LO

LO har gjort ett positivt ställningstagande om TTIP. Foto: Holger Ellgaard

LO stöder TTIP (men med förnuft…)

LO-kongressen gjorde i går ett uttalande om TTIP. LO har en positiv syn på frihandel och även när det gäller TTIP-avtalet en saklig och förnuftig hållning. Uttalandet är positivt till TTIP men stadgar en rad villkor för att LO skall ställa sig bakom ett...

LO stöder TTIP (men med förnuft…)

LO-kongressen gjorde i går ett uttalande om TTIP. LO har en positiv syn på frihandel och även när det gäller TTIP-avtalet en saklig och förnuftig hållning.

Uttalandet är positivt till TTIP men stadgar en rad villkor för att LO skall ställa sig bakom ett avtal.

Villkoren är helt rimliga. Faktiskt så rimliga att det förmodligen aldrig har varit någon som ifrågasatt dem.

LO är förstås angelägna om att garantera arbetstagarnas rättigheter, men i relation till USA torde detta inte vara något problem. EU har ingen enhetlig arbetsrätt och det är ingen vild gissning att facket och arbetstagare kan ha det hårdare i en del EU-länder än i USA. Och det räcker att resa över Öresund så finner man ett land där exempelvis anställningstryggheten är mindre (men a-kassan bättre) än i Sverige. USA har fulla fackliga rättigheter även om de av kulturella skäl har en lägre organisationsgrad och en lagstiftning med annan maktbalans mellan arbetsgivare och fack jämfört med Sverige. Men på vissa områden, exempelvis vissa delar av offentlig sektor och den traditionella bilindustrin är facket extremt starkt.

Det märkliga är oron just när det gäller TTIP . Sverige och EU handlar med i stort sett alla länder i hela världen varav förmodligen alla (kanske med undantag av Finland, Norge, Frankrike, Tyskland) har svagare fackliga rättigheter än i Sverige. Vietnam, Kina, Ryssland, Indien, Bangladesh, Nigieria; det finns inget land från vilket EU förbjuder import på grund av dåliga arbetsförhållanden eller svaga fack. I vissa av de länder vi importerar ifrån blir fackligt aktiva mördade och i några av länderna förekommer slaveri. Oerhört tragiskt och förstås helt oacceptabelt, men det höjs sällan röster för att vi skall sluta handla med dessa länder. Därför är det en aning märkligt att man i samband med ett handelsavtal med en av världens mest utvecklade demokratier och rättsstater oroar sig för arbetsrätt, demokrati och mänskliga rättigheter.

Man kan vidare konstatera att LO inte tar ställning emot investeringsskydd (ISDS), men menar att ett sådant inte får hota ”demokratin och mänskliga rättigheter”. Nu är det naturligtvis ingen som har tänkt sig att ett handelsavtal mellan EU och USA skall hota demokratin och mänskliga rättigheter. Ett eventuellt avtal kommer att offentliggöras, debatteras och godkännas av EU-parlamentet och sannolikt även av EU:s medlemsstater. Det är svårt att föreställa sig att ingen under den processen kommer att märka om avtalet skulle hota demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Det är som sagt inget fel i att vilja ha garantier, hängslen och livrem när man skall ställa sig bakom ett avtal och det är lätt att förstå den politiska verkligheten bakom LO:s uttalande.  Men LO:s ställningstagande visar tydligt att TTIP-debatten har hamnat helt bortom alla rimliga proportioner.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
LO har gjort ett positivt ställningstagande om TTIP. Foto: Holger Ellgaard

Finns det många TTIP-avtal? — eller ”kunde de inte ha kollat basfakta innan de skrev”?

Fem LO-ordföranden skriver en artikel om den viktigaste frågan för svensk industri, för jobb, tillväxt, utveckling, sedan EU-inträdet. Men man gör det utifrån närmast total okunskap. Detta trots att det i den egna organisationen finns en genomtänkt ståndpunk...

Finns det många TTIP-avtal? — eller ”kunde de inte ha kollat basfakta innan de skrev”?

Fem LO-ordföranden skriver en artikel om den viktigaste frågan för svensk industri, för jobb, tillväxt, utveckling, sedan EU-inträdet. Men man gör det utifrån närmast total okunskap. Detta trots att det i den egna organisationen finns en genomtänkt ståndpunkt och heltidsanställda experter att fråga. Samstämmiga uppgifter talar för att det går att ringa till LO-borgen. Det borde skribenterna kanske ha gjort.  

En gång i tiden framstod LO som en möjligen lite trög och toppstyrd men ytterst kompetent organisation. Genomtänkta beslut och ståndpunkter formulerades centralt och följdes av hela organisationen. Den svenska modellen för arbetsfred byggde på det. Strejkvapnet var i normalfallet inlåst på Norra bantorget (lockoutvapnet rostade stillsamt hos SAF på Blasieholmen) och även i andra frågor hade LO en ståndpunkt som följdes av hela organisationen.

På dagens Brännpunkt i SvD skriver fem fackförbundsordföranden en debattartikel om TTIP som helt och hållet rubbar den bilden.

Det är till att börja lätt att fnissa åt följande:

”TTIP debatteras mycket men många vet väldigt lite om de pågående förhandlingarna om fri­handels­avtalet. TTIP är ett av de många frihandels- och investeringsavtal som förhandlas mellan EU och USA.”

”…ett av de många”? Finns det fler än ett frihandelsavtal mellan EU och USA som förhandlas? Då kan vi snacka om ”hemliga förhandlingar” eftersom ingen utanför kretsen av de sex skribenterna har hört talas om något annat avtal än TTIP.

Skämt åsido kan man nog ha förhoppningen om att ovanstående är ett skrivfel. Artiklar som är ”grupparbeten” innehåller påfallande ofta märkligheter.

Men artikeln är förvånande på många andra sätt.

Inte för att den strider mot LO:s centrala uppfattning — det är LO-kongress om en vecka och självklart förs det en debatt — utan av ett helt annat skäl. Det framstår som om de fem LO-ordförandena inte har en susning om att LO centralt har en genomtänkt uppfattning och att organisationen har experter som närmast arbetat heltid med frågan under ett par år.

De har inte heller lyckats förstå att deras krav redan är uppfyllda eller helt enkelt inte är relevanta. De kräver tre punkter skall uppfyllas:

• Att investeringsskyddet, som ger företag möjlighet att stämma stater för genomförande av demokratiska fattade beslut, inte accepteras i avtalet.

• Att förhandlingarna om TTIP föregår med full öppen­het så att medborgare, organisationer och företag i både EU och USA kan granska avtalet och hålla politiker ansvariga för resultaten.

• Att arbetstagarnas rättigheter i varje enskilt land ska respekteras fullt ut. Varje lands arbetsmarknadsmodell ska vara suverän och inte påverkas av handelsavtalet.

Nu ser vi fram emot att regeringen ger offentlighet åt denna hållning. Svenska riksdagsbeslut och skyddet för arbetstagarna är en icke förhandlingsbar del av ett nytt handelsavtal. Fackliga fri- och rättig­heter måste alltid väga tyngre än marknadens.

Punkt ett, om ”investeringsskyddet” är det första missförståndet. Ingen har någonsin föreslagit att företag skall kunna stämma stater för ”demokratiskt fattade beslut” enbart för att de inte gillar beslutet. Däremot kommer företag att kunna stämma stat och myndigheter för avtalsbrott, olaglig expropriation eller diskriminering även om dessa avtalsbrott är resultat av demokratiska beslut. Att företag (och medborgare) kan ifrågasätta myndighetsbeslut i domstol är en central del av den demokratiska rättsstaten. I Sverige sker det varje ögonblick, mest på kommunal nivå. Detaljplaner överklagas av medborgarna, upphandlingsbeslut överklagas av företag. Både detaljplaner  och upphandlingsbeslut är demokratiskt fattade beslut, men kan ändå utmanas i domstol. Det är en del av rättsstaten. Och Sverige, liksom de flesta andra länder, har massor med internationella avtal som hänvisar tvister till internationella rättsorgan.

Att TTIP-avtalet inte skulle ha någon mekanism för att slita tvister om avtalets betydelse eller hantera avtalsbrott är otänkbart. Då blir avtalet meningslöst. Det vore som att ha en lag man kunde bryta mot utan att riskera åtal eller straff. Vem skulle bry sig om den?

LO-ordförandena förefaller helt ha missat den debatt som förts i ett par års tid och som resulterat i att den traditionella internationella skiljedomen (kontrollerad av en FN-konvention)  kommer att ersättas av en helt ny domstol på EU-nivå. Anledningen är just att kommissionen lyssnat på kritiken mot det tidigare systemet. Att en artikel på området har missat den ”lilla detaljen” antyder att artikelförfattarna faktiskt inte har några som helst kunskaper om det de skriver om.

Punkt två är också märklig. Artikelförfattarna förefaller att även ha missat att utkastet till TTIP-avtal när det är färdigförhandlat kommer att offentliggöras i sin helhet (vartenda litet komma), debatteras offentligt och godkännas eller förkastas av EU-parlamentet och de nationella parlamenten eller regeringarna.

När det gäller kravet på att förhandlingarna genomförs i ”full öppenhet” bygger även det på ett missförstånd. Ordningen är följande. EU:s regeringar och EU-parlamentet har uppdragit åt kommissionen att förhandla fram TTIP-avtalet. De har också utfärdat en instruktion (mandatet) vilken är offentlig. Kommissionen och främst Cecilia Malmström har naturligtvis full koll på förhandlingarna. EU:s förhandlare arbetar på hennes uppdrag. Det är alltså en helt normal ordning som förekommer i alla förhandlingssituationer: förhandlingarna delegeras till en mindre grupp som arbetar under viss sekretess och sen levererar ett resultat som antas eller förkastas. Vad ”full öppenhet” skulle betyda är oklart. Att alla samtal i förhandlingsrum, korridorer och lunchköer streamas på nätet?

Och nej, riksdagsledamöter, EU-parlamentariker med flera grupper har inte tillgång till all information om TTIP-förhandlingarna. Men det är inte konstigare än att svenska riksdagsledamöter inte har tillgång till alla dokument som regeringen hanterar eller full insyn i UD:s dialog eller förhandlingar med främmande makt. Moderna rättssamhällen bygger på funktionsuppdelning, delegationer, sekretessregler, strukturerade processer. Alla har inte åsikter om alla andras verksamheter hela tiden.

Det förekommer regelbundet ”läckor” av ”hemliga dokument” som påstås avslöja upprörande saker. Men sanningen är att dessa dokument aldrig innehåller något mer uppseendeväckande än  att USA och EU har olika förhandlingspositioner. Det är helt enkelt mer eller mindre inaktuella förhandlingsbud och textutkast som Greenpeace och Naturskyddsföreningen lyckas hetsa upp mer eller mindre okunniga journalister kring.

