Marian L. Tupy

Versaille år 1668. Bilder och byggnader från den tiden antyder välstånd. Men halva befolkningen levde och dog i armod.

Viktigt steg i utvecklingen — mindre än 10 procent lider under svår fattigdom

För första gången i världshistorien lever mindre än 10 procent av jordens invånare under extrem fattigdom. Detta trots att vi är fler människor än någonsin. Foundation for Economic Education publicerar en artikel av Marian L. Tupy om utvecklingen av välstå...

Viktigt steg i utvecklingen — mindre än 10 procent lider under svår fattigdom

För första gången i världshistorien lever mindre än 10 procent av jordens invånare under extrem fattigdom. Detta trots att vi är fler människor än någonsin.

Foundation for Economic Education publicerar en artikel av Marian L. Tupy om utvecklingen av välståndet i världen.

Ett viktigt skäl är industrikapitalismen och den industriella revolutionen. Men en viktig förutsättning för den utvecklingen är handeln. Industrialisering är förvisso möjlig utan stora marknader, men ju större marknader desto mer välstånd. Stora marknader ger inte bara avsättning för produkter. De betyder också större konkurrens och skalfördelar som möjliggör stora investeringar i produktionskapital, specialisering och arbetsdelning.

För att ge bild av vad fattigdom innebar före den industriella revolutionen:

I slutet av 1700-talet hade Frankrike då världens rikaste land, 23 miljoner invånare (Rättelse: Frankrike var rikast i Europa, Kina och Indien var rikare i BNP per capita). Av dessa levde ungefär hälften på någon form av privat eller statlig välgörenhet. 3 miljoner var tiggare på heltid. Detta var alltså normalläget, inte resultatet av någon form av naturkatastrof även om de ständiga krigen naturligtvis drog enorma resurser.

Detta är bara drygt 200 år sedan. Ökningen av välståndet i Europa och övriga världen har gått med svindlande fart sedan sedan dess. Ångmaskinen är en av de viktigaste faktorerna, men den är ett typexempel på en en kapitalinvestering som bara är möjlig om det finns tillräckligt stora marknader. Traditionellt var tung industri tvungen att gå dygnet runt. Och tack vare transporter och handel blev det möjligt att utvidga marknaderna till hela jorden.

Det är viktigt att ha i minnet när man diskuterar handelsfrågor idag. Det är lätt att ta välståndet för givet och tro att valet mellan frihandel och protektionism saknar tydliga konsekvenser. Exempelvis är det många som menar att tillväxtökningen på grund av TTIP och andra frihandelsavtal är så liten att den är ointressant. Men det beror på att man inte förstår hur exponentiell tillväxt fungerar. Exempelvis innebär en ökning av BNP-tillväxten från 1 till 2 procent dramatiska skillnader. Vid 1 procent tar fördubblingen av välståndet 70 år. Ditt nyfödda barn får det dubbelt så bra på äldreboendet. Men vid 2 procent tar fördubblingen bara 35 år. Nyfödingen kommer att ha det dubbelt så bra lagom till sin egen familjebildning. Vid 4 procents tillväxt till tonårsåldern.

Till det skall läggas att större välståndsökning avsätter kapitaluppbyggnad. Ett rikt samhälle skapar allt större och vackrare städer, fler hus, bättre vägar, mer konst, kultur och civilisation.

Med andra ord verkar de tillväxtökningar som ett frihandelsavtal ger som kaffepengar på kort sikt, men gör stor skillnad på 50 eller 100 år. Det är ett mindre intressant perspektiv för individen, men i politiska sammanhang måste man tänka många decennier framåt.

Dessutom handlar debatten om ett avtal i taget, medan verkligheten är kombinationen av många avtal. CETA, TTIP, NAFTA, TPP, TISA, hela EU:s inre marknad (som ännu knappast är förverkligad) och alla de avtal som enskilda länder har med varandra och/eller EU. Det intressanta är den totala effekten av de avtalen. Tyvärr har vi inte någon global frihandel, men det betyder inte att det konsekventa och långsiktiga arbetet på att skapa avtal som underlättar handel är oviktigt.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export