EU

Det finns facit: Trumps förslag om frihandel för EU ren bluff

NAFTA-förhandlingarna innehåller inget av det frihandelsvurmande Trump visade inför EU-mötet för två veckor sedan. För två veckor sedan gjorde Donald Trump ett utspel och erbjöd avskaffande av alla handelshinder mellan USA och EU. För det hyllades han och m...

Det finns facit: Trumps förslag om frihandel för EU ren bluff

NAFTA-förhandlingarna innehåller inget av det frihandelsvurmande Trump visade inför EU-mötet för två veckor sedan.

För två veckor sedan gjorde Donald Trump ett utspel och erbjöd avskaffande av alla handelshinder mellan USA och EU.

För det hyllades han och många påpekade att EU historiskt har haft högre tullar mot USA än tvärt om. Det senare stämmer. EU är inte ett föredöme när det gäller frihandel, åtminstone inte mot omvärlden. Att EU internt gjort extremt mycket för att underlätta handeln mellan medlemsländerna är dock helt sant. Antagandet att vi skulle haft mer frihandel i världen eller i Europa utan EU kräver fantasi i klass med den man finner hos framstående fantasyförfattare.

Andra, till exempel Frihandelsbloggen, var skeptiska av flera skäl. För det första att Trump inte har makt att lägga om handelspolitiken i den omfattning han talade om, för det andra att han skrotat ett par avtal med långtgående handelsliberaliseringar och för det tredje att det strider mot WTO:s regler att bara hux flux ge vissa länder förmånligare villkor än andra.

Det blev förstås inte så mycket av det hela, men handelskriget mellan EU och USA fick i alla fall en vapenvila.

Men vad hade hänt om EU gått med på Trumps idé om avvecklade handelshinder?

Kan vi veta det?

Svaret är ja. Vi har ett sorts facit.

Nämligen hur NAFTA-förhandlingarna utvecklas.

Där har Trump stora möjligheter att påverka USA:s hållning genom direkt styrning, det är trots hans administration som sköter förhandlingarna.

Chanserna är också goda att han skulle få ett mycket liberalt avtal genom kongressen.

Så, vad händer då? Hur agerar USA?

CATO Institute har publicerat en sammanfattning av läget.

Det finns ingen anledning att beskylla USA för att i princip vara mer protektionistisk eller ta mer hänsyn till sina särintressen än Mexiko eller Kanada. Särskilt Trudeau har bisarra idéer om att blanda in frågor om ursprungsbefolkningar och genus i handelsavtalet.

Men det finns inte heller något stöd för påståendet att USA särskilt drivande när det gäller förenklingar och avskaffande av handelshinder.

Ta bara reglerna för bilimport (nedanstående är bara en del av en sammanfattning…):

”This is the focus of the current talks taking place between the U.S. and Mexico (Canada does not appear to be actively involved, perhaps because it does not have strong feelings about some of the outcomes here). In essence, the Trump administration wants to tighten the requirements for having trade in autos benefit from zero tariffs. In this regard, the U.S. wants to increase the percentage of content that must be from North American sources (currently the figure is 62.5%; the U.S. proposed raising it to 85%, and press reports suggest that 75% is the figure being discussed now). It also wants a percentage of the autos to be made by workers who make above a certain hourly wage (reports suggest that the current U.S. proposal is that 40% of light-duty vehicles and 45% of pick-up trucks are to be made by workers that make as least $16 an hour).”

Ja, som man säger, ni ser själva.

Antagandet att USA skulle ge EU total frihandel, medan man ägnar sig åt denna typ av krångel med sina närmaste grannar och viktigaste handelspartners, är minst sagt vågat.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Det går bra där nere.

Vad EU kan lära av Hong Kong eller varför strafftullar mot USA är fel

EU gör rätt i att utmana USA:s agerande på handelsområdet i WTO. Men de egna strafftullarna mot innebär bara att vi skjuter oss själva i foten och dessutom skadar företag och anställda i USA, vilka knappast kan hållas ansvariga för Trumps handelspolitik. Varför är...

Vad EU kan lära av Hong Kong eller varför strafftullar mot USA är fel

EU gör rätt i att utmana USA:s agerande på handelsområdet i WTO. Men de egna strafftullarna mot innebär bara att vi skjuter oss själva i foten och dessutom skadar företag och anställda i USA, vilka knappast kan hållas ansvariga för Trumps handelspolitik.

