Timbro

Allt du behöver veta om frihandel men inte orkat ta reda på själv

Fredrik Segerfeldt och Mattias Svensson har på Timbro gett ut en mycket bra bok om frihandel. Konkret, rolig, tydligt ideologisk utan att vara förenklad.  Frihandel för nybörjare innehåller i praktiken allt man behöver vetat för att förstå, bejaka oc...

Allt du behöver veta om frihandel men inte orkat ta reda på själv

Fredrik Segerfeldt och Mattias Svensson har på Timbro gett ut en mycket bra bok om frihandel. Konkret, rolig, tydligt ideologisk utan att vara förenklad. 

Frihandel för nybörjare innehåller i praktiken allt man behöver vetat för att förstå, bejaka och försvara global frihandel.

Därtill på ett lättbegripligt och pedagogiskt sätt.

Ingen del av boken kräver några specialkunskaper om handel eller mer än allmänbildning när det gäller ekonomi.

Boken behandlar inte bara teoretiska argument utan ger också omfattade exempel och statistik som visar att frihandel verkligen levererar välstånd samt bidrar till liberaliseringar och fred.

En del av kritiken mot boken är att den är ensidig och förenklar. Det stämmer inte. Tvärt om är ett huvudtema i boken hanteringen av argumenten mot frihandel och hur man lämpligast skall hantera exempelvis strukturförändringar i ekonomin som följer av att länder öppnar sig mot världsmarknaden.  Särskilt bra är exemplen på de många handelshinder som är dolda och hur protektionismen drabbar fattiga människor på både producent- och konsumentsidan. Boken är definitivt kritisk till att den generella frihandelsretoriken från politiker inte följs upp av konkreta åtgärder.

Anklagelserna för förenkling beror antagligen på att författarna uppenbart är mycket positiva till frihandeln. Men det är egentligen en rätt märklig kritik. Frihandel för nybörjare är alldeles uppenbart både en fackbok och en debattbok. Som sådan är den påfallande allsidig, men samtidigt är det knappast någon grund för kritik att författare gillar det de skriver om. Det är en tydlig idéologisk varudeklaration som underlättar för läsaren att bedöma argumentens hållbarhet.

Motståndarna har också påfallande svårt att hantera boken.

Kenneth Hermele i GP kan plötsligt inte skilja på nödvändiga och tillräckliga villkor:

”Det tycker nog de flesta ekonomhistoriker som ägnat tid åt att förstå Sveriges utveckling utan de ideologiska skygglappar som hindrar Segerfeldt och Svensson från att bry sig om några av förutsättningarna för Sveriges ekonomiska mirakel: den tidiga läskunnigheten, det starka bondesamhället, framväxten av folkrörelser (frikyrkan, nykterhetsrörelsen, fackföreningarna), aktiebolagslagen, näringsfriheten, den icke-korrupta staten … Det finns med andra ord många faktorer att ta med för att ge en helhetsbild, men då måste man lägga ner lite tid på att greppa de många samverkande faktorerna och förloppen. Men Segerfeldt och Svensson ger i stället ett svar och det är avreglering, frånvaro av statlig styrning, handelsliberalisering.

Inte ens när författarna ägnat några sidor åt framgångsrika statliga ingrepp – de nämner Japan, Frankrike, USA och Sydkorea – drar de den slutsats som ligger närmast till hands, nämligen att statlig politik kan bidra till utveckling men att den måste justeras vartefter tiden går så att den inte bygger fast länderna i korruption och byråkratisering.”

Det är som Hermele skriver många faktorer som ekonomhistoriker för fram som skäl till att länder blir ekonomiskt framgångsrika. Men för frihandeln gäller att länder med frihandel alltid har ett försteg framför jämförbara länder utan frihandel.

Frihandel är förstås inte ett tillräckligt villkor för ekonomisk framgång, men väl ett nödvändigt.

Av Hermeles uppräknade faktorer är det bara läskunnighet som har samma ställning. Oavsett vilka andra förhållanden som gäller i ett land är läskunnighet alltid en fördel. Det skulle nog inte Segerfeldt/Svensson förneka. Men påståendet är irrelevant av det enkla skälet att ingen försöker hävda att läskunnighet är av ondo eller måste tillämpas med omdöme av upplysta politiker. Ingen säger någonsin ”man får inte ha en naiv tro på att läskunnighet löser alla problem bl a bl a bl a…”.

I Aftonbladet inleder sociologen Johan Alfonsson  sin anmälan av boken med en förenkling som närmast kan karaktäriseras som ofrivillig lyteskomik riktad mot sig själv:

”För många år sedan var jag på en kabaré som anordnades av Kommunistiska partiet. Föreställningen var som man kunde förvänta sig. Det tunga arbetet romantiserades, Sven Wollter sjöng några kampsånger och det hela avslutades med att vi fick berättat för oss att industriarbetaren var historiens motor.

Jag kommer att tänka på detta när jag läser Fredrik Segerfeldts och Mattias Svenssons bok Frihandel för nybörjare. För två av Sveriges mest profilerade nyliberala författare och debattörer är det inte arbetet utan handel som ligger bakom allt välstånd. Historiens aktör är inte arbetaren utan företag och konsumenter.”

En egenhet i svensk debatt i dag är att folk ganska ofta tar chansen att missförstå sin motståndare för att ta hem en poäng även till priset av att de framställer sig själva som dumskallar.

I båda exemplen är det uppenbart att det handlar om klasser som samhällskrafter eller institutionella förhållanden. Kommunistiska partiet såg garanterat inte ”arbetaren som historiens motor” i bokstavlig bemärkelse, utan arbetarklassens framväxt som ett steg i utvecklingen mot den kommunistiska revolutionen och det klasslösa samhället.

När Segerfeldt/Svensson skriver att handeln ligger bakom välståndet diskuterar de en ekonomisk-politisk institution — frihandeln mellan stater. De inser förstås att företag och dess medarbetare måste producera varorna som handlas över gränserna, och att dessa i sin tur är beroende av rättsstat, utbildningsväsende, kapitalmarknader, infrastruktur med mera. Men det är inte detta boken diskuterar.

Förmodligen kan man hitta brister i Frihandel för nybörjare om man läser tillräckligt noga. Men ingen kritik som hittills framkommit är sakligt motiverad eller relevant.

Sammantaget kan boken rekommenderas till alla, även till dem som redan har bra koll på frihandelsområdet. Jag lärde mig mycket nytt.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Förbättrad inre marknad motsvarar hela Norges BNP

Timbros Emanuel Örtengren har för en tid sedan kommit med en rapport om hur EU:s inre marknad kan förbättras. En fullbordad inre marknad för tjänster skulle ge EU ett tillskott på 338 miljarder euro (3 500 miljarder kronor), eller ungefär lika mycket s...

Förbättrad inre marknad motsvarar hela Norges BNP

Timbros Emanuel Örtengren har för en tid sedan kommit med en rapport om hur EU:s inre marknad kan förbättras. En fullbordad inre marknad för tjänster skulle ge EU ett tillskott på 338 miljarder euro (3 500 miljarder kronor), eller ungefär lika mycket som Norges BNP  Det motsvarar 115 miljarder kronor för Sverige, eller 11 500 kronor per person.

Den inre marknaden, fri rörlighet av varor, tjänster, arbetskraft och kapital inom EU är en succé och unionens viktigaste funnkion. Tack vare den har tullar, kvoter och andra traditionella handelshinder avskaffats. Den ekonomiska friheten – möjligheten att bedriva ekonomisk verksamhet utan att mötas av statliga hinder har ökat till följd av EU-medlemskapet både i Sverige och i EU som helhet.

Men det finns områden där EU:s gemensam marknad inte är fullt genomförd.

Inom tjänstesektorn, som idag står för tre fjärdedelar av EU:s BNP och en ungefär lika stor andel av sysselsättningen återstår en mängd icke-tariffära handelshinder – regler, särkrav och standarder.

Exempelvis är cirka 800 yrken inom tjänstesektorn reglerade så att det krävs särskilda tillstånd för att vara verksam i ett medlemsland. Det gäller bland annat bartender, fotograf, hotellstädare och korsettmakare.

Att tjänstesektorn är så reglerad och fragmenterad leder exempelvis till att byggsektorn skyddas från utländsk konkurrens och därför inte effektiviseras. Svensk tjänsteexport försvåras också.

Tjänstesektorn står för en växande andel av ekonomin. Därför försvagar
hinder för tjänstehandel Sveriges och EU:s tillväxt vilket hotar den långsiktiga
välståndsutvecklingen.

Timbrorapporten föreslår tre sätt att gå vidare med avregleringen av den europeiska tjänstesektorn med förhoppningen att det är en fråga som regeringen regering ska driva på EU-nivå tillsammans med det nya EU-parlament som tillträder efter EU-valet i maj.

Det första förslaget är att att inleda ett fördjupat samarbete med likasinnade EU-länder som är öppna för att avreglera tjänstehandeln enligt ursprungslandsprincipen. Det skulle innebära att tjänsteutförare automatiskt får tillhandahålla sina tjänster i ett annat medlemsland så länge de följer lagstiftningen i sitt hemland. En sådan avreglering omfattar utförandet av tillfälliga tjänster, medan företag som vill etablera sig permanent i ett annat EU-land omfattas av den nationella lagstiftningen.

För det andra bör alla yrken som bara är skyddade i ett medlemsland avregleras. Då skulle antalet reglerade yrken inom tjänstesektorn minska från omkring 800 till runt 600.

För det tredje måste man driva på för att EU:s tjänstedirektiv ska tillämpas fullt ut. Fastän tjänstedirektivet trädde i kraft för snart tio år sedan kvarstår ett stort antal  regleringar som EU:s medlemsländer redan borde ha avskaffat.

Till exempel har bara en sjundedel av begränsningarna för yrkestjänster (arkitekter, ingenjörer, jurister och redovisningsekonomer) avskaffats. Trots att tjänstedirektivet inte implementerats ordentligt har det ändå lett till stora ekonomiska vinster, och Sverige är ett av de EU-länder som tjänat mest på det: tjänstedirektivet beräknas ha höjt Sveriges BNP med 1 procent eller cirka 5 000 kronor per capita.

Effekterna av en förbättrad inre marknad visar att potentialen i frihandel inte på långt när är uttömd ens i så täta samarbeten som EU. Det krävs inga radikala insatser för att åstadkomma positiva exempel som kan motivera ytterligare avregleringar. Tvärt om finns det ett stort antal detaljer som kan förbättras.

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George

Bra rapport om ISDS

Timbro har publicerat en utmärkt rapport om en av de hetaste potatisarna när det gäller internationella frihandelsavtal; privat skiljedom.  När debatten om frihandelsavtalet mellan USA och EU,  TTIP, kom igång för drygt tre år sedan blev även förkortni...

Bra rapport om ISDS

Timbro har publicerat en utmärkt rapport om en av de hetaste potatisarna när det gäller internationella frihandelsavtal; privat skiljedom. 

När debatten om frihandelsavtalet mellan USA och EU,  TTIP, kom igång för drygt tre år sedan blev även förkortningen ISDS aktuell. ISDS betyder Investor State Dispute Settlement.  Det är  benämningen på den klausul i ett investeringsavtal som reglerar hur eventuella tvister mellan utländska investerare och stater skall lösas. En sådan klausul finns även i vanliga avtal och i Sverige brukar den stadga att tvister avgörs i svensk domstol.

Skillnaden är att i internationella handels- och investeringsavtal brukar ISDS-klausulen hänvisa till något privat skiljedomsinstitut. Det finns ett antal skiljedomsinstitut i världen. **Stockholms Handelskammare har ett av de äldsta och största. Skiljedomen regleras av en FN-konvention som är underskriven av 160 stater, vilket är anledningen till att staterna följer utslagen från skiljedomsinstituten. Det handlar alltså inte om ”privata domstolar” som frihandelsmotståndare påstår, utan om en internationell rättsordning reglerad av FN och under staternas kontroll.

Anledningen att tillämpa skiljedom är förstås att domstolar sällan är så oberoende som man skulle önska. Det handlar ju om att utländska företag anser sig ha blivit felbehandlade av myndigheterna i ett land. Att det landets egna domstolar skall avgöra är sällan rättssäkert. I teorin är de oberoende. I praktiken är det förstås inte så lockade för jurister att ställa till problem för den egna statsmakten och kanske desavouera sina egna vänner, bekanta, tidigare kollegor. Sverige är ju inte unikt i att en karriär sker genom att man växlar mellan domstolar och departement. Lätt därtill att det kan vara medialt eller politiskt obekvämt i att ge ett företag rätt mot ”demokratiskt fattade beslut”. Kanske kan man i länder som Sverige, Tyskland, England, lita på domstolarna. Men i Grekland, Rumänien, Bulgarien? Eller som när det gäller TTIP-avtalets förmodade innehåll, att som företag från EU behöva utmana en delstat i ett upphandlingsärende i en domstol i någon stat i mellanvästern? Att en av enskilda stater oberoende instans är önskvärd är närmast självklart.

Dessutom finns det andra fördelar med skiljedom, framför allt att det är snabbt och enkelt. Ofta går det till så att målet avgörs av tre skiljemän. Parterna väljer var sin skiljeman, och kommer gemensamt överens om den tredje som sitter ordförande. Kan de inte enas, får istället de två skiljemännen välja den tredje personen. Därefter vidtar vad som i allt väsentligt liknar en vanlig domstolsförhandling och skiljemännen fattar ett beslut i enighet eller med majoritet. Det går relativt fort och kan inte överklagas.

Här är det värt att påpeka två saker.

För det första. Även om rättssäkerheten kan förefalla bristfällig genom att det går fort och att det saknas möjligheter att överklaga är det ju ingen enskild person som skall sättas i fängelse eller liknande. Konsekvenserna av att inte få sin vilja igenom i skiljedomen kan visserligen vara nog så allvarliga för ett företag som gjort stora investeringar eller en stat som betalar ett stort skadestånd, men ingen enskild drabbas av någon straffrättslig påföljd.

För det andra.  Tvisterna gäller alltid hur innehållet i ett avtal skall tolkas. Det finns inte något utrymme för allmänna uppfattningar. Från kritikerna av ISDS kan det ibland låta som att det handlar om en diversehandel för stämningar så fort det stiftas lagar eller fattas offentliga beslut som ett företag inte gillar. Men det är helt fel. Skiljemännen tolkar ett avtal som är ingått mellan stater. När det gäller TTIP kommer det vara USA och EU som ingått ett avtal, och det kan förstås formuleras helt enligt staternas önskemål. I dag görs det alltid klart i handels- och investeringsavtal att politiska regleringar som syftar till att skydda exempelvis miljö och folkhälsa inte kan utmanas genom hänvisning till avtalet.

Trots detta har systemet med internationell skiljedom fått hård kritik från protektionistiska krafter. Påståendena som kritiken grundar sig på är undantagslöst helt fel eller i vilket fall groteskt överdrivna. ISDS beskrivs som ”privata direktörsdomstolar” där företag kan stämma stater för lagstiftning som hotar deras vinster.

Timbro har gett ut en mycket bra rapport av ekonomerna Fabian Wallen och Magnus Wiberg som går igenom kritiken och beskriver verkligheten bakom.

Det visar det sig att den mesta kritiken är grundlös.

Kanske inte så förvånande. Varför skulle världens politiker gå med på en internationell rättsordning eller avtal som underminerar det käraste de har — den egna makten?

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Riksdagsledamot Johan Hedin (c).

Gästbloggare Johan Hedin (c): Frihandelsstriden blossar upp igen

De stora slagen måste vinnas om och om igen. Den som trodde att vi en gång för alla vunnit frihandelsdebatten måste tänka om. Allt oftare hörs nu yttringar från vad man tycker borde vara en svunnen tid, om att vissa sektorer ska ”skyddas” från konkurrens,...

Gästbloggare Johan Hedin (c): Frihandelsstriden blossar upp igen

Kanske är det än mänsklig reflex att i svåra stunder vända blicken bakåt och känna sorg över det vi har haft istället för att se framåt och se vad vi kan få i morgon.
Frihandelsdebatten är inte sällan hämmad av detta. Utländska företag konkurrerar ut svenska och en samstämmig bild i dystra färger målas och förmedlas när ett företag flyttar och lämnar en bygd i osäkerhet och ökad arbetslöshet.

Men samma mekanismer som släpper in det utländska företagets framgångar, låser också upp en värld för det svenska företaget som förmår att förnya sig, använder sina konkurrensfördelar och skapar nytt — något som kan leda till långt fler jobb och högre välstånd.

Utmaningen ligger kanske i den retoriska lucka som kommer av att vi med absolut säkerhet vet vad vi har, medan det vi kan få inte ännu kan bevisas. Detta är ett faktum som varje frihandelsvänlig politiker, som besöker en ort vars näringsliv nyligen drabbats av nedläggningshot, ställs inför.

En gång för inte så länge sedan vann vi frihandelsdebatten.

Det var tidigt 2000-tal. Attac och liknande rörelser hade kopplat greppet om diskursen. Kapitalismen var roten till allt ont och frihandel var dess tillämpade form. Genom ett fantastiskt arbete av några enskilda debattörer, främst Johan Norberg som då var knuten till näringslivets tankesmedja, Timbro, drevs frihandelsmotståndarna tillbaka och få ifrågasatte efter det på allvar frihandelns goda kraft.

Även om särintressen naturligtvis alltid försöker skaffa sig fördelar, så var frihandeln regel och handelshinder undantag. Och så har det varit under en lång tid. Noterbart är att inte ens den parlamentariska vänstern i någon särskild utsträckning problematiserade handeln när det kommer till konkret lagstiftning, ej heller i någon betydande omfattning när det gäller EU-nämndssammanträden inför rådsförhandlingar.

Detta är nu en utveckling som har vänt, föranledd av troligen främst två orsaker. Det ena är TTIP och den debatt som följer av förhandlingarna kring det. Det andra är Sverigedemokraternas ökade inflytande.

Sedan frihandelsvännernas seger har vänstern varit på defensiven, men TTIP-debatten har tvingat partierna att bekänna färg. Det har helt enkelt blivit omöjligt att ducka i debatten, även om den inte ännu förs i populärmedia. Av detta har vi antagligen bara sett början.

Sverigedemokraterna är ett uttalat protektionistiskt parti och med ökat inflytande för dem, så minskar frihandelsvänligheten i politiken. I synnerhet när väljare går till dem från utpräglat frihandelsvänliga partier.

De stora slagen måste vinnas om och om igen. Den som trodde att vi en gång för alla vunnit frihandelsdebatten måste tänka om. Allt oftare hörs nu yttringar från vad man tycker borde vara en svunnen tid, om att vissa sektorer ska ”skyddas” från konkurrens, medan varje intellektuellt hederlig analys landar i att öppenhetslinjen är den enda rimliga, såväl moraliskt som materiellt.
Kanske är det dags att damma av Till världskapitalismens försvar av Johan Norberg. Argumenten kommer att behövas förr än de flesta tycks tro.

Johan Hedin är riksdagsledamot (c) från Stockholm och sitter i justitieutskottet

Stäng posten Läs nästa post

Frihandel i media julvecken 18-28 december

2015-12-25 På juldagen skriver DN på ledarplats om WTO:s ministermöte i Nairobi:  "Det senaste decenniets ekonomiska kriser har inte direkt stärkt viljan att öppna de egna marknaderna. Framgången har varit blotta frånvaron av allvarliga protektionistiska bakslag...

Frihandel i media julvecken 18-28 december

2015-12-25

På juldagen skriver DN på ledarplats om WTO:s ministermöte i Nairobi: 

”Det senaste decenniets ekonomiska kriser har inte direkt stärkt viljan att öppna de egna marknaderna. Framgången har varit blotta frånvaron av allvarliga protektionistiska bakslag. Och frågan har varit om länderna någonsin kan gå i mål med ett globalt, allomfattande frihandelsavtal igen.

I Nairobi visade sig den långa väntan på ett brett genombrott i WTO återigen ha varit förgäves. Men mötet ledde också till fläckvisa framgångar. De var väl så viktiga: Ett nytt avtal för handeln med it-produkter, en marknad som är värd tiotusen miljarder kronor, är inte så illa.

Framför allt löstes en svår knut inom jordbruket. Länderna lovar nu att slopa alla exportsubventioner, som periodvis har varit en farsot i världen. Möjligheterna minskar för regeringar att göra sig kvitt stora överskott på andras bekostnad. Att skrota stödet gör livet enklare för många bönder.

En annan viktig fråga gällde hur trösklarna in på världsmarknaden ska sänkas för företag i de fattigaste länderna. Sammantaget var mötet en liten ljusning i de globala förhandlingarna. Det går att föra frihandeln framåt.”

 

DN skriver också på nyhetsplats:

”Beslutet om att slopa exportstöd till jordbruksvaror beskrivs som historiskt av chefen för Världshandelsorganisationen (WTO), Roberto Azevêdo. Länder får nu olika tid på sig att avskaffa stödet.

Framför allt kommer avtalet göra världshandeln mer rättvis och gynna utvecklingsländer, förklarar Kristina Mattsson på Jordbruksverkets enhet för handel och marknad.

 – Det är svårt att få till en fungerande och rättvis marknad med exportbidrag eftersom man exporterar till priser som är lägre än man själv har på sin egen marknad, säger hon till TT.

Vad som är orättvist är att de länder som exporterar med exportbidrag kan sälja sina produkter till lägre priser.

– Då konkurrerar de inte på lika villkor med de inhemska producenterna som inte kan sälja sina produkter till samma pris.

Mattson ser handelsavtalet som en stor framgång.

– Det ger hopp inför framtiden att WTO har kommit överens om en delfråga som varit en av de stora stöttestenarna genom åren.”

2015-12-23

Johan Ingerö på Timbro berör bland annat TPP och TTIP när han skriver om presidentvalet i USA i Trelleborgs Allehanda

”Och Barack Obama må vara de svenska journalisternas älsklingspolitiker, men på hemmaplan har han ganska lite att visa upp. Väljarnas förtroende för presidenten är lågt. Ekonomin har visserligen hämtat sig något sedan krisåren, allt annat hade varit helt osannolikt, men den går trögare än den borde göra, och mycket tyder på att den håller på att sakta ned ytterligare. På den internationella arenan har USA tappat inflytande, till glädje för Kina, Ryssland och Iran. Och Obamas demokratiska parti är svårt kluvet i flera viktiga frågor, särskilt om de stora frihandelsavtalen TTIP och TPP.”

2015-12-21

Tidningen Lantbruk och skogsland (tidigare tidningen Land) skriver initierat om WTO-avtalets betydelse för EU när exportstöden förbjuds. LRF:s expert på internationell handelspolitik intervjuas:

”För EU:s del innebär överenskommelsen ett definitivt slut på en epok då lagrat överskott av bland annat ost, och mjölkpulver kunnat säljas ut på världsmarknaden till rabatterat pris. Något som utvecklingsänderna inte sett med blida ögon på eftersom det utgjort en konkurrens till deras eget jordbruk.

Att EU förlorar denna möjlighet spelar i praktiken mindre roll eftersom exportstöden inte har använts på senare år, och inte ens har använts som verktyg under den senaste mjölkkrisen.

– EU har varit försiktigt mot bakgrund av kritiken. Nu blir det krav även på övriga att ta bort exportstöden, säger Christina Furustam, LRF:s expert på internationell handelspolitik.

Att den mest kritiserade delen av jordbrukspolitiken försvinner är sunt, menar Christina Furustam.

– Nu blir det lättare att försvara de legitima delarna av jordbrukspolitiken.

Det avtal som efter många års försök blev verklighet i Nairobi är en mycket nedbantad variant av det avtal som WTO-länderna redan 2001 kom överens om att börja förhandla i den så kallade Doha-rundan. Det avtal som nu kommer till stånd gynnar främst de fattigaste länderna.”

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

USA:s ambition är först TPP — sen TTIP

Chanserna för att de två stora handelsavtalen skall kunna ros i land har ökat genom den nya demokratiska majoriteten i USA:s kongress. Men tidplanen är långsiktig och TTIP kommer knappast att vara klart före presidentvalet 2016. -- Ur ett amerikanskt persp...

USA:s ambition är först TPP — sen TTIP

Chanserna för att de två stora handelsavtalen skall kunna ros i land har ökat genom den nya demokratiska majoriteten i USA:s kongress. Men tidplanen är långsiktig och TTIP kommer knappast att vara klart före presidentvalet 2016.

— Ur ett amerikanskt perspektiv förutsätter TTIP att USA får TPP och TPP förutsätter TPA.

Dan Ikenson från CATO Institute var förste inledare på ett seminarium om TTIP som anordnades av Timbro och ECIPE torsdagen den 18 december (detta är det första av två blogginlägg — det andra kommer att bygga på Fredrik Erixons presentation vid samma tillfälle).

För eventuella läsare som inte deltar på heltid i debatten om frihandel kan en förklaring av förkortningarna vara på sin plats.

  • TTIP betyder ”Transatlantic Trade and Investment Partnership” och är ett stort handels- och investeringsavtal som just nu förhandlas mellan USA och EU.
  • TPP betyder ”Trans-Pacific Partnership” och är motsvarande stora avtal som just nu förhandlas mellan USA och en rad länder i Stillahavsområdet.
  • TPA betyder ”Trade promotion Authority” och är rätten för USA:s president att förhandla fram ett avtal som kongressen måste anta eller avvisa i sin helhet utan att göra några ändringar i det. Den rätten måste kongressen ge presidenten, och för tillfället har Obama inte en sån rätt. Kallas också ”fast track”, ett snabbspår för handelsavtal.
  • En ytterligare förkortning som är viktig i sammanhanget är ISDS som betyder ”Investor-State Dispute Settlement” vilket är en klausul om skiljedom som finns i de flesta handels- och investeringsavtal.  Om utländska företag anser att staterna som omfattas av avtalet inte lever upp till sina åtaganden kan denna tvist tas till en skiljedomstol som båda parter på förhand har valt ut.

Ikensons uppfattning är att Obamas administration prioriterar att få TPP-avtalet med Stillahavsländerna i hamn. Alla andra uppgifter, inklusive TTIP-avtalet med EU, kommer i andra hand.

Vid årsskiftet ökar chanserna för Obama att få en fast track-lagstiftning från kongressen då den tas över av en republikansk majoritet. Även om det kan variera är republikanerna traditionellt mer frihandelsvänliga än demokraterna, och så är det även nu.

— Demokraterna gjorde ett utkast till TPA-lagstiftning som innehöll ett stort antal förbehåll, men inte ens det kom till omröstning då Demokraterna inte ville ha en för det egna partiet kontroversiell fråga inför valet i höstas.  Men andra ord har inte Obama en sådan lag att stödja sig på.

En fråga när det gäller handel som sällan förekommer i diskussionen i Sverige eller EU är valutamanipulation. I den amerikanska debatten är frågan om underskott i handeln och att framför allt kineserna manipulerar växelkursen mellan Kina och USA framträdande. Kineserna antas hålla en låg växelkurs mot dollarn så att kinesiska varor blir billiga i USA, medan amerikanska varor blir dyra i Kina. Därför finns det ett tryck på någon form av mekanism i handelsavtal som medger kompensation för eventuell manipulation av valutakurserna. Svårigheten är att avgöra om valutakursen verkligen är manipulerad och i så fall hur mycket. Det kan man möjligen veta i efterhand, men knappast i varje aktuellt läge.

Obama har varit oklar när det gäller handel. Vissa avtal har ingåtts under hans presidentskap, men det har inte funnits en tydlig linje.

— Och just nu sker en polarisering inom demokraterna. Det finns krafter som drar partiet till vänster, ungefär som Tea-partyrörelsen gjorde med Republikanerna. Men det betyder att många demokrater som är i politikens mittfält tvingas ännu mer mot mitten. Republikanerna som vill ge Obama TPA vill gärna ha ett tiotal demokrater med sig, om inte annat för att ge stabilitet efter nästa val. Efter TPP kommer TTIP och då får inte handelsfrågan ha nya problem.

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln