Sigmar Gabriel

Utan frihandel ingen skumpa. Och det är det allra minsta problemet.

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat. SvD här. The Telegraph här. Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF. Han påstår att det in...

Hur illa är det med TTIP — egentligen?

Helgens nyhet om TTIP är att förhandlingarna har havererat.

SvD här.

The Telegraph här.

Det är Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister, socialdemokraten Sigmar Gabriel, som säger detta i en intervju för mediabolaget ZDF.

Han påstår att det inte gjorts några framsteg i förhandlingarna på tre år. Inget av de 27 kapitlen i avtalet är färdigförhandlat.

Cecilia Malmström säger försiktigt att avtalet inte är hotat men att det kan bli förseningar.

Det är självklart mycket allvarliga nyheter för dem som vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och USA — unionens största handelspartner.

Men det skall samtidigt ses mot en bakgrund av vem som säger det och inte minst vad som inte händer.

För det första: Sigmar Gabriel är tysk socialdemokrat och TTIP-avtalet är en glödhet potatis i hans parti. Partiet är totalt splittrat på alla nivåer. Samtidigt är den tyska vänstern och miljörörelsen (i praktiken två varumärken för samma politiska rörelse) starkt emot avtalet. Gabriel har alltså den spännande positionen att vara vice förbundskansler i en regeringskoalition med Merkels CDU — en regering som är för TTIP — och samtidigt hindra att hans parti kommer blöda vänsterut i det kommande valet om ett år.

Han kan alltså inte säga att han är emot avtalet, då kommer han på kant med många av sina egna och med Merkel, i praktiken är det då knappast förenligt med att sitta kvar i regeringen. Han kan inte heller säga att han är för avtalet. Återigen problem med vissa i sitt eget parti och betydande risk för väljarflykt vänsterut inför valet.

För det andra: Gabriel inser naturligtvis vilket problem det är om regeringen släpper TTIP-avtalet. Då blir det helt uppenbart att regeringen styrs av opinionskantringar och inte förmår hålla fast vid en linje. Det politiska stödet för TTIP-avtalet i EU-parlamentet och bland medlemsländernas regeringar har från början varit massivt och finns av allt att döma kvar. Ingen har föreslagit att förhandlingarna skall avslutas vilket är en viktig faktor: Med tanke på de stålblanka uttalanden från inte minst franska politiker hade det varit naturligt med ett krav på att förhandlingarna skall avslutas. Men något sådant har inte uttalats.

För det tredje. Brexit är en faktor i sammanhanget. Sedan britterna röstade för att lämna har tonen från EU:s ledare varit ganska stursk. ”Vi klarar oss utan er, allt fortsätter som vanligt!”. Om TTIP (och CETA ) går i kvav har två av de största och enda framåtsyftande projekten i unionen kollapsat och känslan av att EU saknar både ledning och mening förstärks. Då kommer handeln med britterna vara än viktigare och de plötsligt först på bollen när det gäller ett handelsavtal med USA. Känslan blir att EU är en sönderfallande union vars enda tydliga kontakter med omvärlden är flyktingströmmen. Den bilden är naturligtvis djupt felaktig och orättvis om man ser till statistiken och vad som verkligen händer. Men motbilden kommer att vara omöjlig att kommunicera. När vänstern i Tyskland och nationalisterna under Le Pen i Frankrike har vunnit kampen mot TTIP kommer deras aptit öka — inte minska.

Med andra ord har Sigmar Gabriel all anledning att ge sina väljare intrycket av att TTIP inte längre är en faktor att bry sig om. En föreställning om att TTIP håller på att självdö desarmerar effektivt sprängkraften i vänsterns TTIP-motstånd, lugnar debatten i det egna partiet och diskar bort frågan från regeringssammanträdena. Merkel är förmodligen inte heller ledsen över detta.

Sen kan processen fortsätta i både EU och USA i lugn och ro efter valet. Att frihandelsförhandlingar drar ut på tiden är snarare regel än undantag.  Problemet just nu är att ledarna på båda sidor av Atlanten flaggade för att avtalet skulle bli klart under 2016. Det var ett även under de bästa av förutsättningar extremt högt ställt mål. Det kommer inte att hålla. Att ställa upp tuffa mål är en del av ledarskapet, men att utlova slutdatum för handelsförhandlingar är direkt korkat.

Hur står det då till med TTIP-avtalets status? Är det verkligen totalt fastkört? Om inte ett enda av 27 kapitel är avklarade?

Svaret är nej. Stora delar av ett handelsavtal är okontroversiella, annat är lite motsättningar som reds ut på lägre nivå. Det betyder att texterna kan göras nästa helt klara förutom en del kontroversiella detaljer. Det är dessa som man till sist förhandlar om i meningen att det blir riktig dragkamp och köpslående som förhoppningsvis leder till ett färdigt avtal. Resultat av förhandlingar kännetecknas oftast av att  ”ingen är nöjd, men ingen känner sig lurad och alla har lyckats rädda ansiktet”. Därför är inget kapitel färdigt i meningen att alla kontroversiella frågor är utredda. De frågorna är valutan i den avslutande förhandlingarna.

Så de som ogillar TTIP har ännu inte anledning att korka upp champagnen.

Men för att inte anklagas för obefogad optimism måste man tillstå att de som ogillar TTIP i synnerhet och global handel i allmänhet har skäl att behålla flaskorna på kylning.

Om ett år kan USA:s politiker vara på väg att kasta in världen i ett storskaligt handelskrig. Men då är nog skumpan enda trösten även för TTIP-motståndarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Ett avtal 2016 är kanske möjligt — but don´t hold your breath…

Just nu ser TTIP-förhandlingarna ut att ha gått i stå. Men det är inte ovanligt att förhandlingar någon gång är i det stadiet. Och både Merkel och Obama har pekat med hela handen. Hoppet är inte ute om ett avtal 2016.  Förra veckan genomfördes den 13:e TTI...

Ett avtal 2016 är kanske möjligt — but don´t hold your breath…

Just nu ser TTIP-förhandlingarna ut att ha gått i stå. Men det är inte ovanligt att förhandlingar någon gång är i det stadiet. Och både Merkel och Obama har pekat med hela handen. Hoppet är inte ute om ett avtal 2016. 

Förra veckan genomfördes den 13:e TTIP-förhandlingsrundan i New York.

Mycket tyder på att trycket och aktiviteten ökar när det gäller TTIP. Merkels och Obamas uttalande förr-förra veckan att avtalet skall vara klart under 2016 spelar roll. Även om Obama är avgående så är Merkel ännu inte historia. Och få har nerver att dra benen efter sig om USA:s president ger en tydlig signal om att tempot måste upp, även om det är en avgående president.

Reaktionen kom omedelbart. De ansvariga började skylla ifrån sig. USA:s handelsminister Penny Pritzker och Tysklands ekonomiminister Sigmar Gabriel beskyllde i måndags (den 25 april) den andra sidan för att ställa till problem i förhandlingarna.

Gabriel menade att USA håller emot när det gäller investerarskydd och offentlig upphandling, medan Pritzker påstod att EU generellt förefaller mindre engagerade i att få till ett avtal jämfört med USA. Pritzker påpekade också att USA inte är intresserat av ett ”TTIP-light” som till exempel bara skulle gälla tullsatser. Den som har en läggning för kremlologi tycker att de återkommande försäkringarna om att ett lightavtal inte är aktuellt känns olycksbebådande — de tyder på att det finns krafter som på allvar talar om ett lightavtal.

EU förefaller ha större problem med USA än tvärt om. Det första gäller offentlig upphandling där USA har en lagstiftning som tvingar myndigheter att köpa en viss andel produkter av amerikanska företag. Motsvarande regel finns inte i EU och européerna är av naturliga skäl angelägna om att komma åt den enorma marknad som USA:s offentliga verksamheter utgör.

En annan stötesten är att USA ställer till inrikespolitiska problem för framför allt Tyskarna. TTIP-förhandlingarna har anklagats för att vara slutna. I en mening stämmer det eftersom alla internationella avtalsförhandlingar i vissa skeden måste omges av sekretess. Men i stället för att förklara detta har de tyska politikerna backat försökt skapa allt mer transparens. För sent har de insett TTIP-motståndet bara delvis handlar om investerarskydd, öppenhet, kemikalier, GMO eller något annat. Det handlar främst att stora delar av ”alternativrörelserna” i EU har misstänksamhet mot USA som sitt främsta affärsområde. Ett mytiskt USA står för allt som stora delar av alternativrörelsen spinner sina konspirationsteorier kring: kapitalism, storindustri, den judiska lobbyn, bilderberggruppen, chemtrails, CIA, NSA, imperialism.

Med andra ord finns det knappast några eftergifter som egentligen tillfredsställer kritikerna och det har gått så långt att USA börjar knorra över öppenheten på EU:s sida. Man är ju två som förhandlar, och självklart har USA inget att invända mot att EU offentliggör sina förhandlingspositioner och mål. Tvärt om stärker det USA:s läge. Men får ju veta saker. Men USA är mindre förtjust i att få sina förhandlingsbud och färdiga textförslag offentliggjorda. Så när EU under hårdra restriktioner (inga anteckningar, inga mobiler, inga direkta citat) låter EU-parlamentariker och andra politiker se material från förhandlingarna leder det till att 1) politikerna blir sura över restriktionerna och 2) amerikanerna blir sura för de tycker att för mycket information släpps; ”man kan förhandla ett handelsavtal i tidningarna”.

Det är därför EU:s förslag finns att tillgå men inte USA:s.

EU har också släppt en sammanfattning av läget i förhandlingarna — TTIP – the State of Play.

I slutet av dokumentet finns en tabell som visar i vilket stadium de olika kapitlen befinner sig. I dokumentet finns också redogörelser för hur arbetet framskrider i stora drag.

För tillfället ser det inte ut som om tidplanen 2016 kommer att hålla. Å andra sidan är det nästan en regel att komplexa förhandlingar i något stadium ser ut att ha stanna upp fullständigt och det enda man ser är en härva av problem, låsningar och halvfärdiga textutkast. Men till sist lyckas man sy ihop ett avtal och få uppslutning bakom det. De som förhandlar är högutbildade, effektiva och rutinerade personer. En stor del av de olösta problemen är olösta inte för att det saknas en acceptabel lösning, utan för att man vilar på hanen för att se om man kan finna en bättre lösning. Mycket kan knytas ihop rätt snabbt om det är nödvändigt.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
Handelskommissionär Malmström. Jobbar hårt.

När hörde Malmström talas om ISDS?

"För ett halvår sedan hade jag ingen aning vad ISDS är, här verkar alla veta det, sade hon [Cecilia Malmström] till DN efter hearingen." Med reservation för att Malmström kan ta fel när det gäller tidsperspektivet, är detta uttalande synnerligen märkligt....

När hörde Malmström talas om ISDS?

”För ett halvår sedan hade jag ingen aning om vad ISDS är…” sade Cecilia Malmström häromdagen. Men det var ungefär då hon blev godkänd som handelskommissionär. Om det är sant är det extremt förvånande. Frihandelsbloggen skrev om ISDS för över ett år sedan, och då var debatten i full gång. 

DN har nog missat lite när det gäller TTIP.

”Ännu inget frihandelsavtal mellan EU och USA – trots åtta försök” är rubriken på en artikel i dagens tidning som ger intrycket av att den åttonde rundan just avslutats.

Men den avslutades för nästan tre veckor sedan. Slutkommunikén här.

Och framför allt finns det knappast någon som trodde att avtalet skulle vara i hamn redan. Man hoppas på att det skall bli klart under Obamas presidenttid, men även det är ganska optimistiskt. Handelsförhandlingar kan dra ut på tiden hur mycket som helst eftersom ständigt nya detaljer dyker upp som måste redas ut. Är det i något sammanhang talesättet ”djävulen sitter i detaljerna” stämmer så är det i samband med handelsavtal.

Nu föranleddes artikeln i DN inte av förhandlingsrundan utan av att  handelskommissionären Cecilia Malmström varit  i Berlin och deltagit i en TTIP-hearing som arrangerades av Socialdemokraterna (SPD).

Inte helt oväntat var det (i vilket fall enligt DN, men det bär trovärdighetens prägel) en ganska avslagen tillställning, med de obligatoriska protesterna utanför och halvhjärtat försvar för TTIP av  SPD-ordföranden Sigmar Gabriel.

Det är oroande. Om SPD släpper sitt stöd för TTIP faller av allt att döma avtalet.

Tyska politiker har det senaste decenniet blivit sällsynt oförmögna att stå emot högljudda opinioner. De ger ofta intrycket att inte ens orka argumentera.

Vad som också förvånar är den politiska okunskapen kring ISDS som har öppnat upp för ren mytbildning.

”För ett halvår sedan hade jag ingen aning vad ISDS är, här verkar alla veta det, sade hon [Cecilia Malmström] till DN efter hearingen.”

Med reservation för att Malmström kan ta fel när det gäller tidsperspektivet, är detta uttalande synnerligen märkligt. Den 22 januari 2014, för över ett år sedan, skrev Frihandelsbloggen för första gången om ISDS. Redan då var debatten om ISDS i full gång och de myter vi ser från TTIP-motståndarna idag fanns redan färdigutvecklade.

Att Cecilia Malmström inte hade en aning om vad ISDS var för något för sex månader sedan låter helt osannolikt. Det var ungefär då hon godkändes som handelskommissionär.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export