Cecilia Malmström

”Free trade is our only goal…”

Cecilia Malmström har varit en mycket bra handelskommissionär. Här ett av hennes sista tal i den befattningen från den 4 september. Gemensamt för de flesta av Malmströms tal och artiklar är det pedagogiska innehållet. Medan många politiker (och andra) o...

”Free trade is our only goal…”

Cecilia Malmström har varit en mycket bra handelskommissionär. Här ett av hennes sista tal i den befattningen från den 4 september.

Gemensamt för de flesta av Malmströms tal och artiklar är det pedagogiska innehållet. Medan många politiker (och andra) oftast levererar till intet förpliktande floskler och syrefattiga abstraktioner ger Malmström både fakta och riktiga argument.

”So today I want to talk to you about a few things in trade – specifically: the things that feel intuitively true, but are in fact not, and what lessons we can draw from this for the future.

The biggest misconception I have seen on the rise is about tariffs. People who advocate for tariffs seem to base their argument on two things: The first is that tariffs target foreign businesses – when they in fact target the consumer. Tariffs are the tool of narrow interests seeking to protect industries at the expense of broader society.

The second is that if we make a product at home, we save money, strengthen the economy and create jobs. This is a tempting argument, but it is not true.

A basic principle of trade – that of comparative advantage, that specialisation is more efficient – seems to be increasingly forgotten these days. This type of thinking could lead to:

  • unsustainable business models
  • higher prices for ordinary citizens
  • and a more fragile economy in the long run

Tariffs are not the answer to a transforming global economy – they are rarely the answer to anything – they are the equivalent of shooting yourself in the foot to hurt the shoe salesman.

Another big mistake people make these days is confusing a trade balance with a bank balance. They misread “exports” to mean profits and “imports” to mean losses. This ignores a range of economic realities.

For example, the increasingly service-oriented economies in Europe, or the fact that getting hold of low priced and reliable imports is vital for our companies. Or that in a modern global economy, good will cross borders many times before they are finished – bringing prosperity and jobs wherever they go.

In fact, a surplus in trade can be a bad sign. It is a sign of weak domestic demand – this can make countries sensitive to changes in the global economy. Balancing the books on trade is not like a household budget.

Another common misperception is that trade is only for big companies. But I know a few people who would disagree with that – Laura Fontan and Diego Cortizas, for example. They are the Spanish owners of Chula Fashion, a company based in Hanoi. They are a family-owned company with 68 employees. Our agreement with Vietnam will simplify rules of origin to make it easier to export to the EU.

Trade is important to companies, both big and small. However, it is true that small and medium-sized companies are underrepresented in global trade. Exporting can be hard. In a new market there are many barriers – customs, language, marketing. Throw tariffs and other trade barriers in and it becomes very difficult indeed.

Often larger companies can absorb these costs, but smaller companies might not be able to. This is why we have started to include provisions focusing on them in our trade agreements. These often include measures like:

  • providing information online on market requirements
  • an SME Helpdesk, where EU companies can protect themselves from unfair practices
  • access to helpful contacts, like the Enterprise Europe Network

In the coming years, it is estimated that 90% of global growth will originate outside the EU. Developing and emerging markets will account for 60% of world GDP by 2030. Smaller companies are well placed to take advantage of that – taking up their role in global supply chains. Trade is not just for the big guys – it is an opportunity for all.

Another presumption is that trade is automatically bad for the environment. In fact, the picture is much more complicated than that. For example, it is better for the climate for northern Europeans to buy tomatoes from Spain, despite the transport costs involved – it cuts back on other causes of emissions, such as heated greenhouses.

Lamb from New Zealand has been similarly shown to have its transport emissions offset by other factors. Both are counter-intuitive but that doesn’t mean they aren’t true. We must aim for a lower environmental impact – but we should keep our approaches evidence-based. Trade can have other indirect, positive spill-overs on the environment too:

  • encouraging innovation
  • spurring investment in low-carbon production to meet standards in other countries
  • lowering the costs of environmental goods and services
  • Indeed, a critical part of fighting climate change is improving local production processes. Trade and investment liberalisation can provide firms with incentives to adopt the high standards from elsewhere. Changes needed to meet these requirements, in turn, flow backwards along the supply chain. This stimulates the use of cleaner production processes and technologies throughout a country.

To encourage this, we have inserted environmental provisions into our agreements. Each of our comprehensive agreements has a chapter on Trade and Sustainable Development. Crucially, this helps us lock in commitments to implement international climate conventions, such as the Paris agreement. This is partly why our recent agreement with the four Mercosur states is so important.

It binds these four countries together with the EU at a time when the US has left the Paris accord and is encouraging others to do so. Nevertheless, there are times when the evidence is there right before our eyes. We all saw the reports over the last couple of weeks of the fires raging in the Amazon rainforest.

This is deeply worrying – the Amazon provides much of the world’s oxygen and must be protected. I firmly believe that the EU-Mercosur agreement can be part of the solution. But I want to make it very clear that we expect Brazil to live up to its commitments on deforestation. These are not just empty words.

Unfortunately things currently seem to be going in the wrong direction – and if it continues this could complicate the ratification process in Europe.

Looking forward, the new Commission President-elect Ursula von der Leyen has said that she would like to look at border adjustment measures on carbon. This could encourage our trading partners to reduce their CO2 emissions. Instinctively, many have voiced doubts, referring to international trade rules. Any measures must be non-discriminatory and WTO compliant, of course, but that is not to say that it cannot be done. New challenges mean looking beyond what we think we know and breaking down our preconceptions. As ever with trade, the devil will be in the details.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Låt Trump vinna handelskriget mellan EU och USA

EU bör deklarera att att Trump har vunnit handelskriget och ta bort hotet om strafftullar. Det vore bra för EU:s position när förhandlingarna om ett nytt frihandelsavtal mellan USA och EU startar. Även om de värsta anklagelserna mot EU om att vara prote...

Låt Trump vinna handelskriget mellan EU och USA

EU bör deklarera att att Trump har vunnit handelskriget och ta bort hotet om strafftullar. Det vore bra för EU:s position när förhandlingarna om ett nytt frihandelsavtal mellan USA och EU startar.

Även om de värsta anklagelserna mot EU om att vara protektionistiskt inte stämmer, så är den motsatta bilden inte heller sann.

När Donald Trump startade handelskriget mot EU (där det för tillfället råder vapenvila) motiverade han detta med att EU hade högre tullar mot USA än tvärt om. Hans påståenden var som vanligt spretiga, inexakta och extremt överdrivna, men i princip hade han rätt. EU:s tullar är högre mot USA än USA:s tullar mot EU. Till det kommer ett mer komplext regelverk och stora subventioner på livsmedelsområdet. Även USA har dock både byråkrati och subventioner så inslagen av icke-tariffära handelshinder är svåra att jämföra.

Men faktum kvarstår. EU:s tullar har historiskt varit högre än USA:s. USA:s rykte om att vara pådrivande i frihandelsfrågor är välmotiverat trots en hel del tråkiga undantag.

Det betyder förstås att USA:s konsumenter har gynnats av att kunna köpa europeiska varor med låga tullar och i bästa fall delvis betalda av EU:s skattebetalare, medan EU:s medborgare fått betala mer för amerikanska produkter och dessutom sett sina pengar försvinna utomlands.

USA har vunnit, EU har förlorat.

Men i Trumps bisarra förställningsvärld är det förstås tvärt om.

Tyvärr är EU-eliten inte så mycket bättre än Donald Trump. Jean-Claude Juncker deklarerade i ett tal i Hamburg att:

”So now we will also impose import tariffs. This is basically a stupid process, the fact that we have to do this. But we have to do it. We will now impose tariffs on motorcycles, Harley Davidson, on blue jeans, Levis, on Bourbon. We can also do stupid. We also have to be this stupid.”

Han förstår uppenbarligen att strafftullar mot USA är en korkad åtgärd, men uppfattar att de är nödvändiga (”…we have to do this”).

Det är förstås inte alls sant. Ingenting tvingar EU att straffa sina egna medborgare med högre priser på import från USA bara för att Trump straffar sina medborgare med högre priser på import från EU.

Nu när EU och USA skall starta nya förhandlingar om ett frihandelsavtal är det ett excellent tillfälle för EU:s politiker — främst Juncker och Malmström — att deklarera att ”Donald Trump vinner handelskriget” och ta bort hoten om strafftullar. Det kommer att ge stor trovärdighet till EU:s hållning  i de kommande förhandlingarna och underlätta för de intressen som EU verkligen vill driva.

