Cecilia Malmström

Vapenstillestånd i handelskriget.

Är USA:s omsvängning ett resultat av misslyckad taktik?

USA:s taktik har inte fungerat. Istället för att köa för frihandelsavtal med USA har omvärlden gått vidare utan USA. Det kan vara förklaringen till USA:s omsvängning i veckan.  USA.s president Donald Trump har uppenbarligen ändrat inställning när det gä...

Är USA:s omsvängning ett resultat av misslyckad taktik?

USA:s taktik har inte fungerat. Istället för att köa för frihandelsavtal med USA har omvärlden gått vidare utan USA. Det kan vara förklaringen till USA:s omsvängning i veckan. 

USA.s president Donald Trump har uppenbarligen ändrat inställning när det gäller handelskriget mot EU och sin generella uppfattning om Europa. Resultatet av veckans möte mellan Donald Trump, EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och handelskommissionär Cecilia Malmström ger hopp om ett eld upphör i handelskriget. Det gav också en öppning för nya förhandlingar om att ta bort tullar och andra handelshinder mellan EU och USA.

Det handlar knappast om att återuppta TTIP-förhandlingarna. Om ett år är det val till EU-parlamentet och ingen ledande politiker i EU är intresserad av att få tillbaka den infekterade debatten om frihandelsavtalet. Förkortningen ”USA” fungerar mobiliserande på osorterade vänsterkrafter med eller utan grön etikett. Frihandel uppfattas dessutom negativt av högerpopulister inom EU.

En annan fråga är hur EU skall kunna infria löftet att köpa mer naturgas och sojabönor från USA. Juncker kan inte peka med hela handen och beordra energi- eller livsmedelsbolag att köpa från vissa leverantörer eller länder.

Men det spelar för ögonblicket mindre roll. Det viktigaste är att ha fått någon form av stopp på eskaleringen av konflikten mellan USA och EU.

Just nu kommer dessutom signaler från USA om att NAFTA-förhandlingarna kommer att kunna slutföras under augusti. Det är nödvändigt för att Mexikos nuvarande president Enrique Pena Nieto skall kunna skriva under avtalet innan han avgår i december.

USA:s omsvängning (om det nu är en bestående kursförändring snarare än en av Trumps nycker) kan förklaras av att USA:s taktik inte har fungerat. Trumps tanke har ju varit att bryta upp de stora multilaterala frihandelsavtalen för att kunna sätta tummen i ögat på varje enskilt land separat. Förmodligen tänkte sig Trump att länder skulle stå i kö med mössan i hand och vara beredda att svälja vilka villkor som helst för att få ett avtal med USA. Men detta har inte hänt. Istället har omvärlden gått vidare utan USA. TPP-länderna försöker på sitt håll, Kina framstår plötsligt som frihandelns försvarare och utnyttjar skickligt situationen och EU marscherar raskt på flera täter mot friare handel.

EU och Japan har tecknat världens enskilt största frihandelsavtal, som öppnar upp för omfattande livsmedel- och bilexport. Avtal med Singapore och Vietnam står på tur, liksom ett med Mexiko, där endast tekniska detaljer återstår. Ytterligare förhandlingar pågår med Chile, Australien, Nya Zeeland, Indonesien, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

Plötsligt har medvetandet om WTO:s roll ökat och EU har inlett diskussioner med Kina för att stärka världshandelsorganisationen.

USA har helt enkelt hamnat vid sidan om av alla processer som är hyggligt konstruktiva. Effekterna av att kasta grus i maskineriet är kortsiktiga. Ilska är en bra drivkraft för kreativitet och en gemensam fiende verkar sammansvetsande på parter som annars har för vana att låta bi- och småsaker stå i vägen för gemensamt agerande.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Japan. Nu med handelsavtal.

Hopp om frihandelsavtal Japan-EU under 2017

Förra veckan talade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström med Japans handelsminister Taro Kono. Planerna kvarstår att få friandelsavtalet mellan EU och Japan klart under 2017. Endast en del tekniska detaljer återstår att klara ut. Avtalet som fö...

Hopp om frihandelsavtal Japan-EU under 2017

Förra veckan talade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström med Japans handelsminister Taro Kono. Planerna kvarstår att få friandelsavtalet mellan EU och Japan klart under 2017. Endast en del tekniska detaljer återstår att klara ut.

Avtalet som förhandlats under fyra år kommer i så fall bli EU:s största frihandelsavtal med ett enskilt land. Japans ekonomi är större än Kanadas, vilket gör CETA till det näst största avtalet. Japan är EU:s näst största handelspartner efter Kina. Handeln med Japan präglas också av att det är avancerade produkter med höga förädlingsvärden som passerar åt båda hållen. Direktinvesteringarna mellan Japan och EU är också betydande.

