Obama

Man får hoppas att de nya däcksarbetarna i alla fall hade det trevligt på jobbet…

När Obama skapade jobb med hjälp av tullar kostade varje jobb 900 000 dollar.  Citatet nedan är från en protektionistisk president. Men det kommer inte från Donald Trump. Det är från 2012.  Då hetta presidenten Barack Obama. Han ville skydda den ameri...

Man får hoppas att de nya däcksarbetarna i alla fall hade det trevligt på jobbet…

När Obama skapade jobb med hjälp av tullar kostade varje jobb 900 000 dollar. 

Citatet nedan är från en protektionistisk president. Men det kommer inte från Donald Trump.

Det är från 2012.  Då hetta presidenten Barack Obama. Han ville skydda den amerikanska däcksindustrin från kineserna och saftade på med höga tullar.

”We had a tire case in which they were flooding us with cheap domestic tires — or — or cheap Chinese tires. And we put a stop to it and as a consequence saved jobs throughout America. I have to say that Governor Romney criticized me for being too tough in that tire case; said this wouldn’t be good for American workers and that it would be protectionist.

But I tell you, those workers don’t feel that way. They feel as if they had finally an administration who was going to take this issue seriously.”

Tullarna fungerade. Importen av däck från Kina minskade med 67 procent.

Och det uppstod nya jobb i den amerikanska däcksindustrin. Närmare bestämd 1200 jobb. 1200 amerikaner fick alltså förmånen att jobba med däck. Inte för att någon direkt sagt sig drömma om att göra däck, men ändå. Jobb är trots allt det viktigaste som finns…

Men det finns kroniskt cyniska och empatilösa personer som inte kan låta presidenter och däcksfabriksanställda glädjas.

Gary Clyde Hufbauer och Sean Lowry vid the Peterson Institute till exempel. De fick för sig att räkna ut hur mycket de där jobben hade kostat de amerikanska konsumenterna i form av högre priser för däck.

De 1200 jobben kostade 1,1 miljarder dollar. Varje jobb kostade 900 000 dollar. Det är alltså mellan sju och åtta miljoner svenska kronor per jobb.

Det skall jämföras med att ett jobb som skapas i USA genom federala eller delstatliga bidrag ligger på modesta 250 000 dollar.

Men det är värt att komma ihåg. Inte ens när det gäller så relativt sett lättdefinierade behov och produkter som bildäck fungerar det särskilt bra att skapa jobb genom att skydda sin egen marknad med tullar.

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

DN har fel om Merkel och TTIP

Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund har uppmärksammat att Dagens Nyheter sannolikt rapporterar fel om Merkels bedömning av chanserna för TTIP. DN skriver att Merkel sagt att TTIP är dött, medan den tyska källan säger att Merkel bara menar att TTIP-fö...

DN har fel om Merkel och TTIP

Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund har uppmärksammat att Dagens Nyheter sannolikt rapporterar fel om Merkels bedömning av chanserna för TTIP.

DN skriver att Merkel sagt att TTIP är dött, medan den tyska källan säger att Merkel bara menar att TTIP-förhandlingarna läggs på is tills Trump är ordentligt installerad.

Här är DN-artikeln, som dessutom är oklar eftersom rubriken och texten säger olika saker.

Men så här rapporterar tyska media (Deutche Welle):

”Die beiden Politiker warben auf der gemeinsamen Pressekonferenz für das geplante transatlantische Handelsabkommen TTIP. Man sei bei TTIP ein gutes Stück vorangekommen, sagte Merkel. Zwar könne das Abkommen nun zwar nicht unter Dach und Fach gebracht werden. Aber man werde am Erreichten festhalten und eines Tages darauf zurückkommen. Sie werde zudem alles daran setzen, auch mit dem neugewählten Präsidenten Donald Trump gut zusammenzuarbeiten. Trump gilt als Gegner des Freihandels. Obama sagte, es sei wichtig, dass die TTIP-Verhandlungen aufrechterhalten würden.”

Och så här skriver Merkel/Obama i en gemensam debattartikel i tyska Wirtschaftswoche:

”Our shared conviction about the power of trade and investment to lift living standards prompted us to pursue the important project of establishing a Transatlantic Trade and Investment Partnership (T-TIP). There is no question that both German and American employers, workers, consumers, and farmers would profit from T-TIP. Negotiations started three years ago and, considering the complexity of these issues, have made solid progress. An agreement that knits our economies closer together, based on rules that reflect our shared values, would help us grow and remain globally competitive for decades to come. Today, many U.S. and European companies and employees already benefit from transatlantic trade and investments. Global markets and production chains are increasingly intertwined. We realize that decisions in one country have tangible effects in others. To meet all these challenges, we need rules that are currently being negotiated in the framework of T-TIP.”

