FEE

Ricardo. Upptäckte nyttan av arbetsdelning.

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet.  Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Viss...

Om din fiende skjuter sig i foten bör du inte hämnas genom att skjuta dig i foten

Britterna måste till varje pris undvika protektionism när Brexit blir verklighet. 

Alexander C. R. Hammond skriver om riskerna med protektionistiska strömningar i Storbritannien för den amerikanska tankesmedjan Foundation for Economic Education. Visserligen är Hamilton uppenbarligen anhängare av Brexit, men hans argument för frihandel påverkas inte av detta. Dessutom sätter han fingret på att EU fortfarande har höga tullar på bland annat matvaror. Konsumenterna i EU betalar onödigt mycket för sin mat: 

”The First Minister of Wales, Carwyn Jones, recently denounced the idea of a post-Brexit Britain entering into trade deals with poorer nations. Jones’s main objection lay in the premise that free trade with less developed countries would “undermine Wales’ farming sector.” Jones’s remarks came after meeting International Trade Secretary Liam Fox. Sensibly, Dr. Fox has not been deterred by this warning and remains focused on seeking new post-Brexit trade deals.

(—)

Jones is concerned about Welsh farmers being unable to compete with cheaper international produce. To overcome this “problem”, Jones favors either taking taxpayer money to give to farmers in the form of subsidies, or tariffs to tax international products. The former would mean the government extracting more from UK taxpayers; the latter would mean selling foreign produce at a higher price to British consumers.

Many more people lose out from protectionist policies.
As a member of the EU, the UK has become accustomed to artificially high food prices. Prior to entry into the European Economic Community in 1973 (before Britain had to accept high tariffs on non-EU imports), food prices were 40 percent lower. Even the OECD has conceded that the EU’s Common Agriculture Policy still adds 17 percent to our food bills. 

(—)

Among the most unreasonable tariffs on non-EU produce are the 54 percent tariff on dairy products, the 31 percent tariff on sugar and the 22 percent tariff on cereals.

(—)

Jones laid out his vision of post-Brexit Britain as follows: “What we can’t do is have free-trade deals that deliver cheaper goods in Britain but end up with us exporting jobs to somewhere else.” Like many protectionists who have come before him, Jones ignores both jobs lost to protectionism (more expensive inputs lead to more expensive outputs) and the very concept that for the last two hundred years has made his own nation prosper: comparative advantage.

(—)

If in the 19th century, the UK had followed the advice of the likes of Jones, rather than David Ricardo, we would all still be stuck with backbreaking labor in the fields. Importing cheaper foodstuff from abroad allowed us to work in factories at a significantly higher wage, while our agricultural jobs were exported internationally. If Jones’s ideas were applied to the UK in the 20th century, many of us would all still be working in the factories as opposed to having more comfortable jobs in the service sector.

If we in the developed world were never permitted to buy cheap products from China, not only would we be missing out on a plethora of Chinese goods, but the Chinese extreme poverty rate (less than $1.90 per person per day in 2011 at PPP) would not have fallen from 66.6 percent in 1981 to under 1.9 percent today. Comparative advantage, when allowed to work its magic, is a force that drives worldwide progress, prevents stagnation and allows the poorest nations to develop.

Whether it be wartime blockades or sanctions imposed against a rogue state, limiting a nation’s ability to freely trade with the outside world makes them worse off. As my Cato Institute colleague Ryan Bourne says, voluntarily imposing tariffs is like blockading your own ports during wartime. The English economist Joan Robinson paraphrased the great Frédéric Bastiat when she said, “Even if your trading partner dumps rocks into his harbour to obstruct arriving cargo ships, you do not make yourself better off by dumping rocks into your own harbour.”

Comments from the First Minister of Wales show a misunderstanding of basic concepts of economics and ignorance of practices that made Great Britain great. Following the U.K.’s departure from the E.U., we should slash the protectionist practices we’re currently obliged to follow and in doing so we’ll help both the poorest in our society and in the worldwide community. Let’s stick to the free-trade ideas that were at the heart of Brexit, whilst being cautious about dumping the rocks of protectionism around our own white cliffs.”

