Håkan Jonsson

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt.  Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskoll...

EU:s påverkan större än EU

EU:s påverkan sträcker sig längre än till medlemsländerna. Även omvärlden påverkas på ett positivt sätt. 

Håkan Jonsson är partner på kommunikationsfirman Hallvarsson & Hallvarsson. Han har tidigare varit biträdande generaldirektör för Kommerskollegium och statssekreterare i Statsrådsberedningen under EU-minister Cecilia Malmström. Han har skrivit en intressant rapport för tankesmedjan Frivärld där huvudtanken är att EU förutom att påverka genom lagstiftning och förhandlingar, även har betydelse genom sin blotta storlek och ekonomiska ställning. Omvärlden anpassar sig frivilligt de standarder och system som råder inom EU. Antingen för att det underlättar samarbetet med EU eller för att de slipper uppfinna hjulet själva.

Ur stiftelsens ordförande Gunnar Hökmarks förord:

”Europeiska Unionen öppnar marknader. Genom gemensam lagstiftning ersätts nationella regler och lagar. Det är en förutsättning. Annars har vi bara nationella marknader
med dess begränsningar, där de nationella reglerna fungerar som gränsvakter.När EU öppnar marknader bygger det på två viktiga företeelser som hänger samman men som har olika funktioner.
Den ena är konkurrens och etableringsfrihet. Den andraär öppna gränser och lika behandling. Den första har inneburit att nationella monopol och dominanta aktörer
har fått ge efter för ny konkurrens och tvingats möta nyautmaningar. Den andra innebär att konkurrensen gäller över gränserna och är rättvis mot varje enskild aktör. Det gäller för både handel och för investeringar. Det ärsannolikt den största marknadsekonomiska reformationen vi har sett globalt. Därför har Europa många flygbolag, många telekomoperatörer, många bilföretag och många banker. Det är inte bara så att vi har många av dem när vi summerar olika länder utan även när vi i varje land räknar hur många aktörer som möter företag eller enskilda på
marknaden. Ericsson, SAS, Nokia, Volvo, Scania, Santander, Maersk, Telenor, Danske Bank, Schibsted, Carlsberg, HM, Zara, Zalando, IKEA, Valio och alla de tusen och
åter tusen företag som inte är på affärstidningarnas förstasidor men som är basen i vår ekonomi.

Utan gemensamma marknader skulle vi visserligen inte ha gemensamma regler men de som därmed hävdar att EU bidrar till mer reglering har fel. De förtränger nämligen att
varje gång vi lagstiftar ersätter EU:s regler 32 olika nationella regler. (EU28, EES3 samt Turkiet, som är medlemmar i tullunionen.) Alternativet till gemensamma regler och
lagar är nämligen nationella regler och lagar. Inte bara olika regler utan också på grund av mångfalden extremt komplicerade regelverk att tolka och förstå. Varje nationellt regelverk och lagstiftning skulle tjäna som hinder för handel och ekonomiskt utbyte, självklart inte oöverstigliga hinder men likväl hinder. Dessa är svårare för små företag än för stora,
mer komplicerade för nya företag än för gamla och leder alltid till behov av konsulter, rådgivare och agenter.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Håkan Jonsson (sittande längst fram till vänster) och Anna Stellinger. Foto: Frivärld.

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om -- att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats -- helt saknar realism. Bara de avta...

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om — att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats — helt saknar realism. Bara de avtal som försvinner genom ett utträde ur EU kommer att ta decennier att förhandla om.

Förra veckan höll tankesmedjan Frivärld ett frukostseminarium om Brexit.

Kommerskollegiums GD Anna Stellinger gjorde en diskussionsinledning och jämförde processen med att skilja vitan och gulan från varandra i en omelett.

Metaforen påminner om den som användes när Östeuropa befriades från kommunismen och planekonomier skulle omvandlas till marknadsekonomier. Då sade man att det var som att göra ett akvarium av en fisksoppa. Det låter omöjligt, men visade sig vara överraskande lätt i sina grunddrag. Sannolikt därför att de flesta före detta öststater hade varit demokratiska rättsstater med marknadsekonomi under någon del av sin historia. De övriga EU-länderna hade dessutom ofta vid något läge genomfört hela eller delar av processen under 1800- eller 1900-tal som varit en period av statsbildningar, krig, gränsförflyttningar och inte minst utvecklingen av EU som är konstitutionellt komplex.

En demokratisk grundlag med rättighetskatalog och minoritetsskydd kan med vissa modifieringar implementeras i vilket samhälle som helst, inklusive receptet för oberoende domstolar, centralbank, avtalsfrihet, polismakt, internationella avtal och liknande. I vissa fall visar det sig finnas samhällsstrukturer som gör att den demokratiska rättsstaten inte blir stabil, eller där det inte finns någon som helst erfarenhet av statliga institutioner. Någon administration har helt enkelt aldrig funnits och ingen har hört talas om ett kontrakt eller en lagfart. Då blir det förstås en lång process. Ett land som Japan däremot, kunde trots total brist på demokratisk erfarenhet närmast över dagen omvandlas till en fungerande demokratisk stat, eftersom det existerade en väl fungerande statlig administration med tjänstemän som styrde efter lagen. Dessa kunde helt enkelt ges en ny uppsättning lagar och instruktioner som de började följa.

Men oavsett förhållanden som råder är det inte svårt att få grunden för en demokratisk rättsstat på plats. Det finns en checklista och det finns erfarenhet. Och det finns ett tydligt mål. Vi vet hur en demokratiska rättsstat med marknadsekonomi är när den fungerar.

Brexit är flera resor värre.

Det har aldrig tidigare funnits något EU. Det har aldrig tidigare skett att ett land velat lämna EU. Det finns alltså ingen process beskriven om hur artikel 50 skall implementeras eller någon tidigare erfarenhet av hur det kan gå till. Lägg därtill det faktum att folkomröstningen inte tog ställning till vilken sorts Brexit man röstade om. Man vet alltså inte vad Brexit egentligen innebär, vilka mål som finns eller hur man skall hantera målkonflikter. Brexit är förmodligen en av världens hittills största fredliga förändringar i termer av institutioner, regelverk, folkmängd, handels- och penningströmmar och BNP.

Storbritannien är en fullvärdig medlem av EU och därmed del av både tullområdet, inre marknaden, säkerhetszonen, tullunionen med Turkiet och EFTA. Det handlar om tusental sidor avtalstext som reglerar handel och andra relationer.

Till detta kommer att Storbritannien har del av cirka 40 frihandelsavtal genom EU. Dessa försvinner också. Med andra ord är brexitanhängarnas tal om att snabbt kompensera för EU-utträdet genom separata frihandelsavtal ytterligt ihåligt. Man börjar med ett dra på sig ett minus på 40 avtal. Bara avtalet med Kanada, CETA, är på 1700 sidor. Alla är inte lika omfattande, men en gissning är att det handlar om kanske 30 000 sidor avtalstext.

Ett frihandelsavtal tar mellan fem och tio år att få fram. Även om man kopiera stora delar av texten mellan avtalen skall ändå alla detaljer förhandlas och fastslås med varje enskilt land. För att göra saken ännu värre är handelsförhandlingar (naturligtvis) en mycket specialiserad yrkeskunskap. Storbritannien har helt enkelt inte särskilt många som kan yrket. EU har ju stått för handelspolitiken och skött alla förhandlingar. Självklart har det varit britter inblandade i de processerna, och man kan köpa in kompetens från andra länder, men att man skulle kunna driva ett stort antal frihandelsförhandlingar parallellt är helt otänkbart. Det skall ju genomföras en politisk process också och brittiska regeringen och parlamentet har gissningsvis lite annat att göra än att hantera frihandelsavtal.

Ett tankeexperiment. Britterna kan jobba med fyra avtal åt gången, vart och ett tar fem år. Då tar det 50 år bara för att få till de avtal man tappar på att lämna EU. Nu skall det sägas att britterna inte är några dumskallar, de hittar kanske smarta metoder som medger högre tempo. Men även om de blir 100 procent kvickare är ”underskottet” inte avbetat förrän kring år 2045.

Sen skall man då ta itu med alla nya avtal som var ett av skälen för Brexit. I sanningens namn kanske alla 40 avtal som man tappar med EU-utträdet inte är meningsfulla att ersätta. De är tecknade med småländer utan BNP som britterna inte har någon handel med. Men ändå.

Lösningen på det problemet är ensidig frihandel från britternas sida och en förhoppnings om att andra länder skall belöna detta med motsvarande åtgärder. En modell vore att inte införa några tullar mot EU och successivt ta bort tullarna mot resten av världen. Alternativt höja tullarna mot EU till samma nivå som mot resten av världen och sen sakta sänka hela paketet av tullar mot noll.

Har detta har någon realism?

Förmodligen inte. De politiska komplikationerna är närmast oändliga. Handel i dag är inte bara varor, det är även tjänster, dataströmmar, investeringar, tillgång till offentliga kontrakt, investerarskydd. Att opinionen skulle gå med på att Storbritannien tack vare Brexit bara skulle öppna sina marknader mot resten av världen är ren science fiction.

Med på Frivärldseminariet var även Håkan Jonsson, tidigare statssekreterare på UD. Han menade att ett inte helt osannolikt alternativ som brittiska politiker talar om är att EU ger britterna allt längre tidsfrister så att utträdet i praktiken aldrig blir av. Att piska upp en ny opinion för ett utträde blir till sist som att få eld i gamla suran vedträn som brunnit ett litet tag och slocknat.  De gamla Brexitkrigarna försvinner i glömska och ingen aktiv politiker med självbevarelsedrift vågar ta i frågan.

Just nu är det inte en orimlig tanke. Talmannen i det brittiska parlamentet John Bercow har nekat en ytterligare omröstning om utträdesavtalet om det inte förändras väsentligt. Britterna tvingas därför förmodligen delta i EU-parlamentsvalet, något som säkerligen ingen hade väntat sig och som alltmer ger utträdet ett löjets skimmer.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export