Vattenfall

Frihandelsmotståndare. Sällan så glada typer.

Mer förvirring kring ISDS från Miljöpartiet

Miljöpartiet i EU-parlamentet gör sitt bästa för att röra ihop begreppen och utmåla rättsstatliga principer och skiljedomsklausluer (ISDS) i internationella handelsavtal som ett problem. Men sanningen är att internationell skiljedom har funnits mer än ...

Mer förvirring kring ISDS från Miljöpartiet

Miljöpartiet i EU-parlamentet gör sitt bästa för att röra ihop begreppen och utmåla rättsstatliga principer och skiljedomsklausluer (ISDS) i internationella handelsavtal som ett problem. Men sanningen är att internationell skiljedom har funnits mer än 100 år och i dag är en erkänd internationell rättsordning kontrollerad av FN-avtal som mer än 160 länder har skrivit under och följer. 

Det märks att TTIP-motståndarna börjat tappa fart.

Den protektionistiska bloggen ttippen.se som drivs av Miljöpartiet i Europarlamentet tar nu till argumentationslinjer som helt saknar verklighetsförankring.

Bland annat gör bloggen en jämförelse mellan skiljedomsförfarandet i NAFTA och den helt annorlunda tvistelösningsmekanism som finns i CETA, frihandelsavtalet mellan EU och Kanada:

”Byggandet av den omdebatterade oljeledningen Keystone XL, som var tänkt att föra kanadensisk oljesand till USA, stoppades nyligen av USA:s president Barack Obama. Obama menar att oljeledningen inte är försvarbar om USA vill vara ledande i miljöarbetet. Nu stämmer ett kanadensiskt företag, via den kontroversiella ISDS-mekanismen, USA på 15 miljarder dollar (motsvarande 128 miljarder kr, tre gånger mer än Sveriges försvarsbudget). En liknande ISDS-mekanism finns i det planerade CETA-avtalet mellan EU och Kanada, och spär således på oron att europeiska miljöbeslut kan utmanas juridiskt utanför nationella domstolar.”

Men detta är helt fel. Tvistelösningsmekanismerna i NAFTA och CETA liknar inte alls varandra. Det är helt uteslutet att ett företag skulle kunna stämma EU (eller Kanada) för att man stoppar ett stort infrastrukturprojekt innan det blivit slutgiltigt beslutat. Inte heller är det möjligt att stämma på skadestånd för framtida vinster. Till saken hör att USA har blivit stämt tolv gånger och vunnit varje gång. Det är helt enkelt en myt att ISDS är särskilt gynnsamt för företagen. Men självklart är stater inte garanterade att vinna. Kanada har förlorat ett anta mål. Men då har det handlat om att redan fattade beslut ändrats och att det funnits redan ingångna kontrakt. I de fallen är det närmast självklart att ett företag får rätt. Det skulle det också få i en nationell domstol. Det händer ju till exempel i upphandlingsärenden i Sverige att en kommun tvingas betala skadestånd för att man gjort en felaktig upphandling.  Men det betyder inte att ”domstolen sätter sig över demokratiska beslut”; att staten är bunden av sina egna lagar och avtal är en hörnsten i varje rättsstat sedan hundratals år.

Vad som är viktigt att veta är att en skiljedomstolar går helt på vad som står i det aktuella avtalet. Att NAFTA och CETA båda har en ISDS-klausul betyder inte att avtalen har samma innehåll. I CETA-avtalet garanteras till exempel staterna (Kanada eller det aktuella EU-landet) majoritet. Avtalet ger i praktiken staten avgörande inflytande över två av de tre skiljemännen. Och det är kanske inte så förvånande. Det är staterna, EU och Kanada, som utformat avtalet.

Andersson skriver så att man få intrycket av att avtalen kommer till under stort inflytande av företag. Och visst har företag inflytande på samma sätt som intresseorganisationer, fackföreningar och enskilda medborgare, men förhandlarna arbeta på de demokratiskt valda politikernas uppdrag och det färdiga avtalet klubbas slutligen av de folkvalda. Att avtalet är omfattande och komplext är inget problem. Staterna och EU har hundratals experter anställda som går igenom avtalet på arbetstid.

Miljöpartiets Max Andersson angriper även TTIP i en artikel i Euractiv:

”The inclusion of an investor-state dispute settlement (ISDS) mechanism has been the focal point of the debate, and rightly so. At the moment, various environmental measures, from phasing out nuclear power in Germany, to a moratorium on fracking in Canada, are being challenged by foreign investors under similar provisions in other agreements.

This highly controversial and unnecessary mechanism does not belong to a 21st century rule-of-law system. Foreign corporations should hold no greater rights than national firms or any other privileged position that allows them to challenge national legislation outside national courts.”

Här använder han återigen samma ohederliga retoriska trick. Nämligen att NAFTA, det Europeiska energiavtal som Vattenfall grundar sin stämning av Tyska staten på och den framtida ISDS-mekanism som kommer att finnas i TTIP-avtalet har någon gemensam egenskap som skulle leda till samma resultat. Det är som att argumentera mot domstolar genom att hänvisa till att sådana i vissa fall dömer folk till döden — som om själva existensen av domstolar kunde leda till dödsstraff oavsett vad som stod i lagen.

I Anderssons text ser man också flirten med rädslan för det utländska. Att ”foreign corporations” skulle få rättigheter som inte våra fina inhemska företag har. Men så är det inte heller. I TTIP skulle både företag i EU och företag i USA få exakt samma rättigheter. Nämligen att driva fall mot en annan stats myndigheter i ett oberoende skiljedomsinstitut. EU-företag mot amerikanska myndigheter, amerikanska företag mot myndigheter i EU-länder.

Självklart kan ett företag i exempelvis Sverige inte driva ett fall mot svenska myndigheter i internationell skiljedom enligt TTIP-avtalet. Men vad spelar det för roll? Svenska företag har tillgång till det svenska rättsväsendet utan att ha problem med språk, kulturella barriärer eller risk för diskriminering.

Internationell skiljedom gör inte att utländska företag får en positiv särbehandling, utan bidrar bara till att de inte särbehandlas negativt.

Motståndet mot ISDS-klausuler i avtal kommer från politiska grupperingar till vänster eller inom den nationalistiska ultrahögern.

De har naturligtvis lite olika motiv och skall inte dras över en kam. Men de har det gemensamt att de mer eller mindre är motståndare till rättsstatens principer. Grunden i rättsstaten är att även härskarna, vare sig det är kungar eller folkvalda parlament och regeringar, lyder under sina egna lagar och måste följa de avtal de ingått. Det brukar uttryckas som att ”juridiken ställs över demokratin” eller att ”domstolarna kan stoppa demokratiska beslut” och är ett problem för de politiska rörelser som uppfattar politiken som den enda legitima kraften i ett samhälle. Det är dessutom sakligt sett fel. Demokratin i meningen folkvalda parlament kan alltid ändra i lagarna. Men demokrati är inte enbart att majoriteten får igenom sin vilja i varje ögonblick, utan även att det finns skydd för minoriteter, mänskliga rättigheter och att medborgarna har en rimlig möjlighet att planera sina liv.

Att det finns internationella rättsordningar till skydd för företag som gör utlandsinvesteringar är en konsekvens av detta. Och ett nödvändigt villkor för att en sådan rättsordning skall fungera är att staterna är underkastade de beslut som fattas. Men i grunden handlar det alltid om att staterna själva frivilligt har ingått de avtal de sedan är bundna av.

Det är dessutom en oerhört märklig tanke att politikerna i EU-ländernas regeringar, EU-parlamentet och USA:s kongress i onödan eller av dumhet skulle ge bort sin makt till storföretag — de är inte dumma och makten är det käraste dessa politiker har.

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
Visby på medeltiden. Viktig del av Hansans handelsimperium med centrum i Nordtyskland.

Tysklands paradoxala TTIP-motstånd

Det är en viss ironi att Tyskland som är EU:s främsta handelsnation också är det land där befolkningen är mest skeptisk till frihandelsavtalet TTIP. Men ett inslag av irrationell protest förefaller vara en del av det ytterst rationella tyska samhäll...

Tysklands paradoxala TTIP-motstånd

Det är en  viss ironi att Tyskland som är EU:s främsta handelsnation också är det land där befolkningen är mest skeptisk till frihandelsavtalet TTIP. Men ett inslag av irrationell protest förefaller vara en del av det ytterst rationella tyska samhället. Dessutom är USA-fientligheten är en ständigt närvarande politisk kraft och man glömmer att USA och EU är jämbördiga parter i förhandlingarna.

För ett par år sedan var jag på politikerveckan i på Gotland, gemenligen kallat ”Almedalen” och träffade där en tysk som jobbade för tyska Vattenfall.

Han var förvånad över att Svensk Kärnbränslehantering (SKB) kunde ha sitt stora fartyg för transport av utbränt kärnbränsle liggande i Visby hamn. Därtill med utställning om hur det svenska slutförvaret skulle gå till — anpassat till familjer och komplett med kaffe och bullar.

”I Tyskland vore detta helt omöjligt. Det skulle det bliv kravaller med dödsoffer”.

Förmodligen hade han rätt. Det tyska samhället har en stark och mycket militant ”alternativrörelse”. Den är nu inte så ”alternativ” om man ser till idéinnehållet utan består mest av en rätt konventionell blandning av marxism, veganism och den allra flummigaste varianten av miljömedvetande — en sorts religionssubstitut.

Men den är som sagt så stark att Merkel kände sig tvungen att av valtaktiska skäl lova att stänga av den tyska kärnkraften, enbart därför att Japansk kärnkraft råkat ut för en tzunami den inte var konstruerad för. Ett problem som knappast var relevant för den tyska kärnkraften som alltid fungerat väl.

Samma irrationella opinion och eftergivenhet från politikernas sida ser vi i debatten om TTIP. Protesterna saknar helt saklig motivering och Tyskland är en ytterst väl fungerande handelsnation. Förmodligen världens främsta när det gäller export av produkter med extremt högt förädlingsvärde och teknologisk standard. Tyskland är ju inte direkt ett land som exporterar råvaror och importerar miljöfarligt avfall…

Hamburg är exempelvis en av världens mest trafikerade hamnar. Delstatsregeringen som är socialdemokratisk struntade för några år sedan i miljörörelsen och muddrade Elbe djupare för att ännu större fartyg skulle komma in. Bilarnas registreringsplåtar påminner om Hansan: senmedeltidens stora handelssamarbete i Nordeuropa.

Tyskland som helhet ökat sin andel av handeln även krisåren efter 2007 (med en liten dipp 2009-2010) och exporten står för 45 procent av BNP.

Ändå har tyska politiker och näringsliv svårt att klara TTIP-debattten. Stödet för TTIP har fallit från 55 procent av befolkningen till 34 procent, medan motståndet har ökat motsvarande från 25 till 46 procent. Enligt vissa mätningar är stödet så lågt som 31 procent, vilket kan jämföras med EU som helhet där en stabil majoritet på 56 procent är positiv till TTIP enligt Wall Street Journal.

Motståndet mot TTIP är ur en synpunkt förvånande. Den tyska opinionen är normalt sett inte emot frihandel och andra handelsavtal har passerat totalt obemärkt. EU-kommissionen informerar men ingen har brytt sig särskilt mycket. Förrän TTIP-avtalet där USA är avtalspart.

Ur en annan synpunkt följer det en sorts politisk logik vi sett i Europa sedan 70-talet och som grundar sig i misstänksamhet eller fientlighet mot USA. För Europas ”progressiva” politiska rörelser fungerar USA som djävulen under trettioåriga kriget. Ingen har någon riktig uppfattning om honom eller vad han gör, men hans namn får garanterat mindre upplysta människor att studsa upp och vilja gå i strid.

Så snart USA är inblandat gör människor de mest pessimistiska och paranoida antaganden kring vad som diskuteras i förhandlingarna och hur lättlurade de antar att EU:s förhandlare och politiker är. Men verkar glömma att när det gäller TTIP-avtalet är USA och EU jämbördiga partner när det gäller befolkning och ekonomisk makt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Barsebäck plus sol och vind. När svenska staten lade ner det verket fick ägarna ersättning. Vattenfall tycker det är rimligt att tyska staten betalar för att deras kraftverk läggs ner.

Att Vattefall stämmer Tyskland har inte med TTIP att göra

Intressant artikel om Vattenfalls stämning av Tyskland på grund av landets stängning av Vattenfalls kärnkraftverk. Ibland kopplas detta ihop med TTIP, men det är helt grundlöst. Det finns ett särskilt handelsavtal som reglerar energisektorn.  ...

Att Vattefall stämmer Tyskland har inte med TTIP att göra

Intressant artikel om Vattenfalls stämning av Tyskland på grund av landets stängning av Vattenfalls kärnkraftverk.

Ibland kopplas detta ihop med TTIP, men det är helt grundlöst. Det finns ett särskilt handelsavtal som reglerar energisektorn.

 

Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Vattenfall och Ramberg svarar Sjöstedt

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt visar en anmärkningsvärd okunskap om internationell rätt. Han ifrågasätter i SvD att Vattenfall stämmer Tyskland för nedläggningen av kärnkraften. Får svar av Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg här. Och Vat...

Vattenfall och Ramberg svarar Sjöstedt

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt visar en anmärkningsvärd okunskap om internationell rätt. Han ifrågasätter i SvD att Vattenfall stämmer Tyskland för nedläggningen av kärnkraften.

Får svar av Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg här.

Och Vattenfall svarar här.

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

ISDS – demokratins undergång?

I samband med de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA (TTIP) arbetar man med så kallade Investor-State Dispute Settlements (ISDS). Det handlar i praktiken om det vi i Sverige kallar skiljedomsförfaranden. Avtalsparterna har ...

ISDS – demokratins undergång?

I samband med de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA (TTIP) arbetar man med så kallade Investor-State Dispute Settlements (ISDS).

Det handlar i praktiken om det vi i Sverige kallar skiljedomsförfaranden. Avtalsparterna har kommit överens om hur tvister skall lösas utan att de behöver gå till domstol. I internationella sammanhang är det värdefullt eftersom det kan vara svårt att komma överens om vilket lands domstolar man skall vända sig till, och att väntetiderna kan vara långa. Dessutom vill man inte alltid ha offentlighet.

Detta leder till att ”företag kan stämma stater” och många protektionister använder detta som argument. Företag skulle enligt dem kunna stoppa välmotiverad lagstiftning kring miljö- och konsumentskydd med hänvisning till att deras möjligheter att tjäna pengar drabbas.
De brukar framhålla några exempel som de uppfattar som särskilt upprörande. Bland annat att Philip-Morris stämt Australiska staten för en lag som säger att cigarettpaket inte får ha en tilltalande och särskiljande design utan enbart får visa varningstext.

Jaha? Men varför är detta orimligt? Australiska staten tänker helt enkelt lägga beslag på tobaksförpackningarna. Det förefaller tvärt om högst rimligt att detta kan ifrågasättas av tobaksbolagen. Företag kan ju inte vara rättslösa bara för att de är stora eller säljer en produkt som regeringen inte gillar. Kom ihåg att cigaretter är lagliga i Australien, på samma sätt som i Sverige, EU, USA och alla andra länder.

Ett annat exempel är att Vattenfall har stämt Tyskland för beslutet att stänga kärnkraften. Det är också helt rimligt med tanke på att Vattenfall har investerat i tyskarnas nationella elsystem. Det är ju inte så att Vattenfall i största allmänhet har byggt kärnkraftverk som ingen har frågat efter. I Sverige kompenserades ju faktiskt ägarna när Barsebäck stängdes.

Det kan inte uteslutas att det finns några helt vettlösa exempel från ISDS-världen. Det förekommer ju orimligheter även i offentliga domstolar. Men med tanke på att det finns ISDS-klausuler i cirka 1400 avtal som EU är bundet av, och närmare 4000 i hela världen, förefaller det gå alldeles utmärkt att lagstifta. Eller är det någon som på allvar tycker att vi har för få lagar och regler i EU?

Här är de principer som EU har för hur ISDS-klausuler skall utformas. Känns inte direkt oroande. Om man nu inte tror att allt är en stor konspiration för att underminera miljölagstiftningen.

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export