Qatar

Hans Rothenberg (m)

Gästbloggare Hans Rothenberg (M): Regeringens handelspolitik skadar Sverige

Frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, kommer också att skapa världens största regionala frihandelsområde. Både EU:s och USA:s företag och konsumenter kan härigenom dra fördel av outnyttjad potential och nya ekonomiska möjligheter. Sverige är den s...

Gästbloggare Hans Rothenberg (M): Regeringens handelspolitik skadar Sverige

Det är välkommet att regeringen nu presenterat en exportstrategi. Tyvärr har den ett tydligt ovanifrånperspektiv där staten och Business Sweden är aktörerna som ska lösa problemen. Samtidigt försvagas villkoren och konkurrenskraften för företagen genom bland annat höjda skatter, regeringens osäkerhet i energifrågan och en vag hållning i frihandelsförhandlingarna med USA. Exportstrategin måste vara mer inriktad på handel och att hjälpa svenska företag nå nya marknader utomlands. Ökad frihandel, större öppenhet och mer ekonomiskt samarbete är en förutsättning för att ett litet och exportberoende land som Sverige ska kunna hävda sig. Frihandeln är det verktyg som har bidragit till den snabba tillväxten och det ökade välståndet i världen. Moderaterna har presenterat ett antal förslag som vi vill arbeta för inom ramen för exportstrategin;

● Utveckla en handelsstrategi som beaktar såväl import och export som delar av en utvecklad handel

● Utveckla en exportstrategi som tar hänsyn till svenska konkurrensvillkor med särskilt fokus på små och medelstora företag

● Ta fram ett system för exportcheckar som kan vara ett stöd och svar på hur fler traditionella bolag ska kunna komma ut på exportmarknaderna

● Utveckla en strategi för att motverka protektionism i världen

● Verka för att stimulera exporten av svenska välfärdstjänster

● Fortsätta stärka svensk besöksnäring och Visit Swedens arbete med att locka utländska besökare till Sverige

Regeringens utrikes- och handelspolitik sedan man tillträdde hösten 2014 har skadat Sverige och försvårat våra möjligheter att bedriva en effektiv handelspolitik. Vi har genom avsaknad av en renodlad handelsminister missat möjligheterna att påverka EU:s handelspolitik i en riktning som skulle gynna och stärka vårt land, vår konkurrenskraft och svenska företag på grund av en ofattbar passivitet och påfallande ointresse för handelsfrågor från regeringens sida. Därtill har regeringen lyckats med konststycket att reta upp och fjärma sig både gentemot Israel och arabstaterna samtidigt. Fiaskot i Saudiarabien riskerar att slå hårt mot den svenska exporten till Mellanöstern då landet sedan lång tid tillbaka är vår viktigaste handelspartner i regionen.

Regeringen och näringsminister Mikael Damberg kör också dubbelt. Man skrotar ett avtal med Saudiarabien samtidigt som man inom exportstrategin har en lista med prioriterade länder som inkluderar diktaturer som Förenade Arabemiraten, Qatar och Kazakstan. Visst ska Sverige alltid sträva efter att nå nya marknader och ha en offensiv handels-och exportpolitisk agenda men det rimmar illa då man säger upp ett avtal med en hårdför diktatur bara för att sedan vända sig mot tre andra istället.

En aktiv svensk handelspolitik är en förutsättning för att vårt land ska kunna hävda sig internationellt och förbättra förutsättningarna för företag att starta och verka i Sverige. Bättre villkor för företag på hemmaplan gör att svenska företag klarar sig bättre när de vill etablera sig på bortaplan, vilket i sin tur gör att jobben kan bli fler på hemmaplan. En del i uppgiften för regeringen torde därför vara att stödja svenska företag att nå nya marknader. Det är särskilt viktigt för små och medelstora växande företag.

Frihandel och ömsesidigt marknadstillträde är inget som kommer av sig självt utan bygger på mödosamt framförhandlade avtal, som ofta tar flera år att få på plats. Därför krävs det också att Sverige har en regering som prioriterar handelspolitiken, exportmöjligheterna och som också har en skicklig diplomatisk förmåga att manövrera mellan olika länder. Något som vår nuvarande regering så uppenbart saknar båda delarna av.

Hans Rothenberg (M) Riksdagsledamot Göteborg Näringsutskottet

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Vad har Sverker Gustavsson emot likhet inför lagen?

Om man skulle bemöta alla missförstånd (medvetna eller omedvetna) i debatten när det gäller frihandel skulle man inte ha tid att göra annat. Det är dessutom inte särskilt bra opinionsbildning att vara allt för upptagen av motståndarnas argumentation. Det vikti...

Vad har Sverker Gustavsson emot likhet inför lagen?

Om man skulle bemöta alla missförstånd (medvetna eller omedvetna) i debatten när det gäller frihandel skulle man inte ha tid att göra annat. Det är dessutom inte särskilt bra opinionsbildning att vara allt för upptagen av motståndarnas argumentation. Det viktigaste skälet för frihandel är att handel gör det bättre för alla, inte att motståndarnas argument bygger på olika typer av missförstånd.

Men även om man är restriktiv med bemötanden dyker det regelbundet upp artiklar som på grund av sin placering eller att de har författare med viss auktoritet måste bemötas.

Artikeln Handelsavtalet hjälper inte migrantarbetarna som SvD publicerade den 3 januari uppfyller båda dessa kriterier. Författarna är Sverker Gustavsson, professor i statskunskap, och Ingemar Lindberg, jurist och ”tidigare LO-utredare” (vad det nu betyder?). Sverker Gustavsson är  dessutom socialdemokrat och fd statssekreterare.

Artikelns huvudtema är att frihandelsavtal, exempelvis TTIP mellan EU och USA, inte syftar till ökad handel, utan ”etablerar en maktordning och inskränker demokratins räckvidd”.

Exemplet författarna använder för att stödja detta påstående är situationen för de utländska arbetare som bygger fotbollsarenorna i Qatar inför VM 2022.

”Qatars fotbollsarenor och hotell ska färdigställas inför fotbolls-VM 2022. Tusentals byggnadsarbetare lockas dit. Migranterna är ofta skuldsatta och jobbar för svältlöner samt utsätts för hot och trakasserier. Qatars regering förbjuder dem att bilda fackföreningar. Det får bara landets egna medborgare göra. Ger de internationella handelsavtalen dessa migranter något skydd? Kan de kräva skadestånd för den uppenbara diskriminering som de utsätts för?”

På denna fråga måste man nog svara ett enkelt ”nej”. Internationella handelsavtal har sina begränsningar. De hjälper inte heller mot kvinnoförtrycket i Saudiarabien eller att folk dör i hjärtinfarkt i Australien.

Frihandelsavtal syftar bara till att underlätta handel mellan länder genom att ta bort tullar och kvoter, harmonisera standarder och produktregler och i övrigt förhindra att stater diskriminerar utländska produkter genom olika typer av selektiv lagstiftning. Men när det gäller detta syfte är frihandelsavtal generellt sett framgångsrika.

Att det kan finnas goda skäl att försöka förbättra villkoren för arbetskraft i utvecklingsländer eller diktaturstater är helt riktigt. I Qatar är bristen på kollektivavtal bara ett av problemen. Emiren bestämmer allt, och om det förekommer slaveri är nog snarast en fråga om finlir med definitionerna. Sverige och EU har ett stort ansvar att i olika sammanhang arbeta för mänskliga rättigheter.

Men vad detta överhuvud taget har med frihandelsavtal mellan EU och USA eller andra demokratiska rättsstater är helt obegripligt? Att Doharundan startad vid WTO:s fjärde ministermöte i november 2001 i Doha, Qatar, får nog mest ses som en kuriositet i sammanhanget.

Författarna är också offer för en konspirationsteori som annars bara återfinns inom extremvänstern:

”De internationella handelsavtalen – som det som nu förhandlas mellan EU och USA – sägs handla om ”frihandel”. Det är en förskönande omskrivning som tjänar till att dölja det egentliga innehållet. Sanningen är att avtalen etablerar en maktordning och inskränker demokratins räckvidd. Utländska investerare skyddas genom kraftfulla skadestånd om de utsätts för diskriminerande inskränkningar av sina möjligheter till vinst. Arbetarnas rättigheter saknar däremot verksamma sanktioner. Avtalen befäster en över- och underordning mellan skyddsvärda och icke-skyddsvärda intressen. ”

Även detta är ett i allt väsentligt felaktigt påstående. Ja, utländska investerare får ett skydd mot att diskrimineras eller utsättas för till exempel expropriation. Men det handlar inte om ”möjligheterna till vinst”. Ingen är i något avtal garanterad att göra vinst. Däremot får stater inte expropriera utländska investeringar, diskriminera utländska företag i till exempel upphandlingar eller bara bryta ingångna avtal. Men att staten inte bara får roffa åt sig egendom, eller strunta i avtal den ingått, är en hörnsten i alla demokratiska, civiliserade samhällen. Det är knappast en inskränkning i demokratin.

Sanningen är ju att dessa regler redan gäller inhemskt ägda företag i alla stater inom EU. Handels- och investeringsavtalen garanterar bara att de också gäller företag vars ägare finns i något annat land. Utländskt ägda företag ges inga särskilda förmåner eller rättigheter. Arbetsmarknadspolitiken påverkas överhuvud taget inte.

Exakt vad har Sverker Gustavsson emot likhet inför lagen?

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export