NAFTA

Det finns facit: Trumps förslag om frihandel för EU ren bluff

NAFTA-förhandlingarna innehåller inget av det frihandelsvurmande Trump visade inför EU-mötet för två veckor sedan. För två veckor sedan gjorde Donald Trump ett utspel och erbjöd avskaffande av alla handelshinder mellan USA och EU. För det hyllades han och m...

Det finns facit: Trumps förslag om frihandel för EU ren bluff

NAFTA-förhandlingarna innehåller inget av det frihandelsvurmande Trump visade inför EU-mötet för två veckor sedan.

För två veckor sedan gjorde Donald Trump ett utspel och erbjöd avskaffande av alla handelshinder mellan USA och EU.

För det hyllades han och många påpekade att EU historiskt har haft högre tullar mot USA än tvärt om. Det senare stämmer. EU är inte ett föredöme när det gäller frihandel, åtminstone inte mot omvärlden. Att EU internt gjort extremt mycket för att underlätta handeln mellan medlemsländerna är dock helt sant. Antagandet att vi skulle haft mer frihandel i världen eller i Europa utan EU kräver fantasi i klass med den man finner hos framstående fantasyförfattare.

Andra, till exempel Frihandelsbloggen, var skeptiska av flera skäl. För det första att Trump inte har makt att lägga om handelspolitiken i den omfattning han talade om, för det andra att han skrotat ett par avtal med långtgående handelsliberaliseringar och för det tredje att det strider mot WTO:s regler att bara hux flux ge vissa länder förmånligare villkor än andra.

Det blev förstås inte så mycket av det hela, men handelskriget mellan EU och USA fick i alla fall en vapenvila.

Men vad hade hänt om EU gått med på Trumps idé om avvecklade handelshinder?

Kan vi veta det?

Svaret är ja. Vi har ett sorts facit.

Nämligen hur NAFTA-förhandlingarna utvecklas.

Där har Trump stora möjligheter att påverka USA:s hållning genom direkt styrning, det är trots hans administration som sköter förhandlingarna.

Chanserna är också goda att han skulle få ett mycket liberalt avtal genom kongressen.

Så, vad händer då? Hur agerar USA?

CATO Institute har publicerat en sammanfattning av läget.

Det finns ingen anledning att beskylla USA för att i princip vara mer protektionistisk eller ta mer hänsyn till sina särintressen än Mexiko eller Kanada. Särskilt Trudeau har bisarra idéer om att blanda in frågor om ursprungsbefolkningar och genus i handelsavtalet.

Men det finns inte heller något stöd för påståendet att USA särskilt drivande när det gäller förenklingar och avskaffande av handelshinder.

Ta bara reglerna för bilimport (nedanstående är bara en del av en sammanfattning…):

”This is the focus of the current talks taking place between the U.S. and Mexico (Canada does not appear to be actively involved, perhaps because it does not have strong feelings about some of the outcomes here). In essence, the Trump administration wants to tighten the requirements for having trade in autos benefit from zero tariffs. In this regard, the U.S. wants to increase the percentage of content that must be from North American sources (currently the figure is 62.5%; the U.S. proposed raising it to 85%, and press reports suggest that 75% is the figure being discussed now). It also wants a percentage of the autos to be made by workers who make above a certain hourly wage (reports suggest that the current U.S. proposal is that 40% of light-duty vehicles and 45% of pick-up trucks are to be made by workers that make as least $16 an hour).”

Ja, som man säger, ni ser själva.

Antagandet att USA skulle ge EU total frihandel, medan man ägnar sig åt denna typ av krångel med sina närmaste grannar och viktigaste handelspartners, är minst sagt vågat.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

USA:s underskott kräver frihandel och sparande — inte protektionism och skuldsättning

USA:s åtgärder för att minska underskottet i handelsbalansen kommer inte att få någon effekt. Det verkliga problemet är att USA:s befolkning och statsmakt lånar mer än de sparar och får stora skulder till utlandet. Lösningen är att stimulera sparande o...

USA:s underskott kräver frihandel och sparande — inte protektionism och skuldsättning

USA:s åtgärder för att minska underskottet i handelsbalansen kommer inte att få någon effekt. Det verkliga problemet är att USA:s befolkning och statsmakt lånar mer än de sparar och får stora skulder till utlandet. Lösningen är att stimulera sparande och mer frihandel — inte mindre.

Det råder fortsatt vapenvila i handelskriget mellan USA och EU samt några andra av USA:s allierade. Stål och aluminiumtullarna skjuts ytterligare en månad på framtiden.

Förklaringen är nog att USA:s regering har nog med de två handelskrig som pågår. I mitten av maj skall det nya NAFTA-avtalet vara klart, och i tisdags reste en delegation till Peking för att diskutera handelsfrågor med målet att få ner USA:s underskott i handelsbalansen mot Kina.

Förhandlingarna må ske i Peking, men besluten kommer att fattas i Washington.

Under maj kommer regeringen diskutera tullar på 50 miljarder dollar och därefter finns det möjlighet till ytterligare 100 miljarder dollar i tullar. Om inte det anses räcka kommer förslag på restriktioner i Kinas möjligheter att göra investeringar i viktiga företag och teknologi i USA.

Trump jämför åtgärderna mot Kina med de mot Nordkorea — att de borde ha genomförts för länge sedan:

“Delegation heading to China to begin talks on the Massive Trade Deficit that has been created with our Country,” Mr. Trump said in a tweet Tuesday.

“Very much like North Korea, this should have been fixed years ago, not now,” Mr. Trump said. “Same with other countries and NAFTA…but it will all get done.”

(Wall Street Journal)

Men åtgärderna kommer inte att hjälpa mot det problem Donald Trump ser framför sig, nämligen underskottet i USA:s handelsbalans.

Det har legat stadigt på 3 procent av BNP de senaste decennierna. Lite pengar kommer tillbaka på grund av amerikanska investeringar utomlands, och hela kalaset landar på 2,5 procent.

Den lösning Trump tänker sig är att genom tullar få USA att exportera mer och importera mindre. Men eftersom omvärlden kommer svara med egna tullar blir konsekvensen bara minskade handelsvolymer och lägre tillväxt. Balansen mellan export och import påverkas inte.

Problemet är inte handelspolitiken, utan att amerikanerna shoppar mycket och sparar lite.

Det är i sin tur en konsekvens av att amerikanerna är bland de rikaste i världen och tycker det är roligare att konsumera än att spara. Just nu går USA:s ekonomi bättre än på mycket länge vilket spär på shoppingviljan.

Paradoxalt nog skulle ett av de mest effektiva sätten att få ner underskottet i handelsbalansen vara att USA råkade ut för en riktigt allvarlig ekonomisk kris. Då skulle den privata konsumtionen av importerade produkter och företagens behov av insatsvaror från utlandet falla och dollarn bli billigare — importen skulle krympa och exporten öka. I teorin, det är ytterst osannolikt att en kris i USA skulle lämna omvärlden opåverkad. Blir det kris i USA blir det kris i hela världen. Den totala effekten skulle bara bli sämre tillväxt.

Allas levnadsstandard skulle bli lidande när handeln minskade. Det värdefulla med handel är importen; att man kan konsumera sådant som inte kan tillverkas i det egna landet, eller i vilket fall sådant som är billigare att importera än att göra själv. Exporten innebär att varor försvinner utomlands för att några andra skall få njuta av. En förlust. Enda anledningen till att exportera är alltså att kunna importera.

Men det betyder inte att USA:s situation är helt oproblematisk. När jänkarna shoppar mycket och sparar lite uppstår en brist på investeringskapital. USA måste låna från utlandet. I praktiken kommer de dollar som amerikanerna betalar för handelsunderskottet tillbaka i form av utlandslån. Det hela är ganska enkelt. Den som säljer något till en amerikan får dollar i betalning, och det finns bara tre saker att göra med dollar. Köpa amerikanska produkter, investera i USA eller låna ut pengarna till någon i USA. Den som lånar mest och är tryggast att låna ut till är Uncle Sam.

Lånat från utlandet har man gjort sedan 70-talet och omvärldens fordringar på USA uppgår till 40 procent av landets BNP. Inte minst amerikanska staten (och delstaterna) lånar stora summor. Och inte till investeringar utan till konsumtion.

Det effektivaste sättet att få ner underskottet i handelsbalansen vore att amerikanska staten minskade sin upplåning och dessutom införde stimulanser för sparande, helst i form av pensionssparande. Man vet inte mycket om framtida räntor eller tillväxt, men att befolkningen åldras är bombsäkert.

Till det skulle kraftigt minskade — helst helt avskaffade — tullar kunna få ytterligare fart på handel och tillväxt.

Den politik USA för just nu kommer inte minska handelsunderskotten. Istället spär den på problemet med stor skuldsättning i både privat och statlig sektor och löser inte ett av de centrala uppgifterna på några decenniers sikt, att hantera USA:s åldrande befolkning.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 3

Veckans mediaklipp om frihandel. Janerik Larsson om NAFTA, VA-finans om Brexit och mer om Trump och Davos.   2018-01-18 Janerik Larsson skriver i SvD om Trump, NAFTA och Carl Rowe, en av de viktigaste politiska kommentatorerna i Washington: "George W...

Frihandel i media vecka 3

Veckans mediaklipp om frihandel. Janerik Larsson om NAFTA, VA-finans om Brexit och mer om Trump och Davos.  

2018-01-18

Janerik Larsson skriver i SvD om Trump, NAFTA och Carl Rowe, en av de viktigaste politiska kommentatorerna i Washington:

”George W Bush-rådgivaren Karl Rove varnade igår i Wall Street Journal för de ödesdigra konsekvenserna för det amerikanska jordbruket av ett sådant beslut.

In a Wall Street Journal interview last week, President Trump said if he were to “terminate” the North American Free Trade Agreement, it “would be frankly a positive for our country.”

This bluster could be a negotiating ploy before the next trilateral Nafta talks, set for Jan. 28 in Montreal. If not, Mr. Trump should stop threatening. Withdrawing from Nafta would immediately kill American jobs, while handing Democrats the midterm elections on a silver platter.Killing Nafta Would Ruin American Farmers var rubriken på Roves artikel.

Han pekar på sannolikheten av att ett sådant beslut skulle leda till att demokraterna tar makten i kongressen i mellanårsvalet i november.

Men, som Rove skriver, är detta som en hel del annat i Trumps retorik kanske endast förhandlingstaktik. Kopplingen till byggandet av muren till Mexiko ger en bra bild av hur Trump tänker om ekonomi. Han tror att handelsunderskottet mot Mexiko är en förlust för USA och om det minskar eller försvinner så skapar det ekonomiskt utrymme för bygget av muren som då alltså betalas av Mexiko.

Detta är ett helt vilseledande resonemang men det är ett tankefel Trump odlat i decennier.

 

2018-01-17

VA-Finans (Direkt) skriver att det finns en oro för att handelspartners runt om i världen inte ska acceptera att Storbritannien fortsätter att omfattas av EU:s frihandelsavtal under övergångsperioden.

”I princip upphör alla EU:s frihandelsavtal och andra internationella avtal att gälla Storbritannien när landet lämnar EU den 29 mars nästa år.

Men EU hoppas kunna förlänga dem i sin helhet under övergångsperioden för det brittiska utträdet, som väntas löpa till december 2020.

För detta krävs att EU:s handelspartners – som Kanada och Sydkorea – godkänner en förlängning.

”I handelsförhandlingar brukar det alltid låta välvilligt i början. Men när de sitter vid förhandlingsbordet vill alla förhandlare maximera sina vinster och minimera sina förluster”, sade en EU-källa.

Källan pekade på det negativa mottagandet övriga medlemmar i Världshandelsorganisationen WTO har givit förslaget från EU och Storbritannien om att dela de gemensamma tullkvoterna för import av jordbruksprodukter.

Stora exportörer av jordbruksprodukter som USA, Argentina, Brasilien och Nya Zeeland vill att kvoterna totalt sett blir större. Kravet motiveras med att uppdelningen innebär att det blir svårare att rikta om exporten om efterfrågan minskar i något av de 27 EU-länderna eller i Storbritannien.”

 

2018-01-16

NSD (TT) skriver om vad USA:s president Donald Trump kan tänkas säga i Davos:

Vem som skulle bli årets politiska dragplåster i Davos stod länge mellan Indiens premiärminister Narendra Modi och Frankrikes president Emmanuel Macron. Men två veckor inför mötets inledning ändrades spelplanen radikalt när det plötsligt stod klart att USA:s president Donald Trump kommer.

Med Trump på plats ser Davosmötet ut som rena toppmötet, med 340 tunga politiker från hela världen på gästlistan.

