Guatemala

Fackföreningar motarbetas i många länder i Latinamerika. Men det har inte med frihandelsavtal att göra.

Frihandelsavtal är bra — men de förhindrar inte brott

Protektionister använder ofta de mest udda och ohederliga sätt att argumentera mot frihandel. Amerikanska The Nation är landets äldsta tidskrift och otvivelaktigt en kvalitetstidskrift, men med en tydlig vänsterprägel. I veckan publicerade de en artik...

Frihandelsavtal är bra — men de förhindrar inte brott

Protektionister använder ofta de mest udda och ohederliga sätt att argumentera mot frihandel.

Amerikanska The Nation är landets äldsta tidskrift och otvivelaktigt en kvalitetstidskrift, men med en tydlig vänsterprägel.

I veckan publicerade de en artikel som handlar om Colombia. Temat för artikeln är att sedan Colombia fick sitt handelsavtal med USA har fackföreningar motarbetats med stor våldsamhet:

”Workers attempting to exercise their rights have suffered at least 1,466 threats and acts of violence since the trade deal went into effect in 2012.

(—)

American workers are increasingly wary of NAFTA-like free-trade policies that are historically associated with the hemorrhaging of many blue-collar jobs. But the losses for our “trade partners” in the Global South are often paid in blood. According to a complaint recently filed by AFL-CIO with the Department of Labor, Colombia’s political climate is just as, if not more, hostile toward trade unionists as it was before the trade treaty was enacted.

While trade has liberalized, intense violence has besieged Colombia’s incipient union movement, facing brutality from paramilitary, criminal, and state forces. Unionization efforts have stalled as dozens of union activists have been murdered, often without legal recourse.

Amid anemic enforcement of human-rights protections, the AFL-CIO reports, “Since the [free trade agreement] was signed, workers attempting to exercise their rights have suffered at least 1,466 threats and acts of violence, including 955 death threats and 99 assassinations.””

Artikeln är försåtligt välskriven i den mening att den aldrig rakt ut påstår att frihandelsavtalet mellan USA och Colombia är orsaken till att colombianska fackföreningsledare dödas. Inte heller att våldet började just 2012 när avtalet med USA började gälla.

Men det är uppenbart att dess syfte är att lura de läsare som saknar bakgrundskunskap att det finns ett samband.

Den verkliga anklagelsen är snarare att det aktuella avtalet inte möjliggör för amerikanska fack eller myndigheter att påverka Colombias arbetsmarknadslagstiftning eller stoppa våld mot fackföreningsledare eller strejkande arbetare.

Och det stämmer nog. Ytterst få länder är benägna att gå med på frihandelsavtal som direkt styr delar av deras inrikespolitik. USA försöker dock att styra upp villkoren för arbetstagare i frihandelsavtal, exempelvis när det gäller Guatemala, men möjligheterna är inte särskilt stora.

Dessutom är mord på fackföreningsledare inte ett problem som ligger i Colombias arbetsmarknadslagstiftning. Det är redan förbjudet att mörda fackföreningsledare i Colombia. Faktum är att mord generellt sett är förbjudet i Colombia, även om man inte kan tro det när man ser statistiken. Men det finns värre länder, exempelvis Mexiko och Venezuela — det sistnämnda landet förmodligen ett av The Nations favoritländer.

Skribenten erkänner till och med att det förekommer försök att förbättra arbetsvillkor genom handelsavtal men att dessa inte är vidare effektiva.

”Despite the stonewalling of labor advocates’ complaints, there have been incremental reforms under trade deals. For example, bilateral pressure from labor has pushed Honduran ministers to develop a Labor Monitoring and Action Plan in tandem with local labor advocates to strengthen regulation on unionization rights.

But the problem isn’t a lack of plans, but of concrete action. The entire negotiation process, Finnegan adds, is “still incredibly slow and clumsy and…you’re still negotiating with a country things that they were supposed to be doing before.”

The Nation gör också ett klumpigt försök att koppla ihop avtalet med Colombia med TPP-avtalet:

”And while those plans wither on paper, trade ministers are inking yet another trade deal, this time covering some 40 percent of the global economy. As Americans ponder over electing another leader, workers across Latin America and beyond know exactly where the next administration will lead them—further down a race to the bottom.”

Här antyds alltså att TPP-avtalet skulle ha effekten att fackföreningsledare mördas. Exakt var, kan man undra? Australien? Kanada? Japan? Det är fullt möjligt att facken har en besvärlig tillvaro i vissa av TPP-länderna, men den kommer garanterat inte bli värre med TPP. Kanske inte heller bättre, men arbetsförhållanden är i allt väsentligt ett resultat av inhemsk politik och kultur, inte av internationella avtal vare sig på handelsområdet eller något annat område.

Om vi återvänder till just Colombia är det naturligtvis inte så att folk började mördas i stor skala 2012. Mord var en nationalsport långt innan dess. Att USA genom ett handelsavtal skulle kunna påverka interna förhållanden i landet är helt utopiskt. USA kan ju inte ens hindra att colombianerna massproducerar kokain för den amerikanska marknaden (narkotika omfattas inte av frihandelsavtalet från 2012, och trots detta lever kokainarbetarförbundet en rätt tynande tillvaro…). Att USA skulle kunna kontrollera vad som händer i industriområden i Bogotás förstäder är en fullständigt verklighetsfrämmande idé. Colombianska staten själv kan ju inte upprätthålla ens den mest grundläggande lag och ordning.

Om vi ser till vår egen europeiska verklighet för att få en referens kan vi exempelvis titta på Rumänien. Trots att det är ett EU-land som får enorma subventioner förekommer det ren misär och etnisk diskriminering. En situation som myndigheterna struntar blankt i. Staten och myndigheter är genomkorrumperade. EU är totalt maktlös i sammanhanget. Varför skulle USA kunna påverka Colombia när EU inte ens kan påverka ett av sina medlemsländer?

Mot den bakgrunden är det uppenbart att The Nations artikel inte kan tas på allvar som kritik mot frihandel. Det är som så ofta i artiklar från vänster en katalog av tragiska förhållanden som helt utan motivering kopplas ihop med handel och marknadsekonomi.

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Är Nordkalk ett hot mot demokratin?

Konflikten mellan svenska staten och Nordkalk på Gotland sätter fingret på vad internationell skiljedom (ISDS) som debatteras i samband med frihandelsavtalet TTIP innebär. Det är inte ett hot mot demokratin som många frihandelsmotståndare påstår. Företage...

Är Nordkalk ett hot mot demokratin?

Konflikten mellan svenska staten och Nordkalk på Gotland sätter fingret på vad internationell skiljedom (ISDS) som debatteras i samband med frihandelsavtalet TTIP innebär. Det är inte ett hot mot demokratin som många frihandelsmotståndare påstår.

Företaget Nordkalk som bryter kalk på Gotland stämmer staten i Högsta Förvaltningsdomstolen.

Bakgrunden är att Nordkalk vill öppna ett kalkbrott, Bungetäkten, på norra Gotland. Men tidigare i höstas valde regeringen att säga ja till ett Natura 2000 i  området. Enligt företaget strider regeringsbeslutet mot såväl Regeringsformen som Europakonvention och EUs rättighetsstadga. ”I sin beredning har regeringen inte beaktat varken enskilda intressen eller andra samhällsintressen än naturvårdsintresset”, skriver företaget i ett pressmeddelande.

Till saken hör att Nordkalk efter en lång rättsprocess fått en dom som fastställt att kalkstensbrytningen kan fortsätta. Men det valde regeringen att bortse ifrån.

Och nu hamnar alltså fallet i Högsta Förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten).

Men vad har detta med frihandel att göra?

Svaret är att fallet ger ett perspektiv åt kritiken mot internationell skiljedom (ISDS) som är en del i debatten om TTIP och andra frihandelsavtal.

Enligt kritikerna hotas demokratin av utländska företags möjligheter att stämma stater ”för demokratiska beslut”. Men det är en total missuppfattning. Stater kan inte stämmas för ”demokratiska beslut” utan för att dessa beslut strider mot lagstiftning som tillkommit i demokratiskt ordning eller mot avtal som stater ingått — likaså i demokratisk ordning.

Det är detta som är kärnan i Nordkalks stämning av svenska staten. Att staten fattat ett beslut som företaget menar är olagligt. Att staten inte får fatta olagliga beslut är inget hot mot demokratin utan tvärt om grunden för demokratin: även makthavarna måste följa lagen. Det kallas rättsstat och är hörnstenen i demokratin. Att ett demokratiskt beslut kan förklaras olagligt betyder inte att ”juristerna står över demokratin” som vänstern brukar säga. De demokratiska institutionerna bestämmer. Men inte genom att regeringen får bryta mot lagen utan genom att Riksdagen kan ändra lagen.

I systemet med internationell skiljedom (ISDS) uppnås samma resultatet — regering och myndigheters beslut kan prövas — men genom domstolar med lite annan konstruktion: skiljedomsinstitut. Att det är i demokratisk ordning visas av att Sverige och alla andra utvecklade länder har skrivit under den FN-konvention som erkänner och reglerar internationell skiljedom. Det är alltså inte ”privata domstolar”, utan en internationell rättsordning.

ISDS hotar alltså inte demokratin mer än existensen av Högsta Förvaltningsdomstolen gör. En skillnad är förstås att det oftast handlar om internationella handels- och investeringsavtal. Men dessa är ingångna av stater (när det gäller ett framtida TTIP av EU och USA) vilka på demokratisk väg gått med på att ingå avtal med varandra. Detta kan leda till förvirring. Det är stater som ingår avtalen, men det är företag som kan stämma staterna. Det beror helt enkel på att det är företag och inte stater som exempelvis kan bli diskriminerade i en upphandling. Om ett svenskt företag blir diskriminerat i en amerikansk upphandling får företaget, inte svenska staten, begära skiljedom. På så sätt undviker man att rättsfallen blir politik. Men det förekommer i andra sammanhang att stater stämmer varandra genom skiljedomsförfarande. Här ett exempel där USA stämt Guatemala för landets brist på fackliga rättigheter.

En annan kritik mot ISDS är att utländska företag och investerare får tillgång till möjligheter att stämma som inte inhemska företag har. Men det är inte heller riktigt. Inhemska företag har — som Nordkalkfallet visar — tillgång till det nationella rättssystemet och har inget problem med språk, kultur eller juridisk kompetens. Det har således minst lika stora möjligheter som utländska företag. Det är ingen fördel att vara hänvisad till internationell skiljedom, men det är ofta bättre än att tvingas använda ett nationellt rättssystem där man drabbas av språkliga och kulturella barriärer och dessutom döms av domare som är lojala med det aktuella landets stat. Rättssystem är i verkligheten inte alltid så rationella och rättvisa som i teorin. Man kan tänka sig ett svenskt företag i en juryrättegång i Sydstaterna, eller ett amerikanskt företag som kommit i konflikt med rumänska staten och tvingas hantera den i rumänsk domstol.

