G20

Avsluta handelskriget och ta itu med de riktiga problemen

En vapenvila i handelskriget mellan USA och Kina är välkommet. Ett handelskrig går inte att vinna. Bara att förlora mer eller mindre mycket. Och samtidigt sätter USA -- som är mest skyldig till konflikten -- käppar i hjulet för att hantera andra och myc...

Avsluta handelskriget och ta itu med de riktiga problemen

En vapenvila i handelskriget mellan USA och Kina är välkommet. Ett handelskrig går inte att vinna. Bara att förlora mer eller mindre mycket. Och samtidigt sätter USA — som är mest skyldig till konflikten — käppar i hjulet för att hantera andra och mycket viktigare problem i handelsrelationerna med Kina. 

Vid G20-mötet kom USA:s president Donald Trump och Kinas Xi Jinping överens om att skjuta på sina stridsåtgärder och inleda förhandlingar. Framför allt är det Trump som lovat att inte införa tullar på 20 procent på varor för 200 miljarder dollar från Kina, vilka var planerade från årsskiftet. Kina har lovat att köpa lite mer jordbruksprodukter, bilar och energi. För övrigt kan man säga att man har kommit överens om att komma överens innan början på mars. Det är en tidsram som är extremt snålt tilltagen med tanke på uppgiften; att åstadkomma “structural changes with respect to forced technology transfer, intellectual property protection, non-tariff barriers, cyber intrusions and cyber theft, services and agriculture.”

Kina och USA har olika förutsättningar att hantera handelskriget. Kina exporterar betydligt mer till USA än landet importerar och är alltså känsligare för tullar som minskar exporten, medan USA:s ekonomi drabbas mer genom att vara beroende av importen från Kina. Samtidigt är vissa delar av USA:s ekonomi känsliga. Kina har till exempel infört tullar på jordbruksprodukter vilket skadar exempelvis producenter av sojabönor som ser sin försäljning minska, priserna falla och kunderna etablera relationer med nya leverantörer.

Just nu drabbar tullarna mellan länderna varor för 50 miljarder dollar för varje land, efter årsskiftet hotade en ökning till 200 miljarder på import från Kina till USA, men bara 60 miljarder från USA till Kina. Återstår en import till USA av varor för 255 miljarder dollar, medan Kinas återstående import bara uppgår till ytterligare 20 miljarder.

Skillnaderna återspeglar det faktum att USA importerar enorma mängder från Kina, medan exporten från USA till Kina är relativt blygsam. Det är också detta som — förstås — orsakar USA:s stora underskott i handelsbalansen. Sett till proportionerna framstår det som självklart att Trumps ambitioner att substantiellt minska underskottet saknar realism. USA:s importerar inte varor från Kina på grund av någon allmän välvilja mot kinesiska företagare och anställda, utan därför att kinesiska produkter är billigare och/eller bättre jämfört med de inhemska. Ett försök att verkligen utplåna skillnaderna i handelsbalans skulle vara katastrofalt för båda ländernas ekonomi.

Ett pikant faktum är att handelskriget just nu slår mot de delar av USA där Donald Trump haft sitt starkaste politiska stöd, medan de delar av landet där Trump har svagt stöd i viss mån gynnas. Lantbruk och biltillverkning tappar försäljning, medan datorindustrin på västkusten och i New England slipper konkurrens från Kina.

Men problemen på lång sikt i relationerna mellan USA och Kina är knappast över. Vid sidan av Trumps förenklade bild av vad konflikten handlar om finns det riktiga motsättningar med en betydligt längre historia. Den sträcker sig ända tillbaka till Kinas inträde i WTO. Då kom Kina att successivt omfattas av samma regler för handel som alla andra WTO-länder. Men Kina har inte agerat som vanliga marknadsekonomier. Det finns ett intimt samarbete mellan staten och företagssektorn i Kina där exportföretag kan få billiga lån, billigare transporter och andra dolda subventioner. Utländska företag som vill sälja till Kina måste ofta ingå samarbeten med Kina och dela med sig av sitt kunnande. Kina köper vidare upp företag i andra länder för att komma över forskningsresultat och marknadsandelar. Det finns också misstankar om att Kina med flit håller sin egen valuta lågt värderad för att stimulera sin export.

Mycket av detta är svårt att bevisa. I praktiken kan man inte lita på kinesisk offentlig statistik. Kina är en diktatur med hårt kontrollerade medier och något sådant som oberoende forskning finns inte. Det betyder att det inte är alldeles lätt att förhandla. Kineserna berättar inte allt och det svårt för USA:s förhandlare att veta om det de påstår är sant eller inte.

En ytterligare komplikation är dessutom att även om kinesiska staten kan lova att köpa lite mer amerikanska produkter, kan den knappast påverka beteendet hos amerikanska konsumenter. Underskottet i handelsbalansen beror ju lika mycket på att amerikanerna köper importvaror som att kineserna inte gör det. Och det i sin tur beror på att amerikanerna är betydligt rikare än kineserna.

Den mest förnuftiga strategin vore att snarast avveckla alla tullar.  De mellan Kina och USA och mellan Kina, USA och EU. Därefter skulle det bli möjligt att att ta itu med de verkliga problemen när det gäller dolda subventioner, tekniköverföring, intellektuell egendom, strategiska resurser och annat. De kan bara lösas i samförstånd. Kina är ingen demokrati och det finns inget sätt att tvinga landet på knä, däremot att argumentera för att Kina har långsiktig nytta av att delta i världshandeln på samma villkor som alla andra.

Det skulle dessutom lösa upp många knutar när det gäller att reformera WTO och påbörja arbetet med att skapa en gemensam, global, handelsordning istället för den mångfald av frihandelsavtal som är dagens lösning på WTO:s oförmåga. Det är bra att de avtalen kommer till.  De bidrar till fasta förbindelser och bättre villkor mellan länder. Men de bidrar inte till att förenkla världshandeln på det sätt ett globalt avtal skulle göra.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
-- Så här i efterhand är jag inte helt säker på att vi hade rätt.

Dåligt: Protektionismen ökar. Bra: Det börjar uppmärksammas

Dagens protektionism liknar inte 30-talets handelskrig med höjda tullar. Den mer sofistikerade världsekonomin öppnar också för mer sofistikerade och mindre synliga sätt för regeringar att skydda sina marknader. Det är skadligt för alla, Förhoppningsvis kommer up...

Dåligt: Protektionismen ökar. Bra: Det börjar uppmärksammas

Dagens protektionism liknar inte 30-talets handelskrig med höjda tullar. Den mer sofistikerade världsekonomin öppnar också för mer sofistikerade och mindre synliga sätt för regeringar att skydda sina marknader. Det är skadligt för alla, Förhoppningsvis kommer uppmärksamheten kring problemet att leda till förändring. 

Per Nuder skriver i DI och Dagens Nyheter på ledarplats om att protektionismen i världen har ökat sedan finanskrisen 2008.

DN hänvisar till ett seminarium på Kommerskollegium i fredags. Där presenterades en ny rapport om den växande protektionismen, den första sammanställningen av vad som har hänt de senaste åren. Bilden är entydig. Visserligen har både protektionistiska och liberaliserande åtgärder genomförts, men de protektionistiska dominerar starkt. Den snabba sänkningen av tullnivåer som sågs i början av 2000-talet har planat ut. Tullarna har inte ökat, men istället blir länder allt skickligare på att införa andra typer av hinder för import. Transparensen minskar också.

Utvecklingen underlättar i viss mån för regeringar att skapa hinder. Handel i dag är inte bara att råvaror eller färdiga produkter passerar från ett land för konsumtion i ett annat. Snarast skall man se handeln som en rad flöden som passerar många gränser, kanske flera gånger. En produkt kan i dag vara en del i ett paket som kräver installation och service på plats, dataflöden för uppgraderingar av programvara och återföring av driftsinformation till tillverkaren. Komponenterna i produkten kan vara från en rad länder vilket gör det oklart var produkten egentligen är tillverkad; en produkt tillverkad i EU kan ju huvudsakligen bestå av elektronik från Asien. Här gömmer sig stora möjligheter för att skapa medvetna eller omedvetna hinder för handel.

Kommerskollegium exemplifierar i rapporten med löparklockor (GPS, puls mm) som kopplas upp mot tillverkarens databas. Australiska staten stoppade en amerikansk tillverkare då medicinsk information inte fick föras över till USA, medan den australiensiska tillverkaren kunde fortsätta. Exemplet är trivialt, möjligheten för den amerikanska tillverkaren att sätta upp en server i Australien torde vara stor. Men exemplet är också illustrativt, det är lätt att tänka sig viktigare information än pulsen hos motionärer och information som dessutom blir värdefull just för att den finns tillgänglig och kan analyseras på en plats.

Att den ökande protektionismen uppmärksammas är bra. Under den sena delen av 90-talet och tidiga 2000-talet uppfattades globalisering och frihandel som närmast ostoppbara trender. Inte bara är det positiva med frihandel en av de få saker ekonomer är totalt ense om, de flesta politiker delade uppfattningen att handel var något bra — i den mån frågan alls debatterades.

Därför har de flesta tagit för givet att trenden har fortsatt. Hoten mot handeln har uppfattats ligga i framtiden; Trump, Clinton, Le Pen eller en effekt av britternas olyckliga beslut att lämna EU.

Först nu står det klart att protektionismen har ökat under en följd av år trots deklarationer från många världsledare — en stående punkt vid G20-mötena har sedan 2008 varit att handelskrig till varje pris måste undvikas. Men de olika regeringarna har vidtagit åtgärder de uppfattat som små, välmotiverade och isolerade utan att riktigt se vad andra länder gör eller den helhet som uppstått.

Förhoppningsvis vaknar många till och inser att det trots allt ligger i deras intresse att handeln ökar, inte minskar. Det paradoxala är att ett rekordstort antal frihandelsavtal förhandlas eller ligger för godkännande samtidigt som protektionismen ökar. Det talar för att de flesta regeringars intentioner inte har varit att öka protektionismen, det har hänt ändå. Var och en som håller på med politik på någon nivå eller arbetar i stora organisationer känner förmodligen igen sig — man upptäcker plötsligt att det sker en utveckling som ingen önskat eller beslutat om. En rad mindre åtgärder utan tydligt sammanhang ger ett resultat som ingen kunnat förutse.

Den allmänna uppslutningen kring frihandel har säkerligen bidragit till att den intellektuella beredskapen att försvara frihandel har minskat. Koncensus — även kring de mest vällovliga uppfattningar — är fördummande.

Därför är det bra att den ökande protektionismen uppmärksammas och de metoder den bygger på friläggs.

I några kommande blogginlägg kommer en rad olika sätt att minska handel beskrivas för att öka medvetandet om hur ”nyprotektionismen” ser ut.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Ett tydligt stöd för frihandel viktigaste uppgiften för G20

Länderna på G20-mötet i Hangzhou i Kina har en viktig mycket viktig uppgift när det gäller handel: Nämligen att världsledarna trycker på för att få in de sista underskrifterna på WTO:s Trade Facilitation Agreement som syftar till att förenkla handel över g...

Ett tydligt stöd för frihandel viktigaste uppgiften för G20

Länderna på G20-mötet i Hangzhou i Kina har en viktig mycket viktig uppgift när det gäller handel: Nämligen att världsledarna trycker på för att få in de sista underskrifterna på WTO:s Trade Facilitation Agreement som syftar till att förenkla handel över gränserna. Det förhandlades fram 2013 på den stora WTO-konferensen på Bali och att ratificeringen blir klar skulle ge en välkommen signal. 

Avtalet syftar till att underlätta för varor att ta sig över gränserna. Det är alltså inte ett avtal som reducerar eller tar bort tullar och kvoter, det ingår i avtalet som WTO-medlemmarna arbetar med i den så kallade Doharundan. Istället är det frågan om att att effektivisera tullprocedurer så att varor kommer igenom tullen snabbare, att det inte uppstår fel och missförstånd och att misstag kan rättas till. I dag är tulldokument ofta svårbegripliga, olika för olika länder, misstag kan ta veckor att reda ut. I vissa länder är det svårt eller omöjligt att få ut varorna ur tullen utan att ge mutor. I praktiken kan detta helt stoppa internationell handel, särskilt med produkter som inte klarar timmar, dagar eller veckor i en container på ett hamnområde.

I TFA-avtalet ingår bland annat en överenskommelse att länder med väl fungerande tullsystem hjälper länder med mindre utvecklade system och rutiner. Det finns mycket att göra på området och vinsterna är stora. Samtidigt finns det naturligtvis institutionellt motstånd på vissa håll, så regeringar kan behöva ett internationellt avtal att hänvisa till för att kunna åstadkomma förändringar i sin egen tullbyråkrati.

Två tredjedelar av WTO-medlemmarna måste skriva under avtalet för att det skall börja gälla och hittills har 98 av de 110 länder som krävs skrivit under. Fyra av de 18 länder som saknas är medlemmar i G20-gruppen. De kommer att skriva under, men en tydlig signal från kollegorna kan påskynda processen.

Det är bara ett år sedan som idén om frihandel var relativt ohotad bland väljare och politiker. Visserligen ägnade sig enskilda länder åt mer eller mindre väl dolda försök till protektionism, men det fanns inget opinionsmässigt stöd för protektionism. Detta har ändrats på bara några månader genom en olycklig kombination av höger- och vänsterpopulism i USA:s primärval och den starka kritiken mot TTIP i framför allt Tyskland. Inom EU har de ledande politikerna för tillfället ingen som helst robusthet mot tillfälliga opinioner och vågar inte försvara TTIP ens mot de mest bisarra och felaktiga argument.

I USA beskylls NAFTA för förlusten av industrijobb trots att det i huvudsak har tillkommit jobb i den amerikanska ekonomin sedan NAFTA trädde i kraft för mer än 20 år sedan. En viktigare faktor är förmodligen Kinas inträde i WTO 2001, även om det inte ledde till att USA sänkte tullarna mot Kina. Snarare har Kina slagit ut en del amerikanska varor på världsmarknaden de senaste 15 åren, men det beror till stor del på att amerikanska företag gjort jättelika investeringar i produktionskapacitet i Kina.

Det stora tappet av industrijobb i USA beror på rationaliseringar inom industrin. En vanlig industriprodukt kräver allt mindre mantimmar och det gäller även avancerade produkter som bilar.

Även lönerna inom industrin har fallit. Visserligen har industriarbetare bättre nu än förr, men det finns en sorts nostalgi i det amerikanska samhället. Normaltillståndet uppfattas vara de unika åren strax efter andra världskriget, ett par decennier då USA:s industri dominerade världen genom både innovativa produkter och skyhög produktivitet. En industriarbetare kunde ha både villa, två bilar och hemmafru.

Självklart var det inte alla som hade det så bra. Men den vita medelklassen var i en unik position som nu är för evigt förlorad. Ingenting ger så starkt missnöje som föreställningen om att det en gång fanns en guldålder som man blivit orättfärdigt berövad. Länge lyckades USA:s politiker lyckats hålla de föreställningarna på mattan genom ett konsekvent stöd för ett rationellt förhållningssätt. Men när Sanders och Trump dök upp på scenen med sina ohämmade populistiska budskap brast dammluckorna.

Det påverkar hela världen. Ett stöd för TFA och global frihandel från G20-mötet skulle kanske inte göra så stor skillnad. De flesta som är misstänksamma mot frihandel vet nog inte ens om att det finns något sådant som G20. Men det skulle ge en del politiker råg i ryggen och föra tillbaka uppmärksamheten på vad som är viktigt.

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Kinas export är det minsta problemet.

Det gäller att kunna se även det som inte syns

G20-länderna ökar sina handelshinder mot omvärlden enligt näringsminister Mikael Damberg (s) i Dagens Industri. Damberg är förtjänstfullt tydlig när det gäller handelns roll för att  skapa tillväxt och utveckling även i utvecklingsländerna: "Handel är et...

Det gäller att kunna se även det som inte syns

G20-länderna ökar sina handelshinder mot omvärlden enligt näringsminister Mikael Damberg (s) i Dagens Industri.

Damberg är förtjänstfullt tydlig när det gäller handelns roll för att  skapa tillväxt och utveckling även i utvecklingsländerna:

”Handel är ett kraftfullt verktyg för att skapa ekonomisk tillväxt, främja sysselsättning och minska fattigdom. Tillgång till exportmarknaderna är absolut nödvändigt för att kunna utnyttja den fulla potential som handeln erbjuder. För Sverige spelade handeln en viktig roll när vi omvandlades från ett av de fattigaste länderna i Europa till dagens välfärdsstat.

En ny studie som regeringen har beställt visar en mycket nedslående utveckling. Samtidigt som de minst utvecklade länderna inser betydelsen av handeln i sin kamp mot fattigdom, fortsätter den rika världen att sätta käppar i hjulet genom nya handelshinder.”

Näringsministern har alldeles rätt. Och tyvärr är den utveckling han beskriver mycket vanlig. När världsekonomin kärvar tenderar rika länder att i strid med både teorier och erfarenhet på området att skydda sina egna marknader genom protektionistiska åtgärder.

Anledningen är naturligtvis politisk och bottnar i anpassning till starka intressegrupper. Det är både kapitalägare, fack och väljargrupper som är beroende av de marknader och jobb som kan vara hotade av importen från länder med bättre kostnadsläge — vare sig det handlar om låga löner eller hög produktivitet. De som har glädje av importen är konsumenterna och de företag som importerar insatsvaror, men dessa grupper är ofta sämre organiserade eller till och med helt omedvetna om att de drabbas av högre priser på grund av protektionistiska åtgärder.

Numera är denna asymmetri inte ett specifikt fenomen för industriländer utan gäller i lika hög grad utvecklingsländer. Kina har en historia av kursmanipulation som gynnar dess exportindustri men kostar för den genomsnittlige konsumenten.  Indien blockerade nyligen ett stort WTO-avtal för att skydda sina storbönder på bekostnad av billigare mat för alla.

I själva verket är frihandel till fördel för majoriteten av ett lands befolkning även om den bygger på ensidiga avregleringar.

Lösningen är helt enkelt att så många som möjligt ägnar sig åt att förklara frihandelns fördelar. Att frihandel alltid är av godo är tyvärr inte intuitivt självklart.

Men det finns gott hopp. Många andra intuitivt ”självklara” men felaktiga uppfattningar har ju försvunnit i våra moderna samhällen. Det är en del av upplysning och civilisation att kunna se även det som inte syns.

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandelsavtal på G20 i Brisbane

Kina och Australien på väg att skriva under frihandelsavtal på G20-mötet i Brisbane.    

Frihandelsavtal på G20 i Brisbane

Kina och Australien på väg att skriva under frihandelsavtal på G20-mötet i Brisbane.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export