TTIP tar inte semester. Nu börjar förhandlingarna igen.

Tionde rundan i TTIP-förhandlingarna och tips om bra TTIP-info

I dag påbörjas den tionde rundan i TTIP-förhandlingarna. Den här gången i Bryssel. Den 15 juli kommer ”stakeholder presentations” att hållas. Det betyder att olika intressegrupper får möjlighet att göra dragningar för förhandlarna om hur de ser på olika frågor. I princip vem som helst får anmäla sig för att delta. Anmälningstiden för onsdagen gick ut redan den 3 juli, men det kommer nya tillfällen.

USA:s regering har en informationssajt som på många sätt är tydligare och bättre än EU-kommissionens (som totalt sett lär var världens största, men lämnar mycket att önska när det gäller tydlighet).

 

 

 

Frihandel i media vecka 49

2018-12-08 Tidningen Arbetaren intervjuar Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, från världsfackets kongress i Köpenhamn: "Du har kallats för frihandelskramare. Hur bra landar det här på kongressen där det finns fack som är emot frihandel? – Ja, de...

Frihandel i media vecka 49

2018-12-08

Tidningen Arbetaren intervjuar Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, från världsfackets kongress i Köpenhamn:

”Du har kallats för frihandelskramare. Hur bra landar det här på kongressen där det finns fack som är emot frihandel?

– Ja, det finns sådana fack här men vi kan säga så här: frihandelsavtalet mellan EU och Kanada hade inte kommit till stånd om det inte varit för fackföreningsrörelsen i Europa och Kanada. Det hade då inte funnits någon kraft som hade tryckt på de länder som är negativa till frihandel.

– Men i WTO och frihandelsförhandlingar så spelar facken ofta en väldigt viktig roll. Men visst, det är inte okontroversiellt. Många inom facket som är kritiska är det av erfarenheter från hemmaplan där jobb har flyttats ut och de har fått en sämre situation för sina löntagare. Det vore naivt att säga att de inte drabbats av globaliseringen, för det har de.

Får du skit från fackliga företrädare här för din positiva syn på frihandel?

– Ja, jag får skit för vår frihandelslinje. Men det är egentligen fler som är kritiska inom Europafacket än här. Men det beror nog på att i Europa har frågan varit mer konkret eftersom vi förhandlat om TTIP och CETA-avtalet. Brett över världen finns dock ett starkt stöd för frihandel, som till exempel i Japan och Sydkorea, så vi är inte ensamma om vår syn.”

2018-12-07

Marianne Björklund på DN rapporterar om Kina:s och USA:s vapenvila i handelskriget:

”I uttalandet bekräftar man också för första gången att de två länderna förklarat vapenvila i handelskriget för att gå in i en 90 dagar lång förhandling och att det finns en utstakad plan. Dessutom hävdar Kina att landet så snart som möjligt ska genomföra de ”konkreta saker” som landet kom överens med USA om.

Men vad det är för saker går man inte in på. Därmed är det fortfarande oklart vad länderna egentligen har enats om och någon bekräftelse på de eftergifter som Donald Trump triumferande har twittrat om ges inte.

Trump har bland annat sagt att Kina gått med på att sänka importtullarna, 40 procent, på amerikanska bilar. Han har dessutom gått ut med att Kina lovat att omedelbart öka sin import av amerikanska jordbruks-, industri- och energiprodukter. Något som skulle förbättra USA:s kraftiga handelsunderskott gentemot Kina. Inget av detta bekräftar Kina.

Däremot säger kinesiska myndigheter i ett annat uttalande att man ska skärpa straffen för de företag som stjäl företagshemligheter från utländska verksamheter, en käpphäst i de amerikanska kraven. Det är dock inte första gången landet lovar det och man har tidigare kritiserats för att fina uttalanden inte alltid följs av åtgärder i verkligheten.

Kinas uttalande lyckades inte ingjuta mod i börserna som föll i Europa efter ett kraftigt ras i New York på tisdagen, över 3 procent. Raset berodde till stor del på den osäkerhet som uppstått kring vad helgens möte resulterade i. Från att först ha tolkats positivt började tveksamheter gro när Trump förvirrade bedömare med en rad motsägelsefulla tweets där han går från att hålla en positiv ton och kalla middagen med Xi Jinping för ”underbar” till att från andra höften hota med ytterligare tullar och konstatera att han är en ”tullman”.

Trump har tidigare hotat att höja de tullar på kinesiska importvaror som nu är 10 procent till 25 procent om inte Kina går med på ett antal villkor som förbättrar handelsbalansen mellan de två länderna. Dessutom finns planer på att höja tullarna på fler varor om en överenskommelse uteblir.”

2018-12-05

Sierra Leone Telegraph argumenterar på ledarplats för det nya afrikanska frihandelsavtalet:

”A total of 44 African nations signed the landmark African Continental Free Trade agreement earlier this year, with only 12 out of the required 22 countries ratifying the accord, but policy makers say there is enough time and practical solutions to move the process ahead.

The African Continental Free Trade (AfCFTA) area aims to create a single continental market for goods and services, with free movement of business persons and investments, and thus pave the way for accelerating the establishment of the Continental Customs Union and the African customs union.

African countries could use the time in the run up to March 2019, the deadline for ratification, to strengthen their capacity in the legislative and tariff instruments required for the process and other “low hanging fruit” measures, presenters at a panel session during the African Economic Conference, currently underway in Kigali Rwanda, told delegates.

“We have learned a lot of lessons,” Dr. Trudi Hartzenberg, Executive Director of the Trade Law Centre said. “We have a window to build capacity… most implementation is done at national level…there is lot that existing (free-trade areas) can bring,” she said.

The signing of AfCFTA, with its potential to create the largest free-trade area in the world – uniting fifty-four African countries with a combined population of more than one billion people and a combined gross domestic product of more than US $3.4 trillion – has also engendered much debate about the challenges of harmonizing disparate tax, fiscal and regulatory regimes as well as the varied socio-political make-up of nations on the continent.

But Rwanda, which has taken bold leadership of the integrate Africa agenda, argues that the benefits outweigh the losses.

Noting that Rwanda was one of the first countries to sign AfCFTA, the country’s Minister of Trade and Industry Soraya Hakuziyaremye, one of the panelists, said it was imperative for the country to champion regional integration and African integration.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export
George H.W. Bush svärs in som USA:s president 20 januari 1989.

Till minne av en frihandelsvänlig president

USA:s tidigare president George H.W. Bush avled den 30 november vid 94 års ålder. En av hans viktigaste insatser var att föra Ronald Reagans (i huvudsak...) frihandelsvänliga arv vidare. Han skapade NAFTA och bidrog till USA:s ledande roll i skapandet av ...

Till minne av en frihandelsvänlig president

USA:s tidigare president George H.W. Bush avled den 30 november vid 94 års ålder. En av hans viktigaste insatser var att föra Ronald Reagans (i huvudsak…) frihandelsvänliga arv vidare. Han skapade NAFTA och bidrog till USA:s ledande roll i skapandet av WTO.

Amanda Erickson skriver i Washington Post:

”In the obituaries, George H.W. Bush is remembered as the president who oversaw the collapse of the Soviet Union.

But the leader, who died this weekend, had another major foreign policy achievement: He was a champion of free trade and a key architect of globalization, a legacy in danger under the Trump administration.

Bush saw trade as a tool for increasing international cooperation and peace, and he advocated for a liberalized economy.

“If democracy is to be consolidated, the gulfs that separate the few who are very rich from the many who are very poor, that divide civilian from military institutions, that split citizens of European heritage from indigenous peoples, these gulfs must be bridged,” he said shortly after signing the North American Free Trade Agreement in December 1992. “Economic reform must ensure upward mobility and new opportunities for a better life for all citizens of the Americas.”

Bush advocated for increased trade cooperation with China. His administration laid the groundwork for the World Trade Organization, which regulates global commerce, created in 1995.

(—)

His biggest accomplishment, though, was the negotiation of NAFTA, and he signed the accord just a month before leaving office.

It was the result of years of work.

At the time, unions worried that the deal would hasten the flow of U.S. jobs to Mexico, where labor was cheaper and laws more lenient. Bush, however, saw it differently. He said the accord would open up a new market for American goods, creating more jobs.

(—)

It’s a legacy that Trump seemed hellbent on reversing. As a candidate, he called the deal “an absolute catastrophe for our country.” “NAFTA has to be totally gotten rid of. Something has to happen with NAFTA,” he said in 2016.

But as president, he’s been more cautious. Though Trump pulled the United States out of the Trans-Pacific Partnership, his administration didn’t pull out of NAFTA. Instead, the three countries renegotiated a deal — the U.S.-Mexico-Canada Agreement (signed the day Bush died) — that looks a lot like NAFTA. However, the new plan incorporates some trade-restrictive measures in an effort to keep more production in the United States.

As the New York Times put it: “However much he wants to dismantle it, Mr. Trump is still operating within the framework that Mr. Bush helped establish. While he disparaged NAFTA, Mr. Trump ultimately accepted Mr. Bush’s fundamental concept of knitting together the three great nations of North America in a single, integrated trade bloc. The alliances that Mr. Bush built and bolstered remain in place, however frayed. And a host of civil rights, environmental and other Bush-era laws still govern America.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

Avsluta handelskriget och ta itu med de riktiga problemen

En vapenvila i handelskriget mellan USA och Kina är välkommet. Ett handelskrig går inte att vinna. Bara att förlora mer eller mindre mycket. Och samtidigt sätter USA -- som är mest skyldig till konflikten -- käppar i hjulet för att hantera andra och myc...

Avsluta handelskriget och ta itu med de riktiga problemen

En vapenvila i handelskriget mellan USA och Kina är välkommet. Ett handelskrig går inte att vinna. Bara att förlora mer eller mindre mycket. Och samtidigt sätter USA — som är mest skyldig till konflikten — käppar i hjulet för att hantera andra och mycket viktigare problem i handelsrelationerna med Kina. 

Vid G20-mötet kom USA:s president Donald Trump och Kinas Xi Jinping överens om att skjuta på sina stridsåtgärder och inleda förhandlingar. Framför allt är det Trump som lovat att inte införa tullar på 20 procent på varor för 200 miljarder dollar från Kina, vilka var planerade från årsskiftet. Kina har lovat att köpa lite mer jordbruksprodukter, bilar och energi. För övrigt kan man säga att man har kommit överens om att komma överens innan början på mars. Det är en tidsram som är extremt snålt tilltagen med tanke på uppgiften; att åstadkomma “structural changes with respect to forced technology transfer, intellectual property protection, non-tariff barriers, cyber intrusions and cyber theft, services and agriculture.”

Kina och USA har olika förutsättningar att hantera handelskriget. Kina exporterar betydligt mer till USA än landet importerar och är alltså känsligare för tullar som minskar exporten, medan USA:s ekonomi drabbas mer genom att vara beroende av importen från Kina. Samtidigt är vissa delar av USA:s ekonomi känsliga. Kina har till exempel infört tullar på jordbruksprodukter vilket skadar exempelvis producenter av sojabönor som ser sin försäljning minska, priserna falla och kunderna etablera relationer med nya leverantörer.

Just nu drabbar tullarna mellan länderna varor för 50 miljarder dollar för varje land, efter årsskiftet hotade en ökning till 200 miljarder på import från Kina till USA, men bara 60 miljarder från USA till Kina. Återstår en import till USA av varor för 255 miljarder dollar, medan Kinas återstående import bara uppgår till ytterligare 20 miljarder.

Skillnaderna återspeglar det faktum att USA importerar enorma mängder från Kina, medan exporten från USA till Kina är relativt blygsam. Det är också detta som — förstås — orsakar USA:s stora underskott i handelsbalansen. Sett till proportionerna framstår det som självklart att Trumps ambitioner att substantiellt minska underskottet saknar realism. USA:s importerar inte varor från Kina på grund av någon allmän välvilja mot kinesiska företagare och anställda, utan därför att kinesiska produkter är billigare och/eller bättre jämfört med de inhemska. Ett försök att verkligen utplåna skillnaderna i handelsbalans skulle vara katastrofalt för båda ländernas ekonomi.

Ett pikant faktum är att handelskriget just nu slår mot de delar av USA där Donald Trump haft sitt starkaste politiska stöd, medan de delar av landet där Trump har svagt stöd i viss mån gynnas. Lantbruk och biltillverkning tappar försäljning, medan datorindustrin på västkusten och i New England slipper konkurrens från Kina.

Men problemen på lång sikt i relationerna mellan USA och Kina är knappast över. Vid sidan av Trumps förenklade bild av vad konflikten handlar om finns det riktiga motsättningar med en betydligt längre historia. Den sträcker sig ända tillbaka till Kinas inträde i WTO. Då kom Kina att successivt omfattas av samma regler för handel som alla andra WTO-länder. Men Kina har inte agerat som vanliga marknadsekonomier. Det finns ett intimt samarbete mellan staten och företagssektorn i Kina där exportföretag kan få billiga lån, billigare transporter och andra dolda subventioner. Utländska företag som vill sälja till Kina måste ofta ingå samarbeten med Kina och dela med sig av sitt kunnande. Kina köper vidare upp företag i andra länder för att komma över forskningsresultat och marknadsandelar. Det finns också misstankar om att Kina med flit håller sin egen valuta lågt värderad för att stimulera sin export.

Mycket av detta är svårt att bevisa. I praktiken kan man inte lita på kinesisk offentlig statistik. Kina är en diktatur med hårt kontrollerade medier och något sådant som oberoende forskning finns inte. Det betyder att det inte är alldeles lätt att förhandla. Kineserna berättar inte allt och det svårt för USA:s förhandlare att veta om det de påstår är sant eller inte.

En ytterligare komplikation är dessutom att även om kinesiska staten kan lova att köpa lite mer amerikanska produkter, kan den knappast påverka beteendet hos amerikanska konsumenter. Underskottet i handelsbalansen beror ju lika mycket på att amerikanerna köper importvaror som att kineserna inte gör det. Och det i sin tur beror på att amerikanerna är betydligt rikare än kineserna.

Den mest förnuftiga strategin vore att snarast avveckla alla tullar.  De mellan Kina och USA och mellan Kina, USA och EU. Därefter skulle det bli möjligt att att ta itu med de verkliga problemen när det gäller dolda subventioner, tekniköverföring, intellektuell egendom, strategiska resurser och annat. De kan bara lösas i samförstånd. Kina är ingen demokrati och det finns inget sätt att tvinga landet på knä, däremot att argumentera för att Kina har långsiktig nytta av att delta i världshandeln på samma villkor som alla andra.

Det skulle dessutom lösa upp många knutar när det gäller att reformera WTO och påbörja arbetet med att skapa en gemensam, global, handelsordning istället för den mångfald av frihandelsavtal som är dagens lösning på WTO:s oförmåga. Det är bra att de avtalen kommer till.  De bidrar till fasta förbindelser och bättre villkor mellan länder. Men de bidrar inte till att förenkla världshandeln på det sätt ett globalt avtal skulle göra.

 

 

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Frihandel i media vecka 48

2018-11-29 Dagens Nyheters Johan Schück skriver om G20-mötet i Buenos Aires, som han inte tror kommer att bryta den protektionistiska trenden i världen: "Andra av världens ledare kommer i skymundan när presidenterna Donald Trump och Xi Jinping ska träf...

Frihandel i media vecka 48

2018-11-29

Dagens Nyheters Johan Schück skriver om G20-mötet i Buenos Aires, som han inte tror kommer att bryta den protektionistiska trenden i världen:

”Andra av världens ledare kommer i skymundan när presidenterna Donald Trump och Xi Jinping ska träffas. Vid G20-mötet kretsar det mesta kring konflikten mellan USA och Kina.

Någon lösning är dock knappast i sikte, vad man i första hand kan hoppas på är att läget inte ska förvärras. Enligt tidningen Financial Times förbereds en uttunnad kommuniké där inget sägs om behovet att motverka protektionism. Ändå är det osäkert om en konfrontation kan undvikas.

(—)

Ytterligare skärpning av handelskriget skulle avsevärt förvärra situationen. Det gäller särskilt om världen samtidigt skulle gå in i en djup lågkonjunktur och, till och med, hamna i en ny finansiell kris. Möjligheterna till global samverkan, av det slag som förekom vid finanskrisen för tio år sedan, blir i så fall mindre goda än då.

En splittrad värld får sämre förutsättningar att även lösa andra gemensamma problem. Sådana finns det mängder av, men klimatet och migrationen är några av de främsta exemplen.

Handelskrig har tidigare i historien, såsom i början av 1930-talet, blivit starten på någonting mycket värre. Det finns dock ingen automatik som i dagsläget pekar mot en katastrof. Vi ska spara de riktigt stora orden tills de, i värsta fall, behövs.”

 

2018-11-29

Liberalerna i EU-parlamentet Cecilia Wikström (L) och Said Abdu (L) menar i Östgöta Correspondenten att klimatarbetet mår bäst av öppenhet, utveckling och frihandel:

”FN:s klimatpanels senaste rapport, IPCC-rapporten, slår fast att med nuvarande globala utfästelser från Parisavtalet beräknas vi, förutsatt att de fullföljs, i bästa fall kunna begränsa temperaturhöjningen till cirka 3,2 grader, enligt FN:s miljöprogram. Rapporten pekar på allvarliga konsekvenser även om vi når Parisavtalets striktaste mål på 1,5 grader och visar att fokus måste vara att uppnå ett globalt nollutsläpp snarast möjligt.

Som liberaler har vi en grundsyn som bygger på att globala, gränsöverskridande problem måste lösas gemensamt. Liberal miljö- och klimatpolitik handlar om ansvarstagande utifrån kunskap och marknadsekonomiska principer, som kan leda till smarta hållbara lösningar som kan spridas världen över genom transnationella avtal och frihandel. Här är vetenskapliga framsteg och innovationer nyckeln, samtidigt som digitaliseringen banar väg för nya konsumtionsmönster och beteenden. Parallellt med detta måste tacklandet av klimatutmaningarna fortsättas att lyftas till den högsta internationella nivån och diskuteras i internationella forum.

Skogen renar luften, motverkar klimatförändringar och är avgörande för den biologiska mångfalden. Därför måste de enorma skövlingar som pågår av världens skogar stoppas. Vi måste leverera snabba, drastiska insatser för att rädda haven, världens lungor, som i dag är drabbade av utsläpp, övergödning, nedskräpning och exploatering. Det är dags att införa en koldioxidskatt inom EU för att minska utsläpp från både flyg och bilar och därmed signifikant bidra till att EU:s gemensamma mål kan uppfyllas.”

 

2018-11-29

Michael R. Strain från American Enterprise Institute skriver hos Bloomberg att den folkliga opinionen mot frihandel är kraftigt överskattad:

”Donald Trump’s election in 2016 was taken as clear evidence that Americans were fed up with globalization. Though elites and economists supported free trade, the silent majority of Americans, left to live with its effects, did not. Protectionist sentiment was resurgent. Economic nationalism and “America First” have since become the order of the day, the consequences of a bottom-up reaction from the people.

The problem with this new conventional wisdom about trade is that it may be wrong, according to a new study based on polling data from a variety of organizations.

The author, Scott Lincicome, an international trade lawyer and adjunct scholar at the Cato Institute, found that the solid majority of Americans support trade and globalization. A March 2018 Wall Street Journal/NBC News poll, for example, finds that “Americans overwhelmingly think trade is more of an opportunity to boost the economy than it is a threat to it”; the margin was 66 percent to 20 percent.

In the same month, Gallup found that 70 percent of U.S. adults “see foreign trade as an opportunity for U.S. economic growth through increased exports,” while only 25 percent see trade as a “threat to the economy” due to foreign imports.

Lincicome contrasts the central role trade played in the 2016 campaign with evidence that the issue simply wasn’t a priority even then for most Americans. He highlights a poll taken after the Republican National Convention in July 2016 nominated Trump for president. This poll found that half of respondents had no opinion on “rolling back free-trade agreements” like the North American Free Trade Agreement. (Out of the 12 issues polled, the second-highest “no opinion” score, on Medicare vouchers, was 29 percent.)

Overall, two-thirds of respondents were largely disinterested — either indifferent, weakly supportive or weakly opposed to curtailing free-trade agreements.

(—)

Lincicome’s findings are also instructive to conservative analysts and writers, some of whom are attempting to conform their policy agendas to what they perceive to be the realities of the Trump era. For example, downplaying the importance of economic growth — the subject of my last column — becomes easier if there is a bottom-up revolt against globalization, free trade and the boost to growth they bring. Lincicome argues that there is no such revolt.

But if he is right, how to explain the conventional wisdom about trade that he refutes? In my view, trade may have become a symbol.

When the president rails against trade, it may be that some voters hear him supporting them, even if they don’t care much at all about it as an issue in and of itself. “Bad trade deals” could be heard by many as “a policy, and a governing class, uninterested in your broader needs and concerns.”

It could be a focal point for frustration with economic and cultural change. In this sense, the conventional wisdom about trade might be evidence that public policy needs to create more real on-ramps to economic opportunity for lower-income and working-class Americans.

Such an agenda — and the deflating effect it could have on public figures who try to stir up protectionist sentiment — might make Americans’ true views about trade much more apparent.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export

Att USA skulle ha intern frihandel var inte självklart

USA:s handelspolitik har varierat och inte alltid varit rationell. Att USA fick intern frihandel var kanske lika mycket tur som skicklighet. Det finns sådant som är så självklart att man inte tänker på att det är ett undantag. Ett exempel är att det his...

Att USA skulle ha intern frihandel var inte självklart

USA:s handelspolitik har varierat och inte alltid varit rationell. Att USA fick intern frihandel var kanske lika mycket tur som skicklighet.

Det finns sådant som är så självklart att man inte tänker på att det är ett undantag. Ett exempel är att det historiskt sett råder frihandel mellan USA:s delstater. Det är inte självklart. Även länder som är mycket likartade som de skandinaviska har haft handelshinder. Provinserna i Kanada har haft olika handelspolitik och handelshinder mellan sig, något som nu försvinner tack vara CETA-avtalet.

Men i USA råder frihandel. Anledningen är ett beslut av USA:s högsta domstol från 1824.

Staten New York hade gett Robert Livingston och Robert Fulton monopol på transporter med den nya uppfinningen ångbåt inom staten, och hade dessutom definierat New Yorks vattenintressen så att de delvis omfattade angränsande stater.

Men Thomas Gibbons, som drev en ångbåtslinje mellan New York och New Jersey, stämde staten New York. Han menade att staten inte hade rätt att inskränka näringsfriheten och dela ut monopol.

Gibbons vann. Högsta domstolen konstaterade enhälligt att bara den federala regeringen, inte de enskilda staterna, hade rätt att reglera handeln.

Resultatet visade sig omedelbart. På ett år ökade antalet ångbåtar som trafikerade vattnen kring New York från sex till fyrtiotre, medan priserna för att resa föll med 40 procent.

Domstolen hade dessutom gjort en mycket vid tolkning av grundlagen så att friheten omfattade inte bara sjöfart utan handel och företagande i största allmänhet.

Konsekvensen blev att USA plötsligt var världen största marknad och den amerikanska ekonomin växte till världens största på bara fem decennier. Kraften i uppfinningsrikedom, entreprenörskap och fri konkurrens är svår att överskatta. USA har förstås fördelen jämfört med exempelvis EU att ha ett språk och en rätt likartad kultur. Konsekvensen är att amerikanerna har blivit bäst i världen på massmarknadsföring och att formulera affärskoncept som kan rullas ut över stora marknader med rekordfart. De stora marknaderna medger dessutom enorma FoU-budgetar med åtföljande blixtsnabb produktutveckling.

Men det var kanske inte självklart att Gibbons skulle ha ork och pengar i gå till domstol, och inte heller att högsta domstolen skulle döma till förmån för näringsfrihet. I så fall kanske USA skulle ha bestått av en rad stater med tullar, kvoter, olika standarder. Då skulle USA knappast ha kunnat samla sig till att slå tillbaka mot Tyskarna i Europa samtidigt som landet förde krig mot japanerna i stilla havet. USA:s insatser i andra världskriget handlar till stor del om den fullständigt överlägsna produktionsapparat som tyskar och japaner tvingades möta.

Tyvärr har amerikanska politiker inte alltid dragit rätt slutsats av det faktum att de lever i världens största och friaste marknad.

USA har ofta skyddat sin industri mot utländsk konkurrens trots att det knappast varit nödvändigt (och att det oavsett detta är destruktivt).  Efter börskraschen infördes 1930 Smoot-Hawley-lagarna som gav de högsta tullarna någonsin. Omvärlden hämnades förstås och USA:s export föll från ungefär 5,2 till 1,2 miljarder dollar (-78%) på knappt ett par år. Världshandeln föll från 36 till 12 miljarder dollar, till en nivå världen inte sett sen 1890-talet.

Å andra sidan gick USA i spetsen för GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) som 1947 började sänka tullarna mellan världens ledande ekonomier från ett snitt på 22 procent till ett snitt på 5 procent.

Det medförde en snabb ökning av handeln, och i dag är handelsvolymerna i världen cirka 30 gånger större än 1947 och världen är, trots återkommande kriser, rikare än någonsin.

Nu går USA åter åt fel håll, men Trumps politik är trots allt en västanfläkt jämfört med 30-talet.

Framför allt reagerar inte omvärlden på samma sätt. Tvärt om är USA i dag relativt isolerat som handelskrigare — motåtgärderna mot USA är måttliga och för övrigt försöker man öka, inte minska frihandeln.

 

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
I´ll be back...

Underskott i pengar är överskott i nytta och nöje

När Donald Trump talar om underskott i handelsbalansen som att USA blir rånat glömmer han att för varje dollar som försvinner i importkostnader får amerikanska konsumenter nyttigheter. Dessutom kommer pengarna tillbaka som investeringar och lån till b...

Underskott i pengar är överskott i nytta och nöje

När Donald Trump talar om underskott i handelsbalansen som att USA blir rånat glömmer han att för varje dollar som försvinner i importkostnader får amerikanska konsumenter nyttigheter. Dessutom kommer pengarna tillbaka som investeringar och lån till budgetunderskottet.

Milton Friedman var en utmärkt pedagog och förmådde se ekonomiska och politiska problem från nya synvinklar.

Bland annat påpekade han att det vi talar om som underskott i handelsbalansen — och som ett problem — också kan ses som överskott av nyttigheter.

Exempelvis har USA underskott i handelsbalansen mot många andra länder. Men det är ett underskott i pengar. Det motsvarar förstås ett överskott när det gäller produkter. Amerikanerna får ju tillgång till enorma mängder mobiltelefoner, datorer, snabba bilar, ost, vin, kläder och mycket annat som de inte själva har producerat. De länder som har överskottet i pengar mot USA lämnar i gengäld ifrån sig alla dessa produkter som de arbetat hårt för att skapa.

”In the international trade area, the language is almost always about how we must export, and what’s really good is an industry that produces exports, and if we buy from abroad and import, that’s bad. But surely that’s upside-down. What we send abroad, we can’t eat, we can’t wear, we can’t use for our houses. The goods and services we send abroad, are goods and services not available to us. On the other hand, the goods and services we import, they provide us with TV sets we can watch, with automobiles we can drive, with all sorts of nice things for us to use.

The gain from foreign trade is what we import. What we export is a cost of getting those imports. And the proper objective for a nation as Adam Smith put it, is to arrange things so that we get as large a volume of imports as possible, for as small a volume of exports as possible.

This carries over to the terminology we use. When people talk about a favorable balance of trade, what is that term taken to mean? It’s taken to mean that we export more than we import. But from the point of our well-being, that’s an unfavorable balance. That means we’re sending out more goods and getting fewer in. Each of you in your private household would know better than that. You don’t regard it as a favorable balance when you have to send out more goods to get fewer coming in. It’s favorable when you can get more by sending out less.”

Man kan säga att vitsen med att exportera är att få råd med importen. Det vi exporterar kan vi ju bevisligen tillverka. Vitsen med import är att det är sådana varor vi inte kan tillverka själva, eller som blir mycket dyrare att tillverka jämfört med att importera.

Om vi inte kan exportera får vi till sist slut på pengar. Man kan trycka pengar, men efterhand har alla länder vi importerar ifrån massor av våra pengar som de inte kan använda till något och då blir vår valuta allt mindre värd.

På det sättet är ett underskott i handelsbalansen ett problem.

Men det drabbas inte USA av. Dollar är valuta som används i affärer internationellt. Det finns alltid något att köpa om man har dollar. Dessutom går det att investera dollar i USA, inte minst i den amerikanska statsskulden. Amerikanska staten behöver hela tiden låna pengar. Det är inte en superlönsam investering, men den är supersäker. USA har en magnifikt välfungerande ekonomi så ingen tror att landet kommer att bli bankrutt eller att amerikanska staten inte kommer kunna betala sina räntor. Underskottet i handelsbalansen motsvarar i stort sett av överskottet i utländska investeringar i USA. Pengarna kommer tillbaka.

Så av allt att döma kommer amerikanerna kunna shoppa av hjärtats lust för överskådlig framtid trots underskottet i handelsbalansen. Det är  bra för dom, för oss i Sverige och för alla andra länder som handlar med USA.

 

 

 

 

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggennovember 29, 2018
Kanske var otydlig. Det är varken bra eller dåligt för något land med underskott eller överskott i handelsbalansen. Det beror på vad som orsakar dessa. Amerikanerna är rika och väljer att shoppa mycket medan kineserna är betydligt fattigare och väljer att spara och investera. Båda ländernas befolkningar beter sig av allt att döma rationellt just nu.
Björn Abelssonnovember 23, 2018
Underskott för ett land betyder överskott för ett annat. Om det är bra med underskott fört USA. varför är det då bra med överskott för dess handelspartners?

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 47

2018-11-22 Frihandelsavtal med EU kan ge bättre djurskydd i Australien enligt The Maritime Executive: "In a first for Australia, animal welfare will be on the agenda for free trade agreement negotiations with Europe which entered a second round this ...

Frihandel i media vecka 47

2018-11-22

Frihandelsavtal med EU kan ge bättre djurskydd i Australien enligt The Maritime Executive:

”In a first for Australia, animal welfare will be on the agenda for free trade agreement negotiations with Europe which entered a second round this week.

Unlike Australia, the E.U. has a record of including language on animal welfare in its trade deals and the Treaty on the Functioning of the E.U. explicitly requires it.

Trading partners will usually seek to level playing fields in their free trade negotiations, and Humane Society International says that while far from perfect, farm animal welfare standards are generally higher in the E.U. than in Australia. The animal protection charity says this is an opportunity for Australia to lift its game.

(—)

Australia presently does not have any Federal legislation concerning animal welfare. Individual states do have prevention of cruelty legislation that rarely contains inherent farm animal welfare provisions, but a few states have incorporated national codes of practice.

”Any trade agreement negotiated with the E.U. should include meaningful provisions that create positive change for farm animals. Liberalizing trade may well be one of the key goals of these negotiations, but we believe that this should not be at the expense of the welfare of animals,” said Dr. Joanna Swabe, Senior Director for Public Affairs for Humane Society International in Europe.

”Compliance with E.U. animal welfare standards should be a requirement for placing Australian animal agricultural products on the E.U. market,” she said.

In 2017, over 35 million kilograms of meat was imported to the E.U. from Australia. Nearly half of that was beef, but sheep meat is also one of Australia’s major meat exports to the E.U.

Free trade agreements between Europe and each of Chile, South Korea, Canada and Mexico already include animal welfare provisions, and Humane Society International has detailed what standards it believes should be set. These include welfare for farmed cattle, pigs, sheep, poultry and the live export trade. The trade in live animals between E.U. Member States and Australia mainly concerns horses for breeding purposes or equestrian sports, primarily from and to the U.K. and Ireland. There is also very limited trade recorded for sheep, in addition to species, such as parrots, for the exotic pet trade. While the live animal trade between E.U. Member States and Australia is limited, both are responsible for live animal exports beyond their borders, and the free trade agreement could increase such trade.

The Humane Society International briefing also includes provisions relating to trade in fisheries and wildlife and associated products. The E.U. is one of the top three destinations for illegal wildlife (alongside China and the U.S.). The European Union accounts for one third of all ivory seizures worldwide with Belgium, France, Portugal and the U.K. acting as key transit routes. Caviar, vicuna wool and reptiles are other frequently traded items. As trade between the E.U. and Australia is liberalized, there will also potentially be an increased opportunity for illegal trade in live animals and wildlife products, warns Humane Society International.”

2018-11-21

Johan Norberg skriver i f+ om att marknader och frihandel är naturligt för människor:

”De senaste åren har marknadsekonomin allt mer presenterats som någon slags eliternas konspiration mot folket.

Både Donald Trump och europeiska vänsterpopulister hävdar att frihandel är något som vi har blivit påtvingade av en liten elit som inte har vårt bästa för ögonen – EU, WTO, Kina eller Davos. Folket vill i alla fall inte ha det, så nu är det dags att begränsa marknadens frihet.

