Suhonen

CETA-motståndet bygger på motvilja mot rättsstaten

CETA varken tvingar länder att privatisera eller hindrar regleringar. Istället stärks rättsstaten vilket de som kritiserar CETA ogillar. Suhonen och Allvin svarar mig och Åsa Eriksson (s) i dagens DI. Deras argumentation bygger på två retoriska knep. ...

CETA-motståndet bygger på motvilja mot rättsstaten

CETA varken tvingar länder att privatisera eller hindrar regleringar. Istället stärks rättsstaten vilket de som kritiserar CETA ogillar.

Suhonen och Allvin svarar mig och Åsa Eriksson (s) i dagens DI.

Deras argumentation bygger på två retoriska knep.

Det ena är att tala om att det finns ”risker” för olika konsekvenser av CETA-avtalet. Men det är självklart. I komplexa och omfattande avtal kan det förstås smyga sig in oklarheter, inkonsekvenser eller skrivningar som ger oväntade och oönskade effekter. Det gäller allt, även i exempelvis nationell lagstiftning eller EU-samarbetet. Men frågan är förstås hur stora dessa risker är? När det gäller CETA-avtalet kan man på goda grunder anta att de är närmast marginella. Avtalet är dessutom mellan EU och Kanada — två fullt utvecklade demokratiska rättsstater. Allt för bekymmersamma konsekvenser kommer att hanteras av ländernas politiska system.

Det andra retoriska knepet är att hävda att saker inte går att göra bara för att man inte kan göra dem exakt som man vill. Men så är det inte. Om Sverige exempelvis skulle avskaffa alkoholmonopolet kan det införas igen. Men det kan förstås inte införas igen utan hänsyn till de som fått licenser att sälja alkohol och gjort investeringar. Skulle Sveriges kommuner och landsting privatisera alla sjukhus och kommunala vattenverk skulle man kunna ta tillbaka dessa.  Men inte genom att bara ta tillbaka egendomen utan ersättning och hänsyn till de avtal som finns. Förutom att det saknas  några sådana planer skulle staten knappast kunna göra detta oavsett om CETA finns. Stat, kommun, landsting kan inte sälja något enda dagen och sen bara sno tillbaka det dagen efter eller skriva entreprenadkontrakt man bara struntar när de inte passar längre.

Ett exempel från dagens politiska verksamhet är kommuner som vill ta tillbaka kommunal service från privata entreprenörer och driva verksamheten i egen regi.

Det går alldeles utmärkt. Men kommunen måste förstås uppfylla de kontrakt som finns med den privata utföraren. Vanligtvis sker detta genom att man låter avtalet löpa på tiden ut och sen inte gör någon ny upphandling.

Ett annat exempel är när kärnkraftverket i Barsebäck stängdes i förtid. Staten betalade då ersättning till ägarna eftersom det fanns ett avtal mellan ägarna och staten (man får inte bygga kärnkraftverk i Sverige utan rätt omfattande avtal med staten…).

I Suhonen/Allvins politiska värld är det helt enkelt ett problem att även stat, kommun, landsting och myndigheter omfattas av rättsstatens regler. Men detta är en konsekvens av deras ideologi. De anser inte att företag (och förmodligen inte heller medborgare) skall kunna sätta käppar i hjulet för politikernas ambitioner att i varje ögonblick styra samhället. Ingen skall kunna utmana staten i domstol. Ofta uttrycks detta som att ”juristerna inte skall få sätta sig över demokratin”.

Debatten i sin helhet:

Suhonen/Allvins första artikel.

Frihandelsbloggens svar.

Åsa Erikssons svar.

Suhonen/Allvin svar på Frihandelsbloggen och Åsa Eriksson.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin. Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och...

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin.

Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och svaret är dessutom mycket bra.

Nedan publicerar jag dock mitt eget svar eftersom det framhåller ytterligare ett par vinklar.

”Suhonen med fleras uppmaning att rösta nej till CETA-avtalet den 1 december saknar i allt väsentligt verklighetskontakt. Argumenten i artikeln är typiska för den ideologiska ekokammare som EU:s protektionister befinner sig i.

Påståendena är i bästa fall grovt överdrivna men normalt sett helt fel. Exempelvis har Suhonen tidigare påstått att TTIP-avtalet skulle innebära att demokratin avskaffas i Sverige.
Till att börja med kan man göra ett enkelt rimlighetstest. CETA är avtal mellan EU och Kanada. Avtalsparterna är alltså demokratiska stater (inga företag är inblandade i avtalet). Om CETA-avtalet är så förfärligt som Suhonen m fl påstår, hur kommer det sig att samtliga EU:s regeringar och EU-parlamentet, kommissionen och Kanadas regering är för CETA? De enda som varit emot är Valloniens delstatsparlament – ett organ som inte ens en promille av EU-medborgarna visste fanns för fyra månader sedan. Ja, och så finns förstås ett litet antal politiker på den yttersta vänster- och högerkanten som är emot CETA. Marine Le Pen förmodligen den i Sverige mest namnkunniga. Självklart tänker inte en majoritet av Europas och Kanadas politiker genom ett handelsavtal ge bort sin makt att stifta vilka lagar de vill. De flesta av dem har ju kämpat hela livet för att skaffa och behålla politisk makt. Den tänker de inte ge bort frivilligt, och även om man kan ha synpunkter på politiken i EU så är de inga dumskallar.

Några av punkterna i Suhonens artikel förtjänar separata kommentarer.

Påståendet att CETA egentligen inte är ett frihandelsavtal är helt fel. Frihandelsavtal mellan moderna ekonomier kommer förstås aldrig mer kunna begränsas till tullsatser och kvoter. De måste hantera exempelvis olika standarder och sätt att testa produkter. Men att ett avtal skapar enhetlighet när det exempelvis tekniska standarder betyder inte att säkerhetskrav och gränsvärden blir desamma. Det regulativa samarbetet syftar bara till att ny lagstiftning inte i onödan ställer till problem för handeln, inte att viktiga värden som miljöskydd eller folkhälsa skall kompromissas bort.

Det stämmer att de fackliga rättigheterna inte har en framträdande plats. Men det beror på att CETA-avtalet inte påverkar de fackliga rättigheterna och framför allt på att de fackliga rättigheterna inte är ett problem i de berörda länderna. Kanada har lika starkt skydd för fackliga rättigheter som Sverige eller något annat EU-land. Här antyder alltså CETA-motståndarna att det finns ett problem som i själva verket inte existerar.

Att CETA-avtalet skulle hindra förbud mot vinst i välfärden eller stoppa att privat verksamhet i offentlig sektor åter görs offentlig är en ren lögn. All privat verksamhet i offentlig sektor är upphandlad med tidsbegränsade avtal. Det gäller alla EU-länder eftersom det är en EU-regel. Vill en kommun välja egenregi när ett entreprenadavtal går ut är det bara att göra det. Ingen privat leverantör är någonsin garanterad att få sälja till offentlig sektor, vare sig det handlar om barnomsorg, plåtslageritjänster, IT-stöd eller stridsflygplan.

Slutligen skriver man om investeringsskyddet i CETA-avtalet. Det beskrivs som en sorts diversehandel för stämningar, men berör förstås bara villkoren i det aktuella avtalet. EU-ländernas rätt att lagstifta påverkas inte utom i det fall lagstiftningen skulle diskriminera kanadensiska företag. Grunden i CETA-avtalets investeringsdel är att kanadensiska företag i EU skall behandlas på samma sätt som företag med sitt säte i något EU-land. Om exempelvis Sverige förbjuder vinst i välfärden är det helt ok. Däremot inte om Sverige förbjuder vinst enbart för kanadensiska företag men inga andra.

Sammanfattningsvis har CETA-avtalet bara positiva effekter på handeln mellan Kanada och EU, och är det något alla ekonomer är överens om är det att handel ökar välståndet.”

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Frihandelsmotståndare. Sällan så glada typer.

Skall de avskaffa demokratin nu igen?

"Vi är här för att vi inte vill överlämna framtiden åt marknaden utan i stället rädda demokratin, säger Michael Mueller, ordförande för organisationen German Friends of Nature." Man kan argumentera för att TTIP ökar "marknaden" och eventuellt ger en del y...

Skall de avskaffa demokratin nu igen?

Lördagen den 10 oktober hölls det demonstrationer i olika EU-länder mot ”TTIP”.

I Berlin hölls den mest omfattande. Mellan 100 000 (polisen) och 250 000 (arrrangören) personer. Reuters sade 150 000.

I Sverige demonstrerade på några olika orter sammanlagt 750 personer enligt arrangörerna. Tittar man på tidningsklippen förefaller det vara mindre än hälften.

Men det intressanta är att det protesterna gäller bara vagt har med TTIP-avtalet att göra.

Ett citat från TT av vad en av arrangörerna säger är typiskt:

”Vi är här för att vi inte vill överlämna framtiden åt marknaden utan i stället rädda demokratin, säger Michael Mueller, ordförande för organisationen German Friends of Nature.”

Man kan argumentera för att TTIP ökar ”marknaden” och eventuellt ger en del ytterligare restriktioner på vilka politiska beslut som kan fattas — även om det av allt att döma är en felaktig uppfattning. Men demonstrationsarrangörens motivering saknar helt verklighetskontakt. Tanken att man skulle behöva rädda demokratin från TTIP är fullständigt grotesk.

Skulle EU:s samtliga regeringar, EU-kommissionen och EU-parlamentet gemensamt ha beslutat att avskaffa demokratin?

Och varför väljer man i så fall en så komplicerad och osäker metod som ett handelsavtal som skall godkännas av USA:s kongress? Amerikanerna kanske säger nej till avtalet och välter hela det alleuropeiska diktaturprojektet?

Om nästan alla politiker i EU vill avskaffa demokratin har de ju en majoritet. Då är det bara att klubba beslutet.

Michael från de tyska naturvännerna är dock inte ensam.

Det socialdemokratiska kulturoraklet Daniel Suhonen har påstått att näringsminister Mikael Damberg planerar att införa diktatur.

Dock inte av elakhet utan av dumhet (som han dessutom delar med den övriga regeringen):

”Problemet är att den rödgröna regeringen med näringsminister Mikael Damberg i spetsen inte verkar ha en bråkdel av krismedvetande. Damberg sjunger frihandelns lov och lovar snabb exekvering av beslutet. Han hoppas förmodligen på fortsatt tystnad. Men TTIP och ISDS kommer att föras upp på S-kongressen i slutet av maj. Det blir förmodligen årets stora strid.

Beslutet är avgörande. I historieböckerna kan annars i framtiden komma att skrivas att Hjalmar Branting införde demokratin i vårt land och Mikael Damberg tog bort den – lagom till 100-årsdagen.”

Det är svårt att tänka sig en tydligare illustration till den okunnighet och totala brist på verklighetskontakt som präglar nej-sidan när det gäller TTIP.

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export