CETA

CETA och Italien — vad händer?

Italiens regering kommer säga nej till CETA. Säger man. Men kanske är det bara ett sätt att ha ett kort i ärmen mot EU inför kommande diskussioner. Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Kanada är underskrivet och antaget av EU-parlamentet. Dess i...

CETA och Italien — vad händer?

Italiens regering kommer säga nej till CETA. Säger man. Men kanske är det bara ett sätt att ha ett kort i ärmen mot EU inför kommande diskussioner.

Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Kanada är underskrivet och antaget av EU-parlamentet. Dess implementering är i full gång och avtalet har redan gett resultat i form av starkt ökad handel.

Men det pågår en parallell process, nämligen att avtalet skall godkännas av alla EU-ländernas parlament.

Italien har dock satt sig på tvären. Regeringen, där EU-skeptiska Femstjärnerörelsen ingår, har tydligt deklarerat detta.

Samtidigt säger Italiens jordbruksminister Gian Marco Centinaio att ingen har särskilt bråttom att ta frågan till parlamentet skriver Reuters.

“Nobody is in a hurry to bring CETA to the chamber.”

Stötestenen är att Italienska regeringen är osäker på om tillräckligt många av Italiens olika matvaror har tillräckligt skydd. Av 200 PDO:s (Protected Designation of Origin) och PGI:s, (Protected Geographical Indication) kommer 40 från Italien och resten från övriga EU.

Att Italien kan sätta sig på tvären beror dock inte på maten, utan på att CETA är ett blandat avtal. Det betyder att en del av avtalet (huvudsakligen tvistelösningen) berör nationella angelägenheter.

I det stora avtalet med Japan som blev klart för några månader sedan har detta delats upp. Den nu antagna delen av avtalet berör inte nationella kompetenser. Någon tvistelösningsdel finns inte ens.

Men som sagt. På typiskt italienskt vis har man sagt att man kommer säga nej till CETA, men deklarerar att man inte kommer säga det där nejet inom överskådlig framtid. Bra att ha ett kort i ärmen inför framtida diskussioner med EU.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
Frihandelsmotståndare. Sällan så glada typer.

Ger frihandel fler aborter, mer hustrumisshandel och lägre fertilitet?

I Sverige och EU finns det frihandelsmotståndare som vill ha "CETA-fria zoner", medan i USA sprider till och med Trumps administration föreställningen om att frihandel leder till minskad fertilitet och hustrumisshandel. Att det är svårt att ta protektionister på a...

Ger frihandel fler aborter, mer hustrumisshandel och lägre fertilitet?

I Sverige och EU finns det frihandelsmotståndare som vill ha ”CETA-fria zoner”, medan i USA sprider till och med Trumps administration föreställningen om att frihandel leder till minskad fertilitet och hustrumisshandel. Att det är svårt att ta protektionister på allvar förvånar inte. 

Frihandelsmotståndare är sällan särskilt muntra typer.

Inte bara ser många problem där de inte finns. Exempelvis att frihandel kostar jobb, trots att all statistisk visar att det hela tiden skapas fler jobb, eller att underskott i handelsbalansen skulle vara ett problem.

De tror också att frihandelsavtal hotar demokratin eller avskaffar politikernas möjlighet att beskatta och reglera. Vilket förstås inte stämmer även om frihandelsavtal på marginalen kan minska det politiska utrymmet att bryta mot ingångna avtal.

Men några är lustigare än andra.

Vänsterpartisten Lars-Göran Ahlström vill exempelvis att ”Malmö skall vara en TTIP- och CETA-fri zon”. Det förra är enkelt. TTIP finns ännu inte (vilket Ahlström inte verkar ha klart för sig). Det senare är värre. CETA är en del av inte bara Sveriges utan EU:s handelspolitik. Enskilda kommuner eller landsting kan inte bestämma att lönnsirapen skall bli belagd med tull, företag i deras närhet inte säljer produkter till Kanada enligt CETA:s villkor eller deltar i offentliga upphandlingar i Kanada. Inte heller förstås, att kanadensiska företag budar på offentliga upphandlingar i den egna kommunen eller landstinget.

Nu skall det sägas att Ahlström inte alls är ensam om sin ståndpunkt. Nästan alla frihandelsmotståndare har en uppsättning i bästa fall småudda idéer om handel och moderna frihandelsavtal.

”I dag finns det cirka 2 000 kommuner och regioner i Europa som är så kritiska till frihandelsavtalet med Kanada att de förklarat sig som CETA-fri-zon. Därmed motsätter de sig alla försök till att försvaga nationella eller europeiska regelverk vad gäller miljö, hälsa, kultur, arbets- och konsumentskydd samt bevarandet av offentliga tjänster. Staden Rom är den senaste regionen som gått med. Men i Malmö vill inte kommunen diskutera frågan, och motiverar det med att den ligger hos den Svenska regeringen.”

CETA försvagar nu inte något av EU:s eller nationella regelverk av den typ Ahlström nämner. Det är helt enkelt fel. Och Malmö stad har rätt. Det är regeringen eller snarare EU som bestämmer om handelspolitiken. De 2000 kommuner och regioner som deltar i dumheterna är förstås också felinformerade och ägnar sig åt meningslös plakatpolitik. Siffran är dessutom låg. Betänkt att det finns 300 kommuner bara i Sverige.

Och sen kommer, förstås, den vanliga konspirationsteorin:

”Vi som i flera år har diskuterat den förskjutning av makt från demokratiska beslut till storföretagens styrelserum som CETA och TTIP innebär, är besvikna över att Sverige inte har diskuterat frågan. Vare sig massmedier eller regering och riksdag har tagit fram en realistisk konsekvensbeskrivning av vad CETA och TTIP innebär för den svenska demokratin och presenterat den för allmänheten. Varför är inte den fria pressen intresserad?”

Den som följt debatten vet att det skrivits om CETA och TTIP i stort sett dagligen de senaste åren. Kommerskollegium, regeringens myndighet på handelsområdet, har gjort konsekvensbeskrivningar av CETA (men inte av TTIP som ju inte finns…) som ligger på myndighetens hemsida. Frågan har debatterats i riksdagen och i Europaparlamentet. Båda avtalen har genererat tjogvis med samrådsmöten och en störtflod av pressmeddelanden från kommissionen.

Den här bloggen har publicerat artiklar nästan varje vecka, visserligen ur ett positivt perspektiv men med länkar och hänvisningar till både positiva och negativa källor.

Men om vi har lite speciella argument i Sverige och EU, är det förstås ingenting mot vad de hittar på i Trump-administrationen.

Från vita huset har det läckt ett dokument, framtaget av Peter Navarro som är Trumps chef för handelspolitiken, som kopplar frihandel (i det här fallet NAFTA) med sådant som ökade aborter, skilsmässor, hustrumisshandel och fertilitetsproblem(!).

Här en sammanfattning från Washington Post av vad som påstås vara ett tvåsidigt PM.

Nu menar förstås Navarro inte att det är själva frihandeln som är problemet utan att industrijobb försvinner. Möjligen kan man hävda att ökad arbetslöshet ställer till sociala problem. Men arbetslösheten i USA har inte ökat. Tvärt om finns det fler jobb än någonsin även om en del traditionella industrijobb har försvunnit, varav några har flyttat utomlands medan andra ersatts av robotar.

Det förhållande att människor har jobb i andra sektorer än traditionell industri lär knappast leda till sociala problem. Tvärt om de nya jobb som skapas renare och mindre tunga än de jobb som försvinner.

Enligt Vita Huset är dokumentets status och användning lite oklar och inte heller finns det några bakgrundsfakta bilagda som stöder påståendena.

Men sammanfattningsvis är det ofta svårt att ta protektionister på allvar.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Frankrikes handelsminister Matthias Fekl. Ett exempel på politiker som har svårt att stå rakt när det blåser.

Stödet för frihandel stort bland demokratiska politiker — motståndet finns bland extremisterna

"Alla som vill ha tillväxt -- och jag litar på att kommande administration (i USA) är tillväxtvänlig -- måste vara för öppna marknader." Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble är i Wall Street Journal mycket tydlig i sitt stöd till frihandel. "Protektion...

Stödet för frihandel stort bland demokratiska politiker — motståndet finns bland extremisterna

”Alla som vill ha tillväxt — och jag litar på att kommande administration (i USA) är tillväxtvänlig — måste vara för öppna marknader.”

Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble är i Wall Street Journal mycket tydlig i sitt stöd till frihandel.

”Protektionism kan vara lönsamt på kort sikt, men på lång sikt är det nästan alltid destruktivt”.

Anledningen är att Trump har hotat med tullar på 35 procent på tyska bilar som importeras till USA. Det vore förstås ett hårt slag mot tyska biltillverkare i Tyskland, men kommer knappast att påverka försäljningen av de BMW och Mercedes som tillverkas i USA. I likhet med japanska tillverkare har tyskarna bilfabriker i USA och är stora investerare.

Men det intressanta med Schäubles uttalande är att det visar att EU:s viktigaste land faktiskt leds av ett frihandelsvänligt parti, CDU. Även regeringspartnern Socialdemokraterna är för frihandel även om de har svårt att stå emot extremvänstern och de grönas protektionism. Tyskland har i likhet med Sverige byggt sitt välstånd på internationell handel. Sanningen är att alla regeringar i EU är för frihandel. De vill ha TTIP, CETA och TISA för att de vet att handel ger välstånd och utveckling. Hittills har ingen velat lämna WTO.

Men många politiker är dåliga på att stå emot twitterstormar eller inse att vänstern har en stark tradition av att demonstrera. Särskilt i Tyskland brukar vänsterorganisationerna kunna få ut några hundra tusen personer på gatorna. Det är en bråkdel av det antal som går i högmässan varje söndag, men eftersom högmässobesökarna inte skriker och slår sönder butiksfönster får de inte så mycket uppmärksamhet.

Namninsamlingar på nätet är inte heller så mycket att bry sig om. De är i praktiken bara att skriva sitt namn och trycka på knappen. Opinionsbildning utan egen insats, utan kunskaper och utan att behöva stå för sin åsikt.

Därtill bygger den opinion som finns mot TTIP och CETA till minst 90 procent på lögner, missuppfattningar och grova överdrifter. Om motståndarnas påståenden om TTIP och CETAS vore sanna skulle naturligtvis ingen vara för dem. Exempelvis påstår Daniel Suhonen att TTIP-avtalet innebär att demokratin avskaffas. Skulle hans partikamrater i EU alltså vara i färd med att avskaffa demokratin? Självklart inte. Det är bara exempel på en av många mer eller mindre fantasifulla påståenden som motståndarsidan bygger sina kampanjer på.

Det är en viktig grundregel i all representativ demokrati. Alla har samma rätt att uttala sig och samma rätt att rösta. Men alla åsikter är inte lika mycket värda. Åsikter som bygger på en felaktig verklighetsbeskrivning bör inte tas på allvar. Det är de valda politikerna som har ansvaret att göra den bedömningen.

Välfungerande demokratiska system bygger just på att fakta är viktigt. Majoriteten i parlament och utskott kan inte fatta beslut hur som helst. Som regel måste beslut beredas ordentligt innan de kan klubbas. Många suckar över att man tillsätter utredningar och att frågor utreds i åratal utan att det kommer fram ett förslag till hur frågan skall lösas. Och det beror på att frågor kan vara så komplexa att det är svårt eller omöjligt att hitta en lösning. Oftast är det lätt att hitta lösningen på ett problem, men då uppstår i stället ett helt annat problem. Hur man än gör blir någon grupp ”förlorare” eller så offrar man ett värde för ett annat.

Här finns också grunden för en konstruktiv politisk debatt när det gäller handelsavtal. Vilka kompromisser ger en rimlig balans mellan olika intressen när det gäller öppenhet, självförsörjning, traditionella näringar, folkhälsa, investerarskydd. Den debatten har fört i åratal och det råder en bred samstämmighet kring dessa frågor.

Kontroverserna kring TTIP beror i huvudsak på att USA som avtalspart gjort det möjligt för grupper som inte vill ha frihandel och ofta är emot både EU och marknadsekonomi att få någon procent av befolkningen med starka känslor mot USA engagerade.

Politikerna i EU bör vara på det klara med vad det handlar om. Det handlar inte om demokrati utan om särintressen i starkt behov av att skapa konflikt kring en symbolfråga.

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Åter till grunderna — alla argument mot frihandel är bluff

Ibland måste man upprepa grundfakta och även de mest självklara argument. Debatten i dag förs som om att den kritik som framförs mot frihandel skulle vara riktig eller att något av de alternativ till frihandelsavtal som det spekuleras om kommer att f...

Åter till grunderna — alla argument mot frihandel är bluff

Ibland måste man upprepa grundfakta och även de mest självklara argument.

Debatten i dag förs som om att den kritik som framförs mot frihandel skulle vara riktig eller att något av de alternativ till frihandelsavtal som det spekuleras om kommer att fungera. Men så är det inte.

  1. Frihandel ökar alltid välståndet. Det finns få saker ekonomer är överens om, men det råder konsensus om att frihandel ökar tillväxten och välståndet. Ju större marknader, desto mer nytta har man av arbetsdelning, specialisering och stordrift. Alla länder — oavsett BNP eller nivå av industrialisering — tjänar på handel.
  2. Frihandel slår inte ut jobb. Tvärt om skapar frihandel jobb. Vissa företag eller branscher kan drabbas av utländsk konkurrens, men det är inte så att en ekonomi skyddad från utländsk konkurrens saknar den dynamik som gör att nya produkter och företag ersätter existerande produkter och företag. Självklart kan man genom lagstiftning hindra all förändring i en ekonomi — men då får man något som liknar Nordkorea. Huvuddelen av de traditionella industrijobb som försvunnit från EU och USA de senaste 30 åren har försvunnit på grund av automatisering.
  3. Frihandeln sänker inte löner. Möjligen gör hårdare konkurrens att lönerna inte ökar så snabbt, men eftersom priserna faller på grund av frihandeln ökar ändå välståndet. Man får mer för pengarna.
  4. Visst kan länder handla med varandra utan att ha frihandelsavtal. Exempelvis har vi enormt mycket handel mellan EU och USA utan att ha ett frihandelsavtal. Problemet är att om det saknas ett frihandelsavtal råder osäkerhet. Länderna kan hela tiden ändra sina kvoter och tullar eller hitta på regleringar som missgynnar utländska produkter. Det är som i alla andra sammanhang där vi människor samarbetar; för att det skall fungera långsiktigt måste man kommer överens om stabila villkor. Det finns ett skäl till att människor gifter sig eller att vi skriver avtal vid en anställning. Då vet man vad som gäller och eventuellt förändringar kan inte ske från en dag till en annan. Samma sak gäller relationerna mellan nationer.
  5. En del ifrågasätter att moderna frihandelsavtal som CETA, TTIP eller TPP egentligen är frihandelsavtal. De säger att det inte är ”riktiga” frihandelsavtal. Ett sådant, menar de, skulle bara behöva bestå av ett A4 som sade att allt som är lagligt att handla med alla inblandade länder också får handlas med mellan länderna. Eller kanske ännu bättre — allt som är lagligt att handla med i minst ett land skall vara lagligt att föra över gränsen och handla med i alla länderna. Men allvarligt talat så kommer detta knappast kunna bli verklighet de närmaste decennierna. Moderna, genomreglerade välfärdsstater kommer under överskådlig framtid ha nationella regler för allt från leksaker till dialysapparater och lok. De kommer inte kunna avskaffas, istället försöker man komma överens om hur skillnaderna i regleringar och standarder skall hanteras på ett rationellt sätt så att de inte i onödan stör handeln.
  6. Men varför måste frihandelsavtal vara så omfattande och gälla stora grupper av länder? Har inte Trump en poäng när han vill ha separata avtal mellan länder? Nej, Trump tänker här helt fel. Han har möjligen rätt när antar att USA skulle kunna pressa enskilda länder att ge USA mycket förmånliga avtal. Men problemet är att då får amerikanske företag som exporterar och importerar ett stort antal avtal att hålla reda på. Vitsen med frihandelsavtal är bland annat att reglerna blir enkla och enhetliga. Att USA kan vinna några enskilda förhandlingar så att typ tillverkningen av hydraulslangar för skogsmaskiner återvänder till USA och ger fyra personer industrijobb lär knappast uppväga tiotusentals timmars pappersarbete (dagligen) för allt som importeras och exporteras. När det gäller EU, en av USA:s viktigaste handelspartners, finns dessutom inte den möjligheten. USA och Sverige kan inte teckna ett eget handelsavtal. I så fall måste den inre marknaden avskaffas. Det är helt meningslöst med olika tullar för olika länder och dessa länder har total frihandel med varandra.
  7. Men är det rimligt att frihandelsavtal med hjälp av den så kallade ISDS-klausulen kan stämma stater för att de inför lagstiftning som hotar företagens vinster? Nej, men detta är också en ren missuppfattning som protektionistiska politiker och särintressen sprider. Företag kan bara stämma stater för sådant som strider mot det aktuella avtalet. Den skapar inte en diversehandel för stämningar. Att de stater som  ingår avtalet — kom ihåg att frihandelsavtal är ett avtal mellan stater, företagen är inte avtalspart — skapar en mekanism för att hindra att avtalet bryts är inte konstigt. Alla avtal backas upp av rättssystemet. Att det är företag som stämmer stater om staterna bryter mot avtalet är en stor fördel. Då slipper regeringar processa mot varandra med alla de politiska och diplomatiska problem som då kan uppstå. Är det då rätt att företagen kan stämma stater, men inte stater företagen? Så är det inte heller. Stater kan stämma företag, men inte genom ISDS-klausulen i frihandelsavtal. Om en stat vill stämma ett företag för att företaget begått brott eller inte uppfyllt sina åtaganden drar staten förstås företaget inför sin egen, nationella domstol. ISDS-klausulen gör alltså inte på något sätt företagen immuna mot att bli polisanmälda och åtalade för brott (det kan ju handla om miljöbrott, skattebrott, arbetsmiljö, bokföring  mm). ISDS-klausulen handlar bara om det aktuella frihandelsavtalet. Protektionister brukar dra upp ett fåtal exempel som de menar är representativa, men de är antingen synnerligen ofullständigt beskrivna eller bygger på att företag försökt utnyttja otydliga paragrafer i kvartssekelgamla investeringsavtal. Dessa liknar inte på något sätt de moderna frihandelsavtalen som nu är aktuella. Där garanterar staterna sig rätten att reglera hur de vill genom lagstiftning.

Sammanfattningsvis är det så att i stort sett all kritik mot frihandel som förekommer idag bygger på rena missuppfattningar och/eller medvetna lögner. Det är ingen tillfällighet att Trump i USA och vänstern/miljörörelsen i EU använder samma argument. De kommer från samma populistiska tradition av nationalism och isolationism.

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
"I India land, bak Himalayas rand, där händer det underliga saker ibland" som det heter i visan. På bilden Indiens högsta domstol som får illustrera landet rättsväsende.

EU och Indien i konflikt om investeringsskydd

Nu drabbas EU åter av kommissionen och de ledande EU-politikernas önskan att anpassa sig till en högljudd opinion. De har låtit sig stressas att agera utan att tänka. I internationella investeringsavtal mellan stater finns alltid ISDS-klausuler (ISDS står...

EU och Indien i konflikt om investeringsskydd

Nu drabbas EU åter av kommissionen och de ledande EU-politikernas önskan att anpassa sig till en högljudd opinion. De har låtit sig stressas att agera utan att tänka.

I internationella investeringsavtal mellan stater finns alltid ISDS-klausuler (ISDS står för Investor-State Dispute Settlements) som säger i vilken rättsinstans en tvist om avtalet skall tas upp.  Som regel hänvisar de till internationell skiljedom, ett system som bygger på en FN-konvention och har funnits i sin nuvarande form i 50 år. Vitsen är att skiljedomen är opartisk och går snabbt, samt att skiljemännen kan väljas för sin expertis inom olika juridiska områden. Mer om ISDS på isdsbloggen vid Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut — ett av de största och äldsta i världen.

Tvisterna handlar oftast om att företagen råkar ut för att stat och myndigheter utsätter dem för diskriminering, expropriation, drar in redan givna tillstånd eller struntar i ingångna avtal. Det finns en missuppfattning om att företag kan stämma stater för att de stiftar lagar som misshagar företagen, men det stämmer inte. Skiljedomen berör som regel bara innehållet i avtalet och inte all övrig lagstiftning även om det finns en del gamla avtal där detta är oklart. En annan missuppfattning är att det saknas symmetri, det vill säga företagen kan stämma staten, men staten kan inte stämma företagen. Men så är det inte heller. Om en stat vill stämma ett företag går den förstås till sin nationella domstol.

Systemet med internationell skiljedom är särskilt bra när man har att göra med länder med bristande demokrati, korruption och/eller eller illa fungerande rättssystem. Skiljedomarna kan inte överklagas annat än på formella grunder då de kan underkännas av nationella domstolar. Systemet är snabbt och enkelt och medger begränsat utrymme för att med hjälp av överklaganden och horder av advokater få sin vilja igenom.

Tyvärr stressades under 2015 kommissionen och många politiker i EU att i CETA-avtalet ersätta den vanliga skiljedomen med ett nytt system som kontrolleras av EU. Man skulle kunna säga att de inrättat en ny domstol för just CETA-avtalet och hoppas att kommande avtal (t ex TTIP) skall få en ISDS-klausul som hänvisar till den. ”Hoppas” eftersom det inte alls är säkert att andra länder vill ersätta den traditionella skiljedomen som är beprövad och välfungerande med ett nytt system som EU-kommissionen har svängt ihop under tidspress för att ha något att kasta i gapet på diverse protektionistiska aktivister.

Indien har ingått en rad investeringsavtal med andra länder, bland annat ett antal EU-länder. Detta är alltså renodlade investeringsavtal varför enskilda stater i EU kan ingå dem. Kombinationen av handels- och investeringsavtal som idag är det vanligaste måste alltid förhandlas av EU eftersom handelspolitiken sköts av unionen. Alla dessa avtal har en traditionell ISDS-klausul, det vill säga som hänvisar till internationell skiljedom.