Att det inte finns en frihandelsavtal mellan EU och USA är mycket märkligt. USA är EU:s största handelspartner. EU importerade för drygt 500 miljarder dollar och exporterade för nästan 600 miljarder dollar. Dessa siffror motsvarar ett tätt samarbete mellan EU och USA. Att villkoren för det samarbetet inte finns långsiktigt fastslaget i ett frihandelsavtal är förstås till stor nackdel för alla inblandade aktörer.

Dessutom är USA och EU de mest betydelsefulla internationella aktörerna när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Att banden över Atlanten är så starka som möjligt är önskvärt också av det skälet. Många inom EU gillar inte Donald Trump, men det kommer en tid efter Trump, antingen i och med presidentvalet 2021 eller 2025. Frihandelsavtalet mellan USA och EU kommer knappast vara klart till 2021. Snarare kommer det att bli en valfråga till valet 2025, och hur EU har betett sig påverkar förstås den amerikanska debatten.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Vapenstillestånd i handelskriget.

Är USA:s omsvängning ett resultat av misslyckad taktik?

USA:s taktik har inte fungerat. Istället för att köa för frihandelsavtal med USA har omvärlden gått vidare utan USA. Det kan vara förklaringen till USA:s omsvängning i veckan.  USA.s president Donald Trump har uppenbarligen ändrat inställning när det gä...

Är USA:s omsvängning ett resultat av misslyckad taktik?

USA:s taktik har inte fungerat. Istället för att köa för frihandelsavtal med USA har omvärlden gått vidare utan USA. Det kan vara förklaringen till USA:s omsvängning i veckan. 

USA.s president Donald Trump har uppenbarligen ändrat inställning när det gäller handelskriget mot EU och sin generella uppfattning om Europa. Resultatet av veckans möte mellan Donald Trump, EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och handelskommissionär Cecilia Malmström ger hopp om ett eld upphör i handelskriget. Det gav också en öppning för nya förhandlingar om att ta bort tullar och andra handelshinder mellan EU och USA.

Det handlar knappast om att återuppta TTIP-förhandlingarna. Om ett år är det val till EU-parlamentet och ingen ledande politiker i EU är intresserad av att få tillbaka den infekterade debatten om frihandelsavtalet. Förkortningen ”USA” fungerar mobiliserande på osorterade vänsterkrafter med eller utan grön etikett. Frihandel uppfattas dessutom negativt av högerpopulister inom EU.

En annan fråga är hur EU skall kunna infria löftet att köpa mer naturgas och sojabönor från USA. Juncker kan inte peka med hela handen och beordra energi- eller livsmedelsbolag att köpa från vissa leverantörer eller länder.

Men det spelar för ögonblicket mindre roll. Det viktigaste är att ha fått någon form av stopp på eskaleringen av konflikten mellan USA och EU.

Just nu kommer dessutom signaler från USA om att NAFTA-förhandlingarna kommer att kunna slutföras under augusti. Det är nödvändigt för att Mexikos nuvarande president Enrique Pena Nieto skall kunna skriva under avtalet innan han avgår i december.

USA:s omsvängning (om det nu är en bestående kursförändring snarare än en av Trumps nycker) kan förklaras av att USA:s taktik inte har fungerat. Trumps tanke har ju varit att bryta upp de stora multilaterala frihandelsavtalen för att kunna sätta tummen i ögat på varje enskilt land separat. Förmodligen tänkte sig Trump att länder skulle stå i kö med mössan i hand och vara beredda att svälja vilka villkor som helst för att få ett avtal med USA. Men detta har inte hänt. Istället har omvärlden gått vidare utan USA. TPP-länderna försöker på sitt håll, Kina framstår plötsligt som frihandelns försvarare och utnyttjar skickligt situationen och EU marscherar raskt på flera täter mot friare handel.

EU och Japan har tecknat världens enskilt största frihandelsavtal, som öppnar upp för omfattande livsmedel- och bilexport. Avtal med Singapore och Vietnam står på tur, liksom ett med Mexiko, där endast tekniska detaljer återstår. Ytterligare förhandlingar pågår med Chile, Australien, Nya Zeeland, Indonesien, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

Plötsligt har medvetandet om WTO:s roll ökat och EU har inlett diskussioner med Kina för att stärka världshandelsorganisationen.

USA har helt enkelt hamnat vid sidan om av alla processer som är hyggligt konstruktiva. Effekterna av att kasta grus i maskineriet är kortsiktiga. Ilska är en bra drivkraft för kreativitet och en gemensam fiende verkar sammansvetsande på parter som annars har för vana att låta bi- och småsaker stå i vägen för gemensamt agerande.

Stäng posten Läs nästa post
Japan. Nu med handelsavtal.

Hopp om frihandelsavtal Japan-EU under 2017

Förra veckan talade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström med Japans handelsminister Taro Kono. Planerna kvarstår att få friandelsavtalet mellan EU och Japan klart under 2017. Endast en del tekniska detaljer återstår att klara ut. Avtalet som fö...

Hopp om frihandelsavtal Japan-EU under 2017

Förra veckan talade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström med Japans handelsminister Taro Kono. Planerna kvarstår att få friandelsavtalet mellan EU och Japan klart under 2017. Endast en del tekniska detaljer återstår att klara ut.

Avtalet som förhandlats under fyra år kommer i så fall bli EU:s största frihandelsavtal med ett enskilt land. Japans ekonomi är större än Kanadas, vilket gör CETA till det näst största avtalet. Japan är EU:s näst största handelspartner efter Kina. Handeln med Japan präglas också av att det är avancerade produkter med höga förädlingsvärden som passerar åt båda hållen. Direktinvesteringarna mellan Japan och EU är också betydande.

För EU:s del är två saker viktiga. Dels att Japan öppnar sig för mer import av livsmedel från EU, och dels att företag i EU får möjlighet att delta i offentliga upphandlingar på statlig nivå i Japan. Det kan handla om exempelvis järnväg.

Undantagen är att Japanerna inte velat inkludera frågor som har med skogsbruk och valfångst att göra, och att de även behåller sina regleringar när det gäller mejeriprodukter. Som alltid är livsmedelssektorn ett problem för handelsavtal. I alla länder är jordbruks- och livsmedelsindustrin skyddad, subventionerad och väl sammanväxt med politiken. Mat är också den kanske sista sektorn som är starkt nationellt präglad och dessutom förknippad med mycket känslor.

För EU:s del minskar man tullarna på japanska bilar, men har ett förbehåll om att importen skall kunna begränsas om inflödet av japanska fordon blir oväntat stort.

Men avtalet innebär ändå bland annat att tullar motsvarande ungefär en miljard Euro tas bort.

Stötestenarna just nu är detaljer kring offentlig upphandling och tvistelösning. Japan föredrar det beprövade systemet med internationell skiljedom, reglerat av en FN-konvention som 160 länder står bakom, framför den nya och oprövade domstolskonstruktion som EU konstruerade för CETA och vill få andra länder att ansluta sig till.

Nu är det ytterst osäkert om tidplanen håller. Endast drygt fem veckor av 2017 återstår och en del av den tiden upptas av julfirande, i vilket fall i EU. Men det spelar mindre roll. Handelsförhandlingar drar ofta ut på tiden och att man sätter ständigt nya deadlines som inte håller är en fullständigt normal del av verksamheten. Det går inte att säga att ”vi förhandlar tills alla är nöjda och vi har löst alla knutar” fungerar inte. Då skulle inget avtal någonsin bli färdigt. Med andra ord är det fullt möjligt att avtalet inte blir klart i år utan att det innebär någon dramatik.  Men snabbare är förstås alltid bättre.

Ett skäl till att avtalet tagit en del tid är att Japan under flera år fokuserade på TPP-avtalet. Med rätta. Även politiskt fokus är en begränsad resurs och TPP var viktigare för Japan än ett avtal med EU. Men när Trump skrotade TPP ökade japanernas intresse. Avtalet mellan EU och Japan fick också ett symboliskt värde. Plötsligt blev det viktigt för både Japan och EU att visa att USA:s protektionism inte skulle vara exemplet för resten av världen. Man skulle kunna säga att med vänner som Trump behöver protektionismen inga fiender, eller åtminstone får protektionismens fiender lättare att argumentera, samtidigt som protektionisterna förknippas med Trumps förgrovade, nationalistiska retorik. Modern protektionism är ju ofta draperad i miljöargument, konsumentskydd och arbetsrätt snarare än nationell egoism.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Japan. Nu med handelsavtal.

