SvD

Frihandel i media vecka 18

2017-05-04 Trumps handels- och visa-politik drabbar kanske inte EU än så länge, men andra länder påverkas desto mer. Indiska The Hindu skriver om den indiska IT-jätten Infosys beslut att anställa i USA istället för i Indien: "Infosys’s decision to hire 10,...

Frihandel i media vecka 18

2017-05-04

Trumps handels- och visa-politik drabbar kanske inte EU än så länge, men andra länder påverkas desto mer. Indiska The Hindu skriver om den indiska IT-jätten Infosys beslut att anställa i USA istället för i Indien:

”Infosys’s decision to hire 10,000 local workers in the U.S. has caused concerns over the impact of President Donald Trump’s restrictive visa policy for skilled workers. Explaining the move, Infosys CEO Vishal Sikka said it is purely a business decision focussed on building the company’s capabilities in fields such as artificial intelligence and cloud computing. Indian IT companies have been under pressure to adapt nimbly to the restrictive visa regimes being put in place not just in the U.S. but also in key markets such as the U.K. and Australia. As a matter of fact, these companies had been gearing up to become visa-independent even before Mr. Trump’s rise to power. In 2015-16, for instance, Infosys hired 2,144 people in the Americas, increasing its workforce in the region by over a quarter. In 2016, Tata Consultancy Services, another IT giant, made only about 4,000 U.S. visa applications, compared to about 14,000 a year before. The trend is likely to only strengthen. 

(—)

Yet, while individual companies adapt to the new political economy in the West, it does not diminish New Delhi’s responsibility to make a case for more open immigration policies for India’s skilled workers. The economic rationale behind the free movement of labour is that it promotes economic efficiency. This, as economists from David Ricardo to Jagdish Bhagwati have pointed out, increases the size of global economic output despite the costs. It is obvious that the tightening of immigration is likely to have a net negative effect on the global economy. Also, investment in advanced technologies itself, such as by Infosys, could be a measure to deal with high labour costs in the U.S. Artificial intelligence has already helped IT companies cut labour costs. In any case, job losses owing to automation are likely to accelerate, which is of course not an issue that affects the IT sector alone. While putting forward the argument that they create thousands of American jobs makes business sense for companies such as Infosys in their most critical market, it runs the risk of bolstering the narrative against the free movement of labour across borders. Sadly, since the benefits of globalisation are diffused among billions of people while its costs are concentrated on a smaller but organised group, such adjustments often end up validating populist, protectionist policies.”

 

2017-05-03

Janerik Larsson skriver i SvD om hotet mot internationella rättsordningen som är en av hörnstenarna i fungerande handelsrelationer mellan länder:

”ISDS (Investor-state dispute settlement) är en tvistlösningsmekanism inom internationell rätt som ger investerare (företag) rätt till rättsliga processer gentemot regeringar. I ISDS-systemet har Stockholms handleskammares skiljedomsinstitut spelat en viktig roll.

För internationella investeringar är detta en viktig och betydelsefull ordning.

Utan en grundläggande, principbunden ordning för frihandeln kommer den i längden att skadas.

EUs domstol European Court of Justice är tillsammans med världshandelsorganisationen WTOs tvistelösningssystem nu utsatt för hårt tryck från stora ekonomier som USA och Storbritannien. För svenska företag är detta ett sannolikt allt större problem och ett uttryck för den växande protektionismen. Då kan stora och starka ekonomier diskriminera företag från små ekonomier.”

 

2017-04-29

Mer SvD.  Andreas Cervenka skriver om tio faktorer i världsekonomin varav den ökande internationella handeln är en:

”Efter finanskrisen föll handelsvolymerna kraftigt och har sedan växt i betydligt långsammare takt än i början på 2000-talet. 2016 blev faktiskt det trögaste året sedan 2001, enligt världshandelsorganisationen WTO.

Nu verkar det ha vänt. WTO spår en ökning under 2017 på mellan 1,8 till 3,6 procent. Orsaken till det stora spannet stavas politiskt osäkerhet. Frihandeln är under attack, inte minst från Donald Trump vars protektionistiska retorik håller världsmarknaderna på helspänn.”

 

2017-04-28

Frida Wallnor i DI skriver om Trumps första hundra dagar och frihandeln:

”När det gäller den aggressiva handelspolitiska linje som präglade valkampanjen återspeglas den inte i Vita husets agerande i lika hög grad som befarats. Man lämnade visserligen TPP-avtalet med Stillahavsländerna, men risken för ett handelskrig med Kina tycks ha minskat sedan toppmötet med Xi Jinping.

Veckans rykte om att Trump skulle ta landet ur Nafta-avtalet med Mexiko och Kanada visade sig också vara nonsens. Eller kanske snarare ett planterat rykte i syfte att stärka USA:s position i kommande omförhandling.

Men till skillnad från i Washington har det skett framsteg på handelsområdet i Europa. Det är som om Trumps protektionistiska retorik har ökat EU:s attraktionskraft som handelspartner. Japan, Mexiko, de sydostasiatiska Asean-länderna och sydamerikanska Mercosur har alla visat ett förnyat intresse för att antingen inleda eller snabba på pågående frihandelsförhandlingar. För EU kunde detta inte komma mer lägligt.

Men även Trump har visat intresse för att närma sig EU. Eller närma sig Tyskland, rättare sagt. Under Angela Merkels besök i Vita huset ska Trump enligt tyska källor upprepade gånger ha föreslagit ett handelsavtal mellan USA och Tyskland. Merkel ska ha tvingats repetera sitt svar om att enskilda EU-länder inte kan ingå externa handelsavtal – att han i så fall måste vända sig till EU som helhet.

Det kommer inte som någon överraskning att Trump är så dåligt insatt i EU:s funktionssätt. Med en handelsminister som betraktar handelsavtal som en möjlighet att samla ”quick wins” är det inte konstigt att hans chef är dåligt underrättad.

(—)

Men EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström kommer inte att krypa för den amerikanska administrationen. Under sitt möte med handelsministern i Washington i måndags konstaterande hon endast att det fortsatt finns potential för det tidigare så avskrivna TTIP-avtalet och att båda sidor behöver tid för att omgruppera.

Storbritanniens regering är antagligen ännu mindre imponerad av Ross handelsutspel. Britterna är alltså inte först i kön längre. EU ges företräde. Förhoppningsvis leder denna insikt till en mer ödmjuk inställning i kommande brexit-förhandlingar.

Finns det hopp för att gå i mål med TTIP i framtiden vore det en intressant tanke att involvera Storbritannien, som en tredje part. Det borde ligga i allas intresse.”

 

 

Stäng posten Läs nästa post

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin. Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och...

Debatt om CETA/TTIP i SvD

SvD publicerade en debattartikel om CETA och TTIP av Daniel Suhonen m fl.  Zachari och Allvin.

Jag skrev ett svar som inte togs in, istället publicerade SvD ett svar av Christofer Fjellner. Att välja Fjellners svar var fullt rimligt. Han är EU-parlamentariker och svaret är dessutom mycket bra.

Nedan publicerar jag dock mitt eget svar eftersom det framhåller ytterligare ett par vinklar.

”Suhonen med fleras uppmaning att rösta nej till CETA-avtalet den 1 december saknar i allt väsentligt verklighetskontakt. Argumenten i artikeln är typiska för den ideologiska ekokammare som EU:s protektionister befinner sig i.

Påståendena är i bästa fall grovt överdrivna men normalt sett helt fel. Exempelvis har Suhonen tidigare påstått att TTIP-avtalet skulle innebära att demokratin avskaffas i Sverige.
Till att börja med kan man göra ett enkelt rimlighetstest. CETA är avtal mellan EU och Kanada. Avtalsparterna är alltså demokratiska stater (inga företag är inblandade i avtalet). Om CETA-avtalet är så förfärligt som Suhonen m fl påstår, hur kommer det sig att samtliga EU:s regeringar och EU-parlamentet, kommissionen och Kanadas regering är för CETA? De enda som varit emot är Valloniens delstatsparlament – ett organ som inte ens en promille av EU-medborgarna visste fanns för fyra månader sedan. Ja, och så finns förstås ett litet antal politiker på den yttersta vänster- och högerkanten som är emot CETA. Marine Le Pen förmodligen den i Sverige mest namnkunniga. Självklart tänker inte en majoritet av Europas och Kanadas politiker genom ett handelsavtal ge bort sin makt att stifta vilka lagar de vill. De flesta av dem har ju kämpat hela livet för att skaffa och behålla politisk makt. Den tänker de inte ge bort frivilligt, och även om man kan ha synpunkter på politiken i EU så är de inga dumskallar.

Några av punkterna i Suhonens artikel förtjänar separata kommentarer.

Påståendet att CETA egentligen inte är ett frihandelsavtal är helt fel. Frihandelsavtal mellan moderna ekonomier kommer förstås aldrig mer kunna begränsas till tullsatser och kvoter. De måste hantera exempelvis olika standarder och sätt att testa produkter. Men att ett avtal skapar enhetlighet när det exempelvis tekniska standarder betyder inte att säkerhetskrav och gränsvärden blir desamma. Det regulativa samarbetet syftar bara till att ny lagstiftning inte i onödan ställer till problem för handeln, inte att viktiga värden som miljöskydd eller folkhälsa skall kompromissas bort.

Det stämmer att de fackliga rättigheterna inte har en framträdande plats. Men det beror på att CETA-avtalet inte påverkar de fackliga rättigheterna och framför allt på att de fackliga rättigheterna inte är ett problem i de berörda länderna. Kanada har lika starkt skydd för fackliga rättigheter som Sverige eller något annat EU-land. Här antyder alltså CETA-motståndarna att det finns ett problem som i själva verket inte existerar.

Att CETA-avtalet skulle hindra förbud mot vinst i välfärden eller stoppa att privat verksamhet i offentlig sektor åter görs offentlig är en ren lögn. All privat verksamhet i offentlig sektor är upphandlad med tidsbegränsade avtal. Det gäller alla EU-länder eftersom det är en EU-regel. Vill en kommun välja egenregi när ett entreprenadavtal går ut är det bara att göra det. Ingen privat leverantör är någonsin garanterad att få sälja till offentlig sektor, vare sig det handlar om barnomsorg, plåtslageritjänster, IT-stöd eller stridsflygplan.

Slutligen skriver man om investeringsskyddet i CETA-avtalet. Det beskrivs som en sorts diversehandel för stämningar, men berör förstås bara villkoren i det aktuella avtalet. EU-ländernas rätt att lagstifta påverkas inte utom i det fall lagstiftningen skulle diskriminera kanadensiska företag. Grunden i CETA-avtalets investeringsdel är att kanadensiska företag i EU skall behandlas på samma sätt som företag med sitt säte i något EU-land. Om exempelvis Sverige förbjuder vinst i välfärden är det helt ok. Däremot inte om Sverige förbjuder vinst enbart för kanadensiska företag men inga andra.

Sammanfattningsvis har CETA-avtalet bara positiva effekter på handeln mellan Kanada och EU, och är det något alla ekonomer är överens om är det att handel ökar välståndet.”

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
LO har gjort ett positivt ställningstagande om TTIP. Foto: Holger Ellgaard

Finns det många TTIP-avtal? — eller ”kunde de inte ha kollat basfakta innan de skrev”?

Fem LO-ordföranden skriver en artikel om den viktigaste frågan för svensk industri, för jobb, tillväxt, utveckling, sedan EU-inträdet. Men man gör det utifrån närmast total okunskap. Detta trots att det i den egna organisationen finns en genomtänkt ståndpunk...

Finns det många TTIP-avtal? — eller ”kunde de inte ha kollat basfakta innan de skrev”?

Fem LO-ordföranden skriver en artikel om den viktigaste frågan för svensk industri, för jobb, tillväxt, utveckling, sedan EU-inträdet. Men man gör det utifrån närmast total okunskap. Detta trots att det i den egna organisationen finns en genomtänkt ståndpunkt och heltidsanställda experter att fråga. Samstämmiga uppgifter talar för att det går att ringa till LO-borgen. Det borde skribenterna kanske ha gjort.  

En gång i tiden framstod LO som en möjligen lite trög och toppstyrd men ytterst kompetent organisation. Genomtänkta beslut och ståndpunkter formulerades centralt och följdes av hela organisationen. Den svenska modellen för arbetsfred byggde på det. Strejkvapnet var i normalfallet inlåst på Norra bantorget (lockoutvapnet rostade stillsamt hos SAF på Blasieholmen) och även i andra frågor hade LO en ståndpunkt som följdes av hela organisationen.

På dagens Brännpunkt i SvD skriver fem fackförbundsordföranden en debattartikel om TTIP som helt och hållet rubbar den bilden.

Det är till att börja lätt att fnissa åt följande:

”TTIP debatteras mycket men många vet väldigt lite om de pågående förhandlingarna om fri­handels­avtalet. TTIP är ett av de många frihandels- och investeringsavtal som förhandlas mellan EU och USA.”

”…ett av de många”? Finns det fler än ett frihandelsavtal mellan EU och USA som förhandlas? Då kan vi snacka om ”hemliga förhandlingar” eftersom ingen utanför kretsen av de sex skribenterna har hört talas om något annat avtal än TTIP.

Skämt åsido kan man nog ha förhoppningen om att ovanstående är ett skrivfel. Artiklar som är ”grupparbeten” innehåller påfallande ofta märkligheter.

Men artikeln är förvånande på många andra sätt.

Inte för att den strider mot LO:s centrala uppfattning — det är LO-kongress om en vecka och självklart förs det en debatt — utan av ett helt annat skäl. Det framstår som om de fem LO-ordförandena inte har en susning om att LO centralt har en genomtänkt uppfattning och att organisationen har experter som närmast arbetat heltid med frågan under ett par år.

De har inte heller lyckats förstå att deras krav redan är uppfyllda eller helt enkelt inte är relevanta. De kräver tre punkter skall uppfyllas:

• Att investeringsskyddet, som ger företag möjlighet att stämma stater för genomförande av demokratiska fattade beslut, inte accepteras i avtalet.

• Att förhandlingarna om TTIP föregår med full öppen­het så att medborgare, organisationer och företag i både EU och USA kan granska avtalet och hålla politiker ansvariga för resultaten.

• Att arbetstagarnas rättigheter i varje enskilt land ska respekteras fullt ut. Varje lands arbetsmarknadsmodell ska vara suverän och inte påverkas av handelsavtalet.

Nu ser vi fram emot att regeringen ger offentlighet åt denna hållning. Svenska riksdagsbeslut och skyddet för arbetstagarna är en icke förhandlingsbar del av ett nytt handelsavtal. Fackliga fri- och rättig­heter måste alltid väga tyngre än marknadens.

Punkt ett, om ”investeringsskyddet” är det första missförståndet. Ingen har någonsin föreslagit att företag skall kunna stämma stater för ”demokratiskt fattade beslut” enbart för att de inte gillar beslutet. Däremot kommer företag att kunna stämma stat och myndigheter för avtalsbrott, olaglig expropriation eller diskriminering även om dessa avtalsbrott är resultat av demokratiska beslut. Att företag (och medborgare) kan ifrågasätta myndighetsbeslut i domstol är en central del av den demokratiska rättsstaten. I Sverige sker det varje ögonblick, mest på kommunal nivå. Detaljplaner överklagas av medborgarna, upphandlingsbeslut överklagas av företag. Både detaljplaner  och upphandlingsbeslut är demokratiskt fattade beslut, men kan ändå utmanas i domstol. Det är en del av rättsstaten. Och Sverige, liksom de flesta andra länder, har massor med internationella avtal som hänvisar tvister till internationella rättsorgan.

Att TTIP-avtalet inte skulle ha någon mekanism för att slita tvister om avtalets betydelse eller hantera avtalsbrott är otänkbart. Då blir avtalet meningslöst. Det vore som att ha en lag man kunde bryta mot utan att riskera åtal eller straff. Vem skulle bry sig om den?

LO-ordförandena förefaller helt ha missat den debatt som förts i ett par års tid och som resulterat i att den traditionella internationella skiljedomen (kontrollerad av en FN-konvention)  kommer att ersättas av en helt ny domstol på EU-nivå. Anledningen är just att kommissionen lyssnat på kritiken mot det tidigare systemet. Att en artikel på området har missat den ”lilla detaljen” antyder att artikelförfattarna faktiskt inte har några som helst kunskaper om det de skriver om.

Punkt två är också märklig. Artikelförfattarna förefaller att även ha missat att utkastet till TTIP-avtal när det är färdigförhandlat kommer att offentliggöras i sin helhet (vartenda litet komma), debatteras offentligt och godkännas eller förkastas av EU-parlamentet och de nationella parlamenten eller regeringarna.

När det gäller kravet på att förhandlingarna genomförs i ”full öppenhet” bygger även det på ett missförstånd. Ordningen är följande. EU:s regeringar och EU-parlamentet har uppdragit åt kommissionen att förhandla fram TTIP-avtalet. De har också utfärdat en instruktion (mandatet) vilken är offentlig. Kommissionen och främst Cecilia Malmström har naturligtvis full koll på förhandlingarna. EU:s förhandlare arbetar på hennes uppdrag. Det är alltså en helt normal ordning som förekommer i alla förhandlingssituationer: förhandlingarna delegeras till en mindre grupp som arbetar under viss sekretess och sen levererar ett resultat som antas eller förkastas. Vad ”full öppenhet” skulle betyda är oklart. Att alla samtal i förhandlingsrum, korridorer och lunchköer streamas på nätet?

Och nej, riksdagsledamöter, EU-parlamentariker med flera grupper har inte tillgång till all information om TTIP-förhandlingarna. Men det är inte konstigare än att svenska riksdagsledamöter inte har tillgång till alla dokument som regeringen hanterar eller full insyn i UD:s dialog eller förhandlingar med främmande makt. Moderna rättssamhällen bygger på funktionsuppdelning, delegationer, sekretessregler, strukturerade processer. Alla har inte åsikter om alla andras verksamheter hela tiden.

Det förekommer regelbundet ”läckor” av ”hemliga dokument” som påstås avslöja upprörande saker. Men sanningen är att dessa dokument aldrig innehåller något mer uppseendeväckande än  att USA och EU har olika förhandlingspositioner. Det är helt enkelt mer eller mindre inaktuella förhandlingsbud och textutkast som Greenpeace och Naturskyddsföreningen lyckas hetsa upp mer eller mindre okunniga journalister kring.

Ett annat exempel på ”hemliga förhandlingar” är regeringsbildningen i Sverige. De är totalt hemliga annat än för en liten grupp politiker, och sen träder den tilltänkte statsministern fram, läser upp ministerlistan och regeringsförklaringen. Men detta är demokratiskt acceptabelt eftersom Riksdagen sen skall godkänna regeringen. Ingen begär att regeringsförhandlingarna skall ske under ”full öppenhet”.

Malmström redovisar vad som hänt i förhandlingarna efter varje förhandlingsrunda och dessutom ges det regelbundet ut sammanfattningar av hur förhandlingarna går.

LO-ordförandena måste rimligen ha egen erfarenhet av detta sätt att förhandla. Hela LO:s affärsidé är ju att de enskilda medlemmarna uppdrar till facket att sköta förhandlingarna om löner och andra arbetsvillkor. Efter hemliga nattmanglingar kommer ”parterna” ut med ett förhandlingsresultat. Alla som varit aktiva i facket inser rimligen varför själva förhandlingsprocessen inte kan vara helt offentlig. Systemet bygger på tillit och kontroll av resultatet — inte alla får veta allt i varje ögonblick.

Den sista punkten är också mycket märklig. Handels- och investeringsavtal brukar förvisso beröra arbetsrätt, men det handlar i huvudsak om att länder följa internationella konventioner och  följa sina egna lagar. USA har till exempel stämt Guatemala för allvarliga brott på området. Mellan USA och EU är det knappast ett problem. Till saken hör att EU inte har en gemensam arbetsrätt. USA skulle förmodligen kunna ifrågasätta arbetsrätten i länder som Rumänien och Bulgarien.

Men kanske finns förklaringen till LO-ordförandenas oro i följande inledande formulering:

”Den svenska regeringen måste nu tydligt och offentligt ge garantier om att fackliga rättigheter eller beslut fattade av Sveriges riksdag aldrig kan betraktas som ett handels­hinder. Om inte en sådan juridiskt bindande garanti säkerställs tvingas vi inom 6F att säga nej till ett nytt handelsavtal. Detta måste vara reglerat. Vi vill inte se en liknande rättsutveckling som blev följden av det svenska EU-medlemskapet.”

Detta är ytterligare en svindlande formulering. Vad som hänt med arbetsrätten i Sverige som följd av EU-inträdet har inte med handel att göra, utan med den fria rörligheten av arbetskraft inom EU. Tror fackkillarna att förhandlingarna gäller USA:s medlemskap i EU? Att tanken är att införa fri rörlighet? Då är nog en mer befogad oro att delar av EU skulle tömmas på stora delar av sin befolkning, snarare än att amerikanska byggjobbare kommer till Vaxholm…

Sammanfattningsvis är det märkligt att se en artikel av företrädare för en av Sveriges mäktigaste och resursstarkaste organisationer som gör det uppenbart att skribenterna inte ens har orkat till telefonen, ringa sin centralorganisation och tala med de personer som arbetat med frågan i flera år. Man gör utspel i den för svensk industri förmodligen viktigaste frågan sedan EU-inträdet som om man var en samling 17-åringar i en lokal SSU-klubb.

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Två artiklar värda att läsa — eller läsa om

De här båda artiklarna är väl värda att läsa. Framför allt PM Nilsson i DI är sällsynt rak när det gäller kritiken mot ISDS: "Enligt Miljöpartiet, Vänsterpartiet, LO och 100 amerikanska jurister med Elizabeth Warren i spetsen sitter vår tids största ...

Två artiklar värda att läsa — eller läsa om

De här båda artiklarna är väl värda att läsa.

Framför allt PM Nilsson i DI är sällsynt rak när det gäller kritiken mot ISDS:

”Enligt Miljöpartiet, Vänsterpartiet, LO och 100 amerikanska jurister med Elizabeth Warren i spetsen sitter vår tids största hot mot demokratin på Brunnsgatan i centrala Stockholm. Detta försynta kontor äventyrar Amerikas suveränitet, Europas sociala rättigheter och framtidens nödvändiga klimatomställning.

Det är knappt man tror sina öron, och det ska man heller inte göra. Den internationella kampanjen mot skiljedomsmekanismens roll i frihandelsavtalet mellan USA och EU är ren galenskap och det försiktiga fjäskandet för kritiker som utbrutit på båda sidor Atlanten bör omedelbart avbrytas.”

Erik Brattberg i SvD är också intressant i sin kritik av motståndarna:

”Tyvärr verkar Skiftet i likhet med andra TTIP-kritiker inte vara intresserade av att bidra till en konstruktiv debatt om frihandelsavtalet – något som behövs då TTIP är ett av det störta ekonomiska besluten för EU på länge. Syftet tycks istället vara att driva en vänsteragenda fylld av traditionell anti-globaliseringspropaganda.”

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Är fakta- och bakgrundskoll en bortglömd yrkeskunskap? Eller gäller det bara frihandel?

Maria Rankka, VD för Stockholms Handelskammaren har den 5 juli publicerat en mycket bra kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Huvudtemat är TTIP, det vill säga det stora frihandelsavtal som förhandlas mellan USA och EU, och det skiljedomsförfarande, ISDS, ...

Är fakta- och bakgrundskoll en bortglömd yrkeskunskap? Eller gäller det bara frihandel?

Maria Rankka, VD för Stockholms Handelskammaren har den 5 juli publicerat en mycket bra kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Huvudtemat är TTIP, det vill säga det stora frihandelsavtal som förhandlas mellan USA och EU, och det skiljedomsförfarande, ISDS, som eventuellt kommer att ingå i avtalet. Men Rankka ställer den på ett sätt viktigare frågan om hur det kommer sig att debatten förs av politiker som inte har en susning om vad de talar om?

ISDS påstås av till exempel Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Transport leda till att företag kan stämma stater. Anledningen skulle kunna vara att ändringar i lagstiftningen, till exempel när det gäller vinster i välfärden, folkhälsa eller miljö, minskar förväntade vinster eller gör investeringar mindre värdefulla. Några debattörer påstår till och med ISDS på något sätt skulle hota demokratin.

Detta är naturligtvis rena dumheter. ISDS innebär bara att handelsavtal (mellan stater) innehåller klausuler om hur oenighet om tolkningen av avtalen skall lösas.  Visst kan företag stämma stater, men självklart bara för brott mot avtalet. Och vad avtalet innehåller bestämmer ju i sista hand politikerna som godkänner avtalen. ISDS-klausulerna hänvisar ofta till privata skiljedomsinstitut eftersom dessa är neutrala. Det är till exempel inte självklart att ett svenskt företag som diskrimineras av amerikanska myndigheter känner sig tryggt med att gå till en amerikansk domstol. Man kan invända att USA är en rättsstat. Men det är också så att media, opinion, kulturella koder och språk spelar roll. Ett privat skiljedomstinstitut innebär också att affärshemligheter slipper bli offentliga.

Det finns ett antal exempel som frihandelsmotståndare återkommande använder, men som faktiskt inte är särskilt anmärkningsvärda. Läs mer här.

 

Det är viktigt att komma ihåg att båda avtalsparter (i detta fall EU och USA) väljer dessa institutioner för att de båda har förtroende för dem.

Mer dramatiskt än så är det inte.

Läs mer här och här.

Men i den svenska debatten beskrivs ISDS som att företag godtyckligt kan stämma länder för lagstiftning de inte gillar, eller om de får för sig att vinsterna blir mindre än de hade förväntat sig för att regelverket ändras.

Rankka undrar som sagt hur det kommer sig att debattörerna inte har koll på vad de debatterar.

Det är en bra fråga.

Men jag tror att den har ett enkelt svar. De har koll, men de ljuger.

De satsar på att en stor del av väljarna tar för givet att politiker som söker offentliga uppdrag och som representerar svenska riksdagspartier inte blåljuger dem rakt upp i ansiktet.

Vilket de naturligtvis gör. Utanför politiken är den typen av beteende närmast okänt.

Men en fråga kvarstår. Hur kommer det sig att journalister som gör intervjuer och vidarebefordrar information inte kollar upp politikernas påståenden?

Ingår det inte i jobbet att läsa på de ämnen man intervjuar om och kolla rimligheten i vad politikerna säger?

Eller handlar det bara om att få pratminus från politikern, skriva ut och publicera?

I så fall. Exakt på vilket sätt innebär journalistens arbete ett ytterligare värde jämfört med att bara gå till politikernas pressmeddelanden och bloggar?

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Mer om p-ordet och jordbruk

Maria Ludvigsson på Svenska Dagbladets ledarsida utvecklar varför forskarna på SLU har fel i sin DN-artikel den 21 februari. Något jag också skrev en kortis om samma dag. Forskarna delar dessutom i allt väsentligt kritiken mot subventionerna på drygt ...

Mer om p-ordet och jordbruk

Maria Ludvigsson på Svenska Dagbladets ledarsida utvecklar varför forskarna på SLU har fel i sin DN-artikel den 21 februari. Något jag också skrev en kortis om samma dag.

Forskarna delar dessutom i allt väsentligt kritiken mot subventionerna på drygt 10 miljarder (om någon nu trodde att det svenska lantbrukets problem är för långtgående ”nyliberalism” är det alltså inte riktig så…):

”Ja, det svenska lantbruket tar emot minst tio miljarder kronor per år i subventioner. Så tanken på global frihandel har uppenbarligen sällskap med idén att vi ska stödja våra bönder. Problemet är att eftersom vi inte tycker om jordbrukssubventioner bryr vi oss inte så mycket om vad de går till. Huvudsaken tycks vara att pengarna hamnar i böndernas fickor.

Utvärderingarna av dessa stöd är minimala och handlar mest om de tekniska arrangemangen. Vi vet väldigt lite om de går till sådant som skulle klara sig utan stöd eller till sådant som ändå inte kan leva vidare eller om de faktiskt har en avgörande effekt i önskad riktning. Vi vet knappast ens vad som är en önskad riktning; vad vill vi med jordbruket utöver att det ska vara konkurrenskraftigt?”

Subventionerna går alltså inte till de goda ändamål som förespeglas utan till dem som skriker högst eller anpassar sig för att maximera utfallet av subventionerna.

Vad har detta med frihandel att göra?

Jo, helt enkelt att detta inte är ett undantag utan regeln när det gäller subventioner.  Det blir alltid producenterna som gynnas på bekostnad av skattebetalarna (betalar), konsumenterna (vars inflytande minskar till förmån för producentintresset) och utländska producenter som stängs ute trots att de är mer konkurrenskraftiga.

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Både särintressen och idéologi

Svenska Dagbladets utmärkta Maria Ludvigsson skrev i helgen om När USA:s ambassadör Mark Brzezinski och handelsminister Ewa Björling vid ett möte i förra veckan gemensamt berättade om förhoppningarna om TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnersh...

Både särintressen och idéologi

Svenska Dagbladets utmärkta Maria Ludvigsson skrev i helgen om När USA:s ambassadör Mark Brzezinski och handelsminister Ewa Björling vid ett möte i förra veckan gemensamt berättade om förhoppningarna om TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership).

Ludvigsson understryker att de båda är entusiastiska för frihandel, Men hon menar att de båda var väl optimistiska inför den kommande processen att få avtalet på plats. Därvidlag har hon säkert rätt.

Hennes skäl till den uppfattningen är att det ”kommer att krävas ett högt tryck för att arbeta sig igenom selektiv protektionism och hårda krav på idel undantag för särdeles ömmande områden.”

I detta har hon också rätt. När det gäller frihandel är det en oerhört tydlig motsättning mellan vad som är bra för hela befolkningen på kanske tio års sikt och vad som är bra för enskilda producenter på ett par års sikt.

Men det bör tilläggas att protektionism inte bara handlar om särintressen. Det finns också ett ideologiskt motiverat motstånd som bygger på föreställningar om det unikt svenska eller unikt europeiska och drömmen om man kanske kan bygga en hårt reglerad utopi (grön, röd, brun, välj det som passar) om man lyckas skydda sig mot påverkan utifrån.

Ofta använder dessa grupper argument som bygger på konsumentskydd, miljö, social hänsyn och internationell solidaritet. Men det är sällan vad det verkligen handlar om.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export