Washington Post

Frihandel i Afrika påstås öka ojämlikheten — men är det ens möjligt?

Kritiker mot frihandel angriper nu det stora afrikanska frihandelsavtal som är på väg att godkännas och träda i kraft. Men kritiken är irrelevant -- mest en blåkopia av den kritik som riktas mot frihandelsavtal i den rika världen. Washington Post publice...

Frihandel i Afrika påstås öka ojämlikheten — men är det ens möjligt?

Kritiker mot frihandel angriper nu det stora afrikanska frihandelsavtal som är på väg att godkännas och träda i kraft. Men kritiken är irrelevant — mest en blåkopia av den kritik som riktas mot frihandelsavtal i den rika världen.

Washington Post publicerar i veckan en artikel om det nya afrikanska frihandelsavtalet ACFTA.

Skribenten Ishaan Tharoor är kunnig, men har tyvärr ett traditionellt vänsterperspektiv på handel. Han förefaller tro att problem med brist på investeringar, dålig politisk ledning, ojämlikhet och svag industriell bas (årets underdrift) i vissa afrikanska länder kommer att förvärras av frihandelsavtalet. Tharoor citerar organisationen Oxfam som påpekar att de tre rikaste personerna i Afrika äger lika mycket som 650 miljoner av de fattigaste — ungefär halva Afrikas befolkning. Vad det nu har med ett alldeles nytt frihandelsavtal att göra?

Men det är inte förvånande då en stor del av afrikanerna inte ens lever i en penningekonomi eller har lagfart på den mark de brukar. Om man etablerade äganderätter till mark i Afrika skulle den dels kunna värderas och dels bli betydligt värdefullare för de som ägde och brukade den. Plötsligt skulle marken kunna belånas, säljas, incitamenten till investeringar skulle öka och framför allt; plötsligt skulle värdet synas i de samhällsekonomiska kalkylerna. Då skulle förstås Oxfams jämförelse se helt annorlunda ut.

Kapitalismen fungerar inte utan kapital och mark är en av de viktigaste kapitalbaserna i ett utvecklingsland. Förhoppningsvis kommer ACFTA vara en faktor som snabbar på Afrikas inträde i den globala penningekonomin och finanssystemet.

(För en utveckling av betydelsen av äganderätter läs gärna Hernando De Sotos The Mystery of Capital, här som gratisbok.)

Nedanstående citat är typiskt:

“We need to learn from trade in the era of globalization, trade that was inextricably linked to a race to the bottom on regulation. In an era without rules nor referees, the rich bullies took charge to take most of the spoils,” Winnie Byanyima, executive director of Oxfam International, told Today’s WorldView. “Richer countries, richer companies and richer people gained most from liberalized trade.”

Byanyima’s organization serves as the town crier at the World Economic Forum’s various annual events, warning the global jet-setting elites of the yawning divides their policies have created. A free-trade deal, Byanyima added, “will be great for Africa only if it reduces economic inequality and creates good quality jobs, especially for women and for our young people.”

So what’s to be done? Many of the African attendees at the forum expressed exasperation with the continent’s political elites. “The young people who are out there are extremely angry,” said Oby Ezekwesili, a prominent former Nigerian politician and civil society activist. She argued that the steady progress of a Pan-African trade pact meant little if political leaders didn’t confront the systemic problems within their societies. “We have a problem of bad politics on the continent.”

The conference’s solution for this is now familiar: A focus on the myriad innovative projects and business initiatives — from solar tech to micro-electricity grids to digital banking to companies that seed clouds with artificial rain — that are pushing the continent forward despite its laggard governments.”

Den ovanstående beskrivningen är delvis fel, från början rika länder, företag och människor är inte vinnarna på global frihandel.

Men perspektivet är udda på ett mer övergripande plan.Winnie Byanyima resonerar på samma sätt som frihandels- och marknadskritiker gör i EU och USA. Men den som kollar statistik över ekonomiska förhållanden i Afrika ser att knappast något kan bli särskilt mycket sämre. Ojämlikhet, fattigdom, korruption, förtryck, krig — allt elände finns redan där. Ett ”race to the bottom on regulation” är ett perspektiv som skulle vara skrattretande om den tragiska verkligheten inte var den att det knappast finns några fungerande regleringar av något i Afrika. De flesta har inte ens tillgång till ett fungerande rättssystem. I den mån det finns offentliga tjänstemän som har koll är de oftast korrumperade.

Att ett frihandelsavtal skulle kunna göra problemen värre är en befängd idé.

Tvärt om visar avtalet att Afrikas ledare, i vilket fall några av dem, inser att socialism, protektionism och biståndsberoende inte är vägen framåt. De förstår att marknad och frihandel är en nödvändig förutsättning för ekonomiska framsteg och för att kunna bygga stabila och fungerande rättsstater.

Sen är det förstås ytterst oklart hur lång tid det kommer att ta att etablera de institutionella förutsättningarna för att få avtalet att börja fungera. Det kommer ta tid, men samtidigt uppstår starka intressen för att politiker och administration skall få systemen på plats. De som gör stora investeringar, både afrikaner och investerare från andra världsdelar, kommer kräva att administrationen kring handel, investeringar, rättssystem, infrastruktur och mycket annat fungerar.

ACFTA kommer förstås inte lösa alla Afrikas problem, men det är ett mycket viktigt steg mot att modernisera Afrika och binda dess stater samman.

 

 

 

 

Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 43

Den här veckan har dominerats av NAFTA-förhandlingarna. Här följer ett antal klipp från internationell press: Bloomberg: "Canadian Foreign Minister Chrystia Freeland criticized a one-sided strategy in Nafta negotiations after U.S. Commerce Secretary Wilb...

Frihandel i media vecka 43

Den här veckan har dominerats av NAFTA-förhandlingarna. Här följer ett antal klipp från internationell press:

Bloomberg:

”Canadian Foreign Minister Chrystia Freeland criticized a one-sided strategy in Nafta negotiations after U.S. Commerce Secretary Wilbur Ross said he wasn’t prepared to make concessions to reach a deal.

“A negotiation where a one party takes a winner-takes-all approach is a negotiation that may find some difficulties in reaching a conclusion,” Freeland said Thursday during a press conference in Toronto, without specifying which party she was referring to. She later added Canada understands the value of opening new export markets in China and elsewhere. “Perhaps now we understand it more urgently than ever.”

(—)

Ildefonso Guajardo, Mexico’s economy minister and lead Nafta negotiator, told reporters on Sunday his country has some margin to compromise with the U.S. on Nafta, without specifying in which areas. The government will be analyzing that issue between now and the next round of talks, scheduled for Mexico City from Nov. 17-21.

The previous round wrapped up this month with ministers trading barbs amid five key impasses on dairyautomotive content, dispute panels, government procurement and a sunset clause. Mexico and Canada are effectively dismissing U.S. proposals on all five.”

Observer:

”In an interview on Fox New’s Lou Dobbs Tonight on Wednesday, President Donald Trump elaborated on his initiative to end the North American Free Trade Agreement, stating that he believed terminating the agreement is the only way to ensure a fair deal for the United States.

A common argument against NAFTA is that it lowers the demand for American manufacturing jobs because Mexican labor is cheaper.

“We’ve been very tough, and we’re being very fair, but we have to get back a lot,” Trump said in his interview with Lou Dobbs. “What’s happened to this country with NAFTA is unbelievable; the jobs that have been taken, the factories that are moving out of Michigan, out of Ohio, out of Pennsylvania, out of our states is incredible.””

The Hill:

”President Trump is holding fast to his threats to withdraw from the North American Free Trade Agreement (NAFTA) to gain leverage in the contentious negotiations.

Trump repeated his threat, which he presented as a negotiating strategy, during his private lunch with Republican senators on Tuesday.

He told the senators that the United States may need to start the six-month withdrawal process to reach a better agreement with Canada and Mexico. Trump has previously suggested that this threat of withdrawal could lead to concessions by the trading partners.

(—)

Bill Reinsch, a trade expert with the Stimson Center, said Thursday at a Cato Institute trade event that at this stage one of the most likely scenarios is that the three countries get into a stare down over the deal and none are willing to either agree or pull the trigger to pull out of the agreement.

The process is murky regarding how Trump could withdraw from the deal.

Trump could start the clock ticking but Congress would likely flex its muscle about its role in any final decision. But there are no hard and fast rules about how that would work.

The next round of talks are next month in Mexico City. Negotiations will continue into 2018.

The discussions have at least one built-in political deadline: Mexico’s presidential elections on July 1.”

Robert Samuelson i Washington Post:

”The NAFTA war is heating up. It’s a confusing conflict because perceptions are driven by political rhetoric, not economic reality.

NAFTA, of course, stands for the North American Free Trade Agreement, which has eliminated most tariffs among the United States, Mexico and Canada. During the campaign, candidate Donald Trump denounced NAFTA as a bad deal for the United States. He vowed to improve or scrap it. The trouble is that NAFTA actually isn’t a bad deal for the United States.

Consider. Canada and Mexico are the first- and second-largest markets for U.S. exports. In 2015, these exports — counting both goods (such as computers) and services (such as tourism) — amounted to $600 billion. That’s more than a quarter of total U.S. exports and almost four times U.S. exports to China.

Why would we want to attack our best foreign markets? But what about the massive trade deficit with Mexico? On inspection, it turns out not to be so large.

It’s true that Mexico had a $63 billion surplus in goods traded with us in 2016. But it also runs a deficit with the United States in services. Likewise, Canada runs a slight overall deficit with us in goods and services. Counting these trade flows, the United States runs about a $50 billion deficit with the two countries on total trade of $1.2 trillion. The U.S. deficit roughly equals 4 percent of NAFTA trade.

It’s a good deal for us and our partners. We all get more consumer choice. We all get more competition, which holds down prices. Jobs are created in all the countries. To be sure, some American jobs are lost, as factories move to Mexico. This is hard on the displaced workers, but so is competition that eliminates American jobs for other American jobs. Overall, benefits exceed costs.”

Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export
Det var inte bättre förr i stålindustrin.

Att blockera TPP-avtalet ger inte tillbaka gamla jobb — men bidrar till att stoppa nya

Konkurrens från låglöneländer har bidragit till att amerikanska jobb inom tillverkningsindustri har försvunnit. Men att stoppa TPP (USA:s planerande handelsavtal med länderna kring Stilla Havet) kommer inte ge de jobben tillbaka. Det skriver ekonomerna  David ...

Att blockera TPP-avtalet ger inte tillbaka gamla jobb — men bidrar till att stoppa nya

Konkurrens från låglöneländer har bidragit till att amerikanska jobb inom tillverkningsindustri har försvunnit. Men att stoppa TPP (USA:s planerande handelsavtal med länderna kring Stilla Havet) kommer inte ge de jobben tillbaka.

Det skriver ekonomerna  David Autor, David Dorn och Gordon H. Hanson i Washington Post.

USA har redan låga eller inga tullar med de flesta av de framtida TPP-länderna inom ramen för WTO eller genom separata handelsavtal. Skillnaden med TPP blir att livsmedel, avancerade tjänster och andra sektorer som i dag är undantagna i handelsavtalen kommer att öppnas upp.

Ett annat skäl för TPP är att Kina kommer att vara tvungna att anpassa sig till högre standarder genom att USA med TPP (tillsammans med TTIP) blir ledande i ett mycket stort handelsområde. USA:s företag, fack och lagstiftare har inget intresse av svaga regler för miljö, produktsäkerhet och hälsa eftersom de i likhet med EU:s företag redan är anpassade till höga krav.

USA:s (och i viss mån EU:s) styrka är marknadsföring, distributionsnät och innovationer. Vi äger alla många kinesiska produkter, men nästan inga som har ett kinesiskt varumärke eller som bygger på kinesisk teknik.

Till sist understryker författarna värdet av investerarskydd (ISDS). Kina utnyttjar regelbundet möjligheterna att ta ut godtyckliga avgifter och missgynna utländska företag (och nej, det handlar inte om ”demokratiska beslut för att skydda miljön…”) eftersom Kina inte accepterar oberoende internationell rättsskipning. TPP-avtalet med en ISDS-klausul skulle bidra till att tvinga även den kinesiska diktaturregimen att acceptera en internationell rättsordning.

Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export