Johan Norberg

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23 DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag: "– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drab...

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23

DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag:

”– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drabbas. Det handlar om frågor som personrörlighet, fri etablering och rörlighet av tjänster. Allt detta är byggstenar i modern handel, säger Anna Stellinger, generaldirektör på Kommerskollegium.

Hon tar lastbilar som exempel. De går inte att leverera om inte också handel med tjänster och dataöverföring fungerar, enligt Anna Stellinger.

Några sektorer identifieras ändå i rapporten som extra känsliga för Storbritanniens utträde ur EU. En är motorfordonsbranschen som till stor del är beroende av de av tekniska regler som råder inom EU. Utan ett tydligt regelverk kommer den handeln bli mycket krångligare. Som grädde på moset kommer dessutom motorfordonsbranschen att drabbas av betydande tullar om Storbritannien lämnar EU utan att avtal. Då kommer handeln att regleras av reglerna i Världshandelsorganistionen WTO. Det innebär tullar på 10 procent på personbilar och 22 procent på lastbilar.

– Det tillsammans gör att motorfordonsbranschen är extra utsatt, säger Anna Stellinger.

Även den för Sverige så viktiga pappersindustrin kommer då att beläggas av tullar utan ett avtal, om än inte lika höga. Förutom tullar tillkommer dock en ökad administrativ börda, vilket kostar pengar i sig.”

 

2018-02-22

Frihandel är bra, men bara om alla följer spelreglerna skriver Hans Stigsson på ledarplats i Norrköpings tidningar:

”Plötsligen har det blivit populärt att hacka på frihandel och globalisering. Nej förresten, inte plötsligen. Kritiken har funnits länge, men i åtminstone svenska medier uppfattats som politiskt korrekt eftersom den kommit från vänster.

Då blir det ju en smula tragikomiskt, när den nationalpopulistiska protektionismen plötsligen ses som ett mycket värre hot, än när motsvarande protektionism torgförts från vänsterhåll. Eller när Donald Trumps nyisolationism framställs som ett hot från samma håll som tidigare varnat för ”USA-imperialism”!

För seriösa politiker är det besvärligare. Ett exempel är näringsminister Mikael Damberg (S) som nyligen varnade för ökad protektionism, med anledning av det potentiella kinesiska hotet. Damberg förnekar inte hotet, men varnar klokt nog för överreaktioner.

Alla vinner på frihandel – fast bara om spelreglerna respekteras. Dessutom beror framgångarna på vilka mål som av olika anledningar anses politiskt önskvärda. Stater med imperialistiska ambitioner kan alltid misstänkas för att missbruka frihandeln, samtidigt som en protektionistisk politik kan ge inrikespolitiska fördelar på kort sikt.”

2018-02-19

Carl B Hamilton (professor i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot , Liberalerna) replikerar i DN på Johan Norbergs artikel om robotar, jobb och frihandel:

”I USA är välfärdsstaten däremot oftast svag. Förenklat: för att en individ ska få annat än passiviserande och magert ekonomiskt stöd vid arbetslöshet måste hen kunna visa att hens arbetslöshet är orsakad av ökad import. I USA är detta en snårig, utdragen och domstolsliknande process, som för facken går ut på att söka bevisa att importen är dålig och skadligt för medlemmarna. Ett av flera resultat är en vanemässig stigmatisering av import såsom skadlig för sysselsättningen. Därav en del av den amerikanska fixeringen vid import och protektionism som främsta orsak till arbetslöshet, och undertryckandet av andra orsaker till arbetslöshet såsom tekniska förändringar och robotar, som Norberg nämner.

(—)

I Nordeuropa – särskilt Norden – är man till skillnad mot i USA berättigad till stöd i form av ett batteri av åtgärder för att individen ska kunna komma tillbaka till egenförsörjning genom ett nytt arbete, till exempel omskolning. Detta misslyckas naturligtvis ibland, men kritiken brukar riktas mot politiker och myndigheter snarare än mot importen eftersom stödet här är oberoende av orsaken till arbetslösheten.

Även om globaliseringsdebatten i USA ibland innehåller bugningar inför, och hänvisningar till, den europeiska välfärdsstaten som ett bättre alternativ än protektionism, sker det ofta med uppgivenhet. Välfärdsstaten kostar, som bekant, och i dagens USA är skattesänkningar prioriterade och det växande budgetunderskottet tas närmast med en klackspark. Protektionism har också en lång historia i USA och efterkrigstidens frihandelsinriktning av amerikansk handelspolitik är snarast att se som ett undantag i USA:s historia.”

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Foto: Zairon

Ny rapport om frihandel av Johan Norberg på Frivärld

Det har kommit ytterligare en rapport om frihandel. "Globalisering i protektionismens tid" av Johan Norberg, utgiven av tankesmedjan Frivärld.  Som vanligt faktaspäckad och optimistisk. Dessutom med en avslutande fundering över hur den dynamik som bid...

Ny rapport om frihandel av Johan Norberg på Frivärld

Det har kommit ytterligare en rapport om frihandel.

”Globalisering i protektionismens tid” av Johan Norberg, utgiven av tankesmedjan Frivärld. 

Som vanligt faktaspäckad och optimistisk. Dessutom med en avslutande fundering över hur den dynamik som bidrar till protektionism skall kunna hanteras.

”… vad kan globaliseringsvänner göra annorlunda för att våra historiska
landvinningar inte ska gå förlorade?
Något måste göras åt den otrygghet som gör att många tror att öppenhet är
farligt, oavsett om den har med handel att göra eller ej. Även om vinsterna i
relation till kostnaderna är 20 mot 1, så är dessa kostnader koncentrerade till en
liten grupp som tar en stor smäll. Vi frihandlare har varit lite för nöjda med att
genomsnittet förbättras, men ingen tar entusiastiskt en förlust för att vinsterna
för alla andra i landet är 20 gånger större än deras förlust. När arbetslösheten
drabbar dig själv är inte arbetslöshetsnivån 5 procent, utan 100 procent.
Allt för ofta har stater i Europa och Nordamerika hanterat denna omvandling
genom att ta bort de drabbade ur arbetskraften. Den som har förlorat ett jobb
har fått arbetslöshetsersättning, förtidspension och invaliditetsersättning, vilket i
det korta loppet mildrar smällen, men i det långa loppet etablerar ett utanförskap
och en bitterhet. Färre tar ett annat jobb, vidareutbildar sig eller flyttar dit jobben
finns. Av en dollar som den amerikanska staten använder för att hantera ett förlorat
jobb används ungefär 99 cents till att få bort personen ur arbetskraften och
bara en cent till att hjälpa henne till ett nytt jobb.
Det krävs mer fantasi i utbildnings-, arbetsmarknads- och socialpolitiken för att
hjälpa människor till de nya jobben, så att fler känner att de är en del i det nya
som skapas. Vi kanske inte ska betala för arbetslöshet och pension, utan för att
man tar ett nytt jobb och för att man flyttar till en mer attraktiv region? Med nya
utbildningsplattformar online borde förutsättningarna vara större än någonsin
att ständigt uppgradera arbetskraftens kunskaper. Det förutsätter också att man
tar bort hinder för omställningar, som yrkeslicenser, hårda byggregleringar och
höga marginaleffekter för den som går från bidrag till arbete.”

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Riksdagsledamot Johan Hedin (c).

Gästbloggare Johan Hedin (c): Frihandelsstriden blossar upp igen

De stora slagen måste vinnas om och om igen. Den som trodde att vi en gång för alla vunnit frihandelsdebatten måste tänka om. Allt oftare hörs nu yttringar från vad man tycker borde vara en svunnen tid, om att vissa sektorer ska ”skyddas” från konkurrens,...

Gästbloggare Johan Hedin (c): Frihandelsstriden blossar upp igen

Kanske är det än mänsklig reflex att i svåra stunder vända blicken bakåt och känna sorg över det vi har haft istället för att se framåt och se vad vi kan få i morgon.
Frihandelsdebatten är inte sällan hämmad av detta. Utländska företag konkurrerar ut svenska och en samstämmig bild i dystra färger målas och förmedlas när ett företag flyttar och lämnar en bygd i osäkerhet och ökad arbetslöshet.

Men samma mekanismer som släpper in det utländska företagets framgångar, låser också upp en värld för det svenska företaget som förmår att förnya sig, använder sina konkurrensfördelar och skapar nytt — något som kan leda till långt fler jobb och högre välstånd.

Utmaningen ligger kanske i den retoriska lucka som kommer av att vi med absolut säkerhet vet vad vi har, medan det vi kan få inte ännu kan bevisas. Detta är ett faktum som varje frihandelsvänlig politiker, som besöker en ort vars näringsliv nyligen drabbats av nedläggningshot, ställs inför.

En gång för inte så länge sedan vann vi frihandelsdebatten.

Det var tidigt 2000-tal. Attac och liknande rörelser hade kopplat greppet om diskursen. Kapitalismen var roten till allt ont och frihandel var dess tillämpade form. Genom ett fantastiskt arbete av några enskilda debattörer, främst Johan Norberg som då var knuten till näringslivets tankesmedja, Timbro, drevs frihandelsmotståndarna tillbaka och få ifrågasatte efter det på allvar frihandelns goda kraft.

Även om särintressen naturligtvis alltid försöker skaffa sig fördelar, så var frihandeln regel och handelshinder undantag. Och så har det varit under en lång tid. Noterbart är att inte ens den parlamentariska vänstern i någon särskild utsträckning problematiserade handeln när det kommer till konkret lagstiftning, ej heller i någon betydande omfattning när det gäller EU-nämndssammanträden inför rådsförhandlingar.

Detta är nu en utveckling som har vänt, föranledd av troligen främst två orsaker. Det ena är TTIP och den debatt som följer av förhandlingarna kring det. Det andra är Sverigedemokraternas ökade inflytande.

Sedan frihandelsvännernas seger har vänstern varit på defensiven, men TTIP-debatten har tvingat partierna att bekänna färg. Det har helt enkelt blivit omöjligt att ducka i debatten, även om den inte ännu förs i populärmedia. Av detta har vi antagligen bara sett början.

Sverigedemokraterna är ett uttalat protektionistiskt parti och med ökat inflytande för dem, så minskar frihandelsvänligheten i politiken. I synnerhet när väljare går till dem från utpräglat frihandelsvänliga partier.

De stora slagen måste vinnas om och om igen. Den som trodde att vi en gång för alla vunnit frihandelsdebatten måste tänka om. Allt oftare hörs nu yttringar från vad man tycker borde vara en svunnen tid, om att vissa sektorer ska ”skyddas” från konkurrens, medan varje intellektuellt hederlig analys landar i att öppenhetslinjen är den enda rimliga, såväl moraliskt som materiellt.
Kanske är det dags att damma av Till världskapitalismens försvar av Johan Norberg. Argumenten kommer att behövas förr än de flesta tycks tro.

Johan Hedin är riksdagsledamot (c) från Stockholm och sitter i justitieutskottet

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln