Janerik Larsson

Frihandel i media vecka 16

2018-04-19 BBC rapporterar om Storbritanniens framtida förhandlingar om handelsvillkor med WTO: "Sitting grandly on the banks of Switzerland's Lake Geneva is the headquarters of the World Trade Organization (WTO), a free trade factory. Here the world's ...

Frihandel i media vecka 16

2018-04-19

BBC rapporterar om Storbritanniens framtida förhandlingar om handelsvillkor med WTO:

”Sitting grandly on the banks of Switzerland’s Lake Geneva is the headquarters of the World Trade Organization (WTO), a free trade factory.

Here the world’s nations meet to hammer out trade deals and reduce tariffs – taxes charged on imported goods.

But the system, which has been working in various guises since the 1940s, is under threat from two sides.

The USA has announced tariffs on imports of foreign steel and aluminium on the grounds of national security, and it is refusing to appoint new members to the WTO’s appellate body that settles disputes.

These developments come as the WTO is of increasing importance to the UK. At the moment it is represented by the EU, but after Brexit the UK will negotiate on its own account. This should give the UK the ability to negotiate deals more specifically designed to suit it.

The downside is that the UK will no longer belong to the biggest single trading economy in the world – the EU.

Brexit consequences
The first job of the newly increased UK team at the WTO will be to negotiate a ”schedule”, an extensive list of goods, and the tariffs to be paid on them; ranging from avocados to zips.

The UK assumed it could just inherit the EU’s schedule. The trouble is that this requires the consent of other countries, and some of them have said no.

Take New Zealand, for instance. At the moment it can sell 228,000 tonnes of lamb and mutton to the EU every year, with no tariffs. The UK and the EU decided to split that quota between them, but New Zealand objected.

David Walker, is New Zealand’s ambassador to the WTO: ”Yes, we and a range of other WTO members made clear that a simple quota split like that is not acceptable to us.”

The reason is simple. At the moment New Zealand can sell that lamb anywhere in the EU, so it loses flexibility if it has to sell some in the UK and the rest of the EU.”

2018-04-19 

Business Times om att förhandlingarna att skapa ett frihandelsavtal mellan EU och Singapore är i sitt slutskede:

”IN the first step towards signing and concluding the European Union-Singapore Free Trade Agreement (EUSFTA), the European Commission has presented the outcome of the negotiations to the European Council.

The initialled agreement now needs to be approved by the Council of Ministers and ratified by the European Parliament.

The aim is for the EUSFTA to come into force before the European Commission’s mandate ends in 2019, said the EU delegation to Singapore in a statement on Thursday.

European Union Ambassador to Singapore Barbara Plinkert said that as the first deal between the EU and a South-east Asian economy, the EUSFTA is a stepping stone towards greater engagement between the regions, she added.Over 10,000 EU companies have a presence in Singapore, with Singapore also being the top South-east Asian destination for European investments.

Negotiations for the EUSFTA began in 2009 and concluded in 2014. Besides liberalising tariffs, reducing non-tariff trade barriers and promoting services and investment, the EUSFTA will also give improved access to government procurement opportunities.”

2018-04-18

”Trumps dröm, en mardröm för världsekonomin” är rubriken på Janerik Larssons artikel i SvD.

”Jag är verkligen inte ensam om att sedan Donald Trump på allvar under den republikanska primärvalskampen 2016 dök upp som en potentiell GOP-kandidat varna för att han som president skulle kunna skapa stora problem för världshandeln.

Hans merkantilistiska och protektionistiska agenda är väl känd sedan decennier.

Härom dagen signalerade han i ett möte med republikaner från de amerikanska jordbruksstaterna att han skulle ta upp frågan igen om inte USA borde gå med i det asiatiska TPP-avtal som han lämnat som en av sina första åtgärder som president.

Trump är omgiven av några starka frihandelsmotståndare som inte insett ens TPP-avtalets viktiga geopolitiska fördelar.

Nu har dessa rådgivare återfört Trump till sin gamla agenda och i en tweet passade han också på att än en gång också attackera WTO – en skapelse som amerikanska presidenter sedan 60-talet varit avgörande för att forma i deras strävan efter ett välstånds- och fredsskapande globalt frihandelsarrangemang.

(—)

Trumps dröm om bilaterala handelsavtal kommer att leda till stora problem för världsekonomin.”

Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 18

2017-05-04 Trumps handels- och visa-politik drabbar kanske inte EU än så länge, men andra länder påverkas desto mer. Indiska The Hindu skriver om den indiska IT-jätten Infosys beslut att anställa i USA istället för i Indien: "Infosys’s decision to hire 10,...

Frihandel i media vecka 18

2017-05-04

Trumps handels- och visa-politik drabbar kanske inte EU än så länge, men andra länder påverkas desto mer. Indiska The Hindu skriver om den indiska IT-jätten Infosys beslut att anställa i USA istället för i Indien:

”Infosys’s decision to hire 10,000 local workers in the U.S. has caused concerns over the impact of President Donald Trump’s restrictive visa policy for skilled workers. Explaining the move, Infosys CEO Vishal Sikka said it is purely a business decision focussed on building the company’s capabilities in fields such as artificial intelligence and cloud computing. Indian IT companies have been under pressure to adapt nimbly to the restrictive visa regimes being put in place not just in the U.S. but also in key markets such as the U.K. and Australia. As a matter of fact, these companies had been gearing up to become visa-independent even before Mr. Trump’s rise to power. In 2015-16, for instance, Infosys hired 2,144 people in the Americas, increasing its workforce in the region by over a quarter. In 2016, Tata Consultancy Services, another IT giant, made only about 4,000 U.S. visa applications, compared to about 14,000 a year before. The trend is likely to only strengthen. 

(—)

Yet, while individual companies adapt to the new political economy in the West, it does not diminish New Delhi’s responsibility to make a case for more open immigration policies for India’s skilled workers. The economic rationale behind the free movement of labour is that it promotes economic efficiency. This, as economists from David Ricardo to Jagdish Bhagwati have pointed out, increases the size of global economic output despite the costs. It is obvious that the tightening of immigration is likely to have a net negative effect on the global economy. Also, investment in advanced technologies itself, such as by Infosys, could be a measure to deal with high labour costs in the U.S. Artificial intelligence has already helped IT companies cut labour costs. In any case, job losses owing to automation are likely to accelerate, which is of course not an issue that affects the IT sector alone. While putting forward the argument that they create thousands of American jobs makes business sense for companies such as Infosys in their most critical market, it runs the risk of bolstering the narrative against the free movement of labour across borders. Sadly, since the benefits of globalisation are diffused among billions of people while its costs are concentrated on a smaller but organised group, such adjustments often end up validating populist, protectionist policies.”

 

2017-05-03

Janerik Larsson skriver i SvD om hotet mot internationella rättsordningen som är en av hörnstenarna i fungerande handelsrelationer mellan länder:

”ISDS (Investor-state dispute settlement) är en tvistlösningsmekanism inom internationell rätt som ger investerare (företag) rätt till rättsliga processer gentemot regeringar. I ISDS-systemet har Stockholms handleskammares skiljedomsinstitut spelat en viktig roll.

För internationella investeringar är detta en viktig och betydelsefull ordning.

Utan en grundläggande, principbunden ordning för frihandeln kommer den i längden att skadas.

EUs domstol European Court of Justice är tillsammans med världshandelsorganisationen WTOs tvistelösningssystem nu utsatt för hårt tryck från stora ekonomier som USA och Storbritannien. För svenska företag är detta ett sannolikt allt större problem och ett uttryck för den växande protektionismen. Då kan stora och starka ekonomier diskriminera företag från små ekonomier.”

 

2017-04-29

Mer SvD.  Andreas Cervenka skriver om tio faktorer i världsekonomin varav den ökande internationella handeln är en:

”Efter finanskrisen föll handelsvolymerna kraftigt och har sedan växt i betydligt långsammare takt än i början på 2000-talet. 2016 blev faktiskt det trögaste året sedan 2001, enligt världshandelsorganisationen WTO.

Nu verkar det ha vänt. WTO spår en ökning under 2017 på mellan 1,8 till 3,6 procent. Orsaken till det stora spannet stavas politiskt osäkerhet. Frihandeln är under attack, inte minst från Donald Trump vars protektionistiska retorik håller världsmarknaderna på helspänn.”

 

2017-04-28

Frida Wallnor i DI skriver om Trumps första hundra dagar och frihandeln:

”När det gäller den aggressiva handelspolitiska linje som präglade valkampanjen återspeglas den inte i Vita husets agerande i lika hög grad som befarats. Man lämnade visserligen TPP-avtalet med Stillahavsländerna, men risken för ett handelskrig med Kina tycks ha minskat sedan toppmötet med Xi Jinping.

Veckans rykte om att Trump skulle ta landet ur Nafta-avtalet med Mexiko och Kanada visade sig också vara nonsens. Eller kanske snarare ett planterat rykte i syfte att stärka USA:s position i kommande omförhandling.

Men till skillnad från i Washington har det skett framsteg på handelsområdet i Europa. Det är som om Trumps protektionistiska retorik har ökat EU:s attraktionskraft som handelspartner. Japan, Mexiko, de sydostasiatiska Asean-länderna och sydamerikanska Mercosur har alla visat ett förnyat intresse för att antingen inleda eller snabba på pågående frihandelsförhandlingar. För EU kunde detta inte komma mer lägligt.

Men även Trump har visat intresse för att närma sig EU. Eller närma sig Tyskland, rättare sagt. Under Angela Merkels besök i Vita huset ska Trump enligt tyska källor upprepade gånger ha föreslagit ett handelsavtal mellan USA och Tyskland. Merkel ska ha tvingats repetera sitt svar om att enskilda EU-länder inte kan ingå externa handelsavtal – att han i så fall måste vända sig till EU som helhet.

Det kommer inte som någon överraskning att Trump är så dåligt insatt i EU:s funktionssätt. Med en handelsminister som betraktar handelsavtal som en möjlighet att samla ”quick wins” är det inte konstigt att hans chef är dåligt underrättad.

(—)

Men EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström kommer inte att krypa för den amerikanska administrationen. Under sitt möte med handelsministern i Washington i måndags konstaterande hon endast att det fortsatt finns potential för det tidigare så avskrivna TTIP-avtalet och att båda sidor behöver tid för att omgruppera.

Storbritanniens regering är antagligen ännu mindre imponerad av Ross handelsutspel. Britterna är alltså inte först i kön längre. EU ges företräde. Förhoppningsvis leder denna insikt till en mer ödmjuk inställning i kommande brexit-förhandlingar.

Finns det hopp för att gå i mål med TTIP i framtiden vore det en intressant tanke att involvera Storbritannien, som en tredje part. Det borde ligga i allas intresse.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Så kallat "hopp".

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli ...

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli klar under 2016. Ett mål som är — som man säger — högt ställt.

Det finns en berättigad fråga om meningen med det hela. Är inte TTIP-processen död i och med att Storbritanniens lämnar EU och det faktum att CETA kommer att anses som ett blandat avtal, det vill säga att det påverkar nationella förhållanden och därför skall godkännas av alla nationella parlament och även en del regionala parlament. Totalt sett kan det handla om en bra bit över 30 organ som alla måste säga ja. Risken är överhängande att helt andra frågor utan relation till avtalet kommer ett påverka besluten. Rumänien har redan hotat att rösta nej om inte Kanada tar bort kravet på visum för rumänska medborgare — ett agerande som har karaktären av utpressning snarare än förhandling. Frankrikes premiärminister har gjort ett utspel med stålblanka ultimatum mot TTIP.

Många CETA och TTIP-kritiker utropar lyckligt att ”nu är avtalen döda”.

Och även anhängare till avtalen som SvD:s Janerik Larsson är djupt pessimistiska på — får man tyvärr säga — goda grunder.

Så varför fortsätter TTIP-förhandlingarna?

Ja, ett viktigt skäl är att kommissionen och förhandlarna inte har fått instruktioner om att göra något annat än att fortsätta förhandla. Man kan säga mycket om EU, men det är trots allt en organisation som i viss utsträckning styrs av formella beslut. Inget land eller någon i EU-parlamentet har formellt begärt att det skall fattas ett beslut om förhandlingarna skall avslutas, än mindre har ett sådant beslut fattats. Det vill säga kritiken och hoten följs inte upp av någon handling. Ett talesätt i vilda västern säger att om man drar revolvern måste den avfyras innan den stoppas tillbaka. Undvik tomma hot. Men i EU-sammanhang är det snarast regel att olika aktörer drar fram puffran, viftar lite med den och stoppar tillbaka den igen, medan omgivningen gör sitt bästa för att låtsas som om ingenting egentligen har hänt (vilket det inte heller har).

Dessutom har kommissionen hittat en väg framåt när det gäller CETA. Avtalet börjar implementeras redan i höst och kommer således att gälla preliminärt under tiden det ratificeras av de olika medlemsländerna. Det betyder att frågan avdramatiseras samtidigt som det uppstår grupper av medborgare som har nytta av avtalet. Risken är inte över — Holländarna exempelvis kommer säkert att ha en folkomröstning — men chanserna är i vilket fall större att CETA till sist blir verklighet.

En liknande process är trolig med TTIP och förhandlingarna rullar på med gott tempo.

Så ryktet om att TTIP är dött är kraftigt överdrivet.

Men samtidigt är EU inne i ett viktigt psykologiskt uppvaknande. Ytterst få EU-medborgare verkar lyckliga över att Storbritannien lämnar. Etablissemanget utmanades av lämna-sidan och många tittade roat på. Men betydligt färre verkar särskilt roade över resultatet. Boris Johnson som var både populisterna och de mer reflekterade konservativas favorit utplånades. Nigel Farage smet ut genom bakdörren. Britternas premiärminister är från och med idag av en person ytterst få hört talas om och som varken har någon betydande karisma eller särskilt entusiasmerande rykte som politiker.

Segerfesten uteblev.

Brexit torde ha en ganska avkylande effekt på stora delar av den EU-skeptiska opinionen.  Man fick vad man ville ha, och det var plötsligt inte så roligt. Att Juncker och andra politiska ledare i EU beter sig direkt ovärdigt och barnsligt har knappast nått en bredare allmänhet.

I Sverige ser vi en tydlig ökning av stödet för EU som ett resultat av brexit.

Kanske stärker det möjligheterna för EU:s ledning att få igenom sådant som har tydlig bäring mot öppenhet, utveckling och globalisering.

Och nesan det innebär för Junker, kommissionen och EU:s regeringschefer att efter åratal av förhandlingar inte kunna leverera skall inte underskattas. Vem vill tala med EU när dess ledare inte ens kan få igenom ett handelsavtal?

