Mikael Damberg

Wilbur Ross. Handelsminister i USA. Bild: Donkey Hotey

Är verkligen USA:s underskott i handelsbalansen mot Sverige ett problem?

Wilbur Ross är inte bara USA:d handelsminister, har är också en av de viktiga aktörerna för att få igenom Trumps skattereform. Utan att ha synpunkter på skattereformen kan man konstatera att det är märkligt att vilja sänka skatterna för företag samtidigt s...

Är verkligen USA:s underskott i handelsbalansen mot Sverige ett problem?

Wilbur Ross är inte bara USA:d handelsminister, har är också en av de viktiga aktörerna för att få igenom Trumps skattereform. Utan att ha synpunkter på skattereformen kan man konstatera att det är märkligt att vilja sänka skatterna för företag samtidigt som man vill höja deras kostnader genom dyrare import och försvåra för dem att exportera.

Det återkommande argumentet är att USA har stora handelsunderskott med flera länder. Vid en lunch med svensk-amerikanska handelskammaren i New York (där Ross deltog via Skype) hänvisade han enligt Dagens Industri till det amerikanska underskottet mot Sverige. Ross och Trump uppfattar USA:s handelsunderskott som ett allvarligt problem för USA:s ekonomi.

”Innan Nafta skapades hade vi ett handelsöverskott mot Mexiko på 4–5 miljarder dollar per år. Sedan Nafta infördes har vi haft ett totalt handelsunderskott mot Mexiko på 1 000 miljarder dollar. Det är alldeles för mycket”, konstaterar Wilbur Ross.

Han är dock betydligt mera positivt när det gäller handeln med Europa och säger sig vara beredd att ta upp det bordlagda frihandelsavtalet TTIP igen.

”Vi hoppas nu när Angela Merkel är återvald i Tyskland och Emanuel Macron är president i Frankrike att det politiska läget i Europa är så stabilt att vi kan ta upp förhandlingarna igen, även om ni har händerna fulla med att förhandlingarna kring brexit”, säger Wilbur Ross, som poängterar att Donald Trump alltid öppnar för att ta upp förhandlingarna igen när han träffar europeiska statschefer.

”Därför ligger faktiskt bollen rätt mycket i era europeiska händer”, säger Wilbur Ross.

Sveriges näringsminister Mikael Damberg deltog också på lunchen och kommer att träffa Wilbur Ross på torsdagen för enskilda samtal. Han delar dock inte riktigt Wilbur Ross syn på de avbrutna TTIP-samtalen.

”Men även om vi har olika åsikter kring mycket är det viktigt för oss i regeringen att skapa en relation med den här amerikanska administrationen. Naturligtvis kommer vi att tala om handeln mellan våra länder, men också mycket kring innovationsområdet som också Wilbur Ross framhåller”, säger Mikael Damberg.

Wilbur Ross ser också fram emot torsdagens möte med sin svenska kollega, men pekar samtidigt på handelsunderskottet gentemot Sverige. I fjol sålde vi varor och tjänster till USA för 87 miljarder kronor men importerade endast för 37 miljarder kronor.

”Sverige är ett land som vi har ett stort handelsunderskott gentemot. Men det vägs delvis upp genom vårt överskott när det gäller tjänster och de stora svenska direktinvesteringarna i USA. Vi delar många av våra värderingar med Sverige och har stor respekt för det teknikkunnande som finns i landet”, säger den amerikanska handelsministern.”

50 miljarder kronor är förstås en småsumma för USA, men Trump-administrationen upplever att de har problem med underskottet mot EU som helhet och — självklart — mot resten av världen.

Men det mest tragiska med den politik som USA just nu för är att den styrs av föreställningen om att underskott i handelsbalansen skulle vara ett problem. Den föreställningen är nämligen felaktig.  Att USA importerar mer än landet exporterar är nämligen en konsekvens av att den amerikanska ekonomin går bra. Amerikanerna tjänar mycket pengar och konsumerar därför mycket. Om USA skulle drabbades av en ekonomisk kris skulle handelsbalansen utjämnas. Ett problem är möjligen att amerikanerna sparar för lite. Kinesiska hushåll sparar till exempel fem gånger så stor andel av sina inkomster som amerikanerna. Och det stora federala budgetunderskottet i USA är också ett tecken på att man konsumerar mycket och sparar för lite. Amerikanska staten har för stora utgifter eller tar in för lite i skatt, beroende på hur man vi se på det.

Och den stora skattereform som är planerad kommer att minska skatten och antingen förvärra problemet eller — som Wilbur Ross tror — öka tillväxten och därmed skatteintäkterna. Oavsett vad som händer kommer även det sannolikt att öka problemet med handelsunderskottet.

Dessutom, om USA ramponerar NAFTA och generellt för en mer protektionistisk politik mot omvärlden kommer inte heller det att hjälpa mot underskottet i handelsbalansen. USA kommer förvisso att importera mindre om det blir dyrare att importera, men omvärlden kommer också få högre tullar mot USA. Det vill säga exporten minskar också.

Med andra ord styrs nu USA:s handelspolitik av en totalt felaktig idé och som har orsakat att TPP, TTIP och nu NAFTA har stoppats eller är allvarligt hotade. Detta har lett till att USA har förlorat sin ledande roll på handelsområdet vilken nu fylls av Kina. För ett par år sedan fanns möjligheten att USA skulle bli en ledande nation i ett handelsområde bestående av världens mest framstående länder som alla var demokratier. Den chansen är inte borta, men av allt att döma får man vänta till Donald Trump blivit historia och populisterna både till höger och vänster har sansat sig.

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Hans Rothenberg (m)

Gästbloggare Hans Rothenberg (M): Regeringens handelspolitik skadar Sverige

Frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, kommer också att skapa världens största regionala frihandelsområde. Både EU:s och USA:s företag och konsumenter kan härigenom dra fördel av outnyttjad potential och nya ekonomiska möjligheter. Sverige är den s...

Gästbloggare Hans Rothenberg (M): Regeringens handelspolitik skadar Sverige

Det är välkommet att regeringen nu presenterat en exportstrategi. Tyvärr har den ett tydligt ovanifrånperspektiv där staten och Business Sweden är aktörerna som ska lösa problemen. Samtidigt försvagas villkoren och konkurrenskraften för företagen genom bland annat höjda skatter, regeringens osäkerhet i energifrågan och en vag hållning i frihandelsförhandlingarna med USA. Exportstrategin måste vara mer inriktad på handel och att hjälpa svenska företag nå nya marknader utomlands. Ökad frihandel, större öppenhet och mer ekonomiskt samarbete är en förutsättning för att ett litet och exportberoende land som Sverige ska kunna hävda sig. Frihandeln är det verktyg som har bidragit till den snabba tillväxten och det ökade välståndet i världen. Moderaterna har presenterat ett antal förslag som vi vill arbeta för inom ramen för exportstrategin;

● Utveckla en handelsstrategi som beaktar såväl import och export som delar av en utvecklad handel

● Utveckla en exportstrategi som tar hänsyn till svenska konkurrensvillkor med särskilt fokus på små och medelstora företag

● Ta fram ett system för exportcheckar som kan vara ett stöd och svar på hur fler traditionella bolag ska kunna komma ut på exportmarknaderna

● Utveckla en strategi för att motverka protektionism i världen

● Verka för att stimulera exporten av svenska välfärdstjänster

● Fortsätta stärka svensk besöksnäring och Visit Swedens arbete med att locka utländska besökare till Sverige

Regeringens utrikes- och handelspolitik sedan man tillträdde hösten 2014 har skadat Sverige och försvårat våra möjligheter att bedriva en effektiv handelspolitik. Vi har genom avsaknad av en renodlad handelsminister missat möjligheterna att påverka EU:s handelspolitik i en riktning som skulle gynna och stärka vårt land, vår konkurrenskraft och svenska företag på grund av en ofattbar passivitet och påfallande ointresse för handelsfrågor från regeringens sida. Därtill har regeringen lyckats med konststycket att reta upp och fjärma sig både gentemot Israel och arabstaterna samtidigt. Fiaskot i Saudiarabien riskerar att slå hårt mot den svenska exporten till Mellanöstern då landet sedan lång tid tillbaka är vår viktigaste handelspartner i regionen.

Regeringen och näringsminister Mikael Damberg kör också dubbelt. Man skrotar ett avtal med Saudiarabien samtidigt som man inom exportstrategin har en lista med prioriterade länder som inkluderar diktaturer som Förenade Arabemiraten, Qatar och Kazakstan. Visst ska Sverige alltid sträva efter att nå nya marknader och ha en offensiv handels-och exportpolitisk agenda men det rimmar illa då man säger upp ett avtal med en hårdför diktatur bara för att sedan vända sig mot tre andra istället.

En aktiv svensk handelspolitik är en förutsättning för att vårt land ska kunna hävda sig internationellt och förbättra förutsättningarna för företag att starta och verka i Sverige. Bättre villkor för företag på hemmaplan gör att svenska företag klarar sig bättre när de vill etablera sig på bortaplan, vilket i sin tur gör att jobben kan bli fler på hemmaplan. En del i uppgiften för regeringen torde därför vara att stödja svenska företag att nå nya marknader. Det är särskilt viktigt för små och medelstora växande företag.

Frihandel och ömsesidigt marknadstillträde är inget som kommer av sig självt utan bygger på mödosamt framförhandlade avtal, som ofta tar flera år att få på plats. Därför krävs det också att Sverige har en regering som prioriterar handelspolitiken, exportmöjligheterna och som också har en skicklig diplomatisk förmåga att manövrera mellan olika länder. Något som vår nuvarande regering så uppenbart saknar båda delarna av.

Hans Rothenberg (M) Riksdagsledamot Göteborg Näringsutskottet

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Populismens kärna är att sprida misstro mot de demokratiska institutionerna. TTIP-motståndarna beskriver ständigt EU som en del i en konspiration tillsammans med företagen.

Svenska TTIP-motståndare använder samma retorik som Trump

TTIP-motståndarna bygger stora delar av sin retorik på att sprida myter och misstro mot demokratin och EU:s institutioner. De menar att det finns en konspirerande elit (EU, regeringen, facket, företagen) som vill avskaffa demokratin och i hemlighet ar...

Svenska TTIP-motståndare använder samma retorik som Trump

TTIP-motståndarna bygger stora delar av sin retorik på att sprida myter och misstro mot demokratin och EU:s institutioner. De menar att det finns en konspirerande elit (EU, regeringen, facket, företagen) som vill avskaffa demokratin och i hemlighet arbetar för fascism. Det är samma typ av populism som vi ser hos Donald Trump. Att sprida den sortens föreställningar är inte en helt oskyldig verksamhet. Även TTIP-motståndare har ett ansvar.  

Motiveras den som kritiserar och vill stoppa TTIP nödvändigtvis av samma argument som Donald Trump?

Svaret är nej. Det finns en del argument mot TTIP som inte handlar om jobben i EU eller i det egna landet. I själva verket är omsorgen om industrijobben inte ett vanligt argument mot TTIP i den europeiska debatten. Det är i och för sig bra eftersom argumentet att jobben hotas av handel är fel. Det blir fler, inte färre, jobb av handel. Sannolika slås vissa företag ut av konkurrensen från import, men det är fullständigt marginellt jämfört med de jobb som skapas på grund av handel och framför allt det antal jobb som hela tiden skapas och försvinner i en modern marknadsekonomi.

Däremot finns det en annan likhet som egentligen är mycket värre.

Både Trump/Sanders och svenska TTIP-motståndare spelar hårt på misstron mot de demokratiska institutionerna. Retoriken handlar inte bara om att EU:s institutioner ibland kan uppvisa en häpnadsväckande arrogans och inkompetens. Men det gäller även nationella byråkratier och politiker.  Man kan nog säga att sedan människan började ha någon form av formella statsbildningar för kanske 5 000 år sedan har vi tvingats leva med arroganta härskare och politiska beslut som fattats utan riktig verklighetskontakt. Den moderna demokratin med lagstyre och rättsstat hanterar det problemet rätt bra — men det är nog ingen tvekan om att TTIP-avtalet om och när det blir verklighet kommer att avsätta en del ”hoppsan, det där hade vi inte förutsett”. Men återigen, det är en del av all mer komplex mänsklig verksamhet, från rymdfärder, över äktenskap till renovering av drömtorpet.

Nej, TTIP-motståndarna retorik handlar om att ”EU” på något sätt är i maskopi med ”företagen” för att lura ”folket”. Och folket måste luras för att TTIP syftar till att försämra regler för folkhälsa, miljö, produktsäkerhet, arbetsmarknad och närmast omöjliggöra demokratiska beslut som företag skulle kunna ogilla. Sådana beslut skulle kunna leda till att länder blev stämda på miljarder i hemliga ”direktörsdomstolar” befolkade av storkapitalets jurister. Därför förs TTIP-förhandlingarna i hemlighet, endast övervakade av företagens representanter och innehåller ”hemliga avsnitt” som överför makt till ”företagen”.

Det är en inte bara oerhörd utan också mycket underlig världsbild. De som fattat formella beslut eller på andra sätt bidragit till att TTIP skall förhandlas fram är EU:s regeringar, EU-parlamentet och kommissionen. De har tagit fram instruktionerna till förhandlarna, utsett förhandlarna och har fortlöpande kontroll över förhandlingsprocessen (även om varje detalj inte är offentlig i varje sekund). Vi talar alltså om EU:s mest framstående politiker. Men kan ha synpunkter på enskilda politikers karaktär och kompetens, men det handlar generellt sett om maktspelare i världsklass. Många av dem har ägnat större delen av sina liv åt att uppnå den makt de nu har. Exakt varför skulle de vilja ge bort sin makt till personer i diverse bolagsstyrelser?

De flesta av dessa politiker har gjort karriär på att beskatta och reglera. Ofta kan man få känslan av att allt i EU är antingen förbjudet eller påbjudet, beskattat eller subventionerat. Återigen, varför skulle de plötsligt få för sig att avskaffa alla de regleringar  de varit med om att införa? Och varför ta vägen om ett handelsavtal? Finns det en majoritet för storskaliga avregleringar är dessa bara att genomföra.

Ett svar skulle kunna vara att ”folket” vill ha regleringarna, medan politikerna vill avreglera. Så för att slippa folket vrede lurar man alla med hjälp av TTIP. Kruxet med den förklaringen är att ”folket” inte känner till 99 procent av alla regler som finns och inte skulle kunna komma på majoriteten av alla dessa regleringar (varav en betydande del rena dumheter) ens under pistolhot.

Ett annat svar är att politikerna helt enkelt blir lurade av företagen och deras lobbyister. Men är det rimligt? Politikerna i EU har tagit sig till den absolut högsta nivån i en ekonomisk och kulturell stormakt. Den politiska traditionen i EU går tillbaka till republikens Rom och Bysans. Att den politiska eliten i EU skulle bli bortkollrad av osorterade PR-konsulter i för trånga kostymer är en uppenbart orimlig tanke. Tror någon att Jean-Claude Juncker — killen som lyckades bli kommissionsordförande trots att ingen ville ha honom — är naiv och lättlurad?

En annan berättigad fråga är vad företagen skulle ha för intresse av att delta i konspirationen för att underminera produktsäkerhet, folkhälsa, miljö och demokrati? Stora företag i dag styrs av VD:ar som är anställda tjänstemän. De vet att de kan vara utan jobb i morgon. De flesta av deras vänner och släktingar är inte VD:ar. De har familj och barn, ofta till och med barnbarn. Varför skulle de vilja driva igenom en politik som är skadlig för befolkningen som helhet? För att de tror att det blir lättare att göra vinst om fem år? Vilken VD tänker på politiken om fem år? Det gör inte ens politiker.

Med andra ord är hela idén om TTIP som någon form av konspiration mellan EU:s politiker och storföretagen helt orimlig.

Ändå odlas den av etablerade opinionsbildare och politiker.

Här är en årsgammal artikel från den centralt placerade socialdemokraten Daniel Suhonen. Han anklagar regeringen Löfven i allmänhet och sin partikamrat Mikael Damberg i synnerhet för att av dumhet vilja avskaffa demokratin med hjälp av TTIP:

”Problemet är att den rödgröna regeringen med näringsminister Mikael Damberg i spetsen inte verkar ha en bråkdel av krismedvetande. Damberg sjunger frihandelns lov och lovar snabb exekvering av beslutet. Han hoppas förmodligen på fortsatt tystnad. Men TTIP och ISDS kommer att föras upp på S-kongressen i slutet av maj. Det blir förmodligen årets stora strid.

Beslutet är avgörande. I historieböckerna kan annars i framtiden komma att skrivas att Hjalmar Branting införde demokratin i vårt land och Mikael Damberg tog bort den – lagom till 100-årsdagen.”

Här är en ganska typisk socialdemokratisk ledarartikel. Sydöstran den 22 februari:

”Mer vanligt tyst är det i en annan EU-fråga, stor och viktig även den. Men transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar är inte precis på allas läppar. Även om det kallas och förkortats TTIP.

Att folk inte orkar hänga med är en sak, det handlar inte om krokiga gurkor om man säger. Politikens tystnad beror på andra skäl, och att få igenom TTIP utan debatt borde vara lättare.”

I någon främmande, nebulös makt som kallas ”EU” finns ”politiken” som väljer att vara tyst för att få igenom TTIP ”utan debatt”.

Vet ledarskribenten Annacarin Leufstedt att Sverige är med i EU? Att Sverige har ett stort antal ledamöter i EU-parlamentet? Att Sverige har en kommissionär och tidigare har haft socialdemokratiska kommissionärer? Att svenska regeringen, sossarnas kongress och facket tycker att TTIP i huvudsak är bra? Att frågan debatterats i ett par år?

Dagens Nyheters kulturredaktion publicerade i oktober 2014 en text av Kajsa Ekis-Ekman som på allvar påstår att TTIP är en del i en fascistisk konspiration:

”När fascismen nu återkommer, är det till synes bara den ena halvan. Bakom Gyllene Gryning, SD, SvP och Front National står knappast storkapitalet. Ingen kapitalist med det sunda förnuftet i behåll skulle stödja dem. Delvis därför att kapitalet inte behöver ta hjälp av irrationella stormtrupper – socialismen är inget större hot idag. Men framför allt är kapitalet idag inte nationellt till skillnad från på 30-talet. Tvärtom behöver kapitalet fri rörlighet och relativt öppna gränser, se bara på hur Svenskt Näringsliv argumenterar. Den samtida fascismen är en halv fascism: den saknar sin rike vän.

Betyder detta att kapitalet idag inte har antidemokratiska tendenser? Nej. Det betyder istället att det finns andra metoder: EU, IMF, WTO, TTIP, avtal som tillåter kapitalet att gå runt stater, samt införandet av teknokrater och demonstrationsförbud i undantagstider. Det mål som kapitalet hade med att stödja fascisterna på 30-talet: att sänka lönekostnader och skaffa billig och lydig arbetskraft, uppnås idag genom beslut i EU-domstolar och IMF-avtal. Genom att beslut om välfärden tas på Jersey och beslut om migrationspolitik överlåts till säkerhetsindustrin, har kapitalet skaffat sig ett större inflytande än det kunde drömma om hos Mussolini.”

Att EU och IMF (FN-organ, 188 länder medlemsländer) skulle vara verktyg för ”kapitalets antidemokratiska tendenser”? Detta är fullkomlig galenskap (Sveriges största tidning publicerar uppenbarligen vad som helst bara det har en tydlig vänstertendens).

Skiftet är en sajt som också den står socialdemokraterna nära. Sajten finansieras indirekt genom att de som skriver är avlönade av socialdemokraterna.

Skiftet står för de mest aggressiva och osakliga texterna om TTIP.

”Fulhandelsavtalet mellan EU och Kanada, CETA, har likt TTIP innehållit den kontroversiella klausulen ISDS – vilken innebär att stater kan bli stämda i särskilda domstolar om deras lagstiftning hotar storföretagens vinster. Nu står det klart att ISDS ska bytas ut mot ICS.

ICS, kort för Investment Court System, ska vara ett domstolsväsende som behandlar rättstvister mellan storföretag och stater. En nyckelskillnad mellan ISDS och ICS är att domstolen nu ska vara permanent.

Kritiken mot ISDS handlar bland annat om hur länder riskerar att bli stämda om de väljer att märka tobaksprodukter, avstå odrickbart vatten eller kasta ut oljebolag som beter sig kontraktsvidrigt – för att nämna några exempel. Problemets kärna är alltså att man vill ställa företagens rätt att öka sina intäkter framför demokratins grundvalar.

ICS innebär en mindre förbättring på så vis att dess skiljemän inte väljs av stater och storföretag, vilket därmed kan minska risken för intressekonflikter. Men de problemområden vi diskuterat ovan lämnas oberörda. Skillnaden är kosmetisk.

Oroväckande är att de svenska facken köpt budskapet. Susanne Lindberg Elmgren, utredare för LO, hyllar ICS som ”en seger för den svenska och nordiska fackföreningsrörelsen”. Även TCO är positivt inställda. Det är inte osannolikt att även TTIP behandlas på samma sätt.

Vi ser hur EU-kommissionen försöker byta lack på ett gammalt bilvrak. Men vi synar bluffen och säger nej till zombie-ISDS. Vi säger även nej till CETA och vi säger nej till TTIP. Om du inte redan anslutit dig till kampanjen mot TTIP – gör det nu!”

Förutom att beskrivningen av ISDS och ICS är helt felaktig har vi även här konspirationsteorierna i full blom. Företagens intäkter är viktigare än demokratin. Kommissionen bluffar, facken blir lurade.

Här ser vi samma populistiska retorik som hos Donald Trump. Någon form av elit konspirerar mot demokratin.

Det är inte en oskyldig myt att sprida. Det är kärnan i auktoritär populism.  Victor Orban i Ungern, Polens nya konservativa regering, Trump, Sannfinländarna, SD här i Sverige, alla bygger sin retorik på misstro mot demokratin, konspirerande eliter, EU.

Det är lätt att tro att systemet i sig är så stabilt att det tål den typen av retorik. Folkmajoriteten är i huvudsak förnuftig.

Den senaste tidens utveckling visar att det kanske inte är så. Den som sprider myter och misstro mot demokratiska organ och institutioner tar på sig ett ansvar.

Även om man tycker sig ha ett gott syfte.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
USA:s chefsförhandlare Dan Mullaney och EU:s Ignacio Garcia Bercero.

Klarar TTIP-förhandlarna en tempoökning?

I fredags var den tolfte rundan av TTIP-förhandlingarna klara och EU:s chefsförhandlare Ignacio Garcia Bercero redovisade i ett uttalande resultatet. Som vanligt var det abstrakt och utgör gott material för en del tolkningar.

Klarar TTIP-förhandlarna en tempoökning?

I fredags var den tolfte rundan av TTIP-förhandlingarna klara och EU:s chefsförhandlare Ignacio Garcia Bercero redovisade i ett uttalande resultatet. Som vanligt var det abstrakt och utgör gott material för en del tolkningar.

Det har en tid gått rykten i Bryssel om att TTIP-förhandlingarna har tappat tempo. Skälet skulle vara att USA:s administration har tappat lusten på grund av det kommande presidentvalet. Presidentkandidaterna är inte enade om nästan något men en sak har de gemensamt: protektionismen. Det har till och med ryktats om ett ”TTIP-light”, någon form av avtal på ett begränsat antal områden, något som dock exempelvis den svenska regeringen avvisar:

”Ett sätt att försäkra sig om att handelsavtalet ska bli klart i år kan vara att gör det mindre omfattande och ambitiöst men det avvisas helt av den svenska regeringen.

– Jag tror inte att vare sig USA eller Europa skulle vara betjänta av ett TTIP light. Själva poängen med avtalet är att knyta ihop väldigt stora marknader och skapa världens största marknad. Då måste avtalet vara omfattande och djupt för att verkligen få de ekonomiska effekter som både USA och Europa eftersträvar, säger näringsminister Mikael Damberg (S) till Europaportalen.

Det är inte alls omöjligt att processen har tappat tempo under en tid. Men det är inte heller särskilt onaturligt. Det har gått en lång period mellan förhandlingsrundorna på grund av julhelgen och även om förhandlarna är högpresterande personer har ingen människa 100 procent framåtdrift hela tiden.

EU:s chefsförhandlare Ignacio Garcia Bercero medger också i sitt uttalande i fredags att det är dags att höja tempot (”pick up the pace”).

Och nu är det uppenbart att det tas nya tag för att få avtalet klart under 2016. Man lägger bland annat in två ytterligare förhandlingstillfällen innan sommaruppehållet. Då räknar man också med att ha konkreta texter klara på alla områden enligt Bercero:

”But what does progress mean?
Well, it means having on the table meaningful offers on all market access areas: on services, on tariffs and on public procurement. On procurement, we willexchange first offers next week, followed by three full days of discussions between our negotiating teams, on both the offers and the text of the chapter. In this area, the EU aims to achieve an outcome of the negotiations that corresponds to the ambition of the HLWG report, which provided for ”enhancedbusiness opportunities through substantially improved access to government procurement opportunities at all levels of government on the basis of nationaltreatment”.

Progress also means that by the summer we should have tabled proposals in allthe regulatory and rules areas and have substantially advanced in the consolidation of those texts. This would mean that only the more difficult issuesin each chapter would remain bracketed.”

I praktiken handlar det alltså om att allt större delar av avtalstexten blir klar. Det förhandlarna fortfarande är oense om är skrivet inom hakparenteser. Det är framsteg, men självklart innehåller parenteserna en rad problem varav många tar tid att lösa och andra kan visa sig vara helt omöjliga att komma överens om. Men erfarenheten säger att förhandlarna får ihop ett dokument som kan som är i stort sett klart, och sen får politikerna lösa ut de sista problemen.

Man har även börjat diskutera EU:s förslag till ny investerardomstol, vilket förmodligen är en av de svåraste nötterna att knäcka:

”Firstly, investment protection. As of this round we are working on the basis of textual proposals from both sides. Investment protection is highly complex and this has been the first time that we have been able to discuss with our US counterparts our proposal for a new Investment Court System. This round marks the beginning of the discussions in this area so we have spent significant time understanding each other’s proposals better, and starting to identify areas of convergence.”

Det är ingen vågad gissning att amerikanerna är mindre sugna på att sätta upp en helt ny domstol. Det finns redan ett välfungerande internationellt rättssystem på området och som används i de frihandelsavtal som USA och EU har med i stort sett alla andra länder. EU-förslaget har ett par tydliga brister, främst att domarna måste väljas från en avgränsad grupp istället för att kunna utses på grundval av sina specialkunskaper. ISDS-fall är ofta sakligt komplexa och kan beröra helt olika områden. Det är en fördel att kunna välja olika personer till en tribunal beroende om fallet handlar om exempelvis arbetsrätt, datasäkerhet eller gruvdrift.

Men just nu är förmodligen valet i USA den största osäkerheten. När det gäller TTP-avtalet hoppas man kunna fatta beslut i kongressen mellan valet och bytet av administration. Då kan ledamöterna rösta utan alltför mycket hänsyn till väljarkåren. De som är valda är valda — de som är på väg ut är på väg ut. Och det politiska intresset är på nollpunkten efter en valrörelse.

Men TTIP kommer inte att kunna klämmas in i det fönstret. Även om avtalet blir klart och underskrivet i höst skall det genomgå en ”juridisk korrekturläsning”, samt läsas och debatteras offentligt inte beslut kan fattas i EU-parlamentet, USA:s kongress och förmodligen av EU:s medlemsländer.

”Don’t hold your breath” som man säger på modern svenska.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Frihandel i media vecka 4

2016-01-27 "Frihandelsavtalet är bra för både ekonomin och demokratin" skriver Mats Elfsberg, vd på Sepson AB i Vansbro i Dalademokraten som svar på Ellie Cijvats artikel från förra veckan: "Ellie Cijvat skriver den 21 januari i Dala-Demokraten att det ...

Frihandel i media vecka 4

2016-01-27

”Frihandelsavtalet är bra för både ekonomin och demokratin” skriver Mats Elfsberg, vd på Sepson AB i Vansbro i Dalademokraten som svar på Ellie Cijvats artikel från förra veckan:

”Ellie Cijvat skriver den 21 januari i Dala-Demokraten att det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA borde stoppas.
Syftet med TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) är att förenkla handeln genom att undanröja en rad handelshinder.

Kommer avtalet till stånd skapas världens största regionala frihandelszon till gagn för ekonomi och demokrati.

Jag driver ett tillverkande företag i Vansbro där cirka 85 procent varorna går på export. Att exportera till länder inom EU är i dag mycket lätt tack vare den frihandelszon som EU utgör. Men tyvärr är det svårare att handla med länder utanför EU.

Ska man leverera till USA möts man av en handelshindrande byråkrati vilket begränsar möjlighet till expansion och tillväxt av arbetstillfällen.

Nej, Ellie Cijvat, företagen från de demokratiska länderna kommer inte att ta över lagstiftningen och förstöra jordens miljö. Det är i de odemokratiska länderna, där auktoritära system styr över ekonomin, som ditt fokus för världsfreden bör ligga.

Förhandlingarna om TTIP har redan dragit ut på tiden. Starka vänsterpolitiska krafter försöker motarbeta detta avtal som skulle kunna bli ett lyft både för demokrati och sysselsättning, nationellt som globalt.

Vi står inför stora utmaningar framöver om vi vill minska arbetslösheten och klara välfärden framöver. Vill verkligen Ellie Cijvat riskera detta?”

 

2016-01-24

Nytt hopp om WTO och Doharundan väcktes vid mötet mellan handelsministrar i Davos förra veckan enligt SvD:

”Mitt i glåmiga debatter om seg tillväxt i världsekonomin, inbromsning i Kina och skakiga börser glimmade ett hopp i helgen när ett 30-tal handelsministrar träffades under Davosmötet. Det är första gången de samlas sedan WTO:s ministermöte i Nairobi i december. Då lyckades man med näppe rädda WTO från kollaps genom att enas om ett jordbruksavtal om främst minskade exportsubventioner. Däremot var de 162 medlemsländerna oeniga om hur man ska skaka liv i den insomnade Doharundan om ökad frihandel.

– Vi har talat om hur vi ska agera efter Nairobi, och hur vi ska gå vidare med Doha. Många här vid Davosmötet är glada över att vi kom överens i Nairobi, och är positivt överraskade att WTO fortfarande finns. Flera hade skrivit dödsannonser för WTO före mötet, säger Cecilia Malmström till SvD Näringsliv i Davos.

Nu väntar ett tufft jobb för att komma vidare med multilaterala Dohaförhandlingar. Men problemet med tungrodda Doha är att få alla länder att komma överens om mängder med handelsområden. Cecilia Malmström menar att framtidens melodi snarare är att förhandla fram mer frihandel inom begränsade sektorer mellan villiga länder. Så sker redan i dag när det gäller exempelvis tjänstehandel, handel med informationsteknologiska varor och handel med miljövaror och miljötjänster.

– Man kan köra det som parallella spår. Alla måste inte gå fram samtidigt, utan vi kan också skapa «villigas koalitioner» för vissa områden. Det finns en mängd nya frågor som kräver globala frihandelsregler, exempelvis e-handel och investeringar, säger Malmström.”

 

2016-01-28

”A Push for TTIP” Mikael Damberg, näringsminister. skriver i Huffington Post:

”Our trade and investment relationship with the US is extremely important. We signed our first bilateral trade agreement back in 1783, making Sweden the first neutral nation not involved in the Revolutionary War to officially recognize the young American republic. Today, the US is our biggest trading partner outside of Europe. Ultimately, our close economic ties boil down to jobs – jobs in Sweden, but also jobs in the US. It is estimated that economic interactions with Sweden support around 330 000 American jobs. In return, our National Board of Trade estimates that 140 000 jobs in Sweden are due to our economic interactions with the U.S.

The Swedish Government is committed to bringing the negotiations on a deep and comprehensive Transatlantic Trade and Investment Partnership to a successful conclusion. An ambitious TTIP agreement, which addresses the most costly barriers in transatlantic trade, holds great promise. The economic potential underlying TTIP is obvious.

These are historic negotiations – in terms of size, in terms of the potential gains, and in terms of the precedent that the partnership could set. TTIP is ambitious. And we need to be ambitious if we are to achieve the goals we have set for ourselves. 2016 will be an important year, and my government will do its utmost to bring forth a successful conclusion of the negotiations.

Yesterday, I was proud to strengthen our presence in New York by opening Sweden’s upgraded Consulate General in New York City. Today I will continue in Washington and meet officials from the U.S. Administration, including U.S.Trade Representative Michael Froman.”

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Hans Rothenberg (m)

Gästbloggare Hans Rothenberg: Regeringen måste stå bakom skiljedom i TTIP-förhandlingarna

Sveriges regering måste stå bakom det traditionella skiljedomsförfarandet i TTIP-förhandlingarna. Det finns ingen anledning att ersätta ett väl beprövat internationellt rättssystem baserat på FN-konventioner med en helt ny domstol skriver veckans gästblog...

Gästbloggare Hans Rothenberg: Regeringen måste stå bakom skiljedom i TTIP-förhandlingarna

Sveriges regering måste stå bakom det traditionella skiljedomsförfarandet i TTIP-förhandlingarna. Det finns ingen anledning att ersätta ett väl beprövat internationellt rättssystem baserat på FN-konventioner med en helt ny domstol skriver veckans gästbloggare moderate riksdagsledamoten Hans Rothenberg.

Frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, kommer att skapa världens största regionala frihandelsområde. Både EU:s och USA:s företag och konsumenter kan dra fördel av en hittills outnyttjad potential med långtgående möjligheter.

Då Sverige är den största utländska investeraren i USA per capita har vårt land ett offensivt intresse i TTIP-förhandlingarna och inte minst i att säkerställa ett system för rationell hantering av investeringstvister. Denna fråga är av stor betydelse, och det är viktigt att Sverige är pådrivande i att prägla EU:s position under TTIP-förhandlingarna. Det är angeläget att såväl enskilda stater som investerande företag ska känna trygghet i relationen med varandra. En väl fungerande mekanism för att lösa tvister är därför av ömsesidigt intresse och till nytta för att investeringar över nationsgränserna ska fungera.

Tvistelösningsmekanismen ISDS mellan stater och investerande företag är ett av handelsavtalets grundfundament och är till för situationer då en investerare anser sig ha blivit diskriminerad eller på annat sätt oskäligt behandlad av en stat.

Vanligast är att skiljedom används för att lösa tvisten eftersom det erbjuder en neutral arena jämfört med om den skulle hanteras i det aktuella landets domstolsväsen. Ropen från frihandelns motståndare har sedan länge riktat sin udd mot denna del av förhandlingen där skrämselpropagandan går armkrok med vanföreställningar om att multinationella företag ska kunna underminera nationalstaters lagstiftning genom att driva process mot enskilda länder. ISDS är ett självklart och nödvändigt skydd för båda parter och historien vittnar – tvärsemot motståndarnas farhågor – om att domsluten fallit ut med jämn fördelning i de hundratals frihandelsavtal som under decennier tecknats världen över.

Den tvistelösningsmekanism som gäller idag fungerar väl och har inte ifrågasatts av någon innan förhandlingarna om TTIP inleddes. Trots att denna modell kan förfinas ytterligare driver nu EU-kommissionen linjen att ISDS ska ersättas av ett nytt domstolssystem för investeringstvister inom ramen för TTIP. Problemet med det nya förslaget är att det blir både dyrare och krångligare för svenska företag att kunna skydda sina investeringar när ett helt nytt system ska sjösättas och implementeras. Den absolut övervägande majoriteten av kostnaderna i skiljeförfarandet kommer i dag från ombuden. Att i det läget införa en extra instans innebär de facto högre kostnader eftersom man regelmässigt måste ha ombud under en längre tid. Om regeringen prioriterar är att begränsa kostnaderna för små och medelstora företag vore detta ett steg i fel riktning.

Problemet med förslaget till ny domstol är att det dels redan finns ett fungerande system samt att detta har moderniserats avsevärt under de senaste åren. Transparensen inom ISDS har i hög grad också förbättrats och systemet är redan kostnadseffektivt och flexibelt i motsats till det som EU-kommissionen nu för fram, som riskerar att få motsatt effekt. USA har dessutom avfärdat detta förslag med stor tydlighet.

Regeringen med närings-och innovationsminister Mikael Damberg i spetsen svävar fortsatt på målet kring TTIP och investeringstvister. Det verkar vara viktigare att vara på god fot med EU-kommissionen än att driva på för en tvistelösning som fungerar väl och som dessutom är möjlig att komma överens med USA om. Om EU skulle få igenom denna modell riskerar priset att bli högt. Sannolikt i form av minskat tillträde för svenska och europeiska företag till USA:s gigantiska upphandlingsmarknad. Här borde Sveriges röst i form av handelsminister Mikael Damberg vara tydlig. Inte förnöjsamt undfallande.

Hans Rothenberg (M)
Riksdagsledamot
Näringsutskottet

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Det man ser är vackert. Men det man inte ser kan vara skadligt.

Varför inte lite handelspolitik mellan Solna och Sundbyberg?

"Regeringar som vill hålla sig väl med näringslivet ställer upp på exportföretagens företagsekonomiska perspektiv på affärer, och ger dem resurser i olika former från staten, alltså dina och mina pengar. Det är för en regering sannolikt ett relativt...

Varför inte lite handelspolitik mellan Solna och Sundbyberg?

Ekonomiprofessorn och folkpartisten Carl B Hamilton kritiserar i DI om regeringens vurm för export — ett svar på detta utspel av  näringsminister Mikael Damberg (s).

Det gör han helt rätt i. Olika former av exportstöd, vare sig det är rena subventioner till exporterande företag eller olika former av hjälp med marknadsföringen, kostar pengar som tas av alla svenska medborgare. Det gynnar vissa företag (eller snarare deras kunder utomlands) men missgynnar andra företag och den svenska samhällsekonomin.

I min hemkommun Solna ligger en stor matvarubutik (Den Stora Butiken) exakt på gränsen till Sundbyberg. Om Solna kommun hjälpte den butiken genom att använda skattepengar för att annonsera i Sundbyberg och ge rabattkuponger till hushåll i Sumpan skulle butiken i Solna gå bättre på bekostnad av butiker i Sundbyberg (i princip export). Den Stora Butiken gör då större vinst än kostnaden för kampanjerna. Det skulle se ut som en succé.

Men som så ofta handlar samhällsekonomiska resonemang om att se det som är svårt att se. Nämligen att Solnaborna skulle drabbas av mer än utgifterna de tvingas betala över skattsedeln. Andra butiker i Solna som har kunder från Sundbyberg skulle tappa en del av dessa kunder. Solnabor som handlar i Den Stora Butiken skulle drabbas av mer trängsel och väntetider och dessutom skulle Den Stora Butiken med tiden höja sina priser på grund av ökad efterfrågan.

Efterhand skulle folk från Solna åka och handla i Sundbyberg eftersom det var billigare. Hela den komplexa processen att ”öka exporten” hade då resulterat i att ägaren av Den Stora Butiken temporärt hade gjort större vinster. I värsta fall hade han baserat investeringsbeslut på den tillfälliga uppgången som Solna kommun subventionerat fram åt honom och blivit stående med överkapacitet och kapitalkostnader.

Mellan länder är det inte så enkelt att resa som mellan ett par små Stockholmskommuner. Där hade en del av anpassningen skett genom valutakursförändringar eller överhettning/arbetslöshet.

Hamilton uttrycker samma sak bättre, men mer abstrakt:

”Regeringar som vill hålla sig väl med näringslivet ställer upp på exportföretagens företagsekonomiska perspektiv på affärer, och ger dem resurser i olika former från staten, alltså dina och mina pengar.
Det är för en regering sannolikt ett relativt kostnadseffektivt sätt att odla kontakterna med näringslivet i gemytliga former, säkra inflytelserika exportföretags gunst, och positiva omnämnande när näringslivets tungviktare möts.

Men är det bra för Sverige? Landet ska ju styras utifrån hela samhällets intresse, som är både bredare och mera långsiktigt än en grupp exportföretags lönsamhetsperspektiv.

Men Sverige får väl ändå ökad export genom mer statliga pengar till dessa företag? Nej, faktiskt inte.

Exportsubventioner i olika direkta och indirekta former – det är det vi krasst talar om – medför i ett längre perspektiv (ett till fem år) att växelkursen kryper uppåt, vilket missgynnar landets export och främjar import. Det vissa exportsubventionerade företag vinner på statsstöd (den nya exportstrategin), förlorar andra exportföretag på genom en starkare kurs för den svenska kronan. Det syns i en samhällsekonomisk kalkyl, men inte i en företagsekonomisk.”

I fallet med exportsubventioner ser vi som så ofta när det gäller ”näringspolitik” att det är skillnad mellan ”pro market” och ”pro business”.  Att stödja marknadsekonomi är alltid samhällsekonomiskt meningsfullt, men att stödja för ögonblicket existerande företag är meningslöst. Man berikar bara tillfälligtvis ledningar och aktieägare, medan  snedvridningar i ekonomin orsakar välfärdsförluster.

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Frihandel i media vecka 40

Fransk TTIP-kritik Cecilia Malmström svarar på franska handelsministern Matthias Fekls kritik mot att TTIP-förhandlingarna är för slutna. "-- Vi konsulterar med medlemsländerna inför varje förhandlingsrunda exakt vad vi ska göra. Samma sak med Europapa...

Frihandel i media vecka 40

Fransk TTIP-kritik

Cecilia Malmström svarar på franska handelsministern Matthias Fekls kritik mot att TTIP-förhandlingarna är för slutna.

”– Vi konsulterar med medlemsländerna inför varje förhandlingsrunda exakt vad vi ska göra. Samma sak med Europaparlamentet. Vi har en stor rådgivande grupp med representanter från såväl näringslivet och fackföreningar som också får konsultation. Jag och mina medarbetare åker runt i hela EU och pratar om de här frågorna, sade Cecilia Malmström.”

Malmströms kommentar på Europaportalen här.

Matthias Fekls kritik här.

Life Science i exportsatsning

Regeringen har presenterat en ny exportstrategi. Näringsminister Mikael Damberg kommenterar den i Life Science Sweden.

”– Det här är en övergripande strategi för svensk export så den är inget branschspecifikt program. En viktig del av strategin som inte minst berör life science-sektorn är dock arbetet med frihandelssystemen. Där är TTIP-avtalet med USA ett exempel som är enormt viktigt för bland annat läkemedelsbranschen i Europa, eftersom det kan ge upphov till jämförbara kostnader och regulatoriska system.

[—]

– Det som är spännande med TTIP är att det hanterar regulatoriska krav och inte i första hand handlar om tullar, som generellt sett är låga mellan USA och Europa. Skillnaderna mellan de olika regulatoriska systemen i dag gör så att medtech och läkemedelsbolag får göra om samma tester flera gånger. Det är dyrt och tar tid. TTIP handlar inte om att sänka skyddsnivåerna utan om att förenkla för handel och utbyte.”

Bokpriser

TTIP hotar inte de fasta bokpriserna i Frankrike och Tyskland, konstaterar SvD.

”– För den tyska och europeiska bokmarknaden är EU-kommissionens officiella bekräftelse på att fasta bokpriser inte kommer att ingå i TTIP-förhandlingarna ett mycket stort steg i rätt riktning, säger Alexander Skipis, vd för Börsenverein des Deutschen Buchhandels i ett pressmeddelande.”

Sjöstedts tre knäckfrågor

Värmlands Folkblad har intervjuat vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt.

”Jonas Sjöstedt partiledare för Vänsterpartiet var inbjuden till en föreläsning på fredagseftermiddagen av Utrikespolitiska föreningen på Karlstads universitet.

Jonas Sjöstedt berörde i huvudsak tre frågor, TTIP-avtalet, vapenexport och Nato.

– TTIP-avtalet, vapenexport och Nato kommer att vara tre knäckfrågor för regeringen framöver, inga lätta vägvalsfrågor att ta ställning till, säger Jonas Sjöstedt.”

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenoktober 13, 2015
Det finns ingen motsättning mellan handel och miljö. Man kan naturligtvis hitta enskilda företeelser, men fria marknader och konkurrens leder till effektivt nyttjande av energi och andra resurser. Vore det bättre att vi byggde våra egna solpaneler i Sverige istället för att importera från Kina? Eller att vi försökte ha vår egen dataindustri? Eller sydde kläder som på 50-talet? Det enda som skulle hända är att vi skulle ha sämre och dyrare produkter och lägre levnadsstandard. Tror du på allvar att vi i Sverige skulle kunna ta fram en mer resurssnål konkurrent till Iphone med bara Sverige som marknad? Eller en egen variant av Tesla?
Philipoktober 12, 2015
Är det inte dags att börja se lite mer långsiktigt på handel. Vi MÅSTE väl i varje beslut FÖRST tänka på vad som är bäst för planeten? Allt annat är ju kortsiktig idioti och girighet. Varför inte sporra inhemsk produktion? Det ska ju inte vara billigare med oxfilé från andra sidan jorden än här?! Det är väl dags att växa upp och sluta gnälla över uteblivna vinster nu. Vi har viktigare saker att jobba för.
Stäng posten Läs nästa post
Visa flera poster