För EU:s del är två saker viktiga. Dels att Japan öppnar sig för mer import av livsmedel från EU, och dels att företag i EU får möjlighet att delta i offentliga upphandlingar på statlig nivå i Japan. Det kan handla om exempelvis järnväg.

Undantagen är att Japanerna inte velat inkludera frågor som har med skogsbruk och valfångst att göra, och att de även behåller sina regleringar när det gäller mejeriprodukter. Som alltid är livsmedelssektorn ett problem för handelsavtal. I alla länder är jordbruks- och livsmedelsindustrin skyddad, subventionerad och väl sammanväxt med politiken. Mat är också den kanske sista sektorn som är starkt nationellt präglad och dessutom förknippad med mycket känslor.

För EU:s del minskar man tullarna på japanska bilar, men har ett förbehåll om att importen skall kunna begränsas om inflödet av japanska fordon blir oväntat stort.

Men avtalet innebär ändå bland annat att tullar motsvarande ungefär en miljard Euro tas bort.

Stötestenarna just nu är detaljer kring offentlig upphandling och tvistelösning. Japan föredrar det beprövade systemet med internationell skiljedom, reglerat av en FN-konvention som 160 länder står bakom, framför den nya och oprövade domstolskonstruktion som EU konstruerade för CETA och vill få andra länder att ansluta sig till.

Nu är det ytterst osäkert om tidplanen håller. Endast drygt fem veckor av 2017 återstår och en del av den tiden upptas av julfirande, i vilket fall i EU. Men det spelar mindre roll. Handelsförhandlingar drar ofta ut på tiden och att man sätter ständigt nya deadlines som inte håller är en fullständigt normal del av verksamheten. Det går inte att säga att ”vi förhandlar tills alla är nöjda och vi har löst alla knutar” fungerar inte. Då skulle inget avtal någonsin bli färdigt. Med andra ord är det fullt möjligt att avtalet inte blir klart i år utan att det innebär någon dramatik.  Men snabbare är förstås alltid bättre.

Ett skäl till att avtalet tagit en del tid är att Japan under flera år fokuserade på TPP-avtalet. Med rätta. Även politiskt fokus är en begränsad resurs och TPP var viktigare för Japan än ett avtal med EU. Men när Trump skrotade TPP ökade japanernas intresse. Avtalet mellan EU och Japan fick också ett symboliskt värde. Plötsligt blev det viktigt för både Japan och EU att visa att USA:s protektionism inte skulle vara exemplet för resten av världen. Man skulle kunna säga att med vänner som Trump behöver protektionismen inga fiender, eller åtminstone får protektionismens fiender lättare att argumentera, samtidigt som protektionisterna förknippas med Trumps förgrovade, nationalistiska retorik. Modern protektionism är ju ofta draperad i miljöargument, konsumentskydd och arbetsrätt snarare än nationell egoism.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Japan. Nu med handelsavtal.

Trump överraskande bra för frihandeln

Lika lite som Brexit inspirerar till efterföljd har Donald Trumps handelspolitik fått några efterföljare. Tvärt om framstår frihandelsmotståndet i sin totala dumhet tack vare Trump.  Det fanns de som trodde (och i vissa fall hoppades) att Brexit skulle ...

Trump överraskande bra för frihandeln

Lika lite som Brexit inspirerar till efterföljd har Donald Trumps handelspolitik fått några efterföljare. Tvärt om framstår frihandelsmotståndet i sin totala dumhet tack vare Trump. 

Det fanns de som trodde (och i vissa fall hoppades) att Brexit skulle leda till en kedjereaktion. Att befolkningarna i andra länder skulle känna en inspirerande fläkt av frihetskamp över kanalen och vilja bryta sig loss från det brysselska oket även de.

Men så blev det inte.

Tvärt om.

Med britterna som vänner behöver idén att lämna unionen inga fiender.

Samma sak verkar det vara med Donald Trumps idéer om protektionism och ”rättvisa handel”:

I en artikel i tidningen Land (betalvägg) berättar Cecilia Malmström att intresset för handelsavtal med EU har ökat markant sedan Trump sänkte TPP och hotar NAFTA.

”Den 21 september trädde CETA-avtalet mellan EU och Kanada provisoriskt i kraft. Det är det första i raden av omfattande avtal som slopar tullar och andra handelshinder till stor nytta för EUs mjölkbönder konstaterade Cecilia Malmström då hon i förra veckan var i Stockholm för att tala inför en samlad europeisk mjölkbransch. Sverige är absolut inget undantag, betonade hon.
Så hur underlättar CETA för export till Kanada?
– CETA tar bort väldigt höga tullar på europeiska livsmedel. Det gäller ost, choklad, öl och vin och andra typer av processade produkter som det är stor efterfrågan på i Kanada. Det märkte jag själv när jag var där. ”När får vi köpa ost från EU billigare”, frågade man mig.
Mot årets slut ska du sy ihop de sista detaljerna i EUs handelsavtal med Japan som är en stor nettoimportör av livsmedel. Vilka möjligheter öppnar sig där?
– Om det finns något avtal som EUs livsmedelsindustri bör välkomna är det detta med Japan. Det är en väldigt sluten marknad som nu öppnas. Det betyder att efterfrågan på europeiskt kött, ost och andra mejeriprodukter ökar dramatiskt.
Du har sagt att japaner uppskattar svenska livsmedels kvalitet. Vilka då?
– Det finns chanser för fler varor än svensk vodka. Här finns även möjligheter för en del ostar, choklad, konfektyr och kött. Liksom för den svenska träindustrin. Även på det området har Japan varit väldigt skyddat.
Det har bitvis varit en trög process för dig och EU-kommissionen att förhandla fram internationella handelsavtal. Men så sa Donald Trump som nyvald president överraskande upp handelsavtalet TPP mellan USA och ett tiotal länder i Stillahavsregionen. Har protektionisten Donald Trump hjälpt dig på traven?
– Ja, man kan tala om en Trumpeffekt. När Donald Trump sa upp avtalet så kontaktade japanerna oss direkt.”

Det samma gäller Mexiko och Mercosur i Sydamerika. Intresset är stort att närma sig EU.

Konsekvenserna är att USA blir allt mer akterseglat i internationella handelssammanhang. Nu handlar USA rätt bra ändå med omvärlden, det går att klara sig utan avtal och WTO-reglerna gäller, men det förtjänar att upprepas. USA kunde med TTIP och TPP ha blivit centrum i ett handelsområde bestående av en stor majoritet av demokratiska rättsstater i världen. Stater med mänskliga rättigheter, rimlig arbetsrätt, miljölagstiftning, transparens och fungerande rättsväsende.

Hoppet är förstås inte på något sätt ute. Trump är inte för evigt och några år hit eller dit innebär ingen dramatik när det gäller handelsförhandlingar.

TTIP, avtalet mellan USA och EU ligger djupt ner i frysboxen just nu. Men det mesta av arbetet föröds inte. Förhandlingarna kan påbörjas så snart det finns en politisk vilja i USA.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Utan frihandel ingen skumpa. Och det är det allra minsta problemet.

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat. SvD här. The Telegraph här. Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF. Han påstår att det in...

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat.

SvD här.

The Telegraph här.

Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF.

Han påstår att det inte gjorts några framsteg i förhandlingarna på tre år. Inget av de 27 kapitlen i avtalet är färdigförhandlat.

Cecilia Malmström säger försiktigt att avtalet inte är hotat men att det kan bli förseningar.

Det är självklart mycket allvarliga nyheter för dem som vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och USA — unionens största handelspartner.

Men det skall samtidigt ses mot en bakgrund av vem som säger det och inte minst vad som inte händer.

För det första: Sigmar Gabriel är tysk socialdemokrat och TTIP-avtalet är en glödhet potatis i hans parti. Partiet är totalt splittrat på alla nivåer. Samtidigt är den tyska vänstern och miljörörelsen (i praktiken två varumärken för samma politiska rörelse) starkt emot avtalet. Gabriel har alltså den spännande positionen att vara vice förbundskansler i en regeringskoalition med Merkels CDU — en regering som är för TTIP — och samtidigt hindra att hans parti kommer blöda vänsterut i det kommande valet om ett år.

Han kan alltså inte säga att han är emot avtalet, då kommer han på kant med många av sina egna och med Merkel, i praktiken är det då knappast förenligt med att sitta kvar i regeringen. Han kan inte heller säga att han är för avtalet. Återigen problem med vissa i sitt eget parti och betydande risk för väljarflykt vänsterut inför valet.

För det andra: Gabriel inser naturligtvis vilket problem det är om regeringen släpper TTIP-avtalet. Då blir det helt uppenbart att regeringen styrs av opinionskantringar och inte förmår hålla fast vid en linje. Det politiska stödet för TTIP-avtalet i EU-parlamentet och bland medlemsländernas regeringar har från början varit massivt och finns av allt att döma kvar. Ingen har föreslagit att förhandlingarna skall avslutas vilket är en viktig faktor: Med tanke på de stålblanka uttalanden från inte minst franska politiker hade det varit naturligt med ett krav på att förhandlingarna skall avslutas. Men något sådant har inte uttalats.