Självklart betyder inte detta något för gissningarna om hur Donald Trump kommer att agera när han väl blivit insvuren som president, men DN:s påstående om att Angela Merkel givit upp hoppet är uppenbarligen felaktigt.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Ett avtal 2016 är kanske möjligt — but don´t hold your breath…

Just nu ser TTIP-förhandlingarna ut att ha gått i stå. Men det är inte ovanligt att förhandlingar någon gång är i det stadiet. Och både Merkel och Obama har pekat med hela handen. Hoppet är inte ute om ett avtal 2016.  Förra veckan genomfördes den 13:e TTI...

Ett avtal 2016 är kanske möjligt — but don´t hold your breath…

Just nu ser TTIP-förhandlingarna ut att ha gått i stå. Men det är inte ovanligt att förhandlingar någon gång är i det stadiet. Och både Merkel och Obama har pekat med hela handen. Hoppet är inte ute om ett avtal 2016. 

Förra veckan genomfördes den 13:e TTIP-förhandlingsrundan i New York.

Mycket tyder på att trycket och aktiviteten ökar när det gäller TTIP. Merkels och Obamas uttalande förr-förra veckan att avtalet skall vara klart under 2016 spelar roll. Även om Obama är avgående så är Merkel ännu inte historia. Och få har nerver att dra benen efter sig om USA:s president ger en tydlig signal om att tempot måste upp, även om det är en avgående president.

Reaktionen kom omedelbart. De ansvariga började skylla ifrån sig. USA:s handelsminister Penny Pritzker och Tysklands ekonomiminister Sigmar Gabriel beskyllde i måndags (den 25 april) den andra sidan för att ställa till problem i förhandlingarna.

Gabriel menade att USA håller emot när det gäller investerarskydd och offentlig upphandling, medan Pritzker påstod att EU generellt förefaller mindre engagerade i att få till ett avtal jämfört med USA. Pritzker påpekade också att USA inte är intresserat av ett ”TTIP-light” som till exempel bara skulle gälla tullsatser. Den som har en läggning för kremlologi tycker att de återkommande försäkringarna om att ett lightavtal inte är aktuellt känns olycksbebådande — de tyder på att det finns krafter som på allvar talar om ett lightavtal.

EU förefaller ha större problem med USA än tvärt om. Det första gäller offentlig upphandling där USA har en lagstiftning som tvingar myndigheter att köpa en viss andel produkter av amerikanska företag. Motsvarande regel finns inte i EU och européerna är av naturliga skäl angelägna om att komma åt den enorma marknad som USA:s offentliga verksamheter utgör.

En annan stötesten är att USA ställer till inrikespolitiska problem för framför allt Tyskarna. TTIP-förhandlingarna har anklagats för att vara slutna. I en mening stämmer det eftersom alla internationella avtalsförhandlingar i vissa skeden måste omges av sekretess. Men i stället för att förklara detta har de tyska politikerna backat försökt skapa allt mer transparens. För sent har de insett TTIP-motståndet bara delvis handlar om investerarskydd, öppenhet, kemikalier, GMO eller något annat. Det handlar främst att stora delar av ”alternativrörelserna” i EU har misstänksamhet mot USA som sitt främsta affärsområde. Ett mytiskt USA står för allt som stora delar av alternativrörelsen spinner sina konspirationsteorier kring: kapitalism, storindustri, den judiska lobbyn, bilderberggruppen, chemtrails, CIA, NSA, imperialism.

Med andra ord finns det knappast några eftergifter som egentligen tillfredsställer kritikerna och det har gått så långt att USA börjar knorra över öppenheten på EU:s sida. Man är ju två som förhandlar, och självklart har USA inget att invända mot att EU offentliggör sina förhandlingspositioner och mål. Tvärt om stärker det USA:s läge. Men får ju veta saker. Men USA är mindre förtjust i att få sina förhandlingsbud och färdiga textförslag offentliggjorda. Så när EU under hårdra restriktioner (inga anteckningar, inga mobiler, inga direkta citat) låter EU-parlamentariker och andra politiker se material från förhandlingarna leder det till att 1) politikerna blir sura över restriktionerna och 2) amerikanerna blir sura för de tycker att för mycket information släpps; ”man kan förhandla ett handelsavtal i tidningarna”.

Det är därför EU:s förslag finns att tillgå men inte USA:s.

EU har också släppt en sammanfattning av läget i förhandlingarna — TTIP – the State of Play.

I slutet av dokumentet finns en tabell som visar i vilket stadium de olika kapitlen befinner sig. I dokumentet finns också redogörelser för hur arbetet framskrider i stora drag.

För tillfället ser det inte ut som om tidplanen 2016 kommer att hålla. Å andra sidan är det nästan en regel att komplexa förhandlingar i något stadium ser ut att ha stanna upp fullständigt och det enda man ser är en härva av problem, låsningar och halvfärdiga textutkast. Men till sist lyckas man sy ihop ett avtal och få uppslutning bakom det. De som förhandlar är högutbildade, effektiva och rutinerade personer. En stor del av de olösta problemen är olösta inte för att det saknas en acceptabel lösning, utan för att man vilar på hanen för att se om man kan finna en bättre lösning. Mycket kan knytas ihop rätt snabbt om det är nödvändigt.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

TTIP-förhandlingarna — det går trögt på det tekniska området

Små och medelstora företag i både EU och USA skulle verkligen ha nytta av TTIP-avtalet, men på många områden går förhandlingarna långsamt. Den här artikeln från EUobserver.com beskriver  behovet: "The company Code Mercenaries can be found in the sout...

TTIP-förhandlingarna — det går trögt på det tekniska området

Små och medelstora företag i både EU och USA skulle verkligen ha nytta av TTIP-avtalet, men på många områden går förhandlingarna långsamt.

Den här artikeln från EUobserver.com beskriver  behovet:

”The company Code Mercenaries can be found in the south of Berlin, several miles outside city limits.
This is where Guido Koerber and his eight employees produce microprocessor chips for keyboards. Not for PC or Apple computers, but personalised orders for industrial machines. 

Koerber’s company does exactly what Germany’s small and medium-sized enterprises are praised for: offering a highly specialised niche product that is successful overseas. Roughly 90 percent of Koerber’s merchandise stays in the EU, the other 10 percent goes to customers in the US.

But when it comes to exporting across the Atlantic, there is significant room for improvement. For Koerber, the biggest problem is various regulatory standards in America.

When it comes to permits and product licensing, the US is a patchwork of different rules and regulations. Each of the 50 states of the US sets its own safety standards.

When selling within Europe, it is straightforward. Koerber’s company produces its microprocessors according to CE-standards, which are accepted by all of the EU member states. He can bring his product to market anywhere in the EU as long as he complies with these regulations.

If he wants to sell a product in the US, he first needs to be certified by a US institute, despite already meeting the CE-standard of approval.

“In the US, there are multiple certification institutes, but not all certifications are recognised everywhere in the country. This can cost me upwards of €10,000,” Koerber said.

Seatbelts and headlights
There is no single industry standard in the US and there are 17 competing certifiers. What is approved in Arizona might not be accepted in Florida. This regulatory chaos isn’t only bad for international companies, but for American companies as well.

Ideally, this is where TTIP, the transatlantic trade pact, would step in. For example, indicators for cars have been proven safe in both regions of the world; US thermometer safety has been recognised and EU machines have proven to be fire-safe. The companies that produce these products were promised that the quality and safety standards would be recognised by both sides, thanks to TTIP. Meaning these businesses could export their products without dealing with the extra bureaucracy.”

Men tyvärr är det ett mål som just nu logger långt borta när det gäller exempelvis bilindustrin. Amerikanerna är oroliga för EU:s bilindustri som just nu tar fram både mer attraktiva produkter och har hög produktivitet.

”After the last round of negotiations in February, EU trade commissioner Cecilia Malmstroem announced that progress had been made regarding car standards. “We have reached an agreement on seatbelts and headlights,” Malmstroem said.

Seatbelts and headlights. Nothing else after nearly three years of negotiations? Surely it should have been possible to address blinkers, rear view mirrors and crash tests during this same time period?

Apparently not.

Public records from the last round of negotiations in Brussels show that things move slowly: “The parties exchanged detailed information on each of the issues, agreeing that more detailed inter-sessional work on technical details would be needed,” the chapter on cars read.

In other words: Nothing was accomplished.”

Det förefaller sammantaget som om de tekniska avsnitten av avtalet är svårare att komma vidare med än de som gäller jordbruksprodukter och liknande. Det är inte förvånande. Inom Europa har vi ett tydligt exempel, nämligen järnvägen. Olika länder har olika standarder när det gäller el, signalsystem och liknande. Varje land har investerat i sina system, och i praktiken skulle nästan varje land få göra förändringar på ett eller flera områden. Det handlar om att till en kostnad av miljarder euro byta ut fullt fungerande teknik.  Så trots åratal av förhandlingar måste vi ofta byta tåg när vi passerar en nationsgräns. Ironiskt nog är den standard som finns spårvidden. Men den är från tiden då tåg drevs med kol och vatten.

Tekniska skillnader är alltså enkla i teorin, men svåra i praktiken.

Samtidigt uttalade Merkel och Obama att det skall finnas ett avtal i år.

Vissa bedömare menar att det lutar åt ett TTIP-light där ambitionen är att skapa en förhandlingsordning där framtida standardisering blir harmoniserad och skillnaderna mellan USA och EU sakta men säkert fasas ut. En sådan process kommer ta decennier, men den är samtidigt bättre än ingenting alls. Det finns alltid ett värde i ökat ekonomiskt samarbete. USA och EU behöver komma närmare varandra.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media julvecken 18-28 december

2015-12-25 På juldagen skriver DN på ledarplats om WTO:s ministermöte i Nairobi:  "Det senaste decenniets ekonomiska kriser har inte direkt stärkt viljan att öppna de egna marknaderna. Framgången har varit blotta frånvaron av allvarliga protektionistiska bakslag...

Frihandel i media julvecken 18-28 december

2015-12-25

På juldagen skriver DN på ledarplats om WTO:s ministermöte i Nairobi: 

”Det senaste decenniets ekonomiska kriser har inte direkt stärkt viljan att öppna de egna marknaderna. Framgången har varit blotta frånvaron av allvarliga protektionistiska bakslag. Och frågan har varit om länderna någonsin kan gå i mål med ett globalt, allomfattande frihandelsavtal igen.

I Nairobi visade sig den långa väntan på ett brett genombrott i WTO återigen ha varit förgäves. Men mötet ledde också till fläckvisa framgångar. De var väl så viktiga: Ett nytt avtal för handeln med it-produkter, en marknad som är värd tiotusen miljarder kronor, är inte så illa.

Framför allt löstes en svår knut inom jordbruket. Länderna lovar nu att slopa alla exportsubventioner, som periodvis har varit en farsot i världen. Möjligheterna minskar för regeringar att göra sig kvitt stora överskott på andras bekostnad. Att skrota stödet gör livet enklare för många bönder.

En annan viktig fråga gällde hur trösklarna in på världsmarknaden ska sänkas för företag i de fattigaste länderna. Sammantaget var mötet en liten ljusning i de globala förhandlingarna. Det går att föra frihandeln framåt.”

 

DN skriver också på nyhetsplats:

”Beslutet om att slopa exportstöd till jordbruksvaror beskrivs som historiskt av chefen för Världshandelsorganisationen (WTO), Roberto Azevêdo. Länder får nu olika tid på sig att avskaffa stödet.

Framför allt kommer avtalet göra världshandeln mer rättvis och gynna utvecklingsländer, förklarar Kristina Mattsson på Jordbruksverkets enhet för handel och marknad.

 – Det är svårt att få till en fungerande och rättvis marknad med exportbidrag eftersom man exporterar till priser som är lägre än man själv har på sin egen marknad, säger hon till TT.

Vad som är orättvist är att de länder som exporterar med exportbidrag kan sälja sina produkter till lägre priser.

– Då konkurrerar de inte på lika villkor med de inhemska producenterna som inte kan sälja sina produkter till samma pris.

Mattson ser handelsavtalet som en stor framgång.

– Det ger hopp inför framtiden att WTO har kommit överens om en delfråga som varit en av de stora stöttestenarna genom åren.”

2015-12-23

Johan Ingerö på Timbro berör bland annat TPP och TTIP när han skriver om presidentvalet i USA i Trelleborgs Allehanda

”Och Barack Obama må vara de svenska journalisternas älsklingspolitiker, men på hemmaplan har han ganska lite att visa upp. Väljarnas förtroende för presidenten är lågt. Ekonomin har visserligen hämtat sig något sedan krisåren, allt annat hade varit helt osannolikt, men den går trögare än den borde göra, och mycket tyder på att den håller på att sakta ned ytterligare. På den internationella arenan har USA tappat inflytande, till glädje för Kina, Ryssland och Iran. Och Obamas demokratiska parti är svårt kluvet i flera viktiga frågor, särskilt om de stora frihandelsavtalen TTIP och TPP.”

2015-12-21

Tidningen Lantbruk och skogsland (tidigare tidningen Land) skriver initierat om WTO-avtalets betydelse för EU när exportstöden förbjuds. LRF:s expert på internationell handelspolitik intervjuas:

”För EU:s del innebär överenskommelsen ett definitivt slut på en epok då lagrat överskott av bland annat ost, och mjölkpulver kunnat säljas ut på världsmarknaden till rabatterat pris. Något som utvecklingsänderna inte sett med blida ögon på eftersom det utgjort en konkurrens till deras eget jordbruk.

Att EU förlorar denna möjlighet spelar i praktiken mindre roll eftersom exportstöden inte har använts på senare år, och inte ens har använts som verktyg under den senaste mjölkkrisen.

– EU har varit försiktigt mot bakgrund av kritiken. Nu blir det krav även på övriga att ta bort exportstöden, säger Christina Furustam, LRF:s expert på internationell handelspolitik.

Att den mest kritiserade delen av jordbrukspolitiken försvinner är sunt, menar Christina Furustam.

– Nu blir det lättare att försvara de legitima delarna av jordbrukspolitiken.

Det avtal som efter många års försök blev verklighet i Nairobi är en mycket nedbantad variant av det avtal som WTO-länderna redan 2001 kom överens om att börja förhandla i den så kallade Doha-rundan. Det avtal som nu kommer till stånd gynnar främst de fattigaste länderna.”

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Ett före detta stålverk i Bethlehem. Just det här lär har fått ett nytt liv som kasino. Men i stålbranschen är man inte överdrivet förtjust i frihandel...

Uppmarschen mot TPP-debatten har bara börjat

Debatten om TPP-avtalet har ännu inte riktigt börjat. Först måste alla försöka ta sig igenom textmassorna och göra sina analyser.

Uppmarschen mot TPP-debatten har bara börjat

Debatten om TPP-avtalet har ännu inte riktigt börjat. Först måste alla försöka ta sig igenom textmassorna och göra sina analyser.

Den kompletta texten till TPP-avtalet släpptes den 5 november. Ännu finns det inga mer genomgripande analyser av avtalet som består av över 2700 sidor plus bilagor och i många fall hänvisar till andra avtal.

Det finns ju annars tre enkla metoder för att skaffa sig en åsikt.

  1. Lyssna på politiker och håll med dem du brukar hålla med eller som du vet har gott omdöme.
  2. Kolla vad olika särintressen tycker och håll med dem som du gillar.
  3. Lyssna på oberoende experter och försöka avgöra om deras synpunkter är välunderbyggda eller inte.

Just nu är dessa tre metoder inte riktigt användbara. Politikerna (i USA) är inte enade efter partilinjer. Både republikaner och demokrater återfinns i båda lägren. President Obama är för TPP. Hillary Clinton och Bernie Sanders är emot. Bland republikanerna är de flesta för TPP, men Donald Trump och Ted Cruz är emot.

Särintressena är extremt förutsägbara och indelade i sina traditionella uppfattningar baserade på för eller emot frihandel. Det ger ingen vägledning till om specifikt TPP är bra eller inte. Facken inom tillverkningsindustri är emot. Storföretagen är oftast för. Men inte tobaksindustrin som inte gillar att man tagit bort deras möjlighet att stämma stater för hårda regler för reklam och förpackningar.

Miljörörelsen är emot. Främst för att TPP-avtalet inte gör något åt klimatförändringarna. Å andra sidan är detta ett handelsavtal. Klimatet får sitt eget avtal i Paris…

Och experterna är som sagt ännu inte inlästa.

Los Angeles Times har dock intervjuat Joseph A. Massey, som förhandlat stora handelsavtal med Kina och Japan och varit rådgivare åt både republikaner och demokrater.

Han gör tre observationer:

För det första att avtalet från amerikansk synpunkt är en aning överreklamerat. Det kommer att ge fördelar för både exportindustrin, underhållning och teknikintensiva branscher, men inte så stora som avtalets anhängare antar.

För det andra att hoten mot amerikanska jobb inte är handel utan inrikespolitik och andra inrikesförhållanden:

”Vi har struntat i vår tillverkningsindustri. Titta på tyskarna. De har också frihandelsavtal, men har underhållit kompetens hos sina industriarbetare. Vi behöver bättre incitament för investeringar i USA och för att anställa och utveckla amerikansk arbetskraft.”

Och till sist påpekar Massey att TPP inte bara är ett handelsavtal.

Det är också ett avtal som driver ekonomiska reformer, förbättrar arbetsmarknadslagstiftning och miljöregler i länder som Vietnam och Malaysia. Man samlar länderna kring Stilla havet i ett handelsblock där främst USA, inte Kina, har stort inflytande över villkoren.

Det handlar om geopolitik, vilket Obama inte varit direkt försiktig med att påpeka.  ”If we don’t pass this agreement — if America doesn’t write those rules — then countries like China will,” sade han för ett par veckor sedan.

Och det är argument som glädjer strategerna i Washington, men möjligen inte hetsar upp fackbossar och VD:ar i stålindustrin lika mycket.

Sammanfattningsvis kommer debatten att intensifieras under de kommande månaderna när politiker, media, experter och särintressen blir allt mer pålästa och inser vilka konsekvenser avtalet kan tänkas få.

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Obama. Läxar upp sina partikamrater som taktikröstar. Frågan är om det hjälper.

Mer TPP-TPA-TAA-dramatik i USA:s kongress

Vad har hänt med Obamas Trade Promotion Authority (TPA, eller Fast track som det också kallas)? Beslutet baxades till sist igenom båda kamrarna, men har nu strandat på en oväntad detalj. Nämligen följande: Det finns ett stödprogram med pengar till mä...

Mer TPP-TPA-TAA-dramatik i USA:s kongress

Vad har hänt med Obamas Trade Promotion Authority (TPA, eller Fast track som det också kallas)?

Beslutet baxades till sist igenom båda kamrarna, men har nu strandat på en oväntad detalj.

Nämligen följande: Det finns ett stödprogram med pengar till människor som blivit friställda på grund av nedskärningar eller konkurser som orsakats av öppnare handel. Trade Adjustment Assistance (TAA) kallas programmet och stöds av Obama. Utan TAA, ingen TPA och så vidare.

Beslutet om att förlänga TAA ytterligare sex år blev ett separat beslut. Republikanerna är inte vidare förtjusta i detta särskilda bidragsprogram och de flesta ville inte rösta för. Detta utnyttjades av Demokraterna, varav många röstade emot trots att de i grunden gillar programmet, varpå det föll.

Så för tillfället är läget att utan TAA inget TPA. Nu är alltså frågan hur Republikanerna kan få upp frågan på dagordningen igen och hitta en majoritet.

För EU:s del handlar detta i förlängningen även om TTIP. Om TPP går i stöpet minskar chansen radikalt att få igenom TTIP.

Mer om frågan här.

Och här.

 

 

 

 

Kommentarer

Lottajuni 16, 2015
Tack för svar på min förra kommentar! Men hur kan du rimligen påstå att TTIP inte är hemligt?! Jag kan ge dig ett dussin länkar som hävdar motsatsen. Varför har Wikilieaks utfäst en insamling och belöning på 100 000 dollar till den som läcker dokumenten?? T o m Obamatrade företrädaren Paul Ryan erkänner själv att det hela är hemligt, även efter att det godkänts. http://www.zerohedge.com/news/2015-06-11/paul-ryan-channels-pelosi-you-have-pass-obamatrade-see-what%E2%80%99s-obamatrade
Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Gärna en medalj. Men först ett ordentligt handelsavtal.

De som bestämmer är i vilket fall optimistiska

På G7-mötet handlade det mesta uppenbarligen om Putin, som inte ens var där. Två av dem som var där är Tysklands förbundskansler Angela Merkel och USA:s president Barack Obama. De talade bland annat om TTIP-avtalet. Merkel tror på ett avtal innan årsskif...

De som bestämmer är i vilket fall optimistiska

På G7-mötet handlade det mesta uppenbarligen om Putin, som inte ens var där.

Två av dem som var där är Tysklands förbundskansler Angela Merkel och USA:s president Barack Obama. De talade bland annat om TTIP-avtalet.

Merkel tror på ett avtal innan årsskiftet vilket får anses vara ett optimistiskt antagande.

Men finns det några som 1) faktiskt har koll och 2) kan göra påtryckningar om ett ökat tempo är det de Merkel och Obama.

Skäl för optimism alltså. Å andra sidan är de mäktiga, men verkar samtidigt i politiska sammanhang med långtgående maktdelning. Både kongressen och EU-parlamentet kan strunta fullständigt i dem båda.

Livet för TTIP-nördar blir inte tråkigt och händelselöst än på ett tag.

 

Stäng posten Läs nästa post
Visa flera poster