Storbritannien

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt. Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ing...

There ain’t no such thing as a gratis free trade deal

Själva poängen med förhandlingar är att man inte får allt man vill ha. Det tycks britterna ha glömt.

Ett av de brittiska Brexitanhängarnas argument för att lämna EU var att Storbritannien då skulle slippa underordna sig EU:s handelspolitik och kunna ingå egna frihandelsavtal med omvärlden.

Man kan ana en viss självöverskattning bakom argumentet; en föreställning om att britterna skulle kunna diktera villkoren för avtalen med andra länder.

Men så är det förstås inte.

Australiensarna vill nu ha möjlighet att exportera kött producerat med hjälp av tillväxthormon till britterna. Kött från hormonbehandlade djur är något som inte är tillåtet i EU, och som man på goda grunder kan gissa att britterna inte kommer att vilja ha.

The National i Skottland skriver:

”Liam Fox, the International Trade Secretary, is hoping to secure a deal with Australia once Britain has left the European Union and informal discussions have been taking place for the past 18 months.

But in return, Britain will be told to scrap a EU ban on the sale of meat from cattle treated with growth hormones — which can include estrogen, progesterone, and testosterone. The drugs boost production of growth-stimulating hormones that help the animal convert feed into muscle, fat, and other tissues more efficiently than they would naturally. The artificial plumping process boosts the amount of meat that farmers can sell per animal, putting more money into their pockets.”

Konstigare än så är det inte. Australiensarna ställer krav för att gå med på ett frihandelsavtal.

Det är viktigt att ha med i kalkylen för alla som pratar om problemen med EU som en tvångströja. Samarbetet inom EU tvingar fram kompromisser, men leder också till ökat inflytande när det gäller att driva de ståndpunkter som man är ense om.

Inte ens USA är mäktigt nog på handelsområdet för att andra länder skall stå i kö med mössan i hand för att få till handelsavtal under de nuvarande förutsättningarna, nämligen att Trump tror att USA skall diktera villkoren. Ingen sätter sig vid förhandlingsbordet med någon som redan från börja deklarerar att han skall bestämma allt. För USA:s del gäller att landet har hamnat vid sidan om och släppt initiativet till Kina, något som är mycket olyckligt eftersom Kina har en rad obehagliga drag. Att idag ha haft TPP och kanske TTIP på plats och därigenom villkoren för stora delar  av världshandeln i händerna på demokratiska stater hade varit ovärderligt.

Ur den synvinkeln har EU agerat föredömligt genom att driva både CETA och avtalet med Japan i hamn och vara på god väg att skapa ett nytt avtal med MERCOSUR.

Att WTO tappar allt mer i betydelse är olyckligt, men ännu inte en irreversibel process. WTO-reglerna spelar fortfarande roll och respekteras. Kina har begärt konsultationer när det gäller USA:s senaste förslag till tullar på en rad kinesiska varor.

Sammanfattningsvis gäller att allt kostar. Oberoendet har ett pris vilket nu Storbritannien får lära sig.

Även om britterna kan strunta i avtalet med Australien om det är för kostsamt — handeln fortsätter ju enligt WTO:s regler — återstår ambitionen att få till ett frihandelsavtal med USA. Där har de också hormonbehandlat kött som de vill sälja och handeln med USA är betydligt mer värdefull än handeln med Australien.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 48

2017-11-30 Frihandel bland turkspråkiga. Turkiets ekonomiminister Nihat Zeybekci vill ha frihandel mellan de turkisktalande länderna. De är Azerbaijan, Kazakhstan, Kirgizistan och Turkiet. Den turkiska tidningen Daily Sabah skriver: "Turkic countries are...

Frihandel i media vecka 48

2017-11-30

Frihandel bland turkspråkiga. Turkiets ekonomiminister Nihat Zeybekci vill ha frihandel mellan de turkisktalande länderna. De är Azerbaijan, Kazakhstan, Kirgizistan och Turkiet. Den turkiska tidningen Daily Sabah skriver:

”Turkic countries are not rivals of each other. Trade must be free on a large scale among the Turkic Council countries,” Zeybekci said at a meeting of the Ministers of Economy of Turkic Council in Istanbul.

The Cooperation Council of Turkic Speaking States, also known as Turkic Council, was establish in 2009 to promote cooperation among Turkic-speaking states, including Azerbaijan, Kazakhstan, Kyrgyzstan and Turkey.

Zeybekci underlined that free trade among the Council members would accelerate their economic power.

Turkic countries complement each other, and may have a strong place in global trade, economy and raw material and finished product markets by coming together, Zeybekci said.

The minister said that the Turkic region and the global economy were going through a major transformation and these countries had to have a long-term road map to provide wealth for their citizens.

”If the Turkic world can cooperate in this time, then it would be the gamesetter and rule-maker in its region. As a first step, we should remove the trade obstacles that stand in our way,” Zeybekci added.

Turkey’s total exports to three Turkic states — Azerbaijan, Kazakhstan and Kyrgyzstan — totaled $2.2 billion while imports from these countries stood at nearly $1.5 billion last year, according to the Turkish Statistical Institute.”

2017-11-29

Känsligt om Kina. CNBC skriver om Kanadas premiärminister Justin Trudeau som rör sig mycket försiktigt när det gäller ett frihandelsavtal med Kina. Många i Kanada är tveksamma till projektet eftersom Kina inte är den frihandelsnation som dess ledare skryter om:

”Just days ahead of a Beijing visit, Canadian Prime Minister Justin Trudeau has yet to decide on whether to launch talks on a free trade deal that China has long pressed for and could face a cool reception over his government’s decision to snub Chinese interest in Bombardier.

China wants a free trade pact similar to the ones it has with Australia and New Zealand but Trudeau, aware of domestic unease at the idea, is moving slowly.

”No decisions have been taken at this end as a government,” a Canadian source familiar with the matter said about the possibility of talks being announced during Trudeau’s Dec 3-7 visit.

Trudeau’s office declined to comment.

Trudeau is caught in a tough position. Although polls consistently show Canadians are split over the merits of a trade deal, Canada needs to diversify exports to offset the possible damage done if the United States pulls out of NAFTA. Any China trade deal would take a decade to complete, insiders say.

The prime minister also faces pressure stemming from distinct signs of impatience from China. Beijing laments what it sees as Canada’s ”vague thinking” about a deal, said one person briefed on the Chinese position who asked to remain anonymous given the sensitivity of the situation.

The Canadian source said the government was aware of Chinese impatience but, while diversification is important, Ottawa was setting ”a high bar in terms of what trade means for Canadians.”

”While they may be impatient to move forward, I think they understand that,” the source said.

Foreign executives operating in China complain about difficult working conditions, arbitrary decisions by local courts and lack of protection for intellectual property rights.”

2017-11-28

Försäkringstrubbel. Londons försäkringsindustri vill ha ett frihandelsavtal med EU för branschen skriver Financial Times:

”The City of London’s commercial insurance industry will on Wednesday outline how it wants to trade with the EU after Brexit.

The proposals include an insurance-specific free trade agreement and measures to solve the thorny issue of how the industry can pay out on long-term pension and other contracts written under EU rules.

London is the largest centre for commercial insurance in Europe, with over £8bn of premiums coming into the UK each year from the rest of the EU.

Brexit could threaten London’s position, said Malcolm Newman of the London Market Group, an industry association. “What we are afraid of is that the economic cluster we have over here would be damaged over time. It is not direct and immediate damage, it is the fear of a long-term drift.”

The LMG’s free trade agreement proposals would reduce those risks by allowing insurance business to continue to flow between the UK and the EU after Brexit.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
De flesta inser att detta är dyrt och dåligt.

Vad händer med handeln och TTIP när britterna lämnar EU?

Vad som kommer att hända med handeln när Storbritannien (England, Skottland, Wales, Nordirland) lämnar EU är för tillfället fundamentalt oklart. Det finns inga principer att stödja sig på för den som vill spekulera. Frågan sönderfaller i tre delfrågor:...

Vad händer med handeln och TTIP när britterna lämnar EU?

Vad som kommer att hända med handeln när Storbritannien (England, Skottland, Wales, Nordirland) lämnar EU är för tillfället fundamentalt oklart. Det finns inga principer att stödja sig på för den som vill spekulera.

Frågan sönderfaller i tre delfrågor:

Handeln mellan EU och Storbritannien.

Handeln mellan resten av världen och Storbritannien .

TTIP.

Om man börjar med det sista så påverkas TTIP-förhandlingarna av ett antal faktorer. Den första och största risken är att EU:s ledare reagerar i panik och stoppar allt som verkar vara impopulärt. CETA, TTIP, TISA, allt som ingår i olika aktivistgruppers affärsplaner att hetsa mot stoppas i vilket fall tillfälligt. Mot det talar att EU:s ledande politiker inte är några dumskallar. De inser självklart faran i att släppa alla framåtsyftande projekt och initiativ och hamna i ett läge där allt handlar om krisen: EU blir totalt reaktivt. Att vara reaktiv och tappa initiativet är ett av de farligaste lägena för en politiker. De vet också att populisterna och aktivisterna aldrig kommer att kunna tillfredsställas. De är beroende av ”hot” för att kunna skapa uppmärksamhet och motivera folk att engagera sig och ge pengar.

Det finns också ett inslag av prestigetänkande. Att låta allt gå i stå för att Storbritannien skall lämna EU är inte ett bra utgångsläge för utträdesförhandlingarna. Det är svårt att sitta och vara tuff mot (låt oss säga) Boris Johnson vid förhandlingsbordet för den som varje kafferast måste hantera sin egen kris på hemmaplan. Man vill kunna säga att ”vi har inga problem, vi kör på som vanligt, det är ni som sitter i klistret”.

Frankrikes premiärminister Manuel Valls har förvisso sagt att fransmännen inte vill ha TTIP, men liknande uttalanden har kommit ett par gånger under de tre år förhandlingarna pågått. Det är helt enkelt det franska sättet att förhandla och hantera opinionen. Man burrar upp sig med ett ultimatum då och då och sen fortsätter allt som vanligt. Även Frankrike är en rättsstat med demokrati. Premiärministern bestämmer inte utrikespolitiken helt på egen hand.

Till sist så är det också så att EU är en formaliserad organisation som styrs av lagar och regler. Kommissionen har ett uppdrag att förhandla fram avtalet och det finns en plan hur processen skall gå vidare.

Att stoppa det arbetet kräver gemensamma beslut.

Att vara tvungna att tala om för USA att man inte orkar ta TTIP i hamn av ”inrikespolitiska” orsaker är ytterst pinsamt. Detsamma gäller CETA, kanske rent av ännu värre: det avtalet är klart och underskrivet och kanadensarna har dessutom gått med på en ändring efter undertecknandet när det gäller investerarskyddet. Att komma nu och säga att ”vi fixar inte det här, kanske senare, eventuellt” är inte roligt.

Ett EU som visar sig vara både opålitligt (man backar från underskrivna avtal och hoppar plötsligt av förhandlingar man drivit i åratal) och därtill handlingsförlamat kommer förlora inflytande på världsscenen. Ryssar, kineser och amerikaner kommer att fylla det tomrummet.

Men det är ingen tvekan om att TTIP just nu lever farligt. Britterna var en av dess största tillskyndare och de är nu ute ur leken. Att EU:s ledare panikstoppar allt är tyvärr inte ett helt otänkbart scenario.

Vad gäller handeln mellan EU och Storbritannien är det fundamental osäkert vad som kommer att hända. På kort sikt ingenting. Sen blir det förhandlingar. De praktiska problemen att införa tullar och kvoter igen är enorma. Risken att inte göra det är att länder som funderar på att följa britterna i spåren ser att man kan lämna EU och ändå ha kvar frihandeln.

Ännu finns inga starka särintressen för protektionism på någon sida av kanalen — men de kommer med tiden att uppstå. Att ge britterna något som liknar EES-avtalet eller det avtal Schweiz har är möjligt — men som sagt; finns den politiska viljan? Spekulationerna kring handeln försvåras av att två andra delar av den fria rörligheten — människor och kapital — berörs. Ett antal miljoner människor mer eller mindre pendlar mellan Storbritannien och kontinenten och de är inte huvudsakligen lågutbildad arbetskraft. London som finansiellt center bygger på det fria flödet av kapital mellan Storbritannien och EU.  Det finns alltså starka intressen för att behålla rörligheten som begränsar EU-ledarnas önskan att klämma åt britterna, men också ett motverkande intresse: det måste finnas vissa fördelar av att vara med i en klubb om man i längden skall kunna ta ut medlemsavgiften.

Till sist, vad händer med handeln mellan Storbritannien och resten av världen? Också oklart, men inte så dramatiskt. Britternas viktigaste handelspartner utanför EU är USA. Det finns inget frihandelsavtal nu — det är därför TTIP förhandlas. President Obama var i England och hotade britterna med att de inte kan räkna med någon specialbehandling om de lämnar EU. De skulle komma sist i kön när det gäller handelsavtal. Utom att Obamas okänsliga hot antagligen bidrog till att kosta stanna-sidan segern är det förmodligen inte sant.

Tvärt om finns det starka krafter i USA:s kongress som gärna vill ställa Storbritannien först i kön. Främst är det republikaner som ser med viss sympati på att britterna kastat av sig kontrollen från Bryssel och upplever EU som byråkratiskt, socialistiskt, stagnerat och styrt av högfärdiga politiker utan handlingskraft.

Britterna är USA:s viktigaste handelspartner i Europa och direktinvesteringarna är massiva. Att få till ett bilateralt handels- och investeringsavtal antas vara enklare, främst av det skälet att det finns en stor kulturell gemenskap mellan länderna. På ingen sidan av Atlanten skulle ett sådant avtal leda till folklig misstänksamhet eller oro för lönedumpning, miljöregler och liknande. Till skillnad från TTIP skulle avtalet förhandlas mellan London och Washington, inte av okända byråkrater i Bryssel.

Liknande signaler har kommit från Kanada, Australien, Nya Zeeland. Britterna är populära, flera viktiga länder är engelskspråkiga och engelska är det vanligaste andraspråket i världen.

Britternas minsta problem är sannolikt vad som kommer att hända med den internationella handeln utanför EU. Problemet är relationerna med EU, men de är också de viktigaste för britternas ekonomi.

Så allt är inte nattsvart, men britternas ställningstagande är av allt att döma dåligt för världshandeln, för britterna och för EU.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Global handel viktig — men vi får inte glömma att EU ännu har kvar handelshinder

Paul Johnston, Storbritanniens ambassadör i Sverige skrev i Dagens Industri i helgen. Artikeln uppmanar till samarbete mellan Storbritannien och Sverige kring handel och utveckling på sex områden. Den tar upp värdet av TTIP men påpekar ett annan sak ...

Global handel viktig — men vi får inte glömma att EU ännu har kvar handelshinder

Paul Johnston, Storbritanniens ambassadör i Sverige skrev i Dagens Industri i helgen.

Artikeln uppmanar till samarbete mellan Storbritannien och Sverige kring handel och utveckling på sex områden.

Den tar upp värdet av TTIP men påpekar ett annan sak som också är viktig. Nämligen att EU:s inre marknad ännu inte är fullt genomförd. Tjänstesektorn, och det är både offentlig service, digitala tjänster och finanssektor, är ännu relativt nationellt reglerad och utvecklingen har inte kommit igång på allvar. Detta trots att det är en stor del av EU:s ekonomi och absolut dominerande när det gäller potentialen för tillväxt och jobb.

Johnston nämner också energisektorn där vi framför allt saknar en fungerande elmarknad. Det finns stora utvecklingsmöjligheter och vill EU se en ökning av vind- och solproducerad el är geografiskt stora elmarknader en viktig faktor.

Världshandel i all ära, men det är ofta lika viktigt att ta en titt på närområdet. Alla länder handlar mest med sina grannar och handelshinder i form av byråkrati och regleringar blir inte mindre för att kunden finns några kilometer bort men på andra sidan en gräns.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export