Deirdre McCloskey

Ricardo. Upptäckte nyttan av arbetsdelning.

Världen bästa lag

Lagen om komparativa fördelar är inte uppfunnen. Den är upptäckt.  Men den åtlyddes av människor i hela världen långt innan den upptäcktes. Faktum är att de flesta som drar nytta av den inte ens vet att den finns.  Enligt ekonomen Deirdre McCloskey f...

Världen bästa lag

Lagen om komparativa fördelar är inte uppfunnen. Den är upptäckt.  Men den åtlyddes av människor i hela världen långt innan den upptäcktes. Faktum är att de flesta som drar nytta av den inte ens vet att den finns. 

Enligt ekonomen Deirdre McCloskey frågade matematikern Stanislav Ulam nobelprisvinnaren ekonomen Paul Samuelson om det fanns någon princip inom samhällsvetenskaperna som var sann, men inte alldeles självklar.

Samuelson svarade att Ricardos lag om komparativa fördelar är en sådan. Den är otvetydigt sann (frågan är om det inte är en matematisk lag snarare än en samhällsvetenskaplig?).

Att den inte är självklar visas av att många både intelligenta och välutbildade människor har svårt att förstå den. Konsekvensen är föreställningen om att ”konkurrensen på marknaden” gör att bara de bästa överlever och de andra slås eller utnyttjas, att det bara finns en ”vinnare” och att alla andra är ”förlorare”. Det skulle gälla både individer inom ett land och länder på världsmarknaden om det råder frihandel.

Men så är det inte. För det första utmärks marknader av samarbete snarare än konkurrens. Det finns ett konkurrenselement på marknaden, till exempel att vinna en upphandling, öka sina marknadsandelar, förhandla fram ett fördelaktigt kontrakt, men i huvudsak gäller avtal och samarbete. Det är inte konstigare än att parbildning bland människor kan ha ett visst inslag av konkurrens och optimering — man kan sträva efter en vacker partner med hög status och då tävla med andra om en viss person — utan att vi för den skull uppfattar äktenskap som en arena för ständig kamp och maximering av egenintresset.

Och för det andra gäller som sagt lagen om komparativa fördelar.

Även om Svensson är både en bättre ingenjör och städare än Andersson, har Svensson nytta av att anställa Andersson för att städa kontoret. Då kan nämligen Svensson ägna sig på heltid åt sitt jobb som ingenjör vilket ger bättre betalt än att städa. Andersson kommer förstås att tjäna mindre än Svensson, men det är inte Svenssons eller ”marknadens” fel utan beror på att Andersson har lägre produktivitet än Svensson.

Detsamma gäller länder.

Även om ett land (ännu inte) har blivit bra på något kan det sälja produkter till länder även om dessa är bättre på allt.

Att Sverige importerar kläder och IKEA-möbler från andra länder beror inte på att svenskarna inte kan göra kläder och IKEA-möbler. Det beror på att vi använder vår tid mer produktivt för att vi har mer produktionskapital i vår ekonomi (maskiner, inte människor, gör mycket av jobbet) och därför kan investera i en hög utbildningsnivå. Att ha hög utbildning är ju bara värdefullt om man har möjlighet att tänka. Om man måste ägna stora delar av dagen till att hämta vatten och bruka jorden är det inte så meningsfullt att ha investerat i en designutbildning.

Kunskap samverkar med andra typer av produktionskapital i en självförstärkande process som leder till allt högre välstånd.

För att denna process skall kunna ske med rimlig snabbhet krävs det tillgång till marknader och investeringskapital, det vill säga handel med andra och helst betydligt rikare länder. Att ha rika kunder är en tillgång.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Marknad och frihandel bygger på samarbete

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete. Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den bör...

Marknad och frihandel bygger på samarbete

Lagen om komparativa fördelar missförstås ofta. Ett skäl är att marknadsekonomi uppfattas som ett system byggt på konkurrens snarare än samarbete.

Detta tas upp i en intressant artikel av ekonomen Deirdre McCloskey om lagen om komparativa fördelar. Den börjar med en bra anekdot om matematikern som frågar ekonomen om det finns någon princip i samhällsvetenskapen som är sann, men som inte också är helt trivial. Ekonomen svara lagen om komparativa fördelar, som är självklar för en matematiker, men missförstås av tusentals bildade människor — även ekonomer.

Detta är ett skäl till misstänksamheten mot frihandel. Många tror felaktigt att lågt utvecklade länder missgynnas genom samarbete med mer utvecklade länder.

Ett skäl till missförstånden är att Ricardo beskrev sin upptäckt rätt oklart.

Men ett viktigare skäl McCloskey anför är att ekonomi ofta uppfattas handla om konkurrens, och termen ”komparativa fördelar” ger ytterligare kraft åt föreställningen att vi analyserar en konkurrenssituation.

Men huvuddelen av ekonomisk verksamhet mellan individer, företag eller länder består av samarbete. Konkurrens existerar förstås också. Om att få en affär, om att prestera bättre än arbetskamraterna för att få högre lön eller göra karriär, om att bli ledande på världsmarknaden. Och när man gör affärer finns ofta inslag av förhandling, en sorts dragkamp kring priser och villkor som också har karaktär av konkurrens.  Men när en affärsrelation väl är inledd vidtar månader eller år av samarbete. På en arbetsplats sker också i huvudsak samarbete. Det är i normalfallet inte uppskattat att vara en person som är alltför tävlingsinriktad och konkurrensbenägen, som sätter ”jaget framför laget” som man säger. Marknaden tillhandahåller också en rad instrument för att minska konkurrens och transaktionskostnader. Långsiktiga kontrakt, paketlösningar, färdiga produkter och priser, incitament som belönar lojalitet.

Marknaden är inte heller de enda situationer där både konkurrens och samarbete förekommer på samma gång. Idrott, särskilt lagidrotter, politiken, familjelivet, akademin, kyrkan, ja det är svårt att hitta sammanhang där människor inte både konkurrerar och samarbetar, och framgång för individer eller organisationer beror ofta på att man har hittat en bra balans mellan konkurrens och samarbete och har väl definierat på vilket sätt och på vilka arenor konkurrens är acceptabel.

På marknaden är samarbete snarare än konkurrens regeln. Att vi inte ser det beror säkert till viss del på vad som är spännande att göra populärkultur och nyheter av.  Kamp, konflikt och starka känslor ger bra underhållning och engagerar. Företagande och marknadsekonomi illustreras av filmer som Wall Street.

Därför är det inte konstigt att många människor inte ser att marknadsekonomi, vare sig det handlar om lokalsamhället eller den globala marknaden, bygger på samarbete och att lagen om komparativa fördelar gör att alla vinner på att delta i samarbetet. Inte bara den person eller det land som är excellent på alla områden vinner, utan faktiskt även den person eller det land som är sämst på allt har glädje av att delta i frivilligt samarbete med andra.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln