ECIPE

Handel är bra både för fattiga och för miljön.

Fattiga har lägre inflation än rika — tack vare handel

Global handel både ökar välståndet och minskar miljöproblemen. Men just nu är tillväxten av handeln långsam, en utveckling som måste brytas. Tankesmedjan ECIPE har tagit fram en mycket intressant rapport, De ekonomiska vinsterna av globalisering för företa...

Fattiga har lägre inflation än rika — tack vare handel

Global handel både ökar välståndet och minskar miljöproblemen. Men just nu är tillväxten av handeln långsam, en utveckling som måste brytas.

Tankesmedjan ECIPE har tagit fram en mycket intressant rapport, De ekonomiska vinsterna av globalisering för företag och konsumenter, som visar en hel del både kända och mer oväntade perspektiv på värdet av global handel.

Exempelvis brukar man påpeka att det faktum att reallönerna inte ökar så snabbt i dag inte är särskilt viktigt när det gäller välståndsutvecklingen. En betydligt viktigare faktor är att varorna blir både billigare och bättre. Framför allt gynnar det människor med låga inkomster som lägger ner relativt sett mer av inkomsten på importerade produkter. Skillnaden är faktiskt så stor att man har olika inflation i olika inkomstskikt.

 ”Ta detta exempel från USA: 1980 kunde en amerikan köpa en 1,3-kubikfot mikrovågsugn för 399,95 dollar på Sears, den stora detaljhandelskedjan, men nu kan den få en mikrovågsugn av exakt samma storlek för 57,13 USD på Walmart. Standarden på mikrovågsugnen är dessutom mycket bättre idag – och den har nu många fler funktioner och håller längre. Priset på ugnen har trots detta sjunkit med 85 procent i rena nominella termer. ”

(—)

En amerikan med en genomsnittlig lön behövde 1984 arbeta 456 timmar för att kunna betala en mobiltelefon. Ett kvartssekel senare var det tillräckligt att arbeta fyra timmar för att ha råd med det samma produkt (dock ej med en smartphone).

Europa skiljer sig inte från USA. Produkter som på 1980-talet var lyxvaror är nu var mans egendom och eftersom hushåll med låga inkomster spenderar större andel av sin inkomst på typiska hushållsprodukter, har globaliserings effekt på priser varit större för dem än för hushåll med höga inkomster. En studie av amerikanska hushåll visar exempelvis att inflationen för låginkomsthushållen mellan 1994 och 2005 var 6 procentenheter lägre än inflationen för höginkomsthushållen.”

Här kan man naturligtvis invända att det finna andra faktorer än just handel som bidrar till lägre priser, som teknikutveckling och förbättrad inhemsk konkurrens. Men få skulle nog hävda att den tekniska utvecklingen och inhemska konkurrensen är oberoende av global handel. Tvärt om utvecklingen av produkter helt beroende av tillgången till stora marknader. Utveckling kostar, och ju fler konsumenter som den kostnaden kan spridas på, desto mer utveckling blir möjlig.

En mindre väntad effekt är att global handel dessutom är bra för miljön:

”Internationell handel, hävdar en del, förorenar miljön på grund av koldioxidutsläppen från transporten av varor och det är därför mycket bättre att människor köper lokala varor. Och det är sant att handeln är en källa till koldioxidutsläpp, inte bara genom transport utan också för att handel ökar produktion och den ekonomiska tillväxten. Ändå är alternativet knappast bättre. Medan människor i Europa av olika skäl föredrar att köpa lokal mat, är det långt ifrån säkert att det minskar koldioxidutsläppen. Det är bättre för miljön att köpa lokalt odlade äpplen Europa än att importera dem – strax efter höstskörden. Men den stora delen av den mat vi konsumerar i Europa skulle medföra större utsläpp i produktionen än utsläppet från både produktion och transport när vi köper maten från södra halvklotet. Den energi som krävs för att producera mat i Europa är en betydligt större källa till koldioxidutsläpp än transporten. Det minskar koldioxidutsläppen att köpa snittblommor från Kenya i stället för Holland eller broccoli från Sydamerika i stället för Kontinentaleuropa. Handel är en metod för att hushålla med naturresurser och ett sätt för länder, företag och människor att få tillgång till ny teknik som minskar energiförbrukningen och koldioxidutsläppen. Hur skulle ett europeiskt land kunna nå sina klimatmål – utan tillgång till teknologi från andra länder? En klimatstrategi byggd på stängda gränser skulle vara höja utsläppen snarare än sänka dem. Solpaneler och vindkraftverk skulle existera i bara några länder, och elbilar skulle vara en lyx för de rika.”