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

LCHF mot protektionism — eller varför vi behöver TTIP

Den amerikanska ekonomen och skribenten Brittany Hunter skriver för FEE . Hon är dessutom mån om sin hälsa och äter enligt den dietmetod som i Sverige kallas LCHF. En mycket populär del av LCHF-dieten är fettkaffe, eller "bullet proof coffee" som det ...

LCHF mot protektionism — eller varför vi behöver TTIP

Den amerikanska ekonomen och skribenten Brittany Hunter skriver för FEE . Hon är dessutom mån om sin hälsa och äter enligt den dietmetod som i Sverige kallas LCHF.

En mycket populär del av LCHF-dieten är fettkaffe, eller ”bullet proof coffee” som det också kallas (även på modern svenska). Det är helt enkelt starkt kaffe med smör och kokosolja som mixas i. Resultatet blir en sorts krämig, fluffig latteliknande dryck. Gott, men framför allt förblir man mätt hela förmiddagen.

Men i Wisconsin där Hunter bor visade det sig att det irländskt smör — Kerrygold — från fritt betande kossor som hon använder är olagligt. Smör har inte varit någon större vara i USA de senaste decennierna eftersom amerikanerna är ännu mer fettskrämda än vi i Sverige, men på senare år har det börjat släppa och smörförsäljningen ökat. Så också det irländska lyxsmöret från fria kossor.

Då hittade byråkraterna, kanske tipsade av inhemska smörtillverkare, en lag som inte använts på decennier. Den stipulerar att smör som säljs i Wisconsin måste kontrolleras av expertkommitté  och uppfylla trettiotvå ”quality points” för att få säljas. Om smöret inte är godkänt av kommittén riskerar de som säljer det få böta 1000 dollar eller ett halvår i fängelse.

Så Hunter och hennes vänner tvingas nu åka till Nebraska, där det irländska smöret är tillåtet, och bunkra upp smör.

Självklart finns det en förklaring till att smörimport är lite extra krångligt i just Wisconsin.

”In Wisconsin, a state known for dairy products and especially cheeses, the dairy industry has a great deal of pull with local legislators. This pushback against foreign butter is just another example of state and private entities coming together to form a more cronyist union. Rather than allowing free and open market competition, the government is protecting an American industry from having to innovate and compete with foreign markets.

Kerrygold, which was completely ignorant about its lawbreaking, is currently working with the state in order to put its butter back on market shelves, but it is is going to be a grueling process as Wisconsin is the only state that has these strict regulations. The company must now alter its entire quality assurance process in order to appease the state and prevent the dairy industry from throwing a childish temper tantrum.”

Här ser vi tydligt behovet att frihandelsavtal som TTIP och CETA. Det räcker inte med att ta bort tullar och kvoter. Länder, eller som i det här fallet en delstat i USA, kan införa olika typer av ”kvalitetskontroller” eller andra regleringar som är till synes neutrala, men i själva verket får en protektionistisk effekt. Här skulle ett handelsavtal som byggde på att EU och USA erkände varandras regelverk kunna lösa problemet. Många produkter är ju lätta att reglera och kontrollera. Smör skall bara innehålla grädde, salt och vatten. Mjölk bara mjölk. Biff bara biff. Alla krav utöver det måste ha en extremt god motivering.

Möjligheten för företag att utmana den här typen av regleringar i domstol, och då inte i en lokal domstol utan i en oberoende, är också viktigt. Det skulle knappast hota Wisconsins möjligheter att skydda folkhälsan att uppenbart meningslösa byråkratiska regler kunde utmanas.

Exemplet här är från en delstat i USA, men det finns ingen anledning att tro att länder eller regioner i EU inte ägnar sig åt exakt samma typ av regleringar vars syfte är att skydda de egna producenterna på konsumenternas bekostnad.

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Versaille år 1668. Bilder och byggnader från den tiden antyder välstånd. Men halva befolkningen levde och dog i armod.

