Trump

Frihandel i media vecka 38

2018-09-20 The Guardian skriver om EU-toppmötet i Salzburg där Frankrikes president Macron är en hard liner mot Storbritannien medan Viktor Orbán, Ungerns premiärminister, invände mot dem som vill se "britterna lida": "Emmanuel Macron has appealed to hi...

Frihandel i media vecka 38

2018-09-20

The Guardian skriver om EU-toppmötet i Salzburg där Frankrikes president Macron är en hard liner mot Storbritannien medan Viktor Orbán, Ungerns premiärminister, invände mot dem som vill se ”britterna lida”:

”Emmanuel Macron has appealed to his fellow European leaders to maintain their tough approach to Brexit in response to Theresa May’s demand for compromise and accusations that the French president wants to make Britain suffer.

Macron, who is fighting a rearguard action against the rise of populism in Europe, said blocking any attempt by the UK to pick and choose elements of EU membership had to be the priority in the dying days of the Brexit negotiations.

“May spoke last night,” Macron said of the UK prime minister’s presentation to the leaders in Salzburg. “My first wish is to stay united and to have a common approach, the 27. It is essential. The second thing is that we remain coherent. The solution must be found. The third thing is that we need to have a real retirement agreement by November.”

A number of fellow EU leaders have conceded that compromise from both sides is needed to reach a deal both on avoiding a hard border on the island of Ireland and on the future framework of a trade deal.

The nationalist prime minister of Hungary, Viktor Orbán, who has sparred with Macron over migration, told reporters he was getting close to building a majority of member states in opposition to “a camp of prime ministers” who believe the “British must suffer”. “I don’t like that approach at all,” he said.

Over coffee at the end of a dinner that finished after midnight, May insisted the UK had moved its position and it was the turn of Brussels to reciprocate.”

2018-09-19

DI rapporterar om Theresa Mays offensiv för sin plan för brexit inför gårdagens EU-toppmöte: 

”Theresa May ska vid onsdagskvällens toppmötesmiddag i Bryssel övertyga de övriga EU-ledarna att komma henne till mötes. På torsdagen fortsätter EU27 att prata brexit – utan sin brittiska kollega.

Redan inför mötet bad hon åter EU-ledarna om kompromisser, särskilt kring gränsen mellan Nordirland och Irland.

”För att nå ett bra resultat måste även EU, efter att Storbritannien nu har utvecklat sin position, göra det. Ingen sida kan begära något helt oacceptabelt från den andra sidan, som en yttre tullgräns mellan delar av Storbritannien – vilket inget annat land i den här situationen kan acceptera – eller att Storbritannien ska ha rättigheter som i ett EU-medlemskap utan plikterna”, skriver hon i en gästkommentar i den tyska dagstidningen Die Welt på onsdagen.

Hon håller också fast vid planerna från regeringsmötet på lantstället Chequers i juli om omfattande frihandel även efter brexit.

”En frihandelszon mellan Storbritannien för varor och lantbruksprodukter, knuten till ett förenklat tullförfarande, skulle göra tull- och regulatoriska kontroller mellan våra gemensamma gränser överflödiga och upprätthålla de integrerade leveranskedjor och just-in-time-processer som arbetsplatser i alla våra länder är beroende av.”

Theresa May tillbakavisar invändningar att man inte kan dela på frihandel för varor och tjänster.

”Inget frihandelsavtal som EU någonsin har skrivit under behandlar varor och tjänster lika”, skriver Theresa May i Die Welt.”

 

2019-09-19

Arvid Åhlund, ledarskribent på DI skriver om USA och Kina som är på väg mot ett långvarigt handelskrig:

Donald Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon, numera en sorts global landsvägsagitator för den auktoritära nationalismen, väcker stor fascination i den liberala pressen (DN är besatta av honom, liksom Economist och de amerikanska drakarna), men säger sällan något värt att upprepa.

När han talar om Kina ska man dock lyssna.

Steve Bannon, som likt Donald Trump ser relationen mellan världens två största ekonomier som ett nollsummespel snarare än något som skapar mervärde, artikulerar den amerikanska presidentens linje mot Kina med stor precision. Den sträcker sig längre än handelskriget som trappades upp ytterligare i veckan, är mycket radikal men också mycket konsekvent.

”De som jobbar för Trump har vid det här laget insett att han ändrar sig i många frågor, men är villig att dö för sin ståndpunkt när det gäller Kina”, framhärdade Bannon i en intervju häromveckan.

Det övergripande målet, tillade han, är att driva internationella produktionskedjor – den globala ekonomins byggstenar – ut ur Kina, vilket i praktiken skulle vända upp och ned på världsekonomin.

Det är mot denna bakgrund man bör förstå Trumps beslut i tisdags att belägga ytterligare kinesiska varor med tullar till ett värde av drygt 1 800 miljarder kronor, vilket sammantaget innebär att omkring hälften av all kinesisk export till USA från och med nästa vecka kommer att vara tullbelagd.

(—)

Att ge sig på Mexiko, Kanada och EU är galenskap; med Kina är det annorlunda.

Donald Trump har rätt i sak när han beskyller landet för att sko sig på andra. Peking har systematiskt begränsat tillträde till marknader, stulit företagsidéer, teknik och manipulerat sin valuta sedan inträdet i WTO för 17 år sedan.

Till och med EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström pekade i fjol ut Kina som den internationella handelns ”stora syndare”.

Skillnaden är att Donald Trump faktiskt backar upp ord med handling. Inte vidare taktfullt förvisso, men det kan vara värt att ha i åtanke att synen på den amerikanska presidenten i Asien är en annan än i Europa. I både Kina och Japan omnämns han ofta som en skicklig taktiker, snarare än en otillräknelig luns.

Likafullt: ska kineserna förmås att spela rent, krävs en enad front. Att USA, EU och Japan under det senaste året börjat koordinera strategier är en bra början (och en märkligt underrapporterad utveckling). Att EU-kommissionen i veckan presenterade en reformplan för WTO är också utmärkt.”

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

USA återvänder till TPP?

USA hamnar allt mer ute i kylan när det gäller handelsfrågor. En öppning att åter gå med i TPP-avtalet kan vara ett första steg för att ta tilllbaka initiativet. President Trump har uppenbarligen insett att USA står vid sidan om när det gäller handelsfrå...

USA återvänder till TPP?

USA hamnar allt mer ute i kylan när det gäller handelsfrågor. En öppning att åter gå med i TPP-avtalet kan vara ett första steg för att ta tilllbaka initiativet.

President Trump har uppenbarligen insett att USA står vid sidan om när det gäller handelsfrågor. Det står inga länder på kö för nöjet att få frihandelsavtal med USA. TPP-avtalet som han skrotade för ett drygt år sedan dog inte heller. De övriga länderna går vidare med avtalet som dessutom innehåller mycket av vad Trump efterfrågar.

New York Times skriver:

WASHINGTON — President Trump, in a sharp reversal, told a gathering of farm-state lawmakers and governors on Thursday morning that the United States was looking into rejoining a multicountry trade agreement known as the Trans-Pacific Partnership, a deal he pulled out of days after assuming the presidency.

Mr. Trump’s reconsideration of an agreement he once denounced as a “rape of our country” caught even his closest advisers by surprise and came as his administration faces stiff pushback from Republican lawmakers, farmers and other businesses concerned that the president’s threat of tariffs and other trade barriers will hurt them economically.

Larry Kudlow, Mr. Trump’s top economic adviser, said in an interview on Thursday with The New York Times that the request to revisit the deal was somewhat spontaneous. “This whole trade thing has exploded,” Mr. Kudlow said. “There’s no deadline. We’ll pull a team together, but we haven’t even done — I mean, it just happened a couple hours ago.””

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Stål. På enklaste sätt.

Trump inleder handelskrig — radikalpacifism bästa motåtgärden

Trump startar handelskrig. Kina och EU svarar med motåtgärder. Det är dumt. Just i handelskrig är radikalpacifism den bästa principen.  Förhoppningarna om att Donald Trumps hot om tullar på stål och aluminium skulle vara mest munväder kom på skam i tor...

Trump inleder handelskrig — radikalpacifism bästa motåtgärden

Trump startar handelskrig. Kina och EU svarar med motåtgärder. Det är dumt. Just i handelskrig är radikalpacifism den bästa principen. 

Förhoppningarna om att Donald Trumps hot om tullar på stål och aluminium skulle vara mest munväder kom på skam i torsdags.

Då deklarerade han att det kommer bli tullar på 25 procent på stål och 11 procent på aluminium. Washington Post-artikel här. 

Det mest skrämmande är kanske att presidenten förefaller helt omedveten om fakta. USA:s stålindustri går bra och täcker 75 procent av USA:s behov. Dess existens är inte på något sätt hotad. Antalet anställda har förvisso minskat från kring 200 000 på 60-talet till 30 000 idag. Men det beror på att tillverkningsprocesserna idag är så mycket effektivare. Det finns förmodligen ingen tillverkande industri som inte haft motsvarande utveckling. Den som idag besöker en industri slås av att det är tyst, rent och framför allt folktomt.

I gengäld finns det i dag många fler produktkategorier och olika typer av varor. Specialiseringen är högre. Tjänstemarknaden har ökat enormt. På 60-talet fanns det ett kondis och en korvkiosk vid torget. I dag finns det tio fik och snabbmatsställen vid samma torg. Det gäller inte minst i USA. Antalet jobb har ökat. Antalet tunga industrijobb har minskat.

Tullarna drabbar inte bara Kina som står för bara 7 procent av USA:s stålimport. De drabbar också EU (knappast en låglönamarknad) och Kanada. Det sistnämnda gör tullarna extra bisarra då USA:s stålindustri har anläggningar på båda sidor om gränsen, Kanada är en så nära allierade att dess industri räknas in i USA strategiska industribas.

De nya tullarna är inte ett resultat av effektiv lobbying från industrin. De allra flesta är eniga om att de jobb i stål- och aluminiumindustrin som eventuellt kan räddas eller komma till förloras med råge inom andra delar av industrin. Man kan säga att stål är en insatsvara och ju högre upp i värdekedjan man kommer, desto fler personer är anställda. Högre priser på stål skyddar en industri med få anställda, medan de drabbar exempelvis tillverkare av vitvaror och bilar som har många anställda. George Bushs ståtullar 2002 kostade 200 000 jobb innan de hastigt togs bort efter bara något år.

Nästa vecka kommer detaljerna i förslaget. Också det en märklig ordning. Trump annonserar en aggressiv och komplex politisk åtgärd, men utan att ha ett färdigt förslag att presentera.

Så nu blir det alltså handelskrig. Kina kommer omedelbart att slå tillbaka på jordbruksområdet, och EU har annonserat motåtgärder. Det är i båda fallen lika dumt som Trumps inledande åtgärd. Man försöker straffa USA genom att göra livet dyrare och sämre för sina egna medborgare. Men samtidigt är det förmodligen oundvikligt och framför allt är det Trump som är ansvarig. Det är han som börjar. Och många politiker är mer än glada att kunna slå till med protektionism samtidigt som de skyller på Trump. Men just i handelskrig är en radikalpacifistisk hållning det enda rätta.

EU:s industri borde istället inrikta sig på att sälja på de marknader där amerikanska aktörer kommer få det svårt genom att ståltullarna tvingar dem att höja priserna.

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Det var inte bättre förr i stålindustrin.

Hur många jobb skulle idag försvinna av ståltullar? För 15 år sedan utplånade de 200 000…

Donald Trump driver på för att införa ståltullar, trots att inte ens stålindustrin vill ha dem. Trump fantiserar om att "bygga upp" den amerikanska stålindustrin igen. Men inga tullar i världen skulle hjälpa. Saken är den att stålindustrin i USA inte ...

Hur många jobb skulle idag försvinna av ståltullar? För 15 år sedan utplånade de 200 000…

Donald Trump driver på för att införa ståltullar, trots att inte ens stålindustrin vill ha dem. Trump fantiserar om att ”bygga upp” den amerikanska stålindustrin igen. Men inga tullar i världen skulle hjälpa.

Saken är den att stålindustrin i USA inte alls lider. Stålföretagen gör vinst och den inhemska industrin tillfredsställer 75 procent av USA:s stålbehov.

Anledningen till att jobben i stålindustrin har försvunnit sedan 80-talet  — för de har de verkligen — är teknikutveckling som lett till ökad produktivitet.

I dag görs stål ofta av återvunnen metall i ganska små anläggningar. För att tillverka ett ton går det i dag åt två mantimmar, inte som på 80-talet tio. Det är därför som stålindustrin på 80-talet sysselsatte en halv miljon personer, mot 150 000 idag.

Däremot är sex miljoner personer anställda inom industri som är beroende av stål som insatsvara. Om stålet blir dyrare kommer de företagen att tappa kunder.

Hur många jobb som försvinner är naturligtvis omöjligt att säga. Men George Bushs ståltullar 2002 försvann efter bara 20 månader då effekterna blev synliga. 200 000 jobb utplånades i stålberoende sektorer av ekonomin. Bara ett fåtal räddades i stålindustrin.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
-- Klart det går bra på grund av mig, Vad skulle annars förklaringen vara?

Handelskriget nedtonat men dollarn är en rävsax

President Donald Trumps tal vid World Economic Forum  i Davos var inte direkt någon krigsförklaring. "America first"-budskapet är reducerat till en idé om att Trump som USA:s president skall se till USA:s intressen i första hand, men inte att detta nödvä...

Handelskriget nedtonat men dollarn är en rävsax

President Donald Trumps tal vid World Economic Forum  i Davos var inte direkt någon krigsförklaring.

”America first”-budskapet är reducerat till en idé om att Trump som USA:s president skall se till USA:s intressen i första hand, men inte att detta nödvändigtvis skall ske på andra länders bekostnad. Det får sägas vara en hållning som alla världens stats- och regeringschefer förväntas skriva under på.

”Mr Trump’s message at Davos on Friday was an attempt to sell the America First agenda as beneficial to the world. “America First does not mean America alone,” he said. “When the United States grows, so does the world.”

While US growth figures undershot analyst expectations on Friday, with gross domestic product expanding at an annualised rate of 2.6 per cent, big companies have much to be thankful for: stock prices are at an all-time high, Mr Trump has cut US companies’ tax rates, and regulations are being stripped away.

Yet Stephen Moore, a former economic adviser to the Trump campaign who is now a visiting fellow at the Heritage Foundation, says there remained an “obsession” among some White House advisers with curbing the US trade deficit that could drive them towards economically counterproductive policies on both the currency and trade.”

(FT 2018-01-26)

Ett skäl till den uppmjukade linjen i handelsfrågor är att världens länder inte har ställt sig på kö för att få teckna unilaterala handelsavtal med USA. Tvärt om har de gjort sitt bästa för att försöka skapa multilaterala handelsavtal med varandra utan USA:s inblandning. Trump har till och med antytt att USA kan tänkas hoppa på TPP-avtalet igen. Tanken var säkert att när USA drog sig ur för ett drygt år sedan skulle TPP-avtalet kollapsa, inte att de kvarvarande länderna skulle gå vidare utan USA och Kina snabbt få en mer framträdande roll.

Men visst finns det inslag av handelskrig från USA:s sida. Tullar på stålplåt och tvättmaskiner hotar och från USA:s administration kommer dubbla signaler om valutakursen.

Och det är ingen tillfällighet. Trump sitter i en rävsax. Om dollarkursen stiger drabbas den amerikanska exportindustrin där stora delar av Trumps väljarbas arbetar. De riskerar att förlora sina jobb. Men om dollarkursen faller går exporten bättre vilket är bra för arbetarna inom exportindustrin. Men samtidigt är dessa grupper de som är mest beroende av billig import. Bilar, elektronik, kläder, en betydande del av den amerikanska livsstilen bygger på produkter som inte är ”Made in America”.

USA går nu in i ett valår och varje tydligt ställningstagande kostar röster. Steve Bannons hjältestatus må ha fått sig några rejäla törnar de senaste månaderna men det är uppenbart att någon person med Bannons talanger att vinna val inte finns i Trumps härläger för tillfället. När det gäller handelsfrågorna är den ringa trösten för Trump att Demokraterna inte heller har några bra svar. Trump har dock en faktor som talar till hans fördel. Den amerikanska ekonomin går bra och när det gäller att ta åt sig äran för för framgångar vare sig det är motiverat eller inte är Trump en svårslagen mästare.

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Vad hände med Trumps handelskrig mot Kina?

Donald Trump kommer till Davos på torsdag. Frågan är vad han kommer att säga i sitt tal inför World Economic Forum. En utestående fråga är relationen mellan USA och Kina. När det gäller handel är åtgärderna mot Kina en av de viktigaste vallöftena han ännu inte...

Vad hände med Trumps handelskrig mot Kina?

Donald Trump kommer till Davos på torsdag. Frågan är vad han kommer att säga i sitt tal inför World Economic Forum. En utestående fråga är relationen mellan USA och Kina. När det gäller handel är åtgärderna mot Kina en av de viktigaste vallöftena han ännu inte infriat.

USA:s president Donald Trump agerade snabbt för att kasta grus i handelsmaskineriet så snart han tillträtt för ett år sedan. TPP i papperskorgen för USA:s del, TTIP i frysboxen, NAFTA till omförhandling. Men det stora handelskriget med Kina har uteblivit. Det förvånar kanske någon. Anklagelserna mot Kina för bland annat valutamanipulation var stapelvara under Trumps valrörelse.

Men som så ofta har det visat sig att Trumps världsbild varit förenklad bortom allt sunt förnuft.

President Trump trodde nog en gång i tiden att Kina i huvudsak sålde enklare produkter till USA, produkter som lätt skulle kunna tillverkas om inte billigare så i vilket fall bättre av amerikanerna själva. Och förmodligen hade Trump inte ägnat en tanka åt frågan om vad kineserna egentligen gjorde med alla dollar de fick när de exporterade till USA. Om ett land A har ett stort överskott i handelsbalansen mot land B betyder det att land A med tiden får enorma mängder av B:s valuta. I praktiken blir land A efterhand utarmat. Man skeppar värdefulla saker till land B och får som ersättning papperslappar eller snarare tillgångar i form av allt mer imponerande kontoutdrag från banken.

Men kineserna är förstås inte så dumma. De kunde göra affärer långt innan USA ens var påtänkt. De vet att vitsen med att exportera är att kunna importera. Så kineserna importerar från USA. Kina är USA:s största handelspartner, tredje största exportmarknad efter EU och Japan och den exportmarknad som växer snabbast. Men det är ändå så att amerikanerna köper mer från Kina än kineserna köper från USA. Förklaringen är enkel. Amerikanerna har mer pengar än kineserna. Mer pengar, mer shopping.

Men det råder fortfarande ett underskott i handelsbalansen. USA importerar mer än de exporterar till Kina. Vad händer med de dollar som kineserna trots allt får över?

Svaret är att det finns en plats i världen som aldrig får nog av dollar. Nämligen amerikanska staten. USA:s regering måste alltid låna pengar. Och att låna ut pengar till amerikanska staten är en av de säkraste placeringar som finns. Räntan är inget vidare men USA kommer knappast att hamna i ett läge där man inte kan omsätta sina lån eller betala sina räntor. Till skillnad från exempelvis Grekland har USA en excellent produktionsapparat.

Kina har 1,3 trillioner dollar i amerikanska statsobligationer, vilket motsvarar en tredjedel av Kinas valutareserv. Det räcker med att Kina så mycket som  andas om att kanske inte köpa så mycket av USA:s statspapper för att göra marknaderna en aning nervösa.

Men samtidigt har Kina inget intresse av att ställa till problem för sin största kund.

Kort sagt är USA:s och Kinas ekonomier så integrerade att den som försöker skada den ena oundvikligen kommer även den andra.

Risken USA löper för tillfället är att Kina stärker sina band med andra länder, och att omvärlden generellt anpassar sig till ett mer inåtvänt och opålitligt USA. TPP kollapsade inte när USA lämnade, de andra länderna fortsatte utan USA. EU närmar sig Mexiko och Latinamerika och Kina gör massiva investeringar i det som kallas den nya sidenvägen.

USA är helt enkelt inte i den styrkeposition som Trump antog. Landet är förvisso med god marginal en stormakt, men omvärlden utvecklas snabbt och blir därigenom allt mindre beroende.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 3

Veckans mediaklipp om frihandel. Janerik Larsson om NAFTA, VA-finans om Brexit och mer om Trump och Davos.   2018-01-18 Janerik Larsson skriver i SvD om Trump, NAFTA och Carl Rowe, en av de viktigaste politiska kommentatorerna i Washington: "George W...

Frihandel i media vecka 3

Veckans mediaklipp om frihandel. Janerik Larsson om NAFTA, VA-finans om Brexit och mer om Trump och Davos.  

2018-01-18

Janerik Larsson skriver i SvD om Trump, NAFTA och Carl Rowe, en av de viktigaste politiska kommentatorerna i Washington:

”George W Bush-rådgivaren Karl Rove varnade igår i Wall Street Journal för de ödesdigra konsekvenserna för det amerikanska jordbruket av ett sådant beslut.

In a Wall Street Journal interview last week, President Trump said if he were to “terminate” the North American Free Trade Agreement, it “would be frankly a positive for our country.”

This bluster could be a negotiating ploy before the next trilateral Nafta talks, set for Jan. 28 in Montreal. If not, Mr. Trump should stop threatening. Withdrawing from Nafta would immediately kill American jobs, while handing Democrats the midterm elections on a silver platter.Killing Nafta Would Ruin American Farmers var rubriken på Roves artikel.

Han pekar på sannolikheten av att ett sådant beslut skulle leda till att demokraterna tar makten i kongressen i mellanårsvalet i november.

Men, som Rove skriver, är detta som en hel del annat i Trumps retorik kanske endast förhandlingstaktik. Kopplingen till byggandet av muren till Mexiko ger en bra bild av hur Trump tänker om ekonomi. Han tror att handelsunderskottet mot Mexiko är en förlust för USA och om det minskar eller försvinner så skapar det ekonomiskt utrymme för bygget av muren som då alltså betalas av Mexiko.

Detta är ett helt vilseledande resonemang men det är ett tankefel Trump odlat i decennier.

 

2018-01-17

VA-Finans (Direkt) skriver att det finns en oro för att handelspartners runt om i världen inte ska acceptera att Storbritannien fortsätter att omfattas av EU:s frihandelsavtal under övergångsperioden.

”I princip upphör alla EU:s frihandelsavtal och andra internationella avtal att gälla Storbritannien när landet lämnar EU den 29 mars nästa år.

Men EU hoppas kunna förlänga dem i sin helhet under övergångsperioden för det brittiska utträdet, som väntas löpa till december 2020.

För detta krävs att EU:s handelspartners – som Kanada och Sydkorea – godkänner en förlängning.

”I handelsförhandlingar brukar det alltid låta välvilligt i början. Men när de sitter vid förhandlingsbordet vill alla förhandlare maximera sina vinster och minimera sina förluster”, sade en EU-källa.

Källan pekade på det negativa mottagandet övriga medlemmar i Världshandelsorganisationen WTO har givit förslaget från EU och Storbritannien om att dela de gemensamma tullkvoterna för import av jordbruksprodukter.

Stora exportörer av jordbruksprodukter som USA, Argentina, Brasilien och Nya Zeeland vill att kvoterna totalt sett blir större. Kravet motiveras med att uppdelningen innebär att det blir svårare att rikta om exporten om efterfrågan minskar i något av de 27 EU-länderna eller i Storbritannien.”

 

2018-01-16

NSD (TT) skriver om vad USA:s president Donald Trump kan tänkas säga i Davos:

Vem som skulle bli årets politiska dragplåster i Davos stod länge mellan Indiens premiärminister Narendra Modi och Frankrikes president Emmanuel Macron. Men två veckor inför mötets inledning ändrades spelplanen radikalt när det plötsligt stod klart att USA:s president Donald Trump kommer.

Med Trump på plats ser Davosmötet ut som rena toppmötet, med 340 tunga politiker från hela världen på gästlistan.

Vi inleder med premiärminister Modi, som leder den största demokratin i världen. Och vi kommer att avsluta med president Trump, som leder den största ekonomin i världen, säger Davosmötets vd och Norges utrikesminister Børge Brende om talarlistan.
Trumps tal, där USA:s president väntas förklara poängen med sin så kallade America First-politik, avslutar Davosmötet, som formellt pågår 23–26 januari.”

 

Stäng posten Läs nästa post
De (ganska) lyckliga kompisarna. Foto: APEC.

Slutdokumentet från Danang en kompromiss

Det är olyckligt att USA hamnar allt mer vid sidan av utvecklingen av den internationella handeln. Men det är tyvärr en oundviklig konsekvens av den nuvarande administrationens totala brist på insikter om hur handeln fungerar.  APEC-mötet i Danang, Vietn...

Slutdokumentet från Danang en kompromiss

Det är olyckligt att USA hamnar allt mer vid sidan av utvecklingen av den internationella handeln. Men det är tyvärr en oundviklig konsekvens av den nuvarande administrationens totala brist på insikter om hur handeln fungerar. 

APEC-mötet i Danang, Vietnam, avslutades i lördags.

Det gemensamma uttalandet om handel från mötet speglar krocken mellan Donald Trump och de andra ledarna för länderna kring Stilla Havet. Ambitionen om multilaterala handelsavtal var nedtonad.

Konflikten handlar alltså om synen på handelsavtal. APEC:s linje har sedan många år varit att försöka få till stånd multilaterala avtal; en grupp av länder enas om gemensamma regler för handel. Detta i brist på framsteg för ambitionen inom WTO-systemet att skapa samma regler för hela världen, vilket vore önskvärt men har visat sig mycket svårt. Förhandlingarna om detta, den så kallade Doha-rundan, har pågått i ett par decennier. Inte helt utan framsteg, men att det går långsamt är en underdrift.

Donald Trump å sin sida vill ha bilaterala avtal. Skälet är att USA har underskott i handelsbalansen mot vissa länder, men inte mot andra. Genom att göra separata avtal med enskilda länder tänker sig Trump att USA skall kunna använda sig storlek för att tvinga till sig ”rättvisa regler” för handel och därmed eliminera underskotten i handelsbalansen.

Detta kom fram under Trumps tal inför APEC. Han hade några viktiga poänger. Kina är inte den hygglige frihandlare man låtsas vara. Utländska företag som vill exportera eller etablera sig i Kina tvingas dela med sig av teknisk kunskap. Kina och många andra länder ägnar sig också åt industrispionage och struntar i intellektuella rättigheter.

Men en stor del av Trumps tal handlade om USA:s underskott i handelsbalansen, något han tror beror på valutamanipulation och orättvisa regler. Förutom att denna uppfattning är tvivelaktig är handelsunderskott inget problem.  Trump, och många i hans omgivning, är kvar på 1600-talet när det gäller ekonomisk teori.

USA köper mer från resten av världen än vad resten av världen köper från USA. Detta gäller inte minst Kina. Men skälet är helt enkelt att USA är ett av världens rikaste länder. Amerikanerna har råd att shoppa. Medan man i andra delar av världen jobbar för att spara och investera, jobbar amerikanerna för att leva loppan och konsumera.

Men vad händer när medborgare och företag i USA köper importprodukter? Andra länders medborgare och företag får dollar. Vad gör man med dollar? Svaret är enkelt. Investerar i USA. Möjligheterna är stora. Allt från att investera i den amerikanska statsskulden till fastigheter i NY eller aktier i amerikanska high tech-bolag, beroende på vad man tycker om risk och avkastning.

Amerikanernas dollar är i utlandet och vänder för att komma tillbaka som investeringar. Därför är underskott i handelsbalansen inget problem, något som dock verkar helt omöjligt att förklara för Trump.

Särskilt Kina har ett stort utflöde av valuta, beroende på att många kineser inte litar på sin egen regim. Kina är inte en rättsstat, man kan inte lita på offentlig statistik. Politiken är oförutsägbar. Därför investerar kineser med gott om pengar utomlands.

Läget förefaller vara att APEC-ländernas ledare inte direkt respekterar Trump, men ändå tvingas anpassa sig eftersom han är USA:s president. Samtidigt försöker många av dem gå vidare med TPP-avtalet utan USA. Amerikanerna står helt enkelt allt mer utanför möjligheterna att påverkar det internationella handelssystemet. Kinas betydelse växer i motsvarande mån.

Det är ett problem eftersom det är bättre att en demokratisk rättsstat håller i taktpinnen när det gäller internationella regelsystem, än att diktaturen Kina gör det.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera poster