Dagens Industri

Frihandel i media vecka 19

Till att börja med är det värt att uppmärksamma den här artikeln från den 14 april i finska Hufvudstadsbladet (bakom  vägg men snabb och gratis registrering) där Maria Rankka vd, Stockholms handelskammare och Risto E.J. Penttilä vd för finska Centralhande...

Frihandel i media vecka 19

Till att börja med är det värt att uppmärksamma den här artikeln från den 14 april i finska Hufvudstadsbladet (bakom  vägg men snabb och gratis registrering) där Maria Rankka vd, Stockholms handelskammare och Risto E.J. Penttilä vd för finska Centralhandelskammaren skriver om EU och frihandelsarvet från Anders Chydenius, präst i Österbotten på 1700-talet som var en föregångare till Adam Smith. Frihandelsidéerna låg i tiden, men skotten Adam Smith hade förstås fördelen av att skriva på engelska när England var en verklig stormakt på alla områden:

”Det bästa alternativet för hela Europa skulle vara vad Juncker kallar för ”endast” den gemensamma marknaden. Det sämsta vore förmodligen att fortsätta som nu. Det finns, som vi ser runtom i de olika medlemsländerna, mycket motstånd mot politisk integration som styrs från Bryssel. I både Nederländerna och Frankrike vill stora väljargrupper helt lämna EU. För att inte samarbetet ska kollapsa krävs ett omtag. Att fokusera på handeln och den gemensamma marknaden skulle kunna bidra till att skapa jobb och en bättre ekonomisk utveckling i EU, något som i sin tur kan ge framtidshopp. Det skulle sannolikt också vara enklare att nå en bra kompromiss med Storbritannien om man endast fokuserade på den gemensamma marknaden och lät medlemsländerna ta ansvar för andra frågor själva.

För det nya Norden – de gamla nordiska staterna tillsammans med Baltikum – skulle detta alternativ ge en möjlighet att skapa ett starkt nordiskt politiskt samarbete. Säkerheten skulle förbättras om vi kombinerar det här scenariot med ett svenskt och finskt medlemskap i Nato.

Men den gemensamma marknaden-scenariot är inte det enda tänkbara för det nya Norden. Scenariot ”de som vill göra mer kan göra mer” innebär ett Europa som avancerar i olika takt. I det här scenariot kan de nordiska länderna gå längre än de övriga EU-länderna. Utmaningen skulle vara att undvika en klyfta mellan euroländerna och de länder som står utanför valutaunionen. En sådan klyfta skulle splittra Finland och de baltiska staterna från resten av det nya Norden.

Scenariot ”färre saker, men effektivare” – passar oss alldeles utmärkt. De höga ambitionerna kombinerat med ett bristfälligt fgenomförande har som känt varit EU:s största problem. Tillsammans med de övriga nordiska länderna borde vi se till att prioriteringarna är realistiska. Kommissionens önskedrömmar leder ingen vart.

Om man följer Junckers lista, kan man konstatera att de bästa scenarierna är, i denna ordning: den gemensamma marknaden, ”less is more” och integration i olika takt. De två övriga scenarierna borde vi däremot protestera kraftigt emot.

Scenariot – ”vi fortsätter som tidigare” – är det ingen som gillar. Inga beslut fattas. Framtiden för euron är osäker. Missnöjet med Bryssel är stort. Vi slopar alltså det alternativet. Scenariot ”vi gör mycket mer tillsammans” innebär ett federalistiskt EU, vilket är en omöjlighet i det politiska läge som råder i dag. Det här alternativet är heller ingenting att bygga Europas framtid på.

Brexit behöver inte betyda att Adam Smith lämnar EU. Finland och Sverige har en stark tradition inom frihandel tack vare Anders Chydenius, österbottningen som anses vara den svenska liberalismens fader. Han publicerade Den nationnale winsten redan 1765, elva år innan Smith gav ut sitt uppmärksammade verk Nationernas välstånd.

Det är dags för Sverige och Finland att ta Anders Chydenius frihandelsarv på allvar. Det är dags att samarbeta med de övriga baltiska och nordiska länderna för att skapa en nordisk superregion. Det handlar om en dynamisk region som baserar sig på högteknologi och gemensamma satsningar inom infrastruktur, och en stark tro på att det går att kombinera en väl fungerande marknadsekonomi med ett väl utvecklat välfärdsystem – ett samhälle som inkluderar alla.”

2017-05-12

TTIP-förhandlingarna med USA ligger på is. De kan startas upp, men EU måste reda ut villkoren med USA. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström intervjuas i SvD:

”Innan EU återupptar förhandlingarna om frihandelsavtalet TTIP med USA måste EU veta att USA inte vill riva upp de två tredjedelar som är färdiga.
Det sade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström till Nyhetsbyrån Direkt efter EU:s handelsministermöte på torsdagen.

”Det måste vi veta innan vi börjar med förhandlingarna. Den nya Trump-administrationen behöver tid att titta på var vi lämnade förhandlingarna. Sen får vi ses”, sade hon.

 

”Vi väntar på svar på en lång lista från den amerikanska administrationen”, sade hon.

Hon besökte den nye handelsministern (commerce secretary) Wilbur Ross den 24 mars, men den nye handelsrepresentanten Robert Lighthizer är ännu inte godkänd av senaten.

(—)

På handelsministermötet rapporterade hon om goda framsteg med Japan, Mexiko och Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay). Goda chanser finns att alla tre avtalen kan gå i mål före årsskiftet.

Cecilia Malmström hoppas också att kommissionen ska kunna börja förhandla frihandelsavtal med Chile, Australien och Nya Zeeland i höst.

Men vad gäller USA är EU över att Trump-administrationen har startat en undersökning om landets handelsunderskott med stora länder. USA misstänker att det beror på diskriminering. På onsdagen skickade EU ett brev till USA med synpunkter.

”Vi förklarade att EU har en enda handelspolitik och att det inte går att titta på handelsbalansen mot enskilda EU-länder”, sade hon.

Ett ihärdigt handelsunderskott beror på andra faktorer, som otillräckligt sparande, sade EU.

Vidare kompenseras USA:s underskott i varuhandel med EU till 40 procent av ett överskott i tjänstehandeln.

Och USA har fel i sin syn att handelsunderskott orsakar arbetslöshet, menade EU. USA har låg arbetslöshet medan EU har handelsöverskott och högre arbetslöshet.”

 

2017-05-11

Om vi går vidare med mer aktuella nyheter från den gångna veckan kan man se att EU på central nivå i allt högre utsträckning använder missförstånd om handel och globalisering för att skapa centralisering. Här kommissionens förste viceordförande Frans Timmermans (TT, Aftonbladet):

”Globaliseringen är bra – men fördelarna måste komma alla till del, manar EU-kommissionen som nu försöker dra igång en debatt om hur avigsidorna kan hanteras.
– Vi måste skriva om reglerna så att globalisering fungerar för alla européer. Så att fri handel blir det samma som rättvis handel, säger kommissionens förste viceordförande Frans Timmermans på en presskonferens i Bryssel.

I det diskussionsunderlag som samtidigt läggs fram utlovas på utrikessidan arbete mot skatteflykt och social dumpning och på inrikessidan en ”kraftfull socialpolitik”.
Rent praktiskt lär det dock dröja innan debatten resulterar i färdiga förslag från kommissionen. Nästa steg väntas när kommissionsordförande Jean-Claude Juncker i september håller sitt nästa linjetal om läget i unionen inför EU-parlamentet.”

 

2017-05-09

Om inte sunt förnuft finns i Bryssel finns det i alla fall i Västerbotten. På VK-bloggen skriver Håkan Rombe, pensionerad rektor och lektor i företagsekonomi pedagogiskt om textilföretaget Algots och globaliseringen:

”Säg Algots, det räcker” är en slogan som många i mogen ålder känner igen. Algot Johansson, född 1886, startade ett textilföretag 1907 som slutade med konkurs 1977. Företaget tillverkade skjortor och andra kläder till bra priser och kvalitet. När det började gå knackigt tack vare import från låglöneländer lockades Algots att utnyttja floran av lokaliseringsstöd och i Västerbotten var 700 personer anställda i textilindustrin år 1974, bl a i Lycksele. Företrädesvis kvinnor, vilket ju var bra och helt i linje med samhällets målsättning att öka kvinnornas frihet och valmöjligheter.