För det tredje. Brexit är en faktor i sammanhanget. Sedan britterna röstade för att lämna har tonen från EU:s ledare varit ganska stursk. ”Vi klarar oss utan er, allt fortsätter som vanligt!”. Om TTIP (och CETA ) går i kvav har två av de största och enda framåtsyftande projekten i unionen kollapsat och känslan av att EU saknar både ledning och mening förstärks. Då kommer handeln med britterna vara än viktigare och de plötsligt först på bollen när det gäller ett handelsavtal med USA. Känslan blir att EU är en sönderfallande union vars enda tydliga kontakter med omvärlden är flyktingströmmen. Den bilden är naturligtvis djupt felaktig och orättvis om man ser till statistiken och vad som verkligen händer. Men motbilden kommer att vara omöjlig att kommunicera. När vänstern i Tyskland och nationalisterna under Le Pen i Frankrike har vunnit kampen mot TTIP kommer deras aptit öka — inte minska.

Med andra ord har Sigmar Gabriel all anledning att ge sina väljare intrycket av att TTIP inte längre är en faktor att bry sig om. En föreställning om att TTIP håller på att självdö desarmerar effektivt sprängkraften i vänsterns TTIP-motstånd, lugnar debatten i det egna partiet och diskar bort frågan från regeringssammanträdena. Merkel är förmodligen inte heller ledsen över detta.

Sen kan processen fortsätta i både EU och USA i lugn och ro efter valet. Att frihandelsförhandlingar drar ut på tiden är snarare regel än undantag.  Problemet just nu är att ledarna på båda sidor av Atlanten flaggade för att avtalet skulle bli klart under 2016. Det var ett även under de bästa av förutsättningar extremt högt ställt mål. Det kommer inte att hålla. Att ställa upp tuffa mål är en del av ledarskapet, men att utlova slutdatum för handelsförhandlingar är direkt korkat.

Hur står det då till med TTIP-avtalets status? Är det verkligen totalt fastkört? Om inte ett enda av 27 kapitel är avklarade?

Svaret är nej. Stora delar av ett handelsavtal är okontroversiella, annat är lite motsättningar som reds ut på lägre nivå. Det betyder att texterna kan göras nästa helt klara förutom en del kontroversiella detaljer. Det är dessa som man till sist förhandlar om i meningen att det blir riktig dragkamp och köpslående som förhoppningsvis leder till ett färdigt avtal. Resultat av förhandlingar kännetecknas oftast av att  ”ingen är nöjd, men ingen känner sig lurad och alla har lyckats rädda ansiktet”. Därför är inget kapitel färdigt i meningen att alla kontroversiella frågor är utredda. De frågorna är valutan i den avslutande förhandlingarna.

Så de som ogillar TTIP har ännu inte anledning att korka upp champagnen.

Men för att inte anklagas för obefogad optimism måste man tillstå att de som ogillar TTIP i synnerhet och global handel i allmänhet har skäl att behålla flaskorna på kylning.

Om ett år kan USA:s politiker vara på väg att kasta in världen i ett storskaligt handelskrig. Men då är nog skumpan enda trösten även för TTIP-motståndarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
De mörka molnen stoppade vid horisonten. För tillfället?

Soppa på en spiklåda

Greenpeace publicerar i dag ett antal läckta dokument från TTIP-förhandlingarna. De påstås vara 14 av cirka 30 kapitel. De flesta saknar dateringar men ett par är från 2015 och ett av dokumenten från mars 2016. Greenpeace hävdar att dokumenten visar at...

Soppa på en spiklåda

Greenpeace publicerar i dag ett antal läckta dokument från TTIP-förhandlingarna. De påstås vara 14 av cirka 30 kapitel.

De flesta saknar dateringar men ett par är från 2015 och ett av dokumenten från mars 2016.

Greenpeace hävdar att dokumenten visar att TTIP-förhandlarna negligerar de krav på miljö, folkhälsa, produktsäkerhet och liknande som politikerna i EU:s regeringar och i EU-parlamentet har ställt.

Till att börja med är et ett gammal trick att publicera stora dokumentmassor och påstå att de stöder ens uppfattning. Ytterst få människor kommer att orka läsa igenom dokumenten för att se om Greenpeace har någon grund för sina påståenden. Man kokar så att säga inte soppan på en spik, utan på en hel spiklåda.

Organisationens tolkning bygger också på antagandet att det egentligen inte är en förhandling som sker, utan någon form av grupparbete för att skapa ett avtal som för medborgare och politiker bakom ljuset. Men på vems uppdrag skulle det arbetet ske, och hur tror förhandlarna att ett slutresultat skall kunna lotsas till ett politiskt godkännande om det strider mot den beställning som politikerna har givit?

Vid en snabb genomläsning visar sig skillnaderna vara exakt de förväntade. USA och EU har inte samma politiska önskemål. USA och EU är olika samhällen. De skiljer sig i både ideologi, metoder och attityd. Och självklart syns det i de läckta förhandlingsdokumenten. Inte minst för att förhandlingar bygger på att parterna börjar med  extrema positioner för att ha något att backa ifrån i förhandlingsprocessen; inte något man tror att man skall få.

Greenpeaces påstående att USA vill att EU skall överge den så kallade försiktighetsprincipen till förmån för USA:s mer vetenskapligt grundade beslutssystem bortser till exempel från att det inte är möjligt. TTIP-avtalet kan inte strida mot lagen och en sådan skrivning skulle aldrig godkännas.

Cecilia Malmström avfärdar det hela och kallar det en storm i ett vattenglas.

Av allt att döma har hon helt rätt i det.

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 4

2016-01-27 "Frihandelsavtalet är bra för både ekonomin och demokratin" skriver Mats Elfsberg, vd på Sepson AB i Vansbro i Dalademokraten som svar på Ellie Cijvats artikel från förra veckan: "Ellie Cijvat skriver den 21 januari i Dala-Demokraten att det ...

Frihandel i media vecka 4

2016-01-27

”Frihandelsavtalet är bra för både ekonomin och demokratin” skriver Mats Elfsberg, vd på Sepson AB i Vansbro i Dalademokraten som svar på Ellie Cijvats artikel från förra veckan:

”Ellie Cijvat skriver den 21 januari i Dala-Demokraten att det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA borde stoppas.
Syftet med TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) är att förenkla handeln genom att undanröja en rad handelshinder.

Kommer avtalet till stånd skapas världens största regionala frihandelszon till gagn för ekonomi och demokrati.

Jag driver ett tillverkande företag i Vansbro där cirka 85 procent varorna går på export. Att exportera till länder inom EU är i dag mycket lätt tack vare den frihandelszon som EU utgör. Men tyvärr är det svårare att handla med länder utanför EU.

Ska man leverera till USA möts man av en handelshindrande byråkrati vilket begränsar möjlighet till expansion och tillväxt av arbetstillfällen.

Nej, Ellie Cijvat, företagen från de demokratiska länderna kommer inte att ta över lagstiftningen och förstöra jordens miljö. Det är i de odemokratiska länderna, där auktoritära system styr över ekonomin, som ditt fokus för världsfreden bör ligga.

Förhandlingarna om TTIP har redan dragit ut på tiden. Starka vänsterpolitiska krafter försöker motarbeta detta avtal som skulle kunna bli ett lyft både för demokrati och sysselsättning, nationellt som globalt.

Vi står inför stora utmaningar framöver om vi vill minska arbetslösheten och klara välfärden framöver. Vill verkligen Ellie Cijvat riskera detta?”

 

2016-01-24

Nytt hopp om WTO och Doharundan väcktes vid mötet mellan handelsministrar i Davos förra veckan enligt SvD:

”Mitt i glåmiga debatter om seg tillväxt i världsekonomin, inbromsning i Kina och skakiga börser glimmade ett hopp i helgen när ett 30-tal handelsministrar träffades under Davosmötet. Det är första gången de samlas sedan WTO:s ministermöte i Nairobi i december. Då lyckades man med näppe rädda WTO från kollaps genom att enas om ett jordbruksavtal om främst minskade exportsubventioner. Däremot var de 162 medlemsländerna oeniga om hur man ska skaka liv i den insomnade Doharundan om ökad frihandel.

– Vi har talat om hur vi ska agera efter Nairobi, och hur vi ska gå vidare med Doha. Många här vid Davosmötet är glada över att vi kom överens i Nairobi, och är positivt överraskade att WTO fortfarande finns. Flera hade skrivit dödsannonser för WTO före mötet, säger Cecilia Malmström till SvD Näringsliv i Davos.

Nu väntar ett tufft jobb för att komma vidare med multilaterala Dohaförhandlingar. Men problemet med tungrodda Doha är att få alla länder att komma överens om mängder med handelsområden. Cecilia Malmström menar att framtidens melodi snarare är att förhandla fram mer frihandel inom begränsade sektorer mellan villiga länder. Så sker redan i dag när det gäller exempelvis tjänstehandel, handel med informationsteknologiska varor och handel med miljövaror och miljötjänster.

– Man kan köra det som parallella spår. Alla måste inte gå fram samtidigt, utan vi kan också skapa «villigas koalitioner» för vissa områden. Det finns en mängd nya frågor som kräver globala frihandelsregler, exempelvis e-handel och investeringar, säger Malmström.”

 

2016-01-28

”A Push for TTIP” Mikael Damberg, näringsminister. skriver i Huffington Post:

”Our trade and investment relationship with the US is extremely important. We signed our first bilateral trade agreement back in 1783, making Sweden the first neutral nation not involved in the Revolutionary War to officially recognize the young American republic. Today, the US is our biggest trading partner outside of Europe. Ultimately, our close economic ties boil down to jobs – jobs in Sweden, but also jobs in the US. It is estimated that economic interactions with Sweden support around 330 000 American jobs. In return, our National Board of Trade estimates that 140 000 jobs in Sweden are due to our economic interactions with the U.S.

The Swedish Government is committed to bringing the negotiations on a deep and comprehensive Transatlantic Trade and Investment Partnership to a successful conclusion. An ambitious TTIP agreement, which addresses the most costly barriers in transatlantic trade, holds great promise. The economic potential underlying TTIP is obvious.

These are historic negotiations – in terms of size, in terms of the potential gains, and in terms of the precedent that the partnership could set. TTIP is ambitious. And we need to be ambitious if we are to achieve the goals we have set for ourselves. 2016 will be an important year, and my government will do its utmost to bring forth a successful conclusion of the negotiations.

Yesterday, I was proud to strengthen our presence in New York by opening Sweden’s upgraded Consulate General in New York City. Today I will continue in Washington and meet officials from the U.S. Administration, including U.S.Trade Representative Michael Froman.”

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

På plats i Bryssel: CETA-avtalet i slutfasen men risk för omförhandling

När Kommissionen föreslog en ny investeringsdomstol för TTIP-avtalet skapade man ett nytt problem. Nu riskerar CETA-avtalet med Kanada att delvis behöva omförhandlas. I så fall blir det en avsevärd försening. Den nya investingsdomstolen kommer kanske ...

På plats i Bryssel: CETA-avtalet i slutfasen men risk för omförhandling

När Kommissionen föreslog en ny investeringsdomstol för TTIP-avtalet skapade man ett nytt problem. Nu riskerar CETA-avtalet med Kanada att delvis behöva omförhandlas. I så fall blir det en avsevärd försening. Den nya investingsdomstolen kommer kanske aldrig att existera och i vilket fall inte som det nuvarande förslaget.  USA har ännu inte sagt sitt. 

Den 9-10 december höller EPP-gruppen (Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp i Europaparlamentet) en workshop om CETA-avtalet, det stora frihandelsavtalet mellan Kanada och EU.

Talare var Cecilia Malmström, handelskommissionär, Bernd Lange, tysk socialdemokrat och ordförande för European Parlament Committee on International Trade (INTA), Steve Verheul, Kanadas chefsförhandlare, Mauro Petriccione, EU:s chefsförhandlare och Artis Parbrik, parlamentariker och rapportör om CETA.

I praktiken var alltså alla i sammanhanget viktiga personer samlade.

Vidare var två akademiker inbjudna; Dr Steve Woolcock från London School of Economics och Pierre Sauvé, chef för World Trade Institute på University of Berne i Schweiz.

Deltagare var EU-parlamentariker och inbjudna journalister.

Läget för CETA-avtalet är följande. Avtalet är färdigt och underskrivet. Nu pågår översättning till EU-språken och det som kallas ”legal scrubbing” en sorts juridisk korrekturläsning som skall säkra att den totala texten är konsekvent och inte strider mot annan lagstiftning. Exakt hur lång tid det tar är oklart, men någon gång under våren 2016 kommer det vara färdigt. Därefter blir det debatt och beslut om att anta (eller förkasta) avtalet.

I princip borde detta bara vara en formalitet. Förhandlingarna har pågått i fem år. Kommissionen är så att säga uppdragsgivare. Det är stater representerade av regeringar, inte parlament, som förhandlar med varandra.

Förhandlingarna utgick från ett dokument antaget av parlamentet som stadgar vad man vill uppå och vad som absolut inte får släppas i förhandlingarna med Kanadensarna. Under förhandlingsperioden har det skett regelbundna avstämningar med representanter för både partigrupper och INTA samt, förstås, med kommissionen. Under hela denna tid har det inte varit några kontroverser. Förhandlarna har följt instruktionen från parlamentet och några riktigt tuffa motsättningar med kanadensarna har det inte varit. EU-länderna och Kanada har ganska likartad mentalitet och sätt att se på politikens roll i samhället.

CETA-avtalet är det första stora frihandelsavtal som EU sluter med ett riktigt stort och välutvecklat industriland, och i likhet med EU bygger Kanada inte sin konkurrenskraft på låga löner, dåliga arbetsförhållanden eller låga miljöstandarder.