Medan jag läste senaste nytt om de globala handelskrigen återkallade en vän mig till verkligheten. Det var ett meddelande från fritids, som hade problem med barnens medhavda snacks.

Problemet var att barnen hade börjat byta frukter och andra matvaror med varandra. Allra värst var riskakorna, för barnen använde dem för att byta till sig andra livsmedel och till och med hjälp och tjänster.

Fritids behövde helt enkelt föräldrarnas hjälp att stävja barnens vildvuxna kapitalism. Marknader uppstår nämligen över allt där det finns människor, därför att det är vår metod att byta till oss det som vi föredrar framför det vi redan har.

Världshandelsorganisationen fanns inte på fritids och barnen hade inte ens någon riksbank, men ändå började de idka byteshandel och utvecklade till och med ett betalningsmedel – riskakor. Dessutom ett som uppfyller lärobokens definition på pengar, att vara standardiserat och att lagra värde (i alla fall bättre än färsk frukt).

Marknader är inte något som eliter, utlänningar eller kapitalister tvingar på oss och det är inte någon märklig institution som har konstruerats i nationalekonomernas elfenbenstorn och sedan hissats ned till mänskligheten. Marknader är något människor gör så fort inte stater eller rövare (eller fritids) hindrar dem från det.

Vi kan se att frihandel uppstår spontant hos våra barn, och vi kan också se det i mänsklighetens barndom.

I Olorgesailie i södra Kenya har arkeologer grävt upp verktyg som är mer än 300 000 år gamla, ungefär jämngamla med människosläktet. Intressant nog är de tillverkade av obsidian, vulkaniskt glas som lätt kan brytas för att skapa sylvassa verktyg och vapen. Det intressanta är att obsidian bara finns på några få platser, och ingen är i närheten av Olorgesailie. Forskarna menar att materialet kom från en källa 88 kilometer bort och att invånarna var en del av ett handelsnätverk där de bytte varor och resurser mot obsidian.

Byteshandel är med andra ord lika gammalt som människan, och på många sätt har det bidragit till att skapa människan. Ett skäl till att förmågan att kommunicera och tänka abstrakt utvecklades så snabbt i vår art, är att vi har tjänat så mycket på att samarbeta med andra och dra nytta av varandras idéer och arbetskraft.

Både arkeologer och fritidspedagoger dokumenterar att handel inte är något som har tvingats på oss utifrån, utan är något av det mest självklara och mänskliga vi kan ägna oss åt.

Det betyder att när vi talar om marknader så talar vi egentligen om människor, och när stater begränsar marknadens frihet så är det inte någon abstrakt institution vi talar om, utan det är människors rätt att skapa sig en bättre tillvaro som vi angriper.

Att begränsa marknader är att begränsa människan.”

2018-11-15

I finska Hufvudstadsbladet skriver  Juho Romakkaniemi, vd för Centralhandelskammaren, om att EU måste arbeta för att stärka WTO:

”Det som är avgörande för Finland är USA:s attityd till handelspolitiken överlag. Med Trump vid makten har USA gjort en helomvändning och börjat underminera det globala regelbaserade system som landet själv varit med om att bygga upp inom främst Världshandelsorganisationen WTO.

Inom det Demokratiska partiet leder valresultatet till en maktförskjutning där den vänstra falangen får en större tyngd. I praktiken handlar det om den del av partiet som traditionellt har förhållit sig skeptiskt till frihandel och handelsavtal. Det finns en överhängande risk för att den vänstra falangen inom Demokraterna och den högra inom Republikanerna gör gemensam sak och stöder en protektionistisk politik.

Om det här scenariot förverkligas och Trump trots valresultatet fortsätter att i alla lägen placera USA och landets egna kortsiktiga intressen först kan vi räkna med att det blir svårare för finska företag att sälja sina varor och tjänster på den globala marknaden.

I ett större perspektiv gäller den här frågan inte ens Trump eller hans befogenheter eftersom den skeptiska inställningen till frihandel existerar i båda partierna. Risken finns att USA fortsätter att vända sig inåt och avsäger sig rollen som en förkämpe för frihandel även efter att en ny president tagit över.

(—)

Efter kalla krigets slut och en relativt lång period av stabilitet finns det igen en efterfrågan på skickliga och kunniga politiker som försvarar det regelbaserade system som behövs för att den globala handeln ska fungera. Nästa vår har vi EU-val och en ny kommission tar efter det över ansvaret för att bevaka medlemsländernas intressen.

EU är världens största handelsblock. Den kommission som tar makten efter valet måste utnyttja unionens styrka som ekonomisk supermakt för att stärka WTO och fortsätta att knyta handelsavtal med övriga länder och regioner.”

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Visa flera posten