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggennovember 19, 2015
Men din invändning är helt irrelevant. Frågan är ju om det är odemokratiskt att företaget kan gå till domstol? Svaret är nej. Det är helt förenligt med demokrati att de kan ifrågasätta offentliga beslut i domstol. Är företagets krav rimligt? Ja, det är ju vad domstolen skall avgöra. I ett demokratiskt samhälle kan företag eller människor gå till domstol av vilka skäl som helst och med vilka krav som helst. Men sen dömer domstolen efter lagen. Oavsett vad politikerna tycker. Om politikerna inte gillar domstolens beslut får de ändra lagen.
Magnus Nilsson, Frihandelsbloggennovember 19, 2015
Nordkalk AB är ett svenskt företag, men det ägs av en finsk koncern.
Carl Schlyternovember 11, 2015
Nej de har ej brytningstillstånd. Nej, det är helägt i Finland. Ja de har rätt till kompensation, värdet på investeringen av att köpa marken samt ett skäligt extratillägg för omaket att behöva ändra planerna. Vad de nya avtalen tydliggör är att ersättningen ska baserad på 25 års tänkt vinst av kalkbrottet. Det vill säga att istället för någon miljard är det tiotals miljarder. Så den "demokrati" du vill ha är att jag köper ett tomt som jag påstår ska användas till att bygga ut till ett kongresscentrum. Jag inleder en sådan process och då vill du att om staten under tiden gör naturreservat så ska jag få 100 mkr i kompensation för förlust av den tänkta vinsten, innan jag ens fått alla tillstånd istället för att få 1 miljon plus lite exproprieringsersättning? Dvs varje människa ska kunna köpa mark som planeras som naturvårdsområde, påstå att man har grandiosa utvecklingsplaner och sedan kräva miljardersättningar, innan ens alla tillstånd är givna, innan ens några markförändringar är gjorda?
Daniel Anderssonnovember 11, 2015
Nordkalk har aldrig fått något brytningstillstånd, endast tillåtlighet. Företaget är finskägt, och därmed kanske inte det bästa exemplet på ett inhemskt företag.
Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Guatemala City. Vackrast när det skymmer. Att vara fackligt aktiv är ingen tebjudning.

Handelsavtal och internationell skiljedom till stöd för fackliga rättigheter

Kritiker mot TTIP brukar skjuta in sig på att systemet med internationell skiljedom (ISDS) är ett verktyg enbart för företagen att driva sina intressen. Det är inte bara en förenkling utan helt fel -- nästan all kritik mot TTIP och ISDS visar sig vid nä...

Handelsavtal och internationell skiljedom till stöd för fackliga rättigheter

Kritiker mot TTIP brukar skjuta in sig på att systemet med internationell skiljedom (ISDS) är ett verktyg enbart för företagen att driva sina intressen. Men internationell skiljedom kan användas även för att används skiljedom för att driva på fackliga rättigheter.

Enligt tidningen Arbetsvärlden stämmer USA:s regering och facket Guatemala för landets usla arbetsförhållanden:

”2006 tecknades handelsavtalet CAFTA (Dominican Republic-Central America Free Trade Agreement), mellan USA och ett antal länder i Centralamerika. I det står inskrivet vissa krav om arbetsrätt, precis som i de flesta internationella handelsavtal. Sedan avtalet tecknades 2006 har dock Guatemala systematiskt brutit mot klausulerna om arbetsrätt, och USA drar nu därför landet inför rätta i en skiljedomstol.”

USA har som praxis att ha med arbetsrättsklausuler i sina internationella handels- och investeringsavtal. Syftet är att USA:s industri inte skall missgynnas på grund av att konkurrentländer har allt för dåliga löner av arbetsförhållanden.

Guatemala är ett av de länder som har absolut sämst villkor för facket. Fackligt aktiva kan få sparken och fackliga aktivister mördas, misshandlas eller kidnappas.

ILO har hittills varit maktlöst.  Organisationen har inte möjlighet att utdöma några kännbara straff mot länder som bryter mot dess konventioner.

Men om skiljedomstolen finner att Guatemala brutit mot CAFTA kan det innebära cirka 15 miljoner dollar i ekonomiska sanktioner: pengar som den guatemalanska regeringen får betala direkt till fackföreningsrörelsen, eller till reformer som syftar till att stärka arbetsrättsliga institutioner i landet.

Det handlar om ett särskilt skiljedomsinstitut för arbetsrätt där stater kan stämma varandra, men det viktiga är att USA och i det här fallet även facken kan stödja sig på innehållet i ett handelsavtal.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export