Kina

Är kriget på väg att ta slut?

Handelsavtal USA-Kina lagom till nästa presidentval?

Trump vinner handelskriget på hemmaplan i form av politiska prestigevinster. Att kostnaderna i verkligheten är stora kommer hans kritiker ha svårt att förklara. Just nu vädras det enligt DN förhoppningar om att USA och Kina är på väg att försöka avsluta si...

Handelsavtal USA-Kina lagom till nästa presidentval?

Trump vinner handelskriget på hemmaplan i form av politiska prestigevinster. Att kostnaderna i verkligheten är stora kommer hans kritiker ha svårt att förklara.

Just nu vädras det enligt DN förhoppningar om att USA och Kina är på väg att försöka avsluta sitt handelskrig.

Det är främst USA som har initiativet och ett sorts övertag. USA importerar betydligt mer från Kina än tvärt om. Vilket å andra sidan betyder att USA drabbas mer av sina egna handelshinder. Det är amerikanska konsumenter som betalar tullarna med sina egna, skattade pengar.

Handelskriget minskar också möjligheterna för USA att tillsammans med EU och andra OECD-länder hantera det verkliga problemet med Kina, nämligen landets systematiska och målmedvetna politik när det gäller att komma över utländsk teknologi och genom investeringar få inflytande i andra länder. Som så ofta inom världspolitiken går det inte att säga om ett land är ”ont eller gott”. Kina är både en konstruktiv aktör som gynnar frihandel och ekonomisk tillväxt, och en aktör med sina helt egna intressen av att bli en stormakt som kan utmana USA globalt.

För Trumps del vore ett avslutat handelskrig och någon form av frihandelsavtal med Kina en seger.

Trump är inte en traditionell protektionist. Han är (på felaktiga grunder) bekymrad över USA:s underskott i handelsbalansen. Han tror vidare att underskottet beror på orättvisa villkor när det gäller handel mellan USA och dess handelspartners och att detta kan lösas genom att varje land tecknar ett separat frihandelsavtal med USA. Genom att varje land agerar ensamt kommer USA kunna utnyttja sitt övertag (alla vill handla med USA) för att få bra villkor.

Han försökte den strategin med EU ända tills han förstod att EU-länderna inte kan agera självständigt i handelsfrågor. Där tog det stopp.

Men med NAFTA gick det bättre. Där lyckades USA navigera så att Mexiko och Kanada blev tvungna att förhandla var för sig. När Mexiko gått med på ett avtal tvingades Kanada att också gå med.

Trump drev alltså i det fallet igenom sin strategi. Det var en politisk prestigevinst. Men i praktiken blev det inga stora förändringar och handelsunderskotten kommer knappast påverkas. Inget rimligt frihandelsavtal kan göra något åt det grundläggande skälet till handelsunderskottet: amerikanerna är rika och älskar att shoppa mer än de älskar att spara. Det gäller inte minst amerikanska staten som under Trump slår nya rekord i budgetunderskott. Även om amerikanska staten kanske inte köper så mycket från utlandet går de lånade pengarna till löner, som sen spenderas på importprodukter.

Med andra ord blev det nya NAFTA (USMCA) en prestigevinst snarare än en realpolitik vinst, men på ett område som är alldeles för komplext för att kunna förklaras.

Ett frihandelsavtal med Kina kommer — om det blir verklighet — att fungera på exakt samma sätt. Trump kan utmåla det som att han tvingat Kina till förhandlingsbordet. Ett avtal kommer kunna vara klart rätt lagom till att USA går in i nästa presidentvalrörelse. Det kan då spinnas som en enorm framgång samtidigt som det verkliga resultatet av avtalet inte kommer att ramla in förrän en bra bit in på nästa mandatperiod. Den kommer — om han vinner valet — att bli Trumps sista. Och om han inte vinner valet spelar det ändå ingen roll vad ett handelsavtal ger för resultat. Trump kan med andra ord inte förlora handelskriget i opinionen.

Men politiken är förstås bra enbart som ett ytligt, politiskt taktikspel.

Ur ekonomisk synvinkel är den renodlat vansinne. Trump är helt enkelt världsmästare i den allra obehagligaste formen av politiskt hantverk.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Inte bara stora företag importerar och exporterar — USA:s handelskrig hot mot småföretagare

Det finns människor bakom siffrorna. Småföretag drabbas hårt av USA:s handelskrig med Kina. Debatten om USA:s handelskrig med Kina förs ofta i övergripande termer; procentsatser, värdet av importen som drabbas, antalet jobb som försvinner i USA:s ekonomi...

Inte bara stora företag importerar och exporterar — USA:s handelskrig hot mot småföretagare

Det finns människor bakom siffrorna. Småföretag drabbas hårt av USA:s handelskrig med Kina.

Debatten om USA:s handelskrig med Kina förs ofta i övergripande termer; procentsatser, värdet av importen som drabbas, antalet jobb som försvinner i USA:s ekonomin som helhet.

Men de som drabbas är människor av kött och blod, både företagare och anställda. En stor del av både export och import görs av mindre företag och en betydande del av importen är komponenter som ingår i produkter som exporteras från USA till andra länder.

Dessutom drabbas förstås kinesiska företag, men från Kina finns det inte samma goda tillgång på statistik som från USA.

Raymond J. Keating som är chefekonom på The Small Business & Entrepreneurship Council skriver i Washington Times.

”Make no mistake, this (USA: tullar på varor från Kina) very much is a small business issue. For example, exporting to China largely is about small and mid-size enterprise. Among U.S. employer firms exporting to China (based on U.S. Census Bureau data), 53.8 percent have fewer than 20 employees, 68.7 percent fewer than 50 employees, 78.4 percent less than 100 workers and 92.1 percent fewer than 500 employees.

The story is similar when it comes to U.S. firms dealing with imports from China, with 43.3 percent having fewer than 20 employees, 55.7 percent fewer than 50 employees, 65.3 percent less than 100 workers and 83.0 percent fewer than 500 employees.

For good measure, it must be kept in mind that more than 55 percent of overall U.S. imports ranks as inputs for U.S. businesses. In addition, China’s retaliatory measures matter, as they raise costs and reduce opportunities for U.S. small businesses and workers involved in exporting.

Trade with China, while not without real problems, must be put in proper perspective. It has been an overall net plus for the U.S. economy. Consider that U.S. goods exports to China from 2001 — the year that China was admitted to the World Trade Organization — to 2017 grew by 579 percent. And over the same period, U.S. imports from China — goods for consumers, and intermediate and capital goods for businesses, including for small businesses — grew by 394 percent. That’s strong growth — far outdistancing the rise in overall U.S. trade and economic growth.

(—)

In testimony earlier this year before the U.S. House Committee on Small Business, I pointed out: “Rather than raising costs to trade with China, the best path forward would be to enter into serious discussions that lay the groundwork for a China-U.S. free trade agreement. Through that process, the U.S. would be able to constructively advance the cause for open markets and property rights in China. And a free trade accord between the world’s two largest economies would considerably expand opportunities for entrepreneurs, small businesses and workers in both nations.”

Still, there is some potential good news on the trade front as the administration has announced it is seeking trade agreements with Japan, the European Union and Great Britain. This would open opportunities for our small businesses in appealing markets and solidify relationships with these important U.S. allies. The United States re-engaging as a global leader of free trade would boost U.S. economic growth for the long term and boost entrepreneurship, which has been lagging. Advancing free trade is the approach the United States needs to pursue with China as well.”

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Är kriget på väg att ta slut?

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai. Handelskriget mellan USA ...

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på
tankesmedjan Frivärld. 
Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från
Stockholms universitet 
och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Handelskriget mellan USA och Kina pågår för fullt. Måndagen den 24 september trädde
nya tullar i kraft
. USA belägger import från Kina till ett värde av 200 miljarder USD med fem och tio procent i tullavgifter, medan Kina i samma vända bestraffar import av 60 miljarder USD av amerikanska varor med tioprocentiga tullar. Detta utgör den tredje rundan av tullhöjningar i ett handelskrig som ser ut att eskalera.

I lördags valde Kina att avstå från en amerikansk inbjudan att fortsätta förhandlingar. Istället för att hålla överläggningar direkt med sin motpart i handelskriget valde Kina istället att publicera en vitbok om landets syn på konflikten.

I korthet framhåller vitboken följande budskap:

1. Kina värnar sin värdighet och sina intressen. Kina söker inte konflikt men räds inte att ta kampen;

2. Kina är berett att utveckla de ekonomiska förbindelserna med USA;

3. Kina är villigt att reformera och förbättra det multilaterala handelssystemet;

4. Kina gör sitt yttersta för att skydda immateriella rättigheter;

5. Kina gör sitt yttersta för att skydda utländska företag som är verksamma i Kina;

6. Kina är hängivet att “fortsätta” öppna sin ekonomi;

7. Kina eftersträvar goda handelsförbindelser mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.

Vitboken är i lika delar ett försvarstal och en litani om amerikansk protektionism. Kinas officiella budskap är att landets ekonomiska tillväxt och växande ställning i den internationella ekonomin har gynnat omvärlden i allmänhet och USA i synnerhet. Därtill upprepar och fördjupar vitboken Kinas kritik av Trumpadministrationens handelspolitik. Detta utgör Kinas första omfattande officiella ställningstagande till handelskriget, men dess innehåll är sedan tidigare bekant.

Vad policydokumentet saknar är en tydlig handlingsplan.

För närvarande är möjligheterna för antingen en multilateral eller bilateral lösning högst begränsade.

Dödläge för WTO-reform

Kina har som uttalad ambition att reformera WTO. Kina och EU grundade en arbetsgrupp för WTO-reform under toppmötet mellan EU och Kina i juli. För bara några dagar sedan följde Europeiska kommissionen upp det med ett preliminärt ställningstagande om varför WTO behöver reformeras och hur det bör genomföras. Något liknande saknas fortfarande från Kina. En vitbok om Kinas WTO-politik, som publicerades kort innan toppmötet med EU, angav inte någon indikation att Kina önskar se nya regler styra den internationella handeln. Den häromdagen publicerade vitboken klargör att WTO-reform numera är på agendan, men undviker att säga någonting om vad Kina prioriterar för handelsregimens framtid. Det enda otvetydiga ställningstagandet hittills är att ett reformerat WTO inte bör kräva lika mycket av utvecklade länder som av utvecklingsländer, vilket Kina anser sig vara. Att Kina anser sig ha rätt att inte anta lika strikta regler som många andra av WTO:s medlemsländer är en av EU:s och USA:s främsta klagomål om organisationen.

Avsaknaden av konkretion om vad Kina faktiskt vill ändra gör det svårt att fortskrida med förhandlingar. Kanske avslöjar detaljbristen att Kina inte är särskilt intresserat av att reformera det multilaterala handelssystemet.

Samtidigt brottas den amerikanska WTO-politiken med en annan utmaning. Liksom övriga involverade parter är den amerikanska administrationen i princip för en omstöpning av den internationella handelsregimen — men lite tyder på att det är en prioritet. USA:s handelsrepresentant Robert Lighthizer har kommenterat under ett sammanträde med internationella motparter att ”det är omöjligt att förhandla om nya [WTO-]regler när många av de nuvarande inte efterföljs.” Givet att Kina förnekar att de bryter mot WTO-reglerna innebär det att förhandlingar om regelverket läggs på is under överskådlig framtid för USA:s del. Emellertid är USA inte bara missnöjda med Kinas regelbrott, utan menar även att domare inom WTO:s tvistelösningmekanism agerat ”aktivistiskt”, med följden att systemet försvarat illegitima handelsbarriärer, subventioner och andra marknadsskadliga åtgärder.

På sina olika sätt verkar både Kina och USA för närvarande vilja lösa handelskonflikten på bilateral basis. Medan förhandlingarna mellan de två länderna upphört kommer det inte ske.

Lite politisk vilja att öppna ekonomin

Handelskonflikten skulle kunna upphöra om Kina genomför betydelsefulla reformer i marknadsekonomisk riktning. Det verkar dock inte vara aktuellt. Vitboken om handelskriget ger inte uttryck för självkritik utan menar att tidigare reformarbete redan möjliggjort för utländska företag att konkurrera i Kina på jämlika villkor. EU:s handelskammare i Peking delar inte den uppfattningen, utan framhåller istället att många av de reformer som utlovats huvudsakligen har uteblivit. Bland många andra utmaningar har utländska företag i Kina särskilt svårt att få licenser, statligt ägda företag får fortfarande stora (och icke-transparenta) subventioner och regleringar ändras både frekvent och på ett oförutsägbart sätt, enligt handelskammaren.

Medan den kinesiska statens företrädare i unison ensidigt beskyller USA för den pågående konflikten framkommer det med jämna mellanrum viss självkritik i Peking. Den inflytelserika före detta riksbankschefen Zhou Xiaochuan till exempel kommenterade nyligen under ett seminarium i Geneve att Kina måste göra vidta åtgärder för att minska subventioner och påtvingad teknologiöverföring för utländska företag som etablerar sig i Kina. Som ofta är fallet i Kina menade Zhou att denna politik är påtvingad av lokala styren, medan den nationella regeringen står oskyldig till sådan favoritism av det inhemska näringslivet. Det må vara en inkorrekt beskrivning av den kinesiska politiken, men det ger Kinas nationella ledare en möjlig väg att ändra sin politik utan tappa ansiktet.

Trots detta ser reformviljan ut att vara ytterst begränsad. Den i andra frågor hårdföre professorn Yan Xuetong, verksam vid det välrenommerade Tsinghuauniversitetet, har bittert noterat att hans egna uppmaningar om att reformera de statligt ägda bolagen och att öppna den kinesiska ekonomin för omvärlden saknar stöd i Peking.

Utdragen konflikt

Av allt att döma är Kina allt mer inställt på en utdragen och eventuellt eskalerande konflikt. I en ny studie har kinesiska forskare undersökt hur Kina skulle påverkas om konflikten sprids från handel till finansiella tjänster. Scenariot som undersöks vore så skadligt för världsekonomin att det är svårt att föreställa sig att det förverkligas, men att det ens diskuteras vittnar om att en viss alarmism infunnit sig i Kinas politiska kretsar.

I väntan på sämre tider har den kinesiska staten vidtagit ytterligare åtgärder för att göra sig mindre ekonomiskt beroende av omvärlden. Utöver särskilt stöd för företag som direkt påverkas av de amerikanska tullarna har staten i dagarna vidtagit ytterligare åtgärder för att stödja privata företag med dåliga finanser och öka inhemsk konsumtion.

Att minimera konfliktens skador kommer bli allt svårare. Den senaste rundan av amerikanska tullar kommer öka från fem respektive tio till 25 procent den 1 januari nästa år. Om det inte undviks kommer såväl Kina, USA och det internationella handelssystemet att utsättas för än svårare påfrestningar.

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
För tillfället full fart mot problem. Men knappast HD:s fel.

EU bör backa i handelskriget mot USA och fokusera på andra problem med handeln

EU skulle inte behöva delta i handelskriget mot USA. Trump som motståndare saknar helt rationalitet. Det visas av hans beteenden mot motorcykeltillverkaren Harley-Davidson. Istället borde EU fokusera på villkoren för tekniköverföring till Kina.  Det kan...

EU bör backa i handelskriget mot USA och fokusera på andra problem med handeln

EU skulle inte behöva delta i handelskriget mot USA. Trump som motståndare saknar helt rationalitet. Det visas av hans beteenden mot motorcykeltillverkaren Harley-Davidson. Istället borde EU fokusera på villkoren för tekniköverföring till Kina. 

Det kan knappast råda något tvivel om att att USA:s president Donald Trumps handelspolitik drivs av känslor snarare än ens en sorts missförstådd ekonomisk rationalitet.

Nu hotar presidenten motorcykeltillverkaren Harley-Davidson med olika helt ospecificerade skatter och avgifter för att de planerar att flytta delar av tillverkningen utomlands.

”Tuesday marked Trump’s second straight day of leveling attacks at Harley-Davidson. The company’s announcement sparked a massive sell-off in the stock market amid fears that other companies might follow suit, worried about getting caught in the middle of Trump’s trade war with Europe, Canada, Mexico, China, Japan and possibly India.

In his Tuesday morning Twitter posts, Trump wrote that “Harley must know that they won’t be able to sell back into the U.S. without paying a big tax!”

It was unclear what he meant. He has threatened such a tax since the 2016 campaign, but he hasn’t imposed one, and Congress has blocked his efforts to craft such a tax. He could be referring to the tariffs he is attempting to unilaterally impose on imports.”

Extra bisarrt blir det hela av att HD knappast är en jätteindustri, ligger i framkant när det gäller forskning och utveckling eller har någon strategisk betydelse. USA som nation hotas inte av att HD bygger motorcyklar i andra länder eller ens om märket skulle upphöra. Det vore förstås tråkigt på många sätt, inte minst för att det är en motorcykel med historia, som låter vackert och tillåter äldre herrar att köra långsamt med viss värdighet, men något större betydelse har industrin som sådan inte. HD:s motorcyklar är högstatusprodukter som kostar mycket, men det finns andra högstatusmärken med historia och karaktär och den starka dollarn gör HD:s motorcyklar extremt dyra. Att tillverka i närmare anslutning till exportmarknaderna är sannolikt nödvändigt.

Dessutom är det anmärkningsvärt en aning udda att statschefen i en demokratiskt rättsstat hotar enskilda företag eller medborgare. Trump hotar faktiskt med att utplåna ett företag på grund av dess affärsmässiga beslut.

Mot denna bakgrund kan man ännu starkare ifrågasätta EU:s beslut att svara på USA:s tullar med egna strafftullar. Det är ytterst osannolikt att en den amerikanske presidenten kommer att bry sig om de konsekvenser hans handelspolitik orsakar den amerikanska ekonomin. När företag går under och jobb försvinner kommer Trump bara skylla det på andra länder.

EU:s kommissionsordförande Jean-Claude Juncker säger att EU inte har något annat val än att införa egna tullar:

”USA ger oss inget annat val än att starta ett tvistemål i WTO och införa egna tullar på ett antal importprodukter från USA. Vi kommer att försvara EU:s intressen, som ligger i linje med internationella handelsregler”, skrev Juncker i ett pressmeddelande.”

Men då talar han förstås mot bättre vetande. Tvistemålet i WTO är förstås rätt, men de egna tullarna är helt onödiga. Det enda de leder till är högre priser för EU:s företag och konsumenter med minskad konkurrenskraft som följd och att Trump får argument för att ytterligare tullar. Vidare försvinner fokus både i USA och EU på frågan om Kinas aggressiva politik för att få tillgång till teknologi och forskningsresultat från europeiska och amerikanska företag.

EU:s ledning bör avveckla strafftullarna mot USA. Trump är ändå helt irrationell på området. I stället bör fokus vara på samarbete för att skapa rimliga villkor för tekniköverföring. Det är förvisso en fråga relaterad till handel, men den går att hantera utan stora ingrepp i den fria handeln.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjuli 5, 2018
Hmm. Jag skriver ju att WTO-processen är rätt, men att EU:s strafftullar inte är det. Trumps förakt för EU är förmodligen hundraprocentigt oavsett vad EU gör.
Peter Kleenjuni 30, 2018
Håller inte alls med! Varför skulle EU i just detta fall vika ner sig i stället för att använda den uppstramade fungerande tvistelösningsprocedur i WTO som nu fungerat väl i snart ett kvarts sekel? Om EU skulle avstå från att införa de kompensatoriska tullhöjningarna på vissa särskilt utvalda produkter som importeras från USA skulle detta bara ses som ett svaghetstecken och spä på Trumps förakt för EU som institution.
Stäng posten Läs nästa post
Chongqing. Symbol för Kinas ekonomiska framsteg.

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa d...

Vinner Trump handelskriget mot Kina?

Kina förefaller gå USA till mötes när det gäller handeln. Men inga konkreta utfästelser är gjorda och en stor del av de luddiga löftena kommer uppfyllas i vilket fall som helst på grund av Kinas tillväxt. Fördelen för Trump är att han kan framställa det hela som en framgång.

Håller USA under ledning av president Donald Trump på att vinna handelskriget mot Kina?

Den som läser DN kan få den känslan.

Men i verkligheten är det just nu kineserna som hanterar situationen rationellt och går vinnande ur första ronden av diplomatiskt spel.

Kineserna inser att någon form av prestigevinst är ointressant.  Man kan inte äta prestigevinster. Det är för övrigt ingen idé att låta Trump framställa Kina som omedgörliga. Så de spelar med och låtsas som om de gett efter för kraven från USA att minska underskottet i handelsbalansen mot USA. Kineserna har lovat att minska USA:s handelsunderskott på 375 miljarder dollar ”substantiellt”. Kineserna lovar att köpa mer, det som nämns är energi och jordbruksprodukter.

Men samtidigt innehåller det nuvarande löftet inga siffror. Trumps ekonomisk-politiske rådgivare Larry Kudlow deklarerade visserligen i fredags att det handlade om 200 miljarder dollar, något som kineserna omedelbart förnekade.

Trumpadministrationens uttalande här.

Men även om kineserna i något sammanhang har nämnt siffran 200 miljarder är det svårt att se att den kan realiseras. Kina handlar för tillfället jordbruksprodukter för 20 miljarder dollar och och energi (olja och gas) för 7 miljarder. Även om de ökar den siffran med 300 procent kommer de bara upp i knappt 110 miljarder dollar.

Mycket talar dessutom för att Kina ändå kommer att öka sin import ordentligt de kommande decennierna. Både befolkning och BNP per capita växer snabbt. Att lova att köpa mer kol, olja, gas, kött och spannmål är knappast att ta en risk. Dessutom. Allt fler kineser får inte bara hög utan mycket hög levnadsstandard. Behovet av att spara och investera fylls allt mer och kineserna övergår till att shoppa. Med andra ord kommer på sikt handelsunderskottet att bli allt mindre. När det har försvunnit vågar förstås ingen gissa, men förmodligen tar det decennier. Om det nu sker alls. När Kina köper mer från USA är det fullt möjligt att amerikanerna använder inkomsterna till att köpa mer import från Kina. Skälet till att exportera är i princip att kunna importera.

När det gällde intellektuella rättigheter påstår Trump att Kina har stulit sådana i åratal till ett värde av mellan 250 och 600 miljarder dollar. Men även där är överenskommelsen vag. Kina förbinder sig till ”ökat samarbete” och att stärka sin lagstiftning på området. Om det kommer att ske, och om lagstiftningen i så fall kommer att följas, återstår att se.

Nu spelar detta kanske ingen större roll. Trump kan presentera detta som en seger och sätta även handelskriget med Kina på vänt, som han gjort med EU och en rad andra länder.

Som taktik inför valen i höst är det kanske inte direkt genialiskt men Donald Trump har skapat en bild av att han bedriver handelskrig, utan att ställa till alltför mycket skada hittills. Därmed inte sagt att hans agerande är oproblematiskt. Tvärt om sprids stor osäkerhet i en situation där världshandeln börjar komma igång igen efter flera års stagnation. Och självklart går det inte att blåsa faran över. Det kommer helt olika signaler från olika delar av administrationen.

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

USA:s underskott kräver frihandel och sparande — inte protektionism och skuldsättning

USA:s åtgärder för att minska underskottet i handelsbalansen kommer inte att få någon effekt. Det verkliga problemet är att USA:s befolkning och statsmakt lånar mer än de sparar och får stora skulder till utlandet. Lösningen är att stimulera sparande o...

USA:s underskott kräver frihandel och sparande — inte protektionism och skuldsättning

USA:s åtgärder för att minska underskottet i handelsbalansen kommer inte att få någon effekt. Det verkliga problemet är att USA:s befolkning och statsmakt lånar mer än de sparar och får stora skulder till utlandet. Lösningen är att stimulera sparande och mer frihandel — inte mindre.

Det råder fortsatt vapenvila i handelskriget mellan USA och EU samt några andra av USA:s allierade. Stål och aluminiumtullarna skjuts ytterligare en månad på framtiden.

Förklaringen är nog att USA:s regering har nog med de två handelskrig som pågår. I mitten av maj skall det nya NAFTA-avtalet vara klart, och i tisdags reste en delegation till Peking för att diskutera handelsfrågor med målet att få ner USA:s underskott i handelsbalansen mot Kina.

Förhandlingarna må ske i Peking, men besluten kommer att fattas i Washington.

Under maj kommer regeringen diskutera tullar på 50 miljarder dollar och därefter finns det möjlighet till ytterligare 100 miljarder dollar i tullar. Om inte det anses räcka kommer förslag på restriktioner i Kinas möjligheter att göra investeringar i viktiga företag och teknologi i USA.

Trump jämför åtgärderna mot Kina med de mot Nordkorea — att de borde ha genomförts för länge sedan:

“Delegation heading to China to begin talks on the Massive Trade Deficit that has been created with our Country,” Mr. Trump said in a tweet Tuesday.

“Very much like North Korea, this should have been fixed years ago, not now,” Mr. Trump said. “Same with other countries and NAFTA…but it will all get done.”

(Wall Street Journal)

Men åtgärderna kommer inte att hjälpa mot det problem Donald Trump ser framför sig, nämligen underskottet i USA:s handelsbalans.

Det har legat stadigt på 3 procent av BNP de senaste decennierna. Lite pengar kommer tillbaka på grund av amerikanska investeringar utomlands, och hela kalaset landar på 2,5 procent.

Den lösning Trump tänker sig är att genom tullar få USA att exportera mer och importera mindre. Men eftersom omvärlden kommer svara med egna tullar blir konsekvensen bara minskade handelsvolymer och lägre tillväxt. Balansen mellan export och import påverkas inte.

Problemet är inte handelspolitiken, utan att amerikanerna shoppar mycket och sparar lite.

Det är i sin tur en konsekvens av att amerikanerna är bland de rikaste i världen och tycker det är roligare att konsumera än att spara. Just nu går USA:s ekonomi bättre än på mycket länge vilket spär på shoppingviljan.

Paradoxalt nog skulle ett av de mest effektiva sätten att få ner underskottet i handelsbalansen vara att USA råkade ut för en riktigt allvarlig ekonomisk kris. Då skulle den privata konsumtionen av importerade produkter och företagens behov av insatsvaror från utlandet falla och dollarn bli billigare — importen skulle krympa och exporten öka. I teorin, det är ytterst osannolikt att en kris i USA skulle lämna omvärlden opåverkad. Blir det kris i USA blir det kris i hela världen. Den totala effekten skulle bara bli sämre tillväxt.

Allas levnadsstandard skulle bli lidande när handeln minskade. Det värdefulla med handel är importen; att man kan konsumera sådant som inte kan tillverkas i det egna landet, eller i vilket fall sådant som är billigare att importera än att göra själv. Exporten innebär att varor försvinner utomlands för att några andra skall få njuta av. En förlust. Enda anledningen till att exportera är alltså att kunna importera.

Men det betyder inte att USA:s situation är helt oproblematisk. När jänkarna shoppar mycket och sparar lite uppstår en brist på investeringskapital. USA måste låna från utlandet. I praktiken kommer de dollar som amerikanerna betalar för handelsunderskottet tillbaka i form av utlandslån. Det hela är ganska enkelt. Den som säljer något till en amerikan får dollar i betalning, och det finns bara tre saker att göra med dollar. Köpa amerikanska produkter, investera i USA eller låna ut pengarna till någon i USA. Den som lånar mest och är tryggast att låna ut till är Uncle Sam.

Lånat från utlandet har man gjort sedan 70-talet och omvärldens fordringar på USA uppgår till 40 procent av landets BNP. Inte minst amerikanska staten (och delstaterna) lånar stora summor. Och inte till investeringar utan till konsumtion.

Det effektivaste sättet att få ner underskottet i handelsbalansen vore att amerikanska staten minskade sin upplåning och dessutom införde stimulanser för sparande, helst i form av pensionssparande. Man vet inte mycket om framtida räntor eller tillväxt, men att befolkningen åldras är bombsäkert.

Till det skulle kraftigt minskade — helst helt avskaffade — tullar kunna få ytterligare fart på handel och tillväxt.

Den politik USA för just nu kommer inte minska handelsunderskotten. Istället spär den på problemet med stor skuldsättning i både privat och statlig sektor och löser inte ett av de centrala uppgifterna på några decenniers sikt, att hantera USA:s åldrande befolkning.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Stål. På enklaste sätt.

Trump inleder handelskrig — radikalpacifism bästa motåtgärden

Trump startar handelskrig. Kina och EU svarar med motåtgärder. Det är dumt. Just i handelskrig är radikalpacifism den bästa principen.  Förhoppningarna om att Donald Trumps hot om tullar på stål och aluminium skulle vara mest munväder kom på skam i tor...

Trump inleder handelskrig — radikalpacifism bästa motåtgärden

Trump startar handelskrig. Kina och EU svarar med motåtgärder. Det är dumt. Just i handelskrig är radikalpacifism den bästa principen. 

Förhoppningarna om att Donald Trumps hot om tullar på stål och aluminium skulle vara mest munväder kom på skam i torsdags.

Då deklarerade han att det kommer bli tullar på 25 procent på stål och 11 procent på aluminium. Washington Post-artikel här. 

Det mest skrämmande är kanske att presidenten förefaller helt omedveten om fakta. USA:s stålindustri går bra och täcker 75 procent av USA:s behov. Dess existens är inte på något sätt hotad. Antalet anställda har förvisso minskat från kring 200 000 på 60-talet till 30 000 idag. Men det beror på att tillverkningsprocesserna idag är så mycket effektivare. Det finns förmodligen ingen tillverkande industri som inte haft motsvarande utveckling. Den som idag besöker en industri slås av att det är tyst, rent och framför allt folktomt.

I gengäld finns det i dag många fler produktkategorier och olika typer av varor. Specialiseringen är högre. Tjänstemarknaden har ökat enormt. På 60-talet fanns det ett kondis och en korvkiosk vid torget. I dag finns det tio fik och snabbmatsställen vid samma torg. Det gäller inte minst i USA. Antalet jobb har ökat. Antalet tunga industrijobb har minskat.

Tullarna drabbar inte bara Kina som står för bara 7 procent av USA:s stålimport. De drabbar också EU (knappast en låglönamarknad) och Kanada. Det sistnämnda gör tullarna extra bisarra då USA:s stålindustri har anläggningar på båda sidor om gränsen, Kanada är en så nära allierade att dess industri räknas in i USA strategiska industribas.

De nya tullarna är inte ett resultat av effektiv lobbying från industrin. De allra flesta är eniga om att de jobb i stål- och aluminiumindustrin som eventuellt kan räddas eller komma till förloras med råge inom andra delar av industrin. Man kan säga att stål är en insatsvara och ju högre upp i värdekedjan man kommer, desto fler personer är anställda. Högre priser på stål skyddar en industri med få anställda, medan de drabbar exempelvis tillverkare av vitvaror och bilar som har många anställda. George Bushs ståtullar 2002 kostade 200 000 jobb innan de hastigt togs bort efter bara något år.

Nästa vecka kommer detaljerna i förslaget. Också det en märklig ordning. Trump annonserar en aggressiv och komplex politisk åtgärd, men utan att ha ett färdigt förslag att presentera.

Så nu blir det alltså handelskrig. Kina kommer omedelbart att slå tillbaka på jordbruksområdet, och EU har annonserat motåtgärder. Det är i båda fallen lika dumt som Trumps inledande åtgärd. Man försöker straffa USA genom att göra livet dyrare och sämre för sina egna medborgare. Men samtidigt är det förmodligen oundvikligt och framför allt är det Trump som är ansvarig. Det är han som börjar. Och många politiker är mer än glada att kunna slå till med protektionism samtidigt som de skyller på Trump. Men just i handelskrig är en radikalpacifistisk hållning det enda rätta.

EU:s industri borde istället inrikta sig på att sälja på de marknader där amerikanska aktörer kommer få det svårt genom att ståltullarna tvingar dem att höja priserna.

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Durra. Dock inte amerikansk.

Inget rent spel från Kina — men vad går att göra åt det?

Kina är inte ett land som andra i handelssammanhang. Företag och stat är intimt sammanvävda och det saknas transparens i alla led. Mycket talar också för att Kinas ledarskap har en revanschistisk inställning och vill öka Kinas makt på alla områden. Handelspo...

Inget rent spel från Kina — men vad går att göra åt det?

Kina är inte ett land som andra i handelssammanhang. Företag och stat är intimt sammanvävda och det saknas transparens i alla led. Mycket talar också för att Kinas ledarskap har en revanschistisk inställning och vill öka Kinas makt på alla områden. Handelspolitiken är ett av verktygen. Men vilka motåtgärder som kan användas är inte självklart. Få hot biter på en elit som är hotad av något.

Moderatledaren Ulf Kristersson varnar i DI för naivitet när det gäller frihandel med Kina.

”Jag tycker det är problematiskt att vi accepterar vissa spelregler när det gäller Kina, som vi aldrig skulle acceptera när det gäller andra länder”, säger Ulf Kristersson.

”Den ömsesidighet som borde gälla i internationell handel och internationella affärsrelationer gäller inte när vi pratar om Kina. I längden är det en problematisk utveckling.”

Han vill inte kommentera Geelys köpräd i AB Volvo och Daimler specifikt, men efterlyser ett nyktrare svenskt förhållningssätt till ”Kinas maktambitioner”.

”Jag tycker inte att vi ska tillhöra de länder som nästan systematiskt säger att här finns inga problem över huvud taget, för så uppfattar jag den svenska hållningen just nu. Vi ska se det mer för vad det är”, säger han.

”Det är en sak när transparenta företag i länder som är bundna av internationella ömsesidiga villkor tävlar med varandra i en sund global konkurrens. Det är inte självklart samma sak när det gäller företag som vi inte vet särskilt mycket om, som inte är transparenta och som av allt att döma har mycket stark politisk uppbackning från det kinesiska kommunistpartiet.”

Kristersson har i allt väsentligt rätt. Det finns inget sådant som företag oberoende av staten i Kina. Ingenting i Kina är oberoende av staten och kommunistpartiet. Den som motsätter sig staten blir trakasserad, fängslad eller i värsta fall avrättad.

Men det är viktigt att se att det finns en rad olika delproblem som måste hanteras på olika sätt.

För det första handlar det om kinesiska uppköp och investeringar i Sverige eller inom EU. Där är det förstås rimligt att vara skeptisk till köp av exempelvis hamnar, infrastruktur med karaktären av tekniska monopol eller försvarsindustri.  Att förlora kontrollen över teknologi som är strategiskt viktig och som kanske är framtagen genom offentlig finansiering är direkt dumt.

För det andra problemet med att företag från EU som investerar i Kina tvingas samarbeta med kinesiska företag eller på annat sätt ställs under stor kinesisk insyn. I många fall är förutsättningen för investeringar i Kina att företag delar med sig av teknologi.

Och för det tredje problemet med priskonkurrens när kineserna exporterar produkter som på ena eller andra sättet är subventionerade.

Det är egentligen bara det förstnämnda problemet som är hanterbart. Visserligen är det ett ingrepp i äganderätten att aktieägare i ett företag inte få sälja till vem de vill och få bästa pris. Men det går rimligen att hantera och större företagsaffärer är ändå ofta beroende av tillstånd från olika myndigheter.

Det andra problemet, med hårda krav för att etablera sig i Kina är mer svårhanterat. Att hindra entreprenörer från att försöka etablera sig i Kina och styra vilka villkor de kinesiska myndigheterna ställer är förstås närmast omöjligt.

Det tredje problemet, att den kinesiska exporten är dumpad (om den nu är det), kan hanteras med tullar. Problemet med det är att kineserna slår tillbaka.

Exempelvis drabbas nu USA:s bönder av att Trump aviserar antidumpningstullar när det gäller stål och aluminium från Kina. Kineserna svarar med samma mynt, men mot sin import av durra och soyabönor från USA. Kina köper 80 procent av durran och över 30 procent av sojabönorna. Att tappa delar av den marknaden är förstås smärtsamt. Kina kommer dessutom börja köpa av andra leverantörer vilket gör det svårt att återta förlorade marknadsandelar den dag handelskriget tar slut.

Men det är förstås inte bara Kina som slår tillbaka när USA handelskrigar. Krånglet med NAFTA har fått Mexiko att se sig om efter nya leverantörer av korn. Ökningen av importen från Brasilien mellan 2016 och 2017 var 970 procent.

Slutsatsen är att även om Ulf Kristersson har rätt i att man inte får ha en naiv syn på Kina är det inte självklart vilka åtgärder som kan användas. Ett problem med Kina är förstås den hårda kontrollen och frånvaron av demokrati. Det finns ytterst få hot som biter på en elit som sällan själva drabbas ekonomiskt och inte kan röstas bort.

Mer läsning på temat: Intressant artikel om Kinas investeringar i Kvartal av Kristina Sandklef.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Visa flera poster