Nairobi

Enorm potential för handel mellan länder i Afrika

Afrikanerna handlar för lite internt. Genom samarbeten som EAC, TFTA har de chansen att få allt mer frihandel på kontinenten.

Enorm potential för handel mellan länder i Afrika

Länderna i Afrika är väl integrerade i världshandeln. De stora investeringarna ligger också på infrastruktur för detta. I Ghana byggs den största hamnen ut för ungefär en miljard euro. När den är färdigbyggd 2019 kommer den vara Västafrikas största containerhamn. Nigeria planerar en sexfilig motorväg från norra delen av landet till hamnstaden Calabar. Kostnad, fyra miljarder Euro. I Kenya investerar Kina 3,8 miljarder dollar för att renovera järnvägen mellan Nairobi och Mombasa.

Detta är tvivelsutan bra. Problemet för Afrika är — tvärt emot vad många tror — inte att de saknar globalt handelsutbyte. Problemet är i stället att de afrikanska länderna inte handlar mellan sig. Bara 14 procent av Afrikas handel sker mellan de afrikanska länderna, vilket skall jämföras med EU där 60 procent av handeln sker inom unionen. Det är mer än 400 procents skillnad.

Förklaringen är usel infrastruktur och administration. Både vägar och järnvägar är nedgångna. De ovan nämnda infrastruktursatsningarna är helt inriktade på den globala handeln — inte den interna i Afrika.

Tullmyndigheterna är mer intresserade av att få in tullar (och mutor) än av att varor snabbt skall passera gränsen. Det är ofta oklart vilka regler som gäller och hur höga avgifterna skall vara. En genomsnittlig lastbilschaufför kan behöva föra med sig 1600 dokument. Transporterna i Afrika beräknas av Världsbanken vara 50 procent dyrare än i Sydostasien.

Dessutom saknas möjligheter för lagring och omlastning för färskvaror. 40 procent av maten i Afrika förstörs och bara 14 procent av allt spannmål i Afrika köps från ett annat afrikanskt land.

Sammantaget är detta ett gigantiskt problem.

Den välståndsskapande mekanismen med global frihandel är självklart inte att varor transporteras långt. Transporterna är en kostnad, oavsett hur bra frihandelsavtal man har och hur smidigt gränsövergångarna fungerar. Det som skapar värde är stora marknader som ger specialisering, volymer, arbetsdelning. Man måste komma ihåg att ”stora marknader” i princip är synonymt med ”många människor”. Stora geografiska ytor utan invånare är inte särskilt intressant.

Det bästa är förstås att ha många människor nära sig och helst människor som talar samma språk och delar kultur och värderingar. Det är därför ett företag har glädje av en stor hemmamarknad. EU:s styrka ligger i att så långt det är möjligt göra Europa till en hemmamarknad för unionens företag.  Det går bra på vissa områden, mindre bra på andra. Olika språk och kultur gör att EU är en mer svårbearbetad marknad än till exempel USA. Det är därför amerikanska företag så ofta är bra på att expandera. Amerikanska entreprenörer tänker från början på hur en affärsverksamhet snabbt skall kunna rullas ut över en hel kontinent.

Men inom EU handlar alla länder mest med sina grannar. Sveriges största handelspartners är Norge, Danmark, Tyskland, England. Trots vår höga grad av internationalisering handlar vi med våra grannar. Det är i det trygga närområdet företag hittar kunder och underleverantörer och börjar den internationella expansionen. Och den är förstås nödvändig. Moderna produkter kostar enorma summor att utveckla och inget enskild lands kunder kan längre bära utvecklingen av exempelvis mobiltelefonisystem.

Men i Afrika handlar grannländerna inte med varandra. Det begränsar afrikanska entreprenörer till den egna hemmamarknaden (där det ofta finns många som gör samma sak), minskar arbetsdelning och specialisering. Vilket i sin tur minskar lönsamheten och gör det svårare att investerar i moderna produktionsmetoder. På you-tube kan man hitta mängder med klipp med afrikaner som visar otrolig hantverksskicklighet i att typ tillverka saker från gamla oljefat. Problemet är att det tar timmar att göra något som man i en utvecklad industriekonomi gör bättre på några minuter med hjälp av avancerade maskiner. Men det kräver en större marknad. Annars kan man inte räkna hem maskinen. Ett av Afrikas problem är att kontinenten är så glesbefolkad. De få marknader som finns bör även av detta skäl knytas samman.