I normalfallet behöver ISDS-klausulen ytterst sällan användas. Moderna demokratier med fungerande rättssystem och kontroll över sin byråkrati behandlar företag på ett rimligt sätt.

Men i Indien är det av vissa skäl inte riktigt på det viset. Dels kan företag behandlas godtyckligt av politiker och byråkrater, och framför allt är det indiska rättssystemet, om inte opålitligt så i vilket fall enormt långsamt. Indien är inte en liberal demokrati i den mening att offentliga tjänstemän ser sig som allmänhetens tjänare. Kvarnarna mal långsamt men medborgarna skall vara tacksamma att de i vilket fall mal.

Med andra ord används ISDS-klausulen ofta av företag och indiska staten börjar bli ganska trött på att bli stämd. Bara de senaste åren handlar det om ett tiotal stämningar och en del fällningar. I till exempel EU är stämningar extremt ovanliga och staterna vinner nästan alltid.

Så Indiska staten har beslutat att att säga upp ett femtiotal investeringsavtal, däribland 23 med EU-stater.

Visserligen förhandlas ett nytt handels- och investeringsavtal mellan EU och Indien, men det går trögt. Det kommer förmodligen inte att bli klart på flera år.

Konsekvensen är att följande problem har uppstått.

När de 50 avtalen sägs upp tar det femton år innan de ISDS-klausulen slutar gälla. Det betyder att företag som gjort investeringar i Indien har skydd i 15 år.

Men nya investeringar kommer inte att ha något skydd under de år som det tar innan avtalet EU-Indien börjar gälla (om någonsin).

Konsekvensen är att företag dels inte kommer att göra investeringar, och dels att de saknar skydd för följdinvesteringar de av olika skäl är tvungna att göra. Det är ju rätt sällan en investering kommer i ett enda sjok vid en tidpunkt.

Så nu sitter EU-kommissionen med skägget i brevlådan.

Å enda sidan har den uppmanat EU-länderna att börja säga upp investeringsavtal med den vanliga IDSD-klausulen för att försöka ersätta dessa med avtal där ISDS-klausulen hänvisar till den nya ”domstolen” som inrättades i samband med CETA-förhandlingarna. Å andra sidan försöker kommissionen nu förmå indierna att inte säga upp sina avtal som hänvisar till det system som kommissionen har underkänt.

Kommissionen och Indiens regering har alltså skapat en situation där det är oklart om en utländsk investerare har något som helst legalt skydd för sina investeringar.

Kommissionens lappkast kommer säkert ge ytterligare oväntade effekter. Men det finns fortfarande en chans att kommissionen säger att det nya systemet får användas för just CETA-avtalet, men att man för övrigt använder det vanliga skiljedomssystemet som man vet fungerar.

Att Indierna är missnöjda beror inte på något fel hos internationell skiljedom, utan på att Indien inte riktigt uppfyller kraven på att vara en rättsstat.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
De mörka molnen stoppade vid horisonten. För tillfället?

Kompromiss för CETA och antagligen för TTIP

EU-kommissionen beslutade i går att CETA-avtalet skall vara ett så kallat blandat avtal, vilket betyder att alla EU-länder skall godkänna det. Detta skulle kunna vara ett rätt allvarligt bakslag, men kommissionen har åstadkommit en kompromiss. Avtalet kan u...

Kompromiss för CETA och antagligen för TTIP

EU-kommissionen beslutade i går att CETA-avtalet skall vara ett så kallat blandat avtal, vilket betyder att alla EU-länder skall godkänna det.

Detta skulle kunna vara ett rätt allvarligt bakslag, men kommissionen har åstadkommit en kompromiss. Avtalet kan undertecknas under EU-Kanada-toppmötet i oktober efter godkännande från ministerrådet och parlamentet och träda i kraft närmast omedelbart.  Därefter vidtar de nationella godkännandeprocesserna.

”The deal is set to benefit people and businesses – big and small – across Europe as of the first day of its implementation. To allow for a swift signature and provisional application, so that the expected benefits are reaped without unnecessary delay, the Commission has decided to propose CETA as ‘mixed’ agreement. This is without prejudice to its legal view, as expressed in a case currently being examined by the European Court of Justice concerning the trade deal reached between the EU and Singapore. With this step, the Commission makes its contribution for the deal to be signed during the next EU-Canada Summit, in October.”

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Kanada går med EU:s nya investeringsdomstol i CETA-avtalet

Kanadas regering och EU-kommissionen har kommit överens om att ändra ISDS-klausulen i Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA-avtalet). Det ökar möjligheterna att avtalet godkänns av EU-parlamentet. Om det också ökar möjligheterna att få med U...

Kanada går med EU:s nya investeringsdomstol i CETA-avtalet

Kanadas regering och EU-kommissionen har kommit överens om att ändra ISDS-klausulen i Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA-avtalet).

Det ökar möjligheterna att avtalet godkänns av EU-parlamentet. Om det också ökar möjligheterna att få med USA på samma sak i TTIP-avtalet är en annan fråga.

Pressmeddelande från kommissionen:

CETA: EU and Canada agree on new approach on investment in trade agreement

This agreement is a clear break from the current ISDS system and shows the commitment to work together to establish a multilateral investment tribunal

The European Commission and the Canadian Government have agreed to include a new approach on investment protection and investment dispute settlement in the EU-Canada Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA).

The negotiations on a free trade deal between the European Union and Canada were concluded in 2014 with a reformed investment dispute settlement system, notably with full transparency of proceedings and clear and unambiguous investment protection standards.

Following the legal revision of the text, the agreement now reached goes even further. All the main elements of the EU’s new approach on investment, as outlined in the EU’s TTIP proposal of November 2015 and contained in the recently concluded EU-Vietnam free trade agreement, have been included in the finalised CETA text.

This represents a clear break from the old Investor to State Dispute Settlement (ISDS) approach and demonstrates the shared determination of the EU and Canada to replace the current ISDS system with a new dispute settlement mechanism and move towards establishing a permanent multilateral investment court. This revised CETA text is also a clear signal of the EU’s intent to include this new proposal on investment in its negotiations with all partners.

”I am very glad that we have been able to reach this agreement with our Canadian partners,” First Vice-President Frans Timmermans said. ”With the changes we have agreed we bring CETA fully in line with our new approach on investment protection in trade agreements. In particular, we demonstrate our determination to protect governments’ right to regulate, and to ensure that investment disputes will be adjudicated in full accordance with the rule of law.”

”I’m delighted with this result,’ said EU Trade Commissioner Cecilia Malmström. ‘CETA takes on board our new approach on investment and its dispute settlement. By making the system work like an international court, these changes will ensure that citizens can trust it to deliver fair and objective judgements. We can confidently say that we’ve met the expectations of both the Member States and the European Parliament.”

The inclusion in CETA of the EU’s new approach to investment protection and investment dispute settlement was agreed in the context of the legal review of the text of the trade deal.

Besides the improved conditions on investment protection, CETA will offer EU firms better business opportunities in Canada and support jobs, by making business between the EU and Canada easier. The deal will remove 99% of customs duties, leading to tariff savings for EU exporters of around 470 million euro a year for industrial goods. It will end limitations in access to public procurement, making it possible for EU firms to bid for public contracts – at the federal level as well as in Canada’s provinces, regions and cities. CETA will open up the services market, making it easier for EU professionals to work in Canada. Canada also recognises the special status of the EU’s Geographical Indications, agreeing to protect a list of 145 European goods in Canada, such as Prosciutto di Parma and Schwarzwälder Schinken. A range of goods will have fewer administrative hurdles to jump, avoiding double-testing on both sides of the Atlantic, benefitting smaller companies in particular.

As part of its ongoing commitment to transparency, the European Commission has today published the legally scrubbed text of the agreement, including the agreed text on investment protection and investment dispute settlement. Once it has been translated into all EU official languages, it will be sent to the Council and the European Parliament for both institutions to debate its content and to decide on its approval.

As regards investment, the agreement includes:

Stronger language on the right to regulate for all levels of government regarding investment protection.
A clear break from the current ad hoc arbitration system to a permanent and institutionalised dispute settlement tribunal. The members of the tribunal will no longer be appointed by the investor and the state involved in a dispute but instead appointed in advance by the Parties to the agreement.
More detailed commitments on ethics to avoid any conflicts of interest. Members of the tribunal and the appeal tribunal will, for instance, be barred from working as lawyers or experts in any other investment dispute.
An appeal system comparable to that found in domestic legal systems, meaning that decisions will be checked for legal correctness and reversed where an error arises.
The EU and Canada commit to join efforts with other trading partners to set up a permanent multilateral investment court with a standing appellate mechanism.

Background

The most important elements of the revised CETA investment chapter are the following:
Investment protection
The revised CETA text includes a new article which ensures that the right to regulate for public policies is fully preserved. The article also ensures that investment protection provisions shall not be interpreted as a commitment from governments that legal frameworks will remain unchanged. This clarifies that a measure that may negatively affect an investment or affect an investor’s expectations of profits is not inconsistent with the agreement for that reason alone.
A further provision clarifies that CETA will not prevent the EU from enforcing its laws on state aid.

Establishment of the tribunal
CETA establishes a permanent Tribunal of fifteen Members which will be competent to hear claims for violation of the investment protection standards established in the agreement. The Members of the Tribunal competent to hear investment disputes will be appointed by the EU and Canada and will be highly qualified and beyond reproach in terms of ethics. Divisions of the Tribunal consisting of three Members will hear each particular case. The CETA text now follows the EU’s new approach as set out in the recently concluded EU-Vietnam FTA and the EU’s TTIP proposal.

Appellate Tribunal
While the original CETA text foresaw the possibility to establish an appeal mechanism in the future, the updated CETA text establishes at the entry into force of the Agreement an Appellate Tribunal. It also addresses the relationship between the decisions of the Appellate Tribunal and the Tribunal. The EU and Canada will promptly adopt a decision of the CETA Joint Committee which will include further technical elements necessary to make the Appellate Tribunal operational.

The multilateral investment Court
The EU and Canada both share the objective of establishing a permanent multilateral investment court. The text of CETA recognises that such a multilateral mechanism will come to replace the bilateral mechanism established in CETA.

CETA and domestic law
The revised CETA text confirms that the Tribunal shall only apply the agreement, in accordance with the principles of international law, when adjudicating upon claims submitted by investors. It cannot decide on matters of EU or Member State law. It can only look at EU or Member State law as a matter of fact, for example to make sure that the property rights in question are in fact held by the investor. It will therefore not interpret EU or Member States law in a manner binding on EU courts or EU governments. It also puts in black and white that determining whether a measure of a Party is legal under domestic law remains the monopoly of the Party’s competent authorities.

The original CETA text and the need for improvement
The original CETA text, published in August 2014 was already the most progressive system for the protection of investment and the settlement of investment disputes. The text included clearly defined standards of protection, full transparency of proceedings, a ban on forum shopping, governmental control of interpretation of the agreement, a strict code of conduct, early dismissal of unfounded claims and the loser pays principle to avoid vexatious claims.
The EU approach towards investment dispute settlement has further evolved since then and the CETA text now includes all its new main features.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
TTIP tar inte semester. Nu börjar förhandlingarna igen.

Hollands ordförandeskap i EU — vad prioriteras inom handel

Holland är nu ordförandenation i EU. Under halvåret kommer det göras fem prioriteringar: Att avsluta förhandlingarna om TTIP under 2916. I februari räknar man med att nästa förhandlingsrunda skall starta. Den kommer främst behandla offentlig upphandl...

Hollands ordförandeskap i EU — vad prioriteras inom handel

Holland är nu ordförandenation i EU.

Under halvåret kommer det göras fem prioriteringar:

  • Att avsluta förhandlingarna om TTIP under 2916. I februari räknar man med att nästa förhandlingsrunda skall starta. Den kommer främst behandla offentlig upphandling. Går den bra finns det möjlighet att komma i gång med slutförhandlingarna under det holländska ordförandeskapet.
  • Japan och EU har förhandlingar om ett frihandelsavtal. Men en stor del av knäckfrågorna är fortfarande på förhandlingsbordet; jordbruksprodukter, verkstadstekniska produkter, offentlig upphandling och non-tariff measures (NTMs), det vill säga nästan alla typer av handelshinder utom tullar. Det är minst sagt oklart om förhandlarna kommer att klara av allt detta på sex månader.
  • Det formella klubbandet av CETA-avtalet mellan Kanada och EU. Den juridiska genomgången bör vara klar de närmaste månaderna vilket lägger grunden för att avtalet skall kunna godkännas av EU-parlamentet och träda i kraft till 2017.
  • Samtal om ”Marknadsekonomisk status för Kina”. Kommissionen förväntas komma med ett förslag om hur man vill göra med antidumpningstullarna mot Kina. En lösning på de kontroversiella frågorna kommer förmodligen inte att kunna antas innan det Slovenska ordförandeskapet om ett halvår. Den 11 december är deadline för ett beslut.
  • Ytterligare två viktiga frågor finns på bordet. Dels regleringen av så kallade konfliktmineraler och dels ett tillägg till anti-tortyr-lagstiftningen från 2005.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera poster