Fjellner

Svår balansgång mellan cybersäkerhet och protektionism

Cybersäkerhet måste vara en prioriterad fråga där EU inte får vara naivt kring att det finns utländska intressen som inte vill oss väl. Det påverkar handelspolitiken och nationell säkerhet bör vara ett överordnat värde. Men samtidigt är det viktigt att ...

Svår balansgång mellan cybersäkerhet och protektionism

Cybersäkerhet måste vara en prioriterad fråga där EU inte får vara naivt kring att det finns utländska intressen som inte vill oss väl. Det påverkar handelspolitiken och nationell säkerhet bör vara ett överordnat värde. Men samtidigt är det viktigt att cybersäkerhet och allmän misstänksamhet mot framför allt Kina inte lättvindigt används som argument för protektionism. 

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker (M) skriver i DI om säkerhetsproblemet med att kinesiska företag levererar telekomutrustning.

”Cybersäkerhet blir viktigare i en värld som är mer integrerad. När 5g-näten byggs ut stoppar både USA och Australien kinesiska leverantörer. Nyligen blev det känt att kanadensisk polis på USA:s begäran har gripit telekomföretaget Huaweis finanschef för brott mot amerikanska sanktioner. Häromveckan uppmanade USA “vänligt sinnade” länder att bojkotta företaget.

Men när Sverige nu auktionerar ut tillstånden för frekvensutrymmen tar svenska myndigheter inga sådana hänsyn och Huaweis Sverigechef är inte orolig för att möta hinder när 5g-nätet byggs ut i Sverige.

På samma gång som vi rustar upp det militära försvaret måste vi vara vaksamma på hotet från utländskt cyberspionage. Det krävs en genomtänkt strategi på såväl svensk som EU-nivå för att skydda våra stats- och företagshemligheter, våra personliga data samt funktionen för kritisk infrastruktur. Sverige som har långtgående kompetens inom området bör gå i bräschen för det arbetet.

(—)

I EU är det Storbritannien som tar frågan på störst tar allvar och behovet av att EU trappar upp sitt arbete blir således ännu viktigare när landet lämnar EU. Storbritanniens underrättelse- och cybersäkerhetsmyndigheter granskar all Huaweis utrustning innan den används. Resten av EU framstår dock som aningslöst. Det illustreras kanske tydligast av att hela det belgiska mobilnätet är byggt av Huawei och att EU-kommissionen låter företaget tillhandahålla det interna nätverket.

EU har nyligen infört regler för dataskydd och för att kontrollera utländska direktinvesteringar. Det pågår diskussioner om att införa nya regler som förbjuder export av utrustning för cyberövervakning till stater som använder det till sin egen befolkning.

Det är bra och nödvändiga åtgärder, som emellertid måste kompletteras med en strategi som skyddar Europa från cyberspionage. Det bör fungera som en väckarklocka att våra vänner i USA, Australien och Storbritannien vidtar långtgående åtgärder för att skydda sig mot cyberspionage, och till och med uppmanar andra göra samma sak.”

Tankesmedja Frivärld har just publicerat en rapport på samma tema: ”Digitaliseringens baksida – cyberhotets komponenter och konsekvenser”.

Hoten är självklart allvarliga och bör hanteras, liksom en rad andra problem som har att göra med framför allt Kinas ambitioner att komma över teknologi och forskningsresultat genom uppköp av företag i Kina och krav på att de som vill investera i Kina delar med sig av kunnande.

Samtidigt kan vi vara säkra på att dessa hot förr eller senare inom EU kommer att användas som argument för vad som i praktiken är ren protektionism. När EU:s politiker nu lämnar den mer lättsamma attityden till problemet är det viktigt att utforma institutionella mekanismer som med rimlig säkerhet kan skilja det ena från det andra, som kan avgöra om det handlar om riktiga eller bara påstådda hot.

Det kommer att bli en balansgång mellan att vara tillräckligt vaksam mot hoten, och samtidigt inte ge för stort utrymme åt de särintressen som vill skydda företag eller branscher från utländsk konkurrens. Det kommer också bli en balansgång mellan öppenhet i processen och självklara krav på sekretess. När det handlar om industrispionage och säkerhetshot kan det inte råda total öppenhet kring åtgärder och vad man som myndighet egentligen vet.

Stäng posten Läs nästa post

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin. Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och...

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin.

Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och svaret är dessutom mycket bra.

Nedan publicerar jag dock mitt eget svar eftersom det framhåller ytterligare ett par vinklar.

”Suhonen med fleras uppmaning att rösta nej till CETA-avtalet den 1 december saknar i allt väsentligt verklighetskontakt. Argumenten i artikeln är typiska för den ideologiska ekokammare som EU:s protektionister befinner sig i.

Påståendena är i bästa fall grovt överdrivna men normalt sett helt fel. Exempelvis har Suhonen tidigare påstått att TTIP-avtalet skulle innebära att demokratin avskaffas i Sverige.
Till att börja med kan man göra ett enkelt rimlighetstest. CETA är avtal mellan EU och Kanada. Avtalsparterna är alltså demokratiska stater (inga företag är inblandade i avtalet). Om CETA-avtalet är så förfärligt som Suhonen m fl påstår, hur kommer det sig att samtliga EU:s regeringar och EU-parlamentet, kommissionen och Kanadas regering är för CETA? De enda som varit emot är Valloniens delstatsparlament – ett organ som inte ens en promille av EU-medborgarna visste fanns för fyra månader sedan. Ja, och så finns förstås ett litet antal politiker på den yttersta vänster- och högerkanten som är emot CETA. Marine Le Pen förmodligen den i Sverige mest namnkunniga. Självklart tänker inte en majoritet av Europas och Kanadas politiker genom ett handelsavtal ge bort sin makt att stifta vilka lagar de vill. De flesta av dem har ju kämpat hela livet för att skaffa och behålla politisk makt. Den tänker de inte ge bort frivilligt, och även om man kan ha synpunkter på politiken i EU så är de inga dumskallar.

Några av punkterna i Suhonens artikel förtjänar separata kommentarer.

Påståendet att CETA egentligen inte är ett frihandelsavtal är helt fel. Frihandelsavtal mellan moderna ekonomier kommer förstås aldrig mer kunna begränsas till tullsatser och kvoter. De måste hantera exempelvis olika standarder och sätt att testa produkter. Men att ett avtal skapar enhetlighet när det exempelvis tekniska standarder betyder inte att säkerhetskrav och gränsvärden blir desamma. Det regulativa samarbetet syftar bara till att ny lagstiftning inte i onödan ställer till problem för handeln, inte att viktiga värden som miljöskydd eller folkhälsa skall kompromissas bort.

Det stämmer att de fackliga rättigheterna inte har en framträdande plats. Men det beror på att CETA-avtalet inte påverkar de fackliga rättigheterna och framför allt på att de fackliga rättigheterna inte är ett problem i de berörda länderna. Kanada har lika starkt skydd för fackliga rättigheter som Sverige eller något annat EU-land. Här antyder alltså CETA-motståndarna att det finns ett problem som i själva verket inte existerar.

Att CETA-avtalet skulle hindra förbud mot vinst i välfärden eller stoppa att privat verksamhet i offentlig sektor åter görs offentlig är en ren lögn. All privat verksamhet i offentlig sektor är upphandlad med tidsbegränsade avtal. Det gäller alla EU-länder eftersom det är en EU-regel. Vill en kommun välja egenregi när ett entreprenadavtal går ut är det bara att göra det. Ingen privat leverantör är någonsin garanterad att få sälja till offentlig sektor, vare sig det handlar om barnomsorg, plåtslageritjänster, IT-stöd eller stridsflygplan.

Slutligen skriver man om investeringsskyddet i CETA-avtalet. Det beskrivs som en sorts diversehandel för stämningar, men berör förstås bara villkoren i det aktuella avtalet. EU-ländernas rätt att lagstifta påverkas inte utom i det fall lagstiftningen skulle diskriminera kanadensiska företag. Grunden i CETA-avtalets investeringsdel är att kanadensiska företag i EU skall behandlas på samma sätt som företag med sitt säte i något EU-land. Om exempelvis Sverige förbjuder vinst i välfärden är det helt ok. Däremot inte om Sverige förbjuder vinst enbart för kanadensiska företag men inga andra.

Sammanfattningsvis har CETA-avtalet bara positiva effekter på handeln mellan Kanada och EU, och är det något alla ekonomer är överens om är det att handel ökar välståndet.”

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Får kalla handen av sossarna? Hanna Tetteh, Ghanas utrikeshandelsminister. Foto: Mervyn Marie / Seychelles News Agency

Obegripligt handelsmotstånd från vänstern i EU — och ibland EPP

Christofer Fjellner (m) är en av de absolut bästa EU-parlamentarikerna när det gäller handel. Hans blogg är mycket intressant för allt som intresserar sig för handelsfrågor, EU-politik och det ibland bisarra spelet bakom kulisserna. Dessutom är den väls...

Obegripligt handelsmotstånd från vänstern i EU — och ibland EPP

Christofer Fjellner (m) är en av de absolut bästa EU-parlamentarikerna när det gäller handel.

Hans blogg är mycket intressant för allt som intresserar sig för handelsfrågor, EU-politik och det ibland bisarra spelet bakom kulisserna. Dessutom är den välskriven och rolig.

Han har på senare tid skrivit ett par bloggposter som handlar om EU-parlamentarikers negativa inställning till frihandel mot utvecklingsländer. Tyvärr förekommer den även bland moderaternas partikamrater i EPP.  Men vanligast och starkast är de bland socialdemokrater och miljöpartister.  De är i allmänhet negativa till frihandel, ofta med argument som snarast kan beskrivas som nyimperialism. De säger att frihandelsavtalen inte är bra för utvecklingsländerna trots att dessa länders regeringar — ibland demokratiskt valda — själva vill ha avtalen. Man talar helt enkelt om för afrikanerna att de inte vet sitt eget bästa.

Förra veckan trädde glädjande nog det stora frihandelsavtalet med en rad länder i södra Afrika i kraft. Men enligt Fjellner var det hårt motarbetat i EU-parlamentet:

”Under mina tolv år i Europaparlamentets handelsutskott har jag aldrig träffat någon som kallar sig för protektionist. Men jag har hört mina kollegor kräva att något ska bli skyddat gång efter gång. Nu är det spanska och italienska kollegor främst från den socialdemokratiska gruppen men till och med några från min egen borgerliga partigrupp som har problem med en liten teknisk förändring av reglerna för apelsinimport från Sydafrika. Men om vi hela tiden lyssnar på dessa rop från särintressen förlorar vi alla i längden i form av uteblivna jobbtillfällen och högre priser för konsumenter och importerande företag.

Men den globaliseringshatande vänstern är ännu värre än apelsinprotektionisterna. Med deras nyimperialistiska argument röstar de så gott som alltid mot att sänka EU:s tullmurar mot världens fattiga och de kommer med all sannolikhet göra det även imorgon. Frihandel är det bästa sättet att bekämpa fattigdom. Det visar historien med all tydlighet och det måste vägleda vår handelspolitik.”

Det avtalet gick som sagt igenom.

Men nu handlar striden om ett annat avtal:

”EU har utan tvekan världens bästa handelsregler för världens fattigaste och minst utvecklade länder. De får sälja allt de producerar förutom vapen helt utan tullar och kvoter till Europa. Men när länderna kommer över gränsen om ett BNI per capita om 1 242 amerikanska dollar hamnar de i en ny kategori och möter EU:s fulla tullmur. För att göra något åt detta problem har EU jobbat med ekonomiska partnerskapsavtal (EPA) med tre regioner i Afrika, där alla länder kan fortsätta slippa tullar när de exporterar till EU. Tyvärr går arbetet med att få klart avtalet med västra Afrika långsamt och därför har Ghana bett om ett så kallat interim-EPA så att de ska slippa betala tullar tills alla västafrikanska länder är med på tåget.”

Knappt 10 000 kronor per capita är alltså gränsen. Bättre än så får inte afrikaner ha det innan de skall straffas med tullar och kvoter.

Fjellner skriver:

”För mig är det självklart att om Ghana ber om att få använda sig av bryggavtalet tills vidare så ska de få göra det. Som ansvarig för EU:s handelsrelationer med västra Afrika i Europaparlamentet var det därför en självklarhet att i veckan föreslå att vi ratficierar avtalet med Ghana. Det har Ghanas demokratiskt valda parlament redan gjort. Med mig under dagens diskussion i utskottet fanns Ghanas utrikesminister Hanna Tetteh som också bad oss ratificera avtalet. Men handelsutskottets sossar ville annorlunda. Trots att en demokratisk vald utrikesminister förklarade varför de behöver avtalet satt de socialdemokratiska ledamöterna och förklarade varför det vore bäst för Ghana att behöva möta EU:s fulla tullmur.

Det är rent ut sagt stötande. Ofta sitter det protektionister i handelsutskottet och förklarar varför frihandeln skulle skada bönder eller arbetare i sitt land. Det är ett tråkigt perspektiv men att ta sig tolkningsföreträde över demokratiskt valda företrädare i gamla kolonier och berätta för dem att de vet vilken handelspolitik de behöver är klart värre. Jag har bara ett ord för att beskriva detta: nyimperialism.”

Protektionismen inom EU är helt irrationell. Den riktar sig både mot avtal med Kanada och USA där problemet knappast är låglöneimport, social dumping eller valutamanipulationer och mot utvecklingsländer vars exportindustri ändå inte kommer att hota EU:s industristruktur på decennier.

Och fullständigt entydig erfarenhet säger att frihandel är bra för alla parter. Den leder alltid till ökad tillväxt, lägre konsumentpriser och större frihet.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenoktober 27, 2016
Det finns säkert en del oväntade aktörer i det politiska spelet. Men det främsta skälet är att Flandern har satsat stenhårt på export och har mycket handel, medan framför allt Vallonien synnerligen lite utrikeshandel. Plus det vanliga politiska spelet. Om man kan stoppa något någon annan vill ha finns det en vinst att göra. Vallonerna fick säkert något betalt för att ge upp sitt motstånd.
charles monsenoktober 25, 2016
Beträffande wállonernas motstånd till handelsavtal med Canada: En intressant reflektion i fallet är ju att det troligtvis finns en hel del företag med amerikanska intressen i regionen. som kanske inte är så upprymda av ett avtal... Dom är också säkert duktiga på lobbyverksamhet och kanske har påverkat wallonska politiker. Det verkar ju annars konstigt att, just dom och inte flamländarna,tex. säger nej.
Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Problemet i sammanfattning...

Handelspolitik i EU: Fjellner stoppade Ryssland från EU-samtal med Ukraina

I går, måndag skulle Europaparlamentets utskott för internationell handel ha diskuterat EU:s handelsrelationer med Ukraina. Av någon anledning hade ryska representanter bjudits in till sammanträdet. Det är helt obegripligt eftersom diskussion gällde det av...

Handelspolitik i EU: Fjellner stoppade Ryssland från EU-samtal med Ukraina

I går, måndag skulle Europaparlamentets utskott för internationell handel ha diskuterat EU:s handelsrelationer med Ukraina.

Av någon anledning hade ryska representanter bjudits in till sammanträdet. Det är helt obegripligt eftersom diskussion gällde det avtal som finns mellan EU och Ukraina. Ryssland är inte med i EU och har heller ingen del i avtalet med mellan EU och Ukraina.

Christofer Fjellner reagerade dock starkt och lyckades stoppa mötet:

”Ryssland har gång på gång försökt sätta käppar i hjulen för Ukrainas handelsrelationer med EU. Sedan frihandelsavtalet mellan EU och Ukraina trätt ikraft efter årsskiftet har Ryssland straffat Ukraina genom höga tullar. Tyvärr har företrädare för EU på olika sätt visat flathet gentemot de ryska intressena – en flathet som bland annat ledde till att man sköt på datumet för när frihandelsavtalet började gälla, efter att Ryssland fått vara med kring diskussionsbordet.

Men EU-kommissionen har övergett strategin att ge Ryssland en plats vid bordet när man diskuterar handelspolitik med Ukraina. Ryssland har nämligen inte gjort annat än att försöka kasta grus i maskineriet. Gott så, EU ska inte ägna sig åt undfallenhetspolitik gentemot Ryssland och Moskva har faktiskt ingenting med EU:s handelsrelationer med Ukraina att göra.

När jag såg att man bjudit in Ryssland till utskottet hörde jag av mig till utskottets ordförande Berndt Lange och samtliga ledamöter i utskottet för att stoppa Ryssland fråna att delta i samtalen. Jag förklarade att det var fullständigt oacceptabelt att Ryssland bjudits in och att jag inte kan tänka mig att delta i en sådan debatt. Och det ser ut att ha fungerat. Andra ledamöter föll in i min kritik och det blir ingen diskussion om Ukraina med Ryssland idag.”

Den här gången gick det bra. Men det är rätt oroande att det finns de i EU-parlamentet som uppfattar Ryssland som en samtalsparter även när det gäller avtal Ryssland står helt utanför. Att man för samtal med Ryssland om sådant som landet har med att göra är självklart. EU kan inte önsketänka bort Rysslands existens och agerande.

Mer om EU:s frihandelsavtal med Ukraina:

Frihandelsavtalet mellan EU och Ukraina ljusglimt i mörkret.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
--"Man bet hund" är ingen större nyhet i min bransch.

Osanning om antidumpningsgtullar och Kina

Att Kina skulle få "status som marknadsekonomi" och att det skulle kosta EU 3,5 miljoner jobb stämmer inte. Det handlar om förändringar i ett WTO-avtal om hur man beräknar antidumpningstullar.

Osanning om antidumpningsgtullar och Kina

Här är ett bra exempel från Christofer Fjellner på hur handelspolitiken nästan alltid omges av missförstånd och överdrifter.

Det cirkulerar nu ett rykte om att 3,5 miljoner jobb i EU riskerar att försvinna när Kina ”får status som marknadsekonomi”.

Frihandelsbloggen har skrivit om detta i ett annat sammanhang.

Men bara siffran ”3,5 miljoner” borde få folk att bli misstänksamma. Kan verkligen en förändring i terminologi och regelverk orsaka att 3,5 miljoner jobb försvinner?

Självklart inte.

Vad det handlar om är följande. För 15 år sedan när Kina kom med i WTO användes ett särskilt sätt att beräkna eventuella antidumpningstullar. Det skulle tas bort efter 15 år. Den tiden har nu gått och därför kommer man övergå till ett annat sätt att beräkna antidumpningstullar.

Kina kommer inte att förändras för den skull. Kina är en diktatur med centralstyrd ekonomi med stora inslag av industrikapitalism — men landet uppfyller inte kriterierna på att vara en marknadsekonomi.

Om detta nya sätt att beräkna antidumpningstullar kommer att hota några jobb i EU är oklart. Men det kommer vara så få att vi aldrig kommer att märka det. Möjligheter att införa sådana tullar kommer inte att tas bort.