Rapporten konstatera dock att perioden 1980-2010 varit unik när det gäller utvecklingen av internationell handel. Ökningen var mycket snabb och dessutom blev handeln på allvar global, snarare än bara mellan grannländer. Efter krisen 2007-2008 föll världshandeln en aning och ökningen har sen dess inte riktigt velat ta fart. Mellan 1980 och 2010 ökade de globala handelsvolymerna 35 gånger, så en marginell minskning eller utplaning  under några år är inte direkt någon katastrof, men en del tyder på att vi ser en ny våg av protektionism som består av regleringar snarare än tullar och kvoter. Den utvecklingen måste brytas. Det finns fortfarande miljoner fattiga människor i behov handelns välståndsskapande effekter.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
-- Jo, förstår du John. Vi är världsledande på att lägga ut pengar. Dels lägger vi ut stora summor på att genomföra saker. Men vi har kommit på att man även kan lägga ut pengar på att motarbeta det man försöker göra. På så sätt kan allt bli mycket dyrare samtidigt som alla är nöjda.

EU-kommissionen finansierar TTIP-motståndet

Protektionisterna i EU som bekämpar TTIP och CETA framställer gärna sig själva som fattiga gräsrotsrörelser som kämpar mot EU-etablissemanget och "industrin". I verkligheten är de väletablerade särintressen som finansieras av både nationella regeringar...

EU-kommissionen finansierar TTIP-motståndet

Protektionisterna i EU som bekämpar TTIP och CETA framställer gärna sig själva som fattiga gräsrotsrörelser som kämpar mot EU-etablissemanget och ”industrin”.

I verkligheten är de väletablerade särintressen som finansieras av både nationella regeringar och EU.

Tyska Welt skriver om ett exempel som tagits fram av den oberoende forskningsgruppen European Center for International Political Economy (ECIPE) i Bryssel. Det är den frihandelsfientliga organisationen Transnational Institute (TNI), med säte i Amsterdam som har sammanlagt fått mer än 1,4 miljoner euro under åren 2013 och 2014. I svenska pengar är det 7 miljoner årligen för att driva propaganda mot bland annat TTIP och CETA. Det är cirka en fjärdedel av organisationens budget.

En av TNI:s styrelseledamöter Susan George (en veteran i den paranoida vänsterrörelsen — exempelvis tror hon att ekonomiska kriser är medvetet skapade av politikerna för att trycka tillbaka arbetarklassen) har bland annat sagt att ” TTIP är en mycket farlig djur. Ett djur som inte förtjänar att tas upp i listan över utrotningshotade arter.”

Det betyder att samtidigt som EU-kommissionen har en demokratiskt mandat från medlemsländernas regeringar att förhandla fram TTIP-avtalet och genomföra CETA-avtalet betalar den ut miljonbidrag till organisationer som motarbetar uppdraget.

Nu kanske man inte skall vara så förvånad. EU och kommissionen öser pengar över allt möjligt.  Inte minst vurmar man för det så kallade ”civilisamhälle” vilket i EU-terminologin i praktiken betyder olika former av politisk aktivism. Det som kallas Non Governmental Organisations (NGO:s) borde snarast kallas SGO:s (Semi Governmental Organisations) eftersom de till stor del finansieras med skattepengar och lever i symbios med byråkratin och de politiska partierna.

Om detta är önskvärt eller inte är en separat politisk fråga som Frihandelsbloggen in tar ställning till. Däremot är det uppenbart att bilden av TTIP-motståndarna som en fattig gräsrotsrörelse utanför etablissemanget. TNI är inte den enda organisation som får miljonbidrag från EU. I många fall är det dessutom svårt att avgöra varifrån pengarna kommer. Medan TTIP-motståndarna kräver öppenhet enligt formeln ”alltid mer, aldrig nog” är de själva överraskande hemlighetsfulla med varifrån de får sina pengar.

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggendecember 8, 2016
Ber om ursäkt för en oklar formulering. Har ändrat den nu. Organisationen har fått 1,4 miljoner euro över två år, det vill säga kring 700 000 per år.
Kurt Wickmandecember 7, 2016
När var växelkursen 1€=5SEK? Det rör sig snarare om 13-14 miljoner SEK i bidrag till protektionismen. Kommissionen styrs av Tyskland/Frankrike som väsentligen är merkantilister i sin handelspolitik. Det är synd och svårt att se hur någon utanför Tyskland kan påverka saken.
Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

EU borde ta ett samlat grepp och skapa en inre marknad — inte bara prata om den

"What is Wrong with the Single Market?" är namnet på en rapport från ECIPE, författad av Fredrik Erixon och Rositsa Georgieva. Den pekar på det faktum att EU inte alls är en marknad när det gäller lagar och regleringar. Tvärt om är de flesta nationella...