Vi inleder med premiärminister Modi, som leder den största demokratin i världen. Och vi kommer att avsluta med president Trump, som leder den största ekonomin i världen, säger Davosmötets vd och Norges utrikesminister Børge Brende om talarlistan.
Trumps tal, där USA:s president väntas förklara poängen med sin så kallade America First-politik, avslutar Davosmötet, som formellt pågår 23–26 januari.”

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Mexiko. Just nu skäl för optimism.

Frihandelsavtal mellan Mexiko och EU rycker närmare

Ett frihandelsavtal mellan EU och Mexiko är ytterligare ett i rad av avtal som skyndats på när USA blir mer protektionistiskt och NAFTA är hotat. Nu är avtalet inte alldeles nytt utan en uppgradering av ett avtal från år 2000. Livsmedel, offentlig upphan...

Frihandelsavtal mellan Mexiko och EU rycker närmare

Ett frihandelsavtal mellan EU och Mexiko är ytterligare ett i rad av avtal som skyndats på när USA blir mer protektionistiskt och NAFTA är hotat.

Nu är avtalet inte alldeles nytt utan en uppgradering av ett avtal från år 2000. Livsmedel, offentlig upphandling och investeringar läggs till det gamla avtalet som i huvudsak omfattade industriprodukter.

Men det återstår ännu en hel del förhandlingar men målet är att avtalet med Mexiko skall vara klart under 2018. Innan dess kommer sannolikt EU:s avtal med Mercosur att vara i hamn.

”EU Trade Commissioner Malmstrom told reporters at the end of a round of talks this week that the two sides were edging towards a deal, with more work needed at the start of 2018.

”We are very close to a deal, but not really there yet … We can see the skeleton of this agreement. We know how to get there, we know what to do,” she said.

Mexico and the EU still have to sort out how much to open up their markets to products that include Mexican beef, sugar, poultry and fruit and EU pork and dairy produce.

They also have to bridge differences over a system to settle disputes between states and companies and the EU system of protecting region-specific products, known as geographical indications (GIs), so that, for example, only sparkling wines from the French region of Champagne can call themselves champagne.

”We started talking about almost 400 (GIs) and there are a couple remaining where we need to find solutions,” Malmstrom said.

Mexican Economy Minister Ildefonso Guajardo also said the two parties were ”very close, very near” to revamping their 17-year-old accord and said his country saw some merit in a system that would, for example, protect tequila as a Mexican product.

For Mexico, a deal with the European Union would be part of a strategy to reduce its reliance on the United States, the destination of nearly 80 percent of its exports. This has become even more urgent given Trump’s threat to scrap the NAFTA trade deal.

Guajardo said his country was working on six fronts in Latin America, Asia and Europe as well as with NAFTA partners, the United States and Canada.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
Bill Emmott

Viktigt att stärka handelsrelationer om USA eskalerar

I en intressant artikel i DN (171124) skriver Bill Emmott, tidigare chefredaktör för The Economist om riskerna att president Donald Trump på allvar startar handelskrig under 2018. Oron är motiverad. Under sitt första dryga år som president har Trump ...

Viktigt att stärka handelsrelationer om USA eskalerar

I en intressant artikel i DN (171124) skriver Bill Emmott, tidigare chefredaktör för The Economist om riskerna att president Donald Trump på allvar startar handelskrig under 2018.

Oron är motiverad. Under sitt första dryga år som president har Trump drabbats av en hel del bakslag, varav några aningens förnedrande. Önskan att ta revansch kan antas vara en viktig del av Trumps personlighet och när det gäller handelsfrågor har presidenten en betydande makt. Risken att andra delar av den amerikanska statsapparaten skall sätta sig på tvären är liten. Likaså att det uppstår betydande praktiska problem. Att säga upp handelsavtal eller som nu, blockera tillsättningen av skiljemän inom WTO, är enkla operationer. Presidenten bestämmer om handeln, eller i vilket fall förfogar han personligen över grus som kan kastas i maskineriet.

De tre främsta målen för presidenten skulle alltså vara Kina, NAFTA som är under omförhandling, och WTO. Det sistnämnda är pikant då det var USA som var drivande för att skapa världshandelsorganisationen.

Mot detta talar att det ständigt kommer nya frågor på presidentens bord som upptar tid och energi. USA:s näringsliv, inklusive jordbrukssektorn, har också mobiliserat när det gäller NAFTA. Ett handelskrig med Kina har, som alla handelskrig, bara förlorare. Betydande företag i USA är beroende av tillverkning eller underleverantörer i Kina.