En annan anledning att bli misstänksam är källan till uppgiften: En rapport skriven av  Economic Policy Institute som är en amerikans think tank knuten till fackföreningsrörelsen och med en tydlig protektionistisk agenda.

EPI behöver förstås inte ha fel för det, men taktiken är tydlig. Det blir effektiv opinionsbildning av att safta på med ett dramatiskt budskap som är lätt att komma ihåg.

Tyvärr stämmer det gamla arabiska ordspråket: ”När lögnen redan hunnit ända till Bagdad har sanningen knappt fått på sig sandalerna”.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Tullar. Svårt dilemma just nu.

Om att skjuta sig själv i foten

Tullarna på elektrostål är ett typexempel på hur protektionism fungerar. En stark bransch eller som i detta fall en mycket stark tillverkare lyckas få med politikerna på att införa tullar. Det gynnar branschen eller tillverkaren som slipper utländsk konkurr...

Om att skjuta sig själv i foten

Att införa tullar för att skydda sin egen industri är som att skjuta sig själv i foten.

Tyvärr gör EU detta när det gäller elektrostål (kisellegerat stål för elektriska applikationer som transformatorer, motorer, generatorer.)

Tullarna på elektrostål är ett typexempel på hur protektionism fungerar. En stark bransch eller som i detta fall en mycket stark tillverkare lyckas få med politikerna på att införa tullar. Det gynnar branschen eller tillverkaren som slipper utländsk konkurrens. Men alla de producenter som använder insatsvaran — i det här fallet elektrostål — tvingas betala mer vilket gör deras produkter dyrare på världsmarknaden. Med andra ord slås producenter och jobb ut som en direkt följd av tullarna. Det är till och med sämre än att kissa i byxorna eftersom det inte ger några behagliga effekter ens inledningsvis.

Christofer Fjellner skriver om EU:s strafftullar i dagens DI.

”Tullarna må vara bra för den tyska tillverkaren, men katastrofala för de svenska och europeiska transformatorföretagen som är beroende av det högkvalitativa elektrostålet.

Att straffa europeiska importörer för att skydda ett enda tyskt företag från internationell konkurrens är ren och skär protektionism.

Ansvaret faller tungt på den nuvarande handelskommissionären, Cecilia Malmström. Nyligen röstade färre än hälften av EU:s medlemsstater i EU:s antidumpingkommitté för tullarna, med huvudsakligt stöd i Sydeuropa. Men trots att det var fler som inte ville se några tullar än som ville ha dem betraktas omröstningen som ett stöd för tullarna; röstförfarandet är riggat för att det ska krävas kvalificerad majoritet för att stoppa dem.

Fram till den 13 november har Cecilia Malmström möjlighet att dra tillbaka förslaget om tullarna. Enligt EU:s regelverk kan hon stoppa strafftullar om de hotar unionens intresse. Gör hon inte det är det hennes ansvar om svenska jobb går förlorade.”

Det skall bli spännande att se om Malmström vågar gå emot de tyska industriintressena.

I sammanhanget är det värt att påpeka att detta är verkligheten bakom protektionisternas tal om att ”rädda jobb” och ”hjälpa inhemska företag mot de multinationella jättarna”.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenoktober 22, 2015
Termen kan betyda olika typer av stål. I sammanhanget avses stål som har speciella egenskaper för att användas i transformatorer och liknande. Det är därför exempelvis ABB får problem om stålet blir dyrare på grund av skyddstullar. Ber om ursäkt för förvirringen.
Arthuroktober 21, 2015
På svenska brukar elektrostål betyda stål som producerats i en process som präglas av att råvaran smälts med hjälp av elektricitet. Oftast är det fråga om en hög grad av återvunnen metallråvara. Vilken produktion är det som skall utsättas för tullskydd?
Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
-- Om jag har tänkt på att tillsätta en handelsminister? Inte direkt, men det måste nog i så fall kallas "hendelsminister".

Varför inte tillsätta en handelsminister?