Viktigt steg i utvecklingen — mindre än 10 procent lider under svår fattigdom

För första gången i världshistorien lever mindre än 10 procent av jordens invånare under extrem fattigdom. Detta trots att vi är fler människor än någonsin. Foundation for Economic Education publicerar en artikel av Marian L. Tupy om utvecklingen av välstå...

Viktigt steg i utvecklingen — mindre än 10 procent lider under svår fattigdom

För första gången i världshistorien lever mindre än 10 procent av jordens invånare under extrem fattigdom. Detta trots att vi är fler människor än någonsin.

Foundation for Economic Education publicerar en artikel av Marian L. Tupy om utvecklingen av välståndet i världen.

Ett viktigt skäl är industrikapitalismen och den industriella revolutionen. Men en viktig förutsättning för den utvecklingen är handeln. Industrialisering är förvisso möjlig utan stora marknader, men ju större marknader desto mer välstånd. Stora marknader ger inte bara avsättning för produkter. De betyder också större konkurrens och skalfördelar som möjliggör stora investeringar i produktionskapital, specialisering och arbetsdelning.

För att ge bild av vad fattigdom innebar före den industriella revolutionen:

I slutet av 1700-talet hade Frankrike då världens rikaste land, 23 miljoner invånare (Rättelse: Frankrike var rikast i Europa, Kina och Indien var rikare i BNP per capita). Av dessa levde ungefär hälften på någon form av privat eller statlig välgörenhet. 3 miljoner var tiggare på heltid. Detta var alltså normalläget, inte resultatet av någon form av naturkatastrof även om de ständiga krigen naturligtvis drog enorma resurser.

Detta är bara drygt 200 år sedan. Ökningen av välståndet i Europa och övriga världen har gått med svindlande fart sedan sedan dess. Ångmaskinen är en av de viktigaste faktorerna, men den är ett typexempel på en en kapitalinvestering som bara är möjlig om det finns tillräckligt stora marknader. Traditionellt var tung industri tvungen att gå dygnet runt. Och tack vare transporter och handel blev det möjligt att utvidga marknaderna till hela jorden.

Det är viktigt att ha i minnet när man diskuterar handelsfrågor idag. Det är lätt att ta välståndet för givet och tro att valet mellan frihandel och protektionism saknar tydliga konsekvenser. Exempelvis är det många som menar att tillväxtökningen på grund av TTIP och andra frihandelsavtal är så liten att den är ointressant. Men det beror på att man inte förstår hur exponentiell tillväxt fungerar. Exempelvis innebär en ökning av BNP-tillväxten från 1 till 2 procent dramatiska skillnader. Vid 1 procent tar fördubblingen av välståndet 70 år. Ditt nyfödda barn får det dubbelt så bra på äldreboendet. Men vid 2 procent tar fördubblingen bara 35 år. Nyfödingen kommer att ha det dubbelt så bra lagom till sin egen familjebildning. Vid 4 procents tillväxt till tonårsåldern.

Till det skall läggas att större välståndsökning avsätter kapitaluppbyggnad. Ett rikt samhälle skapar allt större och vackrare städer, fler hus, bättre vägar, mer konst, kultur och civilisation.

Med andra ord verkar de tillväxtökningar som ett frihandelsavtal ger som kaffepengar på kort sikt, men gör stor skillnad på 50 eller 100 år. Det är ett mindre intressant perspektiv för individen, men i politiska sammanhang måste man tänka många decennier framåt.

Dessutom handlar debatten om ett avtal i taget, medan verkligheten är kombinationen av många avtal. CETA, TTIP, NAFTA, TPP, TISA, hela EU:s inre marknad (som ännu knappast är förverkligad) och alla de avtal som enskilda länder har med varandra och/eller EU. Det intressanta är den totala effekten av de avtalen. Tyvärr har vi inte någon global frihandel, men det betyder inte att det konsekventa och långsiktiga arbetet på att skapa avtal som underlättar handel är oviktigt.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export