Det har otvivelaktigt varit riktiga, hårda förhandlingar och långa perioder i skyttegravarna, men inga enorma kulturella klyftor har behövt överbryggas.

I praktiken har ingen brytt sig om CETA-avtalet tills för ett par år sedan. I normfallet väcker handelsavtal nämligen inget som helst intresse. Pressmeddelandena ger knappast några klipp. Eventuella debattartiklar returneras.

Men när det stora frihandelsavtalet med USA, TTIP, började förhandlas ändrades detta. Avtalet inbegriper som sagt USA vilket fungerar som både bensin, syre och öppen eld i det europeiska debattklimatet. Vänstern i vid bemärkelse, allt från vissa länders fackföreningar, över miljöorganisationer till ren våldsvänster söker ständigt uppmärksamhet för att få anhängare och finansiering. USA-hatet är det största och viktigaste affärsområdet. Till USA räknas WTO, Världsbanken, IMF och Israel samt en del företag.

Debatten blev omedelbart hård och motståndarna till TTIP sköt in sig på den eventuella ISDS-klausulen i TTIP (TTIP-avalet existerar ännu inte, ens som utkast, men många inom vänstern har kristallkulor och veta exakt vad det kommer att innebära). ISDS betyder Investor-state dispute settlement och innebär helt enkelt att man i avtalet fastslår vart man skall vända sig vid tvister om hur avtalet skall tolkas. I handels- och investeringsavtal brukar det röra sig om att en utländsk investerare diskrimineras i upphandlingar eller myndigheter bryter ingångna avtal. Men rena expropriationer förekommer. För några är sedan lade Slovakiska staten beslag på tillgångarna i ett privat försäkringsbolag — i praktiken försäkringstagarnas tillgångar.

I normalfallet brukar ISDS-klausulen hänskjuta tvister till internationell skiljedom. Det är ett system som funnits i ett par hundra år och sedan över 50 år regleras av en FN-konvention antagen av 160 länder. Det finns ett antal skiljedomsinstitut, ett av de största och äldsta drivs av Stockholms Handelskammare.

I vänsterns retorik blev detta ”privata domstolar där företag kan stämma stater om de inte gillar lagstiftning som hotar deras vinster” — skiljedom målades upp som någon form av diversehandel för stämningar, medan stämningar i realiteten måste utgår från vad som står i det aktuellahandelsavtalet. De som skriver avtalet — det vill säga staterna — kan alltså bestämma exakt vad man kan stämma för och inskränka dessa möjligheter till ett minimum.

Det är alltså inte så att ISDS-klausulen hänvisar till en specifik mekanism eller process. Om parterna vill kan man avtala att en samling häxdoktorer i Amazonas eller förhandlarnas svärmödrar skall lösa tvisterna.

I samband med att CETA-förhandlingarna inleddes enades partigrupperna i EU-parlamentet om en rad förändringar i ISDS-klausulen vilka alla har kommit med i avtalet.

Det är stort sett bara rena avtalsbrott och expropriation som en investerare kan stämma för. Men inte för att lagstiftningen ändras och därmed försämrar affärsförutsättningarna; förändrad lagstiftning anses vara en naturlig del av tillvaron i en modern demokratisk stat.

Men det spelar ingen roll. När TTIP-debatten exploderade blev politikerna i EU och EU:s medlemsländer tvåa på bollen. De klarade inte debatten och försökte blidka vänstern med eftergifter vilket som bekant bara visar svaghet. Tar man strid kanske man förlorar. Tar man inte strid förlorar man garanterat.

Kommissionen och Cecilia Malmström försökte lösa problemet genom att i all hast svänga ihop ett förslag till ny domstol med politisk utvalda domare för TTIP-avtalet. En månghundraårig välfungerande institution skall ersättas med en oprövad skrivbordskonstruktion som pratats fram på några månader. Därtill utan att man har talat med amerikanerna som är avtalspart i TTIP-avtalet. De har inte sagt blankt nej — deras förhandlare vet att man aldrig skall säga aldrig — men det vore en mild överdrift att säga att glädjen över det nya förslaget var stor…

Det nya förelaget bemöttes förstås med stark kritik från TTIP-motståndarna och gav ett nytt problem. Plötsligt uppmärksammades att att den gamla ordningen med skiljedom fanns kvar i det färdigförhandlade CETA-avtalet och som ett brev på posten kom krav på att CETA skall omförhandlas. Visserligen bara de 20 sidor (av 1700) som berör ISDS-klausulen, men risken är förstås att det kommer krav på att andra detaljer skall omförhandlas. Det stärker inte heller EU:s rykte som avtalspart att komma med krav på att underskrivna avtal delvis skall rivas upp — därtill utan goda skäl. I Kanada har man på goda grunder inte haft någon som helst debatt kring ISDS-klausulen.