Utsikterna är med andra ord inte så dåliga som man kan tro just nu.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuli 19, 2016
Hmm. Du har nog missförstått en del. Varken CETA eller TTIP innebär att EU-länderna får in nya eller andra typer av produkter från Kanada och USA. EU handlar redan med USA och Kanada sen ett par hundra år. Det fåtal amerikanska och kanadensiska varor som är förbjudna i EU kommer att fortsätta vara förbjudna även under CETA/TTIP-avtalen.
Anna Wigervalljuli 15, 2016
Jag tycker inte om varken CETA eller TTIP. Avtalen är inte till för konsumenterna utan ett gynnande av i första hand storföretagare. EU är ju grundat för storföretagens bästa som också styrt EU:s regelverk till stor del. Vi konsumenter vill inte ha undermåliga produkter som i konkurrensens namn ska tvinga oss att ideligen köpa ny "skit". Vi behöver inga komprometterande handelsavtal - vad vi behöver är funktionsdugliga och kvalitetsmärkta varor.
Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Janerik Larsson: Obama är ingen Clinton — får allmänintresset vika för särintressena?

Det är en välkänd men inte alltid beaktad sanning att allmänintresset ofta får vika för ett särintresse. Det råder ingen tvekan om frihandelns enorma betydelse för välståndsutvecklingen i världen, men trots det finns det ständigt starka särintressen som av olika ...

Janerik Larsson: Obama är ingen Clinton — får allmänintresset vika för särintressena?

Det är en välkänd men inte alltid beaktad sanning att allmänintresset ofta får vika för ett särintresse.

Det råder ingen tvekan om frihandelns enorma betydelse för välståndsutvecklingen i världen, men trots det finns det ständigt starka särintressen som av olika skäl motsätter sig en fortsatt utveckling av frihandelssystemet.

William Galston, en framstående amerikansk politisk analytiker och kommentator, skrev nyligen i Wall Street Journal om hur Bill Clinton arbetade för att genomföra NAFTA-avtalet, det nordamerikanska frihandelsavtal som president George H W Bush förhandlat fram.
Clintons rådgivare såg goda politiska skäl för att den blivande presidenten skulle gå emot NAFTA. Men Clinton sa nej. Jag är inte en isolationlist, jag är inte en protektionist sa han.
Starka röster inom det demokratiska partiet ville säga nej till NAFTA. Men som president kämpade Clinton för NAFTA och vann omröstningen i representanthuset med 234 röster mot 200. 156 demokrater röstade emot, 102 röstade för avtalet.

Galston konstaterade att nu står president Barack Obama inför en motsvarande situation: a moment of truth. Administrationen förhandlar nu om två stora, för världsekonomin mycket betydelsefulla handelsavtal:

Dels Trans-Pacific Partnership (TPP) med 12 länder i Asien (sammantaget ca 40 % av världshandeln)

Dels Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) med EU.

För Obama är detta en rejäl kursändring. Som presidentkandidat var han ingalunda en Clinton utan sa t ex i ett tal till Texas Fair Trade Coalition at han aldrig stödde NAFTA. ”Fair trade” är för övrigt den mycket vilseledande term bakom vilken det alltid döljer sig protektionister och frihandelsmotståndare.

Hur det nu blir med Obamas båda frihandelsöverenskommelser är närmast omöjligt att förutsäga. Det amerikanska mellanårsvalet i november är sannolikt en tidpunkt innan något avgörande inte är att vänta.

The Economist skrev nyligen i en kommentar att TTIP och TPP sammantaget skulle öka världens årliga BNP med 600 miljarder dollar – en tredjedel av det skulle komma i USA. Det är särskilt viktigt att konstatera att frihandelsavtalen nu siktar på att öppna upp för tjänstehandel.

Economist påminde om att Obama i sitt berömda tal i Berlin 2008 sa: ”America cannot turn inward”. Economist påpekade med vass ironi att Obama 2014 nu svarar med det som var hans paroll i valkampen 2008: ”Yes we can.”

Mycket handlar nu om hur USA som världens ekonomiska stormakt hanterar sina särintressen.

Särintressenas makt är alltid stor, Obama är inte Clinton så utgången får anses vara oviss.
USAs oförmåa att hantera sitt globala intresse vore i sanning en tragedi. Men allt hopp är ännu inte ute även om jag vid besök i Washington DC nyligen inte fann så många optimistiska röster.

Janerik Larsson

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export