Dagens Arena

Dags för vänstern att lämna den ideologiska ekokammaren

Dagens Arena befinner sig i vänsterns ideologiska ekokammare där åsikter och faktoider reproduceras närmast i evighet. TTIP-avtalet förtjänar att debatteras, men för vänsterns del handlar det för tillfället mest om vanföreställningar om investerarskyddet ISDS. Håkan...

Dags för vänstern att lämna den ideologiska ekokammaren

Dagens Arena befinner sig i vänsterns ideologiska ekokammare där åsikter och faktoider reproduceras närmast i evighet. TTIP-avtalet förtjänar att debatteras, men för vänsterns del handlar det för tillfället mest om vanföreställningar om investerarskyddet ISDS.

Håkan A Bengtsson på Dagens Arena svarar på min bloggpost om hans ledare om TTIP och ISDS.

Det är oklart vad hans poäng är.

Däremot avslöjar han återigen att han missuppfattat vad investerarskyddet ISDS handlar om och generellt sett verkar befinna sig i vänsterns ekokammare där olika felaktiga uppfattningar och retoriska figurer har evigt liv.

Detta påstående är centralt i Bengtssons svar:

”Jag menar att det finns stora demokratiska risker att överföra den här juridiska makten till övernationell nivå. Vi vet ännu inte vad ett avtal kommer att innebära och innehålla. Det är därför vi behöver en diskussion om avtalet redan nu.”

Det är fel på två punkter och irrelevant på en.

1. ”Jag menar att det finns stora demokratiska risker att överföra den här juridiska makten till övernationell nivå.” Detta är fel.  Den ”juridiska makten” överförs inte till ”övernationell nivå”. Skiljedomsinstituten tar inga initiativ eller bestämmer något. De tolkar bara TTIP-avtalet i den händelse det uppstår konflikter om vad avtalet innebär. En förfördelad part kan få skadestånd. De som fattar alla beslut är de som formulerar avtalet och bestämmer vid vilket skiljedomsinstitut ärenden skall avgöras. Det finns inget inslag av ”övernationellt” beslutsfattande i detta. Makten ligger hela tiden hos de parter, i detta fallet de demokratiskt valda politikerna i EU och USA, som formulerat och ingått avtalet.

2.  ”Vi vet ännu inte vad ett avtal kommer att innebära och innehålla.” Detta är förvisso riktigt. Men i den pågående debatten irrelevant: Bengtssons första artikel handlar bara om ISDS, som är själva skiljedomsförfarandet. Vänstern har under hela den tid TTIP diskuterats fokuserat på att skapa och underhålla en myt om ISDS som en sorts storföretagens diversehandel för stämning av stater. Det är som en politisk diskussion aldrig skulle handla om själva politiken utan bara om att det fanns något som kallades ”domstolar” dit man kunde vända sig om man ville ha någon man ogillade dömd för något.

Det är helt enkelt så att alla stämningar i skiljedomsinstitut  mot stater inom ramen för TTIP-avtalet kommer utgå från vad som står i TTIP-avtalet.Och om det inte finns en ISDS-klausul kommer dessa stämningar i stället hamna i nationella domstolar. Saken är den att nationella domstolar också kommer att döma efter avtalet, det vill säga man kan förvänta sig ungefär samma resultat. Det enda som avsaknaden av ISDS-klausul leder till är att nationella domstolar kommer ett belastas med komplexa mål om  internationella handelsavtal som de saknar specialistkompetens att hantera.

Dessutom finns det en rättssäkerhetsaspekt som talar för internationell skiljedom i handels- och investeringsavtal. Om ett svenskt företag hamnar i en konflikt med staten i exempelvis ett upphandlingsärende, i låt oss säga Georgia eller Alabama, är man i ganska stort underläge i en lokal domstol. Detsamma gäller ett amerikanskt företag i en motsvarande situation i exempelvis Grekland eller Rumänien. Det blir en hög grad av osäkerhet jämfört med ett internationellt skiljedomsinstitut som löpande hanterar internationella handelsavtal både mellan stater och företag.

3. ”Det är därför vi behöver en diskussion om avtalet redan nu.” Detta påstående är om inte fel så i vilket fall genuint oinformerat. Redan nu? Debatten har pågått i ett och ett halvt år drygt. Förhandlingarna startade i juni 2013. Frihandelsbloggen skrev om ISDS för första gången den 22 januari 2014, det vill säga ungefär när den startades. Vid en snabb sökning är den tidigaste artikeln i Dagens Arena från den 14 april förra året, och förmodligen finns det ännu äldre artiklar. Läser Bengtsson inte sin egen tidning?

Det är solklart att TTIP måste diskuteras. Det är ett av de viktigaste besluten för EU detta årtionde. Och det är lika klart att en rad aspekter av avtalet är värt att vara synnerligen vaksam kring. Jag kan från min sida tycka att det är beklagligt att vi som har ett seriöst intresse av att diskutera avtalet ofta finner oss i en situation där vi för hundrade gången måste reda ut olika typer av medvetna missförstånd som medvetet sprids av TTIP-motståndarna.

Det vore inte så dumt om åtminstone de som säger sig vara för TTIP orkade läsa på. Till exempel EU:s mycket tydliga instruktioner till förhandlarna eller fakta kring ISDS från folk som jobbar med saken. Detta kan naturligtvis betraktas som partsinlagor, men det är i alla fall fakta snarare än tyckande och faktoider från vänsterns ideologiska ekokammare.

Till sist: Stort tack till Håkan A Bengtsson för att han upptäckte att både namn, bild och presentation av mig fallit bort i omgörningen av Frihandelsbloggen för någon månad sedan.

Jag heter Magnus Nilsson, har en bakgrund som journalist och konsult och är moderat kommunpolitiker i Solna. Presentation med bild kommer snart upp igen. 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Malmö kommun. Ett skyltfönster för kommunala kvalitetsprodukter. Inte heller den kommer att hotas av TTIP.

Mer mytbildning från Dagens Arena om TTIP

BBC publicerar dokument som visar att offentlig sjukvård, skola och annan offentlig tjänsteproduktion inte omfattas av TTIP: staterna är helt suveräna att själva besluta hur de vill organisera, finansiera och fördela offentliga tjänster. Den exakta...

Mer mytbildning från Dagens Arena om TTIP

Dagens Arena fortsätter sin mytbildning kring TTIP.

Den här gången påstår tidningen att TTIP skulle förhindra att offentlig tjänsteproduktion som utförs av privata företag togs tillbaka i kommunal regi.

”Den svenska regeringen är positivt inställd till TTIP, men inbördes splittrade om ISDS. Om avtalet går igenom i nuvarande form kan det innebära att Sveriges välfärdsverksamheter inte kan återkommunaliseras.

Däremot kan vi få desto fler privata skolor, vårdcentraler och hemtjänstbolag drivna av amerikanska och kanadensiska företag, som sedan kan stämma den svenska staten om den vill återkommunalisera verksamheterna.”

Denna föreställning saknar helt grund. Det intressanta är hur Dagens Arena har kommit till slutsatsen.

Svaret är följande:

BBC publicerar dokument som visar att offentlig sjukvård, skola och annan offentlig tjänsteproduktion inte omfattas av TTIP: staterna är helt suveräna att själva besluta hur de vill organisera, finansiera och fördela offentliga tjänster (detta är ingen nyhet dock — har varit klart från början).

Den exakta motsatsen mot vad Dagens Arena säger alltså. Staterna bestämmer själva. TTIP påverkar inte.

Hur har då Dagens Arena kommit fram till detta?

Jo, från ett citat av en fackföreningsaktivist i BBC-artikeln:

”The union’s Scottish regional secretary, Pat Rafferty said: ”Last week Lord Livingston tried to pull the wool over the eyes of the Scottish people.

— Now this leaked document has confirmed Unite’s expert legal advice, that NHS services in Scotland and the rest of the UK do fall within the scope of the TTIP.

— This means that American investors in NHS services that are privatised now or in the future will be able to use TTIP to sue the government if it tries to bring them back into public hands”. 

Fackets logik är alltså som följer: Det finns ett TTIP-dokument som säger att offentlig service inte påverkas. Alltså påverkas den offentlig servicen av TTIP.

Men eftersom dokumentet uttryckligen säger att offentlig service skall beslutas av staterna, måste Pat Rafferty hitta på en ny lögn. Det är helt enkelt för magstarkt att försöka påstå att dokumentet säger något helt annat än det som faktiskt står där.

Så Rafferty påstår att OM offentlig verksamhet skulle privatiseras oberoende av TTIP och OM någon investerar i den, kommer TTIP hindra att den återförs i offentlig egenregi.

Detta påstående har inte stöd i några dokument eller citat eller något annat mer än Raffertys fantasi.

Detta är alltså hela grunden för Dagens Arenas artikel.