Emmots artikel är onekligen oroande. Men oavsett vad så har han en stor poäng i att övriga länder har anledning att stärka sina handelsrelationer för att möta en eventuell eskalering av protektionism från USA.

 

Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media vecka 42

2017-10-18 Lars Karlsson, riksdagskandidat för Liberalerna i Östergötland, skriver på debattplats i "Corren" att välfärden behöver frihandeln (artikeln är ett svar på ett debattinlägg av Christina Nilsson, SD): "Jag vill börja med att bemöta kritiken mo...

Frihandel i media vecka 42

2017-10-18

Lars Karlsson, riksdagskandidat för Liberalerna i Östergötland, skriver på debattplats i ”Correnatt välfärden behöver frihandeln (artikeln är ett svar på ett debattinlägg av Christina Nilsson, SD):

”Jag vill börja med att bemöta kritiken mot att Liberalerna vill ha frihandel. Frihandel är för mig en förutsättning för att kunna upprätthålla vår välfärd och därmed även vår självförsörjningsgrad. Dock ska det vara en frihandel som bygger på fri konkurrens, men på lika villkor. Våra svenska livsmedel håller hög kvalité och är miljömässigt överlägsna den absoluta merparten av de importerade. Genom frihandeln har Sverige en stor exportpotential för vår livsmedelsindustri. Att höja vår självförsörjningsgrad behöver nödvändighetsvis inte minska vår import utan snarare öka exporten. En ökad produktion av livsmedel ger både en ökad självförsörjningsgrad och mer skattekronor till den svenska välfärden. Utan frihandel minskar förutsättningen för båda.

Christinas Nilssons kritik mot att Liberalerna vill minska beroendet av EU-stöd blir mycket märklig, när samtidigt Sverigedemokraterna är emot svenskt medlemskap i EU? På vilket sätt ett sådant ställningstagande ger mer EU-stöd är för mig en gåta?”

Aftonbladet angriper på ledarplats att socialdemokraternas senaste annons. Bilden föreställer en polis och en passkontrollant som undersöker människors papper på ett tåg, och texten säger ”Vi slår vakt om Sveriges säkerhet – Svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas”:

”Annonsen är faktiskt helt knäpp.

Den svenska modellen handlar om solidaritet – inte om gränsvakter. Omvärlden är inget hot mot vårt land.

Tvärtom har vi alltid välkomnat människor utifrån hit för att arbeta, studera och när de behöver en fristad. Öppenhet och nyfikenhet är viktiga svenska värderingar.
Vår ekonomi drivs av export och vi tillhör globaliseringens vinnare eftersom vi konkurrerar med innovationer och avancerad teknologi. Svenska företag finns över hela världen och det råder en bred samsyn i Sverige om att frihandel och öppenhet är en styrka.

För varje gräns som stängs förlorar vi lite av våra möjligheter, vår konkurrenskraft och vår frihet.

(—)

Krafter som förändrar vårt samhälle som digitalisering, invandring, globalisering och frihandel har både för- och nackdelar. Det gamla försvinner och ersätts av något nytt och okänt.

Men i Sverige är vi inte rädda för framtiden, i stället satsar vi på att ge människor trygghet i de förändringar som alltid sker. Vi bygger broar till nya arbeten och ger trygghet mellan olika jobb.
S-annonsen avslöjar ett osunt flörtande med de inskränkta och protektionistiska krafter som sveper över Europa just nu. Krafter som vill ändra på just den öppenhet som gjort vårt land så framgångsrikt.

Om även Sverige ger efter för det tänkandet blir vi både fattigare och mer inkrökta.

Det är motsatsen till att slå vakt om Sveriges säkerhet.”

2017-10-17

Politico gör en sammanfattning av det usla förhandlingsläget i NAFTA-förhandlingarna:

”The fourth round of negotiations wrapped up in the Washington area on Tuesday, and officials made clear they were at an impasse on a number of changes specifically sought by the Trump administration that dovetail with its “America First” agenda.

As a result, Canada, Mexico and the United States have agreed to delay their next round of talks by nearly a month, retreating to their respective capitals to work out ”challenges” and ”significant conceptual gaps among the parties” before meeting again on Nov. 17 in Mexico. Chief negotiators are then planning to meet in Washington in December, and additional rounds will be scheduled through the first quarter of 2018.

”Frankly, I am surprised and disappointed by the resistance to change from our negotiating partners,” U.S. Trade Representative Robert Lighthizer told reporters at a closing press briefing, as he stood at a lectern between Canadian Foreign Minister Chrystia Freeland and Mexican Economy Secretary Ildefonso Guajardo. ”As difficult as this has been, we have seen no indication that our partners are willing to make any changes that will result in a rebalancing and a reduction in these huge trade deficits.”

The delay comes at the close of a fourth round of talks that saw repeated rejections from Canada and Mexico of U.S. proposals regarding provisions on sectors such as automobiles, dairy and seasonal produce. While both Mexico and Canada expressed a willingness to remain at the negotiating table as long as talks continue, they also remained steadfast in their opposition to proposals that Washington has indicated are top priorities.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Kampen för sämre och dyrare tomater går vidare…

De som vill ha handelshinder är ofta små grupper av producenter som har mycket att vinna. De kan satsa pengar och investera i lobbying.  Majoriteten av konsumenterna som kommer att drabbas av högre priser och/eller sämre produkter har inte samma möjl...

Kampen för sämre och dyrare tomater går vidare…

De som vill ha handelshinder är ofta små grupper av producenter som har mycket att vinna. De kan satsa pengar och investera i lobbying.  Majoriteten av konsumenterna som kommer att drabbas av högre priser och/eller sämre produkter har inte samma möjligheter och incitament att organisera sig och driva kampanj.

Sedan NAFTA, frihandelsavtalet mellan Mexiko, USA och Kanada, trädde i kraft 1993, har USA:s export av jordbruksprodukter till de båda grannländerna ökat med drygt 400 procent.

Man kunde tro att jordbrukare då vore nöjda. De flesta säljer mer, och de som eventuellt inte har varit framgångsrika har haft gott om tid på sig för anpassning till nya förhållanden. De flesta måste rimligen ha anpassat sig på andra områden, typ ny lagstiftning på andra områden, internet, nya skatter och liknande.

Men så är det inte.

Chicago Tribune skriver om tomatodlaren Tony DiMare i Florida har i 25 år kämpat mot importen av billigare mexikanska tomater, och sett sina grannar ge upp; bara lämna skörden på marken eller sälja sina farmer.

Mexikanerna är nämligen bättre på att producera tomater. De har billigare arbetskraft och bättre klimat. I Florida gör fukten att tomaterna kan drabbas av olika parasiter. De måste skördas gröna och mogna i lager med hjälp av etylengas, medan mexikanerna slipper den kostnaden. De kan skörda mogna tomater och frakta direkt till köparna. De amerikanska tomaterna är alltså både sämre och dyrare.

Därför kämpar en liten grupp tomatodlare och andra jordbrukare med liknande verksamhet för att det reviderade NAFTA-avtalet skall göra det lättare för små jordbrukare att ansöka om tullskydd.

Man kunde tänka sig att DiMare och hans fåtaliga kollegor i samma situation på ett kvarts århundrade kunde dra slutsatsen att det bästa vore att försöka odla något annat? Något som grannen inte har bättre naturliga förutsättningar att göra. Trots allt finns det andra amerikanska jordbrukare som lyckas med att i snitt öka sin export med 400 procent. Kunde man inte titta efter vad de gör?

Men inte då. Stället försöker man få möjligheter till höga skyddstullar mot mexikanerna, något som skulle kunna ställa till stora problem för den omförhandling av NAFTA-avtalet som nu pågår. Mexikanerna är av naturliga skäl inte intresserade av ökade möjligheter för amerikanska jordbrukare att få olika former av skydd. Huvuddelen av amerikansk jordbrukare är inte heller intresserade av något som kan försvåra för handeln eller göra att NAFTA-förhandlingarna havererar. De har ju som sagt förbättrat sin försäljning enormt tack vare NAFTA.

Ur en synvinkel är det lätt att känna sympati för Tony DiMare. Han är tredje generationens tomatodlare och älskar förmodligen sin gård. Det är inte lätt att byta yrke och en gård med en verksamhet som knappt är lönsam har förstås inget större värde på marknaden. Men samtidigt handlar det om en del av livsmedelsindustrin. Att den är konkurrensutsatt och genomgår ständiga förändringar är ingen nyhet. Om alla förväntade sig att staten skulle garantera att de kunde leva på det de alltid levat på vore ingen utveckling möjlig.

