Fredrik Segerfeldt

Allt du behöver veta om frihandel men inte orkat ta reda på själv

Fredrik Segerfeldt och Mattias Svensson har på Timbro gett ut en mycket bra bok om frihandel. Konkret, rolig, tydligt ideologisk utan att vara förenklad.  Frihandel för nybörjare innehåller i praktiken allt man behöver vetat för att förstå, bejaka oc...

Allt du behöver veta om frihandel men inte orkat ta reda på själv

Fredrik Segerfeldt och Mattias Svensson har på Timbro gett ut en mycket bra bok om frihandel. Konkret, rolig, tydligt ideologisk utan att vara förenklad. 

Frihandel för nybörjare innehåller i praktiken allt man behöver vetat för att förstå, bejaka och försvara global frihandel.

Därtill på ett lättbegripligt och pedagogiskt sätt.

Ingen del av boken kräver några specialkunskaper om handel eller mer än allmänbildning när det gäller ekonomi.

Boken behandlar inte bara teoretiska argument utan ger också omfattade exempel och statistik som visar att frihandel verkligen levererar välstånd samt bidrar till liberaliseringar och fred.

En del av kritiken mot boken är att den är ensidig och förenklar. Det stämmer inte. Tvärt om är ett huvudtema i boken hanteringen av argumenten mot frihandel och hur man lämpligast skall hantera exempelvis strukturförändringar i ekonomin som följer av att länder öppnar sig mot världsmarknaden.  Särskilt bra är exemplen på de många handelshinder som är dolda och hur protektionismen drabbar fattiga människor på både producent- och konsumentsidan. Boken är definitivt kritisk till att den generella frihandelsretoriken från politiker inte följs upp av konkreta åtgärder.

Anklagelserna för förenkling beror antagligen på att författarna uppenbart är mycket positiva till frihandeln. Men det är egentligen en rätt märklig kritik. Frihandel för nybörjare är alldeles uppenbart både en fackbok och en debattbok. Som sådan är den påfallande allsidig, men samtidigt är det knappast någon grund för kritik att författare gillar det de skriver om. Det är en tydlig idéologisk varudeklaration som underlättar för läsaren att bedöma argumentens hållbarhet.

Motståndarna har också påfallande svårt att hantera boken.

Kenneth Hermele i GP kan plötsligt inte skilja på nödvändiga och tillräckliga villkor:

”Det tycker nog de flesta ekonomhistoriker som ägnat tid åt att förstå Sveriges utveckling utan de ideologiska skygglappar som hindrar Segerfeldt och Svensson från att bry sig om några av förutsättningarna för Sveriges ekonomiska mirakel: den tidiga läskunnigheten, det starka bondesamhället, framväxten av folkrörelser (frikyrkan, nykterhetsrörelsen, fackföreningarna), aktiebolagslagen, näringsfriheten, den icke-korrupta staten … Det finns med andra ord många faktorer att ta med för att ge en helhetsbild, men då måste man lägga ner lite tid på att greppa de många samverkande faktorerna och förloppen. Men Segerfeldt och Svensson ger i stället ett svar och det är avreglering, frånvaro av statlig styrning, handelsliberalisering.

Inte ens när författarna ägnat några sidor åt framgångsrika statliga ingrepp – de nämner Japan, Frankrike, USA och Sydkorea – drar de den slutsats som ligger närmast till hands, nämligen att statlig politik kan bidra till utveckling men att den måste justeras vartefter tiden går så att den inte bygger fast länderna i korruption och byråkratisering.”

Det är som Hermele skriver många faktorer som ekonomhistoriker för fram som skäl till att länder blir ekonomiskt framgångsrika. Men för frihandeln gäller att länder med frihandel alltid har ett försteg framför jämförbara länder utan frihandel.

Frihandel är förstås inte ett tillräckligt villkor för ekonomisk framgång, men väl ett nödvändigt.

Av Hermeles uppräknade faktorer är det bara läskunnighet som har samma ställning. Oavsett vilka andra förhållanden som gäller i ett land är läskunnighet alltid en fördel. Det skulle nog inte Segerfeldt/Svensson förneka. Men påståendet är irrelevant av det enkla skälet att ingen försöker hävda att läskunnighet är av ondo eller måste tillämpas med omdöme av upplysta politiker. Ingen säger någonsin ”man får inte ha en naiv tro på att läskunnighet löser alla problem bl a bl a bl a…”.

I Aftonbladet inleder sociologen Johan Alfonsson  sin anmälan av boken med en förenkling som närmast kan karaktäriseras som ofrivillig lyteskomik riktad mot sig själv:

”För många år sedan var jag på en kabaré som anordnades av Kommunistiska partiet. Föreställningen var som man kunde förvänta sig. Det tunga arbetet romantiserades, Sven Wollter sjöng några kampsånger och det hela avslutades med att vi fick berättat för oss att industriarbetaren var historiens motor.

Jag kommer att tänka på detta när jag läser Fredrik Segerfeldts och Mattias Svenssons bok Frihandel för nybörjare. För två av Sveriges mest profilerade nyliberala författare och debattörer är det inte arbetet utan handel som ligger bakom allt välstånd. Historiens aktör är inte arbetaren utan företag och konsumenter.”

En egenhet i svensk debatt i dag är att folk ganska ofta tar chansen att missförstå sin motståndare för att ta hem en poäng även till priset av att de framställer sig själva som dumskallar.

I båda exemplen är det uppenbart att det handlar om klasser som samhällskrafter eller institutionella förhållanden. Kommunistiska partiet såg garanterat inte ”arbetaren som historiens motor” i bokstavlig bemärkelse, utan arbetarklassens framväxt som ett steg i utvecklingen mot den kommunistiska revolutionen och det klasslösa samhället.

När Segerfeldt/Svensson skriver att handeln ligger bakom välståndet diskuterar de en ekonomisk-politisk institution — frihandeln mellan stater. De inser förstås att företag och dess medarbetare måste producera varorna som handlas över gränserna, och att dessa i sin tur är beroende av rättsstat, utbildningsväsende, kapitalmarknader, infrastruktur med mera. Men det är inte detta boken diskuterar.

Förmodligen kan man hitta brister i Frihandel för nybörjare om man läser tillräckligt noga. Men ingen kritik som hittills framkommit är sakligt motiverad eller relevant.

Sammantaget kan boken rekommenderas till alla, även till dem som redan har bra koll på frihandelsområdet. Jag lärde mig mycket nytt.

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Kaffeodlare i Etiopien. Foto: Frederic Courbet

Dubbla lönen på tio år med global handel

Fredrik Segerfeldt är författare och en av Sveriges intressantaste opinionsbildare. Detta citat har jag helt enkelt tagit från hans fb-flöde. "Och så drar media ett varv till med det här med att sömmerskor i utfattiga länder har mycket låga löner, och att d...

Dubbla lönen på tio år med global handel

Fredrik Segerfeldt är författare och en av Sveriges intressantaste opinionsbildare. Detta citat har jag helt enkelt tagit från hans fb-flöde.

”Och så drar media ett varv till med det här med att sömmerskor i utfattiga länder har mycket låga löner, och att det är HM:s och rika länders konsumenters fel. Det är tvärtom.

Etiopiens BNP per capita är 707 dollar. I Sverige är den 52 000. Vi producerar nästan 74 gånger mer än dem per person och år, och därför tjänar vi också mycket mer.

Om man tycker att Etiopiens låga löner är ett problem – och det tycker jag – då vet vi av erfarenhet, för nu har vi det från hela världen under flera sekel och på varje plats har det gått till på ungefär samma sätt, att det enda sättet att få en uthålligt högre levnadsstandard är genom uthållig produktivitetstillväxt. Och det finns få företeelser i världen som ökar en människas produktivitet så mycket som när en självförsörjande bonde sätter sig i en fabrik och syr t-shirts åt den västerländska marknaden.

Det faktum att Etiopien har kopplat upp sig på den internationella marknaden har drastiskt förbättrat människornas levnadsvillkor där. Vi tycker naturligtvis att 707 dollar om året är extremt lite pengar. Men för tio år sedan tjänade etiopierna mindre än hälften av det. Utan HM:s (eller egentligen dess underleverantörers) fabriker var det alltså ännu sämre. Mellan 1995 och 2010 halverades den extrema fattigdomen i landet.

Det är detta som är den relevanta och mest människovänliga aspekten på Etiopiens textilindustri. I alla fall om man tycker det är viktigare att bekämpa fattigdomen i världen än det är att få företagsledare att svettas i TV.”

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenfebruari 15, 2018
Det tar tid att få fram avtal, särskilt om de är komplexa. Så det enklaste om man vill höja sömmerskornas löner är att få till ett frihandelsavtal så snabbt som möjligt. Varje år extra avtalet tar att få fram innebär en förlorad löneökning på 7 procent (om vi håller oss till siffrorna i artikeln).
Bengt G.Karlssonfebruari 9, 2018
Man kan kräva att HM direkt eller indirekt betalar sömmerskorna så mycket att de kan leva ett anständigt liv. Och man kan kräva att sömmerskorna har arbetsförhållanden som är bra (inkl giftfria).
Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export