Kommerskollegium

Håkan Jonsson (sittande längst fram till vänster) och Anna Stellinger. Foto: Frivärld.

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om -- att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats -- helt saknar realism. Bara de avta...

Om Brexit blir verklighet — handeln skadas i decennier

Brexit är oerhört mycket mer komplicerat än någon, ens motståndarna, kunnat tänka sig. På handelsområdet är det uppenbart att de lösningar som lämna-sidan talat om — att snabbt få ett stort antal frihandelsavtal på plats — helt saknar realism. Bara de avtal som försvinner genom ett utträde ur EU kommer att ta decennier att förhandla om.

Förra veckan höll tankesmedjan Frivärld ett frukostseminarium om Brexit.

Kommerskollegiums GD Anna Stellinger gjorde en diskussionsinledning och jämförde processen med att skilja vitan och gulan från varandra i en omelett.

Metaforen påminner om den som användes när Östeuropa befriades från kommunismen och planekonomier skulle omvandlas till marknadsekonomier. Då sade man att det var som att göra ett akvarium av en fisksoppa. Det låter omöjligt, men visade sig vara överraskande lätt i sina grunddrag. Sannolikt därför att de flesta före detta öststater hade varit demokratiska rättsstater med marknadsekonomi under någon del av sin historia. De övriga EU-länderna hade dessutom ofta vid något läge genomfört hela eller delar av processen under 1800- eller 1900-tal som varit en period av statsbildningar, krig, gränsförflyttningar och inte minst utvecklingen av EU som är konstitutionellt komplex.

En demokratisk grundlag med rättighetskatalog och minoritetsskydd kan med vissa modifieringar implementeras i vilket samhälle som helst, inklusive receptet för oberoende domstolar, centralbank, avtalsfrihet, polismakt, internationella avtal och liknande. I vissa fall visar det sig finnas samhällsstrukturer som gör att den demokratiska rättsstaten inte blir stabil, eller där det inte finns någon som helst erfarenhet av statliga institutioner. Någon administration har helt enkelt aldrig funnits och ingen har hört talas om ett kontrakt eller en lagfart. Då blir det förstås en lång process. Ett land som Japan däremot, kunde trots total brist på demokratisk erfarenhet närmast över dagen omvandlas till en fungerande demokratisk stat, eftersom det existerade en väl fungerande statlig administration med tjänstemän som styrde efter lagen. Dessa kunde helt enkelt ges en ny uppsättning lagar och instruktioner som de började följa.

Men oavsett förhållanden som råder är det inte svårt att få grunden för en demokratisk rättsstat på plats. Det finns en checklista och det finns erfarenhet. Och det finns ett tydligt mål. Vi vet hur en demokratiska rättsstat med marknadsekonomi är när den fungerar.

Brexit är flera resor värre.

Det har aldrig tidigare funnits något EU. Det har aldrig tidigare skett att ett land velat lämna EU. Det finns alltså ingen process beskriven om hur artikel 50 skall implementeras eller någon tidigare erfarenhet av hur det kan gå till. Lägg därtill det faktum att folkomröstningen inte tog ställning till vilken sorts Brexit man röstade om. Man vet alltså inte vad Brexit egentligen innebär, vilka mål som finns eller hur man skall hantera målkonflikter. Brexit är förmodligen en av världens hittills största fredliga förändringar i termer av institutioner, regelverk, folkmängd, handels- och penningströmmar och BNP.

Storbritannien är en fullvärdig medlem av EU och därmed del av både tullområdet, inre marknaden, säkerhetszonen, tullunionen med Turkiet och EFTA. Det handlar om tusental sidor avtalstext som reglerar handel och andra relationer.

Till detta kommer att Storbritannien har del av cirka 40 frihandelsavtal genom EU. Dessa försvinner också. Med andra ord är brexitanhängarnas tal om att snabbt kompensera för EU-utträdet genom separata frihandelsavtal ytterligt ihåligt. Man börjar med ett dra på sig ett minus på 40 avtal. Bara avtalet med Kanada, CETA, är på 1700 sidor. Alla är inte lika omfattande, men en gissning är att det handlar om kanske 30 000 sidor avtalstext.

Ett frihandelsavtal tar mellan fem och tio år att få fram. Även om man kopiera stora delar av texten mellan avtalen skall ändå alla detaljer förhandlas och fastslås med varje enskilt land. För att göra saken ännu värre är handelsförhandlingar (naturligtvis) en mycket specialiserad yrkeskunskap. Storbritannien har helt enkelt inte särskilt många som kan yrket. EU har ju stått för handelspolitiken och skött alla förhandlingar. Självklart har det varit britter inblandade i de processerna, och man kan köpa in kompetens från andra länder, men att man skulle kunna driva ett stort antal frihandelsförhandlingar parallellt är helt otänkbart. Det skall ju genomföras en politisk process också och brittiska regeringen och parlamentet har gissningsvis lite annat att göra än att hantera frihandelsavtal.

Ett tankeexperiment. Britterna kan jobba med fyra avtal åt gången, vart och ett tar fem år. Då tar det 50 år bara för att få till de avtal man tappar på att lämna EU. Nu skall det sägas att britterna inte är några dumskallar, de hittar kanske smarta metoder som medger högre tempo. Men även om de blir 100 procent kvickare är ”underskottet” inte avbetat förrän kring år 2045.

Sen skall man då ta itu med alla nya avtal som var ett av skälen för Brexit. I sanningens namn kanske alla 40 avtal som man tappar med EU-utträdet inte är meningsfulla att ersätta. De är tecknade med småländer utan BNP som britterna inte har någon handel med. Men ändå.

Lösningen på det problemet är ensidig frihandel från britternas sida och en förhoppnings om att andra länder skall belöna detta med motsvarande åtgärder. En modell vore att inte införa några tullar mot EU och successivt ta bort tullarna mot resten av världen. Alternativt höja tullarna mot EU till samma nivå som mot resten av världen och sen sakta sänka hela paketet av tullar mot noll.

Har detta har någon realism?

Förmodligen inte. De politiska komplikationerna är närmast oändliga. Handel i dag är inte bara varor, det är även tjänster, dataströmmar, investeringar, tillgång till offentliga kontrakt, investerarskydd. Att opinionen skulle gå med på att Storbritannien tack vare Brexit bara skulle öppna sina marknader mot resten av världen är ren science fiction.

Med på Frivärldseminariet var även Håkan Jonsson, tidigare statssekreterare på UD. Han menade att ett inte helt osannolikt alternativ som brittiska politiker talar om är att EU ger britterna allt längre tidsfrister så att utträdet i praktiken aldrig blir av. Att piska upp en ny opinion för ett utträde blir till sist som att få eld i gamla suran vedträn som brunnit ett litet tag och slocknat.  De gamla Brexitkrigarna försvinner i glömska och ingen aktiv politiker med självbevarelsedrift vågar ta i frågan.

Just nu är det inte en orimlig tanke. Talmannen i det brittiska parlamentet John Bercow har nekat en ytterligare omröstning om utträdesavtalet om det inte förändras väsentligt. Britterna tvingas därför förmodligen delta i EU-parlamentsvalet, något som säkerligen ingen hade väntat sig och som alltmer ger utträdet ett löjets skimmer.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Teknisk utveckling, minsann...

Den verkliga effekten av frihandelsavtal större än modellerna antar

En rapport från Kommerskollegium visar att effekterna av frihandelsavtal är större än vad som vanligtvis antas. En hundraprocentig ökning av handeln är inte ovanligt. Men det beror på hur djupgående avtalen är. Ekonomiska unioner som EU ger den största ...

Den verkliga effekten av frihandelsavtal större än modellerna antar

En rapport från Kommerskollegium visar att effekterna av frihandelsavtal är större än vad som vanligtvis antas. En hundraprocentig ökning av handeln är inte ovanligt. Men det beror på hur djupgående avtalen är. Ekonomiska unioner som EU ger den största effekten.

”Spannet av handelseffekter i olika studier är 30-110 procent för frihandelsavtal och 100-220 procent för tullunioner och mer ambitiösa former av ekonomisk integration. Tullunionernas handelseffekter är således minst dubbelt så starka som handelseffekterna av frihandelsavtal. En tänkbar förklaring till detta är det faktum att handel inom en tullunion kräver mindre byråkrati. Ursprungsregler är t.ex. inte nödvändiga för handel inom en tullunion.”

Små länder som ingår avtal med större länder får den största ökningen av handeln. Handeln ökar också, den förflyttas inte bara. Att handeln ökar är förstås inte samma sak som att den ekonomiska tillväxten ökar, men handelsavtal är å andra sidan nästan gratis att ingå. Att få samma tillväxt genom att bara investera kostar mer.

”Den centrala slutsatsen i rapporten är att frihandelsavtal är effektiva instrument för att stimulera handel. Det må förefalla självklart men samtidigt visar rapporten att handelseffekten beror på vilka åtaganden som görs och hur långt parterna är beredda att gå. Den kanske allra viktigaste insikten från rapporten är att det är när länder gör åtaganden och tar steg mot
fördjupad ekonomisk integration som handeln stimuleras. När länder undviker att göra åtaganden därför att de anser sig försvara defensiva intressen stimuleras inte handeln.
De mest överraskande resultaten i rapporten är storleken i de totala effekterna jämfört med modellberäkningar, att de handelsomfördelande effekterna av bilaterala och regionala avtal i praktiken är små, samt den stora skillnaden mellan effekter av tullunioner och frihandelsavtal. Inom kort avser kollegiet göra egna, mer exakta uppskattningar av handelseffekterna av EUs olika frihandelsavtal.”

Rapporten här.

En sammanfattning här. 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23 DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag: "– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drab...

Frihandel i media vecka 8

2018-02-23

DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag:

”– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drabbas. Det handlar om frågor som personrörlighet, fri etablering och rörlighet av tjänster. Allt detta är byggstenar i modern handel, säger Anna Stellinger, generaldirektör på Kommerskollegium.

Hon tar lastbilar som exempel. De går inte att leverera om inte också handel med tjänster och dataöverföring fungerar, enligt Anna Stellinger.

Några sektorer identifieras ändå i rapporten som extra känsliga för Storbritanniens utträde ur EU. En är motorfordonsbranschen som till stor del är beroende av de av tekniska regler som råder inom EU. Utan ett tydligt regelverk kommer den handeln bli mycket krångligare. Som grädde på moset kommer dessutom motorfordonsbranschen att drabbas av betydande tullar om Storbritannien lämnar EU utan att avtal. Då kommer handeln att regleras av reglerna i Världshandelsorganistionen WTO. Det innebär tullar på 10 procent på personbilar och 22 procent på lastbilar.

– Det tillsammans gör att motorfordonsbranschen är extra utsatt, säger Anna Stellinger.

Även den för Sverige så viktiga pappersindustrin kommer då att beläggas av tullar utan ett avtal, om än inte lika höga. Förutom tullar tillkommer dock en ökad administrativ börda, vilket kostar pengar i sig.”

 

2018-02-22

Frihandel är bra, men bara om alla följer spelreglerna skriver Hans Stigsson på ledarplats i Norrköpings tidningar:

”Plötsligen har det blivit populärt att hacka på frihandel och globalisering. Nej förresten, inte plötsligen. Kritiken har funnits länge, men i åtminstone svenska medier uppfattats som politiskt korrekt eftersom den kommit från vänster.

Då blir det ju en smula tragikomiskt, när den nationalpopulistiska protektionismen plötsligen ses som ett mycket värre hot, än när motsvarande protektionism torgförts från vänsterhåll. Eller när Donald Trumps nyisolationism framställs som ett hot från samma håll som tidigare varnat för ”USA-imperialism”!

För seriösa politiker är det besvärligare. Ett exempel är näringsminister Mikael Damberg (S) som nyligen varnade för ökad protektionism, med anledning av det potentiella kinesiska hotet. Damberg förnekar inte hotet, men varnar klokt nog för överreaktioner.

Alla vinner på frihandel – fast bara om spelreglerna respekteras. Dessutom beror framgångarna på vilka mål som av olika anledningar anses politiskt önskvärda. Stater med imperialistiska ambitioner kan alltid misstänkas för att missbruka frihandeln, samtidigt som en protektionistisk politik kan ge inrikespolitiska fördelar på kort sikt.”

2018-02-19

Carl B Hamilton (professor i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot , Liberalerna) replikerar i DN på Johan Norbergs artikel om robotar, jobb och frihandel:

”I USA är välfärdsstaten däremot oftast svag. Förenklat: för att en individ ska få annat än passiviserande och magert ekonomiskt stöd vid arbetslöshet måste hen kunna visa att hens arbetslöshet är orsakad av ökad import. I USA är detta en snårig, utdragen och domstolsliknande process, som för facken går ut på att söka bevisa att importen är dålig och skadligt för medlemmarna. Ett av flera resultat är en vanemässig stigmatisering av import såsom skadlig för sysselsättningen. Därav en del av den amerikanska fixeringen vid import och protektionism som främsta orsak till arbetslöshet, och undertryckandet av andra orsaker till arbetslöshet såsom tekniska förändringar och robotar, som Norberg nämner.

(—)

I Nordeuropa – särskilt Norden – är man till skillnad mot i USA berättigad till stöd i form av ett batteri av åtgärder för att individen ska kunna komma tillbaka till egenförsörjning genom ett nytt arbete, till exempel omskolning. Detta misslyckas naturligtvis ibland, men kritiken brukar riktas mot politiker och myndigheter snarare än mot importen eftersom stödet här är oberoende av orsaken till arbetslösheten.

Även om globaliseringsdebatten i USA ibland innehåller bugningar inför, och hänvisningar till, den europeiska välfärdsstaten som ett bättre alternativ än protektionism, sker det ofta med uppgivenhet. Välfärdsstaten kostar, som bekant, och i dagens USA är skattesänkningar prioriterade och det växande budgetunderskottet tas närmast med en klackspark. Protektionism har också en lång historia i USA och efterkrigstidens frihandelsinriktning av amerikansk handelspolitik är snarast att se som ett undantag i USA:s historia.”

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Det är vackert i Norge.

Fråga den 17 maj: Varför är det lättare att handla med Bulgarien än med Norge?

Den evige Björn Rosengren har dykt upp i en artikel i DI. Som ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Stockholm har han tillsammans med sina motsvarigheter i Oslo och Göteborg* begått en debattartikel. De tre ordförandena invänder mot Kommerskollegiums beskr...

Fråga den 17 maj: Varför är det lättare att handla med Bulgarien än med Norge?

Den evige Björn Rosengren har dykt upp i en artikel i DI. Som ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Stockholm har han tillsammans med sina motsvarigheter i Oslo och Göteborg* begått en debattartikel. De tre ordförandena invänder mot Kommerskollegiums beskrivning av Norge som ett land som är krångligt att handla med:

”Som en liten present inför den norska nationaldagen, 17 maj, återlanserar Sveriges Kommerskollegium en undersökning som pekar ut Norge som en krånglig handelspartner för Sverige – i paritet med Kina. Generaldirektör Anna Stellinger sätter fingret i vädret och tycker sig ha uppsnappat ett problem.

(—)

Vi som representerar norsk-svenska handelskamrar i båda våra länder anser att när nu var tredje svenskt företag (32 procent) tycker att det är viktigt att Sverige får bättre handelsvillkor med Norge, så ska det tas till intäkt för en önskan om ökat samarbete – inget annat.

Låt oss först identifiera problemet. Vår erfarenhet säger att det främst är förstagångsexportörerna – speciellt mindre bolag utan egen administration – som har problem. Det är förståeligt. Norge är inte med i EU och står följaktligen utanför tullunionen. Reglerna är därför av förklarliga skäl något annorlunda. Handel med Norge kräver exempelvis import- och exportdeklaration. Det är inte svårt, och det behöver inte vara krångligt. Men man måste känna till det och man måste veta hur man gör.”

Anna Stellinger svarar att det inte handlar om ett finger i luften utan en rätt omfattande och intressant rapport där svenska företagare har intervjuats. Det är tydligt att man efterfrågar att handeln med Norge skall bli enklare.

Rosengren och de andras argument är lite underligt.

Han identifierar ju exakt vad företagarnas problem är. Nämligen extra administrativt arbete som är betungande främst för mindre företag som är nya på exportmarknaden.

Sådana företag (eller snarast företagare) har i normalfallet rätt mycket annat att stå i. Varje extra blankett som skall fyllas i och uppgift som skall kollas innebär erfarenhetsmässigt arbete mellan någon timma till någon dag att hantera. Allt som är besvärligt blir en tröskel att ta sig över i en tillvaro med många utmaningar som kräver tid och energi.

Rosengren har förvisso ett imponerande cv, men i huvudsak som fackpamp, politiker och byråkrat och framför allt inte som småföretagare. Han har alltid befunnit sig på en nivå där man har fast inkomst, inte tar egna risker och har underhuggare som gör det tråkiga pappersarbetet.

Självklart är merarbetet med att exportera till Norge hanterbart. Inte minst syns det i att Norge är Sveriges största handelspartner.

Till sist deklarerar Rosengren att samarbetet måste förbättras och att det redan görs en del på myndighetsnivå för att underlätta.

Och det kan man ju hålla med om.

Men det är lite udda att skriva en artikel som angriper den som visar på problem och möjligheter när det gäller handeln med Norge. Det är ju inte kommerskollegium som bestämmer reglerna. Måltavlan för Rosengren borde snarare vara regeringen, riksdagen och tullverket.

För det värsta med de regler som krånglar till handeln med Norge är att de är helt onödiga. Kan vi handla utan krångel med  Bulgarien borde det vara lika lätt att handla med Norge.

*(Harald Norvik, Ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Oslo, Catharina Olofsson, Ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Göteborg)

Stäng posten Läs nästa post
-- Så här i efterhand är jag inte helt säker på att vi hade rätt.

Dåligt: Protektionismen ökar. Bra: Det börjar uppmärksammas

Dagens protektionism liknar inte 30-talets handelskrig med höjda tullar. Den mer sofistikerade världsekonomin öppnar också för mer sofistikerade och mindre synliga sätt för regeringar att skydda sina marknader. Det är skadligt för alla, Förhoppningsvis kommer up...

Dåligt: Protektionismen ökar. Bra: Det börjar uppmärksammas

Dagens protektionism liknar inte 30-talets handelskrig med höjda tullar. Den mer sofistikerade världsekonomin öppnar också för mer sofistikerade och mindre synliga sätt för regeringar att skydda sina marknader. Det är skadligt för alla, Förhoppningsvis kommer uppmärksamheten kring problemet att leda till förändring. 

Per Nuder skriver i DI och Dagens Nyheter på ledarplats om att protektionismen i världen har ökat sedan finanskrisen 2008.

DN hänvisar till ett seminarium på Kommerskollegium i fredags. Där presenterades en ny rapport om den växande protektionismen, den första sammanställningen av vad som har hänt de senaste åren. Bilden är entydig. Visserligen har både protektionistiska och liberaliserande åtgärder genomförts, men de protektionistiska dominerar starkt. Den snabba sänkningen av tullnivåer som sågs i början av 2000-talet har planat ut. Tullarna har inte ökat, men istället blir länder allt skickligare på att införa andra typer av hinder för import. Transparensen minskar också.

Utvecklingen underlättar i viss mån för regeringar att skapa hinder. Handel i dag är inte bara att råvaror eller färdiga produkter passerar från ett land för konsumtion i ett annat. Snarast skall man se handeln som en rad flöden som passerar många gränser, kanske flera gånger. En produkt kan i dag vara en del i ett paket som kräver installation och service på plats, dataflöden för uppgraderingar av programvara och återföring av driftsinformation till tillverkaren. Komponenterna i produkten kan vara från en rad länder vilket gör det oklart var produkten egentligen är tillverkad; en produkt tillverkad i EU kan ju huvudsakligen bestå av elektronik från Asien. Här gömmer sig stora möjligheter för att skapa medvetna eller omedvetna hinder för handel.

Kommerskollegium exemplifierar i rapporten med löparklockor (GPS, puls mm) som kopplas upp mot tillverkarens databas. Australiska staten stoppade en amerikansk tillverkare då medicinsk information inte fick föras över till USA, medan den australiensiska tillverkaren kunde fortsätta. Exemplet är trivialt, möjligheten för den amerikanska tillverkaren att sätta upp en server i Australien torde vara stor. Men exemplet är också illustrativt, det är lätt att tänka sig viktigare information än pulsen hos motionärer och information som dessutom blir värdefull just för att den finns tillgänglig och kan analyseras på en plats.

Att den ökande protektionismen uppmärksammas är bra. Under den sena delen av 90-talet och tidiga 2000-talet uppfattades globalisering och frihandel som närmast ostoppbara trender. Inte bara är det positiva med frihandel en av de få saker ekonomer är totalt ense om, de flesta politiker delade uppfattningen att handel var något bra — i den mån frågan alls debatterades.

Därför har de flesta tagit för givet att trenden har fortsatt. Hoten mot handeln har uppfattats ligga i framtiden; Trump, Clinton, Le Pen eller en effekt av britternas olyckliga beslut att lämna EU.

Först nu står det klart att protektionismen har ökat under en följd av år trots deklarationer från många världsledare — en stående punkt vid G20-mötena har sedan 2008 varit att handelskrig till varje pris måste undvikas. Men de olika regeringarna har vidtagit åtgärder de uppfattat som små, välmotiverade och isolerade utan att riktigt se vad andra länder gör eller den helhet som uppstått.

Förhoppningsvis vaknar många till och inser att det trots allt ligger i deras intresse att handeln ökar, inte minskar. Det paradoxala är att ett rekordstort antal frihandelsavtal förhandlas eller ligger för godkännande samtidigt som protektionismen ökar. Det talar för att de flesta regeringars intentioner inte har varit att öka protektionismen, det har hänt ändå. Var och en som håller på med politik på någon nivå eller arbetar i stora organisationer känner förmodligen igen sig — man upptäcker plötsligt att det sker en utveckling som ingen önskat eller beslutat om. En rad mindre åtgärder utan tydligt sammanhang ger ett resultat som ingen kunnat förutse.

Den allmänna uppslutningen kring frihandel har säkerligen bidragit till att den intellektuella beredskapen att försvara frihandel har minskat. Koncensus — även kring de mest vällovliga uppfattningar — är fördummande.

Därför är det bra att den ökande protektionismen uppmärksammas och de metoder den bygger på friläggs.

I några kommande blogginlägg kommer en rad olika sätt att minska handel beskrivas för att öka medvetandet om hur ”nyprotektionismen” ser ut.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Interpellationsdebatt om CETA i Riksdagen

Länk till webbsändning och interpellationstext från dagens interpellationsdebatt om handelsavtalet CETA mellan vänsterpartiets Jens Holm och statsrådet Ann Linde (s). Kommerskollegiums rapport som Ann Linde hänvisar till. Kommerskollegium är statens ...

Interpellationsdebatt om CETA i Riksdagen

Länk till webbsändning och interpellationstext från dagens interpellationsdebatt om handelsavtalet CETA mellan vänsterpartiets Jens Holm och statsrådet Ann Linde (s).

Kommerskollegiums rapport som Ann Linde hänvisar till. Kommerskollegium är statens expertmyndighet i handelsfrågor.

Ann Linde klarade debatten mycket bra.

Jens Holms argumentation om skiljedom förtjänar ett par kommentarer.

För det första ökar inte stämningarna mot stater om man tar hänsyn till det växande antalet handelsavtal med tvistelösningsmekanism (ISDS), det växande antalet företag som exporterar och de totala volymerna av handel och investeringar. För 50 år sedan motsvarade världshandeln 10 procent av världens BNP, dag handlar det om 30 procent.

För det andra är inte Jens Holms påstående att företag kan stämma stater, men inte stater företag, korrekt. Stater stämmer ofta företag för miljöbrott, skattebrott, bokföringsbrott mm. Men staten stämmer alltid i nationella domstolar eftersom det alltid rör sig om nationell lagstiftning. Behovet av internationell skiljedom beror på att handelsavtal inte är nationell lagstiftning utan avtal mellan stater och framför allt därför att företag aldrig kan diskriminera stater eller expropriera (om privatpersoner eller juridiska personer exproprierar kallas det för ”stöld”). Något behov för stater att stämma företag i internationell skiljedom uppstår helt enkelt aldrig.

Holms resonemang visar att han inte förstår vad han talar om.

Lindes slutkläm om försiktighetsprincipen understryker det. Den är lag och behöver inte skrivas in i ett handelsavtal, lika lite som handelsavtalet stipulerar att utländska företag skall betala skatter eller ansluta sig till det kommunala avloppsnätet.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Dom har mer än mackor i Makedonien.

Kommerskollegium utbildar makedonska livsmedelsmyndigheter

Frihandelsavtalet mellan EU och Makedonien bygger bland annat på att den mat som importeras håller EU-standard. Därför utbildar svenska Kommerskollegium Makedonska myndigheter i livsmedelskontroll. "Utbildningen ska täcka handelspolitiska områden som i...

Kommerskollegium utbildar makedonska livsmedelsmyndigheter

Frihandelsavtalet mellan EU och Makedonien bygger bland annat på att den mat som importeras håller EU-standard. Därför utbildar svenska Kommerskollegium Makedonska myndigheter i livsmedelskontroll.

”Utbildningen ska täcka handelspolitiska områden som innefattar WTO:s hälsoskyddsavtal, samordning inom hälsoskyddsområdet i Sverige och frihandelsavtalet mellan EU och Makedonien som innehåller hälsoskyddsregler och riskanalys. Utbildningen görs i samarbete med Livsmedelsverket som delar med sig av sina erfarenheter på områden som riskanalys, kommunikation och klassificering” skriver Kommerskollegium på sin hemsida.

Detta är ytterligare ett exempel på att moderna handelsavtal inte bara berör tullar och kvoter, något som många protektionistiskt lagda debattörer brukar framhålla: ”XX är inte ett frihandelsavtal, det berör så oerhört mycket mer”. Vilket de naturligtvis har rätt i. Moderna stater är detaljreglerade på alla områden och de regleringarna måste hanteras i avtalen.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
-- Varför gnäller folk om just hormonbiffar? Från vårt perspektiv är biffar ett generellt problem.

Uttömmande om regler för miljö- och hälsoskydd i TTIP från Kommerskollegium

Regler för livsmedelssäkerhet, djurskydd och hälsa är en av de områden där TTIP-motståndarna sprider (omotiverad) oro. Men det finns redan i dag ett stabilt regelverk inom ramen för WTO och det som förhandlas för TTIP blir av allt att döma snarlikt. ...

Uttömmande om regler för miljö- och hälsoskydd i TTIP från Kommerskollegium

Regler för livsmedelssäkerhet, djurskydd och hälsa är en av de områden där TTIP-motståndarna sprider (omotiverad) oro. Men det finns redan i dag ett stabilt regelverk inom ramen för WTO och det som förhandlas för TTIP blir av allt att döma snarlikt. Några stora förändringar av reglerna som en konsekvens av TTIP kan knappast väntas. Kommerskollegium har producerat en utmärkt rapport på området: Hälsoskyddsregler i TTIP – vad kan EU och USA uppnå tillsammans?

Kan laddas ner här.

Du vet väl vad SPS-regler är för något?

Inte?

Men då skall du få veta det nu: SPS är en förkortning för Sanitary and Phytosanitary measures, eller vad vi på svenska skulle kalla regler för hälsa, djurskydd och livsmedelssäkerhet.

”Med SPS-åtgärder (Sanitary and Phytosanitary measures) avses lagar, regler, krav och procedurer som länder har och i syfte att skydda livsmedelssäkerhet för konsumenter samt djurhälsa och växtskydd på det egna territoriet.”

Varje modern stat har komplexa regler av denna typ, och därför finns det också regler inom WTO (World Trade Organisation) som stadgar att medan länderna har rätt att ha sådana regler, bör de också undvika att dessa regler i onödan utgör handelshinder:

”För att länder ska kunna utnyttja de fördelar som finns med handel är det viktigt att SPS-åtgärder är utformade så att handeln störs så lite som möjligt, samtidigt som den önskade skyddsnivån uppnås. Det är viktigt att undvika onödigt krångliga regler, utdragna godkännandeprocesser eller omotiverat höga krav på produkter. Därför finns ett internationellt avtal i Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO), i syfte att skapa balans mellan samtidiga hälsoskyddsintressen och ekonomiska intressen av en fri och öppen handel, det s.k. SPS-avtalet.”

Frågan om SPS-åtgärder är central när det gäller TTIP.

Inte minst har motståndarna mot TTIP fört en rätt yvig argumentation vars grundtanke är att TTIP kommer att slå ut alla EU-regler kring livsmedelssäkerhet, miljö och hälsa. Enligt motståndarna skulle USA kunna tvinga på oss en tzunami av ohälsosam mat från plågade djur och genmanipulerade grödor. Klorbehandlad kyckling, antibiotikakött och hormonbiffar är alltid på skräckpropagandisternas meny.

Men självklart är det inte på det viset. Detta har inte på minst 100 år varit ett oreglerat område och kommer absolut inte bli det i framtiden. Ingen har intresse av någon form av ”avreglering”.

Utgångspunkten för förhandlingarna om SPS när det gäller TTIP är att det i princip skall bygga på WTO:s regler: varje land har rätt att skydda sig, men på ett sätt som inte i onödan ställer upp hinder för handeln.

Alla påståenden om hormonbiffar och klorkycklingar som en konsekvens av TTIP är falska.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenapril 27, 2015
Hej Eva. Om jag inte missförstår vad du skriver är din invändning mot min text att företag kan fuska? Men jag förstår inte riktigt på vilket sätt det är relevant? Klart det kan förekomma fusk. Det har vi sett i form av "köttskandaler", falsk olivolja, farliga tillsatser i vin mm. Men rapporten jag skriver om handlar om regelverket och hur det fungerar. Hur man undviker fusk är en helt annan fråga. Man måste ha klart för sig att vi redan har handel mellan USA och EU. Det finns inga företag som i dag är förbjudna att sälja över gränserna. Det är bara onödigt krångligt.
Eva Wigren Mählerapril 25, 2015
Tyckte det kunde vara intressant att ta del av vad Kommerskollegium skrev i den här frågan. Men Magnus Nilsson, jag blir lite undrande över att du så vagt skriver om detta. Och ditt sista påstående att "Alla påståenden om hormonbiffar och klorkycklingar som en konsekvens av TTIP är falska." verkar mycket oinitierat. Det har tyvärr visat sig att människor tycker om att fuska vad avser regler som är till skydd för både människor och djur, och företag som sysslar med att producera sådant som är skadligt för oss levande varelser är än mer okänsliga för vad de ställer till med. Då bör inte regelverket underlätta för dessa företag att komma in på våra marknader, där de kan orsaka mycket stor skada. Det måste sättas upp sådana fullständigt genomtänkta och genomarbetade regler så att giftproducerande företag stoppas. Det bästa vore om de blev satta i konkurs för att de inte får sälja sitt gift. Våra barn och barnbarn ska ha en chans att överleva utan alla sjukdomar som kommer av giftspridningen.
Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Visa flera poster