made by workers that make as least $16 an hour).”

Ja, som man säger, ni ser själva.

Antagandet att USA skulle ge EU total frihandel, medan man ägnar sig åt denna typ av krångel med sina närmaste grannar och viktigaste handelspartners, är minst sagt vågat.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 8

2018-02-15 Blekinge Läns tidning skriver på Kajsa Dovstad ledarplats om 68-vänstern och motståndet mot internationell handel som en av deras ståndpunkter: "68-vänstern fyller 50. Hur har samhället förändrats under de fem årtionden som gått sedan stud...

Frihandel i media vecka 8

2018-02-15

Blekinge Läns tidning skriver på Kajsa Dovstad ledarplats om 68-vänstern och motståndet mot internationell handel som en av deras ståndpunkter:

”68-vänstern fyller 50. Hur har samhället förändrats under de fem årtionden som gått sedan studentprotesterna 1968, starten på den moderna vänstervågen?

Mycket har förstås blivit bättre. Demokratierna har blivit fler. Välståndet har ökat, i Sverige och globalt. Rasismen har minskat. Allt som blivit bättre är dock knappast 68-vänsterns förtjänst – tvärtom. Med 50 år i backspegeln kan man konstatera att 68-vänstern har haft och fortfarande har ett alldeles för stort inflytande på samhällsdebatten.

Ett exempel är hur breda lager av vänstern har svårt att säga att demokrati är bättre än diktatur. Mellan andra världskriget och 1960-talet var det i princip bara Sveriges Kommunistiska Parti, nuvarande Vänsterpartiet, som uttryckte gillande inför kommunistdiktaturer. Så kom 68-vågen och engagemanget för länder som Kina, Vietnam och Kambodja växte. Och smittade av sig. Olof Palme blev den första västledaren att besöka Kuba år 1975.

(—)

Ett annat exempel är hur 68-vänstern och dess arvtagare motarbetat globalisering, frihandel och ekonomisk tillväxt. Få fenomen är så effektiva medel för att utplåna fattigdom som handel mellan länder. Som tur är har utvecklingen inte gått att stoppa. Tack vare frihandel lever en mindre andel än någonsin under fattigdomsgränsen.

(—)

Vilket land skulle Sverige vara utan 68-vänstern? Ganska annorlunda, men på många sätt ett bättre samhälle. I 50 år har 68:orna dominerat debatten. Låt det inte bli 50 år till.”

2018-02-15

På amerikanska CATO-Institutes blogg skriver Colin Grabow om handel med blommor på alla hjärtans dag: 

”Today millions of Americans will celebrate Valentine’s Day by purchasing roses for their loved ones and, in so doing, will participate in one of the everyday miracles of capitalism which too often escape our notice. As a recent Washington Post article points out, these roses will most likely have been grown thousands of miles away in Colombia, flown to the United States aboard cargo jets, and then delivered to florists and other retailers at the cost of a mere $1.50 per stem. That this is possible is not only a tribute to the magical powers of capitalism, but—as the newspaper notes—free trade and a 2012 agreement between the United States and Colombia which permanently lifted U.S. import tariffs on Colombian flowers. Indeed, a close reading of the piece reveals some of the many advantages of free trade and the benefits it confers.

Among them:

Imports save consumers money: One of the most straightforward benefits of free trade is the reduced cost to consumers for the goods they purchase as a result of reduced tariffs and the ability of businesses to develop more cost-effective supply chains. By importing flowers from Colombia, according to the article, the price of roses has been kept almost unchanged for decades with a dozen red roses often available this week for less than $20.

Imports create jobs: Unsurprisingly, the growth of Colombia’s flower industry has helped provide jobs in that country—to the tune of 130,000 according to The Washington Post (including, it seems, for thousands of Venezuelans fleeing from that country’s experiment in socialism). Often overlooked, however, is that imports also create new employment opportunities for Americans, both through the actual process of importation and as an intermediate good. The numerous planes full of flowers, for example, require logistics personnel to offload, store, and transport them to their final destination. Cheaper flowers, meanwhile, mean increased sales and more workers at the distributors and retailers which carry them. Indeed, the article cites the example of the USA Bouquet Company in Doral, Florida which employs 75 workers to put “imported red roses into vases and then carefully [pack] them in boxes for a Valentine’s shipment to Walgreens.”

2018-02-12

Petter Birgersson på Kristianstadsbladets ledarsida skriver positivt om regeringens linje i handelsfrågor:

”Frihandel och gott företagsklimat gör Sverige rikt. Regeringens skatteförslag hotar det.

Sverige har en näringsminister i Mikael Damberg (S) och en handelsminister i Ann Linde (S) som förstår vikten av företagande och handel över gränserna. Handelsministern är tydlig i sitt budskap till omvärlden om att handel gynnar välståndet för alla, skapar fler jobb och är ett av de effektivaste sätten för att bekämpa fattigdom.

Ann Linde står så föredömligt upp för frihandeln att den moderata EU-parlamentarikern Christofer Fjellner inte kan låta bli att göra tummen upp. ”Sällan jag delar något en sosse gjort men denna regering har varit bra på att stå upp mot protektionism och de myter som sprids om frihandel, även av deras egna fackförbund.” twittrade Fjellner nyligen och länkade till en video där Ann Linde föredömligt redogör för frihandelns förtjänster.

Näringsminister Mikael Damberg är mycket aktiv både på hemmaplan och utomlands för att framhålla hur väl svenska entreprenörer och företag lyckas i världen. Han lyfter bland annat fram Ikea, Spotify, turistföretagen och uppskattar basindustrins ambitioner att minska koldioxidutsläppen. Damberg åker till Kuala Lumpur för att förklara att svensk innovation förändrar världen genom att kombinera marknadsframgångar med hållbarhet.

Det är just de värden som ett öppet och ekonomiskt framgångsrikt Sverige ska stå för. Sverige har sedan 1990-talskrisen klarat av att kombinera relativt bra villkor för företag med en omfattande välfärdssektor. Reformer för lägre skatter på arbete och kapital och avregleringar av offentliga monopol har gjort att Sverige åter vuxit sig så starkt att både företag och välfärdssektorn kunde övervintra även i en stor internationell finanskris utan större frostskador.”

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Det finns (nästan) gratisluncher

"In fact, countries that receive the artificially cheap imports benefit far more than the protectionist country: recipient countries get more output for less input, and more imports for fewer exports. Let me make that clear: U.S. consumers of subsidized...

Det finns (nästan) gratisluncher

”In fact, countries that receive the artificially cheap imports benefit far more than the protectionist country: recipient countries get more output for less input, and more imports for fewer exports. Let me make that clear: U.S. consumers of subsidized imports benefit by getting cheap goods at the cost of foreign taxpayers. That’s the closest thing to a “free lunch” in economics as you’ll ever find.”

Veronique de Rugy,  ekonom från George Mason University, har skrivit en härligt rak, klar och tydlig text om frihandel.

Bland annat påpekar hon att även ensidig avreglering av handeln gynnar det land som genomför den. Subventioner, valutakursmanipulationer och annat som ökar exporten genom att sänka priserna på de egna produkterna är en förlust för landet som exporterar och en vinst för landet som importerar.

Den politiska lockelsen ligger i att exportlandets industri går bättre så att det ser ut som att det skapas jobb och tillväxt. Ett typexempel är Sveriges många devalveringar som gjorde oss fattigare men skapade illusionen av att vi blev rikare genom att exportindustrin gick bra.

Veronique de Rugy går ganska hårt om Obama och handelsavtal i största allmänhet som hon menar i huvudsak är reglerad handel. Regelverket gynnar i hög utsträckning producentintressen på konsumenternas bekostnad.

Men mer handel, om än reglerad, är i vilket fall bättre än mindre handel.

Hon citerar  Cato´s  Dan Ikenson  “While free trade agreements have protectionism baked into them and are thus definitely not free trade, they tend to make us more economically free.” 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

USA:s ambition är först TPP — sen TTIP

Chanserna för att de två stora handelsavtalen skall kunna ros i land har ökat genom den nya demokratiska majoriteten i USA:s kongress. Men tidplanen är långsiktig och TTIP kommer knappast att vara klart före presidentvalet 2016. -- Ur ett amerikanskt persp...

USA:s ambition är först TPP — sen TTIP

Chanserna för att de två stora handelsavtalen skall kunna ros i land har ökat genom den nya demokratiska majoriteten i USA:s kongress. Men tidplanen är långsiktig och TTIP kommer knappast att vara klart före presidentvalet 2016.

— Ur ett amerikanskt perspektiv förutsätter TTIP att USA får TPP och TPP förutsätter TPA.

Dan Ikenson från CATO Institute var förste inledare på ett seminarium om TTIP som anordnades av Timbro och ECIPE torsdagen den 18 december (detta är det första av två blogginlägg — det andra kommer att bygga på Fredrik Erixons presentation vid samma tillfälle).

För eventuella läsare som inte deltar på heltid i debatten om frihandel kan en förklaring av förkortningarna vara på sin plats.

  • TTIP betyder ”Transatlantic Trade and Investment Partnership” och är ett stort handels- och investeringsavtal som just nu förhandlas mellan USA och EU.
  • TPP betyder ”Trans-Pacific Partnership” och är motsvarande stora avtal som just nu förhandlas mellan USA och en rad länder i Stillahavsområdet.
  • TPA betyder ”Trade promotion Authority” och är rätten för USA:s president att förhandla fram ett avtal som kongressen måste anta eller avvisa i sin helhet utan att göra några ändringar i det. Den rätten måste kongressen ge presidenten, och för tillfället har Obama inte en sån rätt. Kallas också ”fast track”, ett snabbspår för handelsavtal.
  • En ytterligare förkortning som är viktig i sammanhanget är ISDS som betyder ”Investor-State Dispute Settlement” vilket är en klausul om skiljedom som finns i de flesta handels- och investeringsavtal.  Om utländska företag anser att staterna som omfattas av avtalet inte lever upp till sina åtaganden kan denna tvist tas till en skiljedomstol som båda parter på förhand har valt ut.

Ikensons uppfattning är att Obamas administration prioriterar att få TPP-avtalet med Stillahavsländerna i hamn. Alla andra uppgifter, inklusive TTIP-avtalet med EU, kommer i andra hand.

Vid årsskiftet ökar chanserna för Obama att få en fast track-lagstiftning från kongressen då den tas över av en republikansk majoritet. Även om det kan variera är republikanerna traditionellt mer frihandelsvänliga än demokraterna, och så är det även nu.

— Demokraterna gjorde ett utkast till TPA-lagstiftning som innehöll ett stort antal förbehåll, men inte ens det kom till omröstning då Demokraterna inte ville ha en för det egna partiet kontroversiell fråga inför valet i höstas.  Men andra ord har inte Obama en sådan lag att stödja sig på.

En fråga när det gäller handel som sällan förekommer i diskussionen i Sverige eller EU är valutamanipulation. I den amerikanska debatten är frågan om underskott i handeln och att framför allt kineserna manipulerar växelkursen mellan Kina och USA framträdande. Kineserna antas hålla en låg växelkurs mot dollarn så att kinesiska varor blir billiga i USA, medan amerikanska varor blir dyra i Kina. Därför finns det ett tryck på någon form av mekanism i handelsavtal som medger kompensation för eventuell manipulation av valutakurserna. Svårigheten är att avgöra om valutakursen verkligen är manipulerad och i så fall hur mycket. Det kan man möjligen veta i efterhand, men knappast i varje aktuellt läge.

Obama har varit oklar när det gäller handel. Vissa avtal har ingåtts under hans presidentskap, men det har inte funnits en tydlig linje.

— Och just nu sker en polarisering inom demokraterna. Det finns krafter som drar partiet till vänster, ungefär som Tea-partyrörelsen gjorde med Republikanerna. Men det betyder att många demokrater som är i politikens mittfält tvingas ännu mer mot mitten. Republikanerna som vill ge Obama TPA vill gärna ha ett tiotal demokrater med sig, om inte annat för att ge stabilitet efter nästa val. Efter TPP kommer TTIP och då får inte handelsfrågan ha nya problem.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Handeln skulle ha löst problemet för länge sedan

Det är oerhört positivt att USA avvecklar sin bojkott av Kuba. Utan den hade Fidel Castro antagligen varit en person som i huvudsak historiker och politiska nördar hade någon större koll på (hur många latinamerikanska diktatorer kan den genomsnittlige svensk...

Handeln skulle ha löst problemet för länge sedan

Det är oerhört positivt att USA avvecklar sin bojkott av Kuba.

Utan den hade Fidel Castro antagligen varit en person som i huvudsak historiker och politiska nördar hade någon större koll på (hur många latinamerikanska diktatorer kan den genomsnittlige svensken nämna?).

Utan bojkotten hade Kuba redan på 60-talet varit översvämmat av turister, konsumtionsvaror, dollar, böcker, tidningar, rockmusik, TV-program, datorer, religiösa grupper, mediciner, politiska aktivister och entreprenörer. Kubanerna hade kunna njuta av ett relativt stort välstånd. Castro hade säkert försökt hålla gräsen stängd, men det är ingen vild gissning att detta hade varit omöjligt. Kubas kustlinje är lång och kubanerna är inte tyskar.

Och Castro hade inte haft någon att skylla landets fattigdom eller sin politik på.  Ingenting är bättre för en diktator än att ha en fiende, och USA har varit den perfekta fienden i 60 år.

Castro kunde hävda att det var USA:s bojkott som höll Kuba i fattigdom, medan det egentligen var kommunismen.

Den som inte tror på det kan titta på Taiwan och Kina. Kina bojkottade Taiwan. Men de båda länderna har haft det exakt omvända förhållandet när det gäller ekonomiska system. Den stora fastlandsnationen var kommunistisk, medan det lilla öriket hade marknadsekonomi. Resultatet blev att Taiwan blev rikt och efterhand demokratiserades, medan Kina fortfarande är relativt sett fattigt och fortfarande en av världens mest brutala diktaturstater.

Utan USA:s bojkott av Kuba hade handeln snabbt fixat det som inte all militär aggression i världen kunde åstadkomma. Välstånd och efterhand demokrati.

CATO:s Doug Bandow skriver mer om detta.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

CATO-rapport om TTIP — det lutar åt ja

Den amerikanska tankesmedjan CATO följer regelbundet handelsfrågor. De har publicerat en välskriven sammanfattning av dagsläget för TTIP-förhandlingarna från ett amerikanskt perspektiv. I USA sitter inte debatten fast i samma skyttegravar som i EU där...

CATO-rapport om TTIP — det lutar åt ja

Den amerikanska tankesmedjan CATO följer regelbundet handelsfrågor.

De har publicerat en välskriven sammanfattning av dagsläget för TTIP-förhandlingarna från ett amerikanskt perspektiv. I USA sitter inte debatten fast i samma skyttegravar som i EU där en stor del av energin hos motståndarsidan kommer från traditionell anti-amerikanism.

Det intressanta är framför allt resonemanget om hur avtalet skall kunna föras i hamn och vad som är viktigt och mindre viktigt.

Det viktiga är att få breda sänkningar av tullar och handelshinder när det gäller varor, service och upphandling.

ISDS och frågor om rätten till traditionella beteckningar på produkter är mindre viktiga frågor i sammanhanget.

 

Stäng posten Läs nästa post

Nästa runda av TTIP-förhandlingarna börjar den 10 mars

Den 10 mars, nu på måndag, återupptas förhandlingarna om TTIP. Det blir mycket intressant. För er som inte är hemma på alla förkortningar förklaras TTIP här, här och här. En av de intressantaste frågorna är vad som kommer att hända med ISDS-mekanismen...

Nästa runda av TTIP-förhandlingarna börjar den 10 mars

Den 10 mars, nu på måndag, återupptas förhandlingarna om TTIP. Det blir mycket intressant.

För er som inte är hemma på alla förkortningar förklaras TTIP här, här och här.

En av de intressantaste frågorna är vad som kommer att hända med ISDS-mekanismen (förklaring här). Den är för tillfället lagd på is, men frågan är om den kommer tillbaka. ISDS är tvivelsutan motiverad, men har fått kritik från både frihandelsvänner (Cato) och protektionister (Schlyter). ISDS stöds även av frihandelsvänner (Clarke), medan det av rent logiska skäl inte finns några protektionister som argumenterar för ISDS (utan handelsavtal finns det ingen anledning att avtala om ISDS).

Avtalet anses av de flesta ha stor betydelse för den framtida tillväxten i både EU och USA. Det handlar om världen två största och mest utvecklande ekonomier som får minskade barriärer mellan sig. Det handlar om både handelshinder vid gränsen (tullar mm) och interna handelshinder som olika standarder och certifieringar.

Det råder debatt om hur stor tillväxten verkligen blir, men man får inte glömma att handel är en frihetsfråga. Det är inte nationer som handlar med varandra utan enskilda individer. Ju enklare det är att handla, desto större chans har de att förverkliga sina drömmar och planer.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Marknadsliberal kritik mot ISDS

Mycket kritik mot ISDS-mekanismen i TTIP kommer från vänster och förefaller i huvudsak vara en skäl att ifrågasätta friare handel. Men det finns också en kritik från marknadsliberalt håll. Den amerikanska tankesmedjan Cato-institute har publicerat en intre...

Marknadsliberal kritik mot ISDS

Mycket kritik mot ISDS-mekanismen i TTIP kommer från vänster och förefaller i huvudsak vara en skäl att ifrågasätta friare handel. Men det finns också en kritik från marknadsliberalt håll.

Den amerikanska tankesmedjan Cato-institute har publicerat en intressant och informativ text som ifrågasätter värdet av ISDS-mekanismen i TTIP-avtalet. Perspektivet, som i nästan allt Cato gör, USA-centrerat, men pedagogiken är god.

Texten går igenom åtta punkter av både principiell och mer pragmatisk kritik mot ISDS. Cato ifrågasätter inte att tvistelösningsmekanismen kan vara principiellt riktig och ha ett värde. Men att det värdet är mindre än de problem som orsakas — i huvudak att  TTIP-avtalet blir betydligt svårare att få igenom.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George