Frivärld

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt.  Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskoll...

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt. 

Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskollegium och statssekreterare i Statsrådsberedningen under EU-minister Cecilia Malmström. Han har skrivit en intressant rapport för tankesmedjan Frivärld där huvudtanken är att EU förutom att påverka genom lagstiftning och förhandlingar, även har betydelse genom sin blotta storlek och ekonomiska ställning. Omvärlden anpassar sig frivilligt de standarder och system som råder inom EU. Antingen för att det underlättar samarbetet med EU eller för att de slipper uppfinna hjulet själva.

Ur stiftelsens ordförande Gunnar Hökmarks förord:

”Europeiska Unionen öppnar marknader. Genom gemensam lagstiftning ersätts nationella regler och lagar. Det är en förutsättning. Annars har vi bara nationella marknader
med dess begränsningar, där de nationella reglerna fungerar som gränsvakter.När EU öppnar marknader bygger det på två viktiga företeelser som hänger samman men som har olika funktioner.
Den ena är konkurrens och etableringsfrihet. Den andraär öppna gränser och lika behandling. Den första har inneburit att nationella monopol och dominanta aktörer
har fått ge efter för ny konkurrens och tvingats möta nyautmaningar. Den andra innebär att konkurrensen gäller över gränserna och är rättvis mot varje enskild aktör. Det gäller för både handel och för investeringar. Det ärsannolikt den största marknadsekonomiska reformationen vi har sett globalt. Därför har Europa många flygbolag, många telekomoperatörer, många bilföretag och många banker. Det är inte bara så att vi har många av dem när vi summerar olika länder utan även när vi i varje land räknar hur många aktörer som möter företag eller enskilda på
marknaden. Ericsson, SAS, Nokia, Volvo, Scania, Santander, Maersk, Telenor, Danske Bank, Schibsted, Carlsberg, HM, Zara, Zalando, IKEA, Valio och alla de tusen och
åter tusen företag som inte är på affärstidningarnas förstasidor men som är basen i vår ekonomi.

Utan gemensamma marknader skulle vi visserligen inte ha gemensamma regler men de som därmed hävdar att EU bidrar till mer reglering har fel. De förtränger nämligen att
varje gång vi lagstiftar ersätter EU:s regler 32 olika nationella regler. (EU28, EES3 samt Turkiet, som är medlemmar i tullunionen.) Alternativet till gemensamma regler och
lagar är nämligen nationella regler och lagar. Inte bara olika regler utan också på grund av mångfalden extremt komplicerade regelverk att tolka och förstå. Varje nationellt regelverk och lagstiftning skulle tjäna som hinder för handel och ekonomiskt utbyte, självklart inte oöverstigliga hinder men likväl hinder. Dessa är svårare för små företag än för stora,
mer komplicerade för nya företag än för gamla och leder alltid till behov av konsulter, rådgivare och agenter.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Håkan Jonsson (sittande längst fram till vänster) och Anna Stellinger. Foto: Frivärld.

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om -- att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats -- helt saknar realism. Bara de avta...

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om — att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats — helt saknar realism. Bara de avtal som försvinner genom ett utträde ur EU kommer att ta decennier att förhandla om.

Förra veckan höll tankesmedjan Frivärld ett frukostseminarium om Brexit.

Kommerskollegiums GD Anna Stellinger gjorde en diskussionsinledning och jämförde processen med att skilja vitan och gulan från varandra i en omelett.

Metaforen påminner om den som användes när Östeuropa befriades från kommunismen och planekonomier skulle omvandlas till marknadsekonomier. Då sade man att det var som att göra ett akvarium av en fisksoppa. Det låter omöjligt, men visade sig vara överraskande lätt i sina grunddrag. Sannolikt därför att de flesta före detta öststater hade varit demokratiska rättsstater med marknadsekonomi under någon del av sin historia. De övriga EU-länderna hade dessutom ofta vid något läge genomfört hela eller delar av processen under 1800- eller 1900-tal som varit en period av statsbildningar, krig, gränsförflyttningar och inte minst utvecklingen av EU som är konstitutionellt komplex.