Trump överraskande bra för frihandeln

Lika lite som Brexit inspirerar till efterföljd har Donald Trumps handelspolitik fått några efterföljare. Tvärt om framstår frihandelsmotståndet i sin totala dumhet tack vare Trump.  Det fanns de som trodde (och i vissa fall hoppades) att Brexit skulle ...

Trump överraskande bra för frihandeln

Lika lite som Brexit inspirerar till efterföljd har Donald Trumps handelspolitik fått några efterföljare. Tvärt om framstår frihandelsmotståndet i sin totala dumhet tack vare Trump. 

Det fanns de som trodde (och i vissa fall hoppades) att Brexit skulle leda till en kedjereaktion. Att befolkningarna i andra länder skulle känna en inspirerande fläkt av frihetskamp över kanalen och vilja bryta sig loss från det brysselska oket även de.

Men så blev det inte.

Tvärt om.

Med britterna som vänner behöver idén att lämna unionen inga fiender.

Samma sak verkar det vara med Donald Trumps idéer om protektionism och ”rättvisa handel”:

I en artikel i tidningen Land (betalvägg) berättar Cecilia Malmström att intresset för handelsavtal med EU har ökat markant sedan Trump sänkte TPP och hotar NAFTA.

”Den 21 september trädde CETA-avtalet mellan EU och Kanada provisoriskt i kraft. Det är det första i raden av omfattande avtal som slopar tullar och andra handelshinder till stor nytta för EUs mjölkbönder konstaterade Cecilia Malmström då hon i förra veckan var i Stockholm för att tala inför en samlad europeisk mjölkbransch. Sverige är absolut inget undantag, betonade hon.
Så hur underlättar CETA för export till Kanada?
– CETA tar bort väldigt höga tullar på europeiska livsmedel. Det gäller ost, choklad, öl och vin och andra typer av processade produkter som det är stor efterfrågan på i Kanada. Det märkte jag själv när jag var där. ”När får vi köpa ost från EU billigare”, frågade man mig.
Mot årets slut ska du sy ihop de sista detaljerna i EUs handelsavtal med Japan som är en stor nettoimportör av livsmedel. Vilka möjligheter öppnar sig där?
– Om det finns något avtal som EUs livsmedelsindustri bör välkomna är det detta med Japan. Det är en väldigt sluten marknad som nu öppnas. Det betyder att efterfrågan på europeiskt kött, ost och andra mejeriprodukter ökar dramatiskt.
Du har sagt att japaner uppskattar svenska livsmedels kvalitet. Vilka då?
– Det finns chanser för fler varor än svensk vodka. Här finns även möjligheter för en del ostar, choklad, konfektyr och kött. Liksom för den svenska träindustrin. Även på det området har Japan varit väldigt skyddat.
Det har bitvis varit en trög process för dig och EU-kommissionen att förhandla fram internationella handelsavtal. Men så sa Donald Trump som nyvald president överraskande upp handelsavtalet TPP mellan USA och ett tiotal länder i Stillahavsregionen. Har protektionisten Donald Trump hjälpt dig på traven?
– Ja, man kan tala om en Trumpeffekt. När Donald Trump sa upp avtalet så kontaktade japanerna oss direkt.”

Det samma gäller Mexiko och Mercosur i Sydamerika. Intresset är stort att närma sig EU.

Konsekvenserna är att USA blir allt mer akterseglat i internationella handelssammanhang. Nu handlar USA rätt bra ändå med omvärlden, det går att klara sig utan avtal och WTO-reglerna gäller, men det förtjänar att upprepas. USA kunde med TTIP och TPP ha blivit centrum i ett handelsområde bestående av en stor majoritet av demokratiska rättsstater i världen. Stater med mänskliga rättigheter, rimlig arbetsrätt, miljölagstiftning, transparens och fungerande rättsväsende.

Hoppet är förstås inte på något sätt ute. Trump är inte för evigt och några år hit eller dit innebär ingen dramatik när det gäller handelsförhandlingar.

TTIP, avtalet mellan USA och EU ligger djupt ner i frysboxen just nu. Men det mesta av arbetet föröds inte. Förhandlingarna kan påbörjas så snart det finns en politisk vilja i USA.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Utan frihandel ingen skumpa. Och det är det allra minsta problemet.

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat. SvD här. The Telegraph här. Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF. Han påstår att det in...

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat.

SvD här.

The Telegraph här.

Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF.

Han påstår att det inte gjorts några framsteg i förhandlingarna på tre år. Inget av de 27 kapitlen i avtalet är färdigförhandlat.

Cecilia Malmström säger försiktigt att avtalet inte är hotat men att det kan bli förseningar.

Det är självklart mycket allvarliga nyheter för dem som vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och USA — unionens största handelspartner.

Men det skall samtidigt ses mot en bakgrund av vem som säger det och inte minst vad som inte händer.

För det första: Sigmar Gabriel är tysk socialdemokrat och TTIP-avtalet är en glödhet potatis i hans parti. Partiet är totalt splittrat på alla nivåer. Samtidigt är den tyska vänstern och miljörörelsen (i praktiken två varumärken för samma politiska rörelse) starkt emot avtalet. Gabriel har alltså den spännande positionen att vara vice förbundskansler i en regeringskoalition med Merkels CDU — en regering som är för TTIP — och samtidigt hindra att hans parti kommer blöda vänsterut i det kommande valet om ett år.

Han kan alltså inte säga att han är emot avtalet, då kommer han på kant med många av sina egna och med Merkel, i praktiken är det då knappast förenligt med att sitta kvar i regeringen. Han kan inte heller säga att han är för avtalet. Återigen problem med vissa i sitt eget parti och betydande risk för väljarflykt vänsterut inför valet.

För det andra: Gabriel inser naturligtvis vilket problem det är om regeringen släpper TTIP-avtalet. Då blir det helt uppenbart att regeringen styrs av opinionskantringar och inte förmår hålla fast vid en linje. Det politiska stödet för TTIP-avtalet i EU-parlamentet och bland medlemsländernas regeringar har från början varit massivt och finns av allt att döma kvar. Ingen har föreslagit att förhandlingarna skall avslutas vilket är en viktig faktor: Med tanke på de stålblanka uttalanden från inte minst franska politiker hade det varit naturligt med ett krav på att förhandlingarna skall avslutas. Men något sådant har inte uttalats.

För det tredje. Brexit är en faktor i sammanhanget. Sedan britterna röstade för att lämna har tonen från EU:s ledare varit ganska stursk. ”Vi klarar oss utan er, allt fortsätter som vanligt!”. Om TTIP (och CETA ) går i kvav har två av de största och enda framåtsyftande projekten i unionen kollapsat och känslan av att EU saknar både ledning och mening förstärks. Då kommer handeln med britterna vara än viktigare och de plötsligt först på bollen när det gäller ett handelsavtal med USA. Känslan blir att EU är en sönderfallande union vars enda tydliga kontakter med omvärlden är flyktingströmmen. Den bilden är naturligtvis djupt felaktig och orättvis om man ser till statistiken och vad som verkligen händer. Men motbilden kommer att vara omöjlig att kommunicera. När vänstern i Tyskland och nationalisterna under Le Pen i Frankrike har vunnit kampen mot TTIP kommer deras aptit öka — inte minska.

Med andra ord har Sigmar Gabriel all anledning att ge sina väljare intrycket av att TTIP inte längre är en faktor att bry sig om. En föreställning om att TTIP håller på att självdö desarmerar effektivt sprängkraften i vänsterns TTIP-motstånd, lugnar debatten i det egna partiet och diskar bort frågan från regeringssammanträdena. Merkel är förmodligen inte heller ledsen över detta.

Sen kan processen fortsätta i både EU och USA i lugn och ro efter valet. Att frihandelsförhandlingar drar ut på tiden är snarare regel än undantag.  Problemet just nu är att ledarna på båda sidor av Atlanten flaggade för att avtalet skulle bli klart under 2016. Det var ett även under de bästa av förutsättningar extremt högt ställt mål. Det kommer inte att hålla. Att ställa upp tuffa mål är en del av ledarskapet, men att utlova slutdatum för handelsförhandlingar är direkt korkat.

Hur står det då till med TTIP-avtalets status? Är det verkligen totalt fastkört? Om inte ett enda av 27 kapitel är avklarade?