Att Sverige inte har en handelsminister är ett problem. Inte bara för TTIP-förhandlingarna utan för all frihandel. Varför inte tillsätta en?

Varför inte tillsätta en handelsminister?

Mikael Damberg är odiskutabelt regeringens bästa minister. Det gäller inte minst handelsfrågorna och TTIP där han kraftfullt stått emot trycket från Mp och socialdemokraternas vänsterflank som enats i en hård och i stora delar lögnaktig kampanj mot TTIP.

Handel och TTIP fanns också med i regeringsförklaringen 2015:

”En exportoffensiv inleds. Exporten underlättas för små- och medelstora företag. Svensk närvaro ökar på tillväxtmarknader.
En samordningsfunktion, Team Sweden, ska effektivisera och stärka statens exportfrämjande. En exportstrategi presenteras
under året.

En fri och rättvis världshandel främjas. Förhandlingarna om ett handelsavtal mellan EU och USA, TTIP, fortsätter. Ett så
ambitiöst resultat som möjligt ska nås, utan att äventyra löntagarnas intressen, skyddet för miljön, människors eller djurs hälsa. Avtalet ska respektera demokratiskt fattade beslut.”

Men Damberg skulle uppenbarligen behöva ha hjälp av en handelsminister. Ingen kan göra allt och när det gäller TTIP-avtalet och andra handelsfrågor är närvaro på möten och sammanträden central. Alla som ägnar sig åt internationell politik har samma erfarenhet. Det är närmast omöjligt att påverka utan att närvara och beslut som blivit fel är nästan omöjliga att ändra eller korrigera i efterhand.

Fjellner skriver i Östgöta Corrspondenten om att frånvaron av en handelsminister nu börjar märkas.

Enligt Christofer Fjellner märks det tydligt att Sverige är lika närvarande som under förra mandatperioden när Sverige hade en handelsminister. Även om man kanske skall sätta Fjellners dramatiska ”Sverige har tystnat” på det politiska retorikkontot är det illa nog att det saknas en separat minister.

I viss mån är det svårbegripligt.

Även socialdemokratiska regeringar har haft handelsministrar och det kan knappast vara kontroversiellt — men kanske var det en eftergift till Mp? De kan ju ha motsatt sig en handelsministerpost utan att förstå att en sådan skulle stärka även den gröna linjen i Sveriges och EU:s handelspolitik. Det är inte så många regeringar där de gröna faktiskt sitter med.

Och vad värre är. De frihandelsvänliga länderna i EU är inte så många. Nu står Sveriges gamla allierade på området, Storbritannien, Nederländerna och Danmark ensamma.

Och handel är inte bara en fråga om  TTIP.  Sverige riskerar att missa chansen att driva på för moderna regler för tjänstehandel, som växer och nu står för mer än en tredjedel av den transatlantiska handeln, dataflöden som är en vital del av världsekonomin, liksom e-handeln. Förhandlingarna om läkemedel och medicinteknik måste gå framåt för att stödja utvecklingen av nya preparat och öka tillgängligheten till de senaste behandlingsmetoderna.

Avsaknaden av handelsminister är ett problem som går att åtgärda. Löfvén är statsminister och kan tillsätta en handelsminister om han vill.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Christofer Fjellner

Grattis till Christofer Fjellner — årets EU-parlamentariker

Det finns många olika branschutmärkelser. Även EU-parlamentet har sådana. Bland annat kan man bli Årets EU-parlamentariker. Det går att skoja om men är också hedervärt. Och inte minst är det glädjande att en person som så kraftfullt driver frihandelsf...

Grattis till Christofer Fjellner — årets EU-parlamentariker

Det finns många olika branschutmärkelser. Även EU-parlamentet har sådana. Bland annat kan man bli Årets EU-parlamentariker. Det går att skoja om men är också hedervärt. Och inte minst är det glädjande att en person som så kraftfullt driver frihandelsfrågor uppmärksammas.

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Visa flera poster