Ett annat exempel på ”hemliga förhandlingar” är regeringsbildningen i Sverige. De är totalt hemliga annat än för en liten grupp politiker, och sen träder den tilltänkte statsministern fram, läser upp ministerlistan och regeringsförklaringen. Men detta är demokratiskt acceptabelt eftersom Riksdagen sen skall godkänna regeringen. Ingen begär att regeringsförhandlingarna skall ske under ”full öppenhet”.

Malmström redovisar vad som hänt i förhandlingarna efter varje förhandlingsrunda och dessutom ges det regelbundet ut sammanfattningar av hur förhandlingarna går.

LO-ordförandena måste rimligen ha egen erfarenhet av detta sätt att förhandla. Hela LO:s affärsidé är ju att de enskilda medlemmarna uppdrar till facket att sköta förhandlingarna om löner och andra arbetsvillkor. Efter hemliga nattmanglingar kommer ”parterna” ut med ett förhandlingsresultat. Alla som varit aktiva i facket inser rimligen varför själva förhandlingsprocessen inte kan vara helt offentlig. Systemet bygger på tillit och kontroll av resultatet — inte alla får veta allt i varje ögonblick.

Den sista punkten är också mycket märklig. Handels- och investeringsavtal brukar förvisso beröra arbetsrätt, men det handlar i huvudsak om att länder följa internationella konventioner och  följa sina egna lagar. USA har till exempel stämt Guatemala för allvarliga brott på området. Mellan USA och EU är det knappast ett problem. Till saken hör att EU inte har en gemensam arbetsrätt. USA skulle förmodligen kunna ifrågasätta arbetsrätten i länder som Rumänien och Bulgarien.

Men kanske finns förklaringen till LO-ordförandenas oro i följande inledande formulering:

”Den svenska regeringen måste nu tydligt och offentligt ge garantier om att fackliga rättigheter eller beslut fattade av Sveriges riksdag aldrig kan betraktas som ett handels­hinder. Om inte en sådan juridiskt bindande garanti säkerställs tvingas vi inom 6F att säga nej till ett nytt handelsavtal. Detta måste vara reglerat. Vi vill inte se en liknande rättsutveckling som blev följden av det svenska EU-medlemskapet.”

Detta är ytterligare en svindlande formulering. Vad som hänt med arbetsrätten i Sverige som följd av EU-inträdet har inte med handel att göra, utan med den fria rörligheten av arbetskraft inom EU. Tror fackkillarna att förhandlingarna gäller USA:s medlemskap i EU? Att tanken är att införa fri rörlighet? Då är nog en mer befogad oro att delar av EU skulle tömmas på stora delar av sin befolkning, snarare än att amerikanska byggjobbare kommer till Vaxholm…

Sammanfattningsvis är det märkligt att se en artikel av företrädare för en av Sveriges mäktigaste och resursstarkaste organisationer som gör det uppenbart att skribenterna inte ens har orkat till telefonen, ringa sin centralorganisation och tala med de personer som arbetat med frågan i flera år. Man gör utspel i den för svensk industri förmodligen viktigaste frågan sedan EU-inträdet som om man var en samling 17-åringar i en lokal SSU-klubb.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
Ett alternativt sätt att diskutera frihandel. Öppet för alla oroliga medborgare. Och man slipper kanelbullar.

Ttippen vill omöjliggöra det demokratiska samtalet

I går, den 31 maj, var Svenskt Näringsliv, LO och den svenska regeringen värdar för en konferens om det frihandelsavtal som just nu förhandlas mellan EU och USA. Kombinationen är unik. I inget annat land är samsynen kring behovet av frihandel mellan fack o...

Ttippen vill omöjliggöra det demokratiska samtalet

I går, den 31 maj, var Svenskt Näringsliv, LO och den svenska regeringen värdar för en konferens om det frihandelsavtal som just nu förhandlas mellan EU och USA. Kombinationen är unik. I inget annat land är samsynen kring behovet av frihandel mellan fack och arbetsgivarorganisationer större.

Konferensen hade stora inslag av dialog och deltagarförteckningen speglade hela debattspektrat. Fack, miljörörelsen och andra ”civilsamhällesorganisationer” (citattecknen för att det oftast handlar om offentligfinansierade organisationer i symbios med det politiska etablissemanget), företagarorganisationer, politiker, media. Det var svenskt så det förslår. Kaffe på termos, plastmackor, kanelbullar. Alla fick yttra sig. Trevligt.

Här är deltagarförteckningen. Man kan tryggt säga att alla organisation med någon form av relevans i sammanhanget är representerade oavsett uppfattning om TTIP.

Men ändå klagar miljöpartiets ttippen.se.  ”Stängt seminarium med TTIP-höjdare i Stockholm” har de som rubrik.

Krokodiltårarna flödar:

”Utmärkt tillfälle för oroliga medborgare att träffa beslutsfattarna och ställa frågor? Nix, eventet är stängt. Först idag, dagen innan, lägger regeringen på sin hemsida ut begränsad information om seminariet. Svenskt Näringsliv har inte med eventet i sitt kalendarium, LO har inte skrivit ett ord trots att deras lokaler används, och först djupt nedgrävt på EU-kommissionens hemsida finns ett kort omnämnande om att Malmström är på plats. Inget för vanliga medborgare alltså. Vi dödliga får glädja oss åt en påstådd livestream från LO:s hemsida.”

Lägg märke till formuleringen ”oroliga medborgare” och ”vi dödliga”.

Detta kommer alltså från något som bloggar från EU-parlamentet och tillhör kretsen av tjänstemän i ett av regeringspartierna. En person som tillhör (eller räknar med att snart tillhöra) en politisk elit.

Och exakt vad menar ttippen med ”Nix, eventet är stängt”?

Såvitt jag vet är alla konferenser stängda. Konferensinbjudningar går sällan till alla medborgare, och det förekommer aldrig att vem som helst kan trava in på en konferensanläggning, ta för sig av kaffe och bullar och delta i diskussionerna.

På Miljöpartiets kongresser släpps inte ens alla medlemmar in.

Konferenser ordnas av organisationer som bjuder in deltagare och bara inbjudna och anmälda deltagare släpps in. Så funkar det i Sverige och alla andra kända demokratier.

Extra löjligt är att ttippen.se flaggade för att ”Greenpeace anordnar i protest en aktion utanför LO-borgen i morgon”.

Representanter för Greenpeace var nämligen med på konferensen och yttrade sig i diskussionen. Jordens Vänner var med på konferens och yttrade sig. Internationella fackliga företrädare som är ytterst kritiska mot TTIP var med och yttrade sig. Konsumentrörelsen — ytterst kritisk — var med och yttrade sig.

Om Svenskt Näringsliv, LO och regeringen (där, upplysningsvis, Miljöpartiet är med) hade som plan att slippa röster kritiska mot TTIP får man nog säga att de misslyckades katastrofalt och är automatiskt kvalificerade till en finalplats i VM i dumhet; ”Hoppsan, är Jordens vänner och Greenpeace mot TTIP? Kanske borde ha googlat trots allt…”.

Men så är det naturligtvis inte. Regeringen, SN, LO hade bjudit in till bred dialog om TTIP. Självklart i syfte att öka stödet för TTIP, men det är knappast något suspekt: trots allt är EU:s regeringar och EU-parlamentet med bred marginal för TTIP.

Tippens blogginlägg kan mot den bakgrunden förefalla självömkande och lite korkat, men det skall ses i ett större politiskt sammanhang.

Med undantag för en eller annan Schweizisk kanton förekommer i dag ingen direktdemokrati. Det finns inget forum där ”oroliga medborgare” i största allmänhet inbjuds att delta. I Sverige har vi en parlamentarisk demokrati där medborgarna organiserar sig i partier och folkrörelser, har konferenser, bildar åsikter, väljer företrädare och talesmän som åker på konferenser och så vidare. Det är en organiserad verksamhet som gör att alla och inte bara de mest högljudda kan komma till tals. Det finns stadgar som skyddar minoriteter och garanterar yttrandefrihet även för de som inte tillhör den inre kretsen.  Systemet medger att relevanta kunskaper förs in i systemet. Olika intresseorganisationer för fram sina åsikter och argument och till sist fattar politikerna beslut som förhoppningsvis är en hygglig approximation av någon sorts allmänintresse. Man kan  ha många kritiska synpunkter på detta sätt att göra demokrati, men det är svårt att hitta något som generellt sett är bättre.

Det är motsatsen till den typ av politisk verksamhet som stora delar av miljö- och vänster- och nationaliströrelserna i EU föredrar. Den går ut på att en elit skrämmer upp folk, samlar in namn från människor som ingenting vet, får ut i huvudsak unga, testosteronstinna män på gatan som skriker, kastar sten, stör motståndarnas möten, beter sig hotfullt, sprider desinformation på sociala media, odlar konspirationsteorier. De vill skapa rädda människor som inte tar till sig fakta och som kan manipuleras. Rädda människor är lydiga människor.

För de grupperna är den typ av konferens som hölls i LO-borgen ett direkt hot. I stället för polarisering och konfrontation sker dialog och försök till samsyn. Alla fick ta till orda och om än inte alltid tala till punkt, så i vilket fall inte bli avbrutna av skrik, sten, visselpipor, nyckelskrammel.

När ttippens bloggare talar om ”oroliga medborgare” och efterfrågar någon form av total öppenhet tror han naturligtvis inte att ett sådant sammanhang kommer att bli plattform för oroliga eko-bönder och småbarnspappor med cykelhjälm som lågmält diskuterar med sina politiska företrädare. Han vet att scenen kommer att tas över att overallklädda aktivister som omöjliggör allt normalt demokratiskt samtal och jagar bort alla som inte gillar hård konfrontation och lukten av brandrök.

Frågan är varför han tycker det är önskvärt?

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

TTIP-motståndarna hatar helt enkelt frihandel, tillväxt, öppenhet och USA

TTIP-motståndarna bidrar bara i undantagsfall med argument grundade på fakta. I stället handlar motståndet om konspirationsteorier, missförstånd och rena lögner. Framför allt är det oklart varför EU och USA:s politiker vill ha TTIP om avtalet bara lede...

TTIP-motståndarna hatar helt enkelt frihandel, tillväxt, öppenhet och USA

TTIP-motståndarna bidrar bara i undantagsfall med argument grundade på fakta. I stället handlar motståndet om konspirationsteorier, missförstånd och rena lögner. Framför allt är det oklart varför EU och USA:s politiker vill ha TTIP om avtalet bara leder till elände. Menar motståndarna att majoriteten av EU:s politiker är antingen dumma, ond, lurade och/eller korrumperade? Eller kanske allt på en gång?

”Utomparlamentarisk aktivism”, ”nätverksdemokrati”, ”gräsrotsaktivism”, ”enfrågerörelser”.

Det låter tjusigt. Ungdomligt och dynamiskt. Fjärran från kaffekokning, sammanträden, protokoll, revisorer och partipiskor. Inga tråkiga formella strukturer och seg demokrati där den som begär ordet får tala tala till punkt och alla kan lägga fram förslag och begära votering.

Många är djupt imponerade.

Baksidan tänker man sällan på. Nämligen att resultatet blir lösliga organisationer där den som är tuffast och högljuddast bestämmer. En hård kärna av aktivister anger tonen, en svans av anhängare gör jobbet och ger ett intryck av ”folklig förankring”.

En annan konsekvens är att ledarna för de lösliga nätverksorganisationerna kan påstå vad som helst. Möjligheterna att måla upp fantasifulla skräckscenarier och påstå rena felaktigheter är stora.

Ett exempel Ellie Cijvat från vänsterorganisationen Jordens vänner (dyker även upp i ”Nätverket för gemensam välfärd”, i tidningen Internationalen och på andra ställen) som nu plötsligt företräder något som heter Nätverket Stoppa TTIP  (förefaller bestå av en websida).

I den egenskapen har hon skrivit en debattartikel om TTIP full av felaktigheter, publicerade i Dalademokraten — ”Frihandelsavtalet som det fortfarande inte pratas om”. Till saken hör att avtalet ännu inte existerar. Däremot existerar den ursprungliga instruktionen till förhandlarna, det så kallade mandatet. Det säger tydligt vad EU-parlamentet vill ha ut av förhandlingarna. Om förhandlarna kommer tillbaka med ett avtal som strider mot dessa önskemål kommer det inte att godkännas.

Redan i rubriken (som har stöd i texten) blir det fel. Påståendet att det ”inte pratas” om TTIP är helt fel. För det första sprider EU, EU-ländernas regeringar och USA:s regering information. För det andra säger ett snabbt överslag baserat på googlesökningar att det publiceras minst 1000 artiklar per år om TTIP. En betydande del av dessa är TTIP-kritiska debattartiklar, vilka är i tydlig majoritet jämfört med de TTIP-positiva.

Men påståendet ”att det inte pratas om” är självklart inte avsett att beskriva verkligheten. Det har ett tydligt manipulativt syfte. Det är nämligen så att med undantag för ett ganska litet antal personer och ämnen som dominerat nyhetsflödet under lång tid förblir det mesta som skrivs om i tidningen okänt för 90 procent av befolkningen. Det betyder att majoriteten inte har hört talas om TTIP, trots omfattande mediaexponering. Genom påståendet att ”det inte talas om” TTIP ges intrycket av att någon av något skäl inte vill att medborgarna skall veta.

Med andra ord är påståendet att det ”inte talas om” TTIP-avtalet helt fel. Det talas om TTIP hela tiden, men de flesta bryr sig så lite om internationella frihandelsavtal att de inte ens ser artiklarna. Och det är synd, för alla borde bry sig. Dock inte av de skäl som Ellie Cijvat anger. I de första tre styckena i artikeln hinner hon antyda ett antal saker som inte stämmer:

”Få svenskar vet vad det frihandelsavtal mellan EU och USA som förhandlas – Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP), skulle innebära för maten på bordet, barnens skola, vården och omsorgen, jobben, lönerna och arbetsvillkoren.”

Lägg märke till de konspiratoriska frågorna. Men svaret är att dessa saker kommer att påverkas ytterst lite eller inte alls. Skola, vård och omsorg påverkar inte av TTIP-avtalet. En del produkter man använder kommer att bli billigare och högre nationell tillväxt som ett resultat av TTIP-avtalet ger mer skattepengar. Svensk arbetsrättslagstiftning eller andra arbetsvillkor berörs inte.

”Eller hur det påverkar kommunernas inflytande över sin egen verksamhet och möjligheterna att ställa krav på till exempel närproducerat?”

Återigen en konspiratoriskt formulerad fråga. Men svaret är att kommunerna inte påverkas. Möjligheten att ställa krav på ”närproducerat” är redan kringskurna av EU. Kommunerna kan ställa vilka som helst krav på miljö- och produktionsvillkor med mera, men inte på att en vara är producerad på en viss ort. Då skulle alla kommuner köpa från byråkraternas och politikernas vänner och släktingar.

”Eller ens att demokratiskt fattade beslut kan undanröjas med en dom från en tremannatribunal som tagit ställning i en tvist mellan Sverige och ett företag som fått rätten av stämma ett helt land för uteblivna tänkta vinster?”

Detta är en ren lögn. TTIP-avtalet kommer inte att medge något sådant. Skiljedomsklausuler (ISDS) finns i frihandels- och investeringsavtal för att hindra att utländska företag blir diskriminerade. Sådana klausuler finns i tusentals avtal och har aldrig lett till de konsekvenser som Cijvat påstår. Att företag stämmer stater och myndigheter förekommer då och då, men oftast är det företag som går till domstol i det egna landet. Men det är inget konstigt. I en demokratisk rättsstat lyder även staten under lagarna och kan hamna i domstol i en konflikt om hur till exempel ett kontrakt skall tolkas.

Även i övrigt är artikeln ett sammelsurium av halvsanningar och lögner.

Om de vore sanna är det obegripligt att EU-parlamentet och EU-ländernas regeringar har givit kommissionen i uppdrag att förhandla fram TTIP-avtalet och varför det fick grönt ljus av parlamentet vid avstämningen i somras? Eller att svenska regeringen och LO står bakom avtalet?

Tror Nätverket stoppa TTIP att alla dessa politiker är dumma, onda och/eller lurade? Och är det inte en aning oroande för Cijvat att hon hamnar på samma sida som ultranationalisterna i EU-parlamentet?

Men sanningen är att var enda bokstav av TTIP-avtalet kommer vara demokratiskt beslutad, från början till slut. EU:s medlemsstaters parlament, EU-parlamentet och USA:s kongress kommer alla att få chans att säga ja eller nej till det färdiga avtalet. Det kommer att vara offentligt i sin helhet och kunna debatteras under lång tid.

Anledningen till att en majoritet av folkvalda önskar avtalet är att det kommer medföra en rad fördelar i form av integration, ekonomisk tillväxt och öppenhet mellan EU och USA.

Och det är väl där skon klämmer för TTIP-motståndarna. De gillar inte tillväxt, inte handel, inte öppenhet. Och de hatar USA.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Göteborgs hamn.

LO och Svenskt Näringsliv i tyska media

Susanne Lindberg Elmgren från LO och Carola Lemne på Svenskt Näringsliv är intervjuade om TTIP o ch frihandel i Tyska The Local.

LO och Svenskt Näringsliv i tyska media

The Local är en nyhetssajt med tyska nyheter på engelska.

De har en intervju med Carola Lemne, VD för Svenskt Näringsliv, och Susanne Lindberg Elmgren, utredningschef på LO. Artikeln har rubriken ”Sverige — där även facket älskar frihandel”.

Förklaringen är att det traditionellt finns en bra dialog mellan fack och arbetsgivare, samt att alla förstår att Sverige är beroende av handel. Både företag och fack i Tyskland, Frankrike och framför allt USA kan hoppas leva av sin hemmamarknad och har intresse av att skydda den. Men den svenska hemmamarknaden helt otillräcklig. Ingen kan förmå sig själv eller andra att tro att protektionism är en lösning.

Det återspeglas i både facket och socialdemokraternas i grunden positiva inställning till TTIP-avtalet.

Skillnaden är stor mot den tyska fackföreningsrörelsen som är direkt fientligt inställd. Lindberg Elmgren tonar ner de tyska fackens motstånd och menar att de i grunden har samma inställning som LO. Det ser inte så ut på ytan, men det är fullt möjligt att hon har rätt. Lindberg Elmgren har förmodligen större insikter än de flesta av oss. Och politik handlar ibland om att säga att vill en sak, göra något helt annat och skylla det på att man är nödd och tvungen.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Karl-Petter Thorwaldsson. I huvudsak bra.

Hur kan media missa att avslöja planerna på demokratins avskaffande?

Påståendet om att TTIP-avtalet hotar demokratin återkommer ständigt i media. Det konstiga är att ingen journalist inser att de har en av världshistoriens största nyheter mitt framför näsan. Om demokratin i EU och USA är på väg att avskaffas genom ett h...

Hur kan media missa att avslöja planerna på demokratins avskaffande?

Påståendet om att TTIP-avtalet hotar demokratin återkommer ständigt i media. Det konstiga är att ingen journalist inser att de har en av världshistoriens största nyheter mitt framför näsan. Om demokratin i EU och USA är på väg att avskaffas genom ett handelsavtal borde väl någon orka ta sig mödan att hitta och publicera dokumentationen där planerna att införa diktatur framgår? Kunde tänkas ge en liten skjuts är karriären…

Det finns en på många sätt positiv artikel i Aftonbladet om LO och TTIP.

Mot bakgrund av den lika massiva som orimliga kritik som  riktas mot TTIP från vänster (även från socialdemokrater) får man nog säga att Karl-Petter Thorwaldsson och LO har hållit en stabil linje.

Det man hävdar sig vara emot, att miljöregler eller arbetsrätt påverkas eller kan komma att betraktas som handelshinder, har aldrig varit aktuellt. Framför allt arbetsrätt ingår inte i några handels- eller investeringsavtal. Men om tillräckligt många tror på en myt måste man som politiker (Thorwaldsson och LO har här som i så många andra sammanhang en politisk roll) låtsas som att den stämmer.

Artikeln är dock mest intressant ur en journalistisk synpunkt.

De två första meningarna lyder:

”Det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA har kritiserats för att sätta demokratin på spel.
Nu menar Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, att avtalet kan vara på väg att mjukas upp.”

Intressant. Demokratin är på väg att avskaffas genom ett handelsavtal, men nu vill LO ”mjuka upp det”.

Om Aftonbladets reporter Anette Holmqvist dessutom tror att TTIP-avtalet kan sätta demokratin ”på spel” — vilket är det enda rimlig skälet att publicera påståendet — är det konstigt att hon inte ringer kommissionens informatör och frågar ”det här TTIP-avtalet som är tänkt att avskaffa demokratin i Europa verkar lite spännande, skulle du kunna maila över förslaget till avtalstext och rödmarkera de paragrafer där demokratin avskaffas?”

Hon kanske också skulle kunna tänka sig att fråga Karl-Petter om det där med uppmjukningen: ”Exakt vad menas med uppmjukning, skall demokratin bara avskaffas till 45 procent och vad tror du vi kommer att få behålla?

Att publicera den texten och LO-ordförandens svar vore ju typ ett så kallat ”scoop” som förmodligen ger den som orkar en framskjuten plats i journalistikens historieböcker för evig tid.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 25, 2015
Att Monsanto kräver bönder på pengar för att grödor spridit sig är en ren skröna. Däremot stämmer det att Monsanto är ett av många företag (i praktiken större delen av livsmedelsbranschen) som har ifrågasatt Vermont när det gäller deras föreslagna lagstiftning om att produkter måste märkas om de innehåller GMO-råvara. Argumentet är att det saknas skäl eftersom GMO-produkter inte har kunnat visas vara vare sig bristfälliga eller farliga (var de farliga skulle de ju inte tillåtas i mat överhuvud taget). Monsanto har aldrig påstått att DDT skulle vara bra för hälsan, men de var en av tillverkarna. Problemet med DDT var främst att det användes fel; storskalig spridning på åkrar. Rätt använt, ex i inomhusfärg eller som impregnering av myggnät räddar det liv. Därför är också den användningen tillåten av WHO (FN) sedan 2006. Agent Orange är farligt för människor, men Monsanto var inte ensamt om att inte känna till det. I Sverige tillverkades samma substans av BT-Kemi under namnet Hormoslyr och användes bland annat av Statens Järnvägar. Jag har egentligen ingen anledning att försvara Monsanto, men vi har alla ett ansvar att bidra till att samhällsdebatten baseras på fakta snarare än skrönor. När det gäller Monsanto är det knappast förvånande att ett biokemiföretag som funnits sedan 1901 har producerat en del produkter som visat sig vara farliga (för 100 år sedan kunde man köpa heroin och kokain på apoteken). Men de var också det första företag som fick LED-lampor (miljövänliga lågenergilampor) i kommersiell produktion. Som alltid visar sig verkligheten vara mer komplex än vad som antas av dem som lever i olika ideologiska eko-kammare.
Evamars 25, 2015
Tack, Magnus Nilsson, för att visa oss var vi har dig. Monsanto kräver just nu stora summor från bönder i olika länder för att Monsantos GMO-frön har spridit sig från grannarnas mark över deras jordbruksmark och börjat växa. Monsanto anser att bönderna som fick fröna på sin mark har "stulit" Monsantos patenterade utsäde. Monsanto har även anklagat den amerikanska staten Vermont eftersom de håller på att införa en lag om etikettering av livsmedel som innehåller GMO-ingredienser. Sen får vi inte glömma att det var samma Monsanto som hävdade att DDT var så bra för hälsan, att Agent Orange inte skulle skada någon människa och att PCB's aldrig skulle nå matkedjan. Tala om lögner...
Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 25, 2015
1. Klart det inte finns några planer på att avskaffa demokratin. Det intressanta är att t ex Arenas Daniel Suhonen på allvar hävdar att TTIP innebär slutet för demokratin. Frågan är vilket förtroende man kan ha för en person som debatterar genom vad som inte ens är överdrifter utan faktiskt rena lögner? 2. TTIP kommer inte öka internationella företags inflytande på lokala marknader. Däremot hindrar TTIP diskriminering av t ex svenska företag som vill delta i offentliga upphandlingar i USA och harmoniserar regelsystem, t ex hur man testar tekniska produkter, så att produkter kan testas en gång i för både EU:s och USA:s marknader i stället för två gånger. 3. ISDS i TTIP-avtalet kommer inte att påverka politikernas möjligheter att stifta lagar. Däremot måste staterna hålla de avtal de redan har ingått. Men så är det redan i dag. Om stat eller kommun har skrivit avtal med ett företag om att ex bygga en väg, och sen ändrar sig, måste man ändå följa avtalet och betala. Så har det varit i alla rättsstater i över 100 år: även staten lyder under lagarna.
Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenmars 25, 2015
Detta är en av alla vänstermyter som handlar om vad Monsanto gör i olika u-länder. Ungefär som myten att stater har privatiserat vattnet så att "indianerna inte längre får samla in regnvatten" o s v. Monsanto kan naturligtvis inte bestämma vad folk får odla på sina åkrar, vare sig i Colombia eller på annat håll.
Johanmars 23, 2015
Kan du då försvara vad som händer i ex Colombia just nu? Bönderna får inte odla sitt eget utsäde därför at Monsanto är involverat o äger patent på vad man får odla. Är det så DU vill leva ditt liv ?
Evamars 22, 2015
Som svar på rubrikens fråga: för att det inte finns sådana planer. Det finns däremot planer (som TTIP) för att öka internationella företagens inflyttande och bestämmande på lokala marknader. Det finns även planer (som ISDS) för att undvika det jobbiga upp-och-ner och höger-och-vänster som en folkvald demokrati medför och som kan krångla till företagens långtidsplanering. Det som vissa medier verkar missa, är att denna kombination oundvikligt leder till en ny form av låtsas-demokrati, där många viktiga saker som arbetsförhållanden, rättvisa, hälsa och miljö för all framtid hamnar utanför den demokratiska processen.
Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Karl-Petter Thorwaldsson. I huvudsak bra.

Arbetsrätten kommer inte påverkas av TTIP

LO är i grunden positivt till TTIP. Det framgår bland annat av intervjun med Karl-Petter Thorwaldsson i gårdagens SvD. Thorwaldsson oroar sig dock för att USA först skall bli klara med  TPP-avtalet och att det inte kommer att bli lika ambitiöst när de...

Arbetsrätten kommer inte påverkas av TTIP

LO är i grunden positivt till TTIP. Det framgår bland annat av intervjun med Karl-Petter Thorwaldsson i gårdagens SvD.

Thorwaldsson oroar sig dock för att USA först skall bli klara med  TPP-avtalet och att det inte kommer att bli lika ambitiöst när det gäller arbetsrätten.

”Vårt avtal är mycket mer löntagarvänligt . . . Om TPP kommer först, då kommer USA att säga ”nej, men nu har vi redan ett avtal, varför ska vi försämra det i nästa vända gentemot EU?” säger Thorwaldsson.

Kommentaren är underlig. TTIP planeras inte påverka arbetsrätten. För både fack och arbetsgivare är det viktigt att EU-länderna själva behåller makten över arbetsmarknaden. Facken i USA har dock i viss mån försökt få TTIP-debatten att handla om arbetsvillkor.

Möjligen har USA-facken fått för sig att det finns en enhetlig arbetsrätt inom EU. Det finns en arbetsrättslig lagstiftning inom EU, men de nationella reglerna skiljer sig åt i hög utsträckning. Sverige, England, Danmark och Italien är inte direkt lika. En harmonisering mellan EU och USA skulle vara ytterst svår och framför allt helt poänglös. Arbetsrätten är inte ett handelshinder och framför allt ställer varken EU eller USA krav på arbetsförhållanden i länder man importerar från eller exporterar till. EU handlar med Kina, Indien, övriga Asien och afrikanska länder — för att inte tala om Ryssland — utan att ha krav på arbetsförhållanden eller fackliga rättigheter.

Vidare har USA strategiska intressen av att få TTIP-avtalet på plats som garanterat övertrumfar eventuella funderingar om arbetsförhållanden. Om TPP och TTIP blir verklighet kommer USA vara centrum i två frihandelsområden som tillsammans omfattar större delen av världsekonomin. Jämfört med det området är till och med Kina en ganska liten aktör.

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Politisk dokusåpa på hög nivå

Det politiska spelet om TTIP och investeringsskyddet (ISDS) börjar bli i Hollywoodklass. Processen i omvänd tidsordning: 1. Den 22 oktober tog Jean-Claude Juncker (som det tycktes) avstånd från ISDS. Men det han sade kan också tolkas (anser t ex jag)...

Politisk dokusåpa på hög nivå

Det politiska spelet om TTIP och investeringsskyddet (ISDS) börjar bli i Hollywoodklass.

Processen i omvänd tidsordning:

1. Den 22 oktober tog Jean-Claude Juncker (som det tycktes) avstånd från ISDS. Men det han sade kan också tolkas (anser t ex jag)  som att han inte tar avstånd och samtidigt skjuter frågan till sin vän kommissionären Frans Timmermans. Min tolkning kan ifrågasättas, men den  delas av den starkt TTIP-kritiska bloggen TTippen.se

2. Den 21 oktober skrev 14 regeringar, bland annat den svenska genom näringsminister Mikael Damberg, ett brev till kommissionen (Cecilia Malmström) med en uppmaning att ISDS skall vara med i TTIP-avtalet.

3. Det finns dessutom ett rykte om att Cecilia Malmström hade hotat avgå redan innan hon tillträtt som kommissionär om inte ISDS finge vara kvar som möjlighet i förhandlingarna om TTIP-avtalet (ISDS-delen av förhandlingarna är ”frysta”, men ISDS är inte borta).

4. Vilket bär en viss trovärdighet mot bakgrund av vad som faktiskt hände innan hon tillträdde. Då offentliggjordes en version av Malmströms skriftliga svar till parlamentet inför kommissionsutfrågningarna där hon motsatte sig  ISDS. En version som hon sedan kraftfullt tog avstånd ifrån. Misstankar finns således att någon hade förmått Malmströms kansli att skriva något som Malmström skulle ha varit tvungen att acceptera. Men Malmström har varit med förr och kan spelet. Hon gick ut hårt, ändrade skrivningen till sin egen ståndpunkt.

Rätt stor dramatik med andra ord som förmodligen har sin upprinnelse i den överspända och verklighetsfrånvända debatten om ISDS. Juncker tog avstånd för att säkra sin kandidatur som kommissionsordförande och har haft svårt att ta sig ur det hörn han målade in sig i. Malmström som förstår frågan ville inte ta avstånd utan tog strid (till Junckers förvåning, sannolikt). Juncker har tagit ifrån henne frågan. Enligt Peter Spiegel på Financial Times skulle hon ha avgått om hon varit minister i en vanlig regering. En kittlande ståndpunkt, men irrelevant; Malmström är inte minister i en vanlig regering. Kommissionärerna har ett betydligt starkare personligt mandat.

En pikant faktor för svensk del är att den svenska regeringen genom Damberg är för ISDS, medan regeringspartnern Mp är stenhårt emot. Dessutom är LO emot ISDS.

Den som vill ha mer politisk action kring TTIP och ISDS i framtiden kommer inte att bli besviken.

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera poster