En demokratisk grundlag med rättighetskatalog och minoritetsskydd kan med vissa modifieringar implementeras i vilket samhälle som helst, inklusive receptet för oberoende domstolar, centralbank, avtalsfrihet, polismakt, internationella avtal och liknande. I vissa fall visar det sig finnas samhällsstrukturer som gör att den demokratiska rättsstaten inte blir stabil, eller där det inte finns någon som helst erfarenhet av statliga institutioner. Någon administration har helt enkelt aldrig funnits och ingen har hört talas om ett kontrakt eller en lagfart. Då blir det förstås en lång process. Ett land som Japan däremot, kunde trots total brist på demokratisk erfarenhet närmast över dagen omvandlas till en fungerande demokratisk stat, eftersom det existerade en väl fungerande statlig administration med tjänstemän som styrde efter lagen. Dessa kunde helt enkelt ges en ny uppsättning lagar och instruktioner som de började följa.

Men oavsett förhållanden som råder är det inte svårt att få grunden för en demokratisk rättsstat på plats. Det finns en checklista och det finns erfarenhet. Och det finns ett tydligt mål. Vi vet hur en demokratiska rättsstat med marknadsekonomi är när den fungerar.

Brexit är flera resor värre.

Det har aldrig tidigare funnits något EU. Det har aldrig tidigare skett att ett land velat lämna EU. Det finns alltså ingen process beskriven om hur artikel 50 skall implementeras eller någon tidigare erfarenhet av hur det kan gå till. Lägg därtill det faktum att folkomröstningen inte tog ställning till vilken sorts Brexit man röstade om. Man vet alltså inte vad Brexit egentligen innebär, vilka mål som finns eller hur man skall hantera målkonflikter. Brexit är förmodligen en av världens hittills största fredliga förändringar i termer av institutioner, regelverk, folkmängd, handels- och penningströmmar och BNP.

Storbritannien är en fullvärdig medlem av EU och därmed del av både tullområdet, inre marknaden, säkerhetszonen, tullunionen med Turkiet och EFTA. Det handlar om tusental sidor avtalstext som reglerar handel och andra relationer.

Till detta kommer att Storbritannien har del av cirka 40 frihandelsavtal genom EU. Dessa försvinner också. Med andra ord är brexitanhängarnas tal om att snabbt kompensera för EU-utträdet genom separata frihandelsavtal ytterligt ihåligt. Man börjar med ett dra på sig ett minus på 40 avtal. Bara avtalet med Kanada, CETA, är på 1700 sidor. Alla är inte lika omfattande, men en gissning är att det handlar om kanske 30 000 sidor avtalstext.

Ett frihandelsavtal tar mellan fem och tio år att få fram. Även om man kopiera stora delar av texten mellan avtalen skall ändå alla detaljer förhandlas och fastslås med varje enskilt land. För att göra saken ännu värre är handelsförhandlingar (naturligtvis) en mycket specialiserad yrkeskunskap. Storbritannien har helt enkelt inte särskilt många som kan yrket. EU har ju stått för handelspolitiken och skött alla förhandlingar. Självklart har det varit britter inblandade i de processerna, och man kan köpa in kompetens från andra länder, men att man skulle kunna driva ett stort antal frihandelsförhandlingar parallellt är helt otänkbart. Det skall ju genomföras en politisk process också och brittiska regeringen och parlamentet har gissningsvis lite annat att göra än att hantera frihandelsavtal.

Ett tankeexperiment. Britterna kan jobba med fyra avtal åt gången, vart och ett tar fem år. Då tar det 50 år bara för att få till de avtal man tappar på att lämna EU. Nu skall det sägas att britterna inte är några dumskallar, de hittar kanske smarta metoder som medger högre tempo. Men även om de blir 100 procent kvickare är ”underskottet” inte avbetat förrän kring år 2045.

Sen skall man då ta itu med alla nya avtal som var ett av skälen för Brexit. I sanningens namn kanske alla 40 avtal som man tappar med EU-utträdet inte är meningsfulla att ersätta. De är tecknade med småländer utan BNP som britterna inte har någon handel med. Men ändå.

Lösningen på det problemet är ensidig frihandel från britternas sida och en förhoppnings om att andra länder skall belöna detta med motsvarande åtgärder. En modell vore att inte införa några tullar mot EU och successivt ta bort tullarna mot resten av världen. Alternativt höja tullarna mot EU till samma nivå som mot resten av världen och sen sakta sänka hela paketet av tullar mot noll.

Har detta har någon realism?

Förmodligen inte. De politiska komplikationerna är närmast oändliga. Handel i dag är inte bara varor, det är även tjänster, dataströmmar, investeringar, tillgång till offentliga kontrakt, investerarskydd. Att opinionen skulle gå med på att Storbritannien tack vare Brexit bara skulle öppna sina marknader mot resten av världen är ren science fiction.

Med på Frivärldseminariet var även Håkan Jonsson, tidigare statssekreterare på UD. Han menade att ett inte helt osannolikt alternativ som brittiska politiker talar om är att EU ger britterna allt längre tidsfrister så att utträdet i praktiken aldrig blir av. Att piska upp en ny opinion för ett utträde blir till sist som att få eld i gamla suran vedträn som brunnit ett litet tag och slocknat.  De gamla Brexitkrigarna försvinner i glömska och ingen aktiv politiker med självbevarelsedrift vågar ta i frågan.

Just nu är det inte en orimlig tanke. Talmannen i det brittiska parlamentet John Bercow har nekat en ytterligare omröstning om utträdesavtalet om det inte förändras väsentligt. Britterna tvingas därför förmodligen delta i EU-parlamentsvalet, något som säkerligen ingen hade väntat sig och som alltmer ger utträdet ett löjets skimmer.

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Svår balansgång mellan cybersäkerhet och protektionism

Cybersäkerhet måste vara en prioriterad fråga där EU inte får vara naivt kring att det finns utländska intressen som inte vill oss väl. Det påverkar handelspolitiken och nationell säkerhet bör vara ett överordnat värde. Men samtidigt är det viktigt att ...

Svår balansgång mellan cybersäkerhet och protektionism

Cybersäkerhet måste vara en prioriterad fråga där EU inte får vara naivt kring att det finns utländska intressen som inte vill oss väl. Det påverkar handelspolitiken och nationell säkerhet bör vara ett överordnat värde. Men samtidigt är det viktigt att cybersäkerhet och allmän misstänksamhet mot framför allt Kina inte lättvindigt används som argument för protektionism. 

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker (M) skriver i DI om säkerhetsproblemet med att kinesiska företag levererar telekomutrustning.

”Cybersäkerhet blir viktigare i en värld som är mer integrerad. När 5g-näten byggs ut stoppar både USA och Australien kinesiska leverantörer. Nyligen blev det känt att kanadensisk polis på USA:s begäran har gripit telekomföretaget Huaweis finanschef för brott mot amerikanska sanktioner. Häromveckan uppmanade USA “vänligt sinnade” länder att bojkotta företaget.

Men när Sverige nu auktionerar ut tillstånden för frekvensutrymmen tar svenska myndigheter inga sådana hänsyn och Huaweis Sverigechef är inte orolig för att möta hinder när 5g-nätet byggs ut i Sverige.

På samma gång som vi rustar upp det militära försvaret måste vi vara vaksamma på hotet från utländskt cyberspionage. Det krävs en genomtänkt strategi på såväl svensk som EU-nivå för att skydda våra stats- och företagshemligheter, våra personliga data samt funktionen för kritisk infrastruktur. Sverige som har långtgående kompetens inom området bör gå i bräschen för det arbetet.

(—)

I EU är det Storbritannien som tar frågan på störst tar allvar och behovet av att EU trappar upp sitt arbete blir således ännu viktigare när landet lämnar EU. Storbritanniens underrättelse- och cybersäkerhetsmyndigheter granskar all Huaweis utrustning innan den används. Resten av EU framstår dock som aningslöst. Det illustreras kanske tydligast av att hela det belgiska mobilnätet är byggt av Huawei och att EU-kommissionen låter företaget tillhandahålla det interna nätverket.

EU har nyligen infört regler för dataskydd och för att kontrollera utländska direktinvesteringar. Det pågår diskussioner om att införa nya regler som förbjuder export av utrustning för cyberövervakning till stater som använder det till sin egen befolkning.

Det är bra och nödvändiga åtgärder, som emellertid måste kompletteras med en strategi som skyddar Europa från cyberspionage. Det bör fungera som en väckarklocka att våra vänner i USA, Australien och Storbritannien vidtar långtgående åtgärder för att skydda sig mot cyberspionage, och till och med uppmanar andra göra samma sak.”

Tankesmedja Frivärld har just publicerat en rapport på samma tema: ”Digitaliseringens baksida – cyberhotets komponenter och konsekvenser”.

Hoten är självklart allvarliga och bör hanteras, liksom en rad andra problem som har att göra med framför allt Kinas ambitioner att komma över teknologi och forskningsresultat genom uppköp av företag i Kina och krav på att de som vill investera i Kina delar med sig av kunnande.

Samtidigt kan vi vara säkra på att dessa hot förr eller senare inom EU kommer att användas som argument för vad som i praktiken är ren protektionism. När EU:s politiker nu lämnar den mer lättsamma attityden till problemet är det viktigt att utforma institutionella mekanismer som med rimlig säkerhet kan skilja det ena från det andra, som kan avgöra om det handlar om riktiga eller bara påstådda hot.

Det kommer att bli en balansgång mellan att vara tillräckligt vaksam mot hoten, och samtidigt inte ge för stort utrymme åt de särintressen som vill skydda företag eller branscher från utländsk konkurrens. Det kommer också bli en balansgång mellan öppenhet i processen och självklara krav på sekretess. När det handlar om industrispionage och säkerhetshot kan det inte råda total öppenhet kring åtgärder och vad man som myndighet egentligen vet.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Är kriget på väg att ta slut?

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai. Handelskriget mellan USA ...

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på
tankesmedjan Frivärld. 
Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från
Stockholms universitet 
och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Handelskriget mellan USA och Kina pågår för fullt. Måndagen den 24 september trädde
nya tullar i kraft
. USA belägger import från Kina till ett värde av 200 miljarder USD med fem och tio procent i tullavgifter, medan Kina i samma vända bestraffar import av 60 miljarder USD av amerikanska varor med tioprocentiga tullar. Detta utgör den tredje rundan av tullhöjningar i ett handelskrig som ser ut att eskalera.

I lördags valde Kina att avstå från en amerikansk inbjudan att fortsätta förhandlingar. Istället för att hålla överläggningar direkt med sin motpart i handelskriget valde Kina istället att publicera en vitbok om landets syn på konflikten.

I korthet framhåller vitboken följande budskap:

1. Kina värnar sin värdighet och sina intressen. Kina söker inte konflikt men räds inte att ta kampen;

2. Kina är berett att utveckla de ekonomiska förbindelserna med USA;

3. Kina är villigt att reformera och förbättra det multilaterala handelssystemet;

4. Kina gör sitt yttersta för att skydda immateriella rättigheter;

5. Kina gör sitt yttersta för att skydda utländska företag som är verksamma i Kina;

6. Kina är hängivet att “fortsätta” öppna sin ekonomi;

7. Kina eftersträvar goda handelsförbindelser mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.

Vitboken är i lika delar ett försvarstal och en litani om amerikansk protektionism. Kinas officiella budskap är att landets ekonomiska tillväxt och växande ställning i den internationella ekonomin har gynnat omvärlden i allmänhet och USA i synnerhet. Därtill upprepar och fördjupar vitboken Kinas kritik av Trumpadministrationens handelspolitik. Detta utgör Kinas första omfattande officiella ställningstagande till handelskriget, men dess innehåll är sedan tidigare bekant.

Vad policydokumentet saknar är en tydlig handlingsplan.

För närvarande är möjligheterna för antingen en multilateral eller bilateral lösning högst begränsade.

Dödläge för WTO-reform

Kina har som uttalad ambition att reformera WTO. Kina och EU grundade en arbetsgrupp för WTO-reform under toppmötet mellan EU och Kina i juli. För bara några dagar sedan följde Europeiska kommissionen upp det med ett preliminärt ställningstagande om varför WTO behöver reformeras och hur det bör genomföras. Något liknande saknas fortfarande från Kina. En vitbok om Kinas WTO-politik, som publicerades kort innan toppmötet med EU, angav inte någon indikation att Kina önskar se nya regler styra den internationella handeln. Den häromdagen publicerade vitboken klargör att WTO-reform numera är på agendan, men undviker att säga någonting om vad Kina prioriterar för handelsregimens framtid. Det enda otvetydiga ställningstagandet hittills är att ett reformerat WTO inte bör kräva lika mycket av utvecklade länder som av utvecklingsländer, vilket Kina anser sig vara. Att Kina anser sig ha rätt att inte anta lika strikta regler som många andra av WTO:s medlemsländer är en av EU:s och USA:s främsta klagomål om organisationen.

Avsaknaden av konkretion om vad Kina faktiskt vill ändra gör det svårt att fortskrida med förhandlingar. Kanske avslöjar detaljbristen att Kina inte är särskilt intresserat av att reformera det multilaterala handelssystemet.

Samtidigt brottas den amerikanska WTO-politiken med en annan utmaning. Liksom övriga involverade parter är den amerikanska administrationen i princip för en omstöpning av den internationella handelsregimen — men lite tyder på att det är en prioritet. USA:s handelsrepresentant Robert Lighthizer har kommenterat under ett sammanträde med internationella motparter att ”det är omöjligt att förhandla om nya [WTO-]regler när många av de nuvarande inte efterföljs.” Givet att Kina förnekar att de bryter mot WTO-reglerna innebär det att förhandlingar om regelverket läggs på is under överskådlig framtid för USA:s del. Emellertid är USA inte bara missnöjda med Kinas regelbrott, utan menar även att domare inom WTO:s tvistelösningmekanism agerat ”aktivistiskt”, med följden att systemet försvarat illegitima handelsbarriärer, subventioner och andra marknadsskadliga åtgärder.

På sina olika sätt verkar både Kina och USA för närvarande vilja lösa handelskonflikten på bilateral basis. Medan förhandlingarna mellan de två länderna upphört kommer det inte ske.

Lite politisk vilja att öppna ekonomin

Handelskonflikten skulle kunna upphöra om Kina genomför betydelsefulla reformer i marknadsekonomisk riktning. Det verkar dock inte vara aktuellt. Vitboken om handelskriget ger inte uttryck för självkritik utan menar att tidigare reformarbete redan möjliggjort för utländska företag att konkurrera i Kina på jämlika villkor. EU:s handelskammare i Peking delar inte den uppfattningen, utan framhåller istället att många av de reformer som utlovats huvudsakligen har uteblivit. Bland många andra utmaningar har utländska företag i Kina särskilt svårt att få licenser, statligt ägda företag får fortfarande stora (och icke-transparenta) subventioner och regleringar ändras både frekvent och på ett oförutsägbart sätt, enligt handelskammaren.

Medan den kinesiska statens företrädare i unison ensidigt beskyller USA för den pågående konflikten framkommer det med jämna mellanrum viss självkritik i Peking. Den inflytelserika före detta riksbankschefen Zhou Xiaochuan till exempel kommenterade nyligen under ett seminarium i Geneve att Kina måste göra vidta åtgärder för att minska subventioner och påtvingad teknologiöverföring för utländska företag som etablerar sig i Kina. Som ofta är fallet i Kina menade Zhou att denna politik är påtvingad av lokala styren, medan den nationella regeringen står oskyldig till sådan favoritism av det inhemska näringslivet. Det må vara en inkorrekt beskrivning av den kinesiska politiken, men det ger Kinas nationella ledare en möjlig väg att ändra sin politik utan tappa ansiktet.

Trots detta ser reformviljan ut att vara ytterst begränsad. Den i andra frågor hårdföre professorn Yan Xuetong, verksam vid det välrenommerade Tsinghuauniversitetet, har bittert noterat att hans egna uppmaningar om att reformera de statligt ägda bolagen och att öppna den kinesiska ekonomin för omvärlden saknar stöd i Peking.

Utdragen konflikt

Av allt att döma är Kina allt mer inställt på en utdragen och eventuellt eskalerande konflikt. I en ny studie har kinesiska forskare undersökt hur Kina skulle påverkas om konflikten sprids från handel till finansiella tjänster. Scenariot som undersöks vore så skadligt för världsekonomin att det är svårt att föreställa sig att det förverkligas, men att det ens diskuteras vittnar om att en viss alarmism infunnit sig i Kinas politiska kretsar.

I väntan på sämre tider har den kinesiska staten vidtagit ytterligare åtgärder för att göra sig mindre ekonomiskt beroende av omvärlden. Utöver särskilt stöd för företag som direkt påverkas av de amerikanska tullarna har staten i dagarna vidtagit ytterligare åtgärder för att stödja privata företag med dåliga finanser och öka inhemsk konsumtion.

Att minimera konfliktens skador kommer bli allt svårare. Den senaste rundan av amerikanska tullar kommer öka från fem respektive tio till 25 procent den 1 januari nästa år. Om det inte undviks kommer såväl Kina, USA och det internationella handelssystemet att utsättas för än svårare påfrestningar.

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Samarbetet mellan demokratier viktigare än detaljerna

TTIP-avtalets geopolitiska betydelse uppmärksammas allt mer. Här en intressant artikel med intervjuer av Erik Brattberg, utrikespolitisk analytiker i Washington och verksam vid tankesmedjan Frivärld, och Rikard Allvin som jobbar med handelsfrågor i Eur...

Samarbetet mellan demokratier viktigare än detaljerna

TTIP-avtalets geopolitiska betydelse uppmärksammas allt mer.

Här en intressant artikel med intervjuer av Erik Brattberg, utrikespolitisk analytiker i Washington och verksam vid tankesmedjan Frivärld, och Rikard Allvin som jobbar med handelsfrågor i Europaparlamentet för Miljöpartiet.

Man kan som de båda ha lite olika perspektiv på frågan, men det är ostridigt att TTIP-avtalet tillsammans med CETA och TPP-avtalen kommer ha stor betydelse för den globala utvecklingen både när det gäller ekonomi och politik.

Framför allt kommer avtalen att skapa en ny situation där demokratierna, och den engelskspråkiga världen, får ett allt tätare samarbete. USA blir kärnan i två avtal med tillsammans mer än hälften av jorden BNP samt nästan all innovationskraft. USA står för nästan all utveckling när det gäller högteknologi, avancerade tjänster och innovativ marknadsföring. Visserligen tillverkas allt i Kina och andra asiatiska länder. Men produkterna är huvudsakligen utvecklade i USA, och få av dessa produkter har ett kinesiskt eller asiatiskt klingande varumärke. Japan är det enda industriland som kan mäta sig med väst.

Men det är knappast så att EU eller USA saknar problem. Under många år har EU framstått som ett rätt knaggligt projekt med valuta- och skuldkriser och nästan helt utan egen militär förmåga. Hanteringen av flyktingfrågan visar att EU och medlemsländernas ledare har svårt att klara av även små och väntade påfrestningar.

EU skull med andra ord behöva landa ett gemensamt projekt som ligger i linje med unionens grundläggande värderingar kring internationalisering, samarbete och handel.

TTIP-avtalet skulle bidra till att öka attraktiviteten för demokrati och rättsstat. Tillfället är extra lämpligt nu. För bara ett par år sedan framstod auktoritär system som Kina och Ryssland tillfälligtvis som attraktiva alternativ till demokratiska rättsstater grundade på fria marknader: ordning och redan, nationell självkänsla, stark militär och stabil ekonomisk utveckling. Kina kunde i kraft av sin ekonomiska storlek diktera villkoren.

Ett förverkligat TTIP kommer bidra till att demokrati och marknadsekonomi återigen demonstrerar sin överlägsenhet. Det är lätt att konstatera att demokratierna har visat enorm stabilitet. Kriser leder i huvudsak till budgetproblem, regeringsskiften (de får man i alla fall) och oroande tendenser när det gäller väljarströmmar. Men även i de värsta kriser fortsätter 90 procent ha kvar sina jobb och levnadsstandarden bibehålls på ungefär den tidigare nivån. Men den stabiliteten har vi i EU vant oss vid. Vi inser inte det unika i att leva i ett samhälle som klarar av stora påfrestningar utan att det händer något dramatiskt.

I det perspektivet är kritiken mot TTIP rätt märklig. Den formuleras mot en bakgrund av att det är självklart att det finns stabilitet internt och internationella samarbeten är enkla att åstadkomma. Där är detaljer kring djurhållning, symboliska förändringar i gränsvärden och andra risker som inte är ens är hypotetiska utan i huvudsak fantasifoster avgörande skäl för att vara emot stora internationella avtal. För 25 år sedan var samma organisationer och i hög utsträckning samma människor som idag är emot TTIP-avtalet motståndare till EU i allmänhet och ett svenskt medlemskap i synnerhet. Dessutom med ungefär samma argument. Det var abstrakt och fantasifull alarmism kring miljö, djurhållning och det heliga nationella självbestämmandet i varje liten detalj.

Då lät det som om EU, genomreglerade välfärdsstater, var närmast anarkistiskt. Nu serveras vi samma myt om USA — en genomreglerad välfärdsstat — som närmast anarkistiskt när det gäller miljö, hälsa och produktsäkerhet.

Men internationellt samarbete är inte enkelt att åstadkomma. Men inte för att de övergripande ambitionerna hos olika länder kolliderar. I dag är sitter djävulen i detaljerna. Särintressen på marginalen värnar om sina förmåner. Företrädare för några tusen personer kämpar med näbbar och klor för någon liten subvention eller annan förmån som deras medlemmar byggt sina affärsmodeller kring. Och det finns hundratals sådan intressegrupper i ett modernt samhälle. För politiker är det tryggaste alltid att försvara den rådande ordningen.

Men den rådande ordningen är inte framtiden. I en värld där ingen kan tas för givet är dock institutionaliserat samarbete mellan demokratiska rättsstater ett av de säkraste valen. Får man sådant på plats ökar chanserna för att man sen kan sätta sig tillsammans och i lugn och ro hantera gränsvärden.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
-- Jag är ju inte odelat nöjd med TTIP...

Global makt fokus i ny rapport om TTIP

TTIP har inte bara ekonomisk betydelse i meningen ökat välstånd. Avtalet kommer också att spela en roll för maktbalansen i världen. Erik Brattberg har för tankesmedjan Frivärld skrivit den hittills mest insatta analysen av hur TTIP kommer att påverka ...

Global makt fokus i ny rapport om TTIP

TTIP har inte bara ekonomisk betydelse i meningen ökat välstånd. Avtalet kommer också att spela en roll för maktbalansen i världen.

Erik Brattberg har för tankesmedjan Frivärld skrivit den hittills mest insatta analysen av hur TTIP kommer att påverka världens geopolitiska förhållanden.

Sammanfattningsvis skulle TTIP-avtalet ha en positiv inverkan på tre områden:

  1. TTIP kan hjälpa EU att få ordning på sina upplevda eller verkliga ekonomiska problem. Oberoende av hur stor den ökade ekonomiska tillväxten blir som ett resultat av TTIP är avtalet i sig närmast gratis. Det innebär inga stora investeringar eller uppoffringar att få avtalet på plats. EU kommer att också att ha visat en förmåga att samla sig till stora, svåra och långsiktiga beslut. Demokratin som sätt att styra samhällen visar sin styrka. Ett energisamarbete inom ramen för TTIP skulle minska EU:s beroende av Ryssland. Bättre ekonomi spelar dessutom roll för den militära styrkan inom EU.
  2. Västvärldens ekonomier utgör en allt mindre andel av världsekonomin. Ett tätt ekonomiskt samarbete som sträcker sig från Hawaii till Rumänien och från Medelhavet till Polcirkeln kommer stärka västvärlden. På det ekonomiska området är EU och USA i stort sett jämbördigt, vilket inte gäller den militära styrkan där USA är helt överlägset.
  3. Om USA och EU kommer överens om standarder och principer för miljö-, arbetsrätt och produktsäkerhet på den höga nivå som gäller i de båda ekonomierna kan dessa etableras som världsstandarder som även Kina tvingas anpassa sig till. Till detta kommer att TTIP blir ett avtal som även länder utanför USA och EU kan ansluta sig till. Turkiet har redan signalerat intresse. Allt detta kommer i sig innebära en handelsliberalisering och även stärka västvärldens ställning i en allt mer multipolär värld.

Perspektivet kan förefalla lite väl inriktat på internationella maktförhållanden. Vi brukar ju annars tala om frihandel huvudsakligen i termer av fred och samarbete. Men tyvärr är inflytandesfärer och konflikter om marknader, råvaror och strategiska hållpunkter fortfarande en del av verkligheten. Ryssland har svårt att göra sig gällande på en världsmarknad där enbart pris, kundnytta och förädlingsvärden är avgörande. Kina bygger fortfarande sitt inflytande på storlek och låga produktionskostnader snarare än innovationsförmåga. Vi har alla många kinesiska produkter, men kan knappast nämna ett enda kinesiskt varumärke. Båda ländernas ledningar har en jämfört med oss polariserad och närmast paranoid föreställningsvärld. Detta går inte att önska bort.

För svensk del är TTIP helt avgörande om vi skall ha något som helst inflytande eller inte. Vi kan ha inflytande genom EU och EU:s inflytande över världsekonomin är starkt beroende av TTIP.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

TPP-avtalet är geopolitiskt viktigt och innehåller både arbetsvillkor och miljövård

TPP-avtalet avskaffar avtalet enligt Wall Street Journal cirka 18 000 tullar, skatter och kvoter. TPP tar också bort andra former av handelshinder, standardiserar regler för patenträttigheter och minskar fördelar för statliga företag. Förbättrade arbetsv...

TPP-avtalet är geopolitiskt viktigt och innehåller både arbetsvillkor och miljövård

Under en tid har rapporteringen om TPP handlat om förhandlingarna och chanserna att få avtalet godkänt av de ingående ländernas parlament.

Avtalet är gigantiskt. 40 procent av världens BNP och 800 miljoner människor berörs. Det är därför dags att påminna om vad avtalet innehåller. Avtalet är ännu inte offentligt så de exakta detaljerna är inte kända men i stora drag vet vi.

Till att börja med avskaffar avtalet enligt Wall Street Journal cirka 18 000 tullar, skatter och kvoter. TPP tar också bort andra former av handelshinder, standardiserar regler för patenträttigheter och minskar fördelar för statliga företag. Förbättrade arbetsvillkor och miljövård ingår. Det är något som inte är så känt, men USA har fått in klausuler om arbetsrätt i handelsavtal för att undvika allt för låga löner i konkurrentländer. De genomdrivs med hjälp av ISDS-klausuler. Även åtgärder mot smuggling av utrotningshotade djur är med i avtalet.

En viktig faktor är att USA redan har ganska låga tullar mot de flesta TPP-länder medan de har höga tullar mot USA. Det betyder att amerikanska företag får lättare att sälja, men framför allt att konsumenterna i länder som Japan och Vietnam för billigare produkter och att deras inhemska näringsliv blir utsatt för hårdare konkurrens. Ekonomiskt sett har USA förmodligen mindre att vinna på TPP än många andra länder. Men tullar handlar inte bara om samhällsekonomi och statistik. Tullar berör enskilda människor som driver företag. Att det helt i onödan tar tre veckor att få in en vara i Vietnam eller att det krävs sju dokument att importera något till Peru spelar roll för de enskilda företagare som behöver få en reservdel till sin maskin eller få betalt av sina kunder för att betala räkningar och löner.

Att USA har kämpat så hårt för att få TPP tillstånd har i hög utsträckning med geopolitiska faktorer att göra. Erik Brattberg på Frivärld har skrivit om detta i SvD. Om både TPP- och TTIP-avtalen blir verklighet kommer USA att vara kärnan i ett område med allt friare handel och ekonomiskt samarbete som dels omfattar större delen av världens BNP och dessutom de viktigaste demokratierna i världen (undantaget Indien). Kina och Ryssland kommer att bli om inte marginaliserade så i vilket fall förlora stora delar av sin förmåga att bestämma villkoren för internationell handel och samarbete. Att länder kan minska sitt beroende av Kina och Ryssland en stor fördel.

Men samtidigt har TPP en öppen konstruktion. Nya länder — exempelvis Kina — kan tas in i efterhand. Detsamma kommer sannolikt gälla ITTP, där Turkiet har sagt sig vara intresserade av att delta så snart avtalet finns på plats.

Det skall bli mycket intressant att se mer av detaljerna i TPP-avtalet som snart presenteras för kongressen och sen blir offentligt.

I det sammanhanget är det viktigt att påpeka att det ibland påstås att handelsavtal är hemliga i flera år efter att de antagits. Men handelsavtal är inte hemliga. De blir ju offentliga för att kunna debatteras och beslutas. Däremot förekommer det att avtalsutkasten med olika förhandlingsbud hemligstämplas. Det är för att man inte omedelbart skall kunna avgöra vilka regeringar som har gett sig på olika punkter. En sådan möjlighet skulle öppna för oändliga inrikespolitiska spekulationer och anklagelser. Men den typen av sekretess är inte unik för internationella avtal. Inte ens i ett land som Sverige är allt som skrivs eller diskuteras inom stat och myndigheter offentligt och en del kan hemligstämplas eller blir offentligt först efter en viss tid.

 

 

Stäng posten Läs nästa post

Det här får ni inte missa!!

Freetrade.nu är en ny frihandelsvänlig sajt som är kopplad till Frivärld.se -- En viktig röst för marknadsekonomi, frihet, globalisering och rättsstat Lansering den 11 december.    

Det här får ni inte missa!!

Freetrade.nu är en ny frihandelsvänlig sajt som är kopplad till Frivärld.se — En viktig röst för marknadsekonomi, frihet, globalisering och rättsstat

Lansering den 11 december.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export