Till saken hör att socialdemokraterna i EU inte har en enad linje. Parlamentsordföranden Martin Schulz, tysk socialdemokrat, har svävat på målet. Till saken hör som tidigare sagts att parlamentet debatterade ISDS-klausulen för fyra år sedan och då enades om en rad förbättringar.

Men nu höjs alltså röster för att man skall öppna för omförhandling och låta CETA-avtalet ingå i den nya investeringsdomstolen. Problemet är att den domstolen ännu inte existerar och kanske inte kommer att existera. Garanterat kommer den inte existerar enligt det förslag som finns i dag. Det beror på vad USA går med på i TTIP-förhandlingarna.

Det betyder minst ett års försening av ett avtal som är helt och hållet i linje med de önskemål som parlamentet i stor enighet antog för typ 48 månader sedan. Enbart på grund av en opinion som till hundra procent bygger på en kombination av desinformation och missupfattningar.

Stäng posten Läs nästa post
Sorin Moisă.

Varje gång man backar tar fienden ett steg framåt

Motståndet mot CETA och TTIP är i hög utsträckning motiverat av fientlighet mot handel och marknadsekonomi. ISDS har bara varit ett argument byggt på halvsanningar och rena lögner. Om det neutraliseras är risken stor att motståndarna bara konstruerar en ny h...

Varje gång man backar tar fienden ett steg framåt

Vill socialdemokraterna i Europaparlamentet riva upp EU:s handelsavtal med Kanada (CETA)?

I en artikel av Sorin Moisa, parlamentsledamot från Rumänien, medlem International Trade Committee (INTA)  och den socialdemokratiska gruppens rapportör när det gäller CETA, föreslås detta.

Avtalet med Kanada är färdigförhandlat sedan 2013 men ännu inte godkänt av EU-parlamentet. Den innehåller en vanlig ISDS-klausul som hänvisar till internationell skiljedom; något som ingen uppfattat som kontroversiellt förrän ISDS blev måltavla för angreppen mot TTIP.

Under trycket från det som felaktigt uppfattas om ”gräsrotsaktivism” backade Jean-Claude Juncker. Handelskommissionär Cecilia Malmström blev tvungen att ta fram ett förslag till ny investeringsdomstol, The Investment Court System (ICS), för TTIP-avtalet.

Förslaget är på avgörande punkter sämre än det nuvarande FN-stödda internationella skiljedomssystemet som är väl beprövat och tillämpas i tusentals internationella avtal. Framför allt kommer domarna vara tillsatta av staterna och således ha ett svagare oberoende och inte heller ha den kompetens som särskilt utsedda skiljemän besitter.

När väl Juncker och Malmström genom detta förslag gjort det uppenbart att det vanliga ISDS-systemet inte kan användas fick de ett alldeles nytt problem i knät: om ISDS inte duger i TTIP-avtalet måste det rimligen vara ett problem även i CETA.

Här ser vi problemet med vindflöjelstrategin: när man ändrar sig kan alla ens tidigare beslut ifrågasättas och i värsta fall rivas upp.

Det är det vi nu ser i  Sorin Moisas artikel.

Moisa menar att avtalet som sådant inte behöver rivas upp. Det ha han rätt i. ISDS-klausulen säger bara var tvister om avtalet skall hanteras — exakt som i ett vanligt kontrakt där det till exempel anges att tvister skall avgöras i svensk domstol (eller i privat skiljedom vilket är vanligt i affärssammanhang). Vad parterna kan bli oense om eller vilja stämma varandra för avgörs av det materiella innehållet i avtalet.

Men att man skulle kunna sätta sig vid förhandlingsbordet igen och vara ense om att förändra bara ISDS-klausulen är ett vågspel.

Framför allt med tanke på att ingen ännu vet hur den nya domstolen kommer att se ut. Det skall förhandlas med USA i samband med TTIP-avtalet.

Frågan är också om Moisa har rätt när han påstår att CETA-avtalet har större möjligheter att godkännas av EU-parlamentet om ISDS-klausulen förändras.

Motståndet mot CETA och TTIP är i hög utsträckning motiverat av fientlighet mot handel och marknadsekonomi. ISDS har bara varit ett argument byggt på halvsanningar och rena lögner. Om det neutraliseras är risken stor att motståndarna bara konstruerar en ny halmgubbe.

Det finns en regel som gällt sedan mänsklighetens gryning: det är inte säkert att man vinner för att man tar strid, men det är säkert att man förlorar om man ger sig.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera poster