Juncker

Krångla inte till handelspolitiken med miljö och arbetsrätt — de har redan sina egna avtal

Protektionism är inte särskilt gångbart i Europa. Argumenten från protektionisterna bygger i stället på klimat, miljö, arbetsrätt. Sådant bör arbetas in i frihandelsavtalen. Men alla dessa områden har redan sina egna avtal och FN-konventioner. Syftet är ...

Krångla inte till handelspolitiken med miljö och arbetsrätt — de har redan sina egna avtal

Protektionism är inte särskilt gångbart i Europa. Argumenten från protektionisterna bygger i stället på klimat, miljö, arbetsrätt. Sådant bör arbetas in i frihandelsavtalen. Men alla dessa områden har redan sina egna avtal och FN-konventioner. Syftet är att göra handelsavtal allt mer komplexa och omöjliga att få igenom.

Protektionismen i Europa är inte riktigt lika den som vi ser i USA och som bidrog till att föra Donald Trump till makten. Ett skäl är EU-ländernas beroende av internationell handel. Dels mellan varandra, och dels handel med resten av världen, främst USA, Kina och Japan. Inom EU är det en betydligt större andel av arbetskraften som arbetar i företag som importerar eller exporterar jämfört med USA. De allra flesta amerikanska företag agerar främst på sin enorma hemmamarknad. Det förklarar oron för att billigare import slår ut det företag man jobbar på. Det är ganska lätt för politiker att locka med handelshinder som skydd för arbetstillfällen. Det är förklaringen till att amerikanska politiker som regel är ganska protektionistiska; Trump är inte unik i att vara protektionist, utan i sin förgrovade retorik.

Inom EU fungerar det inte riktigt så. Allt för många arbetar i företag som exporterar och importerar. Det vet av egen erfarenhet att handel är en viktig del av välståndet.

Så protektionister i EU tvingas välja en annan argumentationslinje. De spelar på föreställningar om att EU på något vis skulle vara unikt framstående när det gäller miljö, produktsäkerhet och arbetsrätt. I andra länder struntar man i miljön, producerar farliga produkter, plågar djur och anställda.

Och därför bör EU genom handelspolitiken försöka tvinga på andra länder intern lagstiftning.

Ett bra exempel är Laurens Ankersmit, advokat och handelsexpert för aktivistorganisationen ClientEarth:

”On the website promoting the EU-Canada trade deal (CETA), the Canadian government proudly lists the ‘opportunities and benefits of CETA for Canada’s oil and gas exporters’. However, provisions on combatting climate change are completely absent from this ‘progressive’ agreement. It was one of the main criticisms of a recent report commissioned by French president Macron on CETA.

This is a perfect example of current EU trade policy: a single-minded focus on trade liberalisation and empowering transnational corporations, without considering the downsides of globalisation.

EU trade policy needs a much stronger focus on the regulation of trade in the public interest and they can do this in three ways.

First, the EU should ensure that we keep our hands clean when we allow products on our market. Oil from dirty tar sands, unsustainably produced biofuels and palm oil must not be allowed to compete with more sustainable solutions. The EU should take regulatory action to keep dirty products off our market.

Second, environmental, social and human rights commitments in trade agreements should genuinely add value and not simply be window dressing for the sake of a ‘green’ or ‘responsible’ image. So far, sustainable development and environment chapters in agreements like CETA have been little more than hot air.”

(—)

EU trade policy should be inspired by the EU’s own goals and ambitions. The EU is about more than just trade and should be proud of its regulatory achievements, like the EU’s flagship chemicals regulation, REACH.

Commission president, Jean-Claude Juncker, said “trade is about exporting our standards, be they social or environmental standards, data protection or food safety requirements”. If Mr Juncker is serious about these words, trade policy cannot continue with business as usual.”

Varför är detta dumheter?

Till att börja med därför att handel inte förutsätter internationella handelsavtal. Om man exemplifierar med CETA-avtalet är det inte så att EU och Kanada började handla med varandra för några månader sedan när avtalet delvis trädde i kraft. Tvärt om har man handlat i flera hundra år. USA och EU handlar för fullt trots avsaknaden av ett separat avtal. Samma sak med EU och Japan. Handeln pågår trots att det nya avtalet som tecknades före jul inte har trätt i kraft. Mycket av handeln sker inom ramen för WTO:s regelsystem. Det är inte perfekt, men i huvudsak fungerar världshandeln hyggligt.

Att andra länder skulle vilja gå med på omfattande förändringar i sin lagstiftning för att få till handelsavtal med EU är inte sannolikt.

Vidare är miljöfrågan inte helt okomplicerad. Macron har talat om att lägga någon form av ”klimattullar” på varor från länder utanför EU. Utom att det förutsätter förändringar i EU:s handelspolitik som han knappast får med andra länder på vittnar det om en total enögdhet inför situationen i EU. I Europa är vi beroende av kol, naturgas och olja. Vi bryter dessutom kol och brunkol, utvinner gas och olja och köper stora mängder gas och olja från Ryssland. Ryssland är extra intressant i sammanhanget då Macron har ambitioner att förbättra relationerna med ryssarna (eller i vilket fall Putin). Han lär knappast driva på klimattullar eller hårda miljöregler mot Ryssland.

Och skulle Kina underkasta sig en politik de inte önskar genom att den införs i ett tänkbart handelsavtal? Knappast. Kineserna är ganska nöjda med att vara med i WTO och har ingen anledning att gå med på saker de inte vill.

Man skall inte heller tro att länder i omvärlden kommer att låta EU ställa krav på interna förhållanden utan att få något i gengäld. Om handelsavtalen blir belastade med villkor som berör enskilda EU-länders interna förhållanden kommer den bli extremt svåra att få godkända av de enskilda EU-staterna. EU-länderna har inte gemensamma regler på alla områden. Det rör sig fortfarande om enskilda, suveräna, stater — även om Juncker förmodligen glömmer bort det emellanåt.

Ankersmit skriver också om arbetsrätt och nämner särskilt Peru och Korea. Återigen känns det som att han är selektiv. Ryssland, Kina, hela arabvärlden, Indien, Pakistan, Bangladesh är alla länder där arbetsförhållanden och arbetsrätten på många håll är fullständigt katastrofala. Gissningsvis undviker Ankersmit att ta upp dessa länder som exempel eftersom de skulle visa hur absurd tanken är att försöka reglera dem genom handelsavtal.

Missförstå nu inte. Klart det vore bra med internationella överenskommelser om bättre villkor när det gäller miljö, arbetsrätt och liknande. Men att allt EU vill åstadkomma internationellt skulle klämmas in i handelsavtalen är förstås fullständigt orealistiskt.

Det är därför det finns separata avtal och FN-konventioner för klimat och miljö, arbetsrätt, folkhälsa och mycket annat.

Men förmodligen är just bristen på realism hela poängen med Ankermits artikel. Det är frågan om smygprotektionism och taktiken är att försöka göra handelsavtal så komplicerade och beröra så mycket nationell lagstiftning att de i första hand blir omöjliga att enas kring, i andra hand omöjliga att få godkända av den enskilda EU-länderna.

Ankersmit vill helt enkelt skapa en situation där olika aktivistorganisationer som hans egen har maximal möjlighet att sätta käppar i hjulen på handelsförhandlingar.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenfebruari 2, 2018
Men det vill de ju uppenbarligen! Gå till vilken lågpriskedja som helst. Hur tror du att ett träningslinne för 30 spänn (varav staten tar sex kronor i moms) har kommit till? Men det måste ju hanteras genom genom lokala fackföreningar/politiker med stöd av ILO. Inte som en paragrafer i handelsavtal.
Bengt G.Karlssonjanuari 28, 2018
Konsumenterna i EU vill inte köpa kläder, som är tillverkade under omänskliga förhållanden. Eller som förorsakat en fördärvad miljö pga gifter. Detta måste självklart bakas in i handelsavtalen.
Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Så kallat "hopp".