EU borde ta ett samlat grepp och skapa en inre marknad — inte bara prata om den

”What is Wrong with the Single Market?” är namnet på en rapport från ECIPE, författad av Fredrik Erixon och Rositsa Georgieva.

Den pekar på det faktum att EU inte alls är en marknad när det gäller lagar och regleringar. Tvärt om är de flesta nationella regler kvar.

Och problemet förvärras. De regelharmoniseringar som har gjorts gäller av naturliga skäl i huvudsak industriprodukter (men inte ens där är arbetet med att skapa en inre marknad ens halvfärdigt). Men nu går utvecklingen mot allt mer service och avancerade tjänster där harmoniseringen inte alls har gått lika långt:

”Although many problems are endogenous to the Single Market there are others that are a result of external structural shocks. The European economy has undergone profound structural changes, and as the economy has shifted profile, it has moved further into sectors and areas where there is very little of the Single market. The more Europe’s economy grows dependent on services and the digital sector, the less Single Market there will be in Europe. It is evident that the improvements that can be made in Europe’s integration is less about classic Single Market reforms and more about building adequate market institutions and advance structural reform.”

Skillnaderna i lagstiftning gäller alltså inte bara interna förhållanden som arbetsmarknad, skatter och socialförsäkringssystem utan även så grundläggande saker som tekniska standarder på industriprodukter.

Det kan till exempel gälla köldmedel för klimatsystem i bilar där Frankrike har en lag som tvingar fram ett som är mer miljövänligt, medan Tysklands lagstiftning förbjuder det medlet till förmån för ett som inte är så brandfarligt. Exemplen kan mångfaldigas.

När det gäller tjänster och arbetskraft är problemet än värre. Hundratals olika yrken i EU är föremål för reglerande lagstiftning. Det gäller allt från advokater till läkare och elektriker. Rörligheten över gränserna både för dem som migrerar eller som levererar tjänster på konsultbasis blir minskas radikalt.

EU har helt enkelt inte förmått att ta ett samlat grepp för att skapa en reglering som gäller hela EU. Istället har en rad olika reformer genomförts som ofta bara lagt ytterligare ett lager med regleringar över de som redan finns.

”All these developments in the field of regulation suggest to us that there is a political design flaw in the Single Market. It is based on the notion, no doubt politically convenient, that progress in advancing the Single Market has to be step-wise. However, every new step tends to create their own complexities, and they will have to respond to new opinions and preferences that have emerged in Member States. The result is all too often that new Single Market reforms builds on new regulations that have been advanced since the past reform, and that it adds a new layer of regulation above Member State regulation. Building a market in a region with great diversity requires, just like in the United States (when U.S. regulation works well, we should add), that regulations on internal exchange are proscriptive rather than prescriptive. Europe has followed a different track and created a Single Market system that is fraught with inconsistencies and where new reforms do not achieve all that much in terms of taking away existing barriers within the European market. Arguably, the system is becoming politically unmanageable.”

Det skulle finnas mycket att vinna på att ta ett samlat grepp och försöka skapa en verklig inre marknad. Det kanske tar ett par decennier, men är garanterat värt jobbet.

Dagens situation är en illustration till att EU.s ledare har haft en tendens att ge sig på enkla men grandiosa projekt som EMU istället för att göra den tuffa hemläxan.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Kampen mot kapitalet och globalisering. Då Attac. Sen anti-TTIP. I morgon något annat.

TTIP-motståndet handlar om mer än TTIP

Fredrik Erixon skriver bra i DI om TTIP och ISDS. Gör den mycket rimliga iakttagelsen att TTIP-motståndet inte handlar så mycket om själva avtalet som en mer grundläggande motvilja mot marknadsekonomi, rättsstat, handel, öppenhet och internationalisering.  ...

TTIP-motståndet handlar om mer än TTIP

Fredrik Erixon skriver bra i DI om TTIP och ISDS.

Gör den mycket rimliga iakttagelsen att TTIP-motståndet inte handlar så mycket om själva avtalet som en mer grundläggande motvilja mot marknadsekonomi, rättsstat, handel, öppenhet och internationalisering.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Att släppa ISDS kommer inte att rädda TTIP

Den här intervjun med Fredrik Erixon, chef för tankesmedjan ECIPE är riktigt bra läsning. Ger ett perspektiv på kritiken mot ISDS-klausulen, som Erixon menar är nödvändig för TTIP.

Att släppa ISDS kommer inte att rädda TTIP

Den här intervjun med Fredrik Erixon, chef för tankesmedjan ECIPE är riktigt bra läsning.

Ger ett perspektiv på kritiken mot ISDS-klausulen, som Erixon menar är nödvändig för TTIP.

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

USA:s ambition är först TPP — sen TTIP

Chanserna för att de två stora handelsavtalen skall kunna ros i land har ökat genom den nya demokratiska majoriteten i USA:s kongress. Men tidplanen är långsiktig och TTIP kommer knappast att vara klart före presidentvalet 2016. -- Ur ett amerikanskt persp...

USA:s ambition är först TPP — sen TTIP

Chanserna för att de två stora handelsavtalen skall kunna ros i land har ökat genom den nya demokratiska majoriteten i USA:s kongress. Men tidplanen är långsiktig och TTIP kommer knappast att vara klart före presidentvalet 2016.

— Ur ett amerikanskt perspektiv förutsätter TTIP att USA får TPP och TPP förutsätter TPA.

Dan Ikenson från CATO Institute var förste inledare på ett seminarium om TTIP som anordnades av Timbro och ECIPE torsdagen den 18 december (detta är det första av två blogginlägg — det andra kommer att bygga på Fredrik Erixons presentation vid samma tillfälle).

För eventuella läsare som inte deltar på heltid i debatten om frihandel kan en förklaring av förkortningarna vara på sin plats.

  • TTIP betyder ”Transatlantic Trade and Investment Partnership” och är ett stort handels- och investeringsavtal som just nu förhandlas mellan USA och EU.
  • TPP betyder ”Trans-Pacific Partnership” och är motsvarande stora avtal som just nu förhandlas mellan USA och en rad länder i Stillahavsområdet.
  • TPA betyder ”Trade promotion Authority” och är rätten för USA:s president att förhandla fram ett avtal som kongressen måste anta eller avvisa i sin helhet utan att göra några ändringar i det. Den rätten måste kongressen ge presidenten, och för tillfället har Obama inte en sån rätt. Kallas också ”fast track”, ett snabbspår för handelsavtal.
  • En ytterligare förkortning som är viktig i sammanhanget är ISDS som betyder ”Investor-State Dispute Settlement” vilket är en klausul om skiljedom som finns i de flesta handels- och investeringsavtal.  Om utländska företag anser att staterna som omfattas av avtalet inte lever upp till sina åtaganden kan denna tvist tas till en skiljedomstol som båda parter på förhand har valt ut.

Ikensons uppfattning är att Obamas administration prioriterar att få TPP-avtalet med Stillahavsländerna i hamn. Alla andra uppgifter, inklusive TTIP-avtalet med EU, kommer i andra hand.

Vid årsskiftet ökar chanserna för Obama att få en fast track-lagstiftning från kongressen då den tas över av en republikansk majoritet. Även om det kan variera är republikanerna traditionellt mer frihandelsvänliga än demokraterna, och så är det även nu.

— Demokraterna gjorde ett utkast till TPA-lagstiftning som innehöll ett stort antal förbehåll, men inte ens det kom till omröstning då Demokraterna inte ville ha en för det egna partiet kontroversiell fråga inför valet i höstas.  Men andra ord har inte Obama en sådan lag att stödja sig på.

En fråga när det gäller handel som sällan förekommer i diskussionen i Sverige eller EU är valutamanipulation. I den amerikanska debatten är frågan om underskott i handeln och att framför allt kineserna manipulerar växelkursen mellan Kina och USA framträdande. Kineserna antas hålla en låg växelkurs mot dollarn så att kinesiska varor blir billiga i USA, medan amerikanska varor blir dyra i Kina. Därför finns det ett tryck på någon form av mekanism i handelsavtal som medger kompensation för eventuell manipulation av valutakurserna. Svårigheten är att avgöra om valutakursen verkligen är manipulerad och i så fall hur mycket. Det kan man möjligen veta i efterhand, men knappast i varje aktuellt läge.

Obama har varit oklar när det gäller handel. Vissa avtal har ingåtts under hans presidentskap, men det har inte funnits en tydlig linje.

— Och just nu sker en polarisering inom demokraterna. Det finns krafter som drar partiet till vänster, ungefär som Tea-partyrörelsen gjorde med Republikanerna. Men det betyder att många demokrater som är i politikens mittfält tvingas ännu mer mot mitten. Republikanerna som vill ge Obama TPA vill gärna ha ett tiotal demokrater med sig, om inte annat för att ge stabilitet efter nästa val. Efter TPP kommer TTIP och då får inte handelsfrågan ha nya problem.

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export