Lokaliseringsstöden har en trist historik med skjortor, plastcyklar mm men det tar vi en annan gång. Förhoppningarna (fantasierna) tog tvärt slut i och med Algots konkurs 1977.

Var Algots konkurs bra eller dålig? Vi kan konstatera att om Sverige skulle ha envisats med med en stor textilindustri fram till våra dagar hade det krävts ett löneläge som knappast skulle ha accepterats. 5 000 kr i månadslön?

En annan bransch i kris åren 1969 – 1985 var varvsindustrin. Supertankers tillverkades i Göteborg och Malmö i konkurrens med bl a Sydkorea och Japan. Priserna blev sedermera så låga att priset på den färdiga båten motsvarade värdet på stålplåten som köptes från SSAB om jag minns rätt. Enorma belopp skyfflades in i statligt stöd till en konkursmässig bransch.Eländet tog alltså slut omkring år 1985. Kanske även denna bransch hade räddats med en månadslön på 5 000 kr?

I stället för att jobba för 5 000 kr i månaden har Sverige ställt om näringslivet till mer lukrativa verksamheter. Tack vare frihandel och medlemskap i EU har vi en betydligt högre levnadsstandard än vi annars skulle ha haft. Sverige har även varit bra på omställningar vid nedläggningar av företag genom omskolning och studiestöd till vuxna. De länder som övertagit våra nedlagda verksamheter har ökat sin levnadsstandard och blivit kunder till våra högteknologiska produkter och tjänster. Frihandel är bra för alla. Det Trump och andra bakåtsträvare borde göra är att studera Sveriges metoder för omställningar i stället för att försöka skydda dödsdömda verksamheter.

Arbetskraften bör också vara beredd att omskola sig och inte säga som den nyss arbetslöse som sa, ”aldrig att jag sätt mig på en skolbänk na mer”!

 

2017-05-05

Vi slutar som vi började med Maria Rankka,  VD för Stockholms Handelskammare som tillsammans med Andreas Hatzigeorgiou skriver i DI om Brexit och TTIP:

”Förbättrade villkor för entreprenörer, företag och handel globalt är helt nödvändigt för att klara av utmaningarna. Specifikt måste det till bättre villkor för svenska företag att göra affärer med våra två viktigaste transatlantiska exportmarknader, USA och Storbritannien. Tillsammans står dessa två länder för nästan en sjättedel av den svenska varuexporten.

Det transatlantiska frihandels- och investeringsavtalet TTIP har förhandlats mellan EU och USA sedan 2013. De potentiella vinsterna är betydande, särskilt för Sverige. Vår BNP beräknas kunna öka med uppemot 19 miljarder kronor. Det beror på att handeln alltjämt begränsas av hinder och krångel.

Fortfarande i dag måste svenska konsumenter betala tull på en rad varor från USA. Detta gör bilar uppemot 10 procent dyrare, cyklar 15 procent dyrare, kläder 12 procent dyrare och skor 17 procent dyrare. Och på grund av regelkrångel är det i praktiken omöjligt att exportera svenska äpplen till USA. Efter brexit kan motsvarande hinder och krångel även omfatta Storbritannien.

Trots vissa framgångar i TTIP-förhandlingarna råder nu stiltje. Det finns tre förklaringar till varför utsikterna för ett ambitiöst och heltäckande TTIP, något Sverige är starkt beroende av, har försämrats i kölvattnet av brexit-omröstningen och valet av Donald Trump till president.

(—)

En lösning för att ta itu med dessa problem och förverkliga tanken på ett ambitiöst och heltäckande transatlantiskt ekonomiskt partnerskapsavtal är att förnya och förändra TTIP. Ett förnyat frihandels- och investeringsavtal behöver bygga vidare på TTIP, där Storbritannien som EU-medlem deltagit i förhandlingarna, men öppna upp för att även inkludera icke-EU-medlemmen Storbritannien.

Givetvis finns ingen brist på hinder som kan fälla en sådan lösning. Illvilja från EU:s sida gentemot Storbritannien under skilsmässoprocessen och en ovilja från britternas sida att bära de rättmätiga kostnaderna för att lämna unionen kan ställa till problem. Vissa skulle kanske hänvisa till juridiska och tekniska svårigheter. Men dessa går och bör övervinnas eftersom de potentiella vinsterna är betydande. Storbritannien skulle förmodligen vara öppet för en sådan lösning eftersom man nu formellt inte tillåts förhandla egna frihandelsavtal.

Genom ett nytt och trilateralt TTIP kan EU sluta ett avtal med sina två viktigaste transatlantiska handelsfränder samtidigt som drivkraften för USA med Trump i spetsen att förhandla med Europa upprätthålls. Svenska folket har allt att vinna på detta.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
-- Pang! Där fick vi upp en tullsats till. Nu är det bara en tidsfråga tills de anger sina bankkunder. Jag älskar doften av tariffer i gryningen!

Skall skatter verkligen in i TTIP-avtalet?

DI gör ett idolporträtt (bakom betalvägg) av nationalekonomen Gabriel Zucman, en av många ekonomiska tänkare inom genren "de rika har jättemycket pengar, det gäller bara att hitta ett sätt för politikerna att lägga vantarna på dom". Han skrev sin avhand...

Skall skatter verkligen in i TTIP-avtalet?

DI gör ett idolporträtt (bakom betalvägg) av nationalekonomen Gabriel Zucman, en av många ekonomiska tänkare inom genren ”de rika har jättemycket pengar, det gäller bara att hitta ett sätt för politikerna att lägga vantarna på dom”.  Han skrev sin avhandling för Thomas Piketty och får således inte en enda kritisk fråga av DI:s reporter. Inte ens om idén att göra TTIP till ett avtal för att genom handelskrig stoppa skatteflykt.

En av hans mer udda idéer är att tvinga ”skatteparadis” att lämna ut information genom att inleda handelskrig mot dem. Luxemburg skulle till exempel kunna drabbas av tull på export som tar in lika mycket pengar som (USA i detta fallet — Luxemburg är med i EU) förlorar genom den skatteplanering som Luxemburg medverkar till.

Frågan är hur stor Luxemburgs export till USA är? Det handlar ju inte direkt om ett land med enorm exportindustri. Lite vin, ost, det lär finnas en del stål- och verkstadsteknisk industri.

Zucman vill också att någon form av överenskommelse om skatter skall in i TTIP-avtalet därför att det är ”meningslöst att tala om frihandel utan att tala om skatter”.

Är det? Det finns tusentals frihandels- och investeringsavtal i världen som inte omfattar skatter. Avtalen är naturligtvis inte kemiskt rena från skattedimensionen, men det är knappast något framträdande. I allmänhet handlar det i så fall om att skatter inte får missgynna export eller utländska investeringar. Staters intresse av att i största allmänhet få in skatt brukar inte vara en framträdande faktor.

Med andra ord är det fullt rimligt att ha frihandelsavtal som inte berör skatter.

Oavsett vad man tycker om skatteharmonisering eller regler för att försvåra skatteflykt är det dessutom synnerligen olämpligt att blanda in skatter i handelsavtal. Dessa är komplexa nog ändå när alla olika intressen skall lösas ut. Att även ta med skattemyndigheterna är ett säkert sätt att närmast omöjliggöra förhandlingarna.

Vidare är tullar ett synnerligen trubbigt sätt att sätta press på stater. Instinkten är ju inte att ge upp inför hot och aggression. I stället hittar man motmedel eller löser problemen på det ena eller andra sättet. Enskilda företagare kommer att drabbas, men för deras del är lösningen att be om skattelättnader eller subventioner snarare än att vänta på en skatteöverenskommelse som bara kanske blir av någon gång i framtiden.

Dessutom går det alldeles utmärkt att göra separata överenskommelser kring skatter. Det blir enklare och tydligare både för beslutsfattarna och medborgarna.

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Det man ser är vackert. Men det man inte ser kan vara skadligt.

Varför inte lite handelspolitik mellan Solna och Sundbyberg?