Så länge Afrika inte har fungerande frihandel kommer det vara mycket svårt för entreprenörer att expandera och investera i bättre produktionsmetoder. Då kommer Afrika vara hänvisat till en lågproduktiv lokal ekonomi i kombination med att sälja råvaror och oförädlade livsmedel på den globala marknaden och låta företag från andra länder göra investeringarna i infrastruktur. Det är ett säkert sätt att bli kvar i fattigdom.

Det positiva är att afrikanska politiker vet om detta och arbetar intensivt med att skapa olika frihandelsområden och andra typer av ekonomiska samarbeten. Resultatet har hittills varit ganska magert men East African Community (EAC) har de senaste 15 åren förbättrat möjligheterna radikalt. År 2000 kunde det ta tre veckor att transportera från Rwandas huvudstad Kigali till hamnstaden Mombasa i Kenya. I dag tar det fyra dagar.

Och för två år sedan ingick 26 afrikanska länder en plan för att binda samman tre existerande handelsblock till ett frihandelsområde från Kairo till Kapstaden; The Tripartite Free Trade Area (TFTA) håller på att ratificeras av de ingående ländernas parlament.

Det är ett stort framsteg men som ännu bara är taget på det politiska planet. Nu gäller det att investera massivt i infrastruktur och — inte det enklaste — få tullmyndigheternas personal att bli hederliga och serviceinriktade.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
WTO-ländernas flaggor. De är i alla fall inte på halv stång.

Lyckad avslutning på WTO:s ministerkonferens i Nairobi — men som vanligt smolk i bägaren

Besvikelse över utebliven Doharunda. Men den lever i alla fall och andra viktiga avtal när det gäller mat och IT kom på plats. Att WTO:s ministerkonferens i Nairobi inte blev ett fiasko får betecknas som succé.

Lyckad avslutning på WTO:s ministerkonferens i Nairobi — men som vanligt smolk i bägaren

Besvikelse över utebliven Doharunda. Men den lever i alla fall och andra viktiga avtal när det gäller mat  och IT kom på plats. Att WTO:s ministerkonferens i Nairobi inte blev ett fiasko får betecknas som succé.

WTO:s ministermöte i Nairobi avslutades i helgen. Till skillnad från andra internationella konferenser kan WTO inte komma fram till dokument som i huvudsak består av varmluft som alla kan ställa sig bakom och förklaras vara succéer.

WTO:s förhandlingar rör ytterst konkreta saker som tullar, kvoter, subventioner som oundvikligen påverkar viktiga särintressen de olika medlemsländerna. Vidare sitter förhandlarna fast i ”särintressefällan”. Borttagna handelshinder drabbar nästan alltid omedelbart en begränsad, identifierbar grupp (ex fiskare, stålverksägare, grisuppfödare) medan de samhällsekonomiska vinsterna tillfaller alla medborgare och kommer på lång sikt. Så även från lyckade förhandlingar reser förhandlarna hem med vetskapen att kommer att möta missnöjda företrädare för olika särintressen.

Med andra ord är avslutningarna på WTO-konferenser sällan några klang- och jubelfester där Sting och Bono dyker upp för att synas i vimlet. Ändå betyder de framsteg som görs inom WTO mer för välstånd och utveckling än de som sker i de flesta andra sammanhang. WTO handlar om hur människor tillsammans skapar välstånd, snarare än en dragkamp om hur det fördelas.

Men ett avtal blev det likafullt. Begränsat, men desto mer glädjande då det inte alls var självklart. Ministerkonferensen hade kunna sluta i totalhaveri och då hade WTO:s funktion som förhandlingsorganisation kunnat avvecklas.

Ett par viktiga framsteg nåddes:

Exportstödet på  jordbruksprodukter som ost, griskött, avokados, kaffe och mangos avskaffas i olika steg (för olika länder) fram till 2020. Det är i sammanhanget snabba ryck. Transportstöd, och en form av exportstöd, avvecklas stegvis till 2030.

Man skall komma ihåg att inget av dessa stöd är någon form av bistånd. Länderna betalar själva för att deras exporterade produkter skall bli billigare för konsumenter utomlands. Människor i fattiga länder betalar alltså ibland för att människor i rika länder skall få lite billigare mat. Det säger sig självt att detta inte har några positiva ekonomiska effekter. Det låter som vansinne för att det är vansinne.  Hela förklaringen är att jordbrukssektorn har haft tusentals år på sig att etablera en särställning gentemot makthavarna, vare sig det är enväldiga kungar eller folkvalda parlament.

Det är alltså inte något litet framsteg att ha kommit överens om att ta bort exportsubventioner. Kvar är en överenskommelse om reglerna för lagring av jordbruksprodukter för beredskapsskäl. Många utvecklingsländer vill kunna göra detta, vilket medför en möjlighet att dölja statliga subventioner.

Redan den 16 december antogs ett avtal som rör elektronik och IT. Det faktum att det gick att göra redan i konferensens inledning säger en del om den skruvade logiken i handelssammanhang. 10 000 år gammal industri med produkter som i princip alla kan framställa är svår att avreglera. Nyetablerad framtidsindustri där ett fåtal har stora försprång är lätt att avreglera.

Någon fortsättning på Doharundan, försöket att skapa ett heltäckande globalt frihandelsavtal blev det inte. Den här gången. Men tack vare de andra framstegen finns det hopp om en fortsättning.

Dock var många besvikna över att förhandlingarna inte togs upp denna gång.

Liberia och Afghanistan valdes in som nya medlemmar i WTO.

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Vin och vatten inför WTO:s ministerkonferens

Kanske inte så mycket förtvivlan, men inte heller så mycket hopp kan ses bland delegaterna till WTO:s ministerkonferens som börjar i eftermiddag i Nairobi. Doharundan kan dö efter 14 års förhandlande. Men något annat kommer i så fall att uppstå. Dessutom ...

Vin och vatten inför WTO:s ministerkonferens

Kanske inte så mycket förtvivlan, men inte heller så mycket hopp kan ses bland delegaterna till WTO:s ministerkonferens som börjar i eftermiddag i Nairobi. Doharundan kan dö efter 14 års förhandlande. Men något annat kommer i så fall att uppstå. Dessutom kan WTO visa på andra framgångar och har fler funktioner än bara Doha-förhandlingarna.

På eftermiddagen i dag börjar WTO:s tionde ministerkonferens i Nairobi, Kenya.

Program här.

En mycket bra sammanfattning av vad WTO och konferensen handlar om finns i the ”Briefing Notes”, korta sammanfattningar av läget på WTO:s olika områden.

Mötet lär börja utan allt för mycket sprudlande entusiasm och optimism.

Doha-rundan om ett globalt frihandelsavtal påbörjades 2001 och är ännu inte färdigförhandlad. Många länder tycker att den bör avslutas och en helt ny förhandling inledas med ett rent bord. Det finns också en bakgrund av nationella och regionala handelsavtal. CETA, TPP, TTIP är färdigförhandlade eller på gång och har det gemensamt att EU och/eller USA är centrala aktörer. Ur en synvinkel förefaller de demokratiska i-länderna gå före, därtill med ett starkt inslag av anglo-saxisk kulturell gemenskap och kring 70 procent av världens samlade BNP. Kina, Ryssland, Indien, Brasilien — länder som gör anspråk på att vara någon form av stormakter ekonomiskt, militärt och befolkningsmässigt — står utanför.

Dessa länder har alltså ett betydande intresse av att komma framåt i förhandlingarna för att lyfta WTO:s roll.

Men även om Doharundan för att skapa ett globalt avtal förmodligen håller på att misslyckas (eller i vilket fall är den inte på väg att lyckas) saknas inte viktiga framsteg de senaste åren.

Ett handelsavtal om förenklade handelsprocedurer slöts vid förra ministermötet på Bali 2013. Det ska minska krånglig tulladministration och byråkrati så att handeln blir smidigare. Men avtalet har bara ratificerats av 57  av den 108 länder som krävs för att det ska träda i kraft.

Ett annat framsteg är avtalet om informationsteknologi. Mer än 50 WTO-länder slöt det i juli i år. Slopade tullar på 201 informationsteknologiska varor som exempelvis GPS-system, medicinsk utrustning och videofilmer skall stimulera en sektor värd 1,3 biljoner dollar årligen. Det är sju procent av världshandeln av stor vikt för svenska företag. Dock har Kina invändningar vilket riskerar att sänka ett slutavtal som är planerat att ingås denna vecka.

Under veckan väntas också ett avtal om exportkonkurrens. Exportsubventioner och exportkrediter på jordbruksvaror skall begränsas. EU har tidigare varit den stora boven, men idag är det främst Norge, Schweiz och Kanada som subventionerar export av exempelvis mjölkprodukter och fläskkött. Risken är att Indien fäller avtalet om det kopplas till kontroversen kring livsmedelssäkerhet. Indien vill ge stora subventioner för att lagra livsmedel, och det finns en oro för att det kommer vara en omväg för att subventionera.

Frihandelsbloggen återkommer under veckan med fler nyheter och analyser.

Här är ett youtubeklipp från Vieuws om EU och ministerkonferensen.

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Murar är bra, så länge det inte är murar mot andra länder.

Asien går före när det gäller frihandelsavtal

Sydkoreas parlament godkände den 30 november sitt frihandelsavtal med Kina, ett halvår efter att Sydkoreas president Park Geun-hye och Kinas president Xi Jinping skrivit under avtalet. Även frihandelsavtalen med Vietnam och Nya Zeeland go...

Asien går före när det gäller frihandelsavtal

Läget för frihandel i världen blir allt bättre trots att det kärvar på många håll. Asien och Stillahavsländerna går före. Sannolik driver både TPP- och TTIP-avtalen ländernas ambitionerna att på olika sätt komma med i världshandeln.  

Sydkoreas parlament godkände den 30 november sitt frihandelsavtal med Kina, ett halvår efter att Sydkoreas president Park Geun-hye och Kinas president Xi Jinping skrivit under avtalet.

Även frihandelsavtalen med Vietnam och Nya Zeeland godkändes.

Det är tydliga exempel på att länder i Asien och Stilla havet öppnar upp sin handel för att inte komma efter EU. Kina skyndar på olika handelsavtal för att kompensera för att landet inte är med i TPP-avtalet.

Känsligheten för interna politiska åtgärder är inte lika stor som inom EU eller i USA. Sydkorea hanterar oron hos bönder, fiskare och småföretagare genom olika former av stödsystem i samarbete mellan stat, branschorganisationer och kooperativ.

Världen rör sig just nu mot allt mer frihandel i form avtal både mellan länder och mellan grupper av länder. Samtidigt arbetar WTO vidare på Doharundan. Förhoppningarna är inte större nu än tidigare på att WTO:s ministerkonferens i Nairobi den 15-18 december. Men de är inte heller lägre och trots det låga tempot och många låsningar går arbetet framåt.

Det är positiva tecken.

Å andra sidan är antalet handelskonflikter ganska stort och även EU tenderar att missbruka antidumpingtullar. De senaste exemplen är tullar på solpaneler och elektrostål (i detta fall avses en speciell produkt för kraftindustrin) — två produktkategorier där självförsörjning inte varken är av strategisk eller stor samhällsekonomisk betydelse.

Men — och det är ett viktigt litet ”men” — det finns i alla falla avtal att få konflikter kring och någon form av internationella mekanismer för att hantera konflikterna. Det är därför vi inte ser fullskaliga handelskrig med allt högre tullar på allt fler produkter.

Det är ett stort framsteg när det gäller att både skapa välstånd och hålla konflikter mellan stater på en hanterbar nivå.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Apec. Alla var där.

APEC deklarerar starkt stöd för WTO inför toppmötet i Nairobi

Apec uttalar stöd för WTO.

APEC deklarerar starkt stöd för WTO inför toppmötet i Nairobi

Asia Pacific Economi Cooperation (APEC) höll sitt toppmöte den 16-19 november i Manila på Filippinerna. Alla var där, inklusive Barack Obama och Kinas president Xi Jinping.

APEC stöder ekonomiskt samarbete och frihandel, men är inget frihandelsområde eller har några handelsavtal inom ramen för APEC. Bland APEC:s 21 medlemsstater återfinns samtliga TPP-medlemmar, men också Kina och Ryssland. En ganska maffig uppställning med andra ord.

Det viktigaste uttalandet var en deklaration med enat stöd för WTO inför organisationens ministermöte den 15-18 december i Nairobi.

Det globala handelssamarbetet inom ramen för WTO har inte direkt gått framåt med stormsteg. Den så kallade Doharundan har pågått i snart 15 år och tonfallet varierar mellan uppgivet och irriterat. Anledningen är att det blir svårare att jämka alla nationella särintressen ju fler stater som är inblandade

Ett tydligt stöd för WTO och Doharundan är därför viktigt. Multilaterala avtal i all ära, men att kunna ena hela världen kring ett handelsavtal skulle betyda enormt mycket både ekonomiskt och även när det gäller övrigt samarbete.

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export