Varför är Hong Kong så ekonomiskt framgångsrikt?

Naturtillgångar? Olja, diamanter, guld, järnmalm, bördig jordbruksmark?

Är det för att de drivit en framgångsrik industripolitik med stöd till framtidsbranscher och företag som industridepartementet valt ut för deras stora potential?

Eller är det för att de genom skickligt utformad handelspolitik — den exakt rätta blandningen av tullar, kvoter och smart utformade tekniska handelshinder — tvingat andra länder att öppna sina marknader för hongkongesiska industriprodukter? Har de därmed också kunnat behålla tusentals jobb i sina traditionella industrier och kunnat ståta med massiva överskott i handelsbalansen?

Svaret är förstås ingenting av detta. Hong Kong borde vara otroligt fattigt. Staden har ingenting av det som traditionellt anses skapa välstånd.

Istället är svaret marknadsekonomi och frihandel. Hong Kong har aldrig brytt sig om vilka tullar och handelshinder andra länder har. De har bara sett till att inte ha mycket små handelshinder själva. Det är extremt lätt att exportera till Hong Kong, etablera företag och invandra.

Hong Kong har skatter, men de är låga och skattesystemet är jämförelsevis enkelt.

Det är alltså inte så att Hong Kong helt saknar tull, kontroll, skatter. Landet har de legala strukturer och administration som är ryggraden i en modern stat.

Men Hong Kong har en jämförelsevis mycket fri ekonomi.

Det betyder att invånarna kan köpa till låga priser, arbeta och investera i trygg förvissning om att reglerna är transparenta och stabila. Det maximerar arbetsdelning, stimulerar till företagande och förkovran, drar till sig utländska talanger och företag och — inte minst — utländskt kapital.

Det både USA och EU i dag kan lära av Hong Kong är att det bästa när det gäller handel är att inte ha några handelshinder oavsett om andra länder har handelshinder eller inte. Det är förstås bättre om omvärlden inte heller har tullar och andra handelshinder, men oavsett hur protektionistisk omvärlden är vinner ett land alltid på full öppenhet.

Tänk efter. Om alla våra handelspartners har höga tullar kommer vi i Sverige få svårt att exportera. Men får vi det bättre genom att själva införa höga tullar? Svaret är förstås nej. Den enda effekten är att medborgarna blir fattigare genom att importvaror (och därmed i stort sett all inhemsk produktion) blir dyrare och mindre tillgänglig. Särskilt drabbar detta folk med låga löner. De lägger en större andel av inkomsten på varor, medan höginkomsttagare i större utsträckning konsumerar tjänster vilka i normalfallet produceras inom landet. I just Sverige är inhemsk produktion oftast exklusiv. Bra men dyr. Svenska möbler hittar man på Svenskt Tenn och Carl Malmsten, inte på IKEA.

Därför är det helt fel av EU att möta USA:s ståltullar med egna strafftullar. Det gör bara livet sämre för EU:s medborgare och drabbar dessutom amerikanska arbetare som knappast kan hållas ansvariga för vad Donald Trump hittar på.

EU håller nu på att skjuta sig i foten som hämnd för att USA skjuter sig i sin fot.

Hur skall EU och USA då agera mot Kina som kan misstänkas subventionera sin export av exempelvis stål?

Genom att njuta av det billiga stålet förstås! Det är väl fantastiskt att kineserna vill sälja stål till oss under produktionskostnaden!

Argumentet mot detta är förstås att EU:s och USA:s stålindustri hotas, men hittills lever både EU:s och USA:s stålindustri och har hälsan. Minskningen i antalet anställda beror på automatisering och följer ungefär utvecklingen i alla andra industribranscher.

Någon kanske invänder att Hong Kong i stort sett saknar den välfärdsstat som vi är vana vid i EU och även i USA.

Det stämmer, men det går utmärkt att kombinera välfärdsstat med fri ekonomi och frihandel. Skatterna måste förstås vara högre och därmed blir skattesystemet krångligare. Båda de faktorerna drar ner den ekonomiska tillväxten, men några övriga regleringar och handelshinder krävs inte för att ha en välfärdsstat.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuni 11, 2018
Ja, gissar att rätt många av de som fattar besluten förstår det irrationella i strafftullar. Men de upplever nog att de inte har så mycket val. Svår pedagogisk uppgift att förklara varför man inte "försvarar sig".
Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuni 11, 2018
I en extremt abstrakt mening har du förstås rätt. Men samtidigt har du enskilda entreprenörer och anställda i exportföretag varav åtminstone några av dem inte röstat på Donald Trump. Trist för dem att kanske förlora jobbet. Vidare finns det företagare och anställda inom EU som drabbas. Ta HD-motorcyklar exempelvis. De har importörer, detaljister och serviceverkstäder där det finns anställda och ägare som gjort investeringar. Deras verksamhet hotas av att motorcyklarna blir dyrare så att färre köper.
Torbjörn jjuni 9, 2018
Utmärkt Magnus, har aldrig förstått diskussionen om att möta tullar med mottullar, med enda motiv att man är emot tullar. Det är en mkt underlig argumentation...
Robertjuni 8, 2018
Väl talat. Men du har fel i att amerikanska medborgare inte kan hållas ansvariga för vad Trumpen gör. Dom har valt honom. Man kan säga bad man vill om hur valsystemet i USA ser ut och att Trump är oförutsägbar. Men inget av detta är nyheter. Amerikanska folket har valt det styre dom har och måste ta ansvar därefter.
Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Tullarna mellan USA och EU är högre än de ser ut

Tullarna mellan EU och USA är högre än de ser ut och missgynnar faktiskt USA. Men det är inte anledningen till USA:s underskott i handelsbalansen, vilket inte hindrar att de bör tas bort helt och hållet. Det hade varit bra att ha TTIP.  DN skriver om ski...

Tullarna mellan USA och EU är högre än de ser ut

Tullarna mellan EU och USA är högre än de ser ut och missgynnar faktiskt USA. Men det är inte anledningen till USA:s underskott i handelsbalansen, vilket inte hindrar att de bör tas bort helt och hållet. Det hade varit bra att ha TTIP. 

DN skriver om skillnaderna i tullar mellan USA och EU. Inte oväntat så är DN:s slutsats att USA behandlas som vilket annat land som helst av EU och att tullarna inte är särskilt höga eller skiljer sig anmärkningsvärt mycket.

EU:s tullar är i snitt 3-4 procent medan USA:s är 2-3 procent. Men det är ett snitt, många varor har inga tullar alls, medan skillnaden i tullar på jordbruksprodukter är 11,9 mot 4,8. EU har alltså mer än dubbelt så höga tullar som USA. På industrivaror är skillnaderna mindre. EU:s tull på amerikansk import är 3,9 procent, den amerikanska tullen är i snitt 3,2 procent.

Trump har ett antal gånger gått till attack mot EU:s tull på 10 procent för import av amerikanska personbilar. Den är klart högre än den amerikanska importtullen på bilar som är 2,5 procent. Men samtidigt är den amerikanska tullen på lastbilar högre, 25 procent jämfört med EU:s 22 procent.

Kuriosa i sammanhanget är att både Mercedes och BMW gör alla sina SUV:ar i USA. Så när tysken köper vad han tror är en tysk bil är den i själva verket sammansatt i USA och belagd med EU-tull.

Men vad DN inte påpekar är att de beskedliga procentsiffrorna döljer en något mer dramatisk ekonomisk verklighet.

Till att börja med skillnaden mellan procentenheter och procent. Skillnaden mellan en tullsats på 3 procent och en på 4 procent är en procentenhet. Men skillnaden i procent är 25. Så ur den synvinkeln är det ganska stora skillnader mellan USA:s och EU:s tullar.

Vidare är även modesta tullsatser höga om man ser till normala vinstnivåer. Gör man en affär på en miljon blir tullen på 3 procent 30 000 kronor. Många tillverkare pressar sina underleverantörer stenhårt (till glädje för konsumenterna) så marginalen på en affär kan ligga på 5-10 procent. Med andra ord är inte 3 procents tull en småsak ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Ett annat problem berör komponenter som importeras och lagras för att snabbt vara tillgängliga vid underhålla av teknisk utrustning. De måste tullas in trots att de ännu inte är sålda. Företag tvingas betala tull för produkter som kanske inte blir sålda på många veckor eller månader. Tullkostnaderna kan således vara betungande för många företag, särskilt om de är små eller nystartade.

Slutsatsen är att USA hade gynnats av TTIP-avtalet som Trump lagt på is. De för USA ogynnsamma tullarna hade tagits bort.

Nu är skillnaderna i tullsatser förstås inte anledningen till USA:s underskott i handelsbalansen mot EU, det som Trump uppfattar som anledningen till att det försvinner industrijobb i USA. Anledningen till handelsunderskottet är att USA har världens högsta BNP och kommer kring plats 10 när det gäller BNP per capita. Tillväxten är hög och arbetslösheten låg. Med andra ord konsumerar amerikanerna för glatta livet, både inhemska produkter och import. Många importerade produkter är dessutom sådana att större delen av värdekedjan ligger i USA. En Iphone är utvecklad USA och kommer under hela sin livslängd att vara uppkopplad mot amerikanska telefonnät och tjänster. Att den sattes ihop i Kina och därefter importerades bidrar till underskottet i handelsbalansen.

Tullarna mellan USA och EU borde tas bort. Men inte på grund av handelsbalansen utan för att det gynnar tillväxten i både USA och EU. Framför allt skulle små och medelstora företag ha glädje av både lägre tullar och minskat pappersarbete.

Det är angeläget att förhandlingarna om TTIP kommer igång så snart som möjligt. Gissningsvis är det omöjligt under Donald Trump, men han är som sagt inte för evigt och EU kan ställa sig i startblocken för att komma igång. Det kanske tar uppåt ett decennium innan det sker, men tio år är inte anmärkningsvärt mycket tid när det gäller handelsförhandlingar. Ett avtal betyder så mycket mer än borttagna tullar och andra handelshinder. Det betyder framför allt fasta förhållanden. Eller i vilket fall fastare. Ser man på NAFTA så fanns det en omförhandlingsklausul som Trump nu utnyttjar. Men utan NAFTA-avtalet skulle Trump kunna ändra reglerna för handel med Mexiko och Kanada betydligt snabbare och efter eget huvud. Det hade blivit det vanliga twitterfyrverkeriet med total oförutsägbarhet. Nu sker omförhandlingen under jämförelsevis ordnade förhållanden.

Med TTIP-avtalet blir det en liknande situation mellan EU och USA. Omförhandling är möjlig, men den sker under ordnade förhållande.

För företag som vill investera utomlands är förutsägbarhet en viktig faktor. Man kan aldrig få exakt som man vill. Entreprenörens viktigaste egenskap är att anpassa sig till rådande förhållanden; att se möjligheter snarare än problem (här är klyschan faktiskt motiverad). Men anpassning förutsätter ett visst mått av stabilitet. I en föränderlig värld kan politikerna göra en sak; skapa stabila lagar och avtal.

Om arbetet med WTO skulle gå framåt och göra TTIP överflödigt under tiden avtalet förhandlas — synnerligen osannolikt — innebär förberedelser och förhandlingar ändå ingen större kostnad.

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Stål. På enklaste sätt.

Trump inleder handelskrig — radikalpacifism bästa motåtgärden

Trump startar handelskrig. Kina och EU svarar med motåtgärder. Det är dumt. Just i handelskrig är radikalpacifism den bästa principen.  Förhoppningarna om att Donald Trumps hot om tullar på stål och aluminium skulle vara mest munväder kom på skam i tor...

Trump inleder handelskrig — radikalpacifism bästa motåtgärden

Trump startar handelskrig. Kina och EU svarar med motåtgärder. Det är dumt. Just i handelskrig är radikalpacifism den bästa principen. 

Förhoppningarna om att Donald Trumps hot om tullar på stål och aluminium skulle vara mest munväder kom på skam i torsdags.

Då deklarerade han att det kommer bli tullar på 25 procent på stål och 11 procent på aluminium. Washington Post-artikel här. 

Det mest skrämmande är kanske att presidenten förefaller helt omedveten om fakta. USA:s stålindustri går bra och täcker 75 procent av USA:s behov. Dess existens är inte på något sätt hotad. Antalet anställda har förvisso minskat från kring 200 000 på 60-talet till 30 000 idag. Men det beror på att tillverkningsprocesserna idag är så mycket effektivare. Det finns förmodligen ingen tillverkande industri som inte haft motsvarande utveckling. Den som idag besöker en industri slås av att det är tyst, rent och framför allt folktomt.

I gengäld finns det i dag många fler produktkategorier och olika typer av varor. Specialiseringen är högre. Tjänstemarknaden har ökat enormt. På 60-talet fanns det ett kondis och en korvkiosk vid torget. I dag finns det tio fik och snabbmatsställen vid samma torg. Det gäller inte minst i USA. Antalet jobb har ökat. Antalet tunga industrijobb har minskat.

Tullarna drabbar inte bara Kina som står för bara 7 procent av USA:s stålimport. De drabbar också EU (knappast en låglönamarknad) och Kanada. Det sistnämnda gör tullarna extra bisarra då USA:s stålindustri har anläggningar på båda sidor om gränsen, Kanada är en så nära allierade att dess industri räknas in i USA strategiska industribas.

De nya tullarna är inte ett resultat av effektiv lobbying från industrin. De allra flesta är eniga om att de jobb i stål- och aluminiumindustrin som eventuellt kan räddas eller komma till förloras med råge inom andra delar av industrin. Man kan säga att stål är en insatsvara och ju högre upp i värdekedjan man kommer, desto fler personer är anställda. Högre priser på stål skyddar en industri med få anställda, medan de drabbar exempelvis tillverkare av vitvaror och bilar som har många anställda. George Bushs ståtullar 2002 kostade 200 000 jobb innan de hastigt togs bort efter bara något år.

Nästa vecka kommer detaljerna i förslaget. Också det en märklig ordning. Trump annonserar en aggressiv och komplex politisk åtgärd, men utan att ha ett färdigt förslag att presentera.

Så nu blir det alltså handelskrig. Kina kommer omedelbart att slå tillbaka på jordbruksområdet, och EU har annonserat motåtgärder. Det är i båda fallen lika dumt som Trumps inledande åtgärd. Man försöker straffa USA genom att göra livet dyrare och sämre för sina egna medborgare. Men samtidigt är det förmodligen oundvikligt och framför allt är det Trump som är ansvarig. Det är han som börjar. Och många politiker är mer än glada att kunna slå till med protektionism samtidigt som de skyller på Trump. Men just i handelskrig är en radikalpacifistisk hållning det enda rätta.

EU:s industri borde istället inrikta sig på att sälja på de marknader där amerikanska aktörer kommer få det svårt genom att ståltullarna tvingar dem att höja priserna.

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Davos. Snart världens centrum.

Trump kommer tala handel i Davos — frågan är vad han skall säga

Trump reser till Davos. Hans tal kommer garanterat beröra handelsfrågor. Där har han dock mest knäckt en del ägg. Någon omelett har det inte blivit.  För första gången på 18 år åker en amerikansk president till det ekonomiska toppmötet i Davos i Schwe...

Trump kommer tala handel i Davos — frågan är vad han skall säga

Trump reser till Davos. Hans tal kommer garanterat beröra handelsfrågor. Där har han dock mest knäckt en del ägg. Någon omelett har det inte blivit. 

För första gången på 18 år åker en amerikansk president till det ekonomiska toppmötet i Davos i Schweiz.

Senaste gången en av USA:s presidenter besökte den exklusiva skidorten var år 2000, då Clinton var där under sin andra period som president.

Med andra ord prioriterar Donald Trump plötsligt det sammanhang och de personer/institutioner som var en av hans viktigas måltavlor under valrörelsen. Den neo-liberala ekonomiska elit vars frihandelspolitik enligt Trump skadar USA och framför allt USA:s arbetarklass. En stor del av de amerikanska företagsledare som är där tillhör knappast hans kärnväljare.

Samtidigt har Trumps ekonomiska politik på senare tid varit i linje med Davos-majoritetens uppfattningar; avregleringar och skattesänkningar tänkta att få fart på den ekomiska tillväxten och jobbskapande. Få kommer att påpeka att den nuvarande ekonomiska uppgången i USA startade långt innan Trump tillträdde som president.

Man kan säga att det är ganska typiskt för Trump. Han kliver rakt in på att party där de flesta förmodligen inte gillar honom, väl medveten om att han kommer att dominera tillställningen och att alla måste lyssna. Många i Davos är rikare än Trump, men ingen har mer politisk makt.

Vad kommer då Trump säga om  handel?

Man kan anta att Trumps tal i slutet av veckan får America first som tema. På handelsområdet betyder att minska USA:s underskott i handelsbalansen mot omvärlden genom att ersätta multilaterala frihandelsavtal med bilaterala. Tanken är att varje land för sig kommer att gå med på villkor som är förmånliga för USA — i Trumps föreställningsvärld mindre oförmånliga — så att underskottet minskar.

Trump är alltså inte motståndare till internationell handel, han är bara övertygad om att tidigare presidenter och regeringar i USA har varit usla förhandlare och lämnat efter sig en rad avtal som gör USA till förlorare. Nu måste han lösa detta problem genom att säga upp och omförhandla avtalen.

Trump har förvisso visat en del handlingskraft på området. TPP-avtalet som var klart åkte i papperskorgen med en gång. TTIP-avtalet med EU ligger på is, NAFTA är under omförhandling och utgången oklar.

Samtidigt är det uppenbart att Donald Trump har knäckt en del ägg men utan att lyckas göra någon omelett.

Underskottet i handelsbalansen ökar fortfarande. Och anledningen är förstås att det inte har med villkoren för handel att göra, utan med det faktum att USA är ett av världens rikaste länder, med hög tillväxt, hyggliga socialförsäkringssystem och där nästan varenda person som kan knyta sina egna skor har ett jobb. Ett sådant samhälle konsumerar. Amerikanerna har verkligen shopping som livsstil mer än något annat folk. De köper förstås mycket inhemska produkter och framför allt mycket tjänster, men det köps förstås enorma mängder importerade produkter också.

De höga tullarna mot Kina har inte blivit av. Att utmana kineserna på handelskrig när flera av USA:s viktigaste företag har sin tillverkning där är ett vågspel.

Och framför allt har inte världens länder ställt sig i kö för att få till separata handelsavtal med USA. Och det är knappast förvånande. Trump har ju utlovat att det kommer att  bli frågan om utpressning snarare än förhandling. Istället har länderna i omvärlden intensifierat sina ambitioner att skapa multilaterala avtal med varandra. Inte minst gäller detta EU där Cecilia Malmström uppenbart gjort ett bra jobb i att ta initiativ och driva på processerna. De länder som ingick i TPP-avtalet arbetar också vidare på att genomföra avtalet utan USA. Kina driver fram ett handelsområde kopplat till APEC.

Så Trumps ambition att USA skulle bli centrum i ett system med bilaterala handelsavtal, alla förmånliga för USA, har inte förverkligats. Istället står USA allt mer vid sidan av utvecklingen. Mot den bakgrunden är frågan vad Trump skall säga som har någon större relevans för de andra deltagarna på mötet.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Mexiko. Just nu skäl för optimism.

Frihandelsavtal mellan Mexiko och EU rycker närmare

Ett frihandelsavtal mellan EU och Mexiko är ytterligare ett i rad av avtal som skyndats på när USA blir mer protektionistiskt och NAFTA är hotat. Nu är avtalet inte alldeles nytt utan en uppgradering av ett avtal från år 2000. Livsmedel, offentlig upphan...

Frihandelsavtal mellan Mexiko och EU rycker närmare

Ett frihandelsavtal mellan EU och Mexiko är ytterligare ett i rad av avtal som skyndats på när USA blir mer protektionistiskt och NAFTA är hotat.

Nu är avtalet inte alldeles nytt utan en uppgradering av ett avtal från år 2000. Livsmedel, offentlig upphandling och investeringar läggs till det gamla avtalet som i huvudsak omfattade industriprodukter.

Men det återstår ännu en hel del förhandlingar men målet är att avtalet med Mexiko skall vara klart under 2018. Innan dess kommer sannolikt EU:s avtal med Mercosur att vara i hamn.

”EU Trade Commissioner Malmstrom told reporters at the end of a round of talks this week that the two sides were edging towards a deal, with more work needed at the start of 2018.

”We are very close to a deal, but not really there yet … We can see the skeleton of this agreement. We know how to get there, we know what to do,” she said.

Mexico and the EU still have to sort out how much to open up their markets to products that include Mexican beef, sugar, poultry and fruit and EU pork and dairy produce.

They also have to bridge differences over a system to settle disputes between states and companies and the EU system of protecting region-specific products, known as geographical indications (GIs), so that, for example, only sparkling wines from the French region of Champagne can call themselves champagne.

”We started talking about almost 400 (GIs) and there are a couple remaining where we need to find solutions,” Malmstrom said.

Mexican Economy Minister Ildefonso Guajardo also said the two parties were ”very close, very near” to revamping their 17-year-old accord and said his country saw some merit in a system that would, for example, protect tequila as a Mexican product.

For Mexico, a deal with the European Union would be part of a strategy to reduce its reliance on the United States, the destination of nearly 80 percent of its exports. This has become even more urgent given Trump’s threat to scrap the NAFTA trade deal.

Guajardo said his country was working on six fronts in Latin America, Asia and Europe as well as with NAFTA partners, the United States and Canada.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 48

2017-11-30 Frihandel bland turkspråkiga. Turkiets ekonomiminister Nihat Zeybekci vill ha frihandel mellan de turkisktalande länderna. De är Azerbaijan, Kazakhstan, Kirgizistan och Turkiet. Den turkiska tidningen Daily Sabah skriver: "Turkic countries are...

Frihandel i media vecka 48

2017-11-30

Frihandel bland turkspråkiga. Turkiets ekonomiminister Nihat Zeybekci vill ha frihandel mellan de turkisktalande länderna. De är Azerbaijan, Kazakhstan, Kirgizistan och Turkiet. Den turkiska tidningen Daily Sabah skriver:

”Turkic countries are not rivals of each other. Trade must be free on a large scale among the Turkic Council countries,” Zeybekci said at a meeting of the Ministers of Economy of Turkic Council in Istanbul.

The Cooperation Council of Turkic Speaking States, also known as Turkic Council, was establish in 2009 to promote cooperation among Turkic-speaking states, including Azerbaijan, Kazakhstan, Kyrgyzstan and Turkey.

Zeybekci underlined that free trade among the Council members would accelerate their economic power.

Turkic countries complement each other, and may have a strong place in global trade, economy and raw material and finished product markets by coming together, Zeybekci said.

The minister said that the Turkic region and the global economy were going through a major transformation and these countries had to have a long-term road map to provide wealth for their citizens.

”If the Turkic world can cooperate in this time, then it would be the gamesetter and rule-maker in its region. As a first step, we should remove the trade obstacles that stand in our way,” Zeybekci added.

Turkey’s total exports to three Turkic states — Azerbaijan, Kazakhstan and Kyrgyzstan — totaled $2.2 billion while imports from these countries stood at nearly $1.5 billion last year, according to the Turkish Statistical Institute.”

2017-11-29

Känsligt om Kina. CNBC skriver om Kanadas premiärminister Justin Trudeau som rör sig mycket försiktigt när det gäller ett frihandelsavtal med Kina. Många i Kanada är tveksamma till projektet eftersom Kina inte är den frihandelsnation som dess ledare skryter om:

”Just days ahead of a Beijing visit, Canadian Prime Minister Justin Trudeau has yet to decide on whether to launch talks on a free trade deal that China has long pressed for and could face a cool reception over his government’s decision to snub Chinese interest in Bombardier.

China wants a free trade pact similar to the ones it has with Australia and New Zealand but Trudeau, aware of domestic unease at the idea, is moving slowly.

”No decisions have been taken at this end as a government,” a Canadian source familiar with the matter said about the possibility of talks being announced during Trudeau’s Dec 3-7 visit.

Trudeau’s office declined to comment.

Trudeau is caught in a tough position. Although polls consistently show Canadians are split over the merits of a trade deal, Canada needs to diversify exports to offset the possible damage done if the United States pulls out of NAFTA. Any China trade deal would take a decade to complete, insiders say.

The prime minister also faces pressure stemming from distinct signs of impatience from China. Beijing laments what it sees as Canada’s ”vague thinking” about a deal, said one person briefed on the Chinese position who asked to remain anonymous given the sensitivity of the situation.

The Canadian source said the government was aware of Chinese impatience but, while diversification is important, Ottawa was setting ”a high bar in terms of what trade means for Canadians.”

”While they may be impatient to move forward, I think they understand that,” the source said.

Foreign executives operating in China complain about difficult working conditions, arbitrary decisions by local courts and lack of protection for intellectual property rights.”

2017-11-28

Försäkringstrubbel. Londons försäkringsindustri vill ha ett frihandelsavtal med EU för branschen skriver Financial Times:

”The City of London’s commercial insurance industry will on Wednesday outline how it wants to trade with the EU after Brexit.

The proposals include an insurance-specific free trade agreement and measures to solve the thorny issue of how the industry can pay out on long-term pension and other contracts written under EU rules.

London is the largest centre for commercial insurance in Europe, with over £8bn of premiums coming into the UK each year from the rest of the EU.

Brexit could threaten London’s position, said Malcolm Newman of the London Market Group, an industry association. “What we are afraid of is that the economic cluster we have over here would be damaged over time. It is not direct and immediate damage, it is the fear of a long-term drift.”

The LMG’s free trade agreement proposals would reduce those risks by allowing insurance business to continue to flow between the UK and the EU after Brexit.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Japan. Nu med handelsavtal.

Hopp om frihandelsavtal Japan-EU under 2017

Förra veckan talade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström med Japans handelsminister Taro Kono. Planerna kvarstår att få friandelsavtalet mellan EU och Japan klart under 2017. Endast en del tekniska detaljer återstår att klara ut. Avtalet som fö...

Hopp om frihandelsavtal Japan-EU under 2017

Förra veckan talade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström med Japans handelsminister Taro Kono. Planerna kvarstår att få friandelsavtalet mellan EU och Japan klart under 2017. Endast en del tekniska detaljer återstår att klara ut.

Avtalet som förhandlats under fyra år kommer i så fall bli EU:s största frihandelsavtal med ett enskilt land. Japans ekonomi är större än Kanadas, vilket gör CETA till det näst största avtalet. Japan är EU:s näst största handelspartner efter Kina. Handeln med Japan präglas också av att det är avancerade produkter med höga förädlingsvärden som passerar åt båda hållen. Direktinvesteringarna mellan Japan och EU är också betydande.

För EU:s del är två saker viktiga. Dels att Japan öppnar sig för mer import av livsmedel från EU, och dels att företag i EU får möjlighet att delta i offentliga upphandlingar på statlig nivå i Japan. Det kan handla om exempelvis järnväg.

Undantagen är att Japanerna inte velat inkludera frågor som har med skogsbruk och valfångst att göra, och att de även behåller sina regleringar när det gäller mejeriprodukter. Som alltid är livsmedelssektorn ett problem för handelsavtal. I alla länder är jordbruks- och livsmedelsindustrin skyddad, subventionerad och väl sammanväxt med politiken. Mat är också den kanske sista sektorn som är starkt nationellt präglad och dessutom förknippad med mycket känslor.

För EU:s del minskar man tullarna på japanska bilar, men har ett förbehåll om att importen skall kunna begränsas om inflödet av japanska fordon blir oväntat stort.

Men avtalet innebär ändå bland annat att tullar motsvarande ungefär en miljard Euro tas bort.

Stötestenarna just nu är detaljer kring offentlig upphandling och tvistelösning. Japan föredrar det beprövade systemet med internationell skiljedom, reglerat av en FN-konvention som 160 länder står bakom, framför den nya och oprövade domstolskonstruktion som EU konstruerade för CETA och vill få andra länder att ansluta sig till.

Nu är det ytterst osäkert om tidplanen håller. Endast drygt fem veckor av 2017 återstår och en del av den tiden upptas av julfirande, i vilket fall i EU. Men det spelar mindre roll. Handelsförhandlingar drar ofta ut på tiden och att man sätter ständigt nya deadlines som inte håller är en fullständigt normal del av verksamheten. Det går inte att säga att ”vi förhandlar tills alla är nöjda och vi har löst alla knutar” fungerar inte. Då skulle inget avtal någonsin bli färdigt. Med andra ord är det fullt möjligt att avtalet inte blir klart i år utan att det innebär någon dramatik.  Men snabbare är förstås alltid bättre.

Ett skäl till att avtalet tagit en del tid är att Japan under flera år fokuserade på TPP-avtalet. Med rätta. Även politiskt fokus är en begränsad resurs och TPP var viktigare för Japan än ett avtal med EU. Men när Trump skrotade TPP ökade japanernas intresse. Avtalet mellan EU och Japan fick också ett symboliskt värde. Plötsligt blev det viktigt för både Japan och EU att visa att USA:s protektionism inte skulle vara exemplet för resten av världen. Man skulle kunna säga att med vänner som Trump behöver protektionismen inga fiender, eller åtminstone får protektionismens fiender lättare att argumentera, samtidigt som protektionisterna förknippas med Trumps förgrovade, nationalistiska retorik. Modern protektionism är ju ofta draperad i miljöargument, konsumentskydd och arbetsrätt snarare än nationell egoism.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Visa flera poster