"Regeringar som vill hålla sig väl med näringslivet ställer upp på exportföretagens företagsekonomiska perspektiv på affärer, och ger dem resurser i olika former från staten, alltså dina och mina pengar. Det är för en regering sannolikt ett relativt...

Varför inte lite handelspolitik mellan Solna och Sundbyberg?

Ekonomiprofessorn och folkpartisten Carl B Hamilton kritiserar i DI om regeringens vurm för export — ett svar på detta utspel av  näringsminister Mikael Damberg (s).

Det gör han helt rätt i. Olika former av exportstöd, vare sig det är rena subventioner till exporterande företag eller olika former av hjälp med marknadsföringen, kostar pengar som tas av alla svenska medborgare. Det gynnar vissa företag (eller snarare deras kunder utomlands) men missgynnar andra företag och den svenska samhällsekonomin.

I min hemkommun Solna ligger en stor matvarubutik (Den Stora Butiken) exakt på gränsen till Sundbyberg. Om Solna kommun hjälpte den butiken genom att använda skattepengar för att annonsera i Sundbyberg och ge rabattkuponger till hushåll i Sumpan skulle butiken i Solna gå bättre på bekostnad av butiker i Sundbyberg (i princip export). Den Stora Butiken gör då större vinst än kostnaden för kampanjerna. Det skulle se ut som en succé.

Men som så ofta handlar samhällsekonomiska resonemang om att se det som är svårt att se. Nämligen att Solnaborna skulle drabbas av mer än utgifterna de tvingas betala över skattsedeln. Andra butiker i Solna som har kunder från Sundbyberg skulle tappa en del av dessa kunder. Solnabor som handlar i Den Stora Butiken skulle drabbas av mer trängsel och väntetider och dessutom skulle Den Stora Butiken med tiden höja sina priser på grund av ökad efterfrågan.

Efterhand skulle folk från Solna åka och handla i Sundbyberg eftersom det var billigare. Hela den komplexa processen att ”öka exporten” hade då resulterat i att ägaren av Den Stora Butiken temporärt hade gjort större vinster. I värsta fall hade han baserat investeringsbeslut på den tillfälliga uppgången som Solna kommun subventionerat fram åt honom och blivit stående med överkapacitet och kapitalkostnader.

Mellan länder är det inte så enkelt att resa som mellan ett par små Stockholmskommuner. Där hade en del av anpassningen skett genom valutakursförändringar eller överhettning/arbetslöshet.

Hamilton uttrycker samma sak bättre, men mer abstrakt:

”Regeringar som vill hålla sig väl med näringslivet ställer upp på exportföretagens företagsekonomiska perspektiv på affärer, och ger dem resurser i olika former från staten, alltså dina och mina pengar.
Det är för en regering sannolikt ett relativt kostnadseffektivt sätt att odla kontakterna med näringslivet i gemytliga former, säkra inflytelserika exportföretags gunst, och positiva omnämnande när näringslivets tungviktare möts.

Men är det bra för Sverige? Landet ska ju styras utifrån hela samhällets intresse, som är både bredare och mera långsiktigt än en grupp exportföretags lönsamhetsperspektiv.

Men Sverige får väl ändå ökad export genom mer statliga pengar till dessa företag? Nej, faktiskt inte.

Exportsubventioner i olika direkta och indirekta former – det är det vi krasst talar om – medför i ett längre perspektiv (ett till fem år) att växelkursen kryper uppåt, vilket missgynnar landets export och främjar import. Det vissa exportsubventionerade företag vinner på statsstöd (den nya exportstrategin), förlorar andra exportföretag på genom en starkare kurs för den svenska kronan. Det syns i en samhällsekonomisk kalkyl, men inte i en företagsekonomisk.”

I fallet med exportsubventioner ser vi som så ofta när det gäller ”näringspolitik” att det är skillnad mellan ”pro market” och ”pro business”.  Att stödja marknadsekonomi är alltid samhällsekonomiskt meningsfullt, men att stödja för ögonblicket existerande företag är meningslöst. Man berikar bara tillfälligtvis ledningar och aktieägare, medan  snedvridningar i ekonomin orsakar välfärdsförluster.

 

Stäng posten Läs nästa post