EU:s dokumentation, brittiska regeringens uttalanden eller handelskommissionär Cecilia Malmströms uttalanden spelar uppenbarligen inte någon som helst roll. Dagens Arena ersätter utan att blinka samtliga tillgänglig fakta med rent fabulerande.

Observera också att skribenterna på Dagens Arena förefaller totalt okunniga om hur privat tjänsteproduktion i Sverige är organiserad. Gäller det äldreomsorg och liknande är den alltid upphandlad på tidsbegränsade kontrakt. Ingen privat aktör kan alltså vara säker på att få en upphandling. En återkommunalisering av offentligt verksamhet, vilket händer ibland, innebär att kommunen bestämmer sig för att inte göra en ny upphandling utan köra egen regi.

Föreställningen  hos Dagens Arena är alltså att TTIP-avtalet kommer innebära att företag skall kunna stämma en kommun för att den inte upphandlar med argumentet att ”om det hade skett en upphandling skulle vi ha fått kontraktet och därför vill vi ha skadestånd för det kontrakt vi nu inte fick eftersom kommunen valde att inte köpa något”.

Tror ens Dagens Arenas egna journalister på detta?

 

 

 

 

Kommentarer

jahamars 6, 2015
”The TISA will prevent governments from returning public services to public hands when privatisations fail, restrict domestic regulations on worker safety, limit environmental regulations and consumer protections and regulatory authority in areas such as licensing of health care facilities, power plants, waste disposal and university and school accreditation. This agreement will treat migrant workers as commodities and limit the ability of governments to ensure their rights. Labour standards should be set by the tripartite International Labour Organization (ILO) and not be covered by trade agreements.” Läs mer här: http://www.world-psi.org/sites/default/files/documents/research/en_tisaresearchpaper_hqp_internal.pdf
Stäng posten Läs nästa post
Att även staten håller avtal är ingenting som har hittats på av storföretagslobbyister på senare tid. Så var det i princip redan under den romerska republikens dagar. Och även då narrades man i den politiska debatten. Men nog hade de mer stil?

Är det en moralisk eller intellektuell kollaps Håkan A Bengtsson?

En stilla undran. Hur länge skall socialdemokraternas vänsterfalang ljuga om TTIP och ISDS? För det är exakt vad de gör. Följande påstår Håkan A Bengtsson i Dagens Arena: "Det riktigt kontroversiella är investeringsskyddet som föreslås ingå i avtalet, I...

Är det en moralisk eller intellektuell kollaps Håkan A Bengtsson?

En stilla undran. Hur länge skall socialdemokraternas vänsterfalang ljuga om TTIP och ISDS?

För det är exakt vad de gör.

Följande påstår Håkan A Bengtsson i Dagens Arena:

”Det riktigt kontroversiella är investeringsskyddet som föreslås ingå i avtalet, ISDS. Det skulle ge storföretagen rätt att stämma stater i en internationell skiljedomstol om lagstiftning eller politiska beslut påverkar investeringarna negativt. I ett framförhandlat men ännu inte ratificerat avtal mellan EU och Kanada finns denna mekanism med.”

Nej. Så är det inte. ISDS innebär inte att lagstiftning eller politiska beslut ger företag någon allmän rätt att stämma stater.

Företag kan stämma stater om dessa agerar i strid med de avtal de ingått. Det är exakt som i vilka som helst andra sammanhang där man ingår avtal. Bryter man avtal kan man bli stämd. Har staten skrivit under avtal måste staten följa avtalet. Gäller allt från ett avtal om rätten att utvinna mineraler till städningen i Rosenbad. Det kallas rättsstat: även härskarna lyder under lagen.

Riksdagen och regering får fatta vilka beslut som helst som hotar vinster eller värdet av investeringar. Så är det i dag och så kommer det vara även med TTIP-avtalet. Annars skulle man ju inte ens kunna ta ut skatt. Men har man givit tillstånd eller ingått avtal måste man betala skadestånd om man bryter avtalen. Så är det idag och så kommer det vara även med TTIP.

Det är faktiskt helt obegripligt att socialdemokrater motsätter sig enkla rättsstatliga principer. Att vänsterpartiet gör det förvånar inte. De gillar inte rättsstat. Mp förstår förmodligen inte vad det egentligen handlar om.

Men socialdemokrater har trots allt en gammal tradition av legalitet och förståelse för rättsliga principer. Frågan är om det vi ser är en moralisk kollaps (”vi ljuger för att vi tror vi vinner på det”) eller intellektuell kollaps (”vi förstår inte enkla grundprinciper för civiliserade stater”)?

 

 

 

Kommentarer

Lottamars 4, 2015
Jag förstår inte varför just paketens utformning skulle vara helig, men jag är ju inte insatt i detaljerna, som du märker. Jag är fortsatt skeptisk. Jag känner inte precis att det finns något behov av att stärka multinationella företags makt. Tvärtom.
Frihandelsbloggenmars 4, 2015
Förstår din oro. Men du har nog fått en del fakta om bakfoten. ISDS ger bara möjlighet att stämma på grundval av de avtal som finns. Det finns ISDS-klausuler i tusentals frihandelsavtal sedan 60-talet (det är en tysk, inte amerikansk, ide) och mängden problem i samband med dessa är marginell. TTIP-avtalets innehåll kommer att vara helt avgörande för vad man kan stämma om. ISDS är alltså inte en diversehandel för stämningar. Företag kan knappast "köpa sig vinnande resultat". Faktum är att företagen oftast förlorar. Och det är inte företagen som bestämmer vilket skiljedomsinstitut som skall användas. Det gör staterna, eller i det här fallet USA:s och EU:s demokratiskt valda församlingar. Philip Morris kan inte stämma för att länder lagstiftar mot rökning. Tänk efter själv: du kanske har lagt märke till att det numera är förbjudet att göra reaklam för cigg, och att det är förbjudet att röka nästan överallt i både EU och USA. Eller hur? Verkar det som om tobaksbolagen kan hindra lagstiftning mot rökning? Nej, just det. Stater kan lägga på skatter på 10 000 procent eller helt förbjuda rökning. Vad det handlar om är paketens utformning där tobaksbolagen menar att det är deras egendom. Och det är det onekligen, fram tills att detaljisten och sen konsumenten köper ciggen så det blir deras egendom. Sammantaget kan sägas att riskerna med ISDS som de beskrivs av motståndarna till TTIP är enormt överdrivna -- oftast rena fantasiprodukter. Det är tvärt om bra att det finns domstolar som är oberoende av de enskilda länderna och som är experter på internationella handelasvtal.
Lottamars 4, 2015
Förstår jag det rätt att du tycker ISDS är bra?? Om man nu inte på förhand vill/kan (vilket kräver ett stort mått naivitet vad gäller multinationella företag och deras avsikter) räkna ut vilka risker/nackdelar det kommer innebära, finns det väl ändå rätt gott om redan befintliga exempel på hur detta INTE fungerar? Tex när Philip Morris stämmer ett land för att de vill lagstifta mot rökning. Är det så det borde vara tycker du? Följande länk ger många fler exempel: https://www.opendemocracy.net/ourkingdom/thomas-mc-donagh/allowing-corporations-to-sue-governments-for-changing-their-laws-may-be- Problemet är förstås också kopplat till hur dessa stämningar ska avgöras (stora möjligheter för företag att köpa sig ett vinnande resultat) samt att det är en envägslagstiftning, där inte staten i sin tur har någon möjlighet att stämma företaget. Samt förstås att det bara gäller utländska företag.
Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Tror ni det här gänget tänker ge bort någon makt i onödan?

Tror Schlyter att politiker avskaffar sin makt av misstag?

Carl Schlyter skriver än en gång sin TTIP-kritiska standardartikel. Nu i Dagens Arena. Utan att gå in på alla detaljer är det uppenbart att kritiken i huvudsak saknar substans. Exempelvis är argumentet mot ISDS att  "I en rättsstat behöver inte företag s...

Tror Schlyter att politiker avskaffar sin makt av misstag?

Carl Schlyter skriver än en gång sin TTIP-kritiska standardartikel. Nu i Dagens Arena.

Utan att gå in på alla detaljer är det uppenbart att kritiken i huvudsak saknar substans. Exempelvis är argumentet mot ISDS att  ”I en rättsstat behöver inte företag specialdomstolar bara för dem”.

Nej. Det kan man ju tycka.

Men dels är det fel. EU:s länder och USA:s delstater uppfyller formellt sett kraven på att vara rättsstater. Men att ett företag i en upphandlingskonflikt med lokala myndigheter skulle bli rättvist hanterat i exempelvis Rumänien, Grekland eller Georgia i USA kan definitivt ifrågasättas. Och hur hittar ett företag kompetenta juridiska företrädare i ett annat land —  som dessutom talar engelska bra? I Georgia, möjligen, men i andra länder?

