Vänsterpartiet

Frihandelsmotståndare. Sällan så glada typer.

Ger frihandel fler aborter, mer hustrumisshandel och lägre fertilitet?

I Sverige och EU finns det frihandelsmotståndare som vill ha "CETA-fria zoner", medan i USA sprider till och med Trumps administration föreställningen om att frihandel leder till minskad fertilitet och hustrumisshandel. Att det är svårt att ta protektionister på a...

Ger frihandel fler aborter, mer hustrumisshandel och lägre fertilitet?

I Sverige och EU finns det frihandelsmotståndare som vill ha ”CETA-fria zoner”, medan i USA sprider till och med Trumps administration föreställningen om att frihandel leder till minskad fertilitet och hustrumisshandel. Att det är svårt att ta protektionister på allvar förvånar inte. 

Frihandelsmotståndare är sällan särskilt muntra typer.

Inte bara ser många problem där de inte finns. Exempelvis att frihandel kostar jobb, trots att all statistisk visar att det hela tiden skapas fler jobb, eller att underskott i handelsbalansen skulle vara ett problem.

De tror också att frihandelsavtal hotar demokratin eller avskaffar politikernas möjlighet att beskatta och reglera. Vilket förstås inte stämmer även om frihandelsavtal på marginalen kan minska det politiska utrymmet att bryta mot ingångna avtal.

Men några är lustigare än andra.

Vänsterpartisten Lars-Göran Ahlström vill exempelvis att ”Malmö skall vara en TTIP- och CETA-fri zon”. Det förra är enkelt. TTIP finns ännu inte (vilket Ahlström inte verkar ha klart för sig). Det senare är värre. CETA är en del av inte bara Sveriges utan EU:s handelspolitik. Enskilda kommuner eller landsting kan inte bestämma att lönnsirapen skall bli belagd med tull, företag i deras närhet inte säljer produkter till Kanada enligt CETA:s villkor eller deltar i offentliga upphandlingar i Kanada. Inte heller förstås, att kanadensiska företag budar på offentliga upphandlingar i den egna kommunen eller landstinget.

Nu skall det sägas att Ahlström inte alls är ensam om sin ståndpunkt. Nästan alla frihandelsmotståndare har en uppsättning i bästa fall småudda idéer om handel och moderna frihandelsavtal.

”I dag finns det cirka 2 000 kommuner och regioner i Europa som är så kritiska till frihandelsavtalet med Kanada att de förklarat sig som CETA-fri-zon. Därmed motsätter de sig alla försök till att försvaga nationella eller europeiska regelverk vad gäller miljö, hälsa, kultur, arbets- och konsumentskydd samt bevarandet av offentliga tjänster. Staden Rom är den senaste regionen som gått med. Men i Malmö vill inte kommunen diskutera frågan, och motiverar det med att den ligger hos den Svenska regeringen.”

CETA försvagar nu inte något av EU:s eller nationella regelverk av den typ Ahlström nämner. Det är helt enkelt fel. Och Malmö stad har rätt. Det är regeringen eller snarare EU som bestämmer om handelspolitiken. De 2000 kommuner och regioner som deltar i dumheterna är förstås också felinformerade och ägnar sig åt meningslös plakatpolitik. Siffran är dessutom låg. Betänkt att det finns 300 kommuner bara i Sverige.

Och sen kommer, förstås, den vanliga konspirationsteorin:

”Vi som i flera år har diskuterat den förskjutning av makt från demokratiska beslut till storföretagens styrelserum som CETA och TTIP innebär, är besvikna över att Sverige inte har diskuterat frågan. Vare sig massmedier eller regering och riksdag har tagit fram en realistisk konsekvensbeskrivning av vad CETA och TTIP innebär för den svenska demokratin och presenterat den för allmänheten. Varför är inte den fria pressen intresserad?”

Den som följt debatten vet att det skrivits om CETA och TTIP i stort sett dagligen de senaste åren. Kommerskollegium, regeringens myndighet på handelsområdet, har gjort konsekvensbeskrivningar av CETA (men inte av TTIP som ju inte finns…) som ligger på myndighetens hemsida. Frågan har debatterats i riksdagen och i Europaparlamentet. Båda avtalen har genererat tjogvis med samrådsmöten och en störtflod av pressmeddelanden från kommissionen.

Den här bloggen har publicerat artiklar nästan varje vecka, visserligen ur ett positivt perspektiv men med länkar och hänvisningar till både positiva och negativa källor.

Men om vi har lite speciella argument i Sverige och EU, är det förstås ingenting mot vad de hittar på i Trump-administrationen.

Från vita huset har det läckt ett dokument, framtaget av Peter Navarro som är Trumps chef för handelspolitiken, som kopplar frihandel (i det här fallet NAFTA) med sådant som ökade aborter, skilsmässor, hustrumisshandel och fertilitetsproblem(!).

Här en sammanfattning från Washington Post av vad som påstås vara ett tvåsidigt PM.

Nu menar förstås Navarro inte att det är själva frihandeln som är problemet utan att industrijobb försvinner. Möjligen kan man hävda att ökad arbetslöshet ställer till sociala problem. Men arbetslösheten i USA har inte ökat. Tvärt om finns det fler jobb än någonsin även om en del traditionella industrijobb har försvunnit, varav några har flyttat utomlands medan andra ersatts av robotar.

Det förhållande att människor har jobb i andra sektorer än traditionell industri lär knappast leda till sociala problem. Tvärt om de nya jobb som skapas renare och mindre tunga än de jobb som försvinner.

Enligt Vita Huset är dokumentets status och användning lite oklar och inte heller finns det några bakgrundsfakta bilagda som stöder påståendena.

Men sammanfattningsvis är det ofta svårt att ta protektionister på allvar.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln
Tina Acketoft. Fotograf: Peter Knutson.

Gästbloggare Tina Acketoft: Socialdemokraterna måste hålla sin handelspositiva linje

För ett par veckor sedan presenterade EU-kommissionen, med Folkpartiets Cecilia Malmström i spetsen, nya förslag till förhandlingarna om TTIP. Kommissionen tar fasta på hur avtalet på bästa sätt ska främja en hållbar utveckling, bevarandet av ekologisk...

Gästbloggare Tina Acketoft: Socialdemokraterna måste hålla sin handelspositiva linje

För ett par veckor sedan presenterade EU-kommissionen, med Folkpartiets Cecilia Malmström i spetsen, nya förslag till förhandlingarna om TTIP. Kommissionen tar fasta på hur avtalet på bästa sätt ska främja en hållbar utveckling, bevarandet av ekologisk mångfald och goda arbetsvillkor – tre mycket viktiga utmaningar som EU och USA gemensamt ska ta sig an.

Världen och inte minst Sverige behöver frihandel. En fri och öppen marknad med konkurrens bidrar till en mängd positiva effekter. Den liberale tänkaren och nationalekonomen Adam Smith uttryckte redan 1776 i sin bok Nationernas välstånd att politikens mål bör vara att skapa välstånd för medborgarna. Drygt 200 år senare vet vi liberaler att välstånd bäst skapas genom näringsfrihet och frihandel mellan människor och nationer och att frihandel lyfter fattiga länder ur fattigdomen.

Utöver jobb och välstånd bidrar handel och samarbete mellan länder också till att relationer och gemensamma värderingar stärks mellan människor. Det gäller i allra högsta grad demokrati och mänskliga rättigheter vilket EU är ett utmärkt exempel på – länder som i alla tider krigat med varandra är numera viktiga och nära handelspartner.

Sedan 2013 förhandlar EU med USA om ett omfattande handelsavtal, det så kallade TTIP. Parterna är världens två största ekonomiska och demokratiska områden som tillsammans skulle kunna sätta agendan för mer hållbara och rättvisa handelsavtal.

TTIP skulle dessutom ge både den europeiska och amerikanska ekonomin en knuff i rätt riktning och också betyda mycket för Sverige som redan idag har Förenta staterna som en av de största handelspartnerna – över 120 000 svenska jobb är idag direkt kopplade till vår export till USA. Förutom den förenkling för företag och kunder som skulle följa av gemensamma regler och standarder skulle TTIP också innebära en ökad konkurrens mellan företagen, vilket i sin tur leder till sänkta priser och en större valfrihet för konsumenten i takt med att utbudet ökar.

För en liberal är det uppenbart att TTIP kan bli ett modernt handelsavtal som tar ansvar för demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling – och som skapar ökad tillväxt på båda kontinenterna. Att då i dessa tider tacka nej till ytterligare samarbete och frihandel med skräckpropaganda om klordoppade kycklingar och hotad arbetsrättslagstiftning som konsekvent och tydligt har motbevisats av kommissionär Malmström med flera, ter sig minst sagt oupplyst och på gränsen konspiratoriskt och det är min förhoppning att socialdemokraterna orkar hålla sin positiva linje till handelsavtalet och sina partners handelsskeptikerna miljöpartiet och vänsterpartiet stången.

Tina Acketoft
Riksdagsledamot, Skåne län västra
Vice gruppledare, EU-politisk talesperson (L)
Member of Parliament, Spokesperson on European Affairs

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Så tar vi de gamla argumenten igen…

Malin Björk, vänsterpartiet, intervjuas om TTIP på Vänsterpartiets hemsida. Hon påstår bland annat följande: "Ta till exempel frågan om vinster i välfärden. En majoritet av svenskarna vill förbjuda det. Men om vi skulle göra det så skulle det amerikan...

Så tar vi de gamla argumenten igen…

Malin Björk, vänsterpartiet, intervjuas om TTIP på Vänsterpartiets hemsida.

Hon påstår bland annat följande:

”Ta till exempel frågan om vinster i välfärden. En majoritet av svenskarna vill förbjuda det. Men om vi skulle göra det så skulle det amerikanska riskkapitalbolaget som äger Carema/Vardaga att få mindre vinster än vad de planerade när de investerade. De skulle då kunna stämma Sverige och ärendet skulle avgöras i en internationell specialdomstol.”

Men detta är helt orimligt. Om Sverige inte diskriminerar mot vissa företag från vissa länder eller bara lägger beslag på tillgångar kommer vi kunna stifta vilka lagar som helst.

Som vanligt sprider hon de tre myter som vänstern och Miljöpartiet hållit sig till ett halvår nu.

”Så har det gått när länder har haft avtal med liknande bestämmelser. När Slovakien ville bli av med vinstintresset i sin sjukförsäkring så stämdes de av ett holländskt försäkringsbolag. Och bolaget vann! När Australien ville begränsa rökning blev de stämda av Philip Morris. Vattenfall har stämt Tyskland eftersom de vill avskaffa kärnkraften. Det här avtalet skulle öppna upp för de amerikanska storföretagen att stämma Sverige och det kan vi inte acceptera.”

Men inget av dessa tre fall är särskilt anmärkningsvärda:

1. Slovakiens regering hade konfiskerat tillgångar genom en lagstiftning som landets egen högsta domstol senare bedömde som stridande mot grundlagen. Att ett företag som drabbas av att politikerna bryter mot sina egna lagar får ersättning är kanske inte så anmärkningsvärt?

2. Här handlar det om att Australiska staten vill införa så kallad ”plain packaging”, i praktiken bestämma hur förpackningarna skall se ut. Det handlar alltså inte om varningstexter som är helt ok, utan om att staten i praktiken konfiskerar hela förpackningen. Det är otvivelaktigt ett mycket stort ingrepp som inte hör hemma i en rättsstat med tanke på att produkten är laglig. Däremot skulle Australiska staten av allt att döma kunna förbjuda cigaretter helt och hållet. ”Men så gör det då!” frestas man säga.

3. Vattenfall är ju knappast ett företag som gått in på den Tyska marknaden för att sälja enklare konsumentprodukter. De har varit en del av tyskarnas nationella system för elförsörjning, i praktiken en planekonomi helt styrd av tyska staten med investeringshorisonter på många decennier. Att Vattenfall vill ha kompensation för att tyska staten i panik ändrar förutsättningarna för sin elförsörjning genom att stoppa kärnkraften och i stället satsa på kol är självklart. När svenska Barsebäck stängdes förtid fick ägarna kompensation för uteblivna vinster.

Det kan även påpekas att den svenska tryckfrihetslagstiftningen begränsar utrymmet för varningstexter på tobaksförpackningar. Vill Björk kanske avskaffa tryckfrihetslagstiftningen av folkhälsoskäl?

Sammanfattningsvis är ovanstående exempel på att stater kan bete sig närmast hur som helst mot företag och ett mycket gott skäl att ge företag ett starkt rättsskydd.

Stäng posten Läs nästa post
What protection teaches us, is to do to ourselves in time of peace what enemies seek to do to us in time of war.
Henry George