Emanuel Örtengren

Förbättrad inre marknad motsvarar hela Norges BNP

Timbros Emanuel Örtengren har för en tid sedan kommit med en rapport om hur EU:s inre marknad kan förbättras. En fullbordad inre marknad för tjänster skulle ge EU ett tillskott på 338 miljarder euro (3 500 miljarder kronor), eller ungefär lika mycket s...

Förbättrad inre marknad motsvarar hela Norges BNP

Timbros Emanuel Örtengren har för en tid sedan kommit med en rapport om hur EU:s inre marknad kan förbättras. En fullbordad inre marknad för tjänster skulle ge EU ett tillskott på 338 miljarder euro (3 500 miljarder kronor), eller ungefär lika mycket som Norges BNP  Det motsvarar 115 miljarder kronor för Sverige, eller 11 500 kronor per person.

Den inre marknaden, fri rörlighet av varor, tjänster, arbetskraft och kapital inom EU är en succé och unionens viktigaste funnkion. Tack vare den har tullar, kvoter och andra traditionella handelshinder avskaffats. Den ekonomiska friheten – möjligheten att bedriva ekonomisk verksamhet utan att mötas av statliga hinder har ökat till följd av EU-medlemskapet både i Sverige och i EU som helhet.

Men det finns områden där EU:s gemensam marknad inte är fullt genomförd.

Inom tjänstesektorn, som idag står för tre fjärdedelar av EU:s BNP och en ungefär lika stor andel av sysselsättningen återstår en mängd icke-tariffära handelshinder – regler, särkrav och standarder.

Exempelvis är cirka 800 yrken inom tjänstesektorn reglerade så att det krävs särskilda tillstånd för att vara verksam i ett medlemsland. Det gäller bland annat bartender, fotograf, hotellstädare och korsettmakare.

Att tjänstesektorn är så reglerad och fragmenterad leder exempelvis till att byggsektorn skyddas från utländsk konkurrens och därför inte effektiviseras. Svensk tjänsteexport försvåras också.

Tjänstesektorn står för en växande andel av ekonomin. Därför försvagar
hinder för tjänstehandel Sveriges och EU:s tillväxt vilket hotar den långsiktiga
välståndsutvecklingen.

Timbrorapporten föreslår tre sätt att gå vidare med avregleringen av den europeiska tjänstesektorn med förhoppningen att det är en fråga som regeringen regering ska driva på EU-nivå tillsammans med det nya EU-parlament som tillträder efter EU-valet i maj.

Det första förslaget är att att inleda ett fördjupat samarbete med likasinnade EU-länder som är öppna för att avreglera tjänstehandeln enligt ursprungslandsprincipen. Det skulle innebära att tjänsteutförare automatiskt får tillhandahålla sina tjänster i ett annat medlemsland så länge de följer lagstiftningen i sitt hemland. En sådan avreglering omfattar utförandet av tillfälliga tjänster, medan företag som vill etablera sig permanent i ett annat EU-land omfattas av den nationella lagstiftningen.

För det andra bör alla yrken som bara är skyddade i ett medlemsland avregleras. Då skulle antalet reglerade yrken inom tjänstesektorn minska från omkring 800 till runt 600.

För det tredje måste man driva på för att EU:s tjänstedirektiv ska tillämpas fullt ut. Fastän tjänstedirektivet trädde i kraft för snart tio år sedan kvarstår ett stort antal  regleringar som EU:s medlemsländer redan borde ha avskaffat.

Till exempel har bara en sjundedel av begränsningarna för yrkestjänster (arkitekter, ingenjörer, jurister och redovisningsekonomer) avskaffats. Trots att tjänstedirektivet inte implementerats ordentligt har det ändå lett till stora ekonomiska vinster, och Sverige är ett av de EU-länder som tjänat mest på det: tjänstedirektivet beräknas ha höjt Sveriges BNP med 1 procent eller cirka 5 000 kronor per capita.

Effekterna av en förbättrad inre marknad visar att potentialen i frihandel inte på långt när är uttömd ens i så täta samarbeten som EU. Det krävs inga radikala insatser för att åstadkomma positiva exempel som kan motivera ytterligare avregleringar. Tvärt om finns det ett stort antal detaljer som kan förbättras.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln