Kina

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai. Handelskriget mellan USA ...

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på
tankesmedjan Frivärld. 
Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från
Stockholms universitet 
och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Handelskriget mellan USA och Kina pågår för fullt. Måndagen den 24 september trädde
nya tullar i kraft
. USA belägger import från Kina till ett värde av 200 miljarder USD med fem och tio procent i tullavgifter, medan Kina i samma vända bestraffar import av 60 miljarder USD av amerikanska varor med tioprocentiga tullar. Detta utgör den tredje rundan av tullhöjningar i ett handelskrig som ser ut att eskalera.

I lördags valde Kina att avstå från en amerikansk inbjudan att fortsätta förhandlingar. Istället för att hålla överläggningar direkt med sin motpart i handelskriget valde Kina istället att publicera en vitbok om landets syn på konflikten.

I korthet framhåller vitboken följande budskap:

1. Kina värnar sin värdighet och sina intressen. Kina söker inte konflikt men räds inte att ta kampen;

2. Kina är berett att utveckla de ekonomiska förbindelserna med USA;

3. Kina är villigt att reformera och förbättra det multilaterala handelssystemet;

4. Kina gör sitt yttersta för att skydda immateriella rättigheter;

5. Kina gör sitt yttersta för att skydda utländska företag som är verksamma i Kina;

6. Kina är hängivet att “fortsätta” öppna sin ekonomi;

7. Kina eftersträvar goda handelsförbindelser mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.

Vitboken är i lika delar ett försvarstal och en litani om amerikansk protektionism. Kinas officiella budskap är att landets ekonomiska tillväxt och växande ställning i den internationella ekonomin har gynnat omvärlden i allmänhet och USA i synnerhet. Därtill upprepar och fördjupar vitboken Kinas kritik av Trumpadministrationens handelspolitik. Detta utgör Kinas första omfattande officiella ställningstagande till handelskriget, men dess innehåll är sedan tidigare bekant.

Vad policydokumentet saknar är en tydlig handlingsplan.

För närvarande är möjligheterna för antingen en multilateral eller bilateral lösning högst begränsade.

Dödläge för WTO-reform

Kina har som uttalad ambition att reformera WTO. Kina och EU grundade en arbetsgrupp för WTO-reform under toppmötet mellan EU och Kina i juli. För bara några dagar sedan följde Europeiska kommissionen upp det med ett preliminärt ställningstagande om varför WTO behöver reformeras och hur det bör genomföras. Något liknande saknas fortfarande från Kina. En vitbok om Kinas WTO-politik, som publicerades kort innan toppmötet med EU, angav inte någon indikation att Kina önskar se nya regler styra den internationella handeln. Den häromdagen publicerade vitboken klargör att WTO-reform numera är på agendan, men undviker att säga någonting om vad Kina prioriterar för handelsregimens framtid. Det enda otvetydiga ställningstagandet hittills är att ett reformerat WTO inte bör kräva lika mycket av utvecklade länder som av utvecklingsländer, vilket Kina anser sig vara. Att Kina anser sig ha rätt att inte anta lika strikta regler som många andra av WTO:s medlemsländer är en av EU:s och USA:s främsta klagomål om organisationen.

Avsaknaden av konkretion om vad Kina faktiskt vill ändra gör det svårt att fortskrida med förhandlingar. Kanske avslöjar detaljbristen att Kina inte är särskilt intresserat av att reformera det multilaterala handelssystemet.

Samtidigt brottas den amerikanska WTO-politiken med en annan utmaning. Liksom övriga involverade parter är den amerikanska administrationen i princip för en omstöpning av den internationella handelsregimen — men lite tyder på att det är en prioritet. USA:s handelsrepresentant Robert Lighthizer har kommenterat under ett sammanträde med internationella motparter att ”det är omöjligt att förhandla om nya [WTO-]regler när många av de nuvarande inte efterföljs.” Givet att Kina förnekar att de bryter mot WTO-reglerna innebär det att förhandlingar om regelverket läggs på is under överskådlig framtid för USA:s del. Emellertid är USA inte bara missnöjda med Kinas regelbrott, utan menar även att domare inom WTO:s tvistelösningmekanism agerat ”aktivistiskt”, med följden att systemet försvarat illegitima handelsbarriärer, subventioner och andra marknadsskadliga åtgärder.

På sina olika sätt verkar både Kina och USA för närvarande vilja lösa handelskonflikten på bilateral basis. Medan förhandlingarna mellan de två länderna upphört kommer det inte ske.

Lite politisk vilja att öppna ekonomin

Handelskonflikten skulle kunna upphöra om Kina genomför betydelsefulla reformer i marknadsekonomisk riktning. Det verkar dock inte vara aktuellt. Vitboken om handelskriget ger inte uttryck för självkritik utan menar att tidigare reformarbete redan möjliggjort för utländska företag att konkurrera i Kina på jämlika villkor. EU:s handelskammare i Peking delar inte den uppfattningen, utan framhåller istället att många av de reformer som utlovats huvudsakligen har uteblivit. Bland många andra utmaningar har utländska företag i Kina särskilt svårt att få licenser, statligt ägda företag får fortfarande stora (och icke-transparenta) subventioner och regleringar ändras både frekvent och på ett oförutsägbart sätt, enligt handelskammaren.

Medan den kinesiska statens företrädare i unison ensidigt beskyller USA för den pågående konflikten framkommer det med jämna mellanrum viss självkritik i Peking. Den inflytelserika före detta riksbankschefen Zhou Xiaochuan till exempel kommenterade nyligen under ett seminarium i Geneve att Kina måste göra vidta åtgärder för att minska subventioner och påtvingad teknologiöverföring för utländska företag som etablerar sig i Kina. Som ofta är fallet i Kina menade Zhou att denna politik är påtvingad av lokala styren, medan den nationella regeringen står oskyldig till sådan favoritism av det inhemska näringslivet. Det må vara en inkorrekt beskrivning av den kinesiska politiken, men det ger Kinas nationella ledare en möjlig väg att ändra sin politik utan tappa ansiktet.

Trots detta ser reformviljan ut att vara ytterst begränsad. Den i andra frågor hårdföre professorn Yan Xuetong, verksam vid det välrenommerade Tsinghuauniversitetet, har bittert noterat att hans egna uppmaningar om att reformera de statligt ägda bolagen och att öppna den kinesiska ekonomin för omvärlden saknar stöd i Peking.

Utdragen konflikt

Av allt att döma är Kina allt mer inställt på en utdragen och eventuellt eskalerande konflikt. I en ny studie har kinesiska forskare undersökt hur Kina skulle påverkas om konflikten sprids från handel till finansiella tjänster. Scenariot som undersöks vore så skadligt för världsekonomin att det är svårt att föreställa sig att det förverkligas, men att det ens diskuteras vittnar om att en viss alarmism infunnit sig i Kinas politiska kretsar.

I väntan på sämre tider har den kinesiska staten vidtagit ytterligare åtgärder för att göra sig mindre ekonomiskt beroende av omvärlden. Utöver särskilt stöd för företag som direkt påverkas av de amerikanska tullarna har staten i dagarna vidtagit ytterligare åtgärder för att stödja privata företag med dåliga finanser och öka inhemsk konsumtion.

Att minimera konfliktens skador kommer bli allt svårare. Den senaste rundan av amerikanska tullar kommer öka från fem respektive tio till 25 procent den 1 januari nästa år. Om det inte undviks kommer såväl Kina, USA och det internationella handelssystemet att utsättas för än svårare påfrestningar.

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
För tillfället full fart mot problem. Men knappast HD:s fel.

EU bör backa i handelskriget mot USA och fokusera på andra problem med handeln

EU skulle inte behöva delta i handelskriget mot USA. Trump som motståndare saknar helt rationalitet. Det visas av hans beteenden mot motorcykeltillverkaren Harley-Davidson. Istället borde EU fokusera på villkoren för tekniköverföring till Kina.  Det kan...

EU bör backa i handelskriget mot USA och fokusera på andra problem med handeln

EU skulle inte behöva delta i handelskriget mot USA. Trump som motståndare saknar helt rationalitet. Det visas av hans beteenden mot motorcykeltillverkaren Harley-Davidson. Istället borde EU fokusera på villkoren för tekniköverföring till Kina. 

Det kan knappast råda något tvivel om att att USA:s president Donald Trumps handelspolitik drivs av känslor snarare än ens en sorts missförstådd ekonomisk rationalitet.

Nu hotar presidenten motorcykeltillverkaren Harley-Davidson med olika helt ospecificerade skatter och avgifter för att de planerar att flytta delar av tillverkningen utomlands.

”Tuesday marked Trump’s second straight day of leveling attacks at Harley-Davidson. The company’s announcement sparked a massive sell-off in the stock market amid fears that other companies might follow suit, worried about getting caught in the middle of Trump’s trade war with Europe, Canada, Mexico, China, Japan and possibly India.

In his Tuesday morning Twitter posts, Trump wrote that “Harley must know that they won’t be able to sell back into the U.S. without paying a big tax!”

It was unclear what he meant. He has threatened such a tax since the 2016 campaign, but he hasn’t imposed one, and Congress has blocked his efforts to craft such a tax. He could be referring to the tariffs he is attempting to unilaterally impose on imports.”

Extra bisarrt blir det hela av att HD knappast är en jätteindustri, ligger i framkant när det gäller forskning och utveckling eller har någon strategisk betydelse. USA som nation hotas inte av att HD bygger motorcyklar i andra länder eller ens om märket skulle upphöra. Det vore förstås tråkigt på många sätt, inte minst för att det är en motorcykel med historia, som låter vackert och tillåter äldre herrar att köra långsamt med viss värdighet, men något större betydelse har industrin som sådan inte. HD:s motorcyklar är högstatusprodukter som kostar mycket, men det finns andra högstatusmärken med historia och karaktär och den starka dollarn gör HD:s motorcyklar extremt dyra. Att tillverka i närmare anslutning till exportmarknaderna är sannolikt nödvändigt.

Dessutom är det anmärkningsvärt en aning udda att statschefen i en demokratiskt rättsstat hotar enskilda företag eller medborgare. Trump hotar faktiskt med att utplåna ett företag på grund av dess affärsmässiga beslut.

Mot denna bakgrund kan man ännu starkare ifrågasätta EU:s beslut att svara på USA:s tullar med egna strafftullar. Det är ytterst osannolikt att en den amerikanske presidenten kommer att bry sig om de konsekvenser hans handelspolitik orsakar den amerikanska ekonomin. När företag går under och jobb försvinner kommer Trump bara skylla det på andra länder.

EU:s kommissionsordförande Jean-Claude Juncker säger att EU inte har något annat val än att införa egna tullar:

”USA ger oss inget annat val än att starta ett tvistemål i WTO och införa egna tullar på ett antal importprodukter från USA. Vi kommer att försvara EU:s intressen, som ligger i linje med internationella handelsregler”, skrev Juncker i ett pressmeddelande.”

Men då talar han förstås mot bättre vetande. Tvistemålet i WTO är förstås rätt, men de egna tullarna är helt onödiga. Det enda de leder till är högre priser för EU:s företag och konsumenter med minskad konkurrenskraft som följd och att Trump får argument för att ytterligare tullar. Vidare försvinner fokus både i USA och EU på frågan om Kinas aggressiva politik för att få tillgång till teknologi och forskningsresultat från europeiska och amerikanska företag.

EU:s ledning bör avveckla strafftullarna mot USA. Trump är ändå helt irrationell på området. I stället bör fokus vara på samarbete för att skapa rimliga villkor för tekniköverföring. Det är förvisso en fråga relaterad till handel, men den går att hantera utan stora ingrepp i den fria handeln.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuli 5, 2018
Hmm. Jag skriver ju att WTO-processen är rätt, men att EU:s strafftullar inte är det. Trumps förakt för EU är förmodligen hundraprocentigt oavsett vad EU gör.
Peter Kleenjuni 30, 2018
Håller inte alls med! Varför skulle EU i just detta fall vika ner sig i stället för att använda den uppstramade fungerande tvistelösningsprocedur i WTO som nu fungerat väl i snart ett kvarts sekel? Om EU skulle avstå från att införa de kompensatoriska tullhöjningarna på vissa särskilt utvalda produkter som importeras från USA skulle detta bara ses som ett svaghetstecken och spä på Trumps förakt för EU som institution.
Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Chongqing. Symbol för Kinas ekonomiska framsteg.

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa d...

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa det hela som en framgång.

Håller USA under ledning av president Donald Trump på att vinna handelskriget mot Kina?

Den som läser DN kan få den känslan.

Men i verkligheten är det just nu kineserna som hanterar situationen rationellt och går vinnande ur första ronden av diplomatiskt spel.

Kineserna inser att någon form av prestigevinst är ointressant.  Man kan inte äta prestigevinster. Det är för övrigt ingen idé att låta Trump framställa Kina som omedgörliga. Så de spelar med och låtsas som om de gett efter för kraven från USA att minska underskottet i handelsbalansen mot USA. Kineserna har lovat att minska USA:s handelsunderskott på 375 miljarder dollar ”substantiellt”. Kineserna lovar att köpa mer, det som nämns är energi och jordbruksprodukter.

Men samtidigt innehåller det nuvarande löftet inga siffror. Trumps ekonomisk-politiske rådgivare Larry Kudlow deklarerade visserligen i fredags att det handlade om 200 miljarder dollar, något som kineserna omedelbart förnekade.

Trumpadministrationens uttalande här.

Men även om kineserna i något sammanhang har nämnt siffran 200 miljarder är det svårt att se att den kan realiseras. Kina handlar för tillfället jordbruksprodukter för 20 miljarder dollar och och energi (olja och gas) för 7 miljarder. Även om de ökar den siffran med 300 procent kommer de bara upp i knappt 110 miljarder dollar.

Mycket talar dessutom för att Kina ändå kommer att öka sin import ordentligt de kommande decennierna. Både befolkning och BNP per capita växer snabbt. Att lova att köpa mer kol, olja, gas, kött och spannmål är knappast att ta en risk. Dessutom. Allt fler kineser får inte bara hög utan mycket hög levnadsstandard. Behovet av att spara och investera fylls allt mer och kineserna övergår till att shoppa. Med andra ord kommer på sikt handelsunderskottet att bli allt mindre. När det har försvunnit vågar förstås ingen gissa, men förmodligen tar det decennier. Om det nu sker alls. När Kina köper mer från USA är det fullt möjligt att amerikanerna använder inkomsterna till att köpa mer import från Kina. Skälet till att exportera är i princip att kunna importera.

När det gällde intellektuella rättigheter påstår Trump att Kina har stulit sådana i åratal till ett värde av mellan 250 och 600 miljarder dollar. Men även där är överenskommelsen vag. Kina förbinder sig till ”ökat samarbete” och att stärka sin lagstiftning på området. Om det kommer att ske, och om lagstiftningen i så fall kommer att följas, återstår att se.

Nu spelar detta kanske ingen större roll. Trump kan presentera detta som en seger och sätta även handelskriget med Kina på vänt, som han gjort med EU och en rad andra länder.

Som taktik inför valen i höst är det kanske inte direkt genialiskt men Donald Trump har skapat en bild av att han bedriver handelskrig, utan att ställa till alltför mycket skada hittills. Därmed inte sagt att hans agerande är oproblematiskt. Tvärt om sprids stor osäkerhet i en situation där världshandeln börjar komma igång igen efter flera års stagnation. Och självklart går det inte att blåsa faran över. Det kommer helt olika signaler från olika delar av administrationen.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

USA:s underskott kräver frihandel och sparande — inte protektionism och skuldsättning

USA:s åtgärder för att minska underskottet i handelsbalansen kommer inte att få någon effekt. Det verkliga problemet är att USA:s befolkning och statsmakt lånar mer än de sparar och får stora skulder till utlandet. Lösningen är att stimulera sparande o...

USA:s underskott kräver frihandel och sparande — inte protektionism och skuldsättning

USA:s åtgärder för att minska underskottet i handelsbalansen kommer inte att få någon effekt. Det verkliga problemet är att USA:s befolkning och statsmakt lånar mer än de sparar och får stora skulder till utlandet. Lösningen är att stimulera sparande och mer frihandel — inte mindre.

Det råder fortsatt vapenvila i handelskriget mellan USA och EU samt några andra av USA:s allierade. Stål och aluminiumtullarna skjuts ytterligare en månad på framtiden.

Förklaringen är nog att USA:s regering har nog med de två handelskrig som pågår. I mitten av maj skall det nya NAFTA-avtalet vara klart, och i tisdags reste en delegation till Peking för att diskutera handelsfrågor med målet att få ner USA:s underskott i handelsbalansen mot Kina.

Förhandlingarna må ske i Peking, men besluten kommer att fattas i Washington.

Under maj kommer regeringen diskutera tullar på 50 miljarder dollar och därefter finns det möjlighet till ytterligare 100 miljarder dollar i tullar. Om inte det anses räcka kommer förslag på restriktioner i Kinas möjligheter att göra investeringar i viktiga företag och teknologi i USA.

Trump jämför åtgärderna mot Kina med de mot Nordkorea — att de borde ha genomförts för länge sedan:

“Delegation heading to China to begin talks on the Massive Trade Deficit that has been created with our Country,” Mr. Trump said in a tweet Tuesday.

“Very much like North Korea, this should have been fixed years ago, not now,” Mr. Trump said. “Same with other countries and NAFTA…but it will all get done.”

(Wall Street Journal)

Men åtgärderna kommer inte att hjälpa mot det problem Donald Trump ser framför sig, nämligen underskottet i USA:s handelsbalans.

Det har legat stadigt på 3 procent av BNP de senaste decennierna. Lite pengar kommer tillbaka på grund av amerikanska investeringar utomlands, och hela kalaset landar på 2,5 procent.

Den lösning Trump tänker sig är att genom tullar få USA att exportera mer och importera mindre. Men eftersom omvärlden kommer svara med egna tullar blir konsekvensen bara minskade handelsvolymer och lägre tillväxt. Balansen mellan export och import påverkas inte.

Problemet är inte handelspolitiken, utan att amerikanerna shoppar mycket och sparar lite.

Det är i sin tur en konsekvens av att amerikanerna är bland de rikaste i världen och tycker det är roligare att konsumera än att spara. Just nu går USA:s ekonomi bättre än på mycket länge vilket spär på shoppingviljan.

Paradoxalt nog skulle ett av de mest effektiva sätten att få ner underskottet i handelsbalansen vara att USA råkade ut för en riktigt allvarlig ekonomisk kris. Då skulle den privata konsumtionen av importerade produkter och företagens behov av insatsvaror från utlandet falla och dollarn bli billigare — importen skulle krympa och exporten öka. I teorin, det är ytterst osannolikt att en kris i USA skulle lämna omvärlden opåverkad. Blir det kris i USA blir det kris i hela världen. Den totala effekten skulle bara bli sämre tillväxt.

Allas levnadsstandard skulle bli lidande när handeln minskade. Det värdefulla med handel är importen; att man kan konsumera sådant som inte kan tillverkas i det egna landet, eller i vilket fall sådant som är billigare att importera än att göra själv. Exporten innebär att varor försvinner utomlands för att några andra skall få njuta av. En förlust. Enda anledningen till att exportera är alltså att kunna importera.

Men det betyder inte att USA:s situation är helt oproblematisk. När jänkarna shoppar mycket och sparar lite uppstår en brist på investeringskapital. USA måste låna från utlandet. I praktiken kommer de dollar som amerikanerna betalar för handelsunderskottet tillbaka i form av utlandslån. Det hela är ganska enkelt. Den som säljer något till en amerikan får dollar i betalning, och det finns bara tre saker att göra med dollar. Köpa amerikanska produkter, investera i USA eller låna ut pengarna till någon i USA. Den som lånar mest och är tryggast att låna ut till är Uncle Sam.

Lånat från utlandet har man gjort sedan 70-talet och omvärldens fordringar på USA uppgår till 40 procent av landets BNP. Inte minst amerikanska staten (och delstaterna) lånar stora summor. Och inte till investeringar utan till konsumtion.

Det effektivaste sättet att få ner underskottet i handelsbalansen vore att amerikanska staten minskade sin upplåning och dessutom införde stimulanser för sparande, helst i form av pensionssparande. Man vet inte mycket om framtida räntor eller tillväxt, men att befolkningen åldras är bombsäkert.

Till det skulle kraftigt minskade — helst helt avskaffade — tullar kunna få ytterligare fart på handel och tillväxt.

Den politik USA för just nu kommer inte minska handelsunderskotten. Istället spär den på problemet med stor skuldsättning i både privat och statlig sektor och löser inte ett av de centrala uppgifterna på några decenniers sikt, att hantera USA:s åldrande befolkning.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Stål. På enklaste sätt.

Trump inleder handelskrig — radikalpacifism bästa motåtgärden

Trump startar handelskrig. Kina och EU svarar med motåtgärder. Det är dumt. Just i handelskrig är radikalpacifism den bästa principen.  Förhoppningarna om att Donald Trumps hot om tullar på stål och aluminium skulle vara mest munväder kom på skam i tor...

Trump inleder handelskrig — radikalpacifism bästa motåtgärden

Trump startar handelskrig. Kina och EU svarar med motåtgärder. Det är dumt. Just i handelskrig är radikalpacifism den bästa principen. 

Förhoppningarna om att Donald Trumps hot om tullar på stål och aluminium skulle vara mest munväder kom på skam i torsdags.

Då deklarerade han att det kommer bli tullar på 25 procent på stål och 11 procent på aluminium. Washington Post-artikel här. 

Det mest skrämmande är kanske att presidenten förefaller helt omedveten om fakta. USA:s stålindustri går bra och täcker 75 procent av USA:s behov. Dess existens är inte på något sätt hotad. Antalet anställda har förvisso minskat från kring 200 000 på 60-talet till 30 000 idag. Men det beror på att tillverkningsprocesserna idag är så mycket effektivare. Det finns förmodligen ingen tillverkande industri som inte haft motsvarande utveckling. Den som idag besöker en industri slås av att det är tyst, rent och framför allt folktomt.

I gengäld finns det i dag många fler produktkategorier och olika typer av varor. Specialiseringen är högre. Tjänstemarknaden har ökat enormt. På 60-talet fanns det ett kondis och en korvkiosk vid torget. I dag finns det tio fik och snabbmatsställen vid samma torg. Det gäller inte minst i USA. Antalet jobb har ökat. Antalet tunga industrijobb har minskat.

Tullarna drabbar inte bara Kina som står för bara 7 procent av USA:s stålimport. De drabbar också EU (knappast en låglönamarknad) och Kanada. Det sistnämnda gör tullarna extra bisarra då USA:s stålindustri har anläggningar på båda sidor om gränsen, Kanada är en så nära allierade att dess industri räknas in i USA strategiska industribas.

De nya tullarna är inte ett resultat av effektiv lobbying från industrin. De allra flesta är eniga om att de jobb i stål- och aluminiumindustrin som eventuellt kan räddas eller komma till förloras med råge inom andra delar av industrin. Man kan säga att stål är en insatsvara och ju högre upp i värdekedjan man kommer, desto fler personer är anställda. Högre priser på stål skyddar en industri med få anställda, medan de drabbar exempelvis tillverkare av vitvaror och bilar som har många anställda. George Bushs ståtullar 2002 kostade 200 000 jobb innan de hastigt togs bort efter bara något år.

Nästa vecka kommer detaljerna i förslaget. Också det en märklig ordning. Trump annonserar en aggressiv och komplex politisk åtgärd, men utan att ha ett färdigt förslag att presentera.

Så nu blir det alltså handelskrig. Kina kommer omedelbart att slå tillbaka på jordbruksområdet, och EU har annonserat motåtgärder. Det är i båda fallen lika dumt som Trumps inledande åtgärd. Man försöker straffa USA genom att göra livet dyrare och sämre för sina egna medborgare. Men samtidigt är det förmodligen oundvikligt och framför allt är det Trump som är ansvarig. Det är han som börjar. Och många politiker är mer än glada att kunna slå till med protektionism samtidigt som de skyller på Trump. Men just i handelskrig är en radikalpacifistisk hållning det enda rätta.

EU:s industri borde istället inrikta sig på att sälja på de marknader där amerikanska aktörer kommer få det svårt genom att ståltullarna tvingar dem att höja priserna.

 

Stäng posten Läs nästa post
Durra. Dock inte amerikansk.

Inget rent spel från Kina — men vad går att göra åt det?

Kina är inte ett land som andra i handelssammanhang. Företag och stat är intimt sammanvävda och det saknas transparens i alla led. Mycket talar också för att Kinas ledarskap har en revanschistisk inställning och vill öka Kinas makt på alla områden. Handelspo...

Inget rent spel från Kina — men vad går att göra åt det?

Kina är inte ett land som andra i handelssammanhang. Företag och stat är intimt sammanvävda och det saknas transparens i alla led. Mycket talar också för att Kinas ledarskap har en revanschistisk inställning och vill öka Kinas makt på alla områden. Handelspolitiken är ett av verktygen. Men vilka motåtgärder som kan användas är inte självklart. Få hot biter på en elit som är hotad av något.

Moderatledaren Ulf Kristersson varnar i DI för naivitet när det gäller frihandel med Kina.

”Jag tycker det är problematiskt att vi accepterar vissa spelregler när det gäller Kina, som vi aldrig skulle acceptera när det gäller andra länder”, säger Ulf Kristersson.

”Den ömsesidighet som borde gälla i internationell handel och internationella affärsrelationer gäller inte när vi pratar om Kina. I längden är det en problematisk utveckling.”

Han vill inte kommentera Geelys köpräd i AB Volvo och Daimler specifikt, men efterlyser ett nyktrare svenskt förhållningssätt till ”Kinas maktambitioner”.

”Jag tycker inte att vi ska tillhöra de länder som nästan systematiskt säger att här finns inga problem över huvud taget, för så uppfattar jag den svenska hållningen just nu. Vi ska se det mer för vad det är”, säger han.

”Det är en sak när transparenta företag i länder som är bundna av internationella ömsesidiga villkor tävlar med varandra i en sund global konkurrens. Det är inte självklart samma sak när det gäller företag som vi inte vet särskilt mycket om, som inte är transparenta och som av allt att döma har mycket stark politisk uppbackning från det kinesiska kommunistpartiet.”

Kristersson har i allt väsentligt rätt. Det finns inget sådant som företag oberoende av staten i Kina. Ingenting i Kina är oberoende av staten och kommunistpartiet. Den som motsätter sig staten blir trakasserad, fängslad eller i värsta fall avrättad.

Men det är viktigt att se att det finns en rad olika delproblem som måste hanteras på olika sätt.

För det första handlar det om kinesiska uppköp och investeringar i Sverige eller inom EU. Där är det förstås rimligt att vara skeptisk till köp av exempelvis hamnar, infrastruktur med karaktären av tekniska monopol eller försvarsindustri.  Att förlora kontrollen över teknologi som är strategiskt viktig och som kanske är framtagen genom offentlig finansiering är direkt dumt.

För det andra problemet med att företag från EU som investerar i Kina tvingas samarbeta med kinesiska företag eller på annat sätt ställs under stor kinesisk insyn. I många fall är förutsättningen för investeringar i Kina att företag delar med sig av teknologi.

Och för det tredje problemet med priskonkurrens när kineserna exporterar produkter som på ena eller andra sättet är subventionerade.

Det är egentligen bara det förstnämnda problemet som är hanterbart. Visserligen är det ett ingrepp i äganderätten att aktieägare i ett företag inte få sälja till vem de vill och få bästa pris. Men det går rimligen att hantera och större företagsaffärer är ändå ofta beroende av tillstånd från olika myndigheter.

Det andra problemet, med hårda krav för att etablera sig i Kina är mer svårhanterat. Att hindra entreprenörer från att försöka etablera sig i Kina och styra vilka villkor de kinesiska myndigheterna ställer är förstås närmast omöjligt.

Det tredje problemet, att den kinesiska exporten är dumpad (om den nu är det), kan hanteras med tullar. Problemet med det är att kineserna slår tillbaka.

Exempelvis drabbas nu USA:s bönder av att Trump aviserar antidumpningstullar när det gäller stål och aluminium från Kina. Kineserna svarar med samma mynt, men mot sin import av durra och soyabönor från USA. Kina köper 80 procent av durran och över 30 procent av sojabönorna. Att tappa delar av den marknaden är förstås smärtsamt. Kina kommer dessutom börja köpa av andra leverantörer vilket gör det svårt att återta förlorade marknadsandelar den dag handelskriget tar slut.

Men det är förstås inte bara Kina som slår tillbaka när USA handelskrigar. Krånglet med NAFTA har fått Mexiko att se sig om efter nya leverantörer av korn. Ökningen av importen från Brasilien mellan 2016 och 2017 var 970 procent.

Slutsatsen är att även om Ulf Kristersson har rätt i att man inte får ha en naiv syn på Kina är det inte självklart vilka åtgärder som kan användas. Ett problem med Kina är förstås den hårda kontrollen och frånvaron av demokrati. Det finns ytterst få hot som biter på en elit som sällan själva drabbas ekonomiskt och inte kan röstas bort.

Mer läsning på temat: Intressant artikel om Kinas investeringar i Kvartal av Kristina Sandklef.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Trudeau. Nu åter från Kina.

Kanadas Trudeau i Kina — ingen odelad succé

Kanadas premiärminister Justin Trudeau har varit i Kina i veckan. Ett av målen var att komma överens om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan Kanada och Kina. Men enligt kanadensiska The Star gick det ingenting vidare: "GUANGZHOU, CHIN...

Kanadas Trudeau i Kina — ingen odelad succé

Kanadas premiärminister Justin Trudeau har varit i Kina i veckan. Ett av målen var att komma överens om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan Kanada och Kina.

Men enligt kanadensiska The Star gick det ingenting vidare:

GUANGZHOU, CHINA—As Justin Trudeau woke up on his last day in China, there was no outward sign his delegation was any closer to sparking trade negotiations with the economic powerhouse than before they came.

Canada’s halting effort to become the first Group of Seven country to pursue a trade deal with China has been the overarching theme of the prime minister’s four-day trip here.

But despite landing a smattering of side-agreements to combat climate change, discuss deeper access to the Chinese market for Canadian grain producers and promote two-way tourism, Trudeau’s voyage across the Pacific has so far failed to produce the agreement to launch the trade talks that both countries count high on their bilateral wish list.”

Anledningen är att Kanada i bästa fall är en medelstor ekonomi. Inte ens när Trump spelar bort USA: s strategiska övertag på handelsområdet är Kanada tillräckligt lockande för det stora arbete och de eftergifter som krävs för att få ett frihandelsavtal till stånd. Kineserna har säkert även observerat att det finns en politisk motstånd i Kanada mot ett avtal med Kina. Dels för att Kina är en diktatur med mycket hårt förtryck på programmet, men också för att Kina inte är den kämpe för frihandel som landets ledare gärna vill påskina. Det är inte heller någon hemlighet att Kina subventionera sin industri och att gränserna mellan privat och statligt företagande är otydliga. Företag som vill etablera sig i Kina tvingas ofta till samarbeten med tuffa villkor och förväntas dela med sig av viktiga kunskaper till sina kinesiska partners. 

Kanada är också inblandat i förhandlingar om NAFTA och TPP. Att öppna en ytterligare front är inte lockande. Risken är stor att förhandlingsprocesser stör varandra.

Men Trudeaus resa till Kina var inte helt bortkastad. Colin Robertson, tidigare diplomat, är milt positiv i The Globe and Mail:

”Prime Minister Justin Trudeau’s China trip may not have netted the expected free-trade talks, but Canadians should be satisfied on several fronts.

First, the institutional framework is strengthened.

Critics discount this as more bureaucratic jibber-jabber, but in China – as business has painfully learned – it’s the mandarins who make things happen. Last year the prime ministers of Canada and China initiated regular annual meetings. Now, there will be regular meetings of ministers of the environment and energy.

Second, there will be more trade.

Sales of uranium (good for Saskatchewan) and beef and pork (good for Western Canada) will be expedited. Premier Kathleen Wynne has just returned with $1.9-billion in deals that will generate an estimated 2,100 jobs in Ontario.

A crosswalk between climate and clean energy has been created. This should work to Canada’s advantage both commercially as well as in research and development, given the Chinese lead in innovation in renewable energies, especially solar.

Third, the people-to-people exchanges are significantly enhanced.

Chinese tourism – more than half a million visitors last year – has taken off. It’s growing annually at double-digits. More direct flights to Calgary and Montreal, as well as Toronto and Vancouver, are coming from 11 Chinese cities, and we are opening seven additional visa centres. During a visit to Beijing last month, Immigration Minister Ahmed Hussen declared we could ”easily double or triple or quadruple the numbers.” China has designated Canada as the preferred travel location for 2018.

Where once it was the Japanese who skied Banff and Whistler, it will now be wealthy Chinese. Hoteliers had better be sure there is a kettle stocked with Chinese teas in every room and that their feng shui is right.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Trump i Kina…

USA:s president Donald Trump har varit i Kina och bland annat talat om handel. Hans mest uppmärksammade uttalande var att han inte klandrar Kina för USA:s underskott i handelsbalansen. I stället menade Trump att hans företrädare var skyldiga. Men föru...

Trump i Kina…

USA:s president Donald Trump har varit i Kina och bland annat talat om handel.

Hans mest uppmärksammade uttalande var att han inte klandrar Kina för USA:s underskott i handelsbalansen. I stället menade Trump att hans företrädare var skyldiga.

Men förutom de politiska deklarationerna gjordes affärsöverenskommelser på kring 250 miljarder dollar. Hur stor del av detta som kommer att förverkligas är en annan fråga.

Några pressröster:

Financial Times:

”Donald Trump blamed his predecessors for the US’s widening trade deficit with China, praising Xi Jinping and telling an audience in Beijing he did not “blame” Chinese leaders for “taking advantage” of Washington.

In a striking change of tone from the US president, who portrayed China as an economic bogeyman throughout last year’s election campaign, Mr Trump appeared at pains to rekindle the bonhomie that characterised the leaders’ first meeting at his Florida compound in April, a tenor that quickly deteriorated over North Korea.

Although Mr Trump has been welcomed with a state dinner and extensive pomp, Mr Trump’s personal warmth towards Mr Xi was not reciprocated, with the Chinese leader using far more restrained language in his own comments.

“It’s a very good chemistry between the two of us, believe me,” said Mr Trump. “After all, who can blame a country for being able to take advantage of another country for the benefit of its citizens. I give China great credit. In actuality, I blame past [US] administrations for allowing this out-of-control trade deficit to take place and to grow.”

Despite the personal outreach, Mr Trump still used his remarks to push Beijing to rebalance their countries’ “out-of-kilter” economic relationship and “quickly” break the impasse over North Korea’s nuclear and missile development programmes.

“Trade between China and the US has not been over recent years very fair for the US,” the US president said after a morning of meetings with his Chinese counterpart. “We must immediately address the unfair practices that drove [our trade] deficit along with barriers to market access.”

Mr Trump thanked Mr Xi for China’s efforts to restrict its trading and financial relationships with North Korea but implied Beijing could do more. “China can fix this [North Korea] problem easily and quickly,” Mr Trump told an audience of US and Chinese officials and business executives. “I know one thing about your president, if he works on it hard it will happen. There’s no doubt about it.”

Mr Xi did not respond to Mr Trump’s challenges directly, instead highlighting how successful US car companies had been in China and the number of jobs created by Chinese investors in the US. “We will never close our doors,” he said. “They will only open wider and wider.”

“Co-operation is the only viable choice,” Mr Xi said. ”

New York Times:

”BEIJING — President Trump’s $250 billion in Chinese business deals probably won’t be enough to stop a trade fight.

Mr. Trump met with his Chinese counterpart, Xi Jinping, in Beijing on Thursday, offering personal praise and qualified criticisms of China’s trade practices. China, in return, offered modest concessions on some thorny trade issues. The two sides also pointed to what they claimed were billions of dollars of deals between Chinese and American companies to show face-saving progress.

But behind the scenes, Washington and Beijing are gearing up for what may well be months of contentious relations between the world’s two largest trading partners.

After initially focusing this year on renegotiating the North American Free Trade Agreement and the United States’ free-trade pact with South Korea, Trump administration officials plan to pursue previous promises to investigate what they call Chinese theft of American intellectual property. Lawmakers also plan to intensify scrutiny of Chinese investments in sensitive areas of the American economy.

Mr. Trump hinted at coming tensions on those fronts on Thursday, saying he hoped to address “the chronic imbalance in our relationship as it pertains to trade.”

“This includes addressing China’s market access restrictions and technology transfer requirements,” he said, “which prevent American companies from being able to fairly compete within China.””

Huffington Post:

”BEIJING/SHANGHAI (Reuters) – President Donald Trump can return to the United States claiming to have snagged over $250 billion in deals from his maiden trip to Beijing. Whether those deals live up to the lofty price tag is another question altogether.

Watched by Trump and China’s President Xi Jinping at a signing ceremony in Beijing, U.S. planemaker Boeing Co, General Electric Co and chip giant Qualcomm Inc sealed lucrative multi-billion dollar deals.

“This is truly a miracle,” China’s Commerce Minister Zhong Shan said at a briefing in Beijing.

The quarter of a trillion dollar haul underscores how Trump is keen to be seen to address a trade deficit with the world’s second-largest economy that he has long railed against and called “shockingly high” on Thursday.

But U.S. businesses still have many long-standing concerns to complain about, including unfettered access to the China market, cybersecurity and the growing presence of China’s ruling Communist Party inside foreign firms.

William Zarit, chairman of the American Chamber of Commerce in China, said the deals pointed to “a strong, vibrant bilateral economic relationship” between the two countries.

“Yet we still need to focus on leveling the playing field, because U.S. companies continue to be disadvantaged doing business in China.”

U.S. tech companies like Facebook Inc and Google are mostly blocked in China. Automakers Ford Motor Co and General Motors must operate through joint ventures, while Hollywood movies face a strict quota system.

″(These deals) allow Trump to portray himself as a master dealmaker while distracting from a lack of progress on structural reforms to the bilateral trade relationship,” Hugo Brennan, Asia analyst at risk consultancy Verisk Maplecroft, said in a note.

Some huge deals were announced. Among them is a 20-year $83.7 billion investment by China Energy Investment Corp in shale gas developments and chemical manufacturing projects in West Virginia, a major energy-producing state that voted heavily for Trump in the 2016 election. [

“The massive size of this energy undertaking and level of collaboration between our two countries is unprecedented,” West Virginia Secretary of Commerce H. Wood Thrasher said in a statement.”

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera poster