Svaret är nej. Stora delar av ett handelsavtal är okontroversiella, annat är lite motsättningar som reds ut på lägre nivå. Det betyder att texterna kan göras nästa helt klara förutom en del kontroversiella detaljer. Det är dessa som man till sist förhandlar om i meningen att det blir riktig dragkamp och köpslående som förhoppningsvis leder till ett färdigt avtal. Resultat av förhandlingar kännetecknas oftast av att  ”ingen är nöjd, men ingen känner sig lurad och alla har lyckats rädda ansiktet”. Därför är inget kapitel färdigt i meningen att alla kontroversiella frågor är utredda. De frågorna är valutan i den avslutande förhandlingarna.

Så de som ogillar TTIP har ännu inte anledning att korka upp champagnen.

Men för att inte anklagas för obefogad optimism måste man tillstå att de som ogillar TTIP i synnerhet och global handel i allmänhet har skäl att behålla flaskorna på kylning.

Om ett år kan USA:s politiker vara på väg att kasta in världen i ett storskaligt handelskrig. Men då är nog skumpan enda trösten även för TTIP-motståndarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
De mörka molnen stoppade vid horisonten. För tillfället?

Soppa på en spiklåda

Greenpeace publicerar i dag ett antal läckta dokument från TTIP-förhandlingarna. De påstås vara 14 av cirka 30 kapitel. De flesta saknar dateringar men ett par är från 2015 och ett av dokumenten från mars 2016. Greenpeace hävdar att dokumenten visar at...

Soppa på en spiklåda

Greenpeace publicerar i dag ett antal läckta dokument från TTIP-förhandlingarna. De påstås vara 14 av cirka 30 kapitel.

De flesta saknar dateringar men ett par är från 2015 och ett av dokumenten från mars 2016.

Greenpeace hävdar att dokumenten visar att TTIP-förhandlarna negligerar de krav på miljö, folkhälsa, produktsäkerhet och liknande som politikerna i EU:s regeringar och i EU-parlamentet har ställt.

Till att börja med är et ett gammal trick att publicera stora dokumentmassor och påstå att de stöder ens uppfattning. Ytterst få människor kommer att orka läsa igenom dokumenten för att se om Greenpeace har någon grund för sina påståenden. Man kokar så att säga inte soppan på en spik, utan på en hel spiklåda.

Organisationens tolkning bygger också på antagandet att det egentligen inte är en förhandling som sker, utan någon form av grupparbete för att skapa ett avtal som för medborgare och politiker bakom ljuset. Men på vems uppdrag skulle det arbetet ske, och hur tror förhandlarna att ett slutresultat skall kunna lotsas till ett politiskt godkännande om det strider mot den beställning som politikerna har givit?

Vid en snabb genomläsning visar sig skillnaderna vara exakt de förväntade. USA och EU har inte samma politiska önskemål. USA och EU är olika samhällen. De skiljer sig i både ideologi, metoder och attityd. Och självklart syns det i de läckta förhandlingsdokumenten. Inte minst för att förhandlingar bygger på att parterna börjar med  extrema positioner för att ha något att backa ifrån i förhandlingsprocessen; inte något man tror att man skall få.

Greenpeaces påstående att USA vill att EU skall överge den så kallade försiktighetsprincipen till förmån för USA:s mer vetenskapligt grundade beslutssystem bortser till exempel från att det inte är möjligt. TTIP-avtalet kan inte strida mot lagen och en sådan skrivning skulle aldrig godkännas.

Cecilia Malmström avfärdar det hela och kallar det en storm i ett vattenglas.

Av allt att döma har hon helt rätt i det.

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 4

2016-01-27 "Frihandelsavtalet är bra för både ekonomin och demokratin" skriver Mats Elfsberg, vd på Sepson AB i Vansbro i Dalademokraten som svar på Ellie Cijvats artikel från förra veckan: "Ellie Cijvat skriver den 21 januari i Dala-Demokraten att det ...

Frihandel i media vecka 4

2016-01-27

”Frihandelsavtalet är bra för både ekonomin och demokratin” skriver Mats Elfsberg, vd på Sepson AB i Vansbro i Dalademokraten som svar på Ellie Cijvats artikel från förra veckan:

”Ellie Cijvat skriver den 21 januari i Dala-Demokraten att det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA borde stoppas.
Syftet med TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) är att förenkla handeln genom att undanröja en rad handelshinder.

Kommer avtalet till stånd skapas världens största regionala frihandelszon till gagn för ekonomi och demokrati.

Jag driver ett tillverkande företag i Vansbro där cirka 85 procent varorna går på export. Att exportera till länder inom EU är i dag mycket lätt tack vare den frihandelszon som EU utgör. Men tyvärr är det svårare att handla med länder utanför EU.

Ska man leverera till USA möts man av en handelshindrande byråkrati vilket begränsar möjlighet till expansion och tillväxt av arbetstillfällen.

Nej, Ellie Cijvat, företagen från de demokratiska länderna kommer inte att ta över lagstiftningen och förstöra jordens miljö. Det är i de odemokratiska länderna, där auktoritära system styr över ekonomin, som ditt fokus för världsfreden bör ligga.

Förhandlingarna om TTIP har redan dragit ut på tiden. Starka vänsterpolitiska krafter försöker motarbeta detta avtal som skulle kunna bli ett lyft både för demokrati och sysselsättning, nationellt som globalt.

Vi står inför stora utmaningar framöver om vi vill minska arbetslösheten och klara välfärden framöver. Vill verkligen Ellie Cijvat riskera detta?”

 

2016-01-24

Nytt hopp om WTO och Doharundan väcktes vid mötet mellan handelsministrar i Davos förra veckan enligt SvD:

”Mitt i glåmiga debatter om seg tillväxt i världsekonomin, inbromsning i Kina och skakiga börser glimmade ett hopp i helgen när ett 30-tal handelsministrar träffades under Davosmötet. Det är första gången de samlas sedan WTO:s ministermöte i Nairobi i december. Då lyckades man med näppe rädda WTO från kollaps genom att enas om ett jordbruksavtal om främst minskade exportsubventioner. Däremot var de 162 medlemsländerna oeniga om hur man ska skaka liv i den insomnade Doharundan om ökad frihandel.

– Vi har talat om hur vi ska agera efter Nairobi, och hur vi ska gå vidare med Doha. Många här vid Davosmötet är glada över att vi kom överens i Nairobi, och är positivt överraskade att WTO fortfarande finns. Flera hade skrivit dödsannonser för WTO före mötet, säger Cecilia Malmström till SvD Näringsliv i Davos.

Nu väntar ett tufft jobb för att komma vidare med multilaterala Dohaförhandlingar. Men problemet med tungrodda Doha är att få alla länder att komma överens om mängder med handelsområden. Cecilia Malmström menar att framtidens melodi snarare är att förhandla fram mer frihandel inom begränsade sektorer mellan villiga länder. Så sker redan i dag när det gäller exempelvis tjänstehandel, handel med informationsteknologiska varor och handel med miljövaror och miljötjänster.

– Man kan köra det som parallella spår. Alla måste inte gå fram samtidigt, utan vi kan också skapa «villigas koalitioner» för vissa områden. Det finns en mängd nya frågor som kräver globala frihandelsregler, exempelvis e-handel och investeringar, säger Malmström.”

 

2016-01-28

”A Push for TTIP” Mikael Damberg, näringsminister. skriver i Huffington Post:

”Our trade and investment relationship with the US is extremely important. We signed our first bilateral trade agreement back in 1783, making Sweden the first neutral nation not involved in the Revolutionary War to officially recognize the young American republic. Today, the US is our biggest trading partner outside of Europe. Ultimately, our close economic ties boil down to jobs – jobs in Sweden, but also jobs in the US. It is estimated that economic interactions with Sweden support around 330 000 American jobs. In return, our National Board of Trade estimates that 140 000 jobs in Sweden are due to our economic interactions with the U.S.

The Swedish Government is committed to bringing the negotiations on a deep and comprehensive Transatlantic Trade and Investment Partnership to a successful conclusion. An ambitious TTIP agreement, which addresses the most costly barriers in transatlantic trade, holds great promise. The economic potential underlying TTIP is obvious.

These are historic negotiations – in terms of size, in terms of the potential gains, and in terms of the precedent that the partnership could set. TTIP is ambitious. And we need to be ambitious if we are to achieve the goals we have set for ourselves. 2016 will be an important year, and my government will do its utmost to bring forth a successful conclusion of the negotiations.

Yesterday, I was proud to strengthen our presence in New York by opening Sweden’s upgraded Consulate General in New York City. Today I will continue in Washington and meet officials from the U.S. Administration, including U.S.Trade Representative Michael Froman.”

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Visa flera poster