Hans Rothenberg

Kampen mot kapitalet och globalisering. Då Attac. Sen anti-TTIP. I morgon något annat.

Gästbloggare Hans Rothenberg (m): Vänsterns skrämselpropaganda bär ansvaret för handelskriget

Vi hoppades på ett frihandelsavtal med USA som skulle kunna sänka tullar, harmonisera standarder, eliminera kvoter och öppna upp för ömsesidiga investeringar. TTIP var tänkt att skapa alla dessa möjligheter. Istället fick vi ett handelskrig - om stål...

Gästbloggare Hans Rothenberg (m): Vänsterns skrämselpropaganda bär ansvaret för handelskriget

Hans Rothenberg (m)

Vi hoppades på ett frihandelsavtal med USA som skulle kunna sänka tullar, harmonisera standarder, eliminera kvoter och öppna upp för ömsesidiga investeringar. TTIP var tänkt att skapa alla dessa möjligheter. Istället fick vi ett handelskrig – om stål. Redan 2002 försökte sig president Bush på ståltullar mot EU. Det gick sisådär kan vi väl säga. Efter cirka ett och ett halvt år försvann tullarna efter att ha kostat tvåhundra tusen amerikanska arbetstillfällen. Jobb som gick förlorade på grund av trångsynt och kortsiktig protektionism. USA är en av Sveriges viktigaste handelspartners och bara under 2016 investerades 27 miljarder dollar i Sverige och den svenska exporten till USA ligger på 75 miljarder kronor årligen. USA är viktigt för Sverige.

Det europeiska projektet EG, som sedermera blev EU, tog sin början i att kontrollera produktionen av kol och stål. Dessa båda komponenterna är grundstommen för all tillverkning av vapen. Efter sekler av förödande krig i Europa behövdes ett rejält brottartag som i en ny och fast form skulle rycka undan förutsättningarna för framtida militära konflikter i Europa. Svaret blev den europeiska kol- och stålgemenskapen – en samarbetsorganisation mellan ursprungligen sex västeuropeiska länder. Det stål som tidigare varit krigets förutsättning skulle nu bli grunden för en bestående fred i Europa. Samma stål som nu spelar huvudrollen i ett handelskrig mellan världens två största ekonomier.

Inför slutfasen av president Obamas sista ämbetstid gjorde såväl EU som USA stora ansträngningar att försöka hinna slutföra förhandlingarna av frihandelsavtalet TTIP. Men det var inte helt problemfritt på någondera sidan. Vid horisonten såg man risken att en protektionistisk president skulle komma att styra USA. En profetia som visade sig bli sann.

På den europeiska kontinenten var hindren av en helt annan karaktär. Den samlade europeiska vänstern, väl påhejade av doktrinära gröna krafter, såg allt annat än möjligheter i att handeln skulle öppna upp sig utmed Nordatlantens båda kuster. Det mesta kring TTIP som gick att svartmåla beströks av vänstern med yvigt breda penseldrag. Skrämseltaktiken plockades fram där företag som stämmer stater, djurskydd som tillintetgörs och antibiotikaspäckat kött var några dramaturgiskt välarrangerade hotbilder som målades upp. Allt det goda som handel och marknadsekonomi byggt västvärldens välfärd med skulle svartmålas och tillintetgöras. Vänstertaktiken lyckades när frihandelsavtalet aldrig kunde skrivas under i tid.

När det nu är dags för Sverige att sanktionera CETA-avtalet mellan Kanada och EU ylar återigen de vänstergröna krafterna om all världens fasor som ska drabba oss ifall avtalet träder ikraft. Återigen målar man upp att det för mindre företag så nödvändiga investeringsskyddet skulle vara ett hot mot demokratin och antibiotikakortet ligger alltid redo att plockas fram. Det enda vänsterkrafterna inte bryr sig om är att ta ansvar för konsekvenserna av sin skrämselpropaganda. För konsekvenserna drabbar i slutändan vanliga medborgare i alla berörda länder.

Skrämselpropagandan mot TTIP lyckades inte fullt ut övertyga Europas folk, men gjorde väl så stor skada. Tempot i förhandlingarna mellan EU och USA drog ut på tiden allt eftersom nya påstådda hotbilder skulle utredas. Till slut rann tiden ut och in i Vita Huset flyttade en protektionist som verkligen inte gillar frihandel. En protektionist som nu är i full kraft att driva ett handelskrig mellan de parter som, om allt hade gått väl, skulle ha slutit det frihandelsavtal som givit 900 miljoner människor ökad handel, lägre priser och fler jobb. Det hade även resten av världen mått bra av men istället fick världen istället ett handelskrig som hade kunnat undvikas. Ansvaret för det vilar tungt på vänsterns och de grönas axlar.

 

Hans Rothenberg

Riksdagsledamot (M)

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Hans Rothenberg (m)

Gästbloggare Hans Rothenberg: Granskningsnämnden går i frihandelsmotståndarnas ledband

I våras anmälde jag SVT-programmet ’Frihandelns pris’ till Granskningsnämnden. Programmet handlade om frihandelsavtalet mellan EU och USA (TTIP). Som bekant pågår förhandlingarna fortfarande och har uppmärksammats ytterligare i samband med kontrovers...

Gästbloggare Hans Rothenberg: Granskningsnämnden går i frihandelsmotståndarnas ledband

I våras anmälde jag SVT-programmet ’Frihandelns pris’ till Granskningsnämnden. Programmet handlade om frihandelsavtalet mellan EU och USA (TTIP). Som bekant pågår förhandlingarna fortfarande och har uppmärksammats ytterligare i samband med kontroverserna kring det andra frihandelsavtalet mellan EU och Kanada (CETA). Den massiva propagandan från Europas vänsterkanter har satt sina spår i opinionen. Därför är det särskilt viktigt att oberoende public servicekanaler tar sig an uppgiften att ge en neutral och balanserad syn på detta kontroversiella ämne. Framför allt att man också låter alla åsikter i ämnet komma till tals under likvärdiga former.

’Frihandelns pris’ visade istället en ensidigt kritisk vinkling kring den kontroversiella tvistelösningsmekanismen ISDS. Samtidigt gavs inte någon person utrymme att förklara, och än mindre argumentera för, en annan uppfattning om ISDS än den kritiska hållning som programmet bygger kring. I slutet av programmet (44:e minuten) säger speakerrösten: >”ISDS har visat sig vara en Pandoras ask med oanade följdverkningar”. Ett uttalande som förstärkte de kritiska röster som kommit till tals tidigare under programmet.

Dokument Utifrån-redaktionen hade dessförinnan inte sänt något program om frihandelsavtalet mellan EU och USA där en annan vinkling presenteras. Ingen information angavs heller i anslutning till programmet om avsikten fanns att ta upp ämnet i kommande program. Mig veterligen har så heller inte gjorts. Därmed har endast en parts version av synen på ISDS dominerat och ensidigt behandlats. Med detta uppenbara menade jag att SVT brast i saklighet då i sammanhanget betydelsefulla ståndpunkter och uppgifter utelämnats. Programmets speaker balanserade inte inläggen, snarare tvärtom då han genom sina kommentarer förstärkte dess legitimitet. Ett ställningstagande gott som något i denna kontroversiella fråga.

Efter sex månaders behandling lät så Granskningsnämnden meddela sitt ställningstagande. Inte oväntat frias ’Frihandelns Pris’ från anmälan om opartiskhet. Man konstaterar att >”… utgångspunkten för programmet – att kritiskt granska tvistlösningsmekanismen ISDS i frihandelsavtal – tydligt framgick.”. >”Nämnden konstaterar vidare att en investeringsrådgivare som förespråkade mekanismen ISDS medverkade i programmet och kommenterade den kritik som riktats mot mekanismen ISDS. Nämnden anser inte att programmet innebar ett ställningstagande mot handelsavtalet TTIP. Programmet strider enligt nämndens mening inte mot kravet på opartiskhet.”.

Således räcker det för Granskningsnämndens krav på opartiskhet att en person medverkar i en kort minut för att det skall balansera den i övrigt femtio minuter långa propagandan mot frihandelsavtalet. Om ett så flagrant vinklat program som ’Frihandelns pris’ kan passera godkänt igenom detta filter hyser jag föga hopp att objektiviteten behöver vara SVT’s signum framöver i frihandelsdebatten. Att Granskningsnämnden går i frihandelsmotståndarnas ledband är illa för frihandeln, den mediala objektiviteten och framför allt – de svenska mediekonsumenterna.
Hans Rothenberg
Riksdagsledamot (M)

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Hans Rothenberg (m)

Gästbloggare Hans Rothenberg: Regeringen måste stå bakom skiljedom i TTIP-förhandlingarna

Sveriges regering måste stå bakom det traditionella skiljedomsförfarandet i TTIP-förhandlingarna. Det finns ingen anledning att ersätta ett väl beprövat internationellt rättssystem baserat på FN-konventioner med en helt ny domstol skriver veckans gästblog...

Gästbloggare Hans Rothenberg: Regeringen måste stå bakom skiljedom i TTIP-förhandlingarna

Sveriges regering måste stå bakom det traditionella skiljedomsförfarandet i TTIP-förhandlingarna. Det finns ingen anledning att ersätta ett väl beprövat internationellt rättssystem baserat på FN-konventioner med en helt ny domstol skriver veckans gästbloggare moderate riksdagsledamoten Hans Rothenberg.

Frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, kommer att skapa världens största regionala frihandelsområde. Både EU:s och USA:s företag och konsumenter kan dra fördel av en hittills outnyttjad potential med långtgående möjligheter.

Då Sverige är den största utländska investeraren i USA per capita har vårt land ett offensivt intresse i TTIP-förhandlingarna och inte minst i att säkerställa ett system för rationell hantering av investeringstvister. Denna fråga är av stor betydelse, och det är viktigt att Sverige är pådrivande i att prägla EU:s position under TTIP-förhandlingarna. Det är angeläget att såväl enskilda stater som investerande företag ska känna trygghet i relationen med varandra. En väl fungerande mekanism för att lösa tvister är därför av ömsesidigt intresse och till nytta för att investeringar över nationsgränserna ska fungera.

Tvistelösningsmekanismen ISDS mellan stater och investerande företag är ett av handelsavtalets grundfundament och är till för situationer då en investerare anser sig ha blivit diskriminerad eller på annat sätt oskäligt behandlad av en stat.

Vanligast är att skiljedom används för att lösa tvisten eftersom det erbjuder en neutral arena jämfört med om den skulle hanteras i det aktuella landets domstolsväsen. Ropen från frihandelns motståndare har sedan länge riktat sin udd mot denna del av förhandlingen där skrämselpropagandan går armkrok med vanföreställningar om att multinationella företag ska kunna underminera nationalstaters lagstiftning genom att driva process mot enskilda länder. ISDS är ett självklart och nödvändigt skydd för båda parter och historien vittnar – tvärsemot motståndarnas farhågor – om att domsluten fallit ut med jämn fördelning i de hundratals frihandelsavtal som under decennier tecknats världen över.

Den tvistelösningsmekanism som gäller idag fungerar väl och har inte ifrågasatts av någon innan förhandlingarna om TTIP inleddes. Trots att denna modell kan förfinas ytterligare driver nu EU-kommissionen linjen att ISDS ska ersättas av ett nytt domstolssystem för investeringstvister inom ramen för TTIP. Problemet med det nya förslaget är att det blir både dyrare och krångligare för svenska företag att kunna skydda sina investeringar när ett helt nytt system ska sjösättas och implementeras. Den absolut övervägande majoriteten av kostnaderna i skiljeförfarandet kommer i dag från ombuden. Att i det läget införa en extra instans innebär de facto högre kostnader eftersom man regelmässigt måste ha ombud under en längre tid. Om regeringen prioriterar är att begränsa kostnaderna för små och medelstora företag vore detta ett steg i fel riktning.

Problemet med förslaget till ny domstol är att det dels redan finns ett fungerande system samt att detta har moderniserats avsevärt under de senaste åren. Transparensen inom ISDS har i hög grad också förbättrats och systemet är redan kostnadseffektivt och flexibelt i motsats till det som EU-kommissionen nu för fram, som riskerar att få motsatt effekt. USA har dessutom avfärdat detta förslag med stor tydlighet.

Regeringen med närings-och innovationsminister Mikael Damberg i spetsen svävar fortsatt på målet kring TTIP och investeringstvister. Det verkar vara viktigare att vara på god fot med EU-kommissionen än att driva på för en tvistelösning som fungerar väl och som dessutom är möjlig att komma överens med USA om. Om EU skulle få igenom denna modell riskerar priset att bli högt. Sannolikt i form av minskat tillträde för svenska och europeiska företag till USA:s gigantiska upphandlingsmarknad. Här borde Sveriges röst i form av handelsminister Mikael Damberg vara tydlig. Inte förnöjsamt undfallande.

Hans Rothenberg (M)
Riksdagsledamot
Näringsutskottet

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export