The Nation

Fackföreningar motarbetas i många länder i Latinamerika. Men det har inte med frihandelsavtal att göra.

Frihandelsavtal är bra — men de förhindrar inte brott

Protektionister använder ofta de mest udda och ohederliga sätt att argumentera mot frihandel. Amerikanska The Nation är landets äldsta tidskrift och otvivelaktigt en kvalitetstidskrift, men med en tydlig vänsterprägel. I veckan publicerade de en artik...

Frihandelsavtal är bra — men de förhindrar inte brott

Protektionister använder ofta de mest udda och ohederliga sätt att argumentera mot frihandel.

Amerikanska The Nation är landets äldsta tidskrift och otvivelaktigt en kvalitetstidskrift, men med en tydlig vänsterprägel.

I veckan publicerade de en artikel som handlar om Colombia. Temat för artikeln är att sedan Colombia fick sitt handelsavtal med USA har fackföreningar motarbetats med stor våldsamhet:

”Workers attempting to exercise their rights have suffered at least 1,466 threats and acts of violence since the trade deal went into effect in 2012.

(—)

American workers are increasingly wary of NAFTA-like free-trade policies that are historically associated with the hemorrhaging of many blue-collar jobs. But the losses for our “trade partners” in the Global South are often paid in blood. According to a complaint recently filed by AFL-CIO with the Department of Labor, Colombia’s political climate is just as, if not more, hostile toward trade unionists as it was before the trade treaty was enacted.

While trade has liberalized, intense violence has besieged Colombia’s incipient union movement, facing brutality from paramilitary, criminal, and state forces. Unionization efforts have stalled as dozens of union activists have been murdered, often without legal recourse.

Amid anemic enforcement of human-rights protections, the AFL-CIO reports, “Since the [free trade agreement] was signed, workers attempting to exercise their rights have suffered at least 1,466 threats and acts of violence, including 955 death threats and 99 assassinations.””

Artikeln är försåtligt välskriven i den mening att den aldrig rakt ut påstår att frihandelsavtalet mellan USA och Colombia är orsaken till att colombianska fackföreningsledare dödas. Inte heller att våldet började just 2012 när avtalet med USA började gälla.

Men det är uppenbart att dess syfte är att lura de läsare som saknar bakgrundskunskap att det finns ett samband.

Den verkliga anklagelsen är snarare att det aktuella avtalet inte möjliggör för amerikanska fack eller myndigheter att påverka Colombias arbetsmarknadslagstiftning eller stoppa våld mot fackföreningsledare eller strejkande arbetare.

Och det stämmer nog. Ytterst få länder är benägna att gå med på frihandelsavtal som direkt styr delar av deras inrikespolitik. USA försöker dock att styra upp villkoren för arbetstagare i frihandelsavtal, exempelvis när det gäller Guatemala, men möjligheterna är inte särskilt stora.

Dessutom är mord på fackföreningsledare inte ett problem som ligger i Colombias arbetsmarknadslagstiftning. Det är redan förbjudet att mörda fackföreningsledare i Colombia. Faktum är att mord generellt sett är förbjudet i Colombia, även om man inte kan tro det när man ser statistiken. Men det finns värre länder, exempelvis Mexiko och Venezuela — det sistnämnda landet förmodligen ett av The Nations favoritländer.

Skribenten erkänner till och med att det förekommer försök att förbättra arbetsvillkor genom handelsavtal men att dessa inte är vidare effektiva.

”Despite the stonewalling of labor advocates’ complaints, there have been incremental reforms under trade deals. For example, bilateral pressure from labor has pushed Honduran ministers to develop a Labor Monitoring and Action Plan in tandem with local labor advocates to strengthen regulation on unionization rights.

But the problem isn’t a lack of plans, but of concrete action. The entire negotiation process, Finnegan adds, is “still incredibly slow and clumsy and…you’re still negotiating with a country things that they were supposed to be doing before.”

The Nation gör också ett klumpigt försök att koppla ihop avtalet med Colombia med TPP-avtalet:

”And while those plans wither on paper, trade ministers are inking yet another trade deal, this time covering some 40 percent of the global economy. As Americans ponder over electing another leader, workers across Latin America and beyond know exactly where the next administration will lead them—further down a race to the bottom.”

Här antyds alltså att TPP-avtalet skulle ha effekten att fackföreningsledare mördas. Exakt var, kan man undra? Australien? Kanada? Japan? Det är fullt möjligt att facken har en besvärlig tillvaro i vissa av TPP-länderna, men den kommer garanterat inte bli värre med TPP. Kanske inte heller bättre, men arbetsförhållanden är i allt väsentligt ett resultat av inhemsk politik och kultur, inte av internationella avtal vare sig på handelsområdet eller något annat område.

Om vi återvänder till just Colombia är det naturligtvis inte så att folk började mördas i stor skala 2012. Mord var en nationalsport långt innan dess. Att USA genom ett handelsavtal skulle kunna påverka interna förhållanden i landet är helt utopiskt. USA kan ju inte ens hindra att colombianerna massproducerar kokain för den amerikanska marknaden (narkotika omfattas inte av frihandelsavtalet från 2012, och trots detta lever kokainarbetarförbundet en rätt tynande tillvaro…). Att USA skulle kunna kontrollera vad som händer i industriområden i Bogotás förstäder är en fullständigt verklighetsfrämmande idé. Colombianska staten själv kan ju inte upprätthålla ens den mest grundläggande lag och ordning.

Om vi ser till vår egen europeiska verklighet för att få en referens kan vi exempelvis titta på Rumänien. Trots att det är ett EU-land som får enorma subventioner förekommer det ren misär och etnisk diskriminering. En situation som myndigheterna struntar blankt i. Staten och myndigheter är genomkorrumperade. EU är totalt maktlös i sammanhanget. Varför skulle USA kunna påverka Colombia när EU inte ens kan påverka ett av sina medlemsländer?

Mot den bakgrunden är det uppenbart att The Nations artikel inte kan tas på allvar som kritik mot frihandel. Det är som så ofta i artiklar från vänster en katalog av tragiska förhållanden som helt utan motivering kopplas ihop med handel och marknadsekonomi.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

En annan värld är möjlig…

För den som önskar att annat perspektiv har The Nation en artikel som drömmer om att Ryssland, Kina, Indien och Iran tillsammans med Tyskland skall skapa en modern "sidenväg" för att underminera USA:s ambitioner på världsdominans. Visst har TTIP och TP...

En annan värld är möjlig…

För den som önskar att annat perspektiv har The Nation en artikel som drömmer om att Ryssland, Kina, Indien och Iran tillsammans med Tyskland skall skapa en modern ”sidenväg” för att underminera USA:s ambitioner på världsdominans.

Visst har TTIP och TPP stor strategiskt betydelse, men The Nation-artikeln ser (som vanligt) USA som en slug, monolitisk och målmedveten aktör på världsscenen.

Sanningen är att ju att det formaliserade samarbetet mellan USA och EU är överraskande svagt. NATO finns, men inte ens alla NATO-länder är överdrivet entusiastiska — framför allt inte när notan skall betalas, och NATO är inte samma sak som EU.

Hur som helst har artikeln rätt på ett område. Handeln och ekonomins betydelse för samarbete och geopolitik.

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export