Jonas Ebbeson

Klimatet som svepskäl för protektionism

I DN skriver Jonas Ebbesson, professor i miljörätt och Andreas Duit, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet om att handelspolitiken bör användas för utpressning mot länder som inte uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet. Frågan ä...

Klimatet som svepskäl för protektionism

I DN skriver Jonas Ebbesson, professor i miljörätt och Andreas Duit, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet om att handelspolitiken bör användas för utpressning mot länder som inte uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet. Frågan är om det inte bara handlar om ett svepskäl för att kasta grus i den internationella handeln. 

Rubriken är ”Här är de realistiska alternativen till ”global despoti” mot klimatkrisen”.

Artikeln är inte främst ett svar på professor Torbjörn Tännsjös önskan om global diktatur för att komma till rätta med klimatproblemen, utan snarare en uppradning av mer realistiska och demokratiskt acceptabla åtgärder.

En av åtgärderna som författarna förespråkar är att göra handelspolitiken till ett verktyg för klimatpolitiken.

”Men Parisavtalet är bara en del i det internationella klimatarbetet. Vi vill se en modernisering av Världshandels­organisationen (WTO), som kopplar det internationella handelssystemet till klimat- och miljösamarbetet. Det nuvarande världshandelssystemet ger medlemsstaterna samma rätt att exportera sina produkter till andra medlemsstater oavsett hur produkterna har tillverkas. Det ställs inga krav på att medlemsstaterna ansluter sig till eller ­uppfyller befintliga globala regelverk om miljöskydd, inte att de genomför klimatinitiativ, inte att de efterlever regelverk för mänskliga rättigheter. Detta kan jämföras med EU, där liknande frihandelsregler tillämpas, men där de också knyts till efterlevnaden av till exempel miljö-, klimat och arbetslagstiftning. Med tydligare miljö- och klimatstyrning skulle WTO:s medlemsstater bara få åtnjuta frihandel och icke-diskriminering om de också levererade tydliga miljö- och klimatåtgärder i enlighet med Parisavtalet. Kanske kan på sikt även sambandet mellan klimatförändringar, frihandel och skydd för grundläggande mänskliga rättigheter, som nu bara antyds i Parisavtalet, stärkas.”

Till att börja med har författarna fel om EU. EU har helt eller delvis gemensamma regelverk när det gäller miljö, produktsäkerhet, fackliga rättigheter, men dessa genomdrivs inte genom handelspolitiken. Metoden är olika direktiv som beslutas gemensamt och sen införlivas med den nationella lagstiftningen.

Idén är inte heller ny. Macron har många gånger vädrat tankarna på någon form av koldioxidtullar på produkter som importeras till EU.

Men bortsett från det är idén dålig.

För det första behöver inte länder vara med i WTO. För det andra kan länder som är med i WTO ingå frihandelsavtal utöver WTO-reglerna. För det tredje ligger en stor del av världens handel utanför WTO. Det finns inget heltäckande, globalt handelsavtal. Försöken att skapa ett sådant ligger mer eller mindre på is. Ett skäl är att varje land har veto. WTO kan inte tvinga på länder en viss handelspolitik genom majoritetsbeslut.

Idén att världens länder skulle kunna förmås att enas om ett enda globalt avtal har hittills visat sig omöjlig att genomföra. Tanken att det skall bli möjligt att komma vidare under förutsättning att WTO med majoritetsbeslut skall kunna använda handelspolitiken för att utöva utpressning mot medlemsstaterna är milt talat optimistisk. En mer rättvisande beskrivning är att den helt saknar varje spår av realism.

Lägg särskilt märke till skrivningen ”Med tydligare miljö- och klimatstyrning skulle WTO:s medlemsstater bara få åtnjuta frihandel och icke-diskriminering om de också levererade tydliga miljö- och klimatåtgärder i enlighet med Parisavtalet.” Det handlar alltså inte om en idé att varor som är särskilt miljöskadliga skulle drabbas av handelshinder, utan om ett generellt system för att bestraffa länder som inte uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet.

Skall alltså WTO, en organisation som är specialiserad på handelsfrågor, bli någon form av domstol som skall avgöra om länder uppfyller sina åtaganden enligt ett avtal på ett helt annat område? Eller skall detta avgöras av något annat organ och WTO helt enkelt bara verkställa straffet?

Och till sist, om världens stater inte gått med på att Parisavtalet skall bara bindande, och ett system med påföljder för brott mot avtalet, varför skulle de gå med på att ge WTO en sådan roll?

Det är svårt att frigöra sig från tanken att de båda professorernas idé syftar till att kasta grus i världshandelssystemet, klimatet är bara ett svepskäl.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjanuari 15, 2019
Problemet är att det inte finns en gemensam koldioxidskatt inom EU. Sverige kan inte lägga tullar på varor från andra EU-länder. Dessutom skulle det bli enormt krångligt. Det finns ju redan ett avtal för att begränsa koldioxidutsläppen i världen, nämligen Parisavtalet. Generellt är det en bra idé att ha separata avtal och styrmedel för olika områden, då blir utvärderingarna enklare.
Björn Abelssonjanuari 13, 2019
En koldioxidskatt/tull på importerade varor som producerats i länder med lägre koldioxidskatt än i Sverige/EU skulle däremot kunna vara en bra idé. Att slå ut svensk produktion genom hög skatt på koldioxid och sedan i stället importera dessa varor från andra länder med lägre koldioxidskatt är inget bra system.
Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export