Här ser vi det mycket vanliga fenomenet att en liten grupp får orimligt stort politiska inflytande. De har mycket att vinna och gör därför sina röster hörda.

Den stora gruppen som är förlorare här är konsumenterna som riskerar dyrare livsmedel. Skyddsåtgärder slutar sällan med en produkt — när någon har fått vill fler ha. Majoriteten av livsmedelsproducenter riskerar förstås också att förlora. Om man i framtiden kommer kunna skydda amerikanska producenter med tullar kommer förstås mexikanerna att kräva samma sak. Konsekvensen blir att både producenter och konsumenter får det sämre.

Nu kanske DiMare efterhand byter verksamhet.

Han inte bara odlar tomater. Han är även grossist och säljer tomater som andra har producerat. Bland annat tomater han importerar från Mexiko…

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Nya NAFTA. Nu på upploppet.

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla.  Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhan...

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla. 

Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhandlas. Att det omförhandlas är i sig inte dramatiskt. När avtalet kom till för snart 30 år sedan var verkligen ganska annorlunda både vad gäller miljöregler, e-handel, dataströmmar och mycket annat som i dag påverkar handelspolitiken.

Men Trump har hotat att lämna avtalet helt och hållet, vilket däremot skulle ha stora konsekvenser. Under veckan har den fjärde förhandlingsrundan hållits och låsningarna är mycket stora. Vidare har förmodligen inga tidigare handelsförhandlingar omgärdats med så stora motsättningar mellan presidenten och näringslivet. Optimisterna menar att det är normalt för president Donald Trump att vara närmast orimlig i inledningen av förhandlingar för att senare kunna backa utan att förlora för mycket. Men andra menar att NAFTA just nu faktiskt hänger på en skör tråd.

Ana Swanson and Kevin Granville på New York Times har gått vad som sannolikt skulle hända om USA lämnar NAFTA.

Det intressanta är att det förmodligen skulle vara absolut mest negativt för USA.

Kanada och Mexiko är USA:s största handelspartners förutom Kina och handeln mellan de tre länderna har tredubblats sedan 1990-talet när NAFTA kom till. I dag är tullarna i princip noll mellan länderna och detta har lett till att många företag, framför allt amerikanska, utnyttjar möjligheten att optimera sin produktion genom att utnyttja de olika ländernas förutsättningar. Värdekedjorna passerar gränserna — i vissa fall flera gånger. Exempelvis importerar USA 1,6 miljoner bilar från Mexiko, men värdet av dessa bilar består till 40 procent av amerikanska komponenter.

Om NAFTA faller kommer detta bli svårare och dyrare. Då kommer länderna tillämpa tullsatserna som gäller inom WTO vilka kan te sig beskedliga vid en första titt (genomsnittet Mexiko 7,1, USA 3,5, Kanada 4,2) men höga nog att äta upp marginalerna och framför allt göra livet dyrare för medborgarna. Dessutom är detta genomsnittliga tullsatser: för den amerikanska jordbrukare som skall exportera till Mexiko handlar det om 15 procent på vete, 25 procent på nötkött och 75 procent på kyckling. USA är en stor exportör av kläder och på dessa är tullarna enligt WTO 20 procent.

Dessutom är USA det land som är mest isolerat från världshandeln av de tre länderna. Kanada har CETA-avtalet med EU, även Mexiko har ett frihandelsavtal med EU.  Kanada och Mexiko kan behålla NAFTA mellan sig även om USA hoppar av och det finns fortfarande ett visst moment i TPP-avtalet där bland annat Japan ingår, vilket kan bli ett alternativ i framtiden.

USA riskerar alltså att förlora export till Mexiko och Kanada, ställa till problem för sina egna industrier och göra en rad produkter betydligt dyrare för sina egna medborgare. Frågan är hur många jobb som kommer att skapas? Förmodligen inte ett enda. Tvärt om kommer aktiviteten i många delar av ekonomin gå ner lite när varor blir dyrare och export svårare. De jobb som eventuellt försvann 90-talet lär aldrig komma tillbaka. Att försöka tvinga tillbaka exempelvis biltillverkning från Mexiko till USA är svårt. Det billigaste kan mycket väl vara att istället lägga all produktion i Asien.

Sammantaget kan det mycket väl vara bra för EU och Sverige om NAFTA faller. Men bara på kort sikt. På längre sikt skulle tillväxt och välstånd i både USA, Kanada och Mexiko minska.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera poster