Ricardo

Ricardo. Upptäckte nyttan av arbetsdelning.

Frihandel är en del av näringsfriheten

Frihandel kan ibland missförstås. Det uppfattas som att vitsen med frihandel är att få handla över nationsgränser. Men det viktiga är näringsfriheten. Frihandel är bara en del av denna -- men i dag den mest angelägna att kämpa för. Men ursprungligen var det int...

Frihandel är en del av näringsfriheten

Frihandel kan ibland missförstås. Det uppfattas som att vitsen med frihandel är att få handla över nationsgränser. Men det viktiga är näringsfriheten. Frihandel är bara en del av denna — men i dag den mest angelägna att kämpa för.

Men ursprungligen var det inte nationsgränser som var det stora hindret för handel. I stället hade man tullar mellan städer eller landskap, och olika regleringar av vem som driva näringar och handel. Staten (kungen) gav enskilda människor rätten att driva gruvor eller industrier och skråväsendet hindrade att vem som helst kunde börja med ett hantverk. Att vara bönhas — utöva ett hantverk utan att vara medlem i skrået — straffades hårt.

Näringsfriheten vanns steg för steg och efterhand var det uppenbart att näringsfrihet gav ökat välstånd. Skråväsendet togs i Sverige bort 1846.

De interna tullarna togs bort i allt flera länder och därefter började processen att ta bort dessa mellan länder — ett arbete som är långt ifrån slutfört och ibland tar flera steg tillbaka.

Under 17- och 1800-talet utvecklades teknik och ideologiska föreställningar parallellt. Järnväg och skepp med ångmaskin och stålskrov drev ner transportkostnaderna med tusentals procent och tiden från månader till veckor eller dagar. När vinden inte var en avgörande faktor gick skepp enligt tidtabell. Plötsligt kunde man på allvar handla mellan länder och kontinenter.  Med telegrafens tillkomst blev det möjligt att göra upp affärer över långa avstånd inom loppet av några timmar eller dagar.

Marknaderna blev allt större och genom detta ökade välståndet. De som såg detta drog slutsatsen att statliga regleringar som minskade möjligheten att agera på stora marknader minskade välståndet och därför borde avskaffas.

Att större marknader ger mer välstånd beror inte på att det finns fler kunder som köper varor. Det är ett vanligt missförstånd hos kritiker av frihandeln, att den bara gynnar företag genom att dessa får allt större marknader att sälja till.

Men större marknader ger effektivitetsvinster genom ökade volymer (skalfördelar), specialisering och arbetsdelning samt bättre konkurrens. En biltillverkare har förstås nytta av att sälja många bilar och kunna sprida sina utvecklingskostnader och fasta kostnader på fler kunder. Men biltillverkaren har också nytta av att ha många underleverantörer att välja mellan och att dessa har andra bilfabriker som kunder. Utvecklingskostnader kan delas av många biltillverkare. En gång i tiden tillverkade en bilfabrik nästan alla komponenter som ingick i den färdiga bilen. Tändsystem och bromsar skulle utvecklas parallellt med med säten, navkapslar, inredning, rattar och mycket annat i samma organisation. Det säger sig självt att ingen av dessa komponenter kunde få 100 procents uppmärksamhet av konstruktörerna. Dessutom var dessa inte konkurrensutsatta. Så länge de gjort tillräckligt bra komponenter och inte fick sparken var det ok. Och gjorde de världens bästa broms- eller tändsystem blev de inte rika för det. Det gick inte åt fler komponenter än det totala antalet bilar som tillverkaren sålde.

I dag tillverkas komponenterna i huvudsak av specialiserade underleverantörer. Var och en av dem kan fokusera på just sin produkt. Eftersom de säljer till många olika bilfabrikanter får de stora volymer och har därmed ordentliga resurser för produktutveckling. Varje underleverantör har i sin tur specialiserade underleverantörer i ett allt mer finmaskigt globalt nätverk av hundratusentals företag som vart och ett är specialiserade och hårt konkurrensutsatta. En dålig underleverantör går i putten, en bra gör succé  och säljer allt mer — medarbetare och ägare belönas.

Ju större marknader desto effektivare produktion.

USA är ett bra exempel. Landet har varit världens största marknad vilket är ett viktigt skäl till att USA är ekonomiskt framgångsrikt. Men marknader är inte bara lagstiftning. Helst skall de också vara språkligt och kulturellt enhetliga. Det är därför EU är mindre ekonomiskt framgångsrikt än USA. I USA kan man rulla ut samma affärsmodell och marknadsföring över hela landet. Det går inte att göra i EU. Att köra italiensk eller grekisk TV-reklam i Sverige eller Finland går inte — både av språkliga och kulturella skäl.

Det är skälet till att amerikanska företag är så dominerande globalt. Även om det finns språkliga och kulturella barriärer har jänkarna ett århundrade av erfarenhet av snabb expansion. Det är därför en amerikansk kedja (och dess kopior) dominerar kafémarknaden i EU. Inte företag från stora kaffedrickarländer som Sverige eller Italien — ett land som symboliserar kvalitet, elegans och attraktiv livsstil på området.

Men självklart är frihandel i form av öppna gränser mellan länder en viktig faktor. Inte minst eftersom många produkter inte säljs till konsumenter utan mellan företag i form av insatsvaror eller komponenter. Då spelar språk och skillnader mellan kulturer mindre roll.

Men slås inte outvecklade länder ut av att tvingas konkurrera med mer utvecklade länder? Måste de inte skydda sin industri bakom tullmurar?

Svaret är nej.

Arbetsdelning, lagen om komparativa fördelar, gör att länder eller företag inte måste vara bäst på något eller ens särskilt bra för att ha glädje av handel och samarbete. Man kan vara sämst på allt och ändå tjäna på handel. Hemligheten är att göra det man relativt sett är minst dålig på.

För de flesta ekonomer och regeringar är värdet av handel uppenbart.

Men även om frihandeln har gjort framsteg återstår mycket att göra. Ingenting har så stort betydelse för att fattiga människor skall få det bättre som frihandel.

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export