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli ...

Utsikterna för TTIP är bättre än man kan tro

Under denna vecka pågår den fjortonde rundan av TTIP-förhandlingarna. I dag, onsdag, är det möten med olika intressegrupper för att höra deras synpunkter. På fredag hålls förmodligen en presskonferens om resultatet av förhandlingsrundan. Målet är att bli klar under 2016. Ett mål som är — som man säger — högt ställt.

Det finns en berättigad fråga om meningen med det hela. Är inte TTIP-processen död i och med att Storbritanniens lämnar EU och det faktum att CETA kommer att anses som ett blandat avtal, det vill säga att det påverkar nationella förhållanden och därför skall godkännas av alla nationella parlament och även en del regionala parlament. Totalt sett kan det handla om en bra bit över 30 organ som alla måste säga ja. Risken är överhängande att helt andra frågor utan relation till avtalet kommer ett påverka besluten. Rumänien har redan hotat att rösta nej om inte Kanada tar bort kravet på visum för rumänska medborgare — ett agerande som har karaktären av utpressning snarare än förhandling. Frankrikes premiärminister har gjort ett utspel med stålblanka ultimatum mot TTIP.

Många CETA och TTIP-kritiker utropar lyckligt att ”nu är avtalen döda”.

Och även anhängare till avtalen som SvD:s Janerik Larsson är djupt pessimistiska på — får man tyvärr säga — goda grunder.

Så varför fortsätter TTIP-förhandlingarna?

Ja, ett viktigt skäl är att kommissionen och förhandlarna inte har fått instruktioner om att göra något annat än att fortsätta förhandla. Man kan säga mycket om EU, men det är trots allt en organisation som i viss utsträckning styrs av formella beslut. Inget land eller någon i EU-parlamentet har formellt begärt att det skall fattas ett beslut om förhandlingarna skall avslutas, än mindre har ett sådant beslut fattats. Det vill säga kritiken och hoten följs inte upp av någon handling. Ett talesätt i vilda västern säger att om man drar revolvern måste den avfyras innan den stoppas tillbaka. Undvik tomma hot. Men i EU-sammanhang är det snarast regel att olika aktörer drar fram puffran, viftar lite med den och stoppar tillbaka den igen, medan omgivningen gör sitt bästa för att låtsas som om ingenting egentligen har hänt (vilket det inte heller har).

Dessutom har kommissionen hittat en väg framåt när det gäller CETA. Avtalet börjar implementeras redan i höst och kommer således att gälla preliminärt under tiden det ratificeras av de olika medlemsländerna. Det betyder att frågan avdramatiseras samtidigt som det uppstår grupper av medborgare som har nytta av avtalet. Risken är inte över — Holländarna exempelvis kommer säkert att ha en folkomröstning — men chanserna är i vilket fall större att CETA till sist blir verklighet.

En liknande process är trolig med TTIP och förhandlingarna rullar på med gott tempo.

Så ryktet om att TTIP är dött är kraftigt överdrivet.

Men samtidigt är EU inne i ett viktigt psykologiskt uppvaknande. Ytterst få EU-medborgare verkar lyckliga över att Storbritannien lämnar. Etablissemanget utmanades av lämna-sidan och många tittade roat på. Men betydligt färre verkar särskilt roade över resultatet. Boris Johnson som var både populisterna och de mer reflekterade konservativas favorit utplånades. Nigel Farage smet ut genom bakdörren. Britternas premiärminister är från och med idag av en person ytterst få hört talas om och som varken har någon betydande karisma eller särskilt entusiasmerande rykte som politiker.

Segerfesten uteblev.

Brexit torde ha en ganska avkylande effekt på stora delar av den EU-skeptiska opinionen.  Man fick vad man ville ha, och det var plötsligt inte så roligt. Att Juncker och andra politiska ledare i EU beter sig direkt ovärdigt och barnsligt har knappast nått en bredare allmänhet.

I Sverige ser vi en tydlig ökning av stödet för EU som ett resultat av brexit.

Kanske stärker det möjligheterna för EU:s ledning att få igenom sådant som har tydlig bäring mot öppenhet, utveckling och globalisering.

Och nesan det innebär för Junker, kommissionen och EU:s regeringschefer att efter åratal av förhandlingar inte kunna leverera skall inte underskattas. Vem vill tala med EU när dess ledare inte ens kan få igenom ett handelsavtal?

Utsikterna är med andra ord inte så dåliga som man kan tro just nu.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuli 19, 2016
Hmm. Du har nog missförstått en del. Varken CETA eller TTIP innebär att EU-länderna får in nya eller andra typer av produkter från Kanada och USA. EU handlar redan med USA och Kanada sen ett par hundra år. Det fåtal amerikanska och kanadensiska varor som är förbjudna i EU kommer att fortsätta vara förbjudna även under CETA/TTIP-avtalen.
Anna Wigervalljuli 15, 2016
Jag tycker inte om varken CETA eller TTIP. Avtalen är inte till för konsumenterna utan ett gynnande av i första hand storföretagare. EU är ju grundat för storföretagens bästa som också styrt EU:s regelverk till stor del. Vi konsumenter vill inte ha undermåliga produkter som i konkurrensens namn ska tvinga oss att ideligen köpa ny "skit". Vi behöver inga komprometterande handelsavtal - vad vi behöver är funktionsdugliga och kvalitetsmärkta varor.
Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

USA skeptiskt till förändrad ISDS-mekanism

USA gillar inte förändringarna i ISDS. Och de har rätt. Frågan är vilken mening det är i att förändra ISDS. Kritikerna kommer aldrig bli nöjda. De är inte emot ISDS. De är emot TTIP. Cecilia Malmström har tagit fram riktlinjer för en förändrad ISDS-mekanism....

USA skeptiskt till förändrad ISDS-mekanism

USA gillar inte förändringarna i ISDS. Och de har rätt. Frågan är vilken mening det är i att förändra ISDS. Kritikerna kommer aldrig bli nöjda. De är inte emot ISDS. De är emot TTIP.

Cecilia Malmström har tagit fram riktlinjer för en förändrad ISDS-mekanism.

ISDS-kritikerna var förstås inte tillfredsställda.

Även amerikanerna visade sig på måndagen mindre imponerade.

”However US Undersecretary for International Trade at the Commerce Department, Stefan Selig, noted Monday that some so-called Investor-State Dispute Settlement mechanisms already exist in international trade agreements and had not resulted in a loss of sovereignty for countries.” skriver Euractiv

Amerikaner menar att något behov av förändring inte föreligger:

”The criticisms that they undermine governments’ right to regulate, I think are just misguided,” Selig said during a visit to Paris when asked about Malmström’s proposals.

Och det har han helt rätt i. Kommissionen och EU-ländernas regeringar har blivit tagna på sängen både av uppmärksamheten kring TTIP-avtalet — det publika intresset för handelsavtal har innan dess varit närmast obefintligt — och mytbildningen kring ISDS-mekanismen.

Och istället för att ta striden har politikerna i hög utsträckning jamsat med. Jean-Claude Juncker inte minst. Han ville slippa alla störmoment i sin valkampanj för att bli kommissionsordförande. Cecilia Malmström är en av ett fåtal som gjort tappra försök att hålla emot och tog inledningsvis strid med Juncker som ville dumpa ISDS helt och hållet. Priset blev i princip att hon tvingades lova att lösa ett icke-existerande problem.

Dessutom är den hårda politiska verkligheten att de som kritiserar ISDS aldrig kommer att bli tillfredsställda oavsett vilka förändringar som införs. De kommer inte ens bli nöjda om ISDS-mekanismen tas bort helt och hållet. De vill slippa TTIP helt och hållet av ideologiska skäl. De gillar inte tillväxt. De gillar inte handel. De gillar inte marknadsekonomi. De gillar inte USA.

En betydande del av dem gillar inte EU. Några gillar inte ens demokrati.

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Protester, protester, protester — men skall de tas på allvar?

ISDS-protesterna handlar inte om ISDS. De handlar om motvilja mot USA och dold protektionism. Det skall man ha klart för sig när man bedömer att TTIP-protesterna har samlat ihop en miljon underskrifter på nätet. Euractiv har en relativt nyanserad arti...

Protester, protester, protester — men skall de tas på allvar?

ISDS-protesterna handlar inte om ISDS. De handlar om motvilja mot USA och dold protektionism. Det skall man ha klart för sig när man bedömer att TTIP-protesterna har samlat ihop en miljon underskrifter på nätet.

Euractiv har en relativt nyanserad artikel om den senaste utvecklingen i debatten om TTIP och ISDS.

I morgon kommer kommissionsordföranden Jean Claude Juncker få en miljon underskrifter av folk som protesterar mot ISDS.

Det låter mycket, men att få underskrifter på nätet är lätt. En kvalificerad gissning är att över 99 procent av dem som skrivit under inte har den minsta kunskap om frågan. Katalysatorn i reaktionen över ISDS i just TTIP-avtalet är det gamla vanliga USA-hatet. Det är förvånande hur vänstern i decennier kan mjölka politisk energi ur ett närmast religiöst hat mot USA och USA:s industri. Särskilt med tanke på att de flesta av de som protesterar bygger större delen av sina liv och sin verksamhet på amerikanska industriprodukter.

Anledningen att anta att det är just USA-hat som driver protesterna är att motsvarande avtal med Kanada knappast har uppmärksammats, och att ISDS-klausuler redan finns i tusentals avtal sedan 60-talet. Återigen, med största sannolikhet hade 99 procent av de som nu protesterar inte ens hört talas om ISDS för ett år sedan.

Men nu, plötsligt, efter ett halvt århundrade, anses ISDS vara ett hot mot demokratin.

Det är — milt talat — en aning svårt att ta dessa åsikter på allvar.

Men stackars Juncker är tvungen. Han har bundit ris åt egen rygg genom att backa på frågan och till och med vacklat i stödet för Cecilia Malmström (som hela tiden har varit förnuftets röst) för att inte riskera sin möjlighet att bli kommissionsordförande.

Visst kan man dumpa ISDS-klausulen. Men nästan inget skulle vinnas med detta. Det handlar inte om ISDS. Det handlar om TTIP. Protektionism är på goda grunder betraktat som en hopplöst omodern hållning, så protektionisterna måste hitta på andra argument. ”Jag är inte protektionist, men…”, typ.

Stäng posten Läs nästa post

Bekvämlighet gav ris åt egen rygg: Frihandelsavtalet med Kanada räddas med kompromiss

EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström sade vid en presskonferens i Berlin med Tysklands ekonomiminister Sigmar Gabriel att endast små ändringar kan göras i ISDS-avsnittet i det nyligen färdigförhandlade frihandelsavtalet med Kanada. Detta enligt...

Bekvämlighet gav ris åt egen rygg: Frihandelsavtalet med Kanada räddas med kompromiss

EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström sade vid en presskonferens i Berlin med Tysklands ekonomiminister Sigmar Gabriel att endast små ändringar kan göras i ISDS-avsnittet i det nyligen färdigförhandlade frihandelsavtalet med Kanada. Detta enligt en artikel i Euractiv.com.

Gabriel höll med om detta. Frågan om investerarskydd (ISDS — finns i nästan alla handels- och investeringsavtal) har kommit upp i debatten som ett argument mot TTIP. Motståndarna hävdar (felaktigt) att ISDS är en nyhet och unikt för TTIP och (lika felaktigt) att möjligheterna att lagstifta till skydd för miljö och konsumentskydd hotas. Kritiken blev så hård att Tyska regeringen och Jean Claude Juncker valde den enkla vägen och tog avstånd från ISDS. Problemet är att ISDS redan fanns i det nyligen färdigförhandlade avtalet med Kanada.

Varken tyskarna eller Juncker kan rimligen säga att ISDS är oprobematiskt i ett avtal men en vattendelare i ett annat. Så nu gäller det att rädda avtalet med Kanada. Det måste kunna godkännas av parlamentet och det kan inte rivas upp, så Malmström måste hitta en lösning. En mindre justering som tyskarna backar upp är förmodligen den lösningen.

Förhoppningsvis hinner debatten sansa sig innan avtalet skall godkännas av Europaparlamentet i början på nästa år.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Helt rätt ge Timmermans ISDS — det är juridik och inte handel

Det påstås att Cecilia Malmström fått en överrock när det gäller ISDS. Peter Spiegel på Financial Times menade att om hon varit minister i en regering skulle hon tvingats avgå. Men frågan är om det verkligen stämmer? Enligt kommissionens nya sätt att ar...

Helt rätt ge Timmermans ISDS — det är juridik och inte handel

Det påstås att Cecilia Malmström fått en överrock när det gäller ISDS. Peter Spiegel på Financial Times menade att om hon varit minister i en regering skulle hon tvingats avgå.

Men frågan är om det verkligen stämmer?

Enligt kommissionens nya sätt att arbeta som Juncker annonserade i ett tal den 15 juli skall var och en av de sex vice ordförandena hantera viktiga policyfrågor i form av projekt. Viceordförande Frans Timmermans  område beskrivs som följer:

”As Vice-President in charge of Better Regulation, he will notably ensure that every Commission proposal respects the principles of subsidiarity and proportionality, which are at the heart of the work of the Commission. The First Vice-President will also act as a watchdog, upholding the Charter of Fundamental Rights and the Rule of Law in all of the Commission’s activities.”

Ovanstående text (min fetning) gör det uppenbart att det fanns ett gott skäl för Juncker att hänskjuta frågan om ISDS till Timmermans. Frågan ligger med god marginal inom de uppgifter som Timmermans har fått. Att hela konstruktionen är avsedd att ge möjlighet att desarmera frågor och ge Juncker mer makt är inte mycket att klaga över. Det vore som att moralisera över att ett lejon äter kött.

Självklart är operationen en signal om att Juncker inte förväntar sig att Malmström skall kunna hantera frågan på egen hand. Men ISDS är inte en handelsfråga — det handlar inte om tariffer och kvoter och harmonisering av regler. ISDS är en juridisk fråga. Den handlar om hur man skall hantera en situation där parterna är oense om hur TTIP-avtalet skall tolkas.

Så även om det inte handlar om höjdpunkten på Malmströms karriär är det klart motiverat av Juncker att stötta upp sin kommissionär med ytterligare expertis.

Och man får säga att Malmström har visat sig rätt tuff hittills. En viktig egenskap hos en människa är att kunna stå kvar även om får ett par smällar.

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Spelet i Bryssel spännande — men har egentligen inte med ISDS att göra

Spelet kring TTIP och ISDS i samband med utnämningen av den nya kommissionen är spännande. Exakt vad har hänt i maktkampen mellan Juncker och Malmström? Janerik Larsson ger ytterligare förklaringar här som går ut på att tyskarna ogillar amerikanska storföre...

Spelet i Bryssel spännande — men har egentligen inte med ISDS att göra

Spelet kring TTIP och ISDS i samband med utnämningen av den nya kommissionen är spännande. Exakt vad har hänt i maktkampen mellan Juncker och Malmström?

Janerik Larsson ger ytterligare förklaringar här som går ut på att tyskarna ogillar amerikanska storföretag, något jag tidigare skrivit om här.

Men debaclet har mer att göra med att Juncker, för att säkra sin plats som kommissionsordförande, var tvungen att gå en oinformerad opinion till mötes, än med att ISDS är ett riktigt problem. Här ett exempel på mytbildning i Sverige.

Och här fakta från Sveriges största expert på området.

ISDS finns med i cirka 1500 frihandelsavtal som EU är bundet av sedan decennier. Om inte protektionisterna använt det som slagträ för att stoppa TTIP skulle få av oss ha hört talas om det.

Lite förenklat skulle man kunna säga att om ISDS hotade demokratin skulle demokratin redan vara avskaffad för länge sedan med tanke på hur många ISDS-klausuler som finns och har funnits i årtionden.

Lägg framför allt märke till att ingen kräver att alla dessa historiska avtal skall omförhandlas. Om demokratin hotades vore det faktiskt ett minimikrav.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Politisk dokusåpa på hög nivå

Det politiska spelet om TTIP och investeringsskyddet (ISDS) börjar bli i Hollywoodklass. Processen i omvänd tidsordning: 1. Den 22 oktober tog Jean-Claude Juncker (som det tycktes) avstånd från ISDS. Men det han sade kan också tolkas (anser t ex jag)...

Politisk dokusåpa på hög nivå

Det politiska spelet om TTIP och investeringsskyddet (ISDS) börjar bli i Hollywoodklass.

Processen i omvänd tidsordning:

1. Den 22 oktober tog Jean-Claude Juncker (som det tycktes) avstånd från ISDS. Men det han sade kan också tolkas (anser t ex jag)  som att han inte tar avstånd och samtidigt skjuter frågan till sin vän kommissionären Frans Timmermans. Min tolkning kan ifrågasättas, men den  delas av den starkt TTIP-kritiska bloggen TTippen.se

2. Den 21 oktober skrev 14 regeringar, bland annat den svenska genom näringsminister Mikael Damberg, ett brev till kommissionen (Cecilia Malmström) med en uppmaning att ISDS skall vara med i TTIP-avtalet.

3. Det finns dessutom ett rykte om att Cecilia Malmström hade hotat avgå redan innan hon tillträtt som kommissionär om inte ISDS finge vara kvar som möjlighet i förhandlingarna om TTIP-avtalet (ISDS-delen av förhandlingarna är ”frysta”, men ISDS är inte borta).

4. Vilket bär en viss trovärdighet mot bakgrund av vad som faktiskt hände innan hon tillträdde. Då offentliggjordes en version av Malmströms skriftliga svar till parlamentet inför kommissionsutfrågningarna där hon motsatte sig  ISDS. En version som hon sedan kraftfullt tog avstånd ifrån. Misstankar finns således att någon hade förmått Malmströms kansli att skriva något som Malmström skulle ha varit tvungen att acceptera. Men Malmström har varit med förr och kan spelet. Hon gick ut hårt, ändrade skrivningen till sin egen ståndpunkt.

Rätt stor dramatik med andra ord som förmodligen har sin upprinnelse i den överspända och verklighetsfrånvända debatten om ISDS. Juncker tog avstånd för att säkra sin kandidatur som kommissionsordförande och har haft svårt att ta sig ur det hörn han målade in sig i. Malmström som förstår frågan ville inte ta avstånd utan tog strid (till Junckers förvåning, sannolikt). Juncker har tagit ifrån henne frågan. Enligt Peter Spiegel på Financial Times skulle hon ha avgått om hon varit minister i en vanlig regering. En kittlande ståndpunkt, men irrelevant; Malmström är inte minister i en vanlig regering. Kommissionärerna har ett betydligt starkare personligt mandat.

En pikant faktor för svensk del är att den svenska regeringen genom Damberg är för ISDS, medan regeringspartnern Mp är stenhårt emot. Dessutom är LO emot ISDS.

Den som vill ha mer politisk action kring TTIP och ISDS i framtiden kommer inte att bli besviken.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera poster