CDU

Utan frihandel ingen skumpa. Och det är det allra minsta problemet.

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat. SvD här. The Telegraph här. Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF. Han påstår att det in...

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat.

SvD här.

The Telegraph här.

Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF.

Han påstår att det inte gjorts några framsteg i förhandlingarna på tre år. Inget av de 27 kapitlen i avtalet är färdigförhandlat.

Cecilia Malmström säger försiktigt att avtalet inte är hotat men att det kan bli förseningar.

Det är självklart mycket allvarliga nyheter för dem som vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och USA — unionens största handelspartner.

Men det skall samtidigt ses mot en bakgrund av vem som säger det och inte minst vad som inte händer.

För det första: Sigmar Gabriel är tysk socialdemokrat och TTIP-avtalet är en glödhet potatis i hans parti. Partiet är totalt splittrat på alla nivåer. Samtidigt är den tyska vänstern och miljörörelsen (i praktiken två varumärken för samma politiska rörelse) starkt emot avtalet. Gabriel har alltså den spännande positionen att vara vice förbundskansler i en regeringskoalition med Merkels CDU — en regering som är för TTIP — och samtidigt hindra att hans parti kommer blöda vänsterut i det kommande valet om ett år.

Han kan alltså inte säga att han är emot avtalet, då kommer han på kant med många av sina egna och med Merkel, i praktiken är det då knappast förenligt med att sitta kvar i regeringen. Han kan inte heller säga att han är för avtalet. Återigen problem med vissa i sitt eget parti och betydande risk för väljarflykt vänsterut inför valet.

För det andra: Gabriel inser naturligtvis vilket problem det är om regeringen släpper TTIP-avtalet. Då blir det helt uppenbart att regeringen styrs av opinionskantringar och inte förmår hålla fast vid en linje. Det politiska stödet för TTIP-avtalet i EU-parlamentet och bland medlemsländernas regeringar har från början varit massivt och finns av allt att döma kvar. Ingen har föreslagit att förhandlingarna skall avslutas vilket är en viktig faktor: Med tanke på de stålblanka uttalanden från inte minst franska politiker hade det varit naturligt med ett krav på att förhandlingarna skall avslutas. Men något sådant har inte uttalats.

För det tredje. Brexit är en faktor i sammanhanget. Sedan britterna röstade för att lämna har tonen från EU:s ledare varit ganska stursk. ”Vi klarar oss utan er, allt fortsätter som vanligt!”. Om TTIP (och CETA ) går i kvav har två av de största och enda framåtsyftande projekten i unionen kollapsat och känslan av att EU saknar både ledning och mening förstärks. Då kommer handeln med britterna vara än viktigare och de plötsligt först på bollen när det gäller ett handelsavtal med USA. Känslan blir att EU är en sönderfallande union vars enda tydliga kontakter med omvärlden är flyktingströmmen. Den bilden är naturligtvis djupt felaktig och orättvis om man ser till statistiken och vad som verkligen händer. Men motbilden kommer att vara omöjlig att kommunicera. När vänstern i Tyskland och nationalisterna under Le Pen i Frankrike har vunnit kampen mot TTIP kommer deras aptit öka — inte minska.

Med andra ord har Sigmar Gabriel all anledning att ge sina väljare intrycket av att TTIP inte längre är en faktor att bry sig om. En föreställning om att TTIP håller på att självdö desarmerar effektivt sprängkraften i vänsterns TTIP-motstånd, lugnar debatten i det egna partiet och diskar bort frågan från regeringssammanträdena. Merkel är förmodligen inte heller ledsen över detta.

Sen kan processen fortsätta i både EU och USA i lugn och ro efter valet. Att frihandelsförhandlingar drar ut på tiden är snarare regel än undantag.  Problemet just nu är att ledarna på båda sidor av Atlanten flaggade för att avtalet skulle bli klart under 2016. Det var ett även under de bästa av förutsättningar extremt högt ställt mål. Det kommer inte att hålla. Att ställa upp tuffa mål är en del av ledarskapet, men att utlova slutdatum för handelsförhandlingar är direkt korkat.

Hur står det då till med TTIP-avtalets status? Är det verkligen totalt fastkört? Om inte ett enda av 27 kapitel är avklarade?

Svaret är nej. Stora delar av ett handelsavtal är okontroversiella, annat är lite motsättningar som reds ut på lägre nivå. Det betyder att texterna kan göras nästa helt klara förutom en del kontroversiella detaljer. Det är dessa som man till sist förhandlar om i meningen att det blir riktig dragkamp och köpslående som förhoppningsvis leder till ett färdigt avtal. Resultat av förhandlingar kännetecknas oftast av att  ”ingen är nöjd, men ingen känner sig lurad och alla har lyckats rädda ansiktet”. Därför är inget kapitel färdigt i meningen att alla kontroversiella frågor är utredda. De frågorna är valutan i den avslutande förhandlingarna.

Så de som ogillar TTIP har ännu inte anledning att korka upp champagnen.

Men för att inte anklagas för obefogad optimism måste man tillstå att de som ogillar TTIP i synnerhet och global handel i allmänhet har skäl att behålla flaskorna på kylning.

Om ett år kan USA:s politiker vara på väg att kasta in världen i ett storskaligt handelskrig. Men då är nog skumpan enda trösten även för TTIP-motståndarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export