Wall Street Journal

Herbert Hoover.

Donald Trump, Herbert Hoover och politiskt orsakade ekonomiska katastrofer

Donald Trump är den mest protektionistiske presidentkandidaten sedan Herbert Hoover. I dag kommer det kanske inte gå lika illa som 1930, men det är anmärkningsvärt att idéerna faktiskt lever kvar.

Donald Trump, Herbert Hoover och politiskt orsakade ekonomiska katastrofer

Wall Street Journal har en utmärkt artikel av George Melloan som beskriver Donald Trumps bisarra inställning i handelsfrågor. Melloan menar att Trump är den mest protektionistiska presidentkandidaten sedan Herbert Hoover. Det lär knappast gå att invända emot. Han har hotat att som president straffa biltillverkaren Ford; företaget har byggt en produktionsanläggning i Mexiko och Trump vill därför lägga 35-procentiga tullar på bilimport från grannlandet. Trump ser handel i termer av aggression och med honom som president kommer TTIP-avtalet garanterat få stora problem.

Men att Trump en omdömeslös person med en rad bisarra idéer om ekonomi och politik är kanske ingen nyhet vid det här laget.

Det som gör artikeln lite extra intressant är beskrivningen av 30-taldepressionen Hoovers roll i denna. Herbert Hoover, var president 1929-1933. I likhet med Trump hade han tjänat en förmögenhet. Dock utan att som Trump varit arvtagare till en framgångsrik affärsverksamhet. Hoover var gruvingenjör och hade tjänat pengar på gruvprojektering i bland annat Kina.

Börskraschen brukar i Sverige — och även i USA — betraktas som orsakad av den oreglerade kapitalismen. En av de kriser som är en oundviklig del av marknadsekonomin. Därefter kom The New Deal som med massiva statliga insatser räddade ekonomin.

Den beskrivningen är så långt från sanningen som man kan komma. Kraschen 1929 hade politiska orsaker, i huvudsak för expansiv penningpolitik. Det var helt enkelt en klassisk bubbla som sprack. Att bönderna drabbades hårt (som beskrivs i till exempel Steinbecks klassiker Vredens druvor) berodde på att de ofta var högt belånade på grund av statliga låneprogram (lite som de statliga huslån som var en viktig faktur i kraschen 2007). Annars är regeln att bönder klarar sig jämförelsevis bra undan finanskrascher — efterfrågan på mat faller sällan så mycket — men 1929 rådde överskott på jordbruksprodukter och när ekonomin kraschade föll priserna även på livsmedel. Skuldsatta bönder kunde inte betala sina räntor och tvingades lämna gårdarna.

Detta gav upphov till ett politiskt tryck på att skydda bönderna från import vilket resulterade i tullar och — som ett brev på posten — krav från andra branscher att få skydd från import.

Senatorerna Smoot and Hawley drev 1930 igenom ett paket av tullar. 20 000 produkter fick tullskydd och den genomsnittliga tullsatsen steg från redan höga 25 till 50 procent.

Resultatet blev radikalt minskade handelsvolymer i först USA och efterhand stora delar av världsekonomin när handelskriget eskalerade. Börskraschen 1929, som hade börjat gå över redan efter något år, utvecklades alltså genom ytterligare politiska missgrepp till en världsdepression som var en av orsakerna till andra världskrigets utbrott.

Det är viktigt att inse att börskraschen inte ensam orsakade 30-talsdepressionen. Börskrascher var inte ovanliga och marknaden brukade återhämta sig ganska snabbt. Det nya var att centralbanken minskade penningmängden och politikerna närmast stoppade handeln. Hade det inte skett skulle världshistorien kunnat bli mycket annorlunda.

Nu finns det knappast skäl att tro att samma sak kommer att hända om Trump blir president. Men det är ändå skrämmande att den typen av idéer om handel finns kvar: att Trump kan vädra dessa tankar utan att bli betraktad som en fullständig galning och att det faktiskt fortfarande finns politiker som har ungefär samma uppfattning om än oftast i mildare form. Det är helt jämförbart med att ledande politiker skulle tro att åderlåtning fungerar.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export

Obama har uppförsbacke i frihandelsdebatten

Tillväxtpotentialen i lägre tullar för USA och EU är inte längre särskilt stor. Anledningen är helt enkelt att tullarna för de ekonomierna i snitt ligger kring 3 procent, vilket de gjort ganska länge. Den genomsnittliga tullen globalt ligger på cirka...

Obama har uppförsbacke i frihandelsdebatten

Tillväxtpotentialen i lägre tullar för USA och EU är inte längre särskilt stor. Anledningen är helt enkelt att tullarna för de ekonomierna i snitt ligger kring 3 procent, vilket de gjort ganska länge. Den genomsnittliga tullen globalt ligger på cirka 7 procent. De globala tullarna har mer än halverats sedan 1960, vilket är ett viktigt skäl till den enorma ökningen av det globala välståndet som vi sett de senaste 50 åren. Det framgår av en intressant artikel av Greg Ip i Wall Street Journal.

Samtidigt finns en känsla i USA att den friare handeln med framför allt Kina har kostat amerikanska jobb. Det är i allt väsentligt en myt som bygger på att jobb som försvinner ofta syns (stålverken läggs ner) medan de jobb som uppstår sällan kommer till genom att det byggs nya stora fabriker, utan uppstår spritt i ekonomin, med några anställda här och några där i olika företag. Den bilden förstärks av att företagsledningar gärna skyller på världskonjunkturen eller lågprisimport när de tvingas skära ner (”det här drabbar alla företag”) medan de berömmer sig själva när det går bra. Ytterst få VD:ar säger att ”visst har vi ökat omsättningen, men sanningen är att vi har inte gjort ett smack, utan det är yttre faktorer som vi inte ens lyckades förutse”.

Ytterligare en faktor är att små länder med höga tullar gynnas av frihandelsavtal. Man räknar med att Vietnam får en tillväxt på över 10 procent som en följd av TPP, medan USA får nöja sig med 0,4. I redan pengar är skillnaden inte så stor: USA:s BNP per capita är cirka 15 gånger större än Vietnams, men verklighet och proportioner bakom procentsiffror är inte så lätt att få fram.

Ip:s slutsats är att Obama behöver flytta över argumentationen från handel med industriprodukter, där det mesta är gjort och USA har små förutsättningar att verkligen öka sin export. Istället bör argumentet vara att TPP och TTIP bidrar till att USA kan påverka resten av världen när det gäller regler för handel inom tjänstesektorn, intellektuell egendom, skydd mot subventioner och valutakursmanipulationer.

Viktiga frågor och en helt riktig iakttagelse — men lättare sagt än gjort när det kommer till handelspolitisk debatt i ett land där stål och bilar fortfarande är de mentala exportprodukterna.

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Den glömda importen

Med anledning av World Trade Week har Wall Street Journal har en intressant artikel om import. Laura Baughman konstaterar att Barack Obama inte nämnde import i sitt anförande. Det är symptomatiskt. Generellt hyllar alla exporten, men talar mer sällan om ...

Den glömda importen

Med anledning av World Trade Week har Wall Street Journal har en intressant artikel om import. Laura Baughman konstaterar att Barack Obama inte nämnde import i sitt anförande. Det är symptomatiskt. Generellt hyllar alla exporten, men talar mer sällan om alla de goda effekter som importen medför.

Baughman menar att det finns fem myter om problemen med import (detta gäller USA, men man kan anta att de flesta förhållanden är likartade för Sverige och EU):

1. Import kommer från låglöneländer. Vi utnyttjar underbetald arbetskraft.

Men det stämmer bara delvis. En stor del av importen kommer från länder med lika höga eller högre löner än våra egna. Låter rimligt. BMW-bilar byggs inte i Pakistan.

2. Import kostar oss jobb.

Fel. Snarare orsakar importen jobb. Dels i transportsektorn, men också i alla de företag som importerar, marknadsförs, säljer, installerar och underhåller produkter från utlandet.

3. Importen skadar vår tillverkningsindustri.

Också fel. Vi skulle inte ha särskilt många industrier om vi inte kunde importera råvaror och komponenter. I en Volvobil sitter en hel del mikroprocessorer. De tillverkas inte i Sverige. Och de körs fortfarande på bensin…

4. Betydande import skadar ekonomin.

Detta är en föreställning som är vanligare i USA än i Sverige. Men av allt att döma är importen beroende av exporten och tvärt om. Om vår ekonomi går dåligt har vi inte råd att importera så mycket.

Det femte och sista argumentet Baughman hanterar är att USA skulle vara för öppet för import. Också detta är ett argument vi sällan ser om den svenska ekonomin. I det fallet är amerikanerna lite annorlunda jämfört med oss. Man kan också se i den amerikanska debatten att oron är stor för att staten är för defensiv i handelsförhandlingar. Till exempel skulle detta ha medfört att det säljs många japanska bilar i USA, men nästan inga amerikanska bilar i Japan. Men även vi som gillar stora motorer och pösiga säten har på känn att detta kanske inte enbart har med handelspolitik att göra…

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export