Och att företag ”inte behöver” är ett svagt argument. Rätt många saker som är bra att ha är inte strikt nödvändiga. Skiljedomsinstitut har visat sig vara en bra lösning som har fungerat i decennier. Det finns i tusentals avtal och antalet fall är lågt. Just nu något 50-tal. Den ökning vi sett under de senaste decennierna motsvarar ungefär ökningen i antalet avtal och de ökade handelsvolymerna. Att företag kan stämma stater för att lagstiftning minskar deras förväntade vinster är en ren myt. Stämningarna kan bara göras i enlighet med avtalen och berör således bara avtalsbrott.

Det finns helt enkel väldigt goda skäl att ha domstolar som är specialiserade på internationella avtal. Det är värt att påpeka att dessa skiljedomsinstitut är utvalda av staterna, det vill säga politikerna, och verkar under offentlig kontroll. Annars skulle ju staterna knappast bry sig om domsluten.

Schlyter ger sig också på kommittéerna för samverkan kring nya regler som sannolikt kommer skapas i och med TTIP. Det handlar helt enkelt om remissorgan så att EU och USA inte i onödan fattar beslut som inte är koordinerad och därmed skapar nya handelshinder. Där kommer sitta företrädare för allmänheten tillsatta av de demokratiskt valda politikerna i EU och USA och branschföreträdare. Schlyter efterfrågar permanenta företrädare för folkrörelser. Men frågan är varför olika organiserade särintressen av rent politisk natur skall ha permanent plats i olika kommittéer? Medborgarna är ju redan företrädda av sina valda politiker. Att man tillfrågar en expert på dränkbara pumpar när man skall lagstifta om dränkbara pumpar är fullt rimligt och betyder inte att man också måste tillfråga aktivister från någon ”folkrörelse”.

Schlyter är en genompolitiserad person och ser allt som kamp mellan intressen. Men en stor del av politisk verksamhet och lagstiftning är inte idéologisk kamp. Det är därför moderna demokratiska stater bygger på funktionsuppdelning mellan politiker och tjänstemän. Politikerna accepterar att tjänstemän och experter gör professionella bedömningar och de senare accepterar att politikerna har satt upp ideologiska ramar för vilka politiska lösningar som är acceptabla.

Generellt sett bygger Schlyters argumentation på att olika saker ”skulle kunna hända”. Och visst. Det är ytterst få saker som inte skulle kunna hända. Till exempel att förhandlarna kommer tillbaka med ett avtal som helt strider mot deras instruktioner och innehåller vansinnigheter, samt att parlamentet och USA:s kongress i ett anfall av förvirring godkänner detta.

Men om vi ser till verkligheten finns det ett stort antal handels- och investeringsavtal mellan länder och mellan EU och andra länder. De är tusentals. Nu senaste det stora avtalet med Kanada.

I inget fall har man sett några betydande problem av den typ som Schlyter målar upp. Otvivelaktigt finns det en del ofullkomligheter, och även TTIP kommer garanterat föra med sig sådant som ingen kunde tänka sig eller önskade på detaljnivå. Det är liksom en del av människan villkor.

Men det som Schlyter och andra TTIP-motståndare målar upp är en konspiratoriskt färgad bild av en process som slutar med att EU:s och USA:s politiker har givit bort enorma mängder av sin makt till olika storföretag.

Men varför skulle de göra det? Man hamnar inte i en regering, i kongressen eller i EU-parlamentet för att man är dum, naiv eller intresserad av att avskaffa sin egen makt. Man hamnar där för att man är expert på att samla och utöva politisk makt. Den ger de inte bort mer än nödvändigt av, och definitivt inte av misstag.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Lågvattenmärke hos LO

Jag har ganska stor respekt för LO som grundlades redan under den tid jag var skribent på SAF-Tidningen. Det har förefallit vara en organisation som tagit sitt uppdrag som betydande samhällsaktör på allvar och haft resurser att anställa kunnigt folk. ...

Lågvattenmärke hos LO

Jag har ganska stor respekt för LO som grundlades redan under den tid jag var skribent på SAF-Tidningen. Det har förefallit vara en organisation som tagit sitt uppdrag som betydande samhällsaktör på allvar och haft resurser att anställa kunnigt folk.

Men det är inte utan att den uppfattningen nu har skakats en aning.

Anledningen är följande artikel i Dagens Arena av Susanne Lindberg Elmgren. Hon försöker förklara vad det är för fel på ett investerarskydd (ISDS) i TTIP-avtalet (som LO preliminärt är positivt till) som bygger på internationell skiljedom.

Hon börjar med ett ”pedagogiskt” exempel som faktiskt förtjänar att citeras:

”Tänk dig två hus med stor gräsmatta och skog, mitt i Småland. Det ena huset, det gula, ägs av en svensk familj och det röda huset ägs av ett amerikanskt par med svenska rötter.

Nu planeras nya tågbanor från Stockholm-Malmö. Det innebär förstås att viss mark kommer att behövas för att bygga dessa. Vi tänker oss att det röda och det gula huset ligger nära den framtida banvallen och att det i snart kommer att susa fram tåg på deras vältilltagna trädgård. Det gillas förstås inte av ägarna till det gula och det röda huset.

Det amerikanska paret, vi kan kalla dem Linda och Ted, är mycket arga. De hade tänkt sig att tillbringa många år i sitt röda småländska hus och nu äventyras deras framtidsutsikter av en lugn och behaglig ålderdom. Deras grannar i det gula huset, vi kan kalla dem familjen Andersson är oroliga för buller och att värdet på huset kommer att minska.

Den svenska familjen kan använda det svenska rättsystemet för att få sin sak prövad om ekonomisk ersättning. Men tänk om det var så att det amerikanska paret också hade möjlighet att använda sig av internationell tvistlösning för att få sina ekonomiska intressen prövade? Tänk om det till och med var så att amerikanerna kunde överpröva ett eventuellt riksdagsbeslut att bygga tågbanor eller att ersättningen skulle bli så kostsam att det skulle bli ”robust olönsamt” att göra det.”

Fråga: skulle detta exempel faktiskt kunna vara verklighet?

Svaret är ja. Om den svenska staten och USA hade tecknat ett avtal som gav amerikanska medborgare rättigheter som inte svenska medborgare hade. Man undrar varför Susanne Lindberg Elmgren inte också fantiserade ihop att amerikanska medborgare hade fått ett undantag från Plan- och bygglagens strandskyddsregler — när hon nu ändå hade igång fabuleringsmaskinen?

Man måste skilja på två saker.

1. Den ena är att parterna i ett avtal, till exempel som i TTIP-avtalet EU och amerikanska staten, kommer överens om att tvister om avtalets innehåll hanteras av internationell skiljedom.

2. Vad som står i avtalet. I exemplet ovan är det som sagt nödvändigt att det finns ett avtal som ger amerikanska medborgare rättigheter som inte svenska medborgare har. Men varför skulle svenska staten teckna ett sådant avtal? Svaret är att de skulle de inte.

Exakt detsamma gäller TTIP. Förutom att vi inte vet vad avtalet kommer att innehålla när det är kart, bygger skräckbilderna av ISDS på fantasiföreställningen att EU:s förhandlare under ledning av kommissionen och därefter EU-parlamentet skulle gå med på helt vettlösa avtalsvillkor.

Det kommer de förmodligen inte att göra.

Men om de skulle gå med på knäppa avtalsvillkor är problemet att då skulle dessa villkor slå igenom även i  en offentlig domstol.

Vårt amerikanska exempel-par skulle få rätt även i en svensk förvaltningsdomstol. En sådan kan inte bara strunta i avtal svenska staten har med andra länder.

Givet att vi inte skall återgå till någon form av rättssystem av en typ vi inte Sverige sedan medeltiden.

Susanne Lindberg Elmgren har också en rätt udda uppfattning om proportioner:

”Det finns i dag cirka 3 000 bilaterala investeringsavtal och nästan alla innehåller ett ISDS. Men det är inte skäl nog att även TTIP ska innehålla ett ISDS. (Sverige har drygt 60 avtal där ibland med Kina med ett ISDS). Antalet ISDS-fall har vuxit explosionsartat sedan mitten av 1990-talet och är nu uppe drygt 500 kända fall. Denna konfliktlösningsmekanism som i grunden är utformat för att passa affärsuppgörelsen har nu blivit ”big business” för ett fåtal jurister/advokater/domare.”

Det finns alltså 3000 avtal med ISDS-klausul. Dessa avtal är grunden för affärer mellan miljoner företag. På två decennier har man nu kommit upp i 500 tvister. Om det är mycket eller litet är naturligtvis en smaksak. Men rent intuitivt känns det inte som så mycket. Särskilt inte om det stämmer som Lindberg Elmgren skriver att de som hanterar/tjänar pengar på verksamheten är ”ett fåtal”.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln