USA

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai. Handelskriget mellan USA ...

Gästbloggare Pär Nyrén: Kinas vitbok om handelskriget är en förberedelse för utdragen konflikt

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på
tankesmedjan Frivärld. 
Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från
Stockholms universitet 
och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Handelskriget mellan USA och Kina pågår för fullt. Måndagen den 24 september trädde
nya tullar i kraft
. USA belägger import från Kina till ett värde av 200 miljarder USD med fem och tio procent i tullavgifter, medan Kina i samma vända bestraffar import av 60 miljarder USD av amerikanska varor med tioprocentiga tullar. Detta utgör den tredje rundan av tullhöjningar i ett handelskrig som ser ut att eskalera.

I lördags valde Kina att avstå från en amerikansk inbjudan att fortsätta förhandlingar. Istället för att hålla överläggningar direkt med sin motpart i handelskriget valde Kina istället att publicera en vitbok om landets syn på konflikten.

I korthet framhåller vitboken följande budskap:

1. Kina värnar sin värdighet och sina intressen. Kina söker inte konflikt men räds inte att ta kampen;

2. Kina är berett att utveckla de ekonomiska förbindelserna med USA;

3. Kina är villigt att reformera och förbättra det multilaterala handelssystemet;

4. Kina gör sitt yttersta för att skydda immateriella rättigheter;

5. Kina gör sitt yttersta för att skydda utländska företag som är verksamma i Kina;

6. Kina är hängivet att “fortsätta” öppna sin ekonomi;

7. Kina eftersträvar goda handelsförbindelser mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.

Vitboken är i lika delar ett försvarstal och en litani om amerikansk protektionism. Kinas officiella budskap är att landets ekonomiska tillväxt och växande ställning i den internationella ekonomin har gynnat omvärlden i allmänhet och USA i synnerhet. Därtill upprepar och fördjupar vitboken Kinas kritik av Trumpadministrationens handelspolitik. Detta utgör Kinas första omfattande officiella ställningstagande till handelskriget, men dess innehåll är sedan tidigare bekant.

Vad policydokumentet saknar är en tydlig handlingsplan.

För närvarande är möjligheterna för antingen en multilateral eller bilateral lösning högst begränsade.

Dödläge för WTO-reform

Kina har som uttalad ambition att reformera WTO. Kina och EU grundade en arbetsgrupp för WTO-reform under toppmötet mellan EU och Kina i juli. För bara några dagar sedan följde Europeiska kommissionen upp det med ett preliminärt ställningstagande om varför WTO behöver reformeras och hur det bör genomföras. Något liknande saknas fortfarande från Kina. En vitbok om Kinas WTO-politik, som publicerades kort innan toppmötet med EU, angav inte någon indikation att Kina önskar se nya regler styra den internationella handeln. Den häromdagen publicerade vitboken klargör att WTO-reform numera är på agendan, men undviker att säga någonting om vad Kina prioriterar för handelsregimens framtid. Det enda otvetydiga ställningstagandet hittills är att ett reformerat WTO inte bör kräva lika mycket av utvecklade länder som av utvecklingsländer, vilket Kina anser sig vara. Att Kina anser sig ha rätt att inte anta lika strikta regler som många andra av WTO:s medlemsländer är en av EU:s och USA:s främsta klagomål om organisationen.

Avsaknaden av konkretion om vad Kina faktiskt vill ändra gör det svårt att fortskrida med förhandlingar. Kanske avslöjar detaljbristen att Kina inte är särskilt intresserat av att reformera det multilaterala handelssystemet.

Samtidigt brottas den amerikanska WTO-politiken med en annan utmaning. Liksom övriga involverade parter är den amerikanska administrationen i princip för en omstöpning av den internationella handelsregimen — men lite tyder på att det är en prioritet. USA:s handelsrepresentant Robert Lighthizer har kommenterat under ett sammanträde med internationella motparter att ”det är omöjligt att förhandla om nya [WTO-]regler när många av de nuvarande inte efterföljs.” Givet att Kina förnekar att de bryter mot WTO-reglerna innebär det att förhandlingar om regelverket läggs på is under överskådlig framtid för USA:s del. Emellertid är USA inte bara missnöjda med Kinas regelbrott, utan menar även att domare inom WTO:s tvistelösningmekanism agerat ”aktivistiskt”, med följden att systemet försvarat illegitima handelsbarriärer, subventioner och andra marknadsskadliga åtgärder.

På sina olika sätt verkar både Kina och USA för närvarande vilja lösa handelskonflikten på bilateral basis. Medan förhandlingarna mellan de två länderna upphört kommer det inte ske.

Lite politisk vilja att öppna ekonomin

Handelskonflikten skulle kunna upphöra om Kina genomför betydelsefulla reformer i marknadsekonomisk riktning. Det verkar dock inte vara aktuellt. Vitboken om handelskriget ger inte uttryck för självkritik utan menar att tidigare reformarbete redan möjliggjort för utländska företag att konkurrera i Kina på jämlika villkor. EU:s handelskammare i Peking delar inte den uppfattningen, utan framhåller istället att många av de reformer som utlovats huvudsakligen har uteblivit. Bland många andra utmaningar har utländska företag i Kina särskilt svårt att få licenser, statligt ägda företag får fortfarande stora (och icke-transparenta) subventioner och regleringar ändras både frekvent och på ett oförutsägbart sätt, enligt handelskammaren.

Medan den kinesiska statens företrädare i unison ensidigt beskyller USA för den pågående konflikten framkommer det med jämna mellanrum viss självkritik i Peking. Den inflytelserika före detta riksbankschefen Zhou Xiaochuan till exempel kommenterade nyligen under ett seminarium i Geneve att Kina måste göra vidta åtgärder för att minska subventioner och påtvingad teknologiöverföring för utländska företag som etablerar sig i Kina. Som ofta är fallet i Kina menade Zhou att denna politik är påtvingad av lokala styren, medan den nationella regeringen står oskyldig till sådan favoritism av det inhemska näringslivet. Det må vara en inkorrekt beskrivning av den kinesiska politiken, men det ger Kinas nationella ledare en möjlig väg att ändra sin politik utan tappa ansiktet.

Trots detta ser reformviljan ut att vara ytterst begränsad. Den i andra frågor hårdföre professorn Yan Xuetong, verksam vid det välrenommerade Tsinghuauniversitetet, har bittert noterat att hans egna uppmaningar om att reformera de statligt ägda bolagen och att öppna den kinesiska ekonomin för omvärlden saknar stöd i Peking.

Utdragen konflikt

Av allt att döma är Kina allt mer inställt på en utdragen och eventuellt eskalerande konflikt. I en ny studie har kinesiska forskare undersökt hur Kina skulle påverkas om konflikten sprids från handel till finansiella tjänster. Scenariot som undersöks vore så skadligt för världsekonomin att det är svårt att föreställa sig att det förverkligas, men att det ens diskuteras vittnar om att en viss alarmism infunnit sig i Kinas politiska kretsar.

I väntan på sämre tider har den kinesiska staten vidtagit ytterligare åtgärder för att göra sig mindre ekonomiskt beroende av omvärlden. Utöver särskilt stöd för företag som direkt påverkas av de amerikanska tullarna har staten i dagarna vidtagit ytterligare åtgärder för att stödja privata företag med dåliga finanser och öka inhemsk konsumtion.

Att minimera konfliktens skador kommer bli allt svårare. Den senaste rundan av amerikanska tullar kommer öka från fem respektive tio till 25 procent den 1 januari nästa år. Om det inte undviks kommer såväl Kina, USA och det internationella handelssystemet att utsättas för än svårare påfrestningar.

Pär Nyrén är projektledare med ansvar för näringslivs- och globaliseringsfrågor på tankesmedjan Frivärld. Pär har en masterexamen i global politisk ekonomi från Stockholms universitet och har studerat kinesiska i Peking och Shanghai.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Tullarna mellan USA och EU är högre än de ser ut

Tullarna mellan EU och USA är högre än de ser ut och missgynnar faktiskt USA. Men det är inte anledningen till USA:s underskott i handelsbalansen, vilket inte hindrar att de bör tas bort helt och hållet. Det hade varit bra att ha TTIP.  DN skriver om ski...

Tullarna mellan USA och EU är högre än de ser ut

Tullarna mellan EU och USA är högre än de ser ut och missgynnar faktiskt USA. Men det är inte anledningen till USA:s underskott i handelsbalansen, vilket inte hindrar att de bör tas bort helt och hållet. Det hade varit bra att ha TTIP. 

DN skriver om skillnaderna i tullar mellan USA och EU. Inte oväntat så är DN:s slutsats att USA behandlas som vilket annat land som helst av EU och att tullarna inte är särskilt höga eller skiljer sig anmärkningsvärt mycket.

EU:s tullar är i snitt 3-4 procent medan USA:s är 2-3 procent. Men det är ett snitt, många varor har inga tullar alls, medan skillnaden i tullar på jordbruksprodukter är 11,9 mot 4,8. EU har alltså mer än dubbelt så höga tullar som USA. På industrivaror är skillnaderna mindre. EU:s tull på amerikansk import är 3,9 procent, den amerikanska tullen är i snitt 3,2 procent.

Trump har ett antal gånger gått till attack mot EU:s tull på 10 procent för import av amerikanska personbilar. Den är klart högre än den amerikanska importtullen på bilar som är 2,5 procent. Men samtidigt är den amerikanska tullen på lastbilar högre, 25 procent jämfört med EU:s 22 procent.

Kuriosa i sammanhanget är att både Mercedes och BMW gör alla sina SUV:ar i USA. Så när tysken köper vad han tror är en tysk bil är den i själva verket sammansatt i USA och belagd med EU-tull.

Men vad DN inte påpekar är att de beskedliga procentsiffrorna döljer en något mer dramatisk ekonomisk verklighet.

Till att börja med skillnaden mellan procentenheter och procent. Skillnaden mellan en tullsats på 3 procent och en på 4 procent är en procentenhet. Men skillnaden i procent är 25. Så ur den synvinkeln är det ganska stora skillnader mellan USA:s och EU:s tullar.

Vidare är även modesta tullsatser höga om man ser till normala vinstnivåer. Gör man en affär på en miljon blir tullen på 3 procent 30 000 kronor. Många tillverkare pressar sina underleverantörer stenhårt (till glädje för konsumenterna) så marginalen på en affär kan ligga på 5-10 procent. Med andra ord är inte 3 procents tull en småsak ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Ett annat problem berör komponenter som importeras och lagras för att snabbt vara tillgängliga vid underhålla av teknisk utrustning. De måste tullas in trots att de ännu inte är sålda. Företag tvingas betala tull för produkter som kanske inte blir sålda på många veckor eller månader. Tullkostnaderna kan således vara betungande för många företag, särskilt om de är små eller nystartade.

Slutsatsen är att USA hade gynnats av TTIP-avtalet som Trump lagt på is. De för USA ogynnsamma tullarna hade tagits bort.

Nu är skillnaderna i tullsatser förstås inte anledningen till USA:s underskott i handelsbalansen mot EU, det som Trump uppfattar som anledningen till att det försvinner industrijobb i USA. Anledningen till handelsunderskottet är att USA har världens högsta BNP och kommer kring plats 10 när det gäller BNP per capita. Tillväxten är hög och arbetslösheten låg. Med andra ord konsumerar amerikanerna för glatta livet, både inhemska produkter och import. Många importerade produkter är dessutom sådana att större delen av värdekedjan ligger i USA. En Iphone är utvecklad USA och kommer under hela sin livslängd att vara uppkopplad mot amerikanska telefonnät och tjänster. Att den sattes ihop i Kina och därefter importerades bidrar till underskottet i handelsbalansen.

Tullarna mellan USA och EU borde tas bort. Men inte på grund av handelsbalansen utan för att det gynnar tillväxten i både USA och EU. Framför allt skulle små och medelstora företag ha glädje av både lägre tullar och minskat pappersarbete.

Det är angeläget att förhandlingarna om TTIP kommer igång så snart som möjligt. Gissningsvis är det omöjligt under Donald Trump, men han är som sagt inte för evigt och EU kan ställa sig i startblocken för att komma igång. Det kanske tar uppåt ett decennium innan det sker, men tio år är inte anmärkningsvärt mycket tid när det gäller handelsförhandlingar. Ett avtal betyder så mycket mer än borttagna tullar och andra handelshinder. Det betyder framför allt fasta förhållanden. Eller i vilket fall fastare. Ser man på NAFTA så fanns det en omförhandlingsklausul som Trump nu utnyttjar. Men utan NAFTA-avtalet skulle Trump kunna ändra reglerna för handel med Mexiko och Kanada betydligt snabbare och efter eget huvud. Det hade blivit det vanliga twitterfyrverkeriet med total oförutsägbarhet. Nu sker omförhandlingen under jämförelsevis ordnade förhållanden.

Med TTIP-avtalet blir det en liknande situation mellan EU och USA. Omförhandling är möjlig, men den sker under ordnade förhållande.

För företag som vill investera utomlands är förutsägbarhet en viktig faktor. Man kan aldrig få exakt som man vill. Entreprenörens viktigaste egenskap är att anpassa sig till rådande förhållanden; att se möjligheter snarare än problem (här är klyschan faktiskt motiverad). Men anpassning förutsätter ett visst mått av stabilitet. I en föränderlig värld kan politikerna göra en sak; skapa stabila lagar och avtal.

Om arbetet med WTO skulle gå framåt och göra TTIP överflödigt under tiden avtalet förhandlas — synnerligen osannolikt — innebär förberedelser och förhandlingar ändå ingen större kostnad.

 

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Nya NAFTA. Nu på upploppet.

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla.  Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhan...

Kortsiktig vinst för EU om NAFTA faller?

NAFTA kan falla om Trump vill det. På kort sikt kanske bra för EU och Sverige. På lång sikt en förlust för alla. 

Donald Trump kan för egen maskin besluta att USA skall lämna NAFTA, det frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada som just nu omförhandlas. Att det omförhandlas är i sig inte dramatiskt. När avtalet kom till för snart 30 år sedan var verkligen ganska annorlunda både vad gäller miljöregler, e-handel, dataströmmar och mycket annat som i dag påverkar handelspolitiken.

Men Trump har hotat att lämna avtalet helt och hållet, vilket däremot skulle ha stora konsekvenser. Under veckan har den fjärde förhandlingsrundan hållits och låsningarna är mycket stora. Vidare har förmodligen inga tidigare handelsförhandlingar omgärdats med så stora motsättningar mellan presidenten och näringslivet. Optimisterna menar att det är normalt för president Donald Trump att vara närmast orimlig i inledningen av förhandlingar för att senare kunna backa utan att förlora för mycket. Men andra menar att NAFTA just nu faktiskt hänger på en skör tråd.

Ana Swanson and Kevin Granville på New York Times har gått vad som sannolikt skulle hända om USA lämnar NAFTA.

Det intressanta är att det förmodligen skulle vara absolut mest negativt för USA.

Kanada och Mexiko är USA:s största handelspartners förutom Kina och handeln mellan de tre länderna har tredubblats sedan 1990-talet när NAFTA kom till. I dag är tullarna i princip noll mellan länderna och detta har lett till att många företag, framför allt amerikanska, utnyttjar möjligheten att optimera sin produktion genom att utnyttja de olika ländernas förutsättningar. Värdekedjorna passerar gränserna — i vissa fall flera gånger. Exempelvis importerar USA 1,6 miljoner bilar från Mexiko, men värdet av dessa bilar består till 40 procent av amerikanska komponenter.

Om NAFTA faller kommer detta bli svårare och dyrare. Då kommer länderna tillämpa tullsatserna som gäller inom WTO vilka kan te sig beskedliga vid en första titt (genomsnittet Mexiko 7,1, USA 3,5, Kanada 4,2) men höga nog att äta upp marginalerna och framför allt göra livet dyrare för medborgarna. Dessutom är detta genomsnittliga tullsatser: för den amerikanska jordbrukare som skall exportera till Mexiko handlar det om 15 procent på vete, 25 procent på nötkött och 75 procent på kyckling. USA är en stor exportör av kläder och på dessa är tullarna enligt WTO 20 procent.

Dessutom är USA det land som är mest isolerat från världshandeln av de tre länderna. Kanada har CETA-avtalet med EU, även Mexiko har ett frihandelsavtal med EU.  Kanada och Mexiko kan behålla NAFTA mellan sig även om USA hoppar av och det finns fortfarande ett visst moment i TPP-avtalet där bland annat Japan ingår, vilket kan bli ett alternativ i framtiden.

USA riskerar alltså att förlora export till Mexiko och Kanada, ställa till problem för sina egna industrier och göra en rad produkter betydligt dyrare för sina egna medborgare. Frågan är hur många jobb som kommer att skapas? Förmodligen inte ett enda. Tvärt om kommer aktiviteten i många delar av ekonomin gå ner lite när varor blir dyrare och export svårare. De jobb som eventuellt försvann 90-talet lär aldrig komma tillbaka. Att försöka tvinga tillbaka exempelvis biltillverkning från Mexiko till USA är svårt. Det billigaste kan mycket väl vara att istället lägga all produktion i Asien.

Sammantaget kan det mycket väl vara bra för EU och Sverige om NAFTA faller. Men bara på kort sikt. På längre sikt skulle tillväxt och välstånd i både USA, Kanada och Mexiko minska.

Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Mexikos president Enrique Peña Nieto. Talar sedan länge om att öka Mexikos handel för att bli mindre beroende av USA.

Facket och demokraterna hyllar Trumps handelspolitik

TPP stoppat och NAFTA skall omförhandlas. Det small rätt fort när Donald Trump tillträdde som president. Överraskande nog var Trumps första åtgärder som president också något som hyllades av Demokraterna och fackföreningsrörelsen.  AFL-CIO:s  (USA:s LO) or...

Facket och demokraterna hyllar Trumps handelspolitik

TPP stoppat och NAFTA skall omförhandlas. Det small rätt fort när Donald Trump tillträdde som president.

Överraskande nog var Trumps första åtgärder som president också något som hyllades av Demokraterna och fackföreningsrörelsen.  AFL-CIO:s  (USA:s LO) ordförande Richard Trumka sade att ”detta är bara de första i en serie nödvändiga politiska förändringar som krävs för att skapa en rättvis global ekonomi”.

Ett antal senatorer från Demokraterna har redan föreslagit lagstiftning som är avsedd att allvarligt försvåra framtida initiativ att försöka återuppliva TPP.

När det gäller TPP är de omedelbara konsekvenserna inte av praktisk natur. Avtalet har ännu inte trätt i kraft. Istället urgröps USA:s rykte som avtalspartner. Landet har alltså drivit fram ett stort avtal med tio andra viktiga industriländer och hoppar plötsligt av för egen del. Och problemet är betydligt större än att Trump är omdömeslös. Sanders och Clinton hade i princip lovat att göra samma sak. Kina hade medvetet hållits utanför TPP men ser nu sin chans att kliva fram och ta ledningen när det gäller internationell handel. Ledartröjan när det gäller frihandel och globalisering har alltså gått från världens mest framgångsrika ekonomi och demokrati till världens största och mest framgångsrika diktaturstat.

Man kan gissa att det egentligen inte var exakt vad vare sig Trumps väljare, fega republikaner eller demokraterna hade tänkt sig. Det skulle vara intressant att fråga Trumka om han tror att Kina kommer att vara en bättre garant än USA för en mer rättvis världshandel?

Till det kommer att TPP:s alla fördelar försvinner. Det handlade om förbättrad tillgång till stora marknader för USA:s producenter och en stärkning av relationerna mellan betydande engelskspråkiga och demokratiska länder. Förutom USA; Australien, Nya Zeeland och Kanada. I den mån det finns någon form kamp mellan samhällssystem på global nivå handlar det om att demokratiska, liberala rättsstater med full marknadsekonomi mot mindre lockande alternativ. TPP skulle ha inneburit en tydlig stärkning av det förstnämnda. Nu kunde i stället kinesiska media (alla statskontrollerade) skriva att den västerländska demokratin har nått sina begränsningar.

NAFTA är för tillfället ett betydligt värre praktiskt problem. Det har funnits i över 20 år och i allt väsentligt fungerat bra. Visserligen har det funnits återkommande diskussioner om att säga upp och omförhandla, men det är att öppna Pandoras ask. Och Kanadas, USA:s och Mexikos ekonomier är så integrerade att ökade handelshinder vore som att införa tullar mellan Stockholm och Uppsala.

Diskussionen gäller någon form av skatter eller tullar och regler för hur stora delar av en produkt får vara köpta från länder utanför NAFTA-området (hur stora delar av en bil tillverkad i Mexiko får vara köpta från Korea innan det slutar vara en koreansk bil?). Reglerna riskerar att bli allt mer komplexa och dessutom kunna misstänkas vara riktade mot enskilda företag — blir reglerna tillräckligt specifika och detaljerade kommer man oundvikligen kunna identifiera exakt vilka produkter och företag som drabbas.

En komplicerande faktor är att Trump har makten att säga upp avtal för omförhandling. Men han har inte lika mycket makt att godkänna nya avtal eller besluta om skatter och tullar. Och som ytterligare lök på laxen är förhållanden olika i  Mexiko och Kanada när det gäller exempelvis löner och skatter, fackliga rättigheter, miljökrav. Mexiko har karaktär av låglöneland och går ekonomin dåligt i Mexiko ökar strömmen av olagliga immigranter till USA. Även den vill Trump stoppa, men han är inte den första presidenten som har den ambitionen. Hittills har försöken att minska strömmen av immigranter mest lett till kostnader och tragedier, medan antalet immigranter inte påverkas särskilt mycket. Den har förvisso minskat i många år, men det beror på att Mexikos ekonomi gått allt bättre.

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
-- Vad tror du om att ha bra arbetsmarknadsstatistik, George? Min tanke är att framtida valrörelser blir bättre om kandidaterna har tillgång till fakta.

Hur många jobb kostar frihandeln USA?

Rapporter om att handeln med omvärlden, framför allt Kina och Mexiko, gör att jobb försvinner återkommer i amerikanska media. Här exempelvis redovisas att 2 000 000 jobb har försvunnit i USA mellan 1999 och 2011. Det är 14 000 jobb i månaden. Inte så ...

Hur många jobb kostar frihandeln USA?

Rapporter om att handeln med omvärlden, framför allt Kina och Mexiko, gör att jobb försvinner återkommer i amerikanska media.

Här exempelvis redovisas att 2 000 000 jobb har försvunnit i USA mellan 1999 och 2011.

Det är 14 000 jobb i månaden. Inte så många för hela USA. Men framför allt inte mot bakgrunden av att det tillkommer (netto) cirka 200 000 jobb i månaden. Med andra ord är jobbförlusten inom felmarginalen när man mäter tillskotten av jobb. Även om den högre siffran i artikeln, kring 3,5 miljoner jobb försvunna, är korrekt ligger det inom felmarginalen.

Kanske inte så mycket att klaga över?

Ett annat tema för kritiken är att lönerna pressas ner av handeln. Enligt artikeln cirka 1800 dollar.

Medianinkomsten i USA är ungefär 50 000 dollar per hushåll. Drygt 3,5 procent lägre lön på grund av handeln med anda ord. Men då kan man fråga sig, hur mycket dyrare skulle amerikanska produkter vara utan handel med Kina, Mexiko och övriga låglöneländer? Skulle exempelvis Apple vara ett lika stort företag utan sina leverantörer i Kina? De gör ju inte bara produkter för USA-marknaden utan till hela världen.

Som så ofta domineras politiken av småfrågor. Några procent lägre inkomster, knappt mätbart mindre ökning av jobbtillväxten. Och detta utan att ens fundera över hur den amerikanska ekonomin skulle fungera utan billigare produkter och konkurrenskraftiga underleverantörer.

Eller hur de stora amerikanska exportföretagen skulle klara sig utan sina kunder i de ekonomier som växer i rekordfart på grund av amerikanska investeringar och export till USA.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George
-- Så här mycket tjänar vi på NAFTA! -- Och så här mycket tjänar vi!

Kanada tjänar stort på frihandelsavtalet NAFTA

“This is North America. We don’t fear the future, we invent it. We don’t worry about the new economy, we create it.” Justin Trudeau, premiärminister i Kanada Debatten om frihandel i USA är intressant för att den har en så tydlig koppling mellan principer o...

Kanada tjänar stort på frihandelsavtalet NAFTA

“This is North America. We don’t fear the future, we invent it. We don’t worry about the new economy, we create it.”

Justin Trudeau, premiärminister i Kanada

Debatten om frihandel i USA är intressant för att den har en så tydlig koppling mellan principer och vad som faktiskt händer i ekonomin. Den är också intressant för att den visar på skillnaden mellan att enbart se det som syns tydligt och att se både det som syns tydligt och det som är svårare att få syn på.

När det gäller handel är den skillnaden mycket enkel och lätt att illustrera. Ett stålverk som lägger ner på grund av utländsk konkurrens så att 1000 personer blir arbetslösa är mycket enkelt att observera. Det finns 1000 personer och deras fackliga organisationer och lokala politiker som berättar om vad som hänt. För media är det lätt att ordna fototillfällen, hitta drabbade som förlorat jobbet och oroar sig för framtiden, politiker kan kräva stödåtgärder och det finns alltid de som menar att om det inte funnes import skulle stålverket fortfarande existera.

Vad som inte syns lika tydligt är när export och import skapar 1000 nya jobb. Det är ytterst sällan en entreprenör säger att ”nu har det uppstått en möjlighet att exportera, så jag startar en ny fabrik och anställer omedelbart 1000 personer”. Vad som händer är snarare att entreprenören bygger upp en verksamhet där han anställer folk, och dessutom börjar köpa varor och tjänster från underleverantörer som i sin tur anställer.  Efter en tid är antalet nya jobb uppe i 1000 eller mer, men nästan ingen uppfattar kopplingen mellan den utvecklingen och att entreprenören sett en ny internationell marknad.

För att fånga den utvecklingen måste man göra enkäter, antaganden, statistik. Det arbetet ger inte några tillfällen till fotografier eller intervjuer med nyanställda om värdet av export.

Baksidorna med frihandel är konkreta, medan de mycket större vinsterna presenteras som statistik, tabeller och abstrakta deklarationer av ekonomer och frihandelsvänliga politiker.

Tydligast syns den tendensen i kritiken av det nu drygt 20 år gamla frihandelsavtalet NAFTA. Det omfattar Mexiko, USA och Kanada. Men kritikerna intresserar sig bara för det faktum att Mexiko konkurrerar med USA:s näringsliv genom lägre löner, aldrig det enorma handelsutbytet som sker med Kanada — 750 miljarder dollar årligen — ett land med ungefär samma kostnadsläge och utvecklingsgrad som USA.

Faktum är att ett land med en modern ekonomi har större nytta av att handla med andra länder med motsvarande förhållanden.

NAFTA är förenklat handeln så mycket att kanadensiska företagare inte ens upplever att de handlar med ett annat land.

Kanadas premiärminister Justin Trudeau berättar att han brukar fråga företagare han träffar om deras internationella handel. Ett vanligt svar är att ”vi har inte så mycket internationell handel, det mesta vi säljer går till USA”.

Kanadensiska företagare oroar sig inte för handeln med USA, vilket de kanske skulle ha anledning att göra. USA är dels en ekonomi med extremt produktiv industrisektor och dessutom en större låglönesektor än Kanada. USA har traditionellt stor invandring av lågutbildad arbetskraft och svaga fackföreningar. Kanada är tvärt om. Begränsad invandring, framför allt inte av lågkvalificerad arbetskraft, och starka fack. Medan USA har en gräns mot Mexiko där tusentals personer tar sig över varje dygn, har Kanada inget sådant problem. De har tvärt om en synnerligen strikt invandringspolitik — de tar som regel enbart emot högutbildade personer som de har direkt nytta av.

Men USA är inte ett hot mot Kanadas ekonomi. Istället är de två ländernas ekonomier tätt sammanflätade med varandra.

Detta är framtiden om vi får TTIP-avtalet. Att EU och USA får allt mer sammanflätade ekonomier. Det betyder inte att det uppstår likriktning inom andra samhällssektorer. USA och Kanada är överraskande olika när det gäller både kultur och politik. Kanada liknar mer något nordeuropeiskt land och skillnaderna mellan Kanada och USA har ökat snarare än minskat de senaste decennierna.

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Lars Hjälmered (m)

Gästbloggare Lars Hjälmered (m): Vi driver på för ett djupare och bredare TTIP

Handelsavtalet mellan EU-USA, TTIP, som nu förhandlas kommer att skapa världens största regionala frihandelsområde. Det blir ett avtal mellan världens två största ekonomier. Företag och konsumenter i Europa och USA kommer att kunna dra fördel av outny...

Gästbloggare Lars Hjälmered (m): Vi driver på för ett djupare och bredare TTIP

Sverige behöver mer frihandel. Vi är en liten handelsberoende nation där hälften av vår ekonomi kommer från import och export. Frihandel och öppenhet mot omvärlden är därför avgörande för företag och jobb i Sverige och för att säkra välfärden.

Handelsavtalet mellan EU-USA, TTIP, som nu förhandlas kommer att skapa världens största regionala frihandelsområde. Det blir ett avtal mellan världens två största ekonomier. Företag och konsumenter i Europa och USA kommer att kunna dra fördel av outnyttjad potential och nya ekonomiska möjligheter. Sverige är den största utländska investeraren i USA per capita. Därför ligger det i vårt intresse och vara pådrivande för att få ett avtal på plats och med ett effektivt system för att hantera eventuella investeringstvister.

En aktiv svensk handelspolitik med fokus på ökad frihandel inom ramen för TTIP är en förutsättning för att vårt land ska kunna hävda sig internationellt och förbättra förutsättningarna för företag att starta och verka i Sverige. Frihandel och ömsesidigt marknadstillträde är inget som kommer av sig självt utan bygger på mödosamt framförhandlade avtal som TTIP och som ofta tar flera år att få på plats.

Moderaterna vill se ett så ambitiöst avtal som möjligt mellan Europa och USA. Vi vill att EU-kommissionen öppnar förhandlingar på fler områden än de man nu arbetar med. Låt mig peka på fem viktiga områden:

  1. När förhandlingarna med USA skulle inledas fattade Europaparlamentet beslut om vilket förhandlingsmandat EU-kommissionen skulle ha. I praktiken ett uppdrag om vad man hoppas att förhandlingarna ska leda fram till. Socialdemokraterna valde då att rösta för att undanta film- och musiktjänster från förhandlingarna. Detta trots den omfattande kultursektor och det svenska musikundren. Miljöpartiet valde å sin sida att liksom Vänsterpartiet rösta blankt nej till hela mandatet. Film- och musiktjänster borde tas med i förhandlingarna.
  2. Tjänstehandeln står idag för en tredjedel av handeln mellan Europa och USA. Sverige bör driva på för att få moderna regler på plats som gynnar denna växande del av vår ekonomi.
  3. Allt fler företag arbetar med värdekedjor som är internationella och ofta globala. Det kan handla om att varor sätts samman av delar från olika länder och kombineras med mjukvara från ett annat land för att i slutändan säljas och senare underhållas i ytterligare ett annat land. I dessa flöden av varor och tjänster är hanteringen av data eller information helt avgörande. För oss är det självklart att dataflöden är ett område som måste upp på förhandlingsbordet.
  4. E-handel är ett område som växer alltmer både nationellt och internationellt. Dessvärre delas inte vår uppfattning att detta ska in i handelsavtalet med USA av alla.
  5. I Europa har vi sedan lång tid haft en fri rörlighet. Det är självklart idag att kunna plugga i Paris eller jobba i Berlin. Det rimliga sett till all handel och allt utbyte vi har med USA är att Sverige driver på för att få en fri rörlighet över Atlanten också för oss människor.

Friare handel stärker förutsättningarna för företag i Sverige. Att få ett handelsavtal mellan Europa och USA på plats är helt avgörande. Moderaterna skulle gärna se att ett kommande handelsavtal blir både djupare och bredare än vad som nu är fallet. Sverige har en avgörande viktig roll i Europa att driva handelsfrågorna i den riktningen, tyvärr har vi en regering som inte tar det ansvaret för Sverige.

Lars Hjälmered (M)
Riksdagsledamot
Näringspolitisk talesperson

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export
-- Jag är ju inte odelat nöjd med TTIP...

Global makt fokus i ny rapport om TTIP

TTIP har inte bara ekonomisk betydelse i meningen ökat välstånd. Avtalet kommer också att spela en roll för maktbalansen i världen. Erik Brattberg har för tankesmedjan Frivärld skrivit den hittills mest insatta analysen av hur TTIP kommer att påverka ...

Global makt fokus i ny rapport om TTIP

TTIP har inte bara ekonomisk betydelse i meningen ökat välstånd. Avtalet kommer också att spela en roll för maktbalansen i världen.

Erik Brattberg har för tankesmedjan Frivärld skrivit den hittills mest insatta analysen av hur TTIP kommer att påverka världens geopolitiska förhållanden.

Sammanfattningsvis skulle TTIP-avtalet ha en positiv inverkan på tre områden:

  1. TTIP kan hjälpa EU att få ordning på sina upplevda eller verkliga ekonomiska problem. Oberoende av hur stor den ökade ekonomiska tillväxten blir som ett resultat av TTIP är avtalet i sig närmast gratis. Det innebär inga stora investeringar eller uppoffringar att få avtalet på plats. EU kommer att också att ha visat en förmåga att samla sig till stora, svåra och långsiktiga beslut. Demokratin som sätt att styra samhällen visar sin styrka. Ett energisamarbete inom ramen för TTIP skulle minska EU:s beroende av Ryssland. Bättre ekonomi spelar dessutom roll för den militära styrkan inom EU.
  2. Västvärldens ekonomier utgör en allt mindre andel av världsekonomin. Ett tätt ekonomiskt samarbete som sträcker sig från Hawaii till Rumänien och från Medelhavet till Polcirkeln kommer stärka västvärlden. På det ekonomiska området är EU och USA i stort sett jämbördigt, vilket inte gäller den militära styrkan där USA är helt överlägset.
  3. Om USA och EU kommer överens om standarder och principer för miljö-, arbetsrätt och produktsäkerhet på den höga nivå som gäller i de båda ekonomierna kan dessa etableras som världsstandarder som även Kina tvingas anpassa sig till. Till detta kommer att TTIP blir ett avtal som även länder utanför USA och EU kan ansluta sig till. Turkiet har redan signalerat intresse. Allt detta kommer i sig innebära en handelsliberalisering och även stärka västvärldens ställning i en allt mer multipolär värld.

Perspektivet kan förefalla lite väl inriktat på internationella maktförhållanden. Vi brukar ju annars tala om frihandel huvudsakligen i termer av fred och samarbete. Men tyvärr är inflytandesfärer och konflikter om marknader, råvaror och strategiska hållpunkter fortfarande en del av verkligheten. Ryssland har svårt att göra sig gällande på en världsmarknad där enbart pris, kundnytta och förädlingsvärden är avgörande. Kina bygger fortfarande sitt inflytande på storlek och låga produktionskostnader snarare än innovationsförmåga. Vi har alla många kinesiska produkter, men kan knappast nämna ett enda kinesiskt varumärke. Båda ländernas ledningar har en jämfört med oss polariserad och närmast paranoid föreställningsvärld. Detta går inte att önska bort.

För svensk del är TTIP helt avgörande om vi skall ha något som helst inflytande eller inte. Vi kan ha inflytande genom EU och EU:s inflytande över världsekonomin är starkt beroende